>TaW\WTghccfTgf
Samhällsanalys och kommunikation - inrikting
statsvetenskap 180 hp
Integration - en fråga om vilja?
En fallstudie om integrationsarbete i Helsingborgs stad
Statsvetenskap 15 hp
INTEGRATION –
EN FRÅGA OM VILJA?
- En fallstudie om integrationsarbete i Helsingborgs stad –
Abstract
The aim of this thesis is to examine how the municipality of Helsingborg, Sweden intend to integrate immigrants as their new residents, and to ascertain what factors already integrated immigrants in Helsingborg mean have been crucial for their personal integration processes. This to possibly find any connection between their personal experiences of integrating in and to Helsingborg and the municipality’s effort in the matter. To achieve this a document examination of documents, linked to the integration related efforts, from the municipality of Helsingborg has been done and combined with interviews with integrated immigrants from the city about their integration processes. Two interviews has also been done with two different actors from whitin the municipality about their effort to support the integration related work; Gruppen för Religionsdialog and Helsingborgshem. The results of the document examination and interviews has been analyzed through two theories of how actors such as Helsingborg municipality should and/or should not work with integration; José Alberto Diaz’s and Roger Andersson’s. The study shows that Helsingborg municipality work with integration in many different ways that are related to the two theories, for example through housing and education in Swedish, among many other initiatives. The study also shows that the key factor, according to already integrated immigrants, for a successful integration is an employment or studies along with other important factors, such as the opportunity to live in a ethnically diversed neighborhood.
Innehållsförteckning
1 Introduktion………5
1.1 Problemformulering………..5
1.2 Syfte och frågeställningar………..6
1.3 Begrepp och definitioner………...6
1.3.1 Integration……….7
1.3.2 Nysvenskar………...7
1.3.3 Invandrare……….8
2 Tidigare forskning………..8
2.1 Lena Grip: Likhetens rum – olikhetens praktik: om produktionen av integration i fyra medelstora svenska städer……….…..8
2.2 Rickard Ulmestig: Kommunal arbetsmarknadspolitik – i ett integrationsperspektiv…...…10
3 Teoretiskt ramverk för studien………11
3.1 José Alberto Diaz: Choosing integration: A theoretical and empirical study of the immigrant integration in Sweden………...11
3.2 Roger Andersson: Ethnic Residential Segregation and Integration Processes in Sweden...13
3.3 Sammanfattning………..14 4 Metod……….15 4.1 Design………..15 4.2 Datatriangulering……….16 4.2.1 Kvalitativ dokumentgranskning………..17 4.2.2 Kvalitativa forskningsintervjuer……….17 5 Material……….………19
5.1 Helsingborgs stads integrationsarbete……….19
5.2 Resultat av intervjuer………...20
5.2.1 Intervjuer med integrerade invandrare………20
5.2.2 Intervju med Gruppen för Religionsdialog………..25
5.2.3 Intervju med Helsingborgshem………...27
6 Analys………28
6.1 Helsingborgs stads integrationsarbete……….28
6.2 Krav och resurser för nysvenskars integration……….31
6.3 Avgörande faktorer för en lyckad integration………..31
7.1 Svar på frågeställningar………...33
7.1.1 Helsingborgs stads integrationsarbete……….33
7.1.2 Krav och resurser för nysvenskars integration………33
7.1.3 Avgörande faktorer för en lyckad integration………..34
7.2 Studiens resultat i förhållande till tidigare forskning………...34
7.3 Framtida forskning………..35
8 Källförteckning……….36
8.1 Litteratur……….36
8.2 Vetenskapliga artiklar och rapporter………...37
8.3 Elektroniska källor………..37
9 Bilagor………...40
9.1 Bilaga 1………40
9.2 Bilaga 2………41
1 Introduktion
1.1 Problemformulering
Sverige är, likt många andra länder i västvärlden, ett attraktivt land för utlänningar att söka sig till. Oavsett om det är en påföljd av flykt från krig eller förföljelser, ett karriärsval eller andra skäl finns det en efterfrågan att bosätta sig och leva i Sverige. Under 1950–60-talen saknades industriarbetare i Sverige, vilket ledde till en arbetskraftsinvandring från andra europeiska länder (Lundh & Ohlsson 1994:27). Från 1970 och framåt har invandringen till Sverige varit av annan karaktär och bestått till större del av individer som flyr från kris och krig, samt anhörighetsinvandring, oftast från utomeuropeiska länder (Lundh & Ohlsson 1994:32–33). Sedan andra världskrigets slut har antalet flyktingar i världen inte varit så stort som under åren 2014–2016 då över tre miljoner människor sökte sig till EU, däribland Sverige (Harrison 2019-11-05). De europeiska arbetskraftsinvandrarna kom till ett Sverige där de integrationspolitiska målen grundade sig i en idé om assimilering, alltså att dessa individer skulle leva efter svensk kultur och svenska traditioner och värderingar och lämna hemlandet bakom sig. Från 1960-talet och framåt anammade svenska politiker ett annat förhållningssätt; nämligen en integrationspolitik som bygger på att invandrare kan bli en del av samhället, samtidigt som de kan få behålla sina kulturella traditioner och värderingar fån sitt hemland (Soydan 2011:237). Denna studie undersöker hur nysvenskars integrationsprocess går till, samt vilka faktorer integrerade invandrare själva anser bidragit till deras integrationsprocess. Studien fokuserar på Helsingborgs stad och dess verksamheter som rör kommunens integrationsarbete.
Den nationella integrationsdebatten har blivit mer intensiv än någonsin – såväl i riksdagen som i civilsamhället uttrycker många missnöje över det svenska integrationsarbetet, samt diskuterar olika lösningar på situationen. En del menar att man bör fortsätta lita på att nysvenskar ansvarar för sin egna integrationsprocess, medan en del menar att andra aktörer bör ställa krav på individerna och därmed ansvara för att de får rimliga medel för att en lyckad integrationsprocess. Helsingborg är inget undantag när det kommer till segregation och bristande integration och på senare år har stadens segregation belysts mer nationellt efter flera grova våldsbrott på omskrivna Söder, bland andra områden.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är alltså att undersöka hur Helsingborgs stad hanterar nysvenskars integrationsprocess, samt vad redan integrerade invandrare själva menar har varit avgörande för deras integration. Studien kommer därefter att belysa vilka steg i integrationsprocessen som är förenligt med vad kommunen avser, samt vilka eventuella andra faktorer som varit avgörande. Exempel på dessa kan vara arbetsplats, socialt umgänge, engagemang i olika fritids- eller intresseorganisationer eller att man rentav kommit i kontakt med frivilligorganisationer som jobbar med integration.
För att uppnå detta syfte har följande frågeställningar valts att arbeta utifrån; - Hur arbetar Helsingborgs stad med integrationsprocessen för nyanlända?
- Vilka krav ställs på nysvenskar, enligt redan integrerade invandrare själva, för att
främja deras integration och erbjuds rimliga medel för att uppfylla dessa i praktiken?
- Vad menar redan integrerade invandrare själva varit avgörande faktorer som lett dem
till en lyckad integrationsprocess?
För att få så korrekta och raka svar på frågeställningarna som möjligt har en avgränsning i tiden gjorts då integrationsarbetet sett annorlunda ut i Helsingborg, liksom i Sverige som helhet. Studien och frågeställningarna avgränsas till åren 2010–2020 (idag). Detta eftersom det är från år 2010 och framåt som antalet utrikesfödda, och därmed invandrare, ökat märkbart i kommunen (Perspektiv Helsingborg, Helsingborgs stad 2017).
1.3 Begrepp och definitioner
Detta delkapitel ämnar definiera vad studien avser med de nyckelord och begrepp som innehar en central roll för undersökningen. Begreppens tyngd gör det viktigt att operationalisera dem, alltså göra dem mätbara. Detta är väsentligt för att undvika systematiska fel i undersökningen, samt för att minska tolkningsutrymmet så att mottagare förstår vad som faktiskt undersöks. Detta moment är ytterst väsentligt för att stärka studiens validitet (Esaiasson et al., 2017:59).
1.3.1 Integration
Ett annat ord för integration skulle kunna vara sammansmältning. Integration definieras i detta sammanhang som en lyckad sammansmältningsprocess med en annan typ av människor än de man härstammar från (Cambridge Dictionary). Den typ av integration det talas mestadels om är just kulturell integration som en flytt till ett nytt land innebär, och det är även denna typ som studien ständigt syftar till med begreppet ’integration’.
