Asymmetrisk konfliktteori i marin miljö
Ett teoriutvecklande anspråk
Försvarshögskolans högre stabsutbildning 60 hp Magisteruppsats i krigsvetenskap, 15 hp (2HU033) Handledare: Docent Jerker Widén
Författare: Örlogskapten Marko Petkovic Antal ord: 16000
Asymmetrisk konfliktteori i marin miljö
Ett teoriutvecklande anspråk
Sammanfattning
Inom krigsvetenskapen används asymmetrisk konfliktteori för att förklara utkomsten av konflikter. Data under 1900-‐talets andra hälft visar att mer än varannan asymmetrisk konflikt slutar till den svagares fördel. Hur kan en relativt svagare aktör dra fördel av detta? Med en kritisk teoriutvecklande ansats syftar arbetet till att studera hur relativt svagare aktörer kan dra fördel av asymmetriska strategier i marin miljö. Detta sker genom att placera begreppet strategisk interaktion i relation till marina strategier vilket bildar arbetets teoretiska ramverk och på så sätt bidrar till en utveckling av teoribildningen.
Genom en hypotesprövande fallstudie av sjöfartskriget i konflikten mellan Iran och Irak uppvisar det teoretiska ramverket samverkande förklaringsfaktorer. Detta innebär att strategisk interaktion inte entydigt kan förklara utkomsten av asymmetriska konflikter. Två kompletterande och i någon mån konkurrerande faktorer visar sig ha stort förklaringsvärde, intresseasymmetri och hur väl rustad den relativt svagare aktören är. Konkret betyder detta att en kombination av oväntad teknik och taktik tillsammans med en tydlig intensitet i uppträdandet kan påverka utkomsten av konflikten.
Studiens viktigaste resultat visar att framtida studier fordras för att bekräfta interaktions-‐ effekterna i det teoretiska ramverket och hur arbetets beroende variabel – framgång ska förstås av samtiden.
Nyckelord: framgång, asymmetri, strategi, konflikt, marin, sjöfartskrig, teoriutveckling,
fallstudie, Iran, Irak, Arreguín-‐Toft, Mack, Biddle, Mahan, Corbett
INTRODUKTION 4
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 5
AVGRÄNSNINGAR 6
NYCKELBEGREPPEN FRAMGÅNG OCH ASYMMETRI 7
FORSKNINGSLÄGE OCH TEORIANKNYTNING 9
METODOLOGI OCH OPERATIONALISERING 12
URVAL OCH KÄLLOR 14
DISPOSITION 15
TEORI 17
STRATEGISK INTERAKTION 17
MARIN STRATEGI 23
HYPOTESFORMULERING MED INDIKATORER 27
EMPIRISK ANALYS OCH HYPOTESPRÖVNING 28
GEOPOLITISKA STRATEGISKA IMPLIKATIONER 28
STRATEGISK INTERAKTION 1: KONVENTIONELLT ANFALL VS KONVENTIONELLT FÖRSVAR 29
SLUTSATS STRATEGISK INTERAKTION 1 – LIKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 33
STRATEGISK INTERAKTION 2: KONVENTIONELLT ANFALL VS GERILLAFÖRSVAR 33
SLUTSATS STRATEGISK INTERAKTION 2 – OLIKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 41
KONKLUSION AV EMPIRISK ANALYS OCH HYPOTESPRÖVNING 42
RESULTATDISKUSSION 43
RESULTAT OCH SLUTSATSER 44
FORTSATT FORSKNING 47
KÄLLFÖRTECKNING 48
Introduktion
Inledning och problemformulering
Sveriges engagemang utomlands de senaste tio åren, till exempel i Afghanistan, utanför Libanon och Somalia, har tydligt påverkats av begreppen asymmetri och irreguljär krigföring
och hur dessa möts och bekämpas. Vid en genomgång av Militärstrategisk doktrin (MSD12),
Operativ doktrin (OpD) och Taktikreglemente för marinstridskrafterna (TRM) bekräftas de samtida influenserna av begreppen. Asymmetri och irreguljär krigföring omnämns nästan uteslutande som något Försvarsmakten förväntas möta inte utföra.
Begreppen dominerar mycket av den samtida forskningen inom det krigsvetenskapliga området och talrika studier berör, det reguljära statskontrollerade militära maktmedlet som ska möta ett asymmetriskt hot i form av uppror, organiserad brottslighet eller sjöröveri i olika geografiska och religiösa kontexter.1
Ivan Arreguín-‐Toft, professor vid Oxford, visar genom sin forskning att av alla asymmetriska konflikter mellan åren 1800-‐2003 har den svagare sidan nedkämpats i 71 % av fallen men oddsen för den svagare sidan utjämnas alltmer. Mellan åren 1950-‐1999 visar motsvarande utfall en signifikant förändring, den svagare sidan vinner i 51 % av fallen som studerats.2 Mer
än varannan asymmetrisk konflikt slutar alltså med att den svagare aktören går segrande ur konflikten.
