En prinsessa, en skurk och ett lyckligt slut -En jämförande analys av tre versioner av sagan om Törnrosa

ÖREBRO UNIVERSITET

Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan Svenska Va, Självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng HT 2020

En prinsessa, en skurk och ett lyckligt slut

Mirela Music

Abstract

Mirela Music: En prinsessa, en skurk och ett lyckligt slut. En jämförande analys av tre versioner av sagan om Törnrosa. Svenska, självständigt arbete. HT2020. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.

Syftet med studien är att undersöka likheter och skillnader mellan tre versioner av sagan Törnrosa i deras framställning av berättelsens struktur, karaktärers funktion och teman, samt hur sagan förändras när den filmatiseras. Studiens syfte är även förankrad i läroplanen för att visa vilka möjligheter det primära materialet har utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studien bygger på Algirdas Julien Greimas aktant modell (1983), Maria Nikolajevas (2017) karaktärsskildring och Åsa Jernudds (2010) filmpoetiska begrepp. Analysen visar att de karaktärer som är nödvändiga för intrigen i samtliga versioner är ett subjekt, ett objekt, en hjälpare och en motståndare. Det framgår tydligt i samtliga versioner att oavsett vem huvudpersonen är och oavsett vilket problem skurken skapar ska samtliga berättelser nå ett lyckligt slut. Bröderna Grimms Törnrosa (1981) och Disneys Törnrosa (1959) skildrar prinsessans öde. Disneys Maleficent (2014) skildrar istället den onda fens öde.

Innehållsförteckning

Abstract ... 1

1.Inledning ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ... 2

3. Bakgrund ... 3

3.1 Bröderna Grimm... 3

3.2 Walt Disney – barnens favoritfarbror ... 4

3.3 Äldre versioner av sagan om Törnrosa ... 5

4. Tidigare forskning ... 6

4.1 Folksagoforskning ... 6

4.2 Psykologiskt perspektiv... 7

4.3 Populärkultur och feministiskt perspektiv ... 8

4.4 Normperspektiv ... 8

5. Teori & Metod ... 9

5.1 Filmpoetisk analys ... 11

5.2 Karaktärsskildring ... 12

6. Analys ... 14

6.1 Bröderna Grimms Prinsessan Törnros (1981) ... 14

6.1.1 Kronologi ... 14 6.1.2 Karaktärernas funktion ... 15 6.1.3 Tema... 18 6.2 Disneys Törnrosa (1959) ... 18 6.2.1 Kronologi ... 18 6.2.2 Karaktärernas funktion ... 20 6.2.3 Tema... 22 6.3 Disneys Maleficent (2014)... 22 6.3.1 Kronologi ... 22 6.3.2 Karaktärernas funktion ... 24 6.3.3 Tema... 28

7.Diskussion & Slutsats ... 28

8.Didaktisk anknytning ... 34

9.Sammanfattning ... 36

1 1.Inledning

The Sleeping Beauty, The Briar Rose, Aurora och Törnrosa: kärt barn har många namn. Folksagan om en djupt sovande skönhet spreds muntligt bland människor innan den blev en nedskriven saga. Författare runt om i världen kom att inspireras och göra en egen tolkning av folksagan. Därefter har den ursprungliga folksagan blivit filmatiserad flera gånger och översatt till flera språk. Mitt intresse för sagor är kopplat till att jag anser att sagor är ett fantasifullt sätt att uttrycka sig på och ett sätt att närma sig det egna jaget, eller som Torben Broström finare förklarar det: ”Sagofantasin uppstår ur den motsägelse, som ligger i vad livet är och vad det skulle kunna vara.” (Broström 1992, s.8). Skönlitteratur spelar en stor roll i människans liv, den utvecklar människors sätt att tänka och se på omvärlden. Den erbjuder oss olika perspektiv på hur människor kan vara, hur de tänker och hur de agerar. Omedvetet som medvetet påverkas vi av vad vi läser och det är det som får oss att reflektera och gör oss mänskliga. Sagor vill tala om något för oss och det är därför inte allt för ovanligt att sagor ger uttryck för känslor och upplevelser och har därav en frigörande kraft. Självupplevd glädje, sorg och lycka har flera gånger varit drivkraften bakom uppkomsten av sagor, och hur de författats. Sagor lär oss att det exempelvis inte är bra att ljuga eftersom det är därför

Pinocchios näsa växer. Inte ska man ta emot något från främlingar som Snövit gör med äpplet

eftersom det är giftigt (Bruno Bettelheim 1979, s.237).

Valet av att närma mig sagor har sin anknytning till vissa mål i läroplanen. I det centrala innehållet för ämnet svenska årkurs 7–9, ska eleverna arbeta med skönlitteratur från olika tider så som sagor och myter. I arbete med skönlitteratur ska eleverna lära sig berättelsens uppbyggnad och olika berättarperspektiv som exempelvis tillbakablickar, inre och yttre dialoger (Skolverket 2011, svenska s.5). Med en utgångspunkt i dessa mål ämnar jag lyfta hur min studie kan vara av relevans för läraryrket.

Det primära källmaterialet som ska analyseras i studien är sagan om Prinsessan Törnros av Bröderna Grimm (1981) samt Walt Disney Pictures filmer Törnrosa (1959) och Maleficent (2014). Valet av att använda en saga och två filmer är för att göra en jämförelse mellan tre olika versioner av en i grund botten samma folksaga. Det är av intresse att analysera vilka likheter respektive skillnader det finns i deras framställning av berättandets struktur,

karaktärsskildring och tema, samt hur sagan förändras när den blivit filmatiserad. Analysen är i sin tur kopplad till hur lärare kan använda de tre versionerna av sagan som

2 1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att göra en jämförande analys av tre versioner av Törnrosa. Med en anknytning till Lgr11 är syftet att lyfta hur det analyserade materialet kan användas som underlag i svenskämnet på högstadiet. I analysen av en text och två filmer kommer jag särskilt att titta på deras framställning av berättelsens struktur, karaktärernas funktioner samt en tolkning av deras teman. Jag kommer även lyfta hur versionerna liknar och respektive skiljer sig åt för att redogöra vilka samband det finns till sagogenren. Många gånger förändras en text när det blir till film av flera skäl, men hur förändras vår uppfattning av sagor när de

exempelvis blir filmatiserade? Frågeställningar som jag ämnar besvara i studien är följande:

1. Vilka likheter respektive olikheter finns det i de tre versionernas framställning av folksagan Törnrosa?

2. Hur förändras sagan om Törnrosa när den filmatiseras?

3. Hur kan lärare på högstadiet använda sig av de tre versionerna av sagan som undervisningsmaterial?

3 3. Bakgrund

3.1 Bröderna Grimm

Folksagor har traditionellt sett återgivits muntligt från vuxna, till barn, från en gemenskap till en annan. På så vis har sagor både vuxit fram och förändrats över tid. Törnrosa är en gammal folksaga som har genomgått många omvandlingar där nyare varianter av sagorna haft

liknande motiv och inslag. Två av de mest kända namnen inom sagovärlden är de tyska språkforskarna Jakob Ludwig Karl Grimm (1785–1863) och Wilhelm Karl Grimm (1786– 1859). De båda bröderna samlade under 1800-talet folksagor som sedan blev en sagosamling med namnet Kinder- und Hausmärchen 1812–1815. Folksagor som tidigare återgivits

muntligt mellan människor tecknades nu ner och riktade sig till både barn och vuxna. Hur mycket i själva sagorna som Bröderna Grimm bidragit med är svårt att avgöra då många av dem redan funnits länge. Berättelsen om Törnrosa hade till exempel behandlats av italienska och franska författare redan innan 1800-talet. Dessa tidiga versioner kan alltså ha utgjort inspirationskälla till Grimms återgivning av berättelserna. Bröderna Grimms sagosamling, vars originalspråk är på tyska, kom att översättas till andra språk och versionerna av sagorna kom även att förändras. Det är relevant att lyfta eftersom det innebär att sagorna ser

annorlunda ut beroende på vilken utgåva. Under bröderna Grimms levnadstid kom det att publiceras sju upplagor av sagorna som var bearbetade. Den sjunde upplagan kom ut 1857, två år innan Wilhelm Karl Grimms bortgång (Grimm 1981, s. 2–5).

