Jordbruk och livsmedel
Arbetsmiljö och säkerhet vid arbete
runt verkstolen
Cecilia Lindahl
SP Rapport 2017:28Arbetsmiljö och säkerhet vid arbete
runt verkstolen
Abstract
Hoof trimming – work environment and safety around the
trimming chute
A regular work task on dairy farms is hoof trimming, which is usually performed 2-3 times a year. Hoof trimming is time consuming, interrupts the daily work routine, and is often perceived as stressful by farmers. In Sweden, hoof trimming is commonly performed by a professional hoof trimmer who brings the trimming chute and other gear to the farm. Usually the farmer or an employee assists the hoof trimmer by moving cows to the trimming chute and also by fixating the cow’s legs in the chute.
The aim of the study was to investigate Swedish hoof trimmers’ work environment and safety. Furthermore, the aim was to study work routines and the collaboration between the hoof trimmer and the person assisting on the farm. The results of the study will be used as a basis for improving the work environment and routines.
The study included a literature review, a survey and a field study. The survey was sent to hoof trimmers and included questions on perceived work environment, injury risk, experienced work-related injuries, and working routines. The field study included four farm visits, where both the hoof trimmer and the person assisting on the farm were studied during hoof trimming. A questionnaire was used to estimate perceived strain, stress and energy levels throughout the day. Video recordings of the work around the trimming chute were used to assess working postures, routines and injury risks.
The results showed that work injuries were common among the hoof trimmers. The most frequent sources of injury were the cows and the grinding machine. Injuries by the grinder were mainly cuts to fingers, hands and arms. Common injuries by cows were fractures from being kicked or crushed. For the assistant, the tasks related to a high injury risk was leading cows to the chute and attaching the rope around the cow’s legs when in the chute. Several hoof trimmers had also experienced musculoskeletal problems and the conclusion from the field study was that some working postures must be corrected to decrease work load and muscle strain. Sufficient knowledge in ergonomics is essential for the hoof trimmers to be able to improve their working postures during hoof trimming to prevent strain injuries.
The study identified a need for improvements regarding the trimming chute, the grinder and the personal safety equipment. Furthermore, for hoof trimmers to find ways to lower the stress levels during their work may also be an important measure to decrease injury risks and improve the psychosocial work environment. Various advices regarding the safety and work environment during hoof trimming, aimed at both the hoof trimmer and the person assisting at the farm, is presented in the report.
Key words: agriculture, dairy cows, occupational injury, claw trimming, crush RISE Research Institutes of Sweden
SP Rapport 2017:28 ISSN 0284-5172 Uppsala 2017
Innehåll
Abstract ... 3 Förord ... 5 Sammanfattning ... 6 1 Bakgrund ... 7 2 Syfte ... 73 Material och metod ... 7
3.1 Enkätundersökning ... 8 3.2 Fältstudie ... 8 4 Resultat ... 9 4.1 Litteratur ... 9 4.2 Enkät ... 12 4.3 Fältstudie ... 17 5 Diskussion ... 30 6 Referenser ... 33
Förord
Ett varmt tack till de klövvårdare och lantbrukare som deltagit i studien och som så generöst bjudit på sina tankar och erfarenheter. Tack också till Vincent Hansson och Maud Albrektsson för hjälpen med att få in enkätsvar.
Projektet finansierades av Stiftelsen Svenska Lantbrukarnes Olycksfallsförsäkringsfond
(SLO-fonden) som förvaltas av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.
Sammanfattning
Klövverkning genomförs vanligtvis minst två gånger per år på mjölkgårdar. En korrekt utförd och regelbunden klövvård är av stor betydelse för besättningens klövhälsa och djurvälfärd. Klövverkningen utförs oftast av professionella klövvårdare som kommer till gården med verkstol och annan utrustning med sig. Utöver att ansvara för drivningen av djuren till verkstolen, är det vanligt att någon från gården är med och assisterar klövvårdaren i arbetet runt verkstolen.
Syftet med projektet var att studera arbetsmiljö och säkerhet vid klövvård och utifrån resultatet presentera förslag på arbetsmiljöförbättringar och arbetsrutiner runt verk-stolen som gagnar både lantbrukaren och klövvårdaren. Syftet var också att identifiera eventuella brister i verkstolens utformning och ge förslag på hur verkstolen kan förbättras ur arbetsmiljösynpunkt.
Projektet inkluderade en kunskapssammanställning, en enkätundersökning och en fältstudie. Resultatet från enkätstudien visade att olycksfall i arbetet är relativt vanligt förekommande vid klövverkning. De vanligaste faktorerna till uppkommen skada hos klövvårdarna var korna (sparkad, klämd, översprungen) och klövfräsen (förlorad kontroll p.g.a. kast eller träffad av spark). För den som assisterar var det största riskmomentet, förutom att leda kor till verkstolen, att lägga benrepet runt kons bakben i verkstolen då det fanns stor risk att bli sparkad. Det var också relativt vanligt med besvär i muskler och leder hos klövvårdarna och analysen av fältstudien visade att flera arbetsställningar hade behov av att åtgärdas för att minska belastningen. För att klövvårdarna själva ska göras medvetna om hur de står när de verkar och förbättra sina arbetsställningar för att förebygga belastningsskador, krävs att de har nödvändiga kunskaper i belastningsergonomi.
Det identifierades behov av utveckling både vad gäller verkstolen, klövfräsen och den personliga skyddsutrustningen. Att hitta lösningar som minskar stressen i arbetet som klövvårdare kan också vara en viktig åtgärd för att minska riskerna och skapa en bättre psykisk arbetsmiljö. Ett antal råd kring säkerhet och arbetsmiljö vid verkning riktade till både klövvårdare och den som assisterar från gården har sammanställts.
1 Bakgrund
Ett återkommande arbetsmoment på svenska mjölkgårdar är verkning av nöt-kreaturens klövar. En korrekt utförd och regelbunden klövvård är av stor betydelse för besättningens klövhälsa. Generellt bör mjölkkor verkas minst två gånger per år, men det är stor skillnad mellan individer och beroende på inhysning. Då det är ett tidkrävande arbete som stör kornas och djurskötarnas dagliga rutiner, upplevs det av många lantbrukare som ett besvärligt och stressigt arbete.
Klövverkning är ett hantverk som kräver bra utrustning samt utbildning och erfarenhet hos den som utför den. Klövverkningen utförs ofta av professionella klövvårdare som kommer till lantbruksföretaget med verkstol och annan utrustning. Den vanligaste typen av verkstol som används är en vertikal hydrauliskt styrd verkstol, som förenklar arbetet med att fixera kornas ben och gör att klövvårdaren kan arbeta i en bra arbetshöjd. Själva verkningen utförs numera ofta med hjälp av en klövfräs, en vinkelslip med frässkiva. Vanligen assisterar lantbrukaren eller djurskötaren klöv-vårdaren, främst med att driva korna till verkstolen, men även genom att utföra andra arbeten som till exempel att fixera klövarna vid verkning. Verkstolen brukar placeras antingen i eller i direkt anslutning till lösdriften, men det förekommer även att man placerar verkstolen utomhus.
I intervjuer med lantbrukare har det framkommit att klövverkningen anses vara ett arbetsmoment med en hög risk för olycksfall (Lindahl et al., 2012). Lindahl (2014) studerade arbetsmiljö och säkerhet vid drivning till verkstolen och där framkom att även flera andra moment i arbetet vid klövverkningen var riskabla, inte minst beroende på hur verkstolen placerades, omgivande miljö och vilka grindar med mera som användes. Svenska klövvårdsföreningens ordförande Vincent Hansson (pers.medd., 2015) framhåller att arbetsmiljön är tung för klövvårdarna och att det därför är viktigt att studera arbetsmiljön. Arbetet är även förenat med uppenbara risker, både vad gäller hantering av stora djur och arbete med klövfräs. Det är också ett monotont arbete, som medför risk för belastningsskador.
At ipsum vitae est lacinia tincidunt. Maecenas elit orci,gravida ut, molestie non, venenatis vel, lorem. Sedlacinia. Suspendisse potenti. Sed ultricies cursuslectus.
2
Syfte
Syftet med projektet var att studera arbetsmiljö och säkerhet vid klövvård och utifrån resultaten presentera förslag på arbetsmiljöförbättringar och arbetsrutiner runt verk-stolen som gagnar både lantbrukaren och klövvårdaren. Syftet var också att identifiera eventuella brister i verkstolens utformning och ge förslag på hur den kan förbättras ur arbetsmiljösynpunkt.
3
Material och metod
Projektet inkluderade en kunskapssammanställning, en enkätundersökning och en fältstudie. Kunskapssammanställningen gjordes genom att, via databaser och
internet, söka tillgänglig nationell och internationell litteratur och information om arbete och säkerhet runt verkstolen.