Arreguín-‐Toft presenterar därför en central tes kring asymmetriska konflikter som förenklat innebär att när aktörer använder samma strategi (direkt-‐direkt eller indirekt-‐indirekt) förklaras utfallet av deras relativa maktfördelning. Med andra ord, starka aktörer vinner snabbt och beslutsamt. När aktörer använder motsatta strategier (direkt-‐indirekt eller indirekt-‐direkt) är det mycket mer sannolikt att svaga aktörer vinner, även när allt vi tror att vi vet om makt säger att de inte borde.3 Arreguín-‐Toft introducerar därför begreppet
”strategisk interaktion” som ett svar på idealtypsanalysens typologi av de båda offensiva strategierna (starka aktörer) konventionellt anfall och barbari respektive de defensiva strategierna (svaga aktörer) konventionellt försvar och gerillakrigföring.4
1 Rich, Paul B. & Duyvesteyn, Isabelle (red.), The Routledge handbook of insurgency and counterinsurgency,
Routledge, London, 2012. Antologi som kan anses som väl representativ för forskningsläget kring asymmetrisk krigföring.
2 Arreguín-‐Toft, Ivan, How the weak win wars: a theory of asymmetric conflict, Cambridge University Press,
Cambridge, 2005, s 2-‐4
3 Ibid, s 18 4 Ibid, s 29
Vid en första anblick följer resonemanget en förhållandevis väletablerad sanning inom krigs-‐ vetenskapen som också är empiriskt väl underbyggd men när begreppet asymmetri utvecklas i MSD12 beskrivs det som en teknisk, moralisk eller legitim obalans och
uttrycks
genom-‐ gående som en del av en okonventionell krigföring utförd av irreguljära, militära eller para-‐ militära enheter under lång tid ofta med stöd av någon extern part.5
Hur kommer det sig då att en liten nation, som Sverige till exempel, relaterar till begrepp och strategier som en spegelbild av en stormakt, en koalition eller en allians, hur asymmetri ska
mötas och inte utvecklar tankar för hur det ska utföras. Är det rationellt att en svagare aktör
förhåller sig till asymmetri ur ett ”möta en underlägsen aktör” perspektiv? Svaret skulle möjligtvis vara ja om landet var en del av just en större allians men idag när realpolitik snarare än ideologi styr agendan är det mer tveksamt. Folkrättsligt eller för den delen som granne till en stormakt är det högst osäkert. Är det inte så att Sverige istället bör utveckla strategier för hur en relativt svagare nation kan utnyttja asymmetri till sin fördel?
Utgångpunkten för detta arbete är alltså det något oortodoxa perspektivet om hur asymmetrin i den marina miljön kan vändas till en fördel för en relativt svagare statlig aktör. För att utveckla och driva forskningen framåt måste ständigt nya perspektiv utforskas och inte begränsas av färdigformade teorier utan sträva efter ett större djup för att, som i detta fall, skapa en förståelse för hur asymmetriska förhållanden kan användas till egen fördel. På så sätt ökar också kunskapen om militär maktutövning och innebär ett konkret bidrag till krigsvetenskapen.
Syfte och frågeställning
Med ovan inledning och problemformulering är arbetets syfte att pröva Arreguín-‐Toft tes om strategisk interaktion med den omvända ambitionen det vill säga hur en relativt svagare statlig aktör kan använda sina marina resurser för att öka ett asymmetriskt utfall baserat på befintliga teorier om marin strategi.
Har detta inte genomförts tidigare? Inom krigsvetenskapen är det vanligt förekommande med analyser av landarenan som till exempel utkomsten av Vietnamkriget, Talibanernas framfart i Afghanistan eller gerillagrupper med kommunistisk ideologi som grund. Däremot ser det annorlunda ut med analyser av den marina arenan. Asymmetrisk krigföring och utkomsterna av dessa i marin miljö behandlas generellt till exempel genom rysk-‐japanska kriget 1904-‐1905 eller att sjöfartskriget var en betydande del av andra världskriget till sjöss,
hur både axelmakterna och de allierade använde sig av ubåtar för att svälta ut motståndaren i någon mening.
Idag drivs däremot en del samtida analyser av, till exempel, privata forskningsinstitut som RAND6 på uppdrag av den amerikanska krigsmakten och som ganska ytligt definierar
asymmetrisk marin krigföring som irreguljär krigföring och implikationerna därav.7
Dessvärre lämnar det teoretiska ramverket en hel del övrigt att önska. Utgångspunkten för analysen (explicit) i dessa studier är att åtminstone en av aktörerna är irreguljär eller använder irreguljär taktik.8 Ramverket avhandlas därefter på någon enstaka sida utan
vetenskaplig koppling och intar därför karaktären av en mer, för föreliggande sammanhang, irrelevant rapport som syftar till att ge läsaren en bild av hur asymmetriska hot ska mötas.
För att nå ovan uttryckta syfte har en övergripande forskningsfråga formulerats. Den kommer initialt att kräva en definition av de centrala begreppen, bestämma variabler och söker svar ur teorier om asymmetrisk konfliktteori. Den andra delen av frågan är deskriptiv och söker svar ur marina strategier för att bestrida sjökontroll av havet. Teorierna kommer genom sin operationalisering att preciseras och därefter genomförs en kvalitativ textanalys varigenom empirin tolkas. Resultatet kommer avslutningsvis att diskuteras och värderas för att kunna användas till att öka kunskapen kring hur en relativt svagare nation, som till exempel Sverige, kan nyttja marina resurser på ett mer optimalt sätt givet det förhållandevis jämna utfallet mellan relativt starkare respektive svagare aktörer i asymmetriska konflikter som beskrivits ovan.
