Hur arbetar pedagoger med den individuella inlärningen hos elever?

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Hur arbetar pedagoger med den

individuella inlärningen hos elever?

How do educators work with student´s individual learning styles?

Eva Andersson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2010-11-03

Examinator: Thom Axelsson Handledare: Gitte Malm Lärarutbildningen

3

Abstract

Andersson, Eva (2010). Hur arbetar pedagoger med den individuella inlärningen hos eleverna? Malmö: Lärarutbildningen: Malmö Högskola.

Examensarbetet bygger på 10 intervjuer av verksamma pedagogerna ifrån två skolor som finns i två medelstora kommuner i Skåne. Jag har valt pedagoger i två skolor för att se om det finns skillnad i var och hur man tillämpar arbetet med individuell inlärning utifrån vad som står i läroplanen, Lpo 94. Undersökningen bygger på svar om hur pedagoger arbetar med den individuella inlärningen hos eleverna. I studien framkommer varierande resultat i hur pedagoger använder sig av olika individuella inlärningsstilar i sin undervisning. Det var oftast fler hinder än möjligheter som gjorde att arbetet med individuell inlärning var svår att genomföra enligt de intervjuade pedagogerna. Pedagogerna berättade vad de ser som den optimala undervisningen och resultatet av detta var att det behövs fler utbildade pedagoger i varje klass för att kunna tillgodose varje elevs behov.

Min slutsats av denna studie är att det inte spelar roll hur länge eller var man som pedagog arbetar utan det handlar om hur engagerad pedagogen är för att arbeta med att lära ut olika lärstilar till sina elever.

4

Förord

Jag vill tacka de verksamma pedagoger som deltog i min undersökning, utan er hade det inte blivit något arbete. Mitt varmaste tack till min handledare Gitte som har bistått mig med konstruktiv kritik och vägledning. Tack till min familj som under dessa månader har stått ut med mitt skrivande.

Eva Andersson

5

Innehållsförteckning

2 Syfte och frågeställningar... 9

3 Forskningsöversikt och teoretisk förankring ... 10

3.1 Skolverket ... 10

3.2 Vad är inlärningsstil? ... 11

3.3 Bakgrund ... 14

3.4 Tidigare forskning ... 15

3.4.1 Kritik mot lärstilar... 15

3.4.2 Förespråkare för lärstilar ... 16

3.5 Teorier ... 20

3.5.1 John Dewey ... 20

3.5.2 Howard Gardner... 21

3.5.3 Lev Vygotskij... 22

3.5.4 Sammanfattning av de olika teorierna ... 23

4 Metod ... 24

4.1 Metodval och metoddiskussion... 24

4.2 Urval ... 25

4.3 Genomförande... 26

4.4 Analysbeskrivning ... 27

6

5 Analys av intervjuerna ... 28

5.1 I vilken utsträckning använder pedagogerna sig av olika individuella inlärningsstilar? ... 29

Tallkronans pedagoger svarade följande ... 29

Blomsterknoppens pedagoger svarade följande... 30

Sammanfattning ... 31

5.2 Vad anser pedagogerna vara hinder/möjligheter i sitt arbete med individuell inlärning? ... 32

Tallkronans svar ... 32

Blomsterknoppens svar ... 32

Sammanfattning ... 33

5.3 Vad anser pedagogerna vara den optimala undervisningen? ... 33

Tallkronans önskningar ... 33

Blomsterknoppens önskningar ... 33

Sammanfattning ... 34

5.4 Hur tillämpar pedagoger den individuella inlärningen utifrån läroplanen, Lpo 94 ? ... 34

5.5 Sammanfattning och slutsatser ... 35

6 Diskussion ... 39

7 Referenslista ... 40

Elektroniska referenser ... 41

Bilaga 1 Information till pedagogerna om syftet med mitt arbete ... 42

Bilaga 2 Intervjufrågor till pedagogerna ... 43

7

1. Inledning

Den här studien handlar om hur pedagoger arbetar den individuella inlärningen hos eleverna. Intresset för den individuella inlärningen har jag fått under mina praktikperioder, där mångfalden av olika elever och dess behov har varit stor. Funderingar och givetvis diskussioner med mina handledare på praktikplatserna har lett till att jag intresserat mig mer och mer för hur den individuella inlärningen sker. Den individuella inlärningen kan ske på många olika sätt dels genom syn, hörsel, känsel och rörelse. Varje elev har ett eget sätt att lära sig ny kunskap och jag vill ta reda på hur eller om pedagogerna tillgodoser detta behov. Får eleverna behoven tillgodosedda eller vad är det som hindrar eleven från att få hjälp uppnå målen som står i läroplanen?

I läroplanen från 1994 (Lpo 94) står det vid flertal tillfälle att eleven skall uppnå målen utifrån egna förutsättningar.

”Läraren skall utgå ifrån elevens enskilda behov, förutsättning, erfarenheter och tänkande” (Lärarförbundet, 2005 s, 17).

”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla” (a.a. s, 10).

”Skolans uppdrag är att främja lärandet där individen stimuleras att inhämta kunskaper” (a.a. s, 11).

”Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (a.a. s,13).

Efterföljs dessa mål i dagens skolor eller vad är det som gör att det inte uppnås?

Det finns många olika lärstilar för att tillgodose olika elevers inlärning, något som jag har fått provat på under min tid som student vid Malmö Högskola. Våra lektioner har bland annat bestått

8

av dramalektioner, musik och rörelse men även traditionella lektioner där läraren stått för det förmedlande budskapet, alltså vår nya kunskap. Ett intressant sätt att förskaffa sig ny kunskap var vid användningen av multimodala läromedel. Syftet med dessa lektioner har varit att som nybliven pedagog kunna variera lektionerna för att tillgodose individens olika inlärningsbehov vid individuell inlärning.

9

2. Syfte och frågeställningar

Övergipande syfte med examensarbetet är att ta reda på hur pedagoger arbetar med den individuella inlärningen hos elever i dagens grundskola.

Utifrån syftet har jag konstruerat följande frågeställningar:

Frågeställningar

 I vilken utsträckning använder pedagoger sig av olika individuella inlärningsstilar?  Vad anser pedagogerna vara hinder/möjligheter i sitt arbete med individuell inlärning?  Vad anser pedagoger vara den optimala undervisningen?

10

3. Forskningsöversikt och teoretisk förankring

Här följer redogörelse för skolverkets attitydundersökning, beskrivning av vad lärstil är samt bakgrunden till hur olika lärande anammas. I kapitlet finns både positiv och negativ kritik om användningen av olika inlärningsstilar. Det finns flera teorier som förespråkar individuellt lärande, en belysning av dessa teorier följer nedan.

3.1 Skolverket

Skolverket har sedan 1993 gjort nationella attitydundersökningar i skolan. Undersökningen omfattas av elever i årskurs 4 – 9, eleverna får svara på frågor angående trivsel och trygghet, relationen mellan elever och lärare, lärarnas kompetens, stress, krav i skolan, mobbing och annan kränkande behandling. Syftet med skolverkets undersökning är att den skall bidra till diskussion och till eventuellt fler analyser.

I undersökningen står det att de flesta eleverna trivs i skolan och med sina lärare men även med skolarbetet. De flesta lärare anser att de har goda kunskaper i metodik och didaktik i de ämnen som de undervisar i. Både lärare och elever är nöjda med den kunskap som förmedlas. Eleverna är mindre nöjda med lärarens förmåga att engagera och skapa intresse för ämnet (Skolverket, 2010, s, 12).

Det som skolan lyckas sämst med enligt lärarna är att anpassa verksamheten till elevernas olika behov. En utmaning där eleverna är olika men samtidigt har alla rätt att utvecklas efter sina förutsättningar. Skolans problem med att anpassa undervisningen till elevernas behov märks även i hur skolan lyckas ge extra stimulans till de särskilt duktiga eleverna. Jämför man då de elever som har det svårt med skolarbetet lyckas skolan i större utsträckning att tillgodose dessa behov. Enligt lärarna har dessa möjligheter till extra stöd fördubblats sedan 1997 vilket är positivt. Åtta av tio lärare uppskattar att de har tillräckligt kompetens att upptäcka elever i behov

11

av särskilt stöd och sex av tio lärare kan ge stöd åt dessa elever. Var tredje lärare uppger att de saknar kunskap för att stödja elever i behov av särskilt stöd (a.a. s.13-14). För att alla elever ska kunna tillgodogöra sig kunskap måste skolan och pedagogen fortsätta att arbeta med anpassad undervisning till de olika elevernas förutsättning (a.a. s. 16).