Jag har valt att använda mig av en svensk utgåva av Bröderna Grimms tyska sagosamling från år 1883. Den svenska utgåvan är publicerad 1981 och är översatt av författaren Ernst

Lundquist (1851–1938). Valet av att använda en svensk utgåva som primärt material är för att jag tänker att det är mer naturligt då sagan kan användas som undervisningsunderlag i

svenskämnet. I sagosamlingen finns ett förord av Mary Orving på ett par sidor som redogör för de olika versionerna och utgåvorna. Hon lyfter aspekterna av att Grimms sagosamlingar har genom deras verksamma år genomgått många stilistiska och innehållsmässiga

förändringar i sina olika utgåvor. Under Bröderna Grimms livstid utgav de sammanlagt ungefär sju upplagor, det är den sjunde utgåvan som gavs ut 1857 som benämns vara den primära och mest omtryckta. Lundquist översättning av Grimms utgåva benämns med noggrannhet inte ha ändrat eller retuscherat sagans språk i sin översättning (Grimm 1981, s. 2–5). I Grimms saga heter prinsessan Törnros och filmerna heter hon både Aurora och

4

Törnrosa, jag har valt att i analysen kalla henne för Törnrosa och prinsessan och syftar då till en och samma prinsessa i samtliga tre verk.

3.2 Walt Disney – barnens favoritfarbror

Walt Disney är förmodligen inte ett obekant namn idag. När han var bara 22 år gammal flyttade Disney till Kalifornien, med en dröm om att regissera stora Hollywoodfilmer. Han hade ett stort konstnärligt intresse och fann en stor inspiration från godnattsagorna han hört som barn. Det var dock ingen lätt dröm att bli framgångsrik i Hollywood, dels på grund av den stora konkurrensen, dels ekonomiska aspekter. Han kom till staden med en dålig ekonomi och han fick även avslag från ett flertal regissörjobb (Marc Eliot 2001, s.41–45). Med brodern Roy som affärspartner öppnade de tillsammans den första Disneystudion 1923. Bröderna började producera kortfilmer så som Musse Pigg och Kalle Anka, vilka hyllades av många. Den lyckade karriären möttes dock av flera motgångar. Bland annat blev Disney kritiserad för

De tre små grisarna, där vargen föreställde en judisk försäljare. Det resulterade i att judiska

organisationer kritiserade Disney, och han fick ta bort scenen. Sedan kom den stora finanskrisen 1929 som bidrog till att inkomsterna för kortfilmerna blev sämre då färre människor besökte filmvisningarna. Därför kom Disney på en ny idé och skapade den första tecknade långfilmen, ett djärvt försök att öka inkomsterna och göra något som aldrig tidigare gjorts i filmhistorien. Inspirerad av bröderna Grimms saga om Snövit och de sju dvärgarna gjorde Disney den första tecknade långfilmen. Det tog många år innan den blev klar och världspremiären ägde rum den 21 december 1937. Filmen blev en otrolig succé och Disneys framgång ledde till att han producerade fler långfilmer som bland annat Pinocchio och Bambi (Eliot 2001, s.105–109). Efter stora framgångar med fler producerade filmer utvecklades företaget till att bygga nöjesparker med namnet Disneyland, inspirerat av deras filmer och drog därmed in flera miljoner kronor. När en nöjespark skulle byggas i Florida gick Walt Disney bort den 15 december 1966 i lungcancer (Eliot 2001, s.293–294). Första Disney animerade filmen om Törnrosa, på engelska Sleeping Beauty, kom ut 1959 och mycket senare kom en ny version av filmen, Maleficent 2014 med den onda fen i fokus.

Utöver bakgrunden till bröderna Grimms Prinsessan Törnros (1981) och Disneys Törnrosa (1959) och Maleficent (2014) som ska analyseras i denna studie, anser jag att det är av relevans att lyfta hur äldre versioner som inspirerat både Bröderna Grimm och Disney sett ut,

5

för att ge en överblick över sagans olika versioner genom åren samt lyfta förändringar i sagans uppbyggnad.

3.3 Äldre versioner av sagan om Törnrosa

Den italienske författaren och poeten Giambattista Basile (1575–1632) skrev i sin samling

Pentamerone sagan om Solen, Månen och Talia. I berättelsen får kungen en dotter, prinsessan Talia, men kungen blir direkt varnad av sina vise män och siare att hans dotters öde är att

sticka sig på ett linsstrå och dö. När prinsessan blivit äldre ser hon en dag en gammal gumma spinna ett spinnrockshuvud och av nyfikenhet tar prinsessan på trådarna och får en sticka under nageln och faller livlöst ner på marken. Psykologen Bruno Bettelheim (1979) lyfter aspekten av att Talia i sin djupa sömn föder två barn, och att ett av barnen sög så hårt på prinsessans finger att stickan lossnat och att hon därmed vaknat. När prinsessan vaknat blir en annan kung så betagen av hennes skönhet att han vill gifta sig med henne vilket resulterar i att hans drottning blir så svartsjuk och vill döda prinsessan och som hämnd koka hennes barn och ge som måltid till kungen. Sagan slutar med att kungen istället dödar drottningen och gifter sig med Talia och de lever tillsammans lyckliga med barnen (Bettelheim 1979, s.268–269). Sagan om Törnrosa blir något barnvänligare i franske poeten Charles Perraults (1697) berättelse om en kung och drottning som länge varit barnlösa, som en dag får en dotter. Till dopet har kungaparet bjudit sju feer till slottet för att bli prinsessans gudmödrar, men den åttonde fen dyker också upp på dopet. Upprörd över att inte ha blivit inbjuden ger hon en förbannelse där prinsessan på sin femtonårsdag ska sticka sig på en spinnrock och dö. Den sjunde fen som ännu inte fått ge sin lyckönskning ger därmed istället prinsessan en hundraårig sömn och efter att åren passerat kommer en prins väcka henne. När prinsessan fyllt femton år mötte hon en gammal gumma som satt och spann. Prinsessans nyfikenhet leder till att hon nuddar spolen och faller ner i en djup sömn. I berättelsen känner Perraults prins en rädsla över att möta sin mor som är en människoätande jätte eftersom han fått två barn efter att han väckt prinsessan och gift sig med henne. När prinsens far, den snälla kungen dött, vågar prinsen ta prinsessan och barnen till sitt slott. Berättelsen slutar med att modern vill kasta prinsessan i ett kar fullt med ormar men att prinsen hinner komma hem och stoppa händelsen och att modern därmed kastar sig själv istället (Bettelheim 1979, s.270–271). I detta avsnitt har jag valt att lyfta aspekter som berör eller har en koppling till det primära materialet som ska analyseras i denna studie. I nästa avsnitt ska ett urval av sagoforskningsfältet presenteras för att visa dess relevans för studien.