Forskningsfrågan som används i arbetet och som styr val av metod, teori och fall är:
Hur når en relativt svagare aktör framgång med asymmetrisk krigföring i den marina miljön?
Avgränsningar
Arbetets syfte är alltså att undersöka hur en relativt svagare statlig aktör kan använda sina marina resurser för att öka ett asymmetriskt utfall.
Forskningsområdet för asymmetriska konflikter fokuserar på två övergripande fråge-‐ ställningar med inbördes variationer, där den första utgår ifrån att besvara frågor på temat
6 Oberoende amerikansk tankesmedja som bildades efter andra världskriget och verkar för vetenskap, utbildning
och välgörenhet. Akronymens betydelse går inte att finna på RAND Corporation hemsida, http://www.rand.org/
7 Dunigan, Molly, Characterizing and exploring the implications of maritime irregular warfare, RAND, Santa Monica,
CA, 2012
”varför och under vilka omständigheter utmanar svagare aktörer en starkare motståndare?” Det andra besvarar frågeställningen, som föreligger i detta arbete, nämligen ”hur svagare aktörer vinner framgång mot starkare motståndare?”.9 Eftersom grunden för detta arbete
riktas mot den senare frågan avgränsas teoribildning mot den tidigare frågan bort och utvecklas i avsnittet tidigare forskning.
Undersökningens teoridel utgår alltså från asymmetrisk konfliktteori som i sin tur sprider ljus över de marina strategier som är ämnade att bestrida sjökontroll. Valet av empiri, för att pröva Arreguín-‐Toft tes, och därmed det fall som behandlas i studien är hämtat under 1900-‐ talet för att anses samtida och relevant för arbetets resultat.
Arbetet behandlar relativt svagare statliga aktörer vilket innebär en relativt svagare marin i vilken både komponenter som militär flotta och amfibieresurser ingår. I något fall kommer mark-‐ och/eller luftstridskrafter att behandlas om det har en strategisk inverkan på den marina domänen som är undersökningens rumsliga omfattning.
Det är inte arbetets mening att undersöka hur en svagare nation bör organisera, utbilda, beväpna eller försörja ett nationellt asymmetriskt försvar. Det är heller inte arbetets mening att uppskatta och värdera kostnadseffektiviteten av ett sådant nyttjande av marina resurser.
Nyckelbegreppen framgång och asymmetri
För att underlätta för undersökningen och läsaren är det på sin plats att diskutera arbetets nyckelbegrepp. I följande avsnitt framställs arbetets förhållande till framgång och asymmetri. Framgång är det begrepp som bildar arbetets beroende variabel men problematiskt nog också kan förstås olika. Helt centralt för undersökningen är ju vad som konstituerar framgång. Hur ska framgång inom forskningen förstås? Har alla aktörer, starka och svaga, samma bild av
framgång?
Jan Ångström dissekerar begreppen seger och nederlag i krig och konflikt och hur dessa kan förstås i vår samtid i sin kommande artikel Reviewing Different Understandings of Victory and
Defeat in War.10 Ångström pekar på behovet att röra sig bortom sunt förnuft och differentiera
dikotomin seger och nederlag.11 Begreppen kan ses ur både rationalistiska och
konstruktivistiska synsätt.12 Nyanserna kommer att ägnas något stycke nedan för att bilda
9 Arreguín-‐Toft, Ivan Contemporary Asymmetric Conflict Theory in Historical Perspective, Terrorism and Political
Violence, 2012, 24:4, 635-‐657, DOI: 10.1080/09546553.2012.700624, s 637
10 Ångström, Jan, Reviewing Different Understandings of Victory and Defeat in War, kommande, 2015-‐09-‐18, s 1 11 Ibid, s 3
grund åt arbetets beroende variabel och sammanfattas därefter för att ge en tydligare bild av
framgång.
De båda rationalistiska synsätten går i huvudsak ut på att det formuleras mätbara målsättningar med eller utan ekonomiska eller mänskliga hänsynstaganden. Nackdelen med detta synsätt är svårigheten att identifiera rätt mätpunkt som till exempel svårigheten att i förväg identifiera och uppskatta efterkrigskostnader som återuppbyggnad av styresskick eller politiskt renommé.
De konstruktivistiska synsätten kan däremot inte acceptera objektiva kriterier för seger eller nederlag utan influeras av förutfattade meningar om vad krig är, värdet av det och hur information hanteras. Det innebär att den minsta framgången kan haussas till stor seger samtidigt som den minsta motgången kan uppfattas som ett stort nederlag. Värdet av ett strategisk narrativ är med andra ord stort.
Sammanfattningsvis visar detta hur outforskat begreppsparet seger och nederlag är och hur olika det skulle kunna förstås av vår samtid. Utöver de ovan nämnda faktorerna ska i föreliggande arbete även tilläggas den religiösa dimensionen vilket kom att prägla en stor del av den iranska krigsmakten. Båda synsättens förmåga att mäta framgång illustrerar hur framgång för en aktör kan innebära en lika stor framgång för dennes motståndare oavsett vem som är relativt starkare eller svagare. Den dåvarande amerikanske utrikesministern Henry Kissinger sammanfattar paradoxen på ett tänkvärt sätt:
”The guerrilla wins if he does not lose. The conventional army loses if it does not win.”13
Utan att gå händelserna i förväg är det också genom dessa olika uppfattningar om framgång som arbetet kan finna stöd för både strategisk interaktion och utkomsten av konflikten i det valda fallet.