”Barn/elever behöver olika lång tid på sig för uppgifterna, har olika intressen som motiverar, har olika inlärningsstilar och behöver olika arbetsätt” (Löwenborg & Gislason, 2006 s, 23).

I grundskolans läroplan anges att läraren ska låta eleverna pröva olika arbetssätt och arbetsformer. Skolverket kom fram till följande i sin attitydundersökning. Eleverna har tillfrågats om de tycker att arbetssätten varierar i form av eget arbete, läraren pratar och ställer frågor, diskussion och grupparbeten. De äldre eleverna 77 % anser att arbetssäten varieras i alla eller de flesta ämnen, medan de yngre eleverna 66 % ger samma svar. Nio av tio lärare anser att de lyckas väcka intresse och engagemang hos eleverna. Mindre nöjda är lärarena med hur de lyckas utgå från varje elevs behov i sitt lärande. Det har skett en ökning i hur lärare anser de lyckats mycket eller ganska bra med att utgå från varje enskild elevs behov från 56 % 2000 till 73 % 2009. Det finns en liten andel lärare 1 % som anser att de lyckats ganska eller mycket dåligt med elevernas kunskaper väcka intresse, tillvarata synpunkter och ge pojkar och flickor lika goda möjligheter. Nästan en av tio lärare tycker att de lyckas dåligt med att utgå ifrån varje enskild elevs behov i lärande (Skolverket, 2010, s, 90).

3.2 Vad är inlärningsstil?

”Lärstilsteorin föreskriver inte den rätta metoden utan snarare de för varje individ rätta metoderna. Beroende på vilken metod man utgår ifrån, det vill säga traditionell undervisning eller lärstilsmetodik, får detta konsekvenser för så väl elever och lärare”(Boström, 2004 s, 176).

12

För många människor är lärandet en så grundläggande process att man tar för givet och utgår från att vuxna har lärt sig hur man gör när man lär ut till elever, då behövs det ingen mer hjälp i denna process. Därför koncentrerar sig lärare på att lära ut och utgår från att elever klarar av sådana läraktiviteter som att lyssna, anteckna, samla information, skriva uppsats och omarbeta. Ändå är det så uppenbart att människor är olika, inte bara i fråga om lärförmåga utan också lärstil. Varför skulle annars två personer – i samma ålder och med samma intelligens och behov – reagera så olika på samma lärstil? (Honey & Mumford, 2006 s, 7).

Elever har olika sätt att ta till sig informationen som pedagoger lär ut, därför är det bra att använda olika inlärningsstilar i sin undervisning. Viktigt är att lära känna sin egen inlärningsstil och kunna utnyttja styrkorna (Dunn, 2001 s.15). Rita Dunn menar att varje individs hjärna tar in och kommer ihåg information på olika sätt och det kan beskrivas i olika arbetsstilar.

 Visuell inlärare:

Läser gärna texter och antecknar, ser gärna på när någon visar bilder/film, gör tankekartor. Vill sitta så der ser vad som händer i klassrummet.

 Auditiva inlärare:

Pratar och diskuterar, lyssnar på band/berättelser, återberättar för andra. Vill gärna sitta i grupper i klassrummet.

 Kinestetiska inlärare:

Experimentera/skapa, uppleva/göra/dramatisera, röra på sig.

Vill ha plasts att stå, röra sig, gå omkring eller sitta på golvet i klassrummet.  Taktila inlärare:

Laborera/plocka med material, rita/skapa, beröra, tillverka material.

Vill kunna röra sig och behöver utrymme för att spela spel och andra plockmaterial.

Dessa olika sätt att ta in kunskap skapar ett behov av varierad möblering i klassrummet vilket inte finns utrymme för i de traditionella skolsalarna (Johansson, Skillström-Carlsson, Ring, 2007 s, 13). Andra faktorer som kan påverka inlärningen är ljuset (stark eller mjuk belysning), ljudet (tystnad, lugn musik eller samtal), stolarnas material (trä, stål eller plast) enskild bänk eller gemsamt bord med en kamrat (Dunn, 2001 s, 7). Nedan följer en översikt hur traditionell undervisning jämfört med lärstilsanpassad metodik påverkar elev och lärare enligt Dunn & Dunns forskning (Boström, 2004 s, 21).

13

Traditionell undervisning Lärstilsanpassad metodik. Lärarcentrerad undervisning.

Läraren leder och kontroller arbetet.

Elevcentrerat lärande.

Eleven leder och kontrollerar sitt eget arbete.

Lärandet utgår från lärobokens och lärarens struktur.

Lärandet utgår från metoder som matchar elevernas perceptuella preferenser och innehåll i läroboken.

Det visuella och auditiva sinnet stimuleras under lärandet. Metoderna matchas mest till dessa sinnen.

Fyra sinnen kan stimuleras under lärandet: det visuella, auditiva, taktila och

kinestetiska sinnet.

Kollektiva instruktioner. Individuella instruktioner. Disciplin och ansvar är primärt

lärarcentrerat.

Disciplin och ansvar är primärt elevcentrerat.

Läraren undervisar, ger instruktioner och tar viktiga beslut om t.ex. tid för olika sekvenser.

Läraren är handledare och eleverna tar viktiga beslut om lärandet.

Eleverna tar sig igenom moment på samma sätt hela tiden.

Eleverna tar sig igenom moment med utnyttjande av minst två olika

lärstilsanpassade metoder. Först lärs innehållet in via elevens bästa sinne. Om en uppgift måste korrigeras är det

vanligtvis läraren som pekar ut felen. Läraren eller läroboken ger rätt och fel svar på övningar.

Om en uppgift måste korrigeras kan eleven se det i materialet och få direkt feedback. Allt material är självkorrigerande. Det innebär att eleverna kan kontrollera svaren när de vill och i sin egen takt.

Innehållet är viktigast. Vägarna att nå innehållet är lika viktiga som innehållet självt.

Kontrollen av kunskap ligger i övningarnas svar och den avslutande skrivningen.

Kunskapen kontrolleras genom att eleverna använder den på olika sätt, vilket de själva väljer, samt den avslutande skrivningen. Läroboken och lärarens kunskap är

informationskällor.

Det finns flera olika typer av

informationskällor (ex. spel, kassettband, dataprogram, pussel, filmer).

Eleverna arbetar i samma takt i samma rum.

Eleverna arbetar utifrån sin egna takt i olika rum.

Ingen större medvetenhet om andra individuella stildrag.

Andra viktiga stildrag, t.ex. behov av struktur och rutin eller sociala faktorer kan medvetet matchas på individnivå.

Eleverna kan få allmänna kunskaper om studiestrategier.

Eleverna kan få kunskap om individuella studiestrategier.

Traditionell undervisning jämfört med lärstilsanpassad metodik med avseende på perceptuella preferenserna (Boström, 2004 s, 22)

14

3.3 Bakgrund

Inlärning sker, som beskrivs i föregående avsnitt, genom våra sinnen. Andra faktorer som påverkar inlärningen är tidpunkten på dagen, det vill säga alla är inte alerta och morgonpigga utan det finns även de som föredrar eftermiddagar eller rent av så kallade nattugglor. Olika skoltider är svårt att tillgodose men kan vara något som pedagogen bör tänka på vid till exempel planering av provtillfälle och då variera tiden på dagen. Det finns elever som koncentrerar sig bättre när de äter, tuggar, dricker eller biter på något medan de lär in kunskap (Prashnig, 1999 s, 33). Möjlighet för dessa elever att äta och dricka under lektionstid är inte vanligt i våra skolor. Dagens klassrum har sett ut på samma sätt sedan 1840-talet, då det var vanligast med katederundervisning, där läraren var huvudpersonen och förde all undervisning från sin plats vid ”svarta tavlan”, elever skulle sitta i sina bänkar och vara goda lyssnare (Johansson & Skillström-Carlsson & Ring, 2007 s, 16). Klassrums konstruktion kan vara ett problem i dagens undervisning eftersom behovet av ett mer flexibelt klassrum är av ett större behov. Eleverna är mer aktiva, involverade och delaktiga i dagens undervisning, de har diskussionsgrupper, samarbetsövningar och olika grupparbeten och då krävs det en annan typ av möblering i klassrummen. Dessa olika sätt att ta in kunskap skapar ett behov av varierad möblering i klassrummet vilket det inte finns utrymme för i de traditionella rummen (a.a. s, 13). Skolan som institution är byggd på kollektiva strukturer vilket betyder att det samlas många elever och en lärare i samma klassrum. För att få en effektiv undervisning studerar alla samma innehåll, på samma sätt och under samma tidsram. Traditionell undervisning kan kopplas samman med kollektivism som präglar skolans system än idag. Den traditionella undervisningen används oftast när eleverna skall lära sig något nytt som kan upplevas som svårt eller när eleverna gemensamt skall lära sig grunderna av ny information (Boström, 2004 s, 20). Det är inte bara skolmiljön som påverkar vår individuella inlärning. Pedagogen är en stor del av undervisningen och det är hur han/hon undervisar som gör att jag som individ kan ta till mig ny kunskap. Dunn (2001 s, 5) menar att alla har en egen lärstil med både styrkor och svagheter. Att lära sig genom sina styrkor är alltid lättare än genom svagheterna. Pedagogerna undervisar alla elever på precis samma sätt trots att en del elever får kunskap genom sina starka sidor medan andra får kunskapen genom sina svaga sidor. De elever som undervisas genom sina svagheter förstår oftast