3.1 Enkätundersökning
En enkätundersökning genomfördes tillsammans med Svenska klövvårdsföreningen. Enkäten utformades i samråd med Biologiska Yrkeshögskolan i Skara, som har en ettårig klövvårdsutbildning och där årets studenter fick möjlighet att ge synpunkter. Enkäten (bilaga 1) innehöll frågor om personuppgifter (ex. kön, ålder, utbildning), risker och olycksfall, fysisk arbetsmiljö, möjligheten att påverka arbetsmiljön samt vilken betydelse lantbrukaren/djurskötaren som assisterar har för arbetet vid klöv-verkningen.
Enkäten delades ut till samtliga klövvårdare vid Svenska klövvårdsföreningens årsmöte samt vid anordnade certifieringstillfällen. Det saknas en exakt uppgift för antalet verksamma klövvårdare. Det fanns, vid tiden för genomförandet av undersökningen, 67 certifierade klövvårdare och ytterligare nio som inte var certifierade men medlemmar i klövvårdsföreningen, vilket gav uppskattningsvis 76 verksamma klövvårdare. Totalt besvarade 55 klövvårdare enkäten, vilket innebär att ca 72 % av klövvårdarna som var certifierade och/eller medlemmar i Svenska klövvårdsföreningen besvarat enkäten.
3.2 Fältstudie
Fältstudien genomfördes med fyra klövvårdare under en arbetsdag vardera. Även den person från gården som assisterade klövvårdaren studerades.
Följande datainsamling genomfördes:
Filmning och fotografering. Arbetet vid verkning filmades i början, mitten och slutet
av arbetspasset. Klövvårdaren och assistenten filmades under tre verkade kor vardera vid varje tillfälle (totalt 9 kor per klövvårdare respektive assistent). Arbetsställningar fotodokumenterades.
Upplevd ansträngning. Subjektivt upplevd ansträngning skattades i början, mitten och
slutet av arbetspasset med hjälp av Borgs RPE-skala (Rating of Perceived Exertion; Borg, 1970). Skalan är graderad från 6 till 20 och till varje siffernivå hör en beskrivning av ansträngningsnivån med ord, ett så kallat verbalt ankare. Klöv-vårdaren och den som assisterade fick skatta sin ansträngning utifrån denna skala, som visades upp för dem på ett ark vid varje bedömningstillfälle.
Upplevd trötthet i kroppen. Subjektivt upplevd trötthet i kroppen bedömdes med hjälp
av Borgs CR-10-skala (Category-Ratio Scale; Borg, 1982) i kombination med en kroppskarta. Skalan är graderad från 0 till 10 och även här finns en beskrivning av förnimmelsen i ord kopplat till skalan. Skalan och kroppskartan visades upp för klövvårdaren respektive assistenten vid varje bedömningstillfälle. Skattningen gjordes i början, mitten och slutet av arbetspasset för både klövvårdare och assistent.
Stress- och energinivå. Stress och energi skattades utifrån Stress-energi-formuläret
sex representerar stressfaktorn och sex representerar energifaktorn. Av de sex orden för stress respektive energi, representerar hälften den positiva polen och hälften den negativa polen av respektive faktor. För varje adjektiv skattas hur väl ordet motsvarar känslan genom att använda en sexgradig skala (0 = inte alls till 6 = mycket, mycket). Klövvårdaren och den som assisterade svarade på formuläret i början och i slutet av arbetspasset.
Intervjuer. Klövvårdaren och assistenten intervjuades med frågor om arbetsmiljön,
arbetsteknik och arbets- och säkerhetsrutiner.
Kroppsbelastning och arbetsställningar analyserades med metoden RULA (Rapid
Upper Limb Assessment; McAtamney & Corlett, 1993). Metoden fokuserar på överkroppens arbete, vilket ansågs lämpligt då det främst är överkroppen som belastas under klövverkning. Filmer och foton från klövverkningarna användes för att identifiera potentiellt riskfyllda eller obekväma kroppsställningar. Metoden RULA användes sedan för att bedöma sju olika kroppsregioner (över- och underarm, handled och vridningen på handleden, nacke, överkropp och ben) och en totalpoäng räknades fram. Ju högre poäng bedömningen ger, ju högre är skaderisken.
Tidsstudie. De filmade verkningarna (9 kor/klövvårdare och 9 kor/assistent)
analyserades utifrån tidsåtgång för olika arbetsmoment under verkningen.
4
Resultat
4.1 Litteratur
Litteratur om klövverkning och arbetsmiljö är ytterst begränsad, särskilt vad gäller vetenskapliga studier där inga publikationer kunnat hittas. Nedan är en samman-ställning av tillgänglig information inom ämnet.
Verkstolen
Det finns flera olika tillverkare av mer eller mindre tekniskt avancerade modeller av verkstolar. Professionella klövvårdare i Sverige använder vanligen en verkstol där djuret fixeras stående med en matta/sele som stöd under magen. Verkstolarna är höj- och sänkbara, så att det enkelt går att ställa in en bra arbetshöjd vilket möjliggör en relativt god arbetsställning. Det finns också speciella anordningar för att lyfta och fixera kons ben i en bra vinkel för verkning. Verkstolarna använder hydraulisk eller pneumatisk kraft. Mindre vanligt i Sverige, men förekommande i exempelvis USA, är verkstolar där kon tippas över på sida vid verkning.
Verkstolen behöver regelbunden vård och underhåll. Repen till benen bör ses över regelbundet och slitna rep bytas. Ett rep som går av under verkning kan orsaka en allvarlig olycka.
Arbetsplatsen runt verkstolen
Det finns en del rekommendationer för hur arbetsplatsen runt verkstolen bör utformas. Vid verkplatsen behövs det tillgång till el till verkstolen, plats för verktyg och eventuell extrabelysning. För både kornas och verkarens säkerhet ska strömtillförseln vara försedd med jordfelsbrytare. Den ska även vara placerad på ett sådant sätt att den inte
ligger på golvet eller kommer i kontakt med vatten (van Amstel & Shearer, 2008). Tillgång till vatten kan också vara nödvändigt, t.ex. för rengöring av klövar vid klövskador och för korrekt undersökning och behandling, så om möjligt är det bra med tillgång till vattenslang, men då bör golvet också vara väldränerat (van Amstel & Shearer, 2008).
God belysning är viktigt för att kunna göra ett bra arbete. Undermålig belysning riskerar att leda till sämre kvalitet på verkningen och att klövvårdaren missar tidiga skador. Det kan även vara svårt att se ordentligt om det finns ljuskällor runt omkring som kan störa. Exempelvis att ha en väldigt stark ljuskälla bakom klövvårdarens rygg, som då riskerar att skugga klöven, eller skarpt solljus direkt i klövvårdarens ansikte bör undvikas. Det är även viktigt att tänka på ljuset utifrån kornas perspektiv. Solljus som bländar kor som ska gå in i verkstolen kan skapa stopp och onödig ovilja. Korna bör gå mot ett ljusare område vid verkstolen för att underlätta drivningen (van Amstel & Shearer, 2008).
Verkstolen bör placeras på en plan och fast yta, med tillräckligt med utrymme för att röra sig runt verkstolen. Klövvårdarens arbetsutrymme ska hållas fritt från lösgående kor. Golvet ska vara ”halkfritt” och hållas rent från gödsel. För att undvika att gödseln bygger på under dagen krävs regelbunden skrapning/rengöring. Att strö ytan med lite spån kan vara ett effektivt sätt att minska halkrisken. Golvet ska även hållas fritt från verktyg och annat som är möjligt att snubbla på. Eftersom klövvårdaren står i flera timmar under en dag och ofta på ett hårt betonggolv, rekommenderas att lägga gummimattor på golvet där arbetet ska utföras (van Amstel & Shearer, 2008).
Om verkstolen placeras utomhus bör man tänka på att vid behov minska vädrets påverkan genom sol-, vind- och regnskydd. På vintern kan kylan vara ett arbets-miljöproblem. Den fysiska arbetsprestationen avtar om kroppstemperaturen sjunker och om man behöver arbeta i tjocka, otympliga kläder (Prevent, 2008). Hand-funktionen kan försämras då kylan ger sämre finmotorik. Det har generellt rapport-erats en större olycksrisk vid arbete i kyla, vilket kan vara en följd av försämrad motorik, men även en försämrad mental prestationsförmåga.