6 4. Tidigare forskning

Inom sagoforskningsfältet finns det olika perspektiv att utgå från. Jag har valt att fokusera på sagans struktur, karaktärers funktion samt tema i syfte att jämföra tre versioner av sagan om Törnrosa. Det är av relevans att lyfta olika perspektiv för att visa vad deras tolkningar av sagan bidragit till forskningsfältet. Jag har valt att lyfta en litterär analys av äldre och nyare folksagor, en psykologisk analys, en feministisk och stereotypinriktad analys och en adaption av Törnrosa. Den tidigare forskningen presenteras därför i fyra delar. Den första delen belyser forskning av strukturen i nya och äldre folksagor samt en psykologisk skildring av Törnrosa. Den andra delen belyser forskning av Disneys filmer om Törnrosa utifrån populärkultur och ett feministiskt perspektiv. Den sista delen berör en adaption av fyra versioner av Törnrosa kopplat till ett normperspektiv.

4.1 Folksagoforskning

Den danske författaren och litteraturkritikern Torben Broström (1992) lyfter i Folksagan och

den moderna litteraturen det speciella med folksagan som lockat många författare. Han menar

att författare för en dialog med folksagan genom att hålla med eller motsäga den. Författare har en möjlighet att leka med karaktärer samt idéer och motiv när de skapar sagans struktur. Broström redogör för äldre och nyare folksagor och menar att litteratur är ett samspel mellan läsaren och texten. Broströms forskning har avsikt att finna hur folksagor kan brukas och till vad, även hur dikter är konstruerade i koppling till sagomässiga aspekter. Folksagan är enlig Broström en kritisk genre, att den ger uttryck för folkets röst och möjliggör en befrielse från övermaktens förtryck, eftersom sagor är byggda på fantasi, ironi och motsägelser av verkliga livet (Broström 1992, s.7–8). Vidare lyfter författaren pedagogiska problem som kan

uppkomma när folksagor förkortas och språket förenklas i exempelvis lättläst-utgåvor. Det pedagogiska problemet som uppstår är att dessa utgåvor tappar mycket av sagans syfte, då förklaringar och moraliska aspekter försvunnit i förenklingen av språket. Det resulterar i att svagare elever som har svårt för läsning mister mycket av sagans fulla potential. Broström menar att det krävs en särskild kompetens för att skriva sagor och barnböcker och att det därför är en förlust att ”sikta lågt” (Broström, 1992, s.177–179). Författaren redogör för olika typer av sagor och menar att folksagor kan fördelas i fyra underkategorier: undersagor,

romantiska eller novellsagor, historier om legender och historier om djävul och troll. Jag

7

Varför den kan klassas som en undersaga är för att den fokuserar på prinsessans öde där en övernaturlig motståndare är en ond fe. Samt att sagan har ett klassiskt lyckligt slut.

Berättelsen om Törnrosa är även en romantisk saga eftersom det är prinsens ”äkta kärlekskyss” som väcker prinsessan (Broström 1992, s.16–18). Syftet med Broströms forskning är framförallt hans tankar kring sagors viktiga innebörd för människan, hans kategorisering av olika typer av folksagor samt hans synpunkter av teman och inslag i sagor.

4.2 Psykologiskt perspektiv

Barnpsykologen Bruno Bettleheim redogör i sin bok Sagans förtrollade värld (1979), ur det freudianska perspektivet för hur folksagor kan tolkas och vad de vill förmedla. Det är framförallt människans inre – jaget hos barnen som Bettleheim intresserade sig för. Bettleheim menar att sagans innehåll och budskap påverkar barnens uppfattningar av

verkligheten. Exempelvis kan barnen påverkas av verkets beskrivning av gott och ont och hur dessa skiljs åt. Sagans fostrande uppgift är på så vis framtränade eftersom barnen behöver göra ett ställningstagande för vem de anser gör rätt eller fel och vem de själva vill efterlikna (Bettleheim 1979, s.9–11). I sina analyser av olika versioner av Törnrosa lyfter han viktiga aspekter av hur sagans innehåll kan tolkas och vad de kan innebära. Det är framförallt den djupa sömnen som prinsessan hamnar i som han fokuserat på och som har en viktig funktion. Bettleheim menar att sömnen symboliserar prinsessans mognad från barn till vuxen och att mognaden därmed bromsas när hon faller i djup sömn. Det sker av tre anledningar, den första är för att prinsessan ska få sin första menstruation och att sömnen innebär att hon får fokusera på det egna jaget i lugn och ro. Den andra anledningen är att föräldrarna försöker stoppa hennes sexuella mognad tills att hon är redo, exempelvis att prinsessan sover i hundra år till att hon är tillräckligt mogen för en sexuell relation och att detta då sker när den rätta prinsen kommer. Den tredje anledningen anses vara kopplad till fens förbannelse, hon är den trettonde fen i riket och siffran i sig symboliserar otur. Därför blir menstruationen och prinsessans mognad omöjlig att undgå när prinsessan vaknar från sömnen. Vidare lyfter Bettleheim att sagas budskap vill förmedla att barn inte ska vara rädda för att vara passiva i livet utan att det är okej att inte ha bråttom till saker och fokusera på sig själv så kommer allt omkring att lösa sig till slut (Bettleheim 1979, s. 266–270). Även om syftet med studien inte är att analysera sagan ur ett psykologiskt perspektiv, anser jag det relevant att diskutera en sådan analys av Törnrosa för att visa hur den tolkningen anknyter till sagans uppbyggnad.

8 4.3 Populärkultur och feministiskt perspektiv

En jämförande studie av filmerna Törnrosa (1959) och Maleficent (2014) har gjorts av Linn Svanberg från Linné Universitet. I hennes studie Ond hjältinna och aktiv prinsessa (2015) lyfter hon upp hur de kvinnliga huvudkaraktärerna porträtterats i filmerna. Svanberg har fokuserat på hur populärkulturen som fenomen förändrats och hur feminismens framväxt kan vara faktorer för hur porträtteringen av de kvinnliga karaktärerna förändrats i filmerna. De kvinnliga huvudkaraktärerna har analyserats utifrån de stereotypiska begreppen: stark eller svag samt ond eller god. Det framkommer att i Törnrosa (1959) är prinsessan god och svag, med en avsaknad av egen vilja. Det är kärleken som styr hur prinsessans liv ska bli. Utöver hennes skönhet har hon inga andra synliga egenskaper. I filmen Maleficent (2014) framställs prinsessan däremot som stark och aktiv, fortfarande en god karaktär men hon drivs av egen vilja. I Törnrosa (1959) är Maleficent en ond och stark karaktär, hon ger prinsessan

förbannelsen och hon bekämpar prins Philip, hon är den typiska skurken. I Maleficent (2014) är hon både ond och god, samt stark och svag. Svanberg resonerar i sin slutsats att prinsessan Aurora och Maleficent porträtteras på ett stereotypiskt sätt i filmen Törnrosa (1959) men inte i filmen Maleficent (2014). Det är Maleficent som räddar Aurora från den eviga sömnen och inte prins Philip (2015, s.47–48). Jag kommer inte analysera filmerna utifrån sterotypisering eller inneha ett feministiskt perspektiv i min studie, utan jag kommer istället titta på likheter och förändringar i filmernas berättande struktur och vad för funktioner karaktärerna fyller i de i samma filmer.