Asymmetri inom krigsvetenskapen för tankarna otvunget mot oväntade metoder av strids-‐
teknisk eller taktisk art men för att förstå relationen mellan relativt starkare och relativt svagare aktörer som därmed bildar asymmetri är det på sin plats att kort utveckla arbetet förhållande till detsamma.
Makt har sedan urminnes tider spelat en avgörande roll i mellanstatliga relationer och länken mellan makt och konflikters utkomst är tydlig. Mer makt betyder framgång och mindre makt betyder nederlag.14 Med starkare (aktör) avses i detta sammanhang en aktör vars relativa
13 Kissinger, Henry, The Vietnam Negotiations, Foreign Affairs 47:2, 1969, s 214. Amerikansk utrikesminister 1973-‐
1977
makt resurser överstiger en motståndares stort även om ett asymmetriskt förhållande redan börjar vid 1:1,1.15 I föreliggande arbete, vilket följer Arreguín-‐Toft teori, skall materiell makt
förstås som resultatet av en nations befolkning och väpnade styrkor. Andra kvantifierbara mått såsom till exempel BNP kan förespråkas men kan inte solitärt anses tillräckligt förklarande i sammanhanget.16 Med detta som grund skall asymmetrin förstås som
förhållandet mellan den relativt starkare och relativt svagare aktörerna och bildar därför inte
en egen definition av ordet asymmetri som vanligtvis kanske skulle förstås som stridsteknik eller taktik. Asymmetri som ett resultat av de senare två kommer, men som en lägre nivå, förekomma som metoder i krigföringen.
Forskningsläge och teorianknytning
Asymmetrisk konfliktteori med huvudfrågan ”hur svagare aktörer vinner framgång mot starkare motståndare?”, som nämnts ovan, syftar till att ge en generell förklaring av utfallet och antar snarare än förklarar aktörernas motiv, strategiska eller taktiska val.17 Eftersom
föreliggande arbete studerar det omvända förhållandet, det vill säga hur starkare mot-‐ ståndare ska övervinna svagare aktörer för att tippa tillbaka det oproportionella utfallet till den starkares fördel, har det under arbetets gång inte kunnat skönjas teorier som primärt behandlar statliga svagare aktörer ur ett asymmetriskt perspektiv. Anledningen till detta är, som Arreguín-‐Toft påpekar, att majoriteten av samtida exempel och forskning har sitt ursprung i postkoloniala konflikter som vid upprepade tillfällen inneburit en framgång för den underlägsne.18 Intresset utgår därmed vanligtvis från tidigare kolonial-‐ och stormakters
perspektiv om hur svagare aktörer ska besegras. Det som möjligen angränsar till teoriområdet är studier och viss teoribildning om varför svagare aktörer startar krig och konflikter mot starkare aktörer. Hit räknas till exempel Thazha Varkey Pauls Asymmetric
Conflicts: War Initiation by Weaker Powers men som titeln antyder ligger utanför studiens
ram.
Generella analyser och debatter om asymmetri, dess beståndsdelar och betydelsen för konflikters utgång finns det gott om. Inom forskningsfältet räknas å ena sidan bland andra Andrew Mack som i sin analys fokuserar på de franska och amerikanska nederlagen i Algeriet respektive Vietnam.19 Macks huvudsakliga insikt rör kopplingen mellan makt-‐, intresse-‐
asymmetri och politisk känslighet som i korthet innebär den svagare aktörens fullständiga
15 Arreguín-‐Toft 2005, s 2-‐3 16 Ibid, s 2
17 Arreguín-‐Toft, 2012, s 638 18 Ibid, s 638-‐639
19 Andrew Mack, Why Big Nations Lose Small Wars: The Politics of Asymmetric Conflict, World Politics 27:2, 1975, s
intresse eftersom den egna överlevnaden står på spel emedan den starkare aktören är mediokert intresserad eftersom ingen risk för egen överlevnad står på spel vilket leder till politisk sårbarhet.20 Den svagare aktören har i denna fåra av teorier större insatser, större
intresse, större beslutsamhet men samtidigt lägre politisk känslighet. Omvänt gäller då att den starkes överlevnad aldrig är hotad av den svagare och med lägre insatser, lägre intresse och lägre beslutsamhet men med högre politisk känslighet förväntar den starkare aktören sig en snabb seger. När då starka aktörer möter motstånd på stridsfältet eller inte når seger tillräckligt snabbt ökar allmänhetens krigströtthet och oviljan att allokera resurser för seger minskar.21
Arreguín-‐Toft menar att relativa insatser som förklaringsmodell är trovärdig men saknar en del för att förklara intresse som en följd av makt.22 Detta, som Mack uttrycker det, ”pre-‐
theoretical perspective within which the outcome of such ’asymmetric conflicts’ may be explained”23, låter oss förstå att Mack haft som syfte att skapa ett konceptuellt ramverk för
framtida empiriska studier. Kopplingarna mellan makt-‐, intresseasymmetri och politisk
känslighet är i föreliggande arbete något för abstrakta, men kan komplettera, för att kunna
förklara arbetets huvudfråga hur en relativt svagare aktör når framgång i asymmetrisk krig-‐
föring, i den marina miljön?