Klövfräsen
Tidigare var vanliga verktyg vid verkning klubba och klinga, men professionella klövvårdare använder idag oftast en klövfräs, vilket vanligtvis är en vinkelslip med frässkiva. Det finns en stor variation på de frässkivor som används. Skivorna har mellan två och elva skär. Skivor med två skär ger snabbare resultat än de med fler skär, men risken för hugg är större. Kraven på den som hanterar verktyget är därmed störst vid ett litet antal skär, då dessa lättare orsakar skador (Manske et al., 2002).
Det är nödvändigt att arbeta säkert vid användning av klövfräsen, och för att kunna göra det krävs god kunskap, teknik och erfarenhet. Felaktig hantering och teknik ökar risken för att maskinen kastar, vilket kan orsaka allvarliga skador inte bara på klövvårdaren själv utan även på den som assisterar och på djuret. Det är också viktigt att kon och klöven är väl fixerade i verkstolen vid verkning med klövfräs (Manske et al., 2002).
Personlig skyddsutrustning
Klövvårdaren bör alltid använda skyddsutrustning, så som skyddsglasögon/visir, handskar, hörselskydd, skor/stövlar med stålhätta och gärna ett förkläde av tjockare plastväv eller liknande.
Drivgångar och djurhantering
Kor som är stressade eller rädda, är mer svårhanterade och risken för olyckor ökar. Klövverkningen är ett moment som kan upplevas som obehagligt och stressande för korna, och därför är det extra viktigt att hanteringen går lugnt till (Lindahl et al., 2016a). En lugn hantering underlättas av ett bra hanteringssystem som bygger på grundläggande principer om kors beteende, exempelvis att kor vill vara med och följa sin flock och att kor vill gå tillbaka dit de kom ifrån (Lindahl et al., 2016b; Gill et al., 2013). Det är också viktigt att den eller de som driver djuren till verkstolen är vana vid nötkreatur, har en bra drivningsteknik och inte stressar upp djuren i onödan (t.ex. med höga rop, slag eller yviga rörelser). Om korna hanteras lugnt innan verkningen är det mindre risk att de sparkar, försöker forcera grindar eller krypa ut genom sidan på verkstolen, och det är också troligare att de håller sig lugna under själva verkningen.
Råd till lantbrukaren inför klövverkningen
På Internet går det att hitta en del råd till lantbrukaren för att göra klövvården så smidig, säker och stressfri som möjligt (http://www.animart.com/news-events/articles/cattle-hoof-trimming, 2017-01-31). Några av dessa råd presenteras nedan:
1. Placering av verkstolen
Fråga gärna klövvårdaren var och hur hen vill arbeta.
Överväg olika alternativ för placering av verkstolen utifrån aspekter som t.ex. inne/ute, tillgång till strömuttag och vatten, arbetsutrymme, ljusförhållanden och underlag.
Se till att utrymmet har god ventilation.
Se till att korna kan röra sig smidigt, effektivt och säkert till och från verkstolen.
Fråga klövvårdaren om lösningen fungerar bra, eller om det är något hen vill ändra på innan ni börjar.
2. Sortering och drivning av korna
Om korna behöver sorteras i olika grupper, se till att ha gjort det innan klövvårdaren kommer så att klövvårdarens tid kan utnyttjas så effektivt som möjligt.
Ställ upp ett stabilt drivningssystem så att det finns en samlingsfålla eller drivgång där grupper av kor kan samlas ihop inför verkningen.
Se till att grupper av kor inte blir stående utan foder och vatten under längre perioder vid verkningen.
Hantera djuren lugnt och undvik att försöka skynda på eller stressa upp dem. Ju bättre upplevelse verkningen blir för korna, ju lättare kommer klövverkningen att gå vid framtida verkningar.
Stå aldrig direkt framför eller direkt bakom verkstolen när kor är på väg in i eller ut. Det finns risk att bli påsprungen eller påbackad.
3. Bemanning
Se till att ha tillräckligt med kunnig assistans under verkningen, så att klövvårdaren aldrig behöver gå ifrån verkstolen.
Tänk på att det ska finnas tillräckligt med personer för att sortera och driva djuren till och från verkstolen och även assistera klövvårdaren runt verkstolen (t.ex. fixera ben, hålla rent från gödsel).
Se till att alla som är inblandade i klövverkningen är lugna och avspända. Att skrika eller vara hårdhänt mot korna är inte acceptabelt.
4. Säkerhet
Informera klövvårdaren och andra inblandade om det finns kor som är besvärliga att hantera eller som blir extra nervösa vid hantering. Ett bra sätt är att markera dessa individer, så att de inte går att missa.
Om det finns en tjur i besättningen, krävs extra säkerhetsåtgärder vid
hanteringen. En tjur kan innebära att det behöver ställas högre krav på grindar och drivningssystemets utformning och stabilitet.
Se till att det alltid finns en reträttväg för de som hanterar djuren. Exempelvis kan det öka säkerheten med en smal persongång i t.ex. en samlingsfålla eller drivgång, så att det går snabbare att ta sig ut jämfört med om man måste öppna eller klättra upp på en grind.
Personlig skyddsutrustning så som skyddsglasögon, handskar, hörselskydd, skor/stövlar med stålhätta och hjälm kan vara nödvändigt vid vissa aktiviteter.
Det är viktigt att den personal som hjälper klövvårdaren runt verkstolen har god kunskap om hur verkstolen fungerar och att den utrustning som används är i gott skick.
Ett “halkfritt” underlag med bra struktur är viktigt för säkerheten, då ett halt golv ökar risken för att kon sparkar eller faller. Underlaget måste ge tillräckligt fäste för kornas klövar både före och efter verkstolen.
Strö gärna golvet med t.ex. hackad halm eller spån för att öka fästet och minska halkrisken. Vid halka ökar skaderisken både för människa och djur.
Golven ska hållas rena från gödsel och fria från kablar, utrustning och verktyg, för att minska risken för fall- och halkskador. Ta regelbundet bort gödsel i drivgångar och runt verkstolen.
5. Ladugårdens planlösning
Om du planerar att bygga en ny ladugård, fråga gärna din klövvårdare om synpunkter på den tänkta planlösningen och olika alternativ för hur klövverkningen kan organiseras. Det kan spara mycket tid och resurser i framtiden.
4.2 Enkät
Bakgrundsuppgifter
Av de 55 svarande klövvårdarna var 47 män (85 %) och 8 kvinnor (15 %). Åldern varierade mellan 21 och 69 år, med en genomsnittsålder på 49 år (n=54). Genom-snittsåldern hos kvinnorna (32 år) var lägre än för männen (51 år). De svarande hade arbetat som klövvårdare i genomsnitt 21 år (0,5-44 år), och kvinnorna hade kortare erfarenhet än männen (medeltal 6 år jämfört med 23 år).
Det var 25 klövvårdare som angav att de gått en klövvårdskurs i Alnarp eller Skara, 8 hade gått Bys ettåriga klövvårdsutbildning och 12 hade gått som lärling. Det var 14 som
även angav annan utbildning och då var det främst olika kurser samt Skurups lantbruksskola som lyftes. Fem hade svarat en kombination av två av alternativen. Omfattningen på verksamheten som klövvårdarna bedrev varierade mellan 100 och 15 500 verkade kor totalt under ett år (för 3 saknades uppgift, en var inte aktiv för tillfället).
Olycksfall och tillbud
Det var 44 klövvårdare (81 %) som angav att de varit med om en arbetsolycka under klövverkning (n=54). Av dessa svarade 26 att de sökt sjukvård för skadan och 21 blev sjukskrivna på grund av skadan.
Ungefär hälften av skadorna orsakades av vinkelslipen, där en vanlig händelse var att vinkelslipen fått kast eller att vinkelslipen träffats av en spark från kon och gått in i finger, hand, arm eller ben. Den andra hälften av skadorna var direkt relaterade till djuren, då vanliga händelser var att klövvårdaren träffats av en spark, blivit klämd, översprungen eller stångad. Vanliga skador efter sådana olycksfall var frakturer.
Sextio procent av de som varit med om en arbetsolycka ansåg att olyckan hade kunnat förhindras, 7 % ansåg att den inte kunnat förhindras och 33 % svarade att de inte visste. Av de drabbade hade 65 % vidtagit någon åtgärd efter olyckan, för att förhindra att något liknande skulle kunna inträffa igen. Åtgärderna har bland annat handlat om förändrade rutiner, förbättring av verkstol/vinkelslip/grindar, bättre personlig skyddsutrustning och en generellt ökad riskmedvetenhet.
Två av tre klövvårdare (77 %) bedömde risken för olycksfall vid verkning som hög eller mycket hög, medan 23 % bedömde risken som låg (n=52). De två främsta orsakerna till olycksrisker vid verkning var enligt klövvårdarna klövfräsen och kornas beteende (se figur 1). Andra orsaker som ansågs vara riskfaktorer var brister i omgivande miljö, stress, långa arbetsdagar och oerfaren personal. Annat som lyftes var en generellt bristande insikt om arbetssystemets totala betydelse samt bristande belysning.