15

inte utan tror att de är dumma för inlärning. Honey & Mumford (2006 s, 9) menar att om man tar hänsyn till individuella lärstilar kan lärandet bli mycket effektivare.

3.4 Tidigare forskning

3.4.1 Kritik mot inlärningsstilar

Från den kritiska sidan finns ett flertal motståndare, Curry (1990) anser att det är olämpligt och att det skapar ännu mer begreppsförvirring. Leneham (1994) påtalar att teorin om lärstilar inte täcker hela lärandeprocessen (Boström, 2004 s, 62).

Även pedagoger kritiserar teorin om lärstilar därför att lärarrollen blir annorlunda med detta synsätt. Det handlar om en värdegrund, nämligen att bygga undervisningen på styrkor och behov, vilket för med sig olika konsekvenser. Ett exempel på konsekvens är att pedagogen måste vara den mest flexibla personen i klassrummet vilket då kräver extra arbetsinsatser för att kunna förverkliga detta i praktiken (a.a, s, 62-63). Problemet ligger oftast i att pedagogerna inte vet hur de skall undervisa i helt olika lärstilar på en och samma gång och i samma klass. Många tycker det är enklare att undervisa som de alltid gjort och försöker ändra lite, exempelvis hörselkåpor till dem som vill ha tyst (Dunn, 2001 s, 6). Individuell inlärning eller individanpassad undervisning är svår att tillämpa i större grupper eftersom det kräver ett personligt engagemang av pedagogerna (Ohlson, 1996 s, 44).

Kroksmark (2006 s, 40-45) menar att lärstilsteorin gör sig skyldig till kategoriseringar och förenklade indelningar av vårt mänskliga lärande. I verkligheten kategoriseras lärandet i fem områden som hyser 20 faktorer enligt Dunn & Dunns teori.

”Kategoriseringar kan aldrig göra full rättvisa åt komplext lärande eftersom de kollapsar

16

Problemet med lärstilsteorin blir att det blir normer och ramar istället för beskrivande. Ambitionen med lärstilsteorin faller för frestelsen att förenkla. Lärstilsteorin kan i sin nuvarande utformning sorteras inom ett modernistiskt modelltänkande. Dunn & Dunn är en förstagenerationens teori som behöver utvecklas (a.a, 2006 s, 40-45).

3.4.2 Förespråkar för lärningsstilar

”Vore vi alla lika hade pedagogiken aldrig utvecklats, men nu är vi olika och då har vi ett pedagogiskt problem”(Kroksmark, 2006).

För den Svenska kulturen är lärstil ett relativt nytt begrepp. Lena Boström, filosofie doktor i pedagogik, har valt att i sin doktorsavhandling använda den internationella forskningen, The Dunn & Dunn Learning Style Model, främst för att den är gedigen forskning och kan kopplas till teori och konkret undervisning (Boström, 2004 s, 87). Boström har av verksamma pedagoger fått höra att teorin om lärstilar enligt Dunn & Dunn passar bäst i den amerikanska kulturen och inte i den nordiska. Kanske beror svaren från dessa pedagoger på okunskap eftersom det inte fanns någon tidigare avhandling i norden som hade Dunn & Dunns teorier som utgångspunkt (Boström, 2004 s, 15). Boström (2004) har i sin studie dels utgått från ovanstående forskning, The Dunn & Dunn Learning Style Model, och dels från sin studie av grammatikundervisning i en gymnasieskola där hon hade fokus på en faktor, sinnena. Studien har grammatikinlärning som utgångspunkt och jämförelsen sker mellan traditionell undervisning och elevens starkaste sinne, till exempel att arbeta med händerna. Boström har med studien fått ett resultat som visar att när eleven får arbeta med sitt starka sinne befästs kunskapen (Boström, 2004 s, 197).

Boström är det mest kända namnet i Sverige inom lärstilsforskning och hon har tillsammans med några kollegor startat den ideella föreningen Sveriges Lärstilscenter med startade 2003, http://www.larstilscenter.se. Syftet med föreningen är bl.a. att sprida den internationella forskningen om lärstilar och att uppmuntra medlemmar att ge ut eget material. Lärstilar är en

17

praktisk teori som kan omsättas i alla ämnen. Boström har även utvecklat ett antal metoder och material för praktiskt användande. http://www.lenabostrom.se/lena.

I sin avhandling skriver Boström (2004) att lärstilarnas betydelse för lärarkåren verkligen ska kunna individualisera skolan, så att det främjar lärandet. Om en lärare skall uppfylla sitt uppdrag, nämligen att kunna leda elevernas lärande, måste han/hon veta hur varje individ lär sig bäst (Boström, 2004 s, 49).

”Alla individer har sitt individuella sätt att lära sig och inlärningsstilar är de faktorer som tillsammans avgör hur en individ lär sig ny och svår information”(Boström, 1998 s, 18).

För att uppnå skolans mål ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och

behov” (Lärarförbundet, 2005 s, 10) anser Boström att lärstilspedagogiken kan vara ett sätt att

anpassa den individuella undervisningen till läroplanen.

”Här kan lärstilspedagogiken ge ett värdefullt bidrag, eftersom det är en pratisk teori med en bred metodisk repertoar för att individualisera undervisningen” (Boström, 2006 s, 17).

De elever som inte kan lära sig av den traditionella undervisningen tappar självförtroendet, motivationen och känner sig dumma. Bygger istället pedagogerna lärandet på elevernas styrkor blir inställningen till lärande och skolan mer positivt (Boström, 1998 s, 17).

”Det är viktigare vad eleverna kan lära in än vad du som lärare hinner lära ut” (Boström & Wallenberg, 1997 s, 136.).

Rita Dunn & Kenneth Dunn är de två amerikanska forskare som forskat i hur vi bäst kan lära oss ny kunskap. Genom att använda olika inlärningsstilar lär vi oss den nya kunskapen (Dunn, 2001 s, 15) Kenneth och Rita Dunn menar att inlärningsstilar handlar om vilka faktorer som är viktiga när en person ska lära, koncentrera, absorberar, bearbetar och bibehållandet av ny svår information (Prashnig, 1999 s, 7). Deras 30-åriga forskning pekar på att det finns 20 (enligt skandinavisk version) olika faktorer (som de själva benämner element) vilka har objektiv mätbar

18

betydelse för inlärningen. Dessa faktorer är indelade i fem olika områden eller stimuli, miljömässiga element, emotionella element, sociologiska element, fysiologiska element och psykologiska element vilka i varierad grad, inverkar på en individs inlärning. Alla personer behöver inte få alla 20 elementen tillgodosedda, de flesta personerna har mellan 6 – 14 element som är viktiga för deras lärstil (Boström, 2004 s, 17-18). Se modell nedan.

The Dunn & Dunn Learning Styles Model (i en skandinavisk version)

http://www.larstilscenter.se/larstilarram.htm

Vad många pedagoger inte vet är att 30 % av deras elever glömmer 75 % eller mer av det som de ser eller hör på lektionerna. (Dunn, 2001 s, 8)

Rita Dunn påstår att ”Det finns inga inlärningssvårigheter bara undervisningssvårigheter” (Prashing, 1999 s, 93). Detta påstående har många pedagoger reagerat på, känt sig kränkta, provocerade och förolämpade över.