På den andra sidan av forskningsfältet finns den fåra som fokuserar mindre på makt och relativa insatser utan mer på hur det militära maktmedlet utnyttjas i termer av doktrinärt, strategiskt eller taktiskt uppträdande. Hit räknas Stephen Biddle som i Military power:
explaining victory and defeat in modern battle framhäver betydelsen av kombinerade vapen i
offensiven eller defensiven ur ett kvalitativt perspektiv (den numerärt svagare möter den numerärt starkare) som förmåga. Biddle ger exempel ur historien och ifrågasätter varför USA inte lyckats bättre med sin upprorsbekämpning i Irak om måtten på framgång enbart mäts i termer av materiel, teknologi och kvantitet, även om det sistnämnda ibland kan innebära ett visst mått av kvalitet.24 Eftersom Biddle lägger stort fokus på taktiken och terrängen i sin
analys genom ”For my purposes I concentrate on the mission of controlling territory in mid-‐
20 Arreguín-‐Toft, 2012, s 642 21 Mack, 1975, s 175–200
22 Arreguín-‐Toft, Ivan, How the weak win wars: A Theory of Asymmetric Conflict, International Security, 27:1, 2001,
s 99
23 Mack, 1975, (kursiv i original), s 176
24 Biddle, Stephen, Military power [Elektronisk resurs]: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton
to high-‐intensity […] war”25 är hans bidrag inte fullt tillämpbart som huvudteori, men väl
kompletterande, i föreliggande arbete.
Arreguín-‐Toft tar steget längre och utvecklar både Mack och Biddles resonemang i två steg. I det första visar hans forskning hur aktörernas valda strategier i interaktion med varandra kan förklara varaktigheten i konflikten.26 Förenklat visar resultaten att utsträckta konflikter
innebär större politisk känslighet, emedan vid kortare konflikter blir den politiska känsligheten irrelevant, precis som Mack uttryckte det. I det andra steget visar Arreguín-‐Toft genom interaktionen mellan aktörernas strategier hur vissa asymmetriska konflikter avgörs snabbt (vilket kan förväntas beroende på maktasymmetrin som Mack formulerade) emedan andra blir utsträckta i tid (vilket egentligen inte kan förväntas).27
Det är denna utveckling i två steg som gör Arreguín-‐Tofts teoribildning om utkomsten av asymmetriska konflikter mer intressant och lämpligare för föreliggande arbete än både Mack och Biddle. Arreguín-‐Toft är mer konkret än Mack som i sitt konceptuella ”pre-‐theoretical”28
ramverk har en större grad av abstraktion i sin argumentation om makt, intresse och politisk känslighet. Samtidigt är Arreguín-‐Toft mer generell än Biddle som lägger ett alltför konkret fokus på terräng, taktik och vapensystem. Arreguín-‐Toft teori klarar därför, på grund av sitt mellanläge med strategi i fokus, av att förklara utkomsten av såväl inbördeskrig och terrorism som mellanstatliga krig eller upprorsbekämpning.29
Denna teoriutveckling för arbetet in mot forskningsfrågans första del, ”Hur når en relativt
svagare aktör framgång i asymmetrisk krigföring?” och som uttryckts ovan studeras
ursprungligen det omvända, hur en starkare aktör når framgång mot en svagare. Denna teoretiska lucka är där föreliggande arbete finner sin teoretiska ram, i den strategiska interaktionen mellan aktörerna, och det explicita bidraget till forskningen blir därför perspektivet av hur en svagare statlig aktör kan utnyttja asymmetrin till sin fördel.
För att sätta arbetet i en marin kontext är det nu viktigt att beröra några delar av asymmetri i marin miljö. Som det teoretiska ramverket gett sken av är det mer vanligt förekommande att den svage studeras ur den starkes perspektiv. Detta är direkt överförbart på forskningsfältet kring marina strategier och dess teoribildning. Vid en översiktlig genomgång så behandlas samtida asymmetri i marin miljö ofta som irreguljär verksamhet utövat av icke-‐statliga 25 Biddle, s 6 26 Arreguín-‐Toft, 2012, s 644 27 Ibid 28 Mack, 1975, s 175 29 Arreguín-‐Toft, 2012, s 644
aktörer flitigt kopplat till terrorister, pirater och kriminalitet. Men grunden för marina strategier har en annan syn på fenomenet asymmetri.
För att illustrera kopplingen till klassisk asymmetri i marin miljö utgår arbetet från den sammanställning som Widén & Ångström gör i sin bok Militärteorins grunder och som bygger på tankarna om sjömakt som:
”det politiska och militära utnyttjandet av marina stridskrafter i krig och fred”.30
Marina strategier kan, starkt förenklat, sägas omfatta maktutövning för att övertala,
avskräcka, tvinga eller med våld påverka en motståndare till ett beteende som gynnar egna
intressen. Det är sedermera ur de mål och medel med våldsmakt en aktör kan upprätta, utöva
och bestrida sjökontroll vi finner strategier för att asymmetriskt bestrida sjökontroll, fleet-‐in-‐ being, sjöfartskrig, klein krieg eller med ett kustförsvar.31 Strategierna utvecklas vidare i
kapitel två.
Metodologi och operationalisering
Med ovanstående inledning och presentation av teoribildning kommer vald metod beskrivas mer detaljerat för att ge arbetet en lämplig ram för fortsatt utveckling.