4.4 Normperspektiv

Hur Törnrosa adapterats genom tiderna har analyserats i studien Från folksaga till Disney (2013) av Alexandra Holm från Uppsala Universitet. I sin studie har Holm använt sig av det primära materialet av Giambattista Basiles saga om Sun, moon och Talia, Charles Perraults La

belle au bois dormant och Bröderna Grimms och Disneys Törnrosa. I sin studie har hon

analyserat om sagan förändrats i de nyare versionerna och om förändringen har sin koppling till samhällets normer. Huvudfokuset är således ifall de nyare versionerna förändrats utefter moraliska aspekter och i sådant fall varför. Holm menar att 1600-talet var en tid då det rådde en förändrad uppfattning om barn, de ansågs vara mogna nog att läsa samma böcker som vuxna. Det fanns därför ingen tydlig skillnad mellan vuxen och barnlitteratur och berättelser kunde därför innehålla skrämmande inslag som exempelvis dödsstraff. Perrault sades vara den

9

som skrev sin saga barnvänlig för att specifikt rikta sig till barn (2013, s.8–9). I Holms resultat framkommer det att adaptionerna lett till att de nyare versionerna av Törnrosa blivit mer barnvänligare, anledningen är att de mörkare mer skrämmande aspekterna av sagan har censurerats bort. Förändringarna som hon funnit i jämförelsen av adaptionerna är att de äldre versionerna av Basiles och Perrault saga som berört sexuella anspelningar och kannibalism har tagits bort i Grimms och Disneys versioner. I Basiles saga var det exempelvis en prins som hade samlag med den sovande prinsessan. Trots att Perraults saga riktade sig till barn berör den en jättinna som ville äta upp prinsessan och kasta henne i ett badkar fullt av ormar (2013, s.28–30). Basiles och Perraults sagor som skribenten använt som sitt primära material, är i min studie snarare en bakgrund för äldre sagor om Törnrosa som kan ha varit en

inspirationskälla till Bröderna Grimms Törnrosa. Syftet att lyfta Holms studie är för att jag anser att hennes analyser och resonemang av Grimms och Disneys Törnrosa kan vara användbara till min egen analys. Jag ska således inte analysera om sagan och filmens förändringar har kopplingar till normer i samhället förr eller nu.

I förevarande avsnitt har den tidigare forskningen presenterat analyser av folksagor men även hur sagan om Törnrosa skildrats ur olika perspektiv. Forskningen har dock inte berört en jämförelse av Bröderna Grimms Törnros (1981), Disneys Törnrosa (1959) och Disneys

Maleficent (2014) utifrån en narratologisk utgångspunkt vilket jag ämnar göra. Syftet är även

att den jämförande studien i sin tur ska kunna användas i undervisningen på högstadiet.

5. Teori & Metod

I följande avsnitt kommer jag lyfta vad det är jag ämnar leta efter i analysen av det primära materialet. Jag kommer att presentera utgångspunkten till relevanta begrepp och

analysverktyg som kommer att appliceras i undersökningen och vad deras syfte är.

Den ryska sagoforskaren Vladimir Propp utgav boken, översatt på engelska Morphology of

the Folktale för första gången 1928. Den gjorde stor succé hos forskare som ansåg Propps

analyser och funktioner som något användbart och boken kom att översättas från ryska till franska och engelska (1968) och bli en stor inspirationskälla inom sagoforskningen. Den ryska forskaren analyserade ungefär 100 ryska folksagor och kom fram till att trots deras många skillnader är de i grund och botten väldigt lika i sin uppbyggnad och struktur. I sina analyser av folksagorna kunde han finna 31 funktioner. Dessa funktioner står för karaktärer och deras roll i sagan. Alla funktioner förekommer inte i alla sagor. Dock har funktionerna en

10

specifik ordning vilket innebär att funktion fem aldrig kan komma före funktion två, exempelvis. Funktionerna berör vad karaktärerna gör och i vilken ordning det sker i sagan. Exempelvis kan en saga börja med att skurken (antagonisten) skapar problem för sagans hjälte (protagonisten) och att hjälten ska övervinna detta. Funktionerna är kopplade till sju olika typer av roller som anses vara mest förekommande i de sagor Propp analyserade. Av dessa sju roller kunde karaktärer i sagan inneha fler roller än bara en (Propp 1968, s.22–26).

Syftet med att lyfta Propps forskning i studien är dels för dess stora betydelse och påverkan på sagoforskningen dels för att den är kopplad till aktant modellen av den strukturella lingvisten Algirdas Julien Greimas (1966). Greimas redogör i Structural Semantics: An Attempt at a

Method (1983) för akantmodellen som han använder för att analysera hur narrativa strukturer

är uppbyggda och vilka mönster som går att finna inte bara i folksagor utan i de flesta berättelser. Med inspiration av Propps funktioner och främst hans distinktion mellan

karaktärer och dramatiska roller, talar Greimas istället om aktanter och karaktärer. Likt Propp har han delat in sagans mest förekommande karaktärer i sju roller:

1. Skurken 2. Givaren 3. Hjälparen

4. Den eftersökta personen och hennes far (exempelvis prinsessan och kungen) 5. Avsändaren

6. Hjälten

7. Den falske hjälten (spelar god men är egentligen ond)

Rollerna kan i sin tur kategoriseras som aktanter. Aktanterna är de som utför handlingarna i berättelsen och en karaktär kan ha flera aktantroller. En aktant kan även utföra en handling men inte ha flera funktioner i berättelsen. Greimas kallar den för mytiska aktant modellen:

Avsändare Objekt Mottagare Tabell 1.

Modellen visar hur handlingar i berättelsen är konstruerade genom aktanterna: subjekt och

objekt, avsändare och mottagare samt hjälpare och motståndare. I en berättelse är subjektet

Hjälpare Subjekt

11

riktat på det önskade objektet- som kan vara vilket föremål eller karaktär som helst. Det är

subjektet och objektet som i sin tur utgör en slags kommunikation mellan avsändaren och mottagaren. Subjektet kan i sin tur motarbetas eller hjälpas av hjälparen och motståndaren i

berättelsen (1983, s.84–85). Syftet med att använda Greimas akantmodell är för att se hur roller och aktanter fördelas i de tre versionerna av sagan om Törnrosa. Modellen ska användas för att analysera vilka funktioner karaktärerna har i berättelsens handlingsförlopp och vilken relation de har till varandra. Vidare ska den mytiska akantmodellens begrepp subjekt och

objekt, avsändare och mottagare samt hjälparen och motståndaren appliceras på de tre

versionerna av sagan för att se vilka skillnader och likheter det finns och vad deras olikheter kan ha för betydelse för berättelsens struktur. Är exempelvis subjektet och motståndaren detsamma i versionerna av sagan eller sker ett byte och på vilket sätt då?