På frågan om man varit med om tillbud (”nära ögat”-händelse som kunde lett till olycksfall) svarade 16 klövvårdare (30 %) många gånger, 14 (26 %) svarade enstaka gånger och 24 (44 %) svarade någon gång. Samtliga klövvårdare hade varit med om tillbud.
Figur 1. Antal klövvårdare som angett vad de anser vara de främsta faktorerna bakom olycksrisker vid klövverkning (n = 55).
Arbetsmiljö
Samtliga klövvårdare som svarade på enkäten ansåg att de kunde arbeta i en bra arbetsställning vid verkning. Majoriteten tyckte också att arbetsbelysningen var god, även om 4 (7 %) svarade att den inte var det. Nio klövvårdare (18 %) ansåg att det fanns brister i verkstolen som skapar onödiga risker. Utformningen av bakluckan på verkstolen nämndes som en brist, då det ansågs finnas onödiga klämrisker. En annan var momentet då man ska lägga rep om kons fram- och bakben för fixering, då det finns stor risk att bli sparkad eller klämd. En klövvårdare nämnde även risken att korna, om de är stressade, kan försöka ta sig ut genom sidan på verkstolen, vilket skapar skaderisker både för människa och djur. De vanligaste verkstolarna enligt enkätsvaren var KVK, Bulbjerg och Skejdrup, samtliga tillverkade i Danmark.
Flera av klövvårdarna (11 st) hade förändrat klövfräsen på något sätt. Ett par hade vinklat handtaget för att få ett bättre grepp och förebygga farliga kast. Några hade modifierat skyddsplåtarna på olika sätt. En klövvårdare hade satt på dubbla avvibrerande handtag.
I figur 2 visas antalet klövvårdare som angett att de använder personlig skydds-utrustning av olika slag. Det var 90 % som använde hörselskydd, 88 % använde skyddsglasögon/visir, 79 % använde skyddshandskar respektive förkläde eller annat benskydd. Endast 23 % angav skyddsskor med stålhätta, men det fick de skriva i som fritext vilket troligtvis gjort att några inte tänkt på att de använder skyddsskor då de svarat.
0 5 10 15 20 25 30
Brister i design av verkstol Brister i omgivande miljö Klövfräsen Brister i övrig utrustning Hantering av kemikalier Stress Långa arbetsdagar Tungt arbete Oerfaren personal Bristande rutiner Kornas beteende Annat
Figur 2. Antal klövvårdare som svarat att de använder personlig skyddsutrustning av olika slag (n = 52).
En övervägande majoritet, 90 %, av klövvårdarna svarade att de hade fasta säkerhets-rutiner, medan 10 % inte hade det.
På frågan om klövvårdarna upplevde arbetet som stressigt svarade en klövvårdare alltid, 21 (40 %) ofta, 28 (54 %) sällan och 2 aldrig. Majoriteten (88 %) tog paus mer sällan än en gång i timmen medan resterade angav att de tog paus en gång i timmen. 40 % svarade att de endast åt lunch under en arbetsdag, medan 58 % åt 2-3 gånger. Vatten drack man vanligtvis mer sällan än en gång i timmen (81 %).
Knappt hälften av de tillfrågade klövvårdarna (46 %) ansåg att deras arbete ofta var tungt, 52 % svarade att det sällan var tungt och en person ansåg att det aldrig var tungt. Över två tredjedelar (69 %) av klövvårdarna hade upplevt besvär i muskler eller leder någon gång under de senaste 12 månaderna. Knappt hälften (47 %) av klövvårdarna hade upplevt besvär under de senaste 7 dygnen. Främst rapporterades besvär i händer, axlar, armar, handleder och rygg/ryggslut. De arbetsmoment som klövvårdarna upplevde var mest belastande för kroppen var:
Uppställning, lastning och bära grindar Arbete med klövfräsen
Sätta rep runt kornas ben Rengöra verkstolen Leda ko
Långa arbetsdagar Monotont/statiskt arbete Hårda golv
Ta ner/hänga upp vinkelslipen Verkning av köttdjur 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Förkläde Handledsskydd Hörselskydd Skyddsglasögon Skyddshandskar Skyddsskor Antal
Gårdens och assistentens roll
I tabell 1 presenteras en sammanställning av de svar klövvårdarna gav angående gårdens och assistentens roll för säkerheten och arbetsmiljön vid klövverkning.
Åttioåtta procent av klövvårdarna svarade att de alltid eller ofta brukar ha någon från gården som assisterar vid verkstolen. Endast sju klövvårdare angav att de alltid eller ofta har med sig en egen assistent till gården. De flesta svarade att de gör upp klara arbetsrutiner innan de börjar arbeta, men fyra klövvårdare svarade att de sällan gjorde detta. Hela 96 % angav att de upplevde att assistenten alltid eller ofta hade tillräckliga kunskaper för att arbeta säkert.
Det var sju klövvårdare som upplevde att det ofta används olämpliga drivningsmetoder när korna ska till verkstolen. Angående möjligheten att påverka hur djuren hanteras under drivningen till verkstolen ansåg majoriteten (81 %) att de alltid eller ofta hade det. Tio klövvårdare svarade dock att de sällan eller aldrig hade möjlighet att påverka drivningen. Flertalet (89 %) ansåg att de hade möjlighet att påverka drivningssystemets utformning till verkstolen.
Tre fjärdedelar av de svarande (75 %) ansåg att de alltid eller ofta hade möjlighet att påverka arbetsmiljön i stallet. Dock var det 13 klövvårdare som svarade att de sällan eller aldrig kunde påverka sin arbetsmiljö ute på gården. Majoriteten tyckte ändå att lantbrukaren tog hänsyn till klövvårdarens förslag och önskemål (92 % svarade alltid eller ofta).
Tabell 1. Klövvårdarnas svar på frågor om lantbrukarens/assistentens roll vid klövverkning (angett som antal samt procent av totala antalet svarande inom parentes). N = 52
Alltid Ofta Sällan Aldrig Brukar någon från gården hjälpa till vid
verkstolen? 25 (48) 21 (40) 4 (8) 2 (4)
Gör ni upp klara arbetsrutiner innan arbetet
drar igång? 32 (62) 16 (31) 4 (8) 0 (0)
Har assistenten tillräckliga kunskaper för att
arbeta säkert? 9 (17) 41 (79) 2 (4) 0 (0)
Upplever du att det används olämpliga
drivningsmetoder när korna ska till verkstolen? 0 (0) 7 (13) 41 (79) 4 (8) Har du möjlighet att påverka hur djuren
hanteras vid drivning till verkstolen? 13 (25) 29 (56) 9 (17) 1 (2) Har du möjlighet att påverka
drivningssystemets utformning till verkstolen? 19 (37) 27 (52) 6 (12) 0 Har du möjlighet att påverka arbetsmiljön i
stallet? 10 (19) 29 (56) 12 (23) 1 (2)
Brukar lantbrukaren ta hänsyn till dina förslag
och önskemål? 11 (21) 37 (71) 4 (8)
0 ( 0 )
4.3 Fältstudie
Fyra klövvårdare följdes under en arbetsdag, från att de började ställa upp verkstol och grindar, till och med att de plockat ned och lastat verkstol och grindar igen. Samtliga klövvårdare hade med sig sin egen verkstol och körde till och från gården samma dag.
Beskrivning av de studerade klövvårdarna
Klövvårdare A var en kvinna på 48 år med 21 års erfarenhet av att arbeta med klövvård. Verkstolen var av märket KVK, modell uppskattningsvis från 2000. Hon använde en vinkelslip med en uppskattad vikt på ca 2 kg och med en frässkiva med 2 skär. Korna som verkades var uppbundna, men drevs lösa till verkstolen via ett temporärt uppbyggt grindsystem. Verkstolen var placerad i ett utrymme under tak invid en öppen port. Korna gick direkt ut på betet efter att ha blivit verkade. Totalt verkades 61 kor under den studerade arbetsdagen. En av lantbrukarna assisterade vid verkstolen, medan den andra drev fram korna.