Eftersom arbetets syfte är att pröva Arreguín-‐Toft teori om strategisk interaktion med den omvända ambitionen, hur en relativt svagare statlig reguljär aktör kan använda sina marina
resurser för att öka ett asymmetriskt utfall baserat på befintliga teorier om marina strategier
antar arbetet en teoriutvecklande ansats. Det är alltså tänkt att den empiriska analysen i arbetet ska resultera i kompletterande förklaringar hur framgång nås i marin miljö.
Vad är då teoriutvecklande metod? Hur utvecklar man en teori? Hur appliceras det på föreliggande arbete?
Generellt kan man tala om två typer av teoriutvecklande studier. Den första handlar om att
finna förklaringsfaktorer antingen kompletterande eller konkurrerande (rivaliserande). Den
andra typen handlar om att utveckla kausala mekanismer för att bättre förstå hur en faktor påverkar ett studerat fenomen.32 Föreliggande arbete kommer att finna kompletterande och i
någon mån konkurrerande förklaringsfaktorer till den asymmetriska konfliktteorin om strategisk interaktion och vad som bör tillföras för att förstå det bättre ur ett marint perspektiv. Oberoende av vilken typ av teoriutvecklande studie som genomförs är det
30 Widén, Jerker & Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005, s 213 31 Widén & Ångström, kap 8
32 Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 3, [rev.] uppl., Norstedts
angeläget att ett tydligt ramverk formuleras. Annars är risken att fallstudien flyter mellan teori och empiri för att den teoriutvecklande studien letar teori som passar. En teoriutvecklande studie mår därför bäst av att ha ett på förhand bestämt orsaksmönster för att inte kunna beskyllas för att ha anpassat teorin till det empiriska materialet.33
Med detta sagt krävs en tydlig koppling mellan vald teoribildning och arbetets ambition. För att kunna leva upp till kravet bör därför fokus ligga på enstaka eller ett fåtal fall, med mycket information snarare än mindre information om många fall som möjligtvis skulle vara grundregeln för teoriprövande studier.34 Föreliggande arbete har vad gäller val av fall, empiri
och avgränsningar därför avpassats efter ovan rekommendationer.
Svårigheten att ta sig an en teoriutvecklande uppgift skall inte överdrivas. Det handlar inte om att skapa en formell teori eller vara en fullfjädrad teoretiker utan i sin enklaste form är det, precis som påvisats ovan, viktigt att framställa sitt teoretiska ramverk och hur det kopplar an till forskningsfrågan. Denna provkarta visar i sin tur hur arbetet kan påbörja insamling av data och ger en invisning om hur analysen ska gå till.35
Hur kopplas detta till det formulerade problemet? Hur operationaliseras teorierna?
Den övergripande forskningsfrågan kommer att kräva en kvalitativ textanalys av Arreguín-‐ Tofts typologi om strategisk interaktion och dess idealtyper med de för en svagare aktör mer fördelaktiga metoder att bestrida sjökontroll. Detta genomförs genom att ur strategiernas polära idealtyper, de offensiva (konventionell attack, barbari) respektive defensiva (konventionellt försvar, gerillakrigföring) extrahera de hypoteser som har bäst förklarings-‐ kraft för framgång i asymmetrisk krigföring, i marin miljö. Hypoteserna med sina variabler, oberoende och förklarande, bildar det verktyg som är centralt i den teoriutvecklande metoden och presenteras i nedan analysschema, se tabell 3.36
I analysschemat formuleras också de indikatorer som, i föreliggande arbete, låter oss förstå hur variablerna skall kunna mätas.37 Detta analysschema bildar arbetets explicita bidrag till
teoriutvecklingen om perspektivet av hur en svagare statlig aktör kan utnyttja asymmetrin till
sin fördel i marin miljö.
Inledningsvis kommer därför hypoteser ur asymmetrisk konfliktteori tillsammans med
indikatorer (oberoende och förklarande variabler) ur marin strategi som fundament användas för att finna kompletterande men även i någon mån konkurrerande förklarings-‐
33 Esaiasson, s 126 34 Ibid, s 125
35 Yin, Robert K., Case study research: design and methods, 4 ed., SAGE, London, 2009, s 48-‐49 36 Yin, s 64-‐65
faktorer. Därefter genomförs en kvalitativ textanalys av empirin. Textanalysen har inte avsikten att förenkla och generalisera asymmetrisk krigföring utan påvisa avvikelser för att
komplettera teoribildning om asymmetrisk krigföring i marin miljö.
Avslutningsvis, utifrån resultatet av textanalysen, diskuteras och värderas hur utfallet passar
in i asymmetrisk konfliktteori och teorier om hur sjökontroll bestrids. Ett reviderat teoretiskt ramverk kommer att ta form som kan appliceras på respektive mark-‐, luft-‐, och informations-‐ arenan vilket diskuteras under förslag till fortsatt forskning.
Urval och källor
Som redan antytts är den teoriutvecklande metoden mer betjänt av få fall, företrädelsevis ett, med mycket information än det omvända förhållandet. För att då hålla den stringens mellan teori och empiri som diskuterats ovan måste valet av empiri göras precist. Vilket material, och varför, lämpar sig bättre än andra för att finna det empiriska urvalet?