5.1 Filmpoetisk analys

Min tanke är att analysera Disneys filmer och sagan om Törnrosa utifrån samma aspekter. Det är ändå oundvikligt att inte nämna att film och text är olika saker och därför kan analysen av dem skilja sig åt. Den relevanta distinktionen som är viktig att lyfta mellan text och film är uppfattningen av händelser som utspelar sig. Vid läsning av en text uppfattar läsaren en sak i taget i den ordning som författaren presenterar berättelsen. I filmer är det mer komplex eftersom flera saker kan utspela sig samtidigt. Inslagen som utspelar sig samtidigt kan därför var beroende av den individuella uppfattningen, exempelvis kan en tittare se att en fluga är på väg som en annan tittare missar för att den istället fokuserat på något annat. Det finns även olika sätt att genomföra en filmanalys. Andersson och Hedling (1999) menar att det är viktigt att veta redan innan filmanalysen vad syftet är. Jag har valt att i jämförande syfte titta efter hur sagans är uppbyggd, vilken funktion karaktärerna har samt vilka teman som går att utläsa. Åsa Jernudd (2010) menar att berättelsens kronologi är något som tittarna redan förväntar sig veta på förhand. När tittarna ser filmen förväntar de sig en huvudkaraktär (protagonist) och en (antagonist) som ska motarbeta huvudkaraktären, sedan kan det finnas fler karaktärer som hjälper eller stjälper. Ett problem ska uppstå som karaktärerna ska finna någon form av lösning på, när filmen närmar sig sitt slut ska problemet som uppstått vara löst. Det vill säga så förväntar sig tittarna när de ser på exempelvis en film som är baserad på en saga att slutet av filmen ska få ett lyckligt slut. Jernudd menar att en filmpoetisk analys kan appliceras på vilken typ av film som helst. Analysen kan tillsammans med den teoretiska utgångspunkten

12

öka tittarnas förståelse för hur filmer är uppbyggda. Jernudd (2010) använder sig av

filmpoetiska begrepp för att förklara hur filmers berättarstruktur är uppbyggd och vad tittaren får ta del av och inte ta del av i filmen. Berättandet kan vara episkt vilket innebär att filmen innehåller flera karaktärer och att berättelsens händelseförlopp utspelar sig under en längre tidsperiod. Är filmens berättande istället intimt innehåller den enbart fåtal karaktärer och tidsperioden är kort. Berättelsen kan vara djup eller ytlig. Ett djupt berättande innebär en inblick i karaktärernas personlighetsdrag och deras inre tankar och känslor. Är berättandet

ytligt är istället tillgången till karaktärernas inre begränsat (Jernudd, 2010, s.293–298). För att

analysera vem som är berättaren i samtliga verk, ska jag applicera berättartekniska begreppen

extern fokalisation och intern fokalisation. Ett berättande som skildras genom en extern fokalisation innebär att någon utanför berättar om karaktärerna och händelser som utspelar

sig. Berättaren har således inte tillgång till karaktärernas inre tankar och känslor. Ett

berättande som skildras genom en intern fokalisation innebär att karaktärerna skildras ur ett inifrån perspektiv. Berättaren har därför tillgång till en eller flera karaktärers inre tankar och känslor (Lars-Åke Skalin 2002, s.182–185). Mitt syfte är att använda Jernudds begrepp som verktyg i analysen av filmerna men även i analysen av sagan. Jag anser att begreppen är uppbyggda på ett sätt som också fungerar i textsammanhang eftersom mitt syfte är att se hur sagan är uppbyggd och vilken funktion karaktärerna fyller i berättelsen.

5.2 Karaktärsskildring

Maria Nikolajevas lyfter i Barnbokens byggklossar (2017) hur viktigt det är att gestalta karaktärer och huvudpersoner i barn och ungdomslitteratur. Utifrån ett didaktiskt perspektiv ska litteratur lyfta olika relationer och olika typer av händelser så som konflikter och problem eftersom det resulterar i att barn och ungdomar börjar självreflektera. Författaren skiljer mellan barnlitteratur från förr och nu och menar att i dåtidens litteratur så beskrevs karaktärer exakt utefter deras egenskaper, exempelvis elak eller snäll. Nyare barnböcker eftersöker däremot att läsaren själv får avgöra vad den anser att karaktärens egenskaper är (Nikolajeva 2017, s.159–160). Författaren redogör för hur karaktärer i litteratur kan analyseras utefter deras egenskaper och funktioner i verket. Karaktärer kan vara dynamiska och statiska. Dynamiska karaktärer är föränderliga under berättelsens gång medan statiska karaktärer är oföränderliga och är likadana under hela berättelsens gång. Detta kan vara till grund av det naturliga skälet att berättelsen är under en kort period och att karaktärer inte får utrymme att

13

utvecklas. Dynamiska karaktärer kan även delas in i kronologiska och etiska. En kronologisk

dynamisk följer en karaktär genom dennes åldrande i kronologisk ordning, medan en etisk dynamisk karaktär påverkas av situationer eller händelser som får karaktären att ta ansvar och

behöva agera utefter moraliska aspekter.

Slutligen lyfter författaren upp platta och runda karaktärer. Platta karaktärer är inte

utvecklade karaktärer och kan inneha enkla egenskaper så som att den är ond, deras handlade är därför lätt för läsaren att förutse. Runda karaktärer är istället tvärtom, de är komplexa och kan ha flera egenskaper. Vilket kan innebära att karaktären kan handla oväntat, vilket är svårt för läsaren att förutse, som att karaktären som egentligen uppfattas som god gör något dåligt. Läsaren får även lära känna runda karaktärer på ett djupare plan och under en längre

tidsperiod. Författaren menar att berättelsens huvudkaraktärer kan vara platta som runda likaså som andra personer i berättelsen. Slutligen menar författaren att begreppen är till för att analysera karaktärers funktion i berättelserna och inte för att lägga egna värderingar i vilka karaktärer som är bättre eller sämre (Nikolajeva 2017, s.166–168). Det är även viktigt att påpeka att det finns en skillnad mellan att analysera fakta och fiktion och likaså mellan litterära karaktärer och verkliga människor. Därför lyfter författaren två typer av

karaktärsskildringar som används beroende på om syftet är att analysera karaktärer utifrån en psykologisk skildring eller en narratologisk skildring. Den mimetiska synen innebär att karaktärer anses avspegla verkligheten och människor. Den semiotiska synen handlar istället om att karaktärer har en litterär funktion och avspeglar inte verkligheten (Nikolajeva 2017, s.245–247). Min analys baseras på den semiotiska synen av karaktärerna i både filmanalysen och sagan. Jag ämnar använda Nikolajevas karaktärsbegrepp som verktyg för att finna vilka funktioner karaktärerna fyller utifrån en narratologisk synpunkt.

För att sammanfatta det som presenteras i avsnittet ska studiens undersökning bygga på en analys av Algirdas Julien Greimas aktant modell (1983) samt Maria Nikolajevas (2017) diskussion om karaktärsskildring och Åsa Jernudds (2010) filmpoetiska begrepp. Valet av att analysera det primära materialet på detta vis är för att synliggöra berättelsens struktur och karaktärernas funktioner, samt vilka teman som är synliga och vilka förändringar som sker när en saga blir till film. Slutligen kommer en jämförelse mellan de tre versionerna göras för att lyfta likheter och skillnader i deras framställning av sagan om Törnrosa.