Barbra Prashnig (1999 s, 93) är en framgångsrik lärare/professor som tog detta påstående som en förolämpning av hennes yrkesverksamhet, hennes elevers resultat talade för sig själva. Dunn påstår även att det är lärarna som är ansvariga för elevernas inlärning. Prashnig och hennes

19

kolleger hade en annan syn på elevers inlärning. Tillsammans kom pedagogerna alltid fram till att de elever som inte fick höga resultat var inte intresserade av att lära sig något och att de som lärare hade gjort allt de kunde för dessa elever, så det var inte deras sak att eleverna inte ville lära sig något. Barbara Prashnig arbetade som lärare och lärarutbildare i 17 år i Österrike, flyttade till Nya Zeeland och är i dag delägare i Creative Learning Company, där hon utbildar lärare och personal inom skola och näringsliv. Barbra Prashnig var bland de första som introducerade lärstilstekniken internationellt. Trots Prashnig långa yrkeserfarenhet började hon ifrågasätta sin traditionella undervisningsmetod, var det bästa sättet att undervisa? Nyfikenheten gjorde att Prashnig undersökte forskning som handlade om lärstilar 25 år tillbaka. Prashnig var tvungen att medge att Dunns påstående hade provocerat och sårat hennes yrkesstolthet men blev sann ju mer satte sig in i inlärningsstilarna (Prashing, 1999 s, 93). Genom sina studier blev Prashnig övertygad om att tillämpa olika inlärningsstilar gör att det inte finns odugliga elever utan alla vill lära sig saker och ting. Enligt Dunn, (Prashnig, 1999 s, 88) beror elevers misslyckande inte på grund av läroplanen. Elever kan lära sig praktiskt taget vilket ämne som helst bara de undervisas med metoder och tekniker som överensstämmer med elevens egen inlärningsstil.

Vårt samhälle förändras ständigt vilket leder till att många elever känner sig stressade och detta påverkar även skolarbetet. Elever som har dålig självkänsla mår inte bättre av att ständigt höra av sin lärare att de inte presterar vad som förväntas av dem. Om de eleverna hade fått hjälp att hitta sin arbetsstil hade dels fått bättre själförtroende och dels upptäckt att de duger. Personliga styrkor är viktigt i elevens utveckling som leder till självförtroende, produktivitet och ökad motivation (Prashnig, 1999 s, 23).

Prashnig har tillsammans med Kenneth Dunn utvecklat en ny arbetsstilanalys WSA (Working style Analysis). Arbetsstilanalysen är till för att ge en profil på individers personliga stil att lära sig och arbeta efter. WSA är en vidareutveckling av Dunn & Dunns inlärningsstilar. Se bild nedan.

20

3.5 Teorier

Det finns flera pedagogiska teorier som förespråkar individuellt lärande men jag har valt att studera tre av våra teoretiker.

3.5.1 John Dewey

I mitten av 1900-talet ökade de internationella kontakterna vilket fick filosofen, John Dewey undervisningsteori att ändra om skolans system och arbetssätt. Deweys så kallade aktivitetspedagogik har i stor utsträckning påverkat vårt skolsystem (Ohlson, 1996 s, 27). Deweys pedagogiska teori bygger på individens lust att undersöka saker och att tänka kreativt. WSA Pyramid Model

enligt Barbra Prashnig

http://www.creativelearningcentre.com/Pr oducts/Working-Style-Analysis/Pyramid-Model.html

21

Pedagogiken betonar dels verklighetsanknytningen och dels vikten av aktivitet för eleverna. Det bästa sättet att inskaffa kunskap är att först praktiskt utöva för att sedan reflektera över sin nya kunskap. Praktiken ger teorin, vilket i sin tur förändrar praktiken. Samspelet mellan praktik och teori är grunden för det pedagogiska begreppet ”learning by doing” (Boström, 2004 s, 43). Med denna teori kom en helt ny syn på elev och lärare. Eleven ska vara en aktiv sökande varelse, även tänkandet räknades som en aktiv process. Läraren får en ny roll mot tidigare katederundervisning, där läraren får en roll som resursperson med mer erfarenhet än eleverna men ska samtidigt vara en person som ger stöd i elevernas lärande. Delar av vårt skolsystem har ändrats genom åren men det mesta bottnar i Deweys idéer (Ohlson, 1996 s, 27). Dewey menar att de pedagogiska kunskaperna är ett stort krav för att arbeta som lärare (Hartman & Lundgren, 1980 s, 18).

3.5.2 Howard Gardner

Howard Gardner, psykologen och professorn i kognition och pedagogik, har en vidgad syn på intelligens. Gardner anser i sin teori att individen har åtta olika intelligenser och att människor kan ha en väl utvecklad intelligens inom ett område och samtidigt ha andra intelligenser som inte är så väl utvecklade. Dessa kan då utvecklas om man arbetar utifrån pedagogik som utnyttjar andra egenskaper och förmågor än de traditionella. Intelligens och begåvning växlar både mellan olika kulturer och olika tidsperioder. Samhället idag kräver en mångkunnig individ som har en social kompetens och en god självkännedom. Våra yrkesroller (i allmänhet) har förändrats och kräver numera mer av mänsklig kommunikation och naturförståelse. Gardner har i sitt arbete kommit med nya synpunkter på dels vad begåvning är och dels hur skolan skall utveckla elevernas kunskaper och förmågor (Olsson & Olsson, 2004 s, 230-233).

Lingvistisk, musikalisk, visuell/spatial, kroppslig/kinestetisk, social, självkännedom, logisk-matematisk är de sju intelligensbegreppen som Gardner anser viktiga och som kompletteras med en åttonde intelligens nämligen naturintelligens (a.a, s, 231). Dessa åtta intelligensområden ställer Gardner sju krav på för att uppfylla definitionen intelligens, nämligen

22  den skall ha sin plats i hjärnan,

 den ska bygga på en medfödd talang,  den ska ha sitt språk,

 den ska kunna utvecklas,  den ska ha historia,  den ska vara oberoende,  den ska kunna testas.

Gardner anser att alla människor har mer eller mindre av de åtta intelligenserna men att alla kan utveckla en tillfredställande färdighet inom varje område (Boström, 2004 s, 46).

3.5.3 Lev Vygotskij

Psykologen Lev Vygotskij menar att människor lär nya beteenden först i umgänge med andra, för att sedan utveckla dessa beteenden på egen hand. Den mänskliga utvecklingen går alltså från socialt agerande till individuellt handlande. Vygotskij anser att barn utvecklas genom att de får uppgifter som kräver att de använder hela sin kapacitet. Dessa uppgifter bör ligga en bit över barnet nuvarande utvecklingsnivå (Olsson & Olsson, 2004 s, 229). Detta dialogiska samarbete kallar Vygotskij för den proximala utvecklingszonen. Här byggs kunskap genom arbete med andra och mer erfarna (pedagogerna) som bistår med hjälp och vägledning, uppmuntran och stimulans. I den proximala utvecklingszonen skapas en dynamisk kontakt mellan lärande och utveckling. Vygotskij menar att det inte är den psykologiska utvecklingen som kommer först och skapar en grund för undervisning och lärande. Utan han menar att det är tvärtom undervisning och lärande som leder till utveckling. Därför spelar undervisningen en avgörande roll för att skapa de lärprocesser som leder till individens psykiska utveckling (Evenshaug & Hallen, 2005 s, 136-137).

”Vygotskij påpekar att man i skolan har varit alltför intresserad av att pröva vad eleven kan, det vill säga bestämma den utvecklingsnivå eleven befinner sig på, i stället för att

23

intressera sig för möjligheten av framtida lärande. Den potentialen blir läraren medveten om när han eller hon upptäcker vad eleven kan göra med hjälp och vägledning i samarbete med läraren eller annan elev. Ett sådant samspel kommer att främja lärandet, men

utmaningarna måste då ligga inom den nära utvecklings zonen” (Dyste, 1996 s, 55).

3.5.4 Sammanfattning av de olika teorierna

Dessa tre teoretiker har ungefär samma synsätt när det gäller individuell inlärning. De förespråkar vikten av det individuella lärandet men på lite olika sätt. Dewey (Ohlson, 1996) anser att den enskilde individens nyfikenhet leder till kunskap hos eleverna. Vilket även Vygotskij (Evenshaug & Hallen, 2005) anser men han menar att det är i tillsammans med mer erfarna (pedagogerna) som eleverna lär sig mest. Gardners teori (Olsson & Olsson, 2004) är att varje elev har någon typ av intelligens och med kunskap kan eleven utveckla en helt annan intelligenstyp. De tre teoretikerna har gemensamt att elever utvecklas när de får själv aktivt söka ny kunskap. Kunskap leder till utvecklande och eleven uppmuntras till att arbeta med tanken på ett aktivt sätt.