Klövvårdare B var en man på 48 år med 16 års erfarenhet av att arbeta med klövvård. Verkstolen var ca 20 år gammal och av märket Bulbjerg. Han använde en vinkelslip (1 500-1 700 g) med en frässkiva med 2 skär. Korna som verkades var uppbundna och leddes till verkstolen i grimma. Verkstolen var placerad på en betongplatta utomhus och korna gick direkt ut på betet efter verkningen. Totalt verkades 31 kor under den studerade arbetsdagen. Lantbrukaren assisterade vid verkstolen och hämtade kor själv. Klövvårdare C var en man på 61 år. Korna som verkades var uppbundna och leddes till verkstolen i grimma. Verkstolen var en äldre modell av märket KVK. Han använde en vinkelslip med frässkiva med 3 skär. Verkningen skedde på två olika platser då sinkor och mjölkkor inhystes i olika stallar. Först placerades verkstolen på en grusad gårdsplan i nära anslutning till ladugårdsdörren. Grindar ställdes upp runt verkstolen för att begränsa kornas rörelseyta. Efter lunch flyttades verkstolen och placerades på en betongplatta bakom ladugården, även här i anslutning till ladugårdsdörren. Grindar ställdes upp som en fålla runt verkstolen. Totalt verkades 70 kor under den studerade arbetsdagen. En av lantbrukarna assisterade vid verkstolen och hjälpte även till att leda fram kor tillsammans med den andra lantbrukaren.
Klövvårdare D var en man på 64 år, som arbetat 12 år heltid med klövvård. Han använde en vinkelslip med frässkiva med 3 skär. Korna som verkades gick på lösdrift med liggbås och skrapgångar. Verkstolen placerades i en skrapgång i lösdriften och en del av lösdriften användes för att med grindar bygga upp ett provisoriskt drivnings-system till verkstolen. Totalt verkades 98 kor under den studerade arbetsdagen. En av gårdens djurskötare assisterade vid verkstolen.
I tabell 2 visas en sammanställning av arbetstider, antal verkade kor och använd skyddsutrustning för de fyra klövvårdarna under den studerade arbetsdagen.
Tabell 2. Sammanställning av antal verkade kor, total arbetstid för verkning och total arbetstid för hela den studerade arbetsdagen (dvs inkl. uppställning och nedplockning av verkstol och grindar) samt använd skyddsutrustning av resp. klövvårdare.
Klövvårdare Antal verkade kor
Total arbetstid verkning1
Total tid
arbetsdag2 Skyddsutrustning vid verkning A 61 5 tim 21 min 6 tim 33 min Hörselskydd, stövlar med stålhätta, handskar, skyddsglasögon, förkläde B 31 2 tim 41 min 4 tim 21 min3 Hörselskydd, stövlar med stålhätta, handskar, skyddsglasögon C 70 4 tim 28 min 5 tim 58 min Hörselskydd, skor med stålhätta, handskar, visir, andningsskydd D 98 5 tim 57 min 6 tim 52 min4 Hörselskydd, stövlar med stålhätta, handskar, skyddsglasögon, förkläde
1 Från att första kon låses fast i frontgrinden till att sista kon släpps (tid för lunch och fika ej inkluderat). 2 Från påbörjad uppställning av verkstol/grindar till avslutad nedplockning/lastning (tid för lunch och fika
ej inkluderat).
3 Inkluderar även avspolning av verkstolen med högtryck. 4 Inkluderar inte nedplockning/lastning.
Upplevd ansträngning
Subjektivt upplevd ansträngning skattades av klövvårdare och assistenter i början, mitten och slutet av arbetspasset med hjälp av Borgs RPE-skala (6-20). Upplevd ansträngning hos klövvårdarna låg mellan 6-10 i början, 6-15 i mitten och 6-16 i slutet av arbetspasset (figur 3). Tydliga skillnader kunde ses mellan klövvårdarna. Klövvårdare A låg på en jämn låg nivå (ingen ansträngning alls) under hela arbets-dagen, medan övriga tre klövvårdare hade en ökad upplevd ansträngning under dagen. Klövvårdare C hade den kraftigaste ökningen av upplevd ansträngning under dagen, med en nivå på 16 (ansträngande) i slutet av dagen.
Upplevd ansträngning hos assistenterna låg mellan 7-13 i början, 9-15 i mitten och 11-16 i slutet av arbetspasset (figur 4). Tre av assistenterna (A, B och C) upplevde en högre ansträngning i slutet av arbetspasset jämfört med i början, medan assistent D låg på samma nivå. Assistent B upplevde en högre ansträngning än övriga assistenter som låg mer samlat. Assistent B hjälpte ensam till med att både leda fram kor och att assistera vid verkstolen, vilket kan ha bidragit till den högre ansträngningen. Att leda kor i grimma till verkstolen var ett särskilt ansträngande arbetsmoment.
Figur 3. Subjektiv upplevd ansträngning enligt Borgs RPE-skala i början (1), mitten (2) och slutet (3) av arbetspasset för klövvårdare A, B, C och D.
Figur 4. Subjektiv upplevd ansträngning enligt Borgs RPE-skala i början (1), mitten (2) och slutet (3) av arbetspasset för assistent A, B, C och D.
Upplevd trötthet i kroppen
Subjektivt upplevd trötthet i musklerna skattades av klövvårdare och assistenter i början, mitten och slutet av arbetspasset med hjälp av Borgs CR-skala (0-10) och en kroppskarta. 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 1 2 3 A B C D 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 1 2 3 A B C D
Klövvårdare A och D kände ingen trötthet alls i någon muskel under något av de tre tillfällena. Klövvårdare B upplevde en svag trötthet (2) i underarmar och handleder redan i början av arbetspasset. I mitten av arbetspasset upplevde han en svag trötthet (2) i över- och underarmar samt händer. Tröttheten i handlederna skattades som måttlig (3). I slutet av arbetspasset var det bara i handlederna som han upplevde en svag trötthet (2). För övriga delar av kroppen bedömdes tröttheten mellan 0 (inte alls) och 1 (mycket svag) vid samtliga tillfällen. Klövvårdare C upplevde i början av arbetspasset en stark trötthet i nacke (5) och axlar (6) samt en svag trötthet (2) i överarmar, armbågar och händer. I mitten av arbetspasset upplevdes en ganska stark trötthet (4) i axlar, överarmar och händer, en måttlig trötthet (3) i handleder samt en svag trötthet (2) i övriga delar av kroppen. I slutet av arbetspasset upplevde klöv-vårdare C en mycket stark trötthet (7) i axlar, en stark trötthet i händer (6), nacke och överarmar (5), en ganska stark trötthet (4) i handlederna och en måttlig trötthet (3) i övriga delar av kroppen.
Assistent A upplevde en svag trötthet (2) i säte/lår i början, armbågar i mitten och anklar/fötter i slutet av arbetspasset. I övriga kroppen upplevdes ingen (övervägande) eller endast mycket svag trötthet (enstaka). Assistent B upplevde en svag trötthet (2) i över- och underarmar, händer och säte/lår i början av arbetspasset. I mitten av arbets-passet upplevdes en ganska stark trötthet (4) i underarmar och säte/lår, en måttlig trötthet (3) i överarmar och en svag trötthet (2) i handleder och händer. I slutet av arbetspasset upplevdes en stark trötthet (5) i säte/lår, en ganska stark trötthet (4) i nedre ben, en måttlig trötthet (3) i nedre rygg och överarmar och en svag trötthet (2) i underarmar, handleder och knän. För övriga delar av kroppen bedömde assistent B tröttheten mellan 0 (inte alls) och 1 (mycket svag) vid samtliga tillfällen. Assistent C och D kände i princip ingen trötthet alls i någon muskel under något av de tre tillfällena.
Skattad stress och energi
Värden för stress respektive energi har räknats fram som medelvärdet av skattningar-na. För några adjektiv (ineffektiv, slapp, passiv, avslappnad, avspänd och lugn) vändes skalorna innan medelvärdesberäkningen, så att ett högt värde alltid motsvarar ett högaktiverat tillstånd. Figur 5 och 6 visar resultatet av stress och energiskattningarna för klövvårdarna respektive assistenterna.
Den upplevda neutralpunkten i stress-skalan (d.v.s. varken stressad eller lugn) ligger enligt Kjellberg & Wadman (2002) i genomsnitt vid skalvärdet 2,4 och motsvarande punkt i energi-skalan ligger i genomsnitt vid 2,7. Den klövvårdare som låg högst på stress-skalan (klövvårdare C) hade en nivå på 2,3 vilket är precis under neutralvärdet. Alla klövvårdare låg över neutralvärdet på energi-skalan. Samtliga klövvårdare kategoriserades alltså i den grupp som Kjellberg & Wadman (2002) benämner som Engagerade utan press. Två av klövvårdarna (B och C) låg på samma stressnivå i början och i slutet av arbetspasset, men sänkte sin energinivå något. Klövvårdare A och D låg på samma energinivå i början och i slutet av arbetspasset, medan stressnivån sänktes för klövvårdare A och höjdes något för klövvårdare D.