Föreliggande arbete kommer att med sitt teoretiska fundament undersöka konflikten mellan Iran och Irak av tre skäl. För det första och kanske mest anmärkningsvärda, av 202 undersökta konflikter mellan åren 1813-‐2003 har Arreguín-‐Toft bortsett från konflikten utan tydliga skäl för urval men inkluderat ett flertal konflikter kortare än ett år.38 Att välja bort ett
av 1900-‐talets längsta mellanstatliga krig framstår som en stark förenkling eftersom, vilket kommer att visas nedan, teorins grund går ut på just skiften under konflikter. Det vill säga
strategisk interaktion. För det andra antas fallet, genom viss förförståelse, vara ett framgångsrikt (men också ur ett metodologiskt perspektiv ett unikt) fall av asymmetrisk
krigföring vad gäller sjöfartskriget som bedrevs under åren 1980-‐1988 trots att Iran de facto förlorade konflikten. För det tredje och sista skälet, konfliktens tidsutsträckt innebär flera strategiska interaktioner och därmed goda möjligheter att tjäna som ett brett exempel. Konflikten är mer känt som ”The Tanker War” och i korthet innebar att Irak 1981 började attackera militära transportfartyg som hade destination att stödja den iranska sidan för att sedermera trappa upp konflikten till att omfatta all iransk import och export genom Persiska viken. Iran hämnades genom att angripa fartyg som tillhörde Iraks handelspartners och de länder som ekonomiskt stödde irakiska krigsansträngningar.
Under arbetets framväxt övervägdes en flerfallsstudie där konflikten mellan Argentina och Storbritannien om Falklandsöarna 1982 ingick. Om en flerfallsstudie valts hade möjligheten till större generaliseringar förelegat och fler konkurrerande förklaringsfaktorer hade
38 Arreguín-‐Toft 2005, s 232 I bokens fotnot 1 på sidan1 kommenteras förbigående “I exclude those wars in which
möjligen kunnat prövas. Men även om studier med multipla fall kan framstå som mer övertygande och robusta saknas den logiska grunden för att pröva det kritiska fallet mot ett antal tydliga hypoteser för att ifrågasätta och utveckla teoribildningen.39 Dessutom riskerar
flerfallsstudien antingen en, som kommenteras ovan, ytlighet eller mer omfattande resurser och tid än vad föreliggande arbete haft till förfogande.
Naturligtvis skulle fallstudien må allra bäst av primärkällor men med hänsyn till arbetets omfattning och begränsade tillgång till persiskt eller arabiskt material har dessa inte konsulterats. Hit skulle säkerligen krigsdagböcker, personliga dagböcker, periodiska rapporter, pressmeddelanden i originalutgåvor eller intervjuer med nyckelpersoner räknas. Denna avsaknad innebär möjligen en mer objektiv bild av konflikten eftersom merparten av tillgängligt material presenteras av israeliska eller amerikanska forskare med andra intressen än hur den svagare parten når framgång och därmed finner arbetet en tillräcklig styrka i valt källmaterial.
Arbetets omfång innebär därför en sekundäranalys, utöver ovan nämnda, av två skäl. För det första motiveras sekundäranalysen med arbetets begränsade omfattning och ett omfattande material att undersöka och analysera. För det andra innebär sekundäranalysen en möjlighet att skapa samband som möjligtvis inte beaktats när primärdata samlades in varpå samma data kan analyseras från ett annat perspektiv och i olika teoretiska ramar.
Denna diskussion för oss in på arbetets validitet och reliabilitet. Vad gäller validiteten anses den hög eftersom vald teoribildning, hypotesformulering med, för arbetet deriverade, indikatorer använts tidigare i såväl kvantitativa som kvalitativa studier. Möjligen hade reliabiliteten ökats genom ett bredare empiriskt underlag. För att möta en del kritiken mot designen är det viktigt att komma ihåg arbetets teoriutvecklande ansats, förstå arbetet som iterativt för att inte dra förhastade slutsatser och vara beredd att göra ytterligare fördjupande undersökningar av valt fall. Dessutom är det först när den nyutvecklade teorin prövas på nytt som föreliggande arbete verkligen kan skärskådas.
Disposition
Föreliggande arbetet har genom ovanstående gett läsaren en introduktion till problem-‐ formuleringen, arbetets syfte och avgränsningar. Därefter presenterades en problem-‐ beskrivning och översiktlig bild av rådande forskningsläge och därmed hur föreliggande arbete hittar sin naturliga plats. Kapitlet avslutas med operationaliseringen av Arreguín-‐Tofts typologi och metoder för bestridandet av sjökontroll. Syftet med detta är att ge läsaren en
relevant förståelse hur variablerna ska kunna mätas och en antydan till det tänkta utfallet av arbetet.
I kapitel 2 utvecklas de teoribildningar som behövs för studiet av svagare statliga aktörer. Såväl asymmetrisk konfliktteori, av Arreguín-‐Toft, som relevanta marina strategier som fokuserar på metoder för bestridandet av sjökontroll diskuteras.
Det efterföljande kapitel 3 ägnas helt åt analysen av den marina delen av konflikten mellan Iran och Irak och den hypotesprövning som formulerats i tabell 3.
Avslutningsvis sammanfattas resultaten av analysen, i kapitel 4, där också slutsatserna presenteras. I kapitlet presenteras också förslag på fortsatt forskning, hur en underlägsen
statlig aktör fortsatt kan utnyttja asymmetrin i utförandet till sin fördel. Genom denna
sammanfattning och presentation av slutsatser kommer arbetet att besvara föreliggande forskningsfråga och syftet med arbetet uppnås. För att stärka arbetets argumentation och kvalité görs också en kort kritisk reflektion mot arbetet eventuella brister och förtjänster.