Nationalencyklopedin definierar integration som ”de sociala processer genom vilka
minoriteter, till exempel invandrade etniska grupper, slussas in i och blir delaktiga av det nya samhälle de flyttat till”. Detta innefattar både på arbets- och bostadsmarknaden och deras
sociala, kulturella och politiska aktivitet (Nationalencyklopedin 2020).
Sociologen och författaren José Alberto Diaz definierar integration som ett stadie av jämställdhet; alltså när invandrare är jämställda med den infödda populationen inom till exempel arbetslivet, bostadssituation och politiska sammanhang. När nysvenskarna är jämställda med svenskarna är de integrerade – när de är integrerade är de jämställda. Det finns olika dimensioner av en integrationsprocess, enligt Diaz, och dessa innefattar allt från språkkunskaper till politiska rättigheter (Diaz 2000). Mer om Jozé Alberto Diaz studie som teori finnes att läsa om i kapitel 3.1 José Alberto Diaz: Choosing integration: A theoretical and
empirical study of the immigrant integration in Sweden.
1.3.2 Nysvenskar
Nysvenskar är ett ord som används mer och mer i integrationspolitiska debatter. Det finns ingen officiell definition av begreppet, vilket gör det ännu viktigare att förse läsare med en uttalad sådan. Nysvensk är, som en hör på ordet, en nyanländ invandrare. Det är viktigt att göra en distinktion mellan nysvenskar och mer etablerade invandrare i en studie som denna då de befinner sig på helt olika plan i sina individuella integrationsprocesser, vilket är vad studien centreras kring. Hur länge en är nysvensk är en definitionsfråga från person till person, men brukar oftast avgöras av var individerna i fråga själva anser att de befinner sig i integrationsprocessen. Alltså; så länge en nyanländ invandrare fortfarande anser att hen inte är en del av det svenska samhället skulle de definieras som en nysvensk. Nysvensk är därmed något en är under en viss period, medan invandrare är något en förblir.
1.3.3 Invandrare
En invandrare är en person som flyttat från sitt hemland till ett nytt land med avsikten att leva och bo där permanent (Cambridge Dictionary). Det som skiljer invandraren från nysvensken är helt enkelt att de kommit längre i integrationsprocessen. En invandrare har till exempel kanske lärt sig språket, jobbar eller studerar, bor anständigt och har lyckats etablera sig socialt och ekonomiskt. De har också kunskap och förståelse för svensk kultur och värderingar, samt hur och varför saker fungerar som de gör i Sverige – exempelvis arbetsmarknaden, lagar och normer och så vidare. Detta betyder fortfarande, i många fall, att individen i fråga har kännetecknande drag, till exempel språklig brytning eller att man firar högtider från en annan religion. Därav, och för att man faktiskt någon gång har immigrerat till i detta fall Sverige, kommer individen i fråga alltid att vara just en invandrare, även om man samtidigt också blir svensk.
Kulturdepartementet har redogjort för begreppet invandrare utifrån både objektiva och subjektiva kriterier. De objektiva kriterierna innefattar medborgarskap, vistelsetid i Sverige, födelseland, modersmål och familjebildning. De subjektiva kriterierna innefattar språkbrytning och utseende som avviker från majoriteten hos populationen (Kulturdepartementet 2000).
2 Tidigare forskning
Detta avsnitt ämnar redogöra för tidigare forskning inom forskningsfältet integration. Integration är ett relativt brett forskningsfält och därav har en lämplig avgränsning gjorts mot studier som berör kommunernas roll i integrationsarbetet.
2.1 Lena Grip: Likhetens rum – olikhetens praktik: om produktionen av integration i fyra
medelstora svenska städer
I sin avhandling Likhetens rum – olikhetens praktik: om produktionen av integration i fyra
medelstora städer från 2010 har Lena Grip undersökt integrationsarbetet i fyra svenska
kommuner med olika förutsättningar och strategier. Detta i syfte att hitta positiva exempel på hur ett bra integrationsarbete kan fungera i en kommun. I studien har hon intervjuat kommunalråd och tjänstemän från de fyra studerade kommuner som lämnas onämnda.
Lena Grip nämner storlek och verksamheter som avgörande faktorer för lyckad integration. Hon menar att en stor stad som har universitet eller högskola har ett bättre utgångsläge för en
lyckad integration än små kommuner eller kommuner utan universitet eller högskola. En kan fråga sig varför en sådan verksamhet är så viktig för integrationsprocessen när alla nysvenskar inte studerar vid lärosätena. Hennes slutsats är att en sådan verksamhet bidrar till stor inflyttning och ruljangs av olika typer av människor, vilket i sin tur bidrar till en öppenhet och vilja att diskutera och förstå. Därav kan ett universitets eller högskolas närvarande vara ett positivt underlag för nysvenskar oavsett om de studerar där eller inte (Grip 2010:85–86). Grip betonar även de negativa konsekvenser en omfattande segregation kan ha för integrationsarbetet. Hon, liksom många andra, menar att segregationen kan vara ett stort hinder för det integrationsarbete som svenska kommuner eftersträvar. Därför har en del svenska kommuner valt att prioritera att lösa segregationsproblemen genom att styra vilka typer av individer som ska bosätta sig var. I andra kommuner är man medveten om segregationsproblemen man har, men försöker istället jobba aktivt med frågan på andra sätt för att försvara medborgarnas fria val att bosätta sig i den stadsdel de önskar (Grip 2010:87–88). För att en integrationsprocess ska vara lyckad och för att dämpa rasism krävs alltså, genom ett eller annat sätt, att nysvenskar får möta och röra sig omkring individer som är annorlunda från de själva.
Lena Grip skriver om de olika förhållningssätt de studerade kommunerna vidtagit i frågan om integration, samt nivån av engagemang som visas från kommunens beslutsfattare. Medan de flesta kommunerna riktar sina integrationspolitiska åtgärder till just nysvenskar, finns det en kommun som skiljer sig från de andra genom att inkludera hela samhället i frågan. Detta görs genom att uppmärksamma kommunens integrationspolitiska linje mycket till allmänheten, exempelvis genom en omfattade informationskampanj om kommunens mångfalds- och integrationsarbete som till stor del baseras på tankar och idéer från ledningen. Den kommunala ledningen deltar även i aktiviteter, debatter och arbete som rör integration. Kommunstyrelsens ordförande är även ordförande i kommunens integrationsråd och deltar personligen i möten och debatter om frågan. Hen tar då tillfället i akt att prata om vikten av en lyckad integration för kommunen (Grip 2010:89). Samma kommun är dock den som jobbar minst aktivt med specifika åtgärder riktade mot nysvenskar (Grip 2010:90). Det finns dock såklart ett värde i att inkludera och engagera hela samhället i kommunens integrationsarbete. Om kommunen nysvenskar kommer till består av öppna och tillmötesgående invånare kan integrationsprocessen bli lättare än i en stängd kommun med fördomsfulla eller rädda medborgare. De andra kommunerna arbetar med sin integration riktat mer direkt åt sina nya invånare och har vidtagit åtgärder såsom separata enheter som enbart jobbar med kommunens integration, heltidsanställda mångfalds-/integrationssamordnare samt moderna modifieringar och anpassningar för kommunens
SFI-undervisning (svenska för invandrare) (Grip 2010:88–89). Lena Grips slutsats är dock, oavsett strategi att kommunpolitikerna inte verkar ha någon insyn i deras integrationsarbetes resultat i praktiken. De upplever att det är svårt att genomföra utvärderingar av hur integrationspolitiken implementerats och nämner samtidigt att det ofta låter bra i årsrapporter, men att det eventuellt inte överensstämmer med hur det faktiskt ser ut i kommunen (Grip 89–90).