24

4. Metod

Här presenteras vilken metod jag har valt att använda vid intervjuerna av de verksamma pedagogerna. Intervjuerna kommer att ge mig en insikt i hur pedagoger arbetar med individuell inlärning.

4.1 Metodval och metoddiskussion

Jag har intervjuat verksamma pedagoger för att få en insikt i hur de arbetar med individuell inlärning. I min kvalitativa intervju används standardiserade frågor, frågor som ger intervjupersonen en möjlighet att tolka fritt beroende på sin inställning och tidigare erfarenheter (Patel & Davidson, 2003 s. 71). Frågorna är av den arten att de kan föranleda till vidare diskussion.

I förväg formuleras arbetets frågor för att få en tydlig struktur i vad det är jag vill undersöka men det gäller att vara flexibel och kunna ställa följdfrågor på svaren. Eftersom jag på förhand inte vet hur pedagogerna arbetar med den individuella inlärningen är det bättre att de får berätta, med hjälp av mina frågor, om hur de arbetar. Inledningen av intervjun sker med lite neutrala frågor om hur länge de arbetat som pedagoger, för att få reda på om yrkeserfarenheten har betydelse för tillämpning av individuell inlärningsstil. Jag har valt att personligen intervjua mina intervjupersoner för att få en innehållsrik dialog. För att intervjun skall bli så bra som möjligt visas ett genuint intresse och förståelse för den person som svarar på frågorna. Likaså måste jag visa medgivenhet för de olika uttryck som personen av sina känslor och attityder. Vid intervjun bör tänkas på att våra åsikter kan var olika och skall därför inte dömas eller kritiseras utan agera neutralt (Patel & Davidson, 2003 s, 71). Det är också enklare med personlig intervju att ställa

25

följdfrågor, som kan leda till andra insikter än om personen endast fått ett skrivit formulär. Under intervjun antecknas svaren men jag har också i förväg bett pedagogerna att skriva stödord till mina frågor. Detta för att vara ett stöd i min analysering av samtalen eftersom det kan vara svårt att hinna notera allt som sägs i intervjun. Jag har inte använt mig av bandspelare vid intervjun på grund av den stress en mikrofon kan framkalla när den sticks under näsan.

4.2 Urval

Min intervjugrupp är verksamma pedagoger som arbetar med elever från förskoleklass och upp till år 4. Jag har valt att intervjua 10st pedagoger i två skolor. Jag väljer pedagoger från två skolor är för att se om det är skillnad i hur man arbetar med det individuella lärandet, som pedagogerna erbjuder sina elever. Båda skolorna är kommunala och ligger i två medelstora kommuner i Skåne. Antalet anställda pedagoger är ungefär det samma och så även med den varierade yrkeserfarenheten. Anonymiteten är givetvis en självklarhet och därför kommer både skolorna och de intervjuade pedagogerna få figurerade namn.

Tallkronans skola

På Tallkronans skola finns det ca 170 elever och 7 pedagoger, fem av dessa lärare kommer att ingå i min studie. Skolan har elever från förskoleklass och upptill år 5 men jag har valt att endast intervjua pedagoger som arbetar med elever till år 4:a. Anledningen till detta är att på den jämförande skolan (se nedan) inte finns en femte klass. Skolans utemiljö består mest av asfalt och ett litet grönområde med ett fåtal träd, buskarna som tidigare fanns har klipps ner på grund av allergirisk så nu återstår det småstubbar överallt. Rasterna har inte mycket att erbjuda eleverna.

Blomsterknoppens skola

Blomsterknoppens skola har elever från förskoleklass och upptill år 4, ca 150 elever och 6 pedagoger, 5 av dessa ville delta i min studie. Skolan ligger i en grön och lummig utemiljö där

26

asfalt på skolgården är mycket ovanlig. Rasterna inbjuder till lek och bus med möjlighet att skapa till exempel egna kojor.

4.3 Genomförande

Inför intervjuerna bokar jag tid med pedagogerna så vi kan samtala i lugn och ro. Dessa samtalstillfällen bokades in efter skolan hade slutat för vårterminen. I samband med tidbokningen får pedagogen ett formulär dels med mina frågor (bilaga 2) och ett formulär där syftet med intervjun framgår (bilaga 1).Detta för att pedagogerna skall kunna förbereda sig inför intervjutillfället och eventuellt göra anteckningar med sina synpunkter till mina frågor. Intervjun kommer att ta 30–45 minuter att genomföra. Genom att delta i denna studie vore det önskvärt om pedagogerna få en hjälp att granska sig själv som verksam och eventuellt förnyelse till eget utvecklande. Pedagoger kritiseras ofta för att vara konservativa och undervisa på ett och samma sätt under hela sin verksamma tid. Genom att ställa sina egna handlingar under lupp och reflektera över sin undervisning blir de kanske varse och ändrar på sitt sätt att undervisa (Claesson, 2007 s, 108). Intervjutillfällena genomförs när pedagogerna inte har några elever vilket gör att de inte känner sig stressade, utan de tar tid på sig när de skall svara. Stödorden på mina frågor har de väl förberett, vilket jag är tacksam för eftersom det underlättar mitt arbete vid sammanställningen.

27

4.4 Analysbeskrivning

För att få ett resultat av min empiri kommer jag att använda mig av hermeneutisk analysmetod, vilket innebär att man studerar, tolkar och försöker förstå grundbetingelsen, något som den hermeneutiska analysmetoden står för (Patel & Davidsson, 2003 s. 28).

Analysen kommer att jämföras med läroplanen, Lpo 94 och den empiri som jag får från de intervjuade pedagogerna samt den tidigare forskningen om individuell lärstil.

Tillgodoser pedagogerna elevernas behov enligt de målen som står i läroplanen, Lpo 94?

4.5 Forskningsetiska överväganden

När en intervju skall göras måste personen informeras om syftet med intervjun och hur personen kan relatera detta till sin situation. Lika viktigt är att klargöra vad personens bidrag komma att användas till, i mitt fall examensarbete. Både intervjun och pedagogernas stödord kommer att vara konfidentiellt och detta informerar jag om. Konfidentiellt intervjumaterial innebär att jag vet vem som svarat vad men det är endast jag som har tillgång till uppgifterna (Patel & Davidsson,

2003 s. 70).

28

5. Analys av intervjuerna

I detta avsnitt framkommer empirin från mina intervjuer. Strukturen av analysen är först en kort beskrivning av hur pedagogerna upplever sitt yrke. Därefter utgår svaren ifrån mina frågeställningar som pedagogerna har svarat på. Jag gör ett kort sammandrag där jag redogör om det finns någon skillnad i de olika pedagogernas arbetssätt med den individuell inlärning. Avslutningsvis gör jag jämförelse med läroplanen, Lpo 94 för att se hur arbetet stämmer överens.

Tallkronans skola

Yrkeserfarenheten hos de verksamma pedagogerna som jag intervjuat är mellan 8 – 33 år. Gemensamt tycker pedagogerna om sitt arbete men en del anser att yrkesrollen har förändrats genom tiderna. Nu mera skall man vara mer än bara lärare. Man skall vara en god förebild, en fostrare till både elever och föräldrar. Problemet tycks vara att det ibland känns svårt att ha så många olika roller samtidigt och samtidigt bedriva en kvalitativ undervisning.

Blomsterknoppens skola

Yrkeserfarenheten som finns bland de intervjuade pedagogerna på denna skola är mellan 7 – 34 år. Pedagogerna är även här positiva till sitt yrke men de anser även att rollen har förändrats drastiskt. Idagens läge måste man agera mer som mamma/pappa och kanske vara den enda vuxna person som har tid att lyssna på eleverna samtal om vardagshändelser. Flertalet av pedagogerna tycker att lärarrollen är komplex. Man måste vara pedagog, förälder, sjuksköterska, psykolog och alla dessa roller på en och samma gång. Inte hinner man med allt man vill, för det är så mycket annat man skall göra. Att enbart ägna sig åt undervisning, planering och utvärdering gäller inte längre, som lärare måste du delta i mycket annat, berättar de verksamma pedagogerna.

29

5.1 I vilken utsträckning använder pedagogerna sig av olika

individuella inlärningsstilar?