Teori
Undersökningen tar avstamp i två teoridelar som utvecklas i detta kapitel. Först kommer Arreguín-‐Toft teori om strategisk interaktion att fördjupas för föreliggande arbete, om hur
relativt svagare statliga aktörer kan dra fördel av asymmetrin. Därefter beskrivs de sjökrigs-‐
metoder som bestrider sjökontroll och hämtas ur teoribildningen om marina strategier och kan sägas vara den marina asymmetrins ram. Kapitlet avslutas med den applicerade operationaliseringen och presenteras som analysschemat i tabell 3.
Strategisk interaktion
Som nämnts erbjuder Arreguín-‐Tofts teori ett unikt och lämpligt mellanläge för studiet av strategier. Han lägger fram strategisk interaktion som bättre förklarar hur svagare aktörer vinner konflikter mot starkare motståndare. För att förstå och utveckla denna teoribildning mot att appliceras på marin strategi är det lämpligt att beskriva huvudhypotesen och dess beståndsdelar.
Kärnan i hypotesen om strategisk interaktion är att två mönster av strategisk interaktion existerar, lika tillvägagångssätt och olika tillvägagångssätt. Dessa avgör sannolikheten huruvida den starkare aktören vinner eller förlorar.40
Efterföljande avsnitt utvecklar Arreguín-‐Tofts argument genom att först bryta ner hypotesens beståndsdelar för att därefter diskutera hur de interagerar. Avslutningsvis diskuteras fallgropar och kritik mot teorin. Först och främst -‐ strategi som i det här fallet skall betraktas som en aktörs plan för hur det militära maktmedlet skall användas för att nå militära
eller politiska målsättningar. Strategi går att dela upp i mål, medel och metod och ska i detta
arbete särskiljas från två närliggande begrepp, ”grand strategy” och taktik. Begreppet grand strategy, omfattar en aktörs samtliga disponibla resurser, diplomatiska, militära, ekonomiska eller övriga samhälleliga såväl interna som externa sådana.41
Hur ska vi då förstå begreppet aktör? I detta sammanhang avser Arreguín-‐Toft stater eller koalitioner mellan stater även om samma dynamik uppstår i konflikter mellan stat och icke-‐ statliga aktörer som rebellgrupper eller rivaliserande etniska grupper i inbördeskrig. Konflikt, i detta sammanhang och i analysen, innebär krig men begränsas inte till det utan omfattar även terrorism, handelskrig eller liknande som också har en inneboende dynamik.
40 Arreguín-‐Toft, 2005, s 29
41 Se Hart, Basil H. Liddell. Strategy, 2d ed., rev. New York: Meridian 321 (1991) som diskuterar strategins
utveckling eller Beaufre, André, Modern strategi för fred och krig, [Ny utg.], ePan, Prisma, Stockholm, 2002 som dissekerar begreppets olika beståndsdelar.
I teoribildningen om strategisk interaktion, som Arreguín-‐Toft presenterar, bildar hans typologi om strategiernas polära idealtyper en användbar start för analys. Sammanfattat kan det illustreras av tabell 1 nedan.
Offensiv strategi (stark aktör) Defensiv strategi (svagare aktör)
Konventionellt anfall Konventionellt försvar
Barbari Gerillakrigföring
Tabell 1 Strategiernas idealtyper42
Hur är strategiernas idealtyper uppbyggda och vad har de för inneboende målsättningar?
Konventionellt anfall innebär att väpnade styrkor används för att ta och bekämpa en
motståndares väpnade styrkor och därigenom ta kontroll över dennes kritiska värden såsom befolkning, territorium, städer eller vital industri och infrastruktur. Målsättningen är att vinna kriget vid ett avgörande tillfälle eller en serie avgörande strider genom att bekämpa motståndarens fysiska förmåga till motstånd.43
Barbari innebär att medvetet och systematiskt skada icke-‐kombattanter och civila genom
våldtäkt, mord och tortyr för att nå militära eller politiska målsättningar. Till skillnad från andra strategier har barbari använts både för att bekämpa motståndarens vilja och förmåga till försvar och strid.44
Konventionellt försvar används av väpnade styrkor för att tillintetgöra en motståndares
försök att ta eller förstöra kritiska värden såsom befolkning, territorium och strategiska resurser. Målsättningen är att förstöra motståndarens fysiska förmåga till attack genom att anfalla framryckande eller närbelägna väpnade styrkor. Exempel på detta omfattar men begränsas inte till statiskt försvar, framskjutet försvar, djupförsvar och rörligt försvar.45
Gerillakrigföring organiserar en del av samhället i syfte att ”ta tull” på motståndaren med
väpnade styrkor övade att undvika direkt konfrontation. Exempel på detta utgörs av förluster av personal, förråd, infrastruktur men även sinnesfrid och kanske allra viktigast, tid. Även om gerillakrigföring i första hand riktar sig mot motståndarens väpnade styrkor och dess
42 Arreguín-‐Toft, 2005, s 29-‐30 43 Ibid, s 30-‐31
44 Ibid, s 31 45 Ibid, s 32