Assistenterna hade en likartad stress- och energinivå som klövvårdarna. Samtliga låg under neutralpunkten för stress och över neutralpunkten för energi, och kategoriseras därför som Engagerade utan press. Det fanns inget tydligt mönster hur stress och energinivån påverkades från början av arbetspasset till slutet av arbetspasset, utan det
var väldigt individuellt. Assistent A sänkte både stress- och energinivån, medan assistent C höjde båda nivåerna. Assistent B sänkte stressnivån och höjde energinivån och assistent D låg på samma nivåer både i början och slutet av arbetspasset.
Figur 5. Subjektivt upplevd stress och energi hos klövvårdare A, B, C och D i början (1) och slutet (2) av arbetspasset.
Figur 6. Subjektivt upplevd stress och energi hos assistent A, B, C och D i början (1) och slutet (2) av arbetspasset 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 Str ess Energi A B C D 2 1 1 2 1 2 1 2 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 Str ess Energi A B C D 1 2 1 2 1 2 1, 2
Arbetsställningar hos klövvårdare
RULA-metoden ger en totalpoäng på en bedömd arbetsställning som ligger mellan 1 och 7, där 1-2 är acceptabelt, 3-4 bör utredas vidare, 5-6 bör utredas vidare och åtgärdas snart och 7 bör utredas och åtgärdas direkt.
För klövvårdare A analyserades två arbetsställningar (figur 7). Arbetsställning 1 fick en total RULA-poäng på 6. Den höga poängen beror främst på vänster överarms position samt överkroppen som är både framåtlutad (>60˚), vriden och böjd i sidled. Durationstiden för arbetsställning 1 var aldrig mer än ett par sekunder och den var inte så vanligt förekommande. Två gånger per ko (vid verkning av bakklövar) gick klövvårdaren ner i en djupare ställning liknande arbetsställning 1, men den var sällan så djup som i figur 7. Arbetsställning 2 var vanlig under verkningen och hade längre durationstid. Även arbetsställning 2 fick en total RULA-poäng på 6. Vänster axel är uppdragen och handleden är vriden och vinklad från mittlinjen. Överkroppen är något framåtlutad och böjd i sidled. Nacken är något framåtvinklad och lutad i sidled. Poängen dras också upp p.g.a. att ställningen förekommer upprepade gånger under en minut.
Figur 7. Utvalda arbetsställningar under verkning för klövvårdare A. Arbetsställning 1 t.v. och arbetsställning 2 t.h.
För klövvårdare B analyserades tre arbetsställningar, där två representerar arbets-ställningar under verkning och en representerar högtryckstvätt av verkstolen (figur 8 och 9). Arbetsställning 1 fick en total RULA-poäng på 4, d.v.s. den bör utredas vidare. Det är vänster arm och axel som är det främsta problemet. Det här var en dynamisk arbetsställning som förekom upprepade gånger under verkningen av en ko. Arbetsställning 2 fick en total RULA-poäng på 6. Nacke, överkropp och ben är det som främst ger den höga poängen. Arbetsställningen förekom ungefär en gång per klöv och durationstiden var ett par sekunder per tillfälle.
Figur 8. Utvalda arbetsställningar under verkning för klövvårdare B. Arbetsställning 1 t.v. och arbetsställning 2 t.h.
Arbetsställning 3 (figur 9) förekom under högtryckstvätt av verkstolen och fick en RULA-poäng på 5, d.v.s. bör utredas vidare och åtgärdas snart. Hela tvätten tog 8,8 min och arbetsställningen förekom upprepade gånger (>4 gånger/min) under hela denna tidsperiod.
För klövvårdare C analyserades två arbetsställningar (figur 10). Arbetsställning 1 fick en total RULA-poäng på 3. Vänster handleds vinkel och vridning samt överkroppens vinkel är områden för förbättring. Arbetsställning 2 fick en RULA-poäng på 5. På bilden i figur 10 syns det inte så tydligt att ryggen är vriden och lutar något åt sidan, vilket dock syntes tydligt bakifrån.
Figur 10. Utvalda arbetsställningar under verkning för klövvårdare C. Arbetsställning 1 t.v. och arbetsställning 2 t.h.
För klövvårdare D analyserades två arbetsställningar (figur 11). Arbetsställningarna var ganska lika, men arbetsställning 1 hade en RULA-poäng på 5 medan arbetsställning 2 hade RULA-poäng 3. Orsaken till den lite högre poängen på arbetsställning 1 var vänster arms position samt en vriden och lite sned överkropp. Båda arbetsställningarna var vanligt förekommande under verkningen.
Arbetsställningar hos assistenter
För assistent A analyserades två arbetsställningar (figur 12). Båda arbetsställningarna fick en RULA-poäng på 3, d.v.s. arbetsställning som bör utredas vidare. Armarnas framsträckta läge i kombination med ben i obalanserad position i det ena fallet och böjd rygg i det andra fallet.
Figur 11. Utvalda arbetsställningar under verkning för klövvårdare D. Arbetsställning 1 t.v. och arbetsställning 2 t.h.
Figur 12. Utvalda arbetsställningar under verkning för assistent A. Arbetsställning 1 t.v. och arbetsställning 2 t.h.
För assistent B analyserades en arbetsställning (figur 13, t.v.). Arbetsställningen fick en RULA-poäng på 4. Den liknar arbetsställning 2 för assistent A, med den skillnaden att ryggen är något vriden, vilket drog upp poängen. För assistent C (figur 13, t.h.) analyserades en liknande arbetsställning och den gav en RULA-poäng på 5. Orsaken var en något djupare position på överkroppen. Även assistent D uppvisade en liknande arbetsställning, men ytterligare något djupare samt en vriden rygg som även är vikt i
sidled (figur 14). Armarna är dessutom sträckta över axelhöjd. Assistent D:s arbets-ställning fick därför en ytterligare högre RULA-poäng på 6.
Figur 13. Utvalda arbetsställningar under verkning för assistent B (t.v.) och C (t.h.).
Tidsstudie
En genomsnittlig verkning (från att frontgrindarna stängdes till att de öppnades igen) tog 3,4 minuter (beräknat på ett genomsnitt för alla klövvårdarna och totalt 35 kor). Figur 15 visar hur tiden fördelats mellan olika arbetsmoment för klövvårdare A-D. En genomsnittlig verkning tog kortast tid för klövvårdare D (2,9 min/ko) och längst tid för klövvårdare B (4,3 min). Assistentens insats har stor betydelse för den totala tidsåtgången.
Klövvårdare A Klövvårdare B
Klövvårdare C Klövvårdare D
Figur 15. Genomsnittlig tidsåtgång i sekunder för olika arbetsmoment under verkning (från att frontgrindarna stängdes till att de öppnades igen).
Tidsåtgången för olika arbetsmoment varierade något mellan klövvårdarna och en förklaring är förstås hur mycket hjälp de fick av assistenten. Att höja och sänka verkstolen och selen tog ungefär lika lång tid för klövvårdare A, B och C. Klövvårdare D hade en betydligt kortare tid, då assistenten ofta skötte sänkningen av verkstolen vid slutet av en verkning. Tidsåtgången för fixeringen av ben var beroende av hur mycket av arbetet assistenten gjorde, där klövvårdare C i princip bara behövde sänka ner och lossa sista benet, medan klövvårdare B lade mer jobb på fixeringen då assistenten, som ensam hjälpte till, ägnade del av tiden åt att hämta nästa ko. Tiden som lades på själva fräsningen av klövarna är beroende av vilken gård klövvårdaren var på, då exempelvis tid sedan senaste klövverkning, klövarnas skick etc. har en betydande inverkan. Med
24 20 93 2 5 44 22 50 108 8 2 66 23 12 126 0 2 34 10 43 69 1 0 51 24 20 93 2 5 44
”anteckna” avses tiden som lades på att notera klövhälsodata på dator eller papper. Hos klövvårdare D skötte assistenten denna syssla. Övrig tid inkluderar t.ex. går, står passiv och plockar med verktyg eller utrustning.
Råd till klövvårdare – sammanfattning av intervjuer
Arbetsförhållanden
Stå bredbent och böj på knäna istället för att böja på ryggen.
Sträva efter att stå så rakt och upprätt som möjligt med överarmarna intill kroppen.
Använd alltid hörselskydd, skyddsglasögon/visir, skyddshandskar, skyddsskor och tjockare förkläde.
Om underlaget är halt, be lantbrukaren att strö golvet med spån eller att lägga ut gummimattor.
Det kan vara bra att stretcha efter ett arbetspass.
Fysisk träning kan minska risken för belastningsskador och värk.
Se till att ingen ko kan springa förbi verkstolen under pågående verkning. Inga kor ska vistas inom klövvårdarens arbetsyta.