14 6. Analys

I följande avsnitt kommer tre versioner av Törnrosa att analyseras. Undersökningen består av tre delar. Den första delen är en analys av Bröderna Grimms Prinsessan Törnros (1981). Den andra delen är en analys av Disneys Törnrosa (1959). I den sista delen lyfts analysen av Disneys Maleficent (2014). Tidigare forskning och den teoretiska utgångspunkten kommer även lyftas upp i analysen genomgående för att presentera de resultat som framkommit. Därefter kommer jag under diskussion/slutsats lyfta de resultat som framkommit i analysen av de tre versionerna.

6.1 Bröderna Grimms Prinsessan Törnros (1981) 6.1.1 Kronologi

Sagan börjar med ”I forna tider levde en konung och en drottning” (Grimm 1981, s.177). Sagan har en osynlig berättare som skildrar handlingen ur ett tredje perspektiv genom en extern fokalisation. Ingen tid eller plats benämns heller utan läsaren får endast veta att det var ”en gång när drottningen badade, att en groda kröp upp ur vattnet på land och sade till

henne[… ]” (Grimm 1981, s.177). Obestämda tider och platser är typiska genredrag för en klassisk saga. Att det är just en groda som talar om för drottningen ”Din önskan skall bli uppfylld, innan ett år är förgånget, skall du föda en dotter till världen.” (Grimm 1981, s.177) kan ha en koppling till att grodan som symbol står för sexuell mognad och fruktbarhet vilket stämmer överens med faktumet att drottningen mycket väl får en dotter precis som grodan förespått. Dessutom är grodan ett magiskt ting inom sagoväsendet eftersom grodor oftast blir förvandlade till prinsar (Bettelheim 1979, s.273).

För att fira prinsessans födelse ställer kungen till med en stor fest där han bjuder många av sina vänner och även tolv utav tretton feer från riket för att de ska ge prinsessan begåvade egenskaper. Prinsessan får gåvor som dygd, skönhet och rikedom när den trettonde fen plötsligt dyker upp. Berättaren beskriver att fen inte tittar eller talar med någon på festen utan som hämnd för att inte blivit inbjuden ger hon en förbannelse ”Prinsessan skall i sitt femtonde år sticka sig på en slända och falla ner död” (Grimm 1981, s.177). Den tolvte fen omvandlar förbannelsen till en hundraårig sömn istället. Kungen fyller en funktion i berättelsen,

nämligen att försöka förhindra förbannelsen ”Konungen som gärna ville bevara sin dotter från olyckan, lät den befallning utgå, att alla sländor i hela konungariket skulle uppbrännas.” (Grimm 1981, s.178). Händelserna i sagan är ytligt berättade, läsaren får inte veta

15

karaktärernas inre tankar endast hur de agerar, och händelserna i berättelsen utspelar sig under en kort tidsperiod vilket innebär att berättandet är intimt. Exempelvis får vi inte veta vad den trettonde fen tänker utan endast hur hon agerar.

Efter festen på slottet sker en prolepsis, berättelsen hoppar femton år framåt till prinsessans födelsedag ”Den dag då hon fyllde femton år, föll de sig så, att konungen och drottningen ej voro hemma [… ]. ” (Grimm 1981, s.178). Därefter följer den mest beskrivande händelsen i när prinsessan är ensam på slottet på sin femtonårsdag och går upp för spiraltrappan ”I låset satt en rostig nyckel, och då hon vred om den, sprang dörren upp, och där satt i en liten kammare en gammal gumma med en slända och spann flitigt sitt lin” (Grimm 1981, s.178). Det är då som prinsessan fullbordar förbannelsen ”Vad är det för tingest, som snurrar så muntert omkring? Sade flickan, tog sländan och ville även spinna.” (Grimm 1981, s.178). När förbannelsen fullbordas sover prinsessan och hela slottet. Runt slottet växer en törnhäck som avskärmar det från riket. Läsaren får sedan veta att prinsar försökt ta sig igenom törnhäcken för att se den sovande Törnrosa men att de misslyckats och mist livet. Dagen då hundra år passerat och prinsessan ska vakna, bestämmer en prins sig för att se henne, när han anländer till slottet öppnas törnhäcken för honom. Han tar sig till prinsessans torn och ger henne en kyss och när hon vaknar, vaknar hela slottet också. Sagan avslutas med klassiska budskapet om att prinsen och prinsessan får ett lyckliga slut ”de levde förnöjda till sin död.” (Grimm 1981, s.180).

6.1.2 Karaktärernas funktion

Grimms saga består av ett fåtal karaktärer och det är endast prinsessan Törnrosa, sagans protagonist som har ett namn. Alla andra karaktärer som exempelvis kungen och drottningen samt prinsen benämns endast efter deras tillhörighet i koppling till prinsessan. När kungen bjuder på fest för att fira prinsessans födelse benämns det finnas tretton feer i hans rike, men de benämns varken som goda eller onda, utan endast att kungen enbart kunde bjuda tolv feer för han endast hade tolv guldtallrikar. Att berättaren inte beskriver karaktärernas egenskaper har sin anledning. Nikolajeva (2017) menar att det är vanligt förekommande i barnböcker eftersom det innebär att läsaren själv får reflektera och avgöra vilka egenskaper de anser att karaktärerna har. Avsaknad av fint porslin innebär att den trettonde fen inte blir inbjuden till festen och Bettelheim (1979, s.272) menar att det resulterar i att fen drivs mot ondskan eftersom händelsen förödmjuka henne.

16

De tolv feerna benämns som en enda aktant då deras enda funktion i berättelsen är att ge prinsessan gåvor som skönhet, rikedom och dygd samt förändra förbannelsen. Feerna är därför platta och statiska karaktärer eftersom deras egenskaper aldrig utvecklas och efter de givit sina gåvor och ändrat förbannelsen återkommer de aldrig mer under berättelsens gång. Den trettonde fen är tydligt sagans antagonist eftersom det är hon som ger prinsessan

förbannelsen: ”Hon ville hämnas därför att hon ej blivit inbjuden, utan att hälsa på någon eller ens se på dem, ropade hon med hög röst [… ]” (Grimm 1981, s.177). Talet tretton har i många kulturer symboliserat otur och kan vara kopplad till att den trettonde fen inte blir inbjuden (Bettelheim 1979, s.273–274). Efter att den trettonde fen lämnar festen återkommer hon inte mer i sagan, inget mer skrivs om henne heller, därmed är hennes enda funktion som

antagonist att ge prinsessan förbannelsen. Hennes karaktär är därför också som de andra feerna i berättelsen, platt och statisk eftersom den är oföränderlig genom hela berättelsen. Det finns därför ingen tydlig påföljd för den trettonde fens handling, hon varken bestraffas eller bekämpas. Bettelheim (1979, s.272) menar att det är ovanligt att det inte sker någon tydlig bestraffning av skurken utan att hon endast försvinner efter att ha givit förbannelsen. Holm (2013, s.17) menar att den trettonde fen inte driver sagan framåt genom att försöka bekämpa det goda, vilket jag anser talar för passiviteten i sagan och att det är tiden som är avgörande för att det goda ska segra.