Resultatet av Lena Grips studie är att egentligen ett nytt problem; nämligen att kommunal integrationspolitik bygger på en paradox där olikheten är en förutsättning, samtidigt som jämlikhet är målet. Man fokuserar alltså väldigt mycket på nysvenskar och att de är just nysvenskar, samtidigt som man vill att de ska smälta in i mängden. Hon har dock fått inblick i vad en kommun kan göra för att främja dess integrationsarbete; nämligen att skåda inåt. Med detta menar hon att kommunens politiker och anställda behöver diskutera och belysa sin egna förutfattade, simplifierade bild av nysvenskar. Detta för att förhindra det vanliga fenomenet att nysvenskar förblir stereotypa figurer istället för vanliga medborgare som alla andra – detta menar Grip är integrationspolitikens främsta problem. Nuvarande integrationsarbete förstärker alltså bilden av ’vi’ och ’dem’, trots att dess mål är det motsatta. Hon menar även att engagemang är avgörande i frågan. Ett stort personligt engagemang bland kommunens politiker resulterar i att integration ses som en prioriterad fråga såväl inom som utanför kommunens gränser. Ett engagemang bland politiker föder ännu mer engagemang hos medborgare och föreningar som är avgörande för kommunens integrationsarbete (Grip 2010:153–154).
2.2 Rickard Ulmestig: Kommunal arbetsmarknadspolitik – i ett integrationsperspektiv
I sin rapport, Kommunal arbetsmarknadspolitik – i ett integrationsperspektiv, skriven för dåvarande Integrationsverket skriver Rickard Ulmestig att grunden till nysvenskars utanförskap, och därmed, även ett hinder för integration, är arbetslösheten. Han har gjort en fallstudie om den kommunala arbetsmarknadspolitiken i ett integrationsperspektiv i tre olika svenska kommuner. Kommuner bär ett stort ansvar för integrationsprocessen för nysvenskar och ansvarar därmed också för att bidra med en välfungerande kommunal arbetsmarknadspolitik då kommunen är arbetsgivare åt många nysvenskar som annars hade varit beroende av socialbidrag, vilket varken gynnar kommun eller individ i ett fall för en person som faktiskt kan arbeta. Om en nysvensk behöver Arbetsförmedlingens hjälp att etableras på arbetsmarknaden ligger ett visst ansvar hos individen i fråga, exempelvis att lära sig svenska och insamla kunskap om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Om denne inte gör detta
kan Arbetsförmedlingen inte hjälpa honom/henne och många av de som finner sig i denna sits hamnar i de kommunala systemen (Ulmestig 2005:11–13).
Rickard Ulmestig kommer fram till att han fast kvarstår vid att arbetslösheten hos nysvenskar kan bli ett stort hinder för deras integrationsprocess, detta för att de blir beroende av socialbidrag, vilket inte kan bekosta vissa värdefulla förutsättningar för en lyckad integration, exempelvis ett engagemang i en förening eller andra aktiviteter som för nysvenskar närmre till det svenska samhället. Detta leder i sin tur till ett utanförskap tillsammans med andra nysvenskar, vilket gör att integrationsprocessen i stort sett läggs ned helt (Ulmestig 2005:36). Vidare menar Ulmestig att det finns en bristande uppföljning av kommunerna av deras arbetsmarknadspolitiska insatser, och därmed även integrationsarbete – det gör det således svårt för en utomstående att forska i frågan. Han menar att med vilja och resurser kan utvärderingar göras för att kommunerna ska få en uppfattning kring om de överhuvudtaget når upp till sina integrationspolitiska mål eller om ändringar krävs (Ulmestig 2005:26).
3 Teoretiskt ramverk för studien
Detta kapitel ämnar redogöra för det teoretiska underlaget studien bygger på. Teori är en tänkbar förklaring till det aktuella problem som studeras. En teori är ett antagande om varför eller vad som påverkar det studerade objektet (Esaiasson et al. 2017:38). Teorin utgör således en grund för det som är avsett att studeras, och bidrar till att forskningsresultatet kan förstås samt tolkas (Bryman 2011:22). Nedanstående två delkapitel är två olika teorier som tar upp och förklarar hur integration går till, vad som krävs för att det ska bli en lyckad process samt eventuella konsekvenser av en misslyckad integration. Dessa teorier kommer användas i studiens analytiska inslag – då genom att identifiera samband mellan teorierna och det material studien tagit fram, för att undersöka ifall Helsingborgs stads integrationsarbete har liknelser med hur teorierna ser på frågan. Teorierna har även varit grunden till utformandet av intervjufrågor.
3.1 José Alberto Diaz: Choosing integration: A theoretical and empirical study of the
immigrant integration in Sweden
I sin studie skriver sociologen José Alberto Diaz om integration i Sverige. Han har särskilt undersökt integrationen av individer som kommit till Sverige genom arbetskrafts- och
flyktinginvandring och skillnaderna på hur deras integrationsprocesser skiljer sig från varandra. Han beskriver fenomenet integration som en social process och ett samspel mellan invandrare och infödda svenskar. Till skillnad från assimilation då invandrare förväntas bli svenskar i varje aspekt, innebär integration enligt Diaz att invandrare behåller sin kulturella identitet, religion och traditioner samtidigt som man blir en gynnande del av samhället. Det är alltså fundamentalt viktigt att invandrare, samtidigt som de vidhåller sin identitet, följer samhällets normer, attityder, mönster och deltar i och ger tillbaka till samhället (Diaz 1993).
Diaz tar fram sju olika dimensioner där de två nyckelorden, jämlikhet och deltagande är både mål och medel för lyckad integration. De fyra första dimensionerna räknas till primärintegrationen; alltså den period då integrationsprocessen präglas av samhällets insatser att integrera nysvenskarna. Dessa fyra dimensioner är följande;
- Den kommunikativa integrationen; alltså nysvenskars språkkunskaper och genom dessa ta del av media och andra typer av kommunikation för att nå delaktighet.
- Den ekonomiska integrationen; alltså allt som rör nysvenskars arbetsliv och får tillgång till ekonomiska medel.
- Den sociala integrationen; alltså sociala resurser såsom tillgång till ett svenskt socialt nätverk och kontakter.
- Boendeintegrationen; alltså möjligheten att välja (i den utsträckning det går) i vilken typ av bostad man vill bo, samt främst i vilken typ av område. Detta kan vara högst relevant då etniskt blandade bostadsområden kan främja de andra integrationsdimensionerna genom geografisk närhet till infödda svenskar (Diaz 1993). Den sekundära integrationen innefattar de tre resterande dimensionerna och är en fördjupning av de fyra ovanstående i den primära integrationsprocessen. Dessa tre dimensioner är;
- Familjeintegrationen; alltså tillgång till sociala relationer med infödda svenskar, till exempel genom blandäktenskap med en infödd svensk förälder.
- Den politiska integrationen; alltså allt som rör nysvenskars politiska rättigheter och deltagande.
- Den personliga integrationen; alltså nysvenskars egna upplevelse och tillfredsställelse av deras delaktighet i samhället och arbetssituation, boendesituation och så vidare (Diaz 1993).
Diaz menar att integration är det tillstånd då invandrare är jämställda med infödda medborgare. Denna jämställdhet kan utspela sig i bland annat arbetslivet, boende och politiska sammanhang. I sin studie belyser Diaz ett antal nyckelfaktorer som är fundamentala för att uppnå detta tillstånd av jämställdhet och därmed integration. Han kommer fram till att individens motivation till integreringsprocessen är en väldigt avgörande faktor till om denna ska bli lyckad eller inte. De sociala relationerna invandraren har till folk av majoritetsbefolkningen är en väldigt avgörande del av invandrares integrationsprocess och dessa vilar tungt på att nysvenskar själva har motivation och vilja till att skapa dessa band och integreras.
3.2 Roger Andersson: Ethnic Residential Segregation and Integration Processes in Sweden
I studien Residential Segregation and Integration of Immigrants, skriven av Karen Schönwälder med flera, har etnisk segregation undersökts i tre olika länder. Roger Andersson, professor vid Uppsala Universitet, har i sitt segment, Ethnic Residential Segregation and
Integration Processes in Sweden, skrivit om etnisk segregation i Sverige och vilka effekter detta
har haft på integration. Generellt sett bor nysvenskar ofta i hyresrätter i områden som blivit mindre attraktiva på grund av exempelvis kriminalitet. Detta kan bero på två huvudfaktorer; ålder och inkomst. Medelåldern är nämligen lägre på nysvenskar än infödda svenskar och de tenderar också att ha det svårare att komma in på arbetsmarknaden. Detta gör att hyresrätter i mindre attraktiva områden är vad individerna i fråga oftast har råd med (Andersson 2007:69). Det finns dock anledningar att ifrågasätta ifall fenomenet beror på just faktumet att det handlar om invandrande individer. Det är nämligen fem gånger vanligare att en infödd svensk, utan utländsk bakgrund, äger sin egen bostad jämfört med en invandrare från Sydvästasien eller Nordafrika, oavsett om de är nyanlända eller inte. Även när man inkluderar komponenter som familjesituation, yrke, inkomst, utbildningsnivå och hur länge man bott i Sverige är det mindre sannolikt att en nysvensk eller invandrare äger sin egen bostad (2007:69). Denna slutsats baseras på en undersökning genomförd i Stockholm, men speglar enligt författaren hur det generellt ser ut i övriga Sverige också.