Tallkronans skola

På Tallkronan sker tillämpningen av den individuella inlärningen i väldigt varierad utsträckning, några arbetar för att använda individuell inlärningsstil medan andra inte tillämpar det i sin undervisning. En av lärarna tycker det svårt att tillämpa individuell inlärningen när klassen består av 23 elever men försöker att vara mer flitig i användandet när det är halvklass. Då arbetar de ofta i smågrupper och med material som anpassas för olika inlärningar. Arbetssätt är ett bra sätt vid till exempel temaarbete.

I förskoleklass har de inga individuella inlärningsstilar så den pedagogen måste istället ta tillvara på var varje barn befinner sig i den sociala utvecklingen, till exempel när det gäller hur långt de har kommit i att ”knäcka” läskoden eller om det handlar om värdet på siffror. Här är det individen som styr och utifrån deras nyfikenhet byggs lärandet, både individuellt och i grupp. I ett annat klassrum arbetar det alltid två pedagoger för att hinna med alla eleverna och deras behov. Även dessa två pedagoger känner att det är svårt att hinna med och tillgodose alla elevers individuella behov så försöker de hela tiden sträva emot att uppnå detta.

En av pedagogerna har en helt annan strategi, hon arbetar med ”fiffig kompis” som Vygotskij förespråkar finns ofta, barnen löser uppgifter i grupper och hjälper och undervisar varandra, även om hon givetvis inser att några elever åker snålskjuts ibland. Att vara, och att ha, en "fiffig

kompis" handlar i grunden om att dela med sig av sina kunskaper. Under arbetspass där läraren inte har tid att hjälpa mer än en elevgrupp åt gången skapar upplägget en dynamik i lärprocessen, där man undviker att ett stort antal elever sitter passiva och väntar på "sin tur" (Skolverket, 2009).

De pedagoger som arbetar för ett arbetssätt med olika stilar har exempelvis individanpassade engelsk och svensk böcker, där böckerna är anpassade efter varje elevs behov. Flera av pedagogerna tillverkar eget extra undervisningsmaterial eftersom det är ganska dyrt att köpa in. Materialet kan bestå av olika matematiska kluringar eller övningar i meningsbyggnad av svenska språket. Undervisningen av lektionerna varieras för att eleven skall känna att inlärningen blir roligare och på så sätt införskaffas mer kunskap.

30

De två andra pedagogerna som inte arbetar med individuell inlärning anger orsaken att det är lättast att alla arbetar likadant.

”Det blir bara en massa extra jobb om varje elev skall ha specialundervisning, sådant hinner vi inte med, säger Tea”

En av de sist nämnda pedagogerna säger att hon inte är tillräkligt insatt i hur undervisningen skall gå till och att hon inte tycker det är särskilt lönt att lära sig eftersom hon snart skall gå i pension.

Blomsterknoppens skola

På Blomsterknoppens skola arbetar de flesta pedagogerna för ett individuellt lärande. Pedagogerna har olika tillvägagångssätt men alla strävar efter att varje elevs behov skall tillgodoses. Utifrån varje elev arbetas det med upplevelser, ”göra” olika uppgifter – delta aktivt och fysiskt, söka ny kunskap via media. Arbetssätten varierar, en av pedagogerna arbetar mycket i smågrupper och anser att detta ger större möjlighet till individuell inlärning. Eleverna erbjuds ett lugnare sätt att lösa sina uppgifter och får mer personlig hjälp genom detta arbetssätt, exempelvis kan arbetet ske i tysta rummet eller i rummet där avslappnande bakgrundsmusik spelas.

”Den individuell inlärning är en utopi, ser bra ut på pappret men nästan omöjlig att genomföra” anser några pedagoger.

”Bella” en av pedagogerna, brann väldigt för arbeta med olika inlärningsstilar under en period men insåg att det var omöjligt att ge varje elev ett individuellt lärande. Istället har hon ändrat på sin undervisning genom att tillämpa arbetsschema som hon tillsammans med eleven gör upp en plan för individuellt lärande av de studier som man arbetar med. Detta är det bästa arbetssättet tycker hon men mycket tidskrävande och eleven måste själv ta ansvar för sitt lärande. Det här medför att hon inte tillämpar metoden vid varje lektion utan mer vid långsiktiga arbeten exempelvis olika teman. Grupprummet bredvid klassrummet kan användas dels som tysta rummet eller rummet där det spelas musik när eleverna arbetar. ”Bella” försöker att variera

31

klassrumsmiljön för att även täcka detta behov som att exempelvis får eleverna sitta i soffan när de läser sin bänkbok.

En annan av pedagogerna arbetar med elever från olika klasser och tycker att det kan vara svårt att göra en rättvis bedömning av eleverna så de får den hjälp de behöver.

Sammantaget så anser pedagogerna att tiden för att varje elev skall sina behov uppfyllda är knapp och det känns stressande att inte hinna med alla elever under varje lektion.

De övriga pedagogerna jobbar för den individuell undervisning säger att, det kan bara ske när de är två lärare i klassen, för annars hinner de inte med varje elev. För individuell inlärning skall fungera måste lektionsplaneringen vara väl genomtänkt. Det är också viktigt att pedagogerna omprövar sitt sätt att undervisa och att det bygger på elevernas intresse.

Sammanfattning

Pedagogerna på de båda skolorna försöker eller tillämpar individuell inlärning i den utsträckning de känner att de hinner med. De har olika arbetssätt för att anpassa undervisningen till sina elever, samtidigt strävar alla pedagoger emot att varje elev blir sedd någon gång under dagen. Arbetet med att tillgodose varje elevs enskilda behov är svårt anser de flesta pedagogerna. De anser att det krävs mycket extra insats av dem själva (pedagogerna) och att det finns sällan tid eller ork att genomföra. Oftast går tiden åt till konfliktlösningar istället. Att tillämpa olika stilar i alla ämnen går inte att genomföra för det krävs mycket planering och den tiden har de inte.

5.2 Vad anser pedagogerna vara hinder/möjligheter i sitt arbete

med individuell inlärning?

Tallkronans skola

Pedagogerna ger nästan entydiga svar på den här frågan och det är mest hinder som framkommer. Klasstorleken utgör ett hinder för att kunna tillämpa individuellt lärande och hinna se varje individs behov, ”stökiga” elever tar mycket tid och då ges inte utrymme för de andra

32

eleverna. Önskvärt vore fler examinerade lärare i klassrummen samtidigt för att hinna tillgodose alla elever. Nästa problem är tiden, den man skulle behöva ha mer av för att hinna planera och genomföra individualisering med vart och ett av barnen. En lösning på detta skulle kanske kunna vara att man var två pedagoger samtidigt i klassen vilket skulle ge den ena möjlighet att planera. ”Tora” har läst en hel del om teorin med olika inlärningsstilar men har inte sett möjligheten att implementera detta i sin undervisning på grund av tidsbrist. Möjligheten med individualisering gör att varje barn utvecklas på den nivå de just befinner sig för tillfället. Att arbeta i arbetslag är positivt för då kan man delge varandra tips och idéer för att förbättra lärande, men det måste vara ett fungerande arbetslag där samarbetet fungerar .

Blomsterknoppens skola

Här har pedagogerna samma åsikt som på Tallkronans skola. Det största hindret är tidsbristen, lokalbristen och personalbristen, hade funnits mer av detta hade läget varit något helt annat. Som pedagog arbetar man oftast ensam med klassen och klasstorleken är oftast för stora för att man skall hinna arbeta med individuell inlärning. Ett annat hinder är alla dessa möten som man som pedagog måste delta i, möten som kanske inte alltid känns relevanta utan det hade varit bättre att ägna tiden till planering. En av pedagogerna undrar hur man skall kunna bedriva individuell inlärning under perioden då de nationella proven görs. Dessa prov håller på i 12 - 13 veckor och då skall man samtidigt arbeta med den ”vanliga” undervisningen och hinna med dessa kurs mål, denna period är mycket stressande för alla berörda.

”Britt” vill hellre se möjligheter än hinder men det är svårt.

”Jag lägger mycket tid på att komma på olika sätt av individuell inlärning för mina elever i klassen. Det mesta går att lösa vill jag tro, säger Britt.”

Vidare tycker pedagogerna att arbetet i små grupper är bra för eleverna och detta skulle behövas i större utsträckning. Superviktigt är planeringen och förberedelserna det är A och O för att undervisningen skall få bra kvalitet. Tiden för utvärdering och reflektion mellan pedagog och eleven är viktig för båda. Ibland kan vi vara två pedagoger i klassen vilket bidrar till vi kan stötta varje individ på ett bättre sätt. Möjligheter är att eleverna blir betydligt nöjdare om de vet och känner att de får meningsfulla uppgifter för just dem.