Ställ krav på lantbrukaren att din arbetsmiljö på gården är säker och välfungerade. Acceptera inte förhållanden som skapar risker för dig.
Individuellt anpassade fotinlägg kan minska risken för trötta, ömmande fötter. Sträva efter att arbeta i ett lugnt och jämnt tempo och ta regelbundna pauser. Planera för lagom långa arbetsdagar. Utmattning och trötthet ökar risken för
misstag. Verkstolen
Underhåll verkstolen regelbundet.
Kontrollera mellan varje verkning att inte sele, benrep eller kedjor är utnötta. Var noga med att ställa in rätt arbetshöjd på verkstolen innan varje verkning, så
att det är möjligt att arbeta i en bra arbetsställning. Klövfräsen
Stäng alltid av klövfräsen och när du förflyttar dig mellan klövar.
Ta alltid ur sladden på vinkelslipen om det behöver göras någon reparation, underhåll eller den ska sköljas av.
Se alltid till att ha vassa skär.
Kontrollera att det inte sitter sten i klöven innan du börjar verka. Häng alltid upp klövfräsen på avsedd plats när den inte används.
Välj antal skär utifrån vad du är bekväm med. Var medveten om att färre skär ökar riken för kast.
Arbetsrutiner
Gör upp tydliga arbetsrutiner med den som ska assistera runt verkstolen innan ni börjar arbeta.
Kontrollera att assistenten har tillräckliga kunskaper om verkstolens reglage och vinschen.
Understryk specifika risker som assistenten ska känna till.
Säg till om du ser att assistenten gör något olämpligt som skapar onödiga risker. Om kon sparkar i verkstolen, vänta ut henne och låt henne lugna sig innan du
verkar.
Råd till de som assisterar klövvårdaren – sammanfattning av intervjuer
Drivning och grindsystem
Vid uppbyggnad av drivningssystem med grindar, se till att grindarna är väl förankrade med t.ex. kedjor och spännband. Om det är större djur som ska klövverkas, t.ex. köttdjur, kan rundbalar användas för att stabilisera grindsystemet.
Se till att inga kor har möjlighet att springa förbi verkstolen under pågående verkning.
Se till att det är kunnig personal som driver korna till verkstolen. Högljudd eller hårdhänt hantering skapar stressade djur som blir farligare att hantera.
Stressade djur sparkar också mer i verkstolen.
Sök ögonkontakt med klövvårdaren innan du släpper på en ny ko till verkstolen. Om du leder kor till verkstolen, vira aldrig repet runt handen eller någon annan
kroppsdel. Vinschen
Håll händerna borta från vinschens roterande delar när den är igång. Använd ett rep utan knutar när du vinschar in kor i verkstolen. Använd vinschen med förnuft. Tänk på kornas välbefinnande.
Lämna alltid en bit rep sträckt, så att kon aldrig behöver komma i kontakt med vinschen och riskera att skada sig.
Fixering av kons ben
När rep ska läggas om kons bakben, ha om möjligt den bakre balken på verkstolen framför dig (mellan armarna) då den ger visst skydd mot sparkar. Undvik att ha armen mellan verkstolens balk och kons ben vid fäste av benrep. Klappa gärna kon högt upp på bakbenet innan du börjar lägga runt benrepet, så
att kon vet att du är där.
Undvik att stötta kons framben med handen på knät när benet ska hissas upp, då det är en skaderisk. Det är säkrare att lägga handen ovanför knät.
Vid fixering av bakbenen, se till att sträcka benrepet så att bakbenet är bakom den bakre balken på verkstolen.
Var aktsam om du stöttar klöven med fingrarna, när stödet för klöven ska justeras. Det är risk för klämskador på fingrar och hand.
Sök kontakt med klövvårdaren innan du lossar ett ben, så att klövvårdaren är införstådd med det. Att lossa ett ben för tidigt kan innebära stora olycksrisker för klövvårdaren.
Rengöring
Se regelbundet till att ta bort gödsel runt verkstolen under verkningen. Golv med mycket gödsel blir halare och det blir svårare att röra sig smidigt. Övrigt
Var alltid vaksam var klövvårdaren befinner sig, så att ni inte krockar, då det är risk att du kommer i kontakt med klövfräsen. Även om klövfräsen är avstängd kan frässkivan vara i rörelse.
5
Diskussion
Resultatet från enkätstudien visade att olycksfall i arbetet är relativt vanligt före-kommande vid klövverkning, då drygt 80 % av klövvårdarna angav att de varit med om en arbetsolycka. De vanligaste faktorerna till uppkommen skada var korna (sparkad, klämd, översprungen) och klövfräsen (förlorad kontroll p.g.a. kast eller träffad av spark). Klövvårdarna var själva väl medvetna om de risker de utsätts för i arbetet och lyfte just klövfräsen och kornas beteende som viktiga riskfaktorer. Andra riskfaktorer som flera angav var långa arbetsdagar och stress. De största riskerna för den som assisterar vid verkstolen är momentet då repet ska läggas runt kons ben. Ett annat arbetsmoment som är involverat med stora risker, även om det egentligen inte ingick i denna studie, är att leda kor till verkstolen.
Det var relativt vanligt med besvär i muskler och leder hos klövvårdarna och främst rapporterades besvär i händer, axlar, armar, handleder och rygg/ryggslut. I fältstudien var det också just händer, axlar, armar och handleder som klövvårdarna kände trötthet i under arbetet. Klövfräsningen är ett väldigt monotont arbete som upptar en stor del av den totala arbetstiden. Analysen av arbetsställningar visade att arbetsställningarna låg inom bedömningen ”bör utredas vidare” eller ”bör utredas vidare och åtgärdas snart”. Vridna, asymmetriska och kraftigt framåtböjda arbetsställningar bör om möjligt undvikas helt. Trots att de verkstolar som används idag kan höjas till en bra arbetshöjd
observerades ofta en framåtböjd kropp och framåtböjt huvud hos klövvårdaren, vilket ökar belastningen på muskler i rygg och nacke. En något för lågt inställd verkstol eller dålig belysning kan vara möjliga orsaker. Verkstolen bör höjas till en nivå så att det är möjligt att arbeta med rak rygg och överarmarna så nära kroppen som möjligt. Det är viktigt att verkstolen är inställd på en höjd som möjliggör bästa möjliga arbetsställning. För att klövvårdarna själva ska göras medvetna om hur de står när de verkar och förbättra sina arbetsställningar för att förebygga belastningsskador, krävs att de har nödvändiga kunskaper i belastningsergonomi. Det är därför viktigt att denna kunskap inkluderas i klövvårdarutbildningen och en regelbunden fortbildning skulle också vara värdefullt.
Klövvårdarna själva var nöjda med verkstolens utformning och tyckte att de kunde arbeta i en bra arbetsställning. Få klövvårdare ansåg att verkstolen hade brister i designen som skapade onödiga risker. Några viktiga detaljer gällande verkstolen som framkommit i studien och som påverkar arbetsmiljön och säkerheten är:
Alla spakar på verkstolen ska vara återgående, d.v.s. ska gå tillbaka till neutralläge när man släpper. Om detta brister någonstans bör det åtgärdas snarast.
Sänkbordet på verkstolen ska automatiskt stoppa om något är i vägen. Det ska inte vara möjligt att bli krossad eller klämd under verkstolen.
Hastigheten och kraften på rörliga delar med reglage ska vara anpassade så att risken för klämning och även risken att skada kornas leder genom för kraftig böjning minimeras.
Vinschen skulle kunna göras säkrare genom att öka diametern på vinschen så att den går långsammare. Det minskar risken att fastna i vinschen. Det skulle även vara önskvärt med ett säkerhetsstopp, som gör att det inte är möjligt att låta vinschen gå för länge så att kon dras in och skadas.
Designen av bakluckan på verkstolen och bakluckans lås skulle behöva ses över och eventuellt omdesignas för att minska risk för klämskador på fingrar. Det skulle även vara önskvärt med någon typ av dämpning av bakluckan, för att förhindra höga ljud vid stängning. Detta är även en viktig aspekt ur djur-välfärdssynpunkt.
Fixeringen av kornas ben skulle behöva förbättras och göras säkrare. Att lägga rep runt kons fram- och bakben är förenat med stora skaderisker (spark- och klämskador) och olämpliga arbetsställningar. Det finns en verkstol, Hobrow Boksen, utvecklad i Danmark med ett patenterat system för fixering av kornas ben som innebär en bättre arbetsställning och större säkerhet
(http://www.jpservice.dk/side2.html).
Belysning. En del klövvårdare tyckte inte att de hade en god arbetsbelysning vid verkning. Det kan därför finnas behov att se över belysningen på verkstolarna, så att den ger bästa möjliga arbetsljus.