Den etniska segregation som råder i de svenska kommunerna resulterar i att en egen kultur växer fram i de invandrartäta områdena. Denna kultur har sällan mycket gemensamt med svensk kultur eller värderingar, utan är en blandning av de olika utländska kulturer som finns representerade i stadsdelen (Andersson 2007:69). Detta försvårar såklart integrationsprocessen för de som bor där. Andersson menar vidare att det finns en risk att den geografiska segregationen kommer leda till fattigare, invandrartäta stadsdelar, vilket ökar brottsligheten.
Denna brottslighet kan i sin tur leda till en ökad rasism i andra, ’svenskare’ områden (Andersson 2007:83–84). Andersson kommer fram till att effekterna av den etniska segregation som råder dessvärre antagligen kommer bestå, så länge segregationen finns kvar. På grund av detta menar han även att tanken om ett multikulturellt samhälle, som fungerar för såväl nysvenskar och invandrare som infödda svenskar, inte är mer uppnåeligt idag än vad det var när idén föddes. Andersson anser vidare att man bör se över möjligheter för att göra kommunernas stadsdelar mer heterogena, med både invandrare och infödda svenskar, men utan att medborgares rätt att bosätta sig var de önskar och kan kränks (Andersson 2007:84–85).
3.3 Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan en konstatera att såväl José Alberto Diaz som Roger Anderssons teorier om hur integration går, eller bör, gå till i grund och botten vilar tungt på den sociala aspekten av folks liv. Både för nysvenskarnas och de infödda svenskarnas del. De båda menar att människor måste mötas för att integrationsarbetet ska få goda förutsättningar. Utan möten mellan de två ’parterna’ väcks kanske inte nysvenskarnas motivation till att integreras och de infödda svenskarnas förmåga att vara behjälpliga och bekväma i den processen kanske är begränsade. De tar även båda upp ekonomi, även om de fokuserar på två skilda saker. Diaz teori utgår ju från att nysvenskar ska uppnå en jämställdhet med majoritetsbefolkningen. Ekonomi är en av de aspekter som tas upp i Diaz teori som alltså, bland mycket annat, syftar till att sträva efter ekonomisk jämställdhet. Även Andersson tar upp vikten av nysvenskars ekonomiska situation genom att belysa hur det påverkar deras boendesituation och därmed även deras integrationsprocess. Boendesituationens betydelse är något som tas upp i båda teorierna som menar att etniskt blandade områden är det mest optimala för nysvenskars integrationsprocess, till skillnad från väldigt invandrartäta områden där många nysvenskar typiskt hamnar. Detta går hand i hand med det grundläggande budskapet om vikten av möjligheten till sociala relationer till infödda svenskar.
4 Metod
Detta kapitel ämnar bringa tydlighet kring de metodologiska tillvägagångssätt som används för studien, alltså hur informationen som ligger till grund för studien insamlas och bearbetas. De flesta metoder kan indelas i två kategorier; kvantitativa metoder och kvalitativa metoder. Kvantitativa studier handlar om mängder, och att fastställa dessa, medan kvalitativa studier
handlar om karaktär och egenskap av ett visst fenomen. Kvantitativa och kvalitativa metoder kan självklart även kombineras för att först undersöka ett fenomens karaktär för att sedan mäta och fastställa dess mängd eller frekvens (Widerberg 2002:15). Denna studie präglas dock av det ena av de två, nämligen kvalitativa metodologiska val.
Forskare, såväl inom statsvetenskap som andra forskningsfält, har länge varit oense kring huruvida det är kvalitativa eller kvantitativa studier som är mest korrekta. I sin bok Kvantitet
och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning skriver professorn Alan Bryman om de olika
tillvägagångsätten, och menar att den väsentliga metodologiska skillnaden inte ligger i det kvantitativa eller kvalitativa metodvalet, utan att båda metoderna kan generera systematiskt och vetenskapligt godtagbara studier. Han menar vidare att den bästa typen av studier innehåller en kombination av båda metoder (Bryman 1997:112–179). Därav har ingen uteslutning gjorts på förhand för möjligheten att kvalitativa data kommer att kvantifieras – detta för att kunna dra tydligare slutsatser och eventuellt kunna hitta ett mönster bland olika individers upplevelser. Denna studie kommer gå mer på djupet än på bredden. En hade kunnat inkludera väldigt många fall, men denna studie ämnar snarare studera något färre fall och istället studera dessa i sin helhet. Det är bland annat dessa metodologiska val som gör denna studie till en klassisk kvalitativ undersökning.
4.1 Design
Denna studie är en fallstudie, alltså en studie av specifika fall. Att göra fallstudier om exempelvis invandrare, som i detta fall, är bra för att utveckla kunskapen om individer och/eller grupper som vi kanske inte själv är kopplade till, eftersom dess innehåll erbjuder oss en inblick i deras liv (Yin 2003:1–2). Fallen som studeras i denna studie är de integrerade invandrarnas integrationsprocesser, i förhållande till kommunens och utvalda organisationers integrationsarbete. I denna studie bearbetas alltså ett flertal olika fall av integration. Att göra en fallstudie med ett flertal fall är bättre, enligt Yin, än en fallstudie av ett och samma fall. Dels för att det kan vara förödande för en fallstudie av ett fall ifall informationskällan till det utvalda fallet inte levererar det man förväntat sig, men också dels av analytiska skäl då slutsatserna från en studie av ett flertal fall är starkare än slutsatserna från ett enskilt fall (Yin 2003:53). Att enbart inkludera ett fall är dessutom också att exkludera väldigt många andra fall, vilket kan tyda på att en inte besitter förmågan att faktiskt göra en empirisk studie som visar en helhetsbild av fenomenet. Denna skepsis minskar om en visar att man inte har något problem med att inkludera en variation av informationskällor, även om det fortfarande är nyttigt med en bra
motivering till ens utvalda informationskällor (Yin 2003:54). Läs mer om urvalskriterierna för denna studie i kapitel 4.2.2 Kvalitativa forskningsintervjuer.
4.2 Datatriangulering
Denna studie kommer genomföras med olika typer av data; alltså datatriangulering. I sin bok skriver Alan Bryman om metod- och datatriangulering, vilket beskrivs som en kombination av olika metoder eller data. Författaren av en studie ska därmed ha insamlat olika typer av information genom olika tillvägagångssätt. I just denna studien handlar det om en kombination av dokumentgranskning med intervjuer. Dokumentgranskning i just detta fall innebär att insamla och sammanställa skriftlig information från Helsingborgs stad och dess aktörer om hur nysvenskar avses tas emot och integreras. Intervjuer är den andra metoden, vilka till viss del kommer ske med representanter från kommunen och dess aktörer, men framförallt med studiens andra informationskälla, det vill säga redan integrerade invandrare, för att förstå vad som lett dem till det stadiet. Intervjuer kommer även göras med representanter från frivilligorganisationer som arbetar med integration.
Att kombinera olika data stärker studien genom att bredda underlaget för dess analys och resultat (Bryman 1997:157). I denna studie handlar det om en datatriangulering som behandlas med hjälp av kvalitativa metoder. Detta för att forskningsunderlaget inte är kvantifierbart – hur integrationsarbete bör se ut eller ser ut går inte att redovisas i siffror, utan kräver ord från de olika informationskällor som kommer inkluderas. Detta utesluter dock, som tidigare nämnt, inte att kvalitativa data bitvis kommer kvantifieras, vilket är väldigt vanligt genom slutsatser såsom hur många av informationskällor som tyder på ett eller annat alternativ (Eggeby & Söderberg 1999:19). Det är dock viktigt att matcha studiens syfte med dess metodval. Syftet med just denna studie är att ta reda på hur nysvenskar ämnar integreras till det svenska samhälle, samt ta reda på och belysa redan integrerade invandrares egen bild av vilka faktorer som var avgörande för deras lyckade integrationsprocess. Detta kräver att kunna se fenomenet integration ur de berörda individernas perspektiv, och inte exempelvis vad deras integration har för betydelse för ens egen tillvaro. Enligt Alan Bryman är det mest fundamentala kännetecknet i kvalitativ forskning viljan att se och uttrycka ett fenomen utifrån de studerade personernas eget perspektiv (Bryman 1997:77). Därför kommer studien ändå främst hållas inom de kvalitativa forskningsramarna.