33 Sammanfattning

Pedagogerna är rörande överens om att dagens elevantal i klassen är alldeles för stort. De känner att de inte hinner med alla eleverna på det sätt som de skulle vilja. Det kan vara allt från att samtala om någon viktig händelse i elevens vardag eller ett bekymmer som eleven behöver hjälp med. Pedagogerna känner sig stressade av alla ”måsten” som de bör hinna med.

5.3 Vad anser pedagogerna vara den optimala undervisningen?

Tallkronans skolas önskningar

Alla elever skall få arbeta i sin egen takt och efter egen förmåga det borde det finnas mer tid till. Det ska finnas fler pedagoger i samma klassrum och att pedagogerna arbetar efter samma förhållningssätt är viktigt. Eleverna ska känna glädje och trygghet när de är i skolan. Pedagogen ska kunna vara en stund med vart och ett av barnen för att ta prata eller göra något som de är individuellt intresserade av och kunna göra detta varje dag. Lyssna och ta mer tillvara på de individuella önskemålen borde vara ett mål för varje pedagog, lika viktiga är att ta tillvara de önskemålen som eleverna kommer fram till gemensamt i klassen. Under dagen behövs många fler tillfällen att kunna dela upp eleverna i mindre grupper. Önskvärda klasstorlekar vore max 16-20 elever för att undervisningen ska bli kvalitativ.

Blomsterknoppens skolas önskningar

När arbetet sker i mindre grupper räcker det med 7- 8 barn i varje grupp. Pedagogerna önskar att det fanns mer hjälpmedel att tillgå, detta skulle skolan bistå med. Två examinerade pedagoger i klassrummet hela dagen och mindre elevantal i klassen. Är man två pedagoger är det lättare att dela upp gruppen efter intresse och kunskapsnivå. Indelning behövs det mer av dels för att stärka elevernas egen självkänsla och dels för det är många elever som är stressade och behöver lugnet. Klasstorleken ska var max 18 - 20 elever, då får varje elev tillgång till den hjälp de så väl behöver. Önskvärt vore att planeringstiden inte var förlagd under skoltid och att tiden används

34

till planering och inte en massa andra möten. Låta eleverna få konkret prova på sina tankar och idéer skulle säkert bidra till ökad kunskap och en delaktighet hos eleverna. Projektform där eleverna får lösa problem genom att själva söka kunskap används alldeles för lite. Framför allt mer och fler uppdaterade läroböckerna som innehåller uppgifter som stämmer överens med dagens verklighet och att eleverna får behålla sina böcker. Stora flexibla klassrum med extra sittplatser så eleverna kan flytta runt och möblera om vid behov, gärna två grupprum intill varje klassrum. Det hade varit lättare att tillgodose de olika individernas inlärningsstilar om klassrummet var indelas i ”smårum”. ”Uteklassrum” skulle bidra till andra inlärningsmöjligheter och en ateljé med plats för mycket skapande vore utmanande för eleverna. Fler datorer i varje klassrum och gärna en dator till varje elev hade underlättat för eleverna när de skall söka kunskap via multimedia.

Sammanfattning

Återigen de båda skolorna eniga. Fler pedagoger i klassen och mindre elevantal då finns det större möjlighet att bedriva individuell inlärning. Pedagogerna har svårt att påverka själva inredningen och lokalerna eftersom de båda skolorna är ganska gamla. Elevantalet i klasserna kan de inte heller påverka eftersom det oftast handlar om ekonomin, ju fler elever desto mer skolpengar till skolan. Pedagogerna kan påverka arbetsklimatet i klassen och hur undervisningen skall bedrivas för att eleverna skall få maximal kunskap.

5.4 Hur tillämpar pedagoger den individuella inlärningen utifrån

läroplanen, Lpo 94?

I läroplanen, Lpo 94 (Lärarförbundet, 2005) står det bland annat att pedagogen skall utgå från elevens behov. Utifrån mina resultat tolkar jag det som att varje pedagog försöker på bästa möjliga sätt att tillgodose varje elevs behov men inte i den utsträckning som läroplanen förespråkar. Anledningen till detta tycks vara tidsbrist och personalbrist som de två övergripande orsakerna. Samtidigt arbetar pedagogerna emot strävansmålen, det vill säga att varje elev ska

35

utveckla sitt eget sätt att lära. Eleverna införskaffar sig ny kunskap men inte alltid med hjälp av individuell inlärning.

Vidare står det i läroplanen, att pedagogen skall tillsammans med eleven utveckla regler för arbetet. I min studie framgår att en del av pedagogerna arbetar tillsammans med eleverna för att utveckla ett arbetsschema som ger struktur i arbetet. Ett arbetssätt som kan vara både positivt och negativt. Positivt i den meningen att eleven får lära sig ta eget ansvar och planlägga sina studier. Negativt blir det om eleven blir stressad när han/hon ser hur mycket arbete som måste göras klart innan veckan är slut.

Det står också i läroplanen att undervisningen aldrig kan utformas lika för alla eftersom behovet är olika. Hur skall pedagogen gå tillväga? Med en pedagog och 25-32 elever i klassrummet och eventuellt 15 - 20 olika inlärningssätt är frågan hur våra politiker har tänkt att kunskapen skall läras ut till klassen, då de upprättade läroplanen, Lpo 94. Förvirring kan uppstå för de eleverna som måste ha struktur på lektionen om pedagogen exempelvis först håller förmedlingsundervisning och sedan spelar upp en kort teatersekvens med samma innehåll av dagens lektion.

Lokalbristen ett problem när undervisningen skall utformas efter de olika behoven, oftast finns ett litet trångt grupprum i anslutning till klassrummet för att bedriva alternativ undervisning i men med många elever blir utrymmet otillräckligt.

Pedagogerna i min studie kan konsten att utbilda elever, de finns tillhands för att eleven skall göra framsteg och för att övervinna svårigheter. Avsaknad av ett större engagemang för den individuella inlärningsstilen saknas bland de intervjuade pedagogerna, kanske beror det på okunskap eller rädsla från deras sida att vilja prova på något nytt.

5.5 Sammanfattning och slutsatser

Sammanfattning av min studie om hur pedagogerna arbetar med den individuella inlärningen hos eleverna blir, att de pedagoger som jag intervjuat använde sig ganska lite av arbetet med individuell inlärningsstil. Några av pedagogerna ansåg till och med att det inte var deras jobb

36

utan ansåg det låg på speciallärarnas arbete. I den ena skolans utbildningsplan står det att personalen skall arbeta aktivt med att hjälpa eleverna finna sin egen inlärningsstil. Det här kan jag inte se att den verksamma personalen skulle uppnå, inte i de intervjuerna jag har gjort.

Enligt läroplanen, Lpo 94 (Lärarförbundet, 2005) står det att man som lärare skall utgå från elevens behov, vilket den individuella inlärningen bidra till. Enligt vad både Boström (2004), Dunn (2001) och Prashnig (1999) har kommit fram till i sina forskningar, har den egna lärstilen en stor betydelse för att få ett gott resultat på elevens nyanskaffade kunskap. Arbetet med individuella inlärningsstilar kan bli väldigt omfattande för pedagoger, eftersom det finns så många olika sätt att lära sig på. Det är kanske mångfalden som gör att pedagoger inte ”orkar” ta sig tid att sätta sig in i de olika stilarna eller så vill de arbeta med olika lärstilar men problemet ligger i att utrymme för detta saknas i den lokala arbetsplanen.

Pedagogerna arbetsätt skiljer sig ganska mycket från varandra, någon arbetar inte alls med individuell inlärning medan andra försöker att variera undervisningen så att den skall passa de flesta eleverna. Pedagogerna vill främja lärandet för alla elever men arbetssättet som de erbjuder är oftast förmedlingspedagogiken. Enligt Maltén (2003 s, 115) är förmedlingspedagogiken inte förkastlig om det är så att pedagogen använder sig av intressant och välstrukturerad berättarkonst, men det får inte dominera undervisningen för då är det lätt att eleverna tappar fokus.

”Om pedagoger fortsätter att inte bry sig om att elever är olika och inte är beredda på att undervisa i individuella stilar, kommer allt för många elever att slås ut och ännu fler kommer att tro att de inte kan lära sig någonting” (Prashnig, 1999 s, 95).