Klövfräsens utformning har en betydande inverkan på klövvårdarens arbetsställningar, exponering för vibrationer och buller samt skaderisker. Flera klövvårdare har på olika sätt modifierat vinkelslipen, vilket tyder på att det finns behov av att förbättra designen. Exempel på områden för förbättring är lägre ljudnivå, mer ergonomiskt utformat grepp, effektivare vibrationsdämpning, dödmansgrepp och bättre konstruerade skydd. Många av de olyckor som klövvårdarna varit med om var kopplade till att de förlorat kontrollen över klövfräsen p.g.a. att den fått kast. Kast kan förebyggas genom rätt verkningsteknik, att alltid ha vassa skär och att säkerställa att det inte sitter sten i klöven innan verkning. Det finns även vinkelslipar idag med kastskydd, som känner av om maskinen hugger och slår av den direkt. Det kan dock finnas behov av att utveckla kastskyddstekniken så att den blir tåligare för nedsmutsning, vilket är viktigt om den ska vara användbar inom klövvård.
Många klövvårdare förefaller, utifrån enkätsvaren, vara noggranna med att använda personlig skyddsutrustning, även om det fanns undantag. Vid verkningen bör klöv-vårdaren använda hörselskydd, skyddsglasögon, handskar, skyddsskor och förkläde. Samma skyddsutrustning är även lämplig för assistenten, men på de gårdar som ingick i studien var assistentens skyddsutrustning generellt mer bristfällig. Endast en assistent använde t.ex. hörselskydd. En klövvårdare hade med sig en del skyddskläder till den som assisterade från gården. Det är viktigt att den utrustning som används är anpassad för det arbete som ska utföras. Exempelvis ska skyddsglasögonen ge skydd även om flisor kommer från sidan eller underifrån. Korgglasögon är därför ett bra alternativ, då de ger ett mer heltäckande skydd än traditionella skyddsglasögon. Ett annat alternativ är helvisir, som även skyddar om klövfräsen får kast och går upp mot ansiktet. Det finns även handskar och armskydd som ger visst skärskydd, som kan vara lämpligt att använda vid klövverkning. Det är viktigt att handskarna sitter bra och ger bra grepp. Klövvårdarna ville gärna se utveckling av bättre skyddshandskar och förkläde som ger bra skärskydd mot klövfräsen. En intressant frågeställning för framtida studier är mängden damm klövvårdarna få i sig och vilken typ av partiklar det rör sig om. Endast en klövvårdare i denna studie använde andningsskydd.
Många av klövvårdarna ansåg att arbetet ofta var stressigt och stress var även angivet som en viktig riskfaktor för olycksfall. De klövvårdare som studerades i fält bedömde sin stressnivå som relativt låg, men det representerar ju endast en ögonblicksbild och ett begränsat urval av individer. Troligtvis uppstår den höga stressnivån i specifika situationer eller på specifika gårdar, där klövvårdarna t.ex. kan känna en extra stor press från lantbrukaren att arbeta snabbt eller att hinna ett visst antal kor på en arbetsdag. Den vanligaste betalningsmodellen är att ta betalt per verkad ko, vilket också kan skapa en stress. Ofta kan det vara bättre att dela upp verkningen på två dagar om det är en lite större gård, så att arbetsdagarna blir kortare och det går att arbeta i ett lugnare tempo med mindre press. Att hitta lösningar som minskar stressen kan vara en viktig åtgärd för att minska riskerna och skapa en bättre psykisk arbetsmiljö.
6 Referenser
Borg, G. 1970. Perceived exertion as an indicator of somatic stress. Scandinavian Journal of Rehabilitation and Medicine 2: 92-98.
Borg, G. 1982. A category scale with ratio properties for intermodal and interindividual comparisons. Psychophysical judgement and the process of perception. VEB Deutscher Verlsg deer Wissenschaften, Berlin.
Gill, R., Pate, C. & Machen, R. 2013. Cattle Handling Pointers. AgriLIFE Extention. College of Agriculture and Life Sciences, Texas A&M University. Tillgänglig från: http://afghanag.ucdavis.edu/c_livestock/cattle/Man_Live_Cattle_Handling_Po inters_TAMU
Kjellberg, A. & Iwanowski, S. 1989. Stress/energiformuläret: utveckling av en metod för skattning av sinnesstämning i arbetet. Undersökningsrapport 1989:26.
Arbetsmiljöinstitutet, Solna.
Kjellberg, A. & Wadman, C. 2002. Subjektiv stress och dess samband med psykosociala förhållanden och besvär. En prövning av Stress-Energi-modellen. Rapport nr. 2002:12. Arbete och hälsa, Arbetslivsinstitutet, Stockholm.
Lindahl, C. 2014. Risk factors for occupational injuries during cattle handling on Swedish dairy farms. Doctoral thesis no. 2014:23. Alnarp: Sveriges lantbruks-universitet.
Lindahl, C., Lind, A., Wahlund, L. 2016b. Hur optimeras provisoriska drivningssystem till fixeringsbox avseende säkerhet, effektivitet och djurvälfärd? Slutrapport till SLO-fonden.
Lindahl, C., Lundqvist, P. & Lindahl Norberg, A. 2012. Swedish Dairy Farmers’
Perceptions of Animal-Related Injuries. Journal of Agromedicine 17(4):364-376. Lindahl, C., Pinzke, S., Herlin, A., Keeling, L.J. 2016a. Human-animal interactions and safety during dairy cattle handling – comparing moving cows to milking and hoof trimming. Journal of Dairy Science 99(3):2131-2141.
Manske, T., Bergsten, C. & Hultgren, J. 2002. Klövvård och klövhälsa hos mjölkkor. Jordbruksinformation 4. Jordbruksverket, Jönköping.
McAtamney, L. & Corlett, E.N. 1993. RULA: a survey method for the investigation of work-related upper limb disorders. Applied Ergonomics 24(2): 91-99.
Prevent. 2008. Arbete och teknik på människans villkor. Prevent, Stockholm.
van Amstel, S.R. & Shearer, J.K. 2008. Manual for Treatment and Control of Lameness in Cattle. Wiley.
Personligt meddelande
Enkät till klövvårdare om arbetsmiljö vid verkning
Denna enkät går ut till medlemmar i Svenska klövvårdsföreningen. Det är en del i ett projekt
om arbetsmiljö och säkerhet i arbetet runt verkstolen. Syftet med projektet är att förbättra
arbetsmiljö och säkerhet vid klövvård genom att presentera förslag på
arbetsmiljö-förbättringar och arbetsrutiner runt verkstolen som gagnar både lantbrukaren och
klövvårdaren. Studien består av två delar, dels en enkät och dels en fältstudie där vi ska följa
minst fyra klövvårdares arbete under en arbetsdag.
Enkäten tar ca 10 min att fylla i.
Alla uppgifter som lämnas om dig och ditt företag kommer att behandlas konfidentiellt.
Tack på förhand för din medverkan! Tveka inte att höra av dig till mig om du har ytterligare
frågor eller kommentarer.
Vänliga hälsningar
Cecilia Lindahl
Kontaktinformation:
Cecilia Lindahl
JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik
Box 7033
750 07 Uppsala
Tfn: 010-516 69 38
© RISE Research Institutes of Sweden
A1 Ditt födelseår
Årtal:_______________________________________
A2 Kön Kvinna
Man A3 Hur länge har du arbetat
som klövvårdare? ___________ år A4 Vad har du för
klövvårdsutbildning?
Kurs i Alnarp eller Skara Bys klövvårdsutbildning Lärling
Annat_________________________________________ 5 Arbetar du tillsammans
med en egen assistent?
Ja, alltid Oftast Sällan Nej, aldrig A6 Uppskattningsvis hur många verkningar gör du per år? Antal: ________________________________________
Avsnitt B. Olycksfall och tillbud
B1 Hur bedömer du risken för olycksfall vid verkning?
Mycket hög Hög
Låg
Ingen eller mycket låg B2 Vad anser du är den
främsta orsaken till olycksrisker vid verkning (max 2 kryss)?
Brister i design av verkstol Brister i omgivande miljö Klövfräsen
Brister i övrig utrustning Hantering av kemikalier Stress Långa arbetsdagar Tungt arbete Oerfaren personal Bristande rutiner Kornas beteende Annat:___________________________________ B3 Har du varit med om
tillbud (”nära ögat”-händelse som kunde lett till olycksfall)?
Många gånger Enstaka gånger Någon gång Aldrig B4 Har du varit med om
någon arbetsolycka under klövverkning?
Ja
Nej, gå vidare till avsnitt C
B5 Berätta kort vad som hände.