4.1.1 Kvalitativ dokumentgranskning
Den skriftliga information som granskats för denna studie är från Helsingborgs stad och rör kommunens integrationsarbete. Detta har gjorts för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna då de kommunala källorna har tillfört en bättre förståelse och kunskap om området som forskas, nämligen Helsingborgs stads integrationsarbete. Underlaget har sökts fram genom kommunens egna databas, främst med sökordet ’integration’. Kriteriet för vilka källor som inkluderats i studien är såklart att det ska redogöra för de olika sätt Helsingborgs stad arbetar med integration på.
4.1.2 Kvalitativa forskningsintervjuer
Intervjuer är ett lämpligt metodval för att se ett fenomen ur de studerade personernas eget perspektiv. I sin bok Kvalitativ forskning i praktiken skriver rättssociologen Karin Widerberg om skillnaden mellan intervjuer och kvalitativa intervjuer. Hon menar att syftet med kvalitativa intervjuer är att utnyttja det direkta mötet mellan forskare/författare och respondent, samt de unika samtal som uppstår just då. Detta för att forskaren/författaren inkluderar olika respondenter, vilket ger olika typer av relation och samtal (Widerberg 2002:16). De intervjuer som inkluderas i denna studie är semistrukturerade med intervjuguide. Detta är ett typiskt kännetecken för kvalitativa forskningsintervjuer då det ger de intervjuade möjlighet att svara friare på frågor och via dessa svar kan ytterligare, djupare information framkomma som är nyttiga för studien. Detta till skillnad från strukturerade intervjuer som ger svarsalternativ, vilket resulterar i kvantitativa fakta. Widerberg menar vidare att en strukturerad intervju rentav inte kan vara kvalitativ och därmed inte hör hemma i en studie som genomförs via kvalitativa metodval (Widerberg 2002:16).
Intervjuer hålls med individer från två olika typer av kategorier; integrerade invandrare och representanter från både kommunala och privata organisationer som arbetar med kommunens integrationsarbete. Intervjuerna hålls dock enskilt med vardera individer oavsett ifall de tillhör samma kategori. Detta för att få ett så genuint samtal som möjligt och för att undgå att respondenterna påverkas av varandra, vilket är lätt hänt i gruppintervjuer (Thurén 2003:55). Intervjuerna ägde rum i neutrala lokaler utan andra människor eller eventuella influenser. Intervjuerna spelades in i samtycke av respondenterna. Individerna var informerade om studien och hur deras innehåll skulle användas. De har också fått lyssna på inspelningarna och läsa transkriberingarna innan de inkluderats i studien. Den förstnämnda intervjutypen, alltså med integrerade invandrare, hölls med sju olika respondenter. Den andra intervjutypen, alltså med
representanter från kommunala aktörer som på ett eller annat sätt arbetar med integration hölls med två olika respondenter; Haxhi Osmanaj från Gruppen för Religionsdialog och Dragana Curovic från Helsingborgshem.
Intervjuernas innehåll är planerat och samma intervjufrågor kommer ställas till samtliga individer inom samma kategori. För att få så välutvecklade och korrekta svar som möjligt ställs enkla och raka frågor utan överflödiga akademiska termer. Intervjuerna spelas in för att sedan bli transkriberade. Transkriptionerna kommer bestå av de delar av intervjuerna som anses vara relevanta för studien och dess resultat. I sin bok Vetenskaplig metod skriver Rolf Ejvegård att inspelning av intervjuerna kan begränsa studien då personer kan bli mer försiktiga med vad man säger när man vet att intervjun spelas in, samt att vissa individer kanske inte ens vill ställa upp överhuvudtaget på grund av samma skäl (Ejvegård (2003:50). Detta är något som måste tas i åtanke och respekteras. En del av de integrerade invandrarna som intervjuas för just denna studie menar att de fått motta kritik och hot från andra invandrare som menar att de övergivit och avfärdat sin härkomst. Av detta skäl är respondenterna i kategorin integrerade invandrare anonyma och behöver inte utge mer personlig information än de själva önskar. Genom öppna svarsalternativ kan de själva avgöra hur mycket av sig själva de vill dela med sig av.
Respondenterna för kategorin integrerade invandrare handplockades genom ett subjektivt urval. Kriterierna var att de ska vara integrerade invandrare på så sätt att de talar svenska, förstår svensk kultur och svenska värderingar samt har stabil sysselsättning och bostad. De måste också ha invandrat till just Helsingborg och integrerats i Helsingborg då detta är den geografiska avgränsningen för studien. Utöver detta fick personerna gärna ha varierande profiler, såsom variation av ålder, kön, ursprung, hur länge de bott i Sverige och så vidare. Detta för att eventuella gemensamma svar och mönster blir mer kraftfulla när det kommer från en varierande grupp av respondenter.
5 Material
Detta kapitel avser att redogöra för det material som används i studien; alltså information från Helsingborgs stads olika dokument om integrationsarbete, samt sammanfattningar av de intervjuer som genomförts. Till samtliga intervjuer finns transkriberingar av hela intervjun att få tag på av författaren.
5.1 Helsingborgs stads integrationsarbete
Grundidén för regeringens integrationspolitik är ”Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter
för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund” (Regeringen 2017). Detta innebär att skapa
bättre förutsättningar för nysvenskar för att börja arbeta eller på andra sätt etableras i Sverige. Kommunerna får ersättning för att de tar emot flyktingar (Regeringen).
På Helsingborgs stads hemsida kan man läsa om deras integrationsarbete. Här har de definierat integration på följande sätt; ”Integration handlar om att människor kan leva tillsammans med
respekt för varandras olikheter. Det handlar om att människor med olika ursprung och bakgrund möts och om att nyanlända invandrare kommer in i samhället”. På kommunens
hemsida finns även en länk som heter Stöd för nyanlända, vilket innehåller information om hur och var man kan lära sig svenska, hur man kommer till arbete, samt mer information som kan vara nyttig för nysvenskar, exempelvis i form av länkar till information om samhällsorientering med mera (Helsingborgs hem 2014d). Vidare kan man läsa om att kommunen arbetar med integration genom att försöka få människor med olika bakgrund att mötas genom olika arrangemang (Helsingborgs stad 2015). I Helsingborg finns ett kommunalt integrationsråd som har en rådgivande funktion i de dialoger som förs mellan kommunen och stadens invandrarföreningar där mycket av stadens integrationsarbete görs. Integrationsrådet hanterar allt som innebär invandrarnas situation i staden när det kommer till generella frågor som rör invandrare som grupp, alltså inte specifika fall om enskilda individer (Helsingborgs stad 2014a).
När en flykting som kommit till Sverige fått uppehållstillstånd är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för att denne ska etablera sig i det svenska samhället. Därefter ansvarar kommunerna, i detta fallet Helsingborg, för samhällsorientering, SFI (svenska för invandrare) och annan kommunal service. Detta görs via kommunens integrationsråd som nämnts ovan. Syftet med dessa insatser är att individen i fråga ska lära sig språket och förstå hur samhället fungerar för att kunna klara sig i sitt nya land. För att få tillgång till detta ska nysvenskar i Helsingborg
vända sig till arbetsmarknadsförvaltningen (Helsingborgs stad 2014b). Till vissa individer ansvarar kommunen för att ordna en bostad. Då arbetar Helsingborgs stad tillsammans med såväl deras eget bostadsbolag, Helsingborgshem, men även med privata aktörer för att skapa de bästa förutsättningarna för en framgångsrik integration och för att minska segregationen genom att sprida ut bostäder för nysvenskar runtom i staden (Helsingborgs stad 2016a). Till kommunens integrationsarbete hör även stadens invandrarföreningar som går att läsa mer om i kapitel 5.2.2 Intervju med Guppen för Religionsdialog.