En annan platt karaktär är den gamla gumman som sitter i tornet på slottet och spinner lin. Hon nämns aldrig före eller efter händelsen och har endast den funktionen i berättelsen. Det är inte gumman som får prinsessan att gå fram till spinnrocken utan berättaren menar att

prinsessan ”självmant av nyfikenhet” (Grimm 1981, s. 178) går mot den och sticker sig på fingret. Nästan samtliga karaktärer i berättelsen är platta och statiska. Den enda karaktären som åldras från spädbarn till femton årsåldern är prinsessan Törnrosa. Hennes karaktär är därför den enda som är kronologisk dynamisk, men trots detta är hennes karaktär också platt. Hennes karaktär likt de andra i berättelsen utvecklar aldrig egenskaper. I protagonistens fall är det dock av naturliga skäl. När förbannelsen fullbordas sover hon i hundra år vilket innebär att hennes egenskaper omöjligt kan utvecklas. Prinsessan har därför endast samma funktion under hela berättelsens gång- att hon ska sova tills åren passerat och därefter återfå sitt liv. Trots protagonistens frånvaro då hon sover uppe i tornet, fortsätter ändå berättelsen, vilket är en intressant aspekt eftersom protagonisten oftast är den som är aktiv genom hela berättelsen eftersom det är dennes öde vi följer (Broström 1992, s.168–169). Vidare beskrivs prinsessan som en ”flicka så skön” (Grimm 1981, s.177) och den enda egenskapen som nämns utöver det

17

är hennes nyfikenhet. Därefter nämns inget mer om hennes yttre eller inre. Holm (2013, s.26– 28) menar att fokus på prinsessans yttre bottnar i att skönhet är ett attribut som fångar mäns uppmärksamhet, vilket krävdes för att kunna gifta sig. Hennes namn är även uppkallat efter en ros, vilket är ett beskrivande namn och typiskt för sagogenren. Rosens innebörd är kopplad till skönhet men också dygd. Dygden var en viktig aspekt utöver skönhet menar Holm (2013, s.13–14) eftersom egenskapen visar att den som agerar moraliskt förtjänar ett lyckligt slut. Prinsen är en karaktär som ska ta sig till prinsessan efter hundra år passerat och det är dags för henne att vakna. Han är berättelsens hjälte eftersom han är den enda som tar sig igenom törnhäcken när andra prinsar misslyckats.

I Grimms saga (1981) är alla ofullständiga karaktärer förutom prinsessan. Karaktärerna är som sagt aktanter som anknyter till berättelsen efter deras tillhörighet till protagonisten. Det är således svårt att placera Grimms (1981) karaktärer i Greimas modell (1983) eftersom

nästintill samtliga aktanter är passiva genom hela sagan. Detta eftersom de varken har namn eller synliga egenskaper som påverkar hur de agerar i sagan. Jag ämnar ändå diskutera vilka aktanter som är synliga och som skapar möjligheter för att handlingen ska få ett lyckligt slut. Prinsessan Törnrosa är sagans protagonist och är därför subjektet i sagan. Den enda aktanten som utför en handling som skapar problem för protagonisten är den trettonde fen. Hon är därför Törnrosas motståndare eftersom det är hon som ger henne förbannelsen- den dödliga sömnen. Den tolvte fen hjälper sedan protagonisten genom att ändra förbannelsen från en dödlig till en tidsbunden förbannelse. Det finns ingen synlig avsändare i berättelsen, eftersom alla karaktärer är passiva när förbannelsen fullbordats då hela slottet hamnar i en hundraårig sömn. Eftersom ingen avsänder någon eller något för att hjälpa protagonisten finns det inte heller någon mottagare i berättelsen. När förbannelsen fullbordas växer en törnhäck runt hela slottet. Många prinsar dör i försök att ta sig igenom törnhäcken. När åren passerat och det är dags för prinsessan att vakna är det ingen som skickar prinsen på uppdrag för att ta sig till prinsessan utan det är på eget initiativ som han beger sig till slottet. Prinsen är den enda som lyckas ta sig igenom törnhäcken och blir därför berättelsen hjälte. Efter han kysst prinsessan vaknar hon och de gifter sig. Prinsen kan därför ses som objektet i berättelsen eftersom det är vad Törnrosa uppnår när hon vaknar. Berättelsen slutar med att motståndaren misslyckats med den dödliga förbannelsen för att hjälparen ändrat den till en hundraårig sömn. När subjektet vaknar får hon sitt lyckliga slut en prins och sann kärlek ända till sin död.

18 6.1.3 Tema

Prinsessan Törnrosa är den oskyldiga protagonisten som får sona för att den trettonde fen inte blev inbjuden till festen. Kungen saknade fint porslin och kunde därför inte bjuda henne vilket resulterade i att hon blev ond. Den trettonde fen ger en hemsk förbannelse som innebär döden, hon står därför för det onda eftersom hon är motståndare till det goda nämligen att hon inte vill att prinsessan ska få leva. I slutet segrar det goda över det onda eftersom prinsessan vaknar och möts av en prins och de gifter sig och lever lyckliga enda till sin död.

Kärlekstemat är inte närvarande fören i slutet av berättelsen när åren passerat och det är dags för prinsessan att vakna. Prinsen är den enda som lyckas ta sig till slottet igenom törnhäcken och blir därför berättelsens hjälte för han förtjänat prinsessan. Broström (1992, s.146–147) menar att temat i Törnrosa är likt andra undersagor, att någon försöker förhindra kärleken och det lyckliga slutet men att kärleken sedan övervinner allt.

6.2 Disneys Törnrosa (1959) 6.2.1 Kronologi

Filmen börjar med ”För länge länge sedan i ett land långt långt bort” (Disney 1959) i ett kungarike där en kung och drottning en dag fått en dotter. Filmen har en osynlig berättare som endast presenterar vissa aspekter av berättelsen, för sedan utspelar sig handlingen i

presensform av karaktärerna ända fram till filmens slut. Den osynlig berättaren skildrar berättelsen genom en extern fokalisation. Tillskillnad från Grimms saga (1981) så är det inget magiskt ting som berättar för drottningen att hon ska få barn, vi får endast veta att kungaparet länge önskat sig ett barn och att de en dag fått en dotter. Handlingen börjar med att kungen och drottningen bjuder hela riket förutom den onda fen Maleficent för att fira prinsessans födelse. Till festen anländer de tre goda feerna till slottet för att ge begåvade egenskaper till prinsessan. Att feerna är tre i antalet är typiskt för sagogenren. När den onda fen dyker upp på festen och uttalar sin förbannelse ”på prinsessans sextonårsdag ska hon sticka sig på en spinnrock och falla i en sömn likt döden” (Disney 1959). Benämns inte anledningen till att kungen inte bjudit in henne, som i det framgår i Grimms saga (1981) Utan det är den tredje goda fen Magdalena som säger att den onda fen ”inte är välkommen” (Disney 1959).