Flera av pedagogerna anser att det är tidsbristen som gör att de inte kan tillämpa den individuella inlärningen. Lärare idag har betydligt fler uppgifter än tidigare lärargenerationer. De skall planera tillsammans med kollegor, delta i nätverk, utföra mer administrativt arbete med mera. Denna utveckling leder till att eleverna får mindre uppmärksamhet (Lärarförbundet, 2004 s, 21). Kroksmark (2006, s, 40-45) undrar hur vi skall förhålla oss till att använda olika lärstilar i ett klassrum med 25-30 elever, då varje elev skall ha sin egen inlärningsstil. Om alla lär på skilda sätt skulle konsekvenserna av en lärstilsanalys av eleverna i skolan bli en helt individualiserad skola. Där varje elev arbetar i förhållande till sin egen läranderesurs, vilket kan framkalla ett

37

organisatoriskt problem som leder till att hela den nuvarande utformningen av 1-9-skola kan ifrågasättas. Kroksmark, (2006) menar att individuell lärstil kan bli en frestelse av att förenkla lärandet. Han menar att pedagogen tar till och ”skyller” på elevens eget ansvar inför lärande ifall inte målen för skolåret uppnås. Detta kan kännas som en dålig ursäkt, det är dock pedagogen som har ansvar för att eleven uppnår målen. Frågan är då också hur ska den egna elevens kunskap mätas vid en individualiserad? Vad händer med de nationella proven? Här måste det också ske en förändring så proven kan anpassas till samtliga lärstilar. Vem ska få ansvaret att strukturera upp de nationella proven så de passar just mina elever i min klass, blir det pedagogens nya jobb? Kroksmark (2006) menar att lärstilsteorin som den ser ut idag är ett modernt modelltänkande. Det krävs nog både mer pedagoger och bättre utbildning av dessa för att skolan skall kunna erbjuda alla elever en individuell inlärningsstil.

Vare sig lärare tycker om det eller inte så är det ett faktum påstår Prashnig (1999 s, 185) följande:

”Sättet som du som pedagog lär dig på är sättet som du undervisar. Det kan vara bra för dig men för eleverna kan det vara rent förkastligt. Det är lätt att falla in i mönstret att alla lär som du. Tyvärr är det inte så och då kan det sitta elever som inte förstår någonting. Fastän det kan finnas elever som har samma lärstil/arbetsstil som läraren är det betydligt fler elever som har en totalt annan lärstil.”

I skolverkets undersökning framkom det liknade uppfattning om tillämpning av olika lärstilar. Det som skolan lyckas sämst med är att tillgodose varje elevs behov, vare sig om man är den ”duktiga eleven” eller eleven som har det lite svårt med inlärning. (Skolverket, 2010, s, 13-14). Vidare kom skolverket (2010) fram till att eleverna inte var så nöjda med lärarnas engagemang för att fånga elevens intresse för ämnet. Skolan har lyckats med att förändra till det bättre för de elever som har särskilda behov. Nu får vi bara hoppas att skolan lyckas förändra även för de elever som är särskilt duktiga och behöver egen utmaning.

I min undersökning framgår det att dagens pedagoger inte lever upp till det som står i läroplan, Lpo94 om individuellt lärande men de har som mål att uppnå detta. Problemet är tiden, stressen, budgeten och personalbristen som gör att de inte hinner eller orkar arbeta mer individuell inlärning. Det framgår även i min studie att vissa pedagoger tillverkar sitt egna pedagogiska material för att tillgodose elevernas behov, vilket är positivt men extra tidskrävande.

38

Utifrån mina intervjuer framgår det inte konkret när de individuella inlärningsstilarna används och hur ofta det blir av. Hörselkåpor, musik, små grupper, eget tillverkat material, halvklass, individuella böcker i engelska och svenska, arbeta med upplevelser och arbeta med individuellt arbetsschema är en del av vad som de intervjuade pedagogerna arbetar med tillsammans med eleverna.

Det spelar ingen roll hur lång yrkeserfarenhet eller på vilken skola pedagogerna arbetar när eleverna erbjuds alternativ undervisning, det är intresset hos pedagogen som styr om individuell inlärning erbjuds eller inte. Arbetssättet som pedagogerna arbetar utifrån innefattar alla de tre teoretikerna som jag har valt att studera. Jag tolkar Gardners (Olsson & Olsson, 2004) teori som att han vill att pedagoger ska ta reda på varje elevs inlärningssätt och utifrån detta möta elevens olika behov. Tolkningen jag gör av Vygotskijs (Evenshaug & Hallen, 2005) teorier blir att eleven måste ha förebilder av äldre personer (pedagoger) för att utveckla sin personliga utveckling. Deweys (Ohlson, 1996) teorier tolkar jag utifrån hans sett att se att kunskapen kommer till nytta om det har verklighetsanknytning. Tre teorier som jag i mitt kommande yrke kommer att arbeta efter.

39

6. Diskussion

Mina frågeställningar gav mig oförväntade svar eftersom jag trodde att alla pedagoger arbetade med individuell inlärning som det förespråkas på flera ställen i läroplanen, Lpo 94.

Det fanns väldigt lite forskning om pedagogers sätt att lära ut olika inlärningsstilar till eleverna. Detta har gjort att mitt arbete inte har blivit tillräckligt inriktat på hur pedagogerna arbetar. Jag ville få fram i min undersökning hur pedagogerna går tillväga med att arbeta med elevernas individuella inlärning. Hur planerar man undervisningen då det finns kanske 20 olika sätt som eleverna lär sig på? Lena Boström (2004) har forskat på området men på gymnasienivå och vuxenutbildning, någon forskning på lärstilar i grundskolans tidigare år har jag inte hittat. Vilket jag tycker är synd om det nu inte finns, för det är i de tidigare åren som grundstenarna byggs. I mina intervjuer använde jag mig av standardiserade frågor med möjlighet till vidare diskussion kring ämnet och pedagogerna hade tidigare fått mina frågor för att de skulle kunna förbereda sig och skriva stödord. Dessa stödord har varit till stor hjälp för mig i mitt skrivande och pedagogerna upplevde det som positivt att de redan innan intervjun visste vad jag skulle ställa för frågor så de kunde göra sina egna noteringar.

Slutligen tycker jag att arbetet har varit spännande och lärorikt. Redan innan jag började skriva hade jag tagit till mig den individuella lärstilen som min drivkraft. Detta är något som jag kommer att verka för och förhoppningsvis förverkliga i mitt kommande yrke som verksam pedagog.

40

7. Referenslista

Boström, Lena & Wallenberg, Hans (1997) Inlärning på elevernas villkor - inlärningsstilar i

klassrummet. Jönköping: Brain Books AB.

Boström, Lena(1998) Från undervisning till lärande. Jönköping: Brain Books AB. Boström, Lena (2004) Lärande och metod. Lärstilsanpassad undervisning jämfört med

traditionell undervisning i svensk grammatik. Jönköping: PRINFO Vårgårda Tryckeri AB

Claesson, Silwa (2007) Spår av teorin i praktiken. Danmark: Studentlitteratur. Dunn, Rita (2001) Nu fattar jag!. Jönköping: Brain Books AB.

Dyste, Olga (1996) Det flerstämmiga klassrummet. Danmark: Studentlitteratur. Evenshaug, OddbjØrn & Hallen, Dag (2005) Barn- och ungdomspsykologi. Lund:

Studentlitteratur.

Hartman, Sven G & Lundgren, Ulf P (1980) Individ, skola och samhälle. Stockholm:Bokförlaget Natur och Kultur AB.

Honey, Peter & Mumford, Alan (2006) Lärstilar. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Ann & Skillström-Carlsson, Anna & Ring, Carina (2007) Ett klassrum som lockar. Horred: Serholt Läromedel AB.

Kroksmark, Thomas (2006) Dags att lägga IKEA-pedagogiken på hyllan. Pedagogiska magasinet, nr 3, s 40-45. Stockholm: Lärarförbundet.

Lärarförbundet (2004) Första steget. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet (2005) Lärarens handbok – Skollag, läroplaner, yrkesetiska principer, FN:s

barnkonvention. Stockholm: Lärarförbundet.

Löwenborg, Lars & Gislason, Björn (2006) Lärarens arbete. Stockholm: Liber AB. Maltén, Arne (2003) Att undervisa – en mångfasetterad utmaning. Lund: Studentlitteratur. Ohlson, Liselotte (1996) Pedagogiskt ledarskap. Stockholm. Liber AB.