Det finns också andra sätt Helsingborgs stad arbetar med integration på. Bland annat så var Helsingborg först i Sverige med projektet Stadsdelsmödrar, ett väl inarbetat integrationsrelaterat projekt i Danmark. Dessa kvinnor ska fungera som områdets ambassadörer och informera invånare om viktiga frågor såsom skola, barnomsorg och om hur Helsingborg och Sverige fungerar. Arbetet görs i samarbete med andra organisationer såsom Blå Kamelen, en organisation i Helsingborg som arbetar med stöd till tonåringar och tonårsföräldar (Helsingborgs stad 2014). Helsingborgs stad arrangerar även aktiviteter under sommaren som man avsatt ett antal platser specifikt för ensamkommande barn och ungdomar inför. Tanken med dessa aktivitetsdagar är dels att ge ungdomar, såväl infödda som nyanlända, en möjlighet att förbereda sig för studier eller arbete, men också för att ge nyanlända och infödda ungdomar en chans att mötas, lära känna varandra och ha det roligt tillsammans (Helsingborgs stad 2016b).
5.2 Resultat av intervjuer
Detta delkapitel redogör för sammanfattningarna av transkriberingar av samtliga intervjuer som hållits. Innehållet av dessa kommer sedan att analyseras i kapitel 6 Analys, för att sedan konkretiseras och sammanfattas i kapitel 7 Slutsatser.
5.2.1 Intervjuer med integrerade invandrare
Detta kapitel kommer presentera fråga för fråga och ge en sammanfattning av samtliga respondenters svar. I denna del av intervjuer finns sju respondenter vars svar kommer användas i detta kapitel. För enkelhetens skull kommer dessa kallas R1-7 (R för respondent). För att ta del av intervjuguiden, se 9.1 Bilaga 1.
Samtliga respondenter förutom R6 svarade att de inte kände några formella krav på sig själva när de kom till Sverige och Helsingborg. R6 kom under tiden allmän värnplikt rådde och det är detta kravet hen syftar på. Det var ett fåtal personer som ändå uttryckte att de kände att det fanns en förväntan på dem om att lära sig språket, arbeta och så vidare – men detta var som sagt ’bara’ samhälleliga förväntningar och det var enbart ett fåtal som uttryckte att sådana förväntningar fanns på dem.
- Hur lärde du dig svenska och vad gjorde att du uppnådde så pass hög språknivå? Svaren på denna fråga har varit väldigt blandade, så det mest korrekta är att kort nämna den huvudsakliga orsaken samtliga respondenter nämnt. R1 och R7 menade att det tveklöst var det som behövde satsas mest på för att kunna utvidga sina möjligheter i det nya landet. R2 och R6 menade att de hade lättare för undervisningen då de redan talar ett flertal andra språk. För R3 som kommer från väldigt svåra förhållanden var svenskutbildningen ett sätt att rymma minnena från hemlandet lite. R4 är gift med en svensk som kunde hjälpas åt. R5 arbetar med äldre och upplevde att det var svårt att föra kommunikationen med dem på engelska.
Ovanstående var alltså motivationen till att lära sig svenska från första början. Samtliga respondenter menade dock att anledningen till att de lärt sig så pass bra svenska utöver standardnivån i deras SFI-klasser var på grund av egen vilja som gjorde att de till exempel bad om extrauppgifter, satt några extra timmar om dagarna och även använde den svenskan de hade, även när den var lite sämre, i sina dagliga ärenden för att faktiskt lära sig hur deras nya språkkunskaper skulle användas i det riktiga livet. Många av respondenterna sade även att de så fort som möjligt började läsa svenska tidningar, reklamskyltar och så vidare och antecknade ned ord de skulle söka på eller fråga efter när de fick tillfälle. Värt att tillägga är även att i princip samtliga respondenter menade att kommunen var till mycket stor hjälp när det kom till att få information om SFI och registrering.
- Hur gick din första anställningsprocess eller studieantagning till och hur har din
karriär utvecklats sedan dess?
Denna fråga ställdes huvudsakligen, i enlighet med studiens syfte, för att se ifall kommunen varit en stor spelande roll i jakten på en sysselsättning. Även om Arbetsförmedlingen ofta är de
som hjälper nysvenskar till arbete kan även kommunen ha en informerande och rådgivande funktion. Samtliga respondenter, förutom R4, och deras väg till arbete eller utbildning kunde på ett eller annat sätt kopplas till kommunen. Det rörde sig då oftast om information och hjälp kring hur man skulle registrera sig till särskilda kompletteringskurser eller som i R3:s fall, gymnasieutbildning. Det kunde också vara i form av att man fick tips från kommunens håll kring lediga tjänster som var relevanta för dem och deras yrkesbakgrund. Värt att tillägga är också att i R4:s fall, som egentligen var den enda som menade att kommunen inte spelade någon roll i en anställningsprocess, rör det sig om en individ med en redan mycket hög utbildningsnivå från hens hemland.
En följdfråga till denna fråga var även hur stor roll deras arbete eller studier hade för deras integrationsprocess. Här kan inte understrykas nog att samtliga respondenter pratade varmt om att arbetet eller skolan betydde allt för deras integration. Det var där de fick träffa och lära känna infödda svenskar och fick en utökad förståelse för det svenska samhället och vad ’svenskhet’ innebär med dess traditioner och värderingar, samt att det även tillförde mycket till deras språkkunskaper.
- Hur fick du din första bostad?
Denna, likt förgående fråga, ställdes också för att ta reda på ifall kommunen varit en avgörande aktör i jakten på ett hem. Det var dock ingen som menade att de fått ett hem via kommunen och dess tjänster förutom R3 och R5. De kom båda som väldigt unga till Sverige utan vuxna. De fick hjälp av Helsingborgs stad och Helsingborgshem för att ha någonstans att bo. Värt att tillägga är dock att ingen av de andra respondenterna uttryckte att de hade behov av hjälp från kommunens sida, mer än möjligtvis lite information, vilket de som behövde det upplevde att de fick. Man kan sammanfatta respondenternas svar på frågan genom att säga att de som behövde kommunens hjälp även fick det, i den mån de behövde.
Värt att tillägga under denna fråga är även att en övervägande del av respondenterna bosattes i områden som var väldigt ’svenska’ eller blandade med svenskar och invandrare; alltså inte i väldigt invandrartäta områden. Dessa respondenter menade att omgivningen av infödda svenskar var en bidragande faktor till deras integrationsprocess.
- Vilka faktorer, utöver de som tagits upp, har varit avgörande för din
integrationsprocess?
Under denna fråga har olika svar getts. Som det står i frågan gäller detta alltså de faktorer, utöver språkkunskapen, den huvudsakliga sysselsättningen eller vilken typ av område man bor i, som gynnat deras integrationsprocess. De faktorer respondenterna tillsammans har nämnt är kyrkan, stadens invandrarföreningar, idrottsföreningar och även politiskt engagemang, både via politiska partier, men också genom rörelser som ägnar sig åt sakpolitiska frågor.
En röd tråd som dock nämndes ett flertal gånger i varje intervju och även under denna fråga var den egna viljan. Samtliga respondenter sade flera gånger att anledningen till att de integrerats bättre än vissa andra är för att de haft en stark vilja att göra just det och de menar också att alla nysvenskar hade kunnat bli lika integrerade som dem om viljan hade funnits hos alla.
- Har det funnits några hinder för din integrationsprocess?
Drygt hälften av respondenterna hade upplevt hinder för deras integrationsprocess. R1 och R5 kommer från samhällen som styrs strikt under sharialagar, och menade att detta satte käppar i hjulet för deras integration på grund av att andra invandrare i deras omgivning kritiserade att de faktiskt ville anamma den svenska kulturen, traditionerna och värderingarna. Det var dock inget som satte stopp för någon av dem att integreras, men det försvårade processen. R3, som inledningsvis fick komma till ett HVB-hem (hem för vård eller boende) menade att hen hade en relativt kaotisk tillvaro där och att det inte ens kändes som hen hade kommit till Sverige eller fick någon uppfattning av vilket typ av samhälle hen hade kommit till. R3 säger dock också att hen var väldigt tacksam över att de blev omhändertagna och att kaoset inte hade så mycket med hur HVB-hemmet i sig var, utan mer med faktumet att man hade samlat många traumatiserade och psykiskt instabila individer under ett och samma tak. R4 hade delvis dåliga erfarenheter från SFI eftersom SFI-klasserna på den tiden indelades efter varifrån i världen man kom ifrån på grund av att man tänkte att de, språkmässigt, skulle behöva samma pedagogiska stöd i sin svenskutbildning. R4 menar att rasism invandrare emellan sätter käppar i hjulet för stadens integration som helhet och att sådana indelningar främjar den rasismen eftersom man inte får träffa och lära känna invandrare från andra delar av världen än den man själv härstammar från.