Skillnaden är dock att den trettonde fen aldrig benämns som ond i Grimms saga (1981), vilket Maleficent benämns direkt när hon anländer till festen. När den goda fen Magdalena

19

förvandlat den dödliga sömnen till en hundraårig sömn som endast kan väckas genom en sann kärlekskyss, tar de tre goda feerna spädbarnet till skogen för att skydda henne från att

förbannelse ska fullbordas. Från den stunden hoppar hela handlingen sexton år framåt, på prinsessans sextonde födelsedag. Utöver tidsbestämmelsen att förbannelsen ska fullbordas när prinsessan fyllt sexton år, är allt annat i sagan obestämt vad det gäller tid och plats, vi får inte veta vilket rike det är eller var det befinner sig, inte heller vilket årtal, sagan äger rum. Vi får bara veta att sagan utspelade sig en gång och att det var länge sedan, vilket som tidigare nämnt är typiskt för genren.

När prinsessan Törnrosa är ute i skogen och plockar bär träffas hon och prins Philip för första gången. De möts som två främlingar och utan vetskap att de är trolovade till varandra. De lovar att mötas igen senare vid hennes stuga i skogen men mötet sker aldrig. Prinsessan blir förd tillbaka till slottet av de tre goda feerna och prins Philip tar sig till deras stuga i skogen. När han anländer till stugan tillfångatas han av Maleficent och förs till hennes slott uppe på förbjudna bergen. Tillbaka på kung Stefans slott är prinsessan förtvivlad över att inte få träffa prins Philip igen. I Grimms saga (1981) träffar prinsessan prinsen för första gången när han väcker henne efter att hundra år passerat. Medan prinsessan är förtvivlad ensam på sitt rum, lurar Maleficent upp henne till ett av slottets torn, där en spinnrock finns och intalar henne att ta på sländan och därmed fullbordas förbannelsen. I berättelsen är det tydligt att det är den onda fens röst som får Törnrosa att ta på sländan, tillskillnad från Grimms saga (1981) där det är prinsessans egen nyfikenhet som benämns vara anledningen till att hon tar på sländan och förbannelsen fullbordas. De goda feerna förvandlar därmed så hela slottet faller i en djup sömn och försöker frigöra prins Philip från Maleficents fångenskap. I likhet till Grimms saga (1981) faller också filmens kungligheter i en djup sömn när prinsessan gör det. De goda feerna lyckas frigöra prinsen från fångeskapet och när de anländer tillbaka till Stefans slott möts de åter av Maleficent, som förvandlats till en stor drake. Förvandlingen till en drake menar Svanberg (2015, s.9–10) är en handling som visar att karaktären vill bibehålla kontrollen och visa sin styrka när annat inte lyckas stoppa hjälten.

Prins Philip hugger draken med sitt svärd och de goda feerna förvandlar svärdet till ett dödligt hugg, draken dör och den onda fen är därmed besegrad av hjälten Philip med de goda feerna som hjälpare. I Grimms saga (1981) möts prinsen aldrig av något motstånd från den trettonde fen och inte heller får han hjälp av de tolv feerna, utan törnhäcken runt slottet öppnas för honom eftersom det är dags för prinsessan att vakna. När prins Philip besegrat Maleficent, tar han sig upp till prinsessan torn, och ger henne en kyss. Eftersom hon vaknar är det ett bevis på

20

att det var en sann kärlekskyss och de därmed kunde leva lyckliga i alla sina dagar. I denna berättelse är den äkta kärlekskyssen avgörande för att prinsessan ska få vakna eller inte, tillskillnad från Grimms saga (1981) där prinsen kysser prinsessan men tiden är det som är avgörande för att hon vaknar, nämligen att hundra åren skulle ha passerat sedan förbannelsen fullbordats.

6.2.2 Karaktärernas funktion

I filmen finns det ett fåtal karaktärer och berättandet är intimt då tidsperioden är kort. Alla har ett namn, förutom drottningen, protagonistens mor. Filmens protagonist är prinsessan

Törnrosa. Prinsessan är den enda karaktären som är kronologisk dynamisk eftersom vi får följa henne från när hon är ett spädbarn till att hon blir sexton år. I filmen är det endast protagonisten egenskaper och utseende som beskrivs. Detaljerat beskrivs det att hennes hår är en guldig nyans, så som solskenet och att hennes läpparna är röda som en ros. Hon beskrivs vara älskad av alla, människor som djur och att hon får alla bekymmer att försvinna. Hon kan även sjunga vackert och bli vän med alla djur. Dessa egenskaper har hon fått av de tre goda feerna och är egenskaper hon har hela berättelsen, hennes karaktär förändras inte under

berättelsen och är därför platt. Alla andra karaktärer beskrivs inte till deras yttre eller inre utan det är något som tittarna själva får beskåda. Det finns två kungar i berättelsen, Stefan som är prinsessans far och Hubert som är prins Philips far. Prins Philip är prinsessans trolovade. Kungarna Stefan och Huberts enda funktion i berättelsen är att de ordnat så deras barn ska gifta sig i framtiden för att skapa en allians mellan deras riken. Deras karaktärer är därför platta och statiska, eftersom de fyller enbart den funktionen samt så förändras inte deras egenskaper under berättelsens gång.

I berättelsen benämns tydligt vilka feer som är goda eller onda och att det finns fyra. De tre goda feerna heter Flora, Fina och Magdalena och den ond fen heter Maleficent. Den onda fen är tydligt berättelsens antagonist eftersom det är hon som ger prinsessan förbannelsen, en sömn likt döden av det ”dödliga sticket i en slända på en spinnrock” (Disney 1959). Som hämnd för att inte ha blivit inbjuden till prinsessans fest av kungaparet. Till skillnad från den trettonde fen i Grimms saga (1981) som försvinner efter hon givit sin förbannelse, är den onda fe, Maleficent hela tiden närvarande antagonist i denna film vilket Holm (2013) menar visar att hon driver ondskan framåt. Hennes karaktär är platt och statisk då hennes funktion inte förändras genom berättelsens gång, som hon själv benämner är hon alltid ”ondskans härskarinna” (Disney 1959). De tre goda feerna är individuella karaktärer men de är en

21

gemensam aktant vars funktion är att utför alla uppdrag tillsammans. Det är också de som ger prinsessan hennes egenskaper, så som skönhet, godhet, lycka och vacker sångröst. I likhet gåvorna prinsessan får i Grimms saga (1981). Det är den tredje fen som förändrar Maleficents dödliga sömn till en hundraårig sömn istället och som en äkta kärlekskyss kan bryta.

Tillskillnad från Grimms saga (1981) där feerna inte har namn och är platta och statiska karaktärer är filmens feer runda och dynamiska karaktärer. De tre goda feerna har flera olika egenskaper, de agerar som bondkvinnor i sexton år för att skydda prinsessan och de hjälper prins Philip att motarbeta motståndaren. De gör allt för att skydda prinsessan men av misstag lämnar de henne ensam på sitt rum innan solnedgången på hennes födelsedag, vilket resulterar till att Maleficent lurar henne upp till tornet där spinnrocken finns och förbannelsen

fullbordas. Tillgången till karaktärernas inre tankar är begränsat vilket innebär att berättandet är ytligt. Vi tittare får veta att prinsessans drömmer om en prins eftersom hon berättar det för djuren i skogen ”Han är lång och stilig och...så romantisk” (Disney 1959). Hon visar att hon blir ledsen när hon