- Finns det någon ytterligare information du vill delge som inte framkommit genom
intervjufrågorna?
Denna fråga förväntades generera väldigt olika svar, men de sex av sju respondenter som valde att tillägga något under denna fråga hade två huvudsakliga, väldigt liknande budskap. Det ena av dessa handlade om krav på nysvenskar. Samtliga av respondenterna som svarade på denna fråga menade att det bör ställas krav på nysvenskar kring de mest basala integrationsfrågorna och exemplet som togs upp ett flertal gånger var språket. De menade att SFI bör vara ett krav som ställs på nysvenskar som inte har särskilda skäl att inte kunna genomföra en SFI-utbildning. Flera av dem menade att svenska, åtminstone på en grundnivå, är något de flesta klarar av och att det är ett steg som kan leda till många fler steg i en integrationsprocess. Alltså, att det finns mycket potential, integrationsmässigt, i många som kommer hit och att en del av dessa eventuellt behöver få ett krav på sig om att lära sig språket för att inspireras och komma längre i sin integrationsprocess. De menade också att det aldrig skadar att lära sig språket som talas i landet man flyttat till oavsett, så de menade att ett sådant införande hade varit något alla i samhället vinner på, inte minst nysvenskarna själva. Det andra budskapet var att de menar att deras lyckade integration beror på egen, stark vilja. Om motivationen finns där kan alla, förr eller senare, integreras menade dem, med respekt för att det kan ta längre tid för vissa som kommer från svårare förhållanden. Detta gick också in lite under det första budskapet, eftersom de menar att en så basal sak som att lära sig språket kan väcka viljan och motivationen som sedan, på ett eller annat vis, kommer leda till en lyckad integrationsprocess. Utöver detta fanns det vissa respondenter som också hade särskilda inlägg under denna fråga. De respondenter som kommer från strikta hederskulturer menade att kommunen borde vara mer påstridig med att identifiera ’farliga’ individer från samma kultur för att undervisa dem i svenska värderingar. Detta för att de eventuellt inte ska ta med sig exempelvis dålig kvinnosyn, homofobi, antisemitism och liknande till Sverige där de ska påbörja ett ’nytt’ liv, eller åtminstone för att eventuellt förhindra att de agerar på dessa värderingar i Sverige där det inte är godtagbart. De som varit med om ett fortsatt förtryck även i Sverige menade att dessa strukturer skadar faktiskt mest andra nysvenskar, vilket kan förhindra de förtryckta individernas integrationsprocess. Därav menar de att det inte bara handlar om att utvidga vissa individers människosyn som en insats till stadens integration, utan även för att skydda andra nysvenskar som kanske vill integreras, men inte känner att de kan på grund av dessa strukturer.
5.2.2 Intervju med Gruppen för Religionsdialog
I Helsingborgs stad finns 33 invandrarföreningar representerade. De fungerar som en länk mellan det gamla och det nya Helsingborg och ska stötta nysvenskar i deras integrationsprocess. Dessa föreningar får ett årligt stöd från Helsingborgs stad i form av kulturbidrag med mera, samt finansiella bidrag till sina lokaler mot att de lovar att medverka till Helsingborgs stads integrationsarbete (Helsingborgs stad 2014a). Här sitter Haxhi Osmanaj som integrationshandläggare och samarbetar med de olika föreningarna. Det är även han som intervjuats för denna studie. Den förening som valts att titta närmare på är Gruppen för Religionsdialog. Denna valdes då den representerar en mångfald och inte en grupp invandrare som till exempel kommer från ett specifikt land eller del av världen. Medlemsförsamlingarna i denna grupp, som kommer nämnas nedan, tillhör även såväl det nya som det gamla Helsingborg; alltså både invandrare och svenskar. För att ta del av intervjuguide, se 9.2 Bilaga
2.
Haxhi Osmanaj berättar att initiativet till Gruppen för Religionsdialogs grundande 2008 kom från församlingarna själva för att man såg ett värde i att ge stadens olika trossamfund en plattform där de kan träffas och föra en dialog kring vad som förenar dem. Detta presenterades för Helsingborgs stads utvecklingsnämnd med hopp om att de religiösa församlingarna skulle inkluderas i stadens integrationsarbete eftersom de kommer i kontakt med en målgrupp som kan vara svåra för kommunen att komma åt då de kanske lever i ett utanförskap. De aktörer som är aktiva i föreningen är olika muslimska församlingar, kristna församlingar, studieförbund Judiska församlingen i Nordvästra Skåne, Buddhistiska församlingen i Helsingborg, polisen, Samorganisationen för Invandrarföreningar, Region Skåne och Helsingborgs stad. Gruppen för Religionsdialog har idag fyra primära funktioner; religionsdialogen för att förena folk, att vara en resurs till myndigheternas trygghets- och säkerhetsarbete, att vara en del av kommunens utvecklingsarbete och att stödja staden i familje-, studie- och arbetsmarknadsfrågor. Utöver detta bedriver gruppen ett flertal andra frågor.
Gruppen för Religionsdialog arbetar med integration på olika sätt. Grundidén bygger på tanken om att integreras tillsammans, även om man kanske tillhör olika religioner eller bakgrunder innan man kom till Sverige. Föreningen gör exempelvis besök hos varandra genom att mötesplatserna roterar trossamfundens lokaler emellan. På så sätt får medlemmar från samtliga föreningar en inblick i de övriga trossamfunden. De håller även dialogmöten i olika, främst invandrartäta, stadsdelar för att visa en enighet trossamfunden emellan och för att höja
kunskapen om olika kulturer genom att uppmana till dialog. Medlemsförsamlingarna gör även ett stort internt integrationsarbete genom att prata med sina medlemmar om vikten av att vara en del av samhället genom att till exempel studera, arbeta och på olika sätt bidra till stadens utveckling. Haxhi anser att det integrationsrelaterade arbetet som föreningen för har gått bra hittills och att det idag är ett mycket relevant arbetsområde för kommunen där det sker mycket. I dagsläget kan föreningen samordna själva och behöver inte vänta på att kommunen ska göra det, vilket Haxhi ser som positivt. Men det har även funnits utmaningar för Gruppen för Religionsdialog. Ett exempel på detta är att kommunala förvaltningar inte är vana vid den typen av arbete föreningen för, vilket har lett till att de har fått vara lite mer påstridiga för att få igenom vissa insatser och även för att överhuvudtaget få verka som en förening. Haxhi menar ändå att Gruppen för Religionsdialog fått mycket stöd från kommunens håll när det kommer till det integrationsrelaterade arbetet i form av exempelvis utbildningar för nysvenskar om svensk kultur och värderingar, preventiva åtgärder mot rekrytering i staden till terrororganisationer såsom IS och så vidare. Det kan även finnas interna hinder för Gruppen för Religionsdialog, även om det inte är ofta. Detta kan vara exempelvis när shia- och sunnimuslimer har olika ståndpunkter i vissa frågor. Detta har föreningen dock jobbat proaktivt med och tillsatt fyra personer som arbetar med intern konflikthantering, skulle det ha begåtts ett brott har man även det nära samarbetet med polisen. Haxhi pratar dock varmt om att det finns genuina relationer och vänskaper medlemsförsamlingarna emellan, vilket visat sig vid flera händelser.
Gruppen för Religionsdialog arbetar mycket i tysthet och tillkallar sällan media eller annan uppmärksamhet, de menar att det är bättre att effekterna av deras arbete får märkas bland invånarna själva. I framtiden hade dock Haxhi sett ett värde i att ha ett slags centrum, i form av exempelvis ett litet kontor, som kan vara mer offentligt för att kunna visa upp trossamfundens enighet året runt och inte bara vid specifika aktivitetsdagar eller andra händelser. Detta har ett symboliskt värde som kan generera mycket samhällsnytta i form av acceptans och förståelse för varandra, och han drömmer om att en dag kunna se imamer, rabbiner, och präster av olika religioner sitta och arbeta sida vid sida på ett kontor i Helsingborg. Detta skulle konkretisera och förmedla budskapet om den enighet och vänskap som finns medlemsförsamlingarna emellan. Han önskar också att inblandade myndigheter hade erbjudit sina anställda kortare och återkommande utbildningar i syfte att förstå nysvenskar, nya kulturer och åt vilket håll samhället utvecklas. Detta hade gett grupper som Gruppen för Religionsdialog bättre
5.3.2 Intervju med Helsingborgshem
1946 grundades Helsingborgshem, ett bostadsbolag ägt av Helsingborgs stad. De är den största aktören på bostadsmarknaden med sina 12 000 hyreslägenheter och 700 lokaler i 31 stadsområden. På deras hemsida kan man läsa bolagets vision; ”Vi ska göra Helsingborg till en
attraktiv stad att leva och bo i för en mångfald av människor” (Helsingborgshem). Dragana
Curovic arbetar med bosocial utveckling och integration för Helsingborgshem och det är även hon som intervjuats för denna studie. För att ta del av intervjuguide, se 9.3 Bilaga 3.
Dragana berättar att Helsingborgshems integrationsrelaterade arbete är i linje med kommunens. Emellanåt kan Helsingborgshem arrangera vissa aktiviteter för boende på eget initiativ, men i övrigt arbetar man efter samma agenda som kommunen. De arbetar med integration på flera olika sätt; genom olika bosociala projekt för att motverka segregation och öka sysselsättning, genom deras områdesdagar arrangeras event med andra aktörer för såväl hyresgästerna i områdena som för att attrahera nya hyresgäster, samt trivselaktiviteter eller städdagar för att få boende att lära känna varandra med mera. En del av de enklare integrationsrelaterade insatserna kommer även från hyresgästerna själva genom att de uttrycker ett behov för Helsingborgshem som sedan försöker genomföra det. Helsingborgshem samarbetar även med andra kommunala aktörer och med näringslivet i syfte att hitta arbetsmöjligheter till de hyresgäster som står utan sysselsättning. Dragana menar att arbetet som gjorts i integrationsrelaterade syften gått bra och det finns synliga effekter av det, men betonar även att integrationsarbete är väldigt långsiktigt arbete, så det återstår att se i framtiden vad det senaste integrationsrelaterade arbetet ger för resultat. De arbetar också intensivt med att utvärdera sitt arbete.
Dragana berättar att Helsingborgshem och Helsingborgs stad har ett mycket fint och effektivt samarbete där de två parterna kompletterar varandra bra, och detta gäller inte minst inom integration. Dragana upplever inte att det funnits några konkreta hinder för det integrationsrelaterade arbetet Helsingborgshem för, men att det kan vara svårt att få stöd för idéer till insatser då det kan vara svårt att bevisa ibland vad det gör för nytta, just eftersom det är insatser med långsiktiga effekter – detta menar hon dock inte är något unikt för integrationsarbete eller Helsingborgshem. Dragana säger vidare att såväl Helsingborgshem som Helsingborgs stad arbetar innovativt, kreativt och med stark vilja med stadens integration, man är villig att testa nya tillvägagångssätt och man prioriterar integration. Genom detta menar hon att Helsingborg särskiljer sig från andra kommuner hon har erfarenhet från.
6 Analys
Detta kapitel ämnar föra en analys av det material som ligger till grund för studien, i syfte att kunna besvara studiens frågeställningar, samt komma fram till slutsatser som kommer presenteras i nästkommande kapitel 7 Slutsatser. Materialet, som går att läsa om under kapitel
5 Material analyseras genom de teorier och tidigare forskning som studien utgår från, vilka går
att läsa mer om i kapitel 2 Tidigare forskning och 3 Teoretiskt ramverk för studien. Denna analys kommer att genomföras frågeställning för frågeställning.
6.1 Helsingborgs stads integrationsarbete
Den första frågeställningen denna studie berör lyder ”hur arbetar Helsingborgs stad med
integrationsprocessen för nyanlända?” och rör alltså hur kommunen bedriver sitt
integrationsarbete. Material som legat till grund för detta är delvis dokumenten med information från Helsingborgs stad och delvis intervjuerna med Gruppen för Religionsdialog och Helsingborgshem – två kommunala aktörer som på olika sätt arbetar med stadens integrationsarbete. Helsingborgs stad vill såklart ha en nyttig blandning av infödda svenskar som är öppna och samarbetsvilliga och nysvenskar som integreras och kan bidra till samhället. Detta märks tydligt och inledande på deras hemsida och dess länkar som kan kopplas till integration. Det står dock inte så mycket om hur de ämnar ta emot nysvenskar mer än att det står på inledande länkar om svenskutbildning, arbete och annat såsom samhällsorientering. Kommunen jobbar dock inom många fler områden än dessa, i integrationsrelaterade syften, och även på många olika tillvägagångssätt. Detta påstår inte bara Gruppen för Religionsdialog och Helsingborgshem, som arbetar med kommunens integrationsarbete, det styrks även av de integrerade invandrare som ingått i studien. Varför det inte står mer om detta på hemsidan är osäkert. Som Haxhi Osmanaj nämnde under sin intervju så arbetar Gruppen för Religionsdialog i tystnad och låter förändringarna märkas av invånarna i samhället. Detta kan vara något återkommande hos andra aktörer som arbetar med kommunens integrationsarbete och möjligtvis är det därför det inte står lika tydligt på kommunens hemsida allt de ämnar göra för nysvenskar när de kommer hit. Man kan dock läsa mycket om Helsingborgs stads integrationsinsatser ändå genom andra länkar på kommunens hemsida och deras pressmeddelanden, vilka några av dem tagits upp i studien. I pressmeddelanden kan man läsa om integration som ett mycket bredare arbetsområde än bara språk och arbete, bland annat
genom att bekämpa segregation, samt genom arrangerade aktiviteter och stadsdelsmödrar som fungerar som förebilder för unga i invandrartäta områden.
Till Helsingborgs stads integrationsarbete hör även Gruppen för Religionsdialogs och Helsingborgshems integrationsrelaterade insatser. Gruppen för Religionsdialog jobbar mycket med integration på ett sätt som går i linje med José Alberto Diaz grundidé, nämligen att de ser integration som ett socialt fenomen där ett samspel måste finnas mellan nysvenskar och det mottagande samhället för att processen ska bli lyckad. Detta eftersom de jobbar mycket på båda hållen av fenomenet. Dels genom att på olika sätt stötta nysvenskarna i deras integrationsprocess och dels genom nära samarbeten med Helsingborgs stads beslutsfattare i hopp om att få båda parter att jobba tillsammans efter samma mål. Något annat Diaz betonar är vikten av att nysvenskar ger tillbaka till sitt nya samhälle, även om de kan behålla sin kulturella identitet. Detta arbetar också Gruppen för Religionsdialog med – exempelvis genom att hålla utbildningar för kvinnor från mansdominerande kulturer med budskapet om att alla som kan arbetar i Sverige, kvinna som man. De informerar även samtliga nysvenskar som är i behov av vägledning om värdet av att studera och vikten av att kunna stå för sin egna försörjning. Dessa typer av insatser är inte bara för nysvenskarna och deras levnadsstandard, utan även med grundidén om att faktiskt få dessa individer att ge tillbaka till samhället, vilket en arbetande individ gör på olika sätt. Som tidigare beskrivet så delar Diaz in integration i två kategorier; primär och sekundär och inom dessa finns även mer specificerade delkategorier och det finns flera som kan kopplas till Gruppen för Religionsdialogs arbete. Den första delkategorin handlar om de sociala relationer som är viktiga för individens integrationsprocess, vilket Gruppen för Religionsdialog arbetar med i högsta grad då gruppen bildats just för att få olika typer av människor, såväl invandrare från trossamfunden som infödda svenskar från kommunen, polisen och så vidare, att mötas och kunna föra en dialog. Den andra delkategorin rör individens politiska rättigheter – detta ingår i Gruppen för Religionsdialogs informativa och utbildande verksamhet där de ger nysvenskar kunskap om exempelvis politiska val, hur man röstar och så vidare. Detta för att de på egen hand ska kunna skapa sig en uppfattning om vilken ideologi och politik de vill rösta fram i såväl Sverige som Helsingborg. Detta är en väldigt värdefull del av föreningens arbete eftersom en del nysvenskar kommer från länder där de inte haft något politiskt inflytande och därav inte blivit skolade i demokratiska system såsom barn och ungdomar i svenska skolor har. Avslutningsvis om Gruppen för Religionsdialog är också värt att nämna att talespersonen Haxhi Osmanaj ansåg att de, och andra som arbetar med integration inom kommunen, bör få regelbundna utbildningar i vilka invandrare det är som kommer hit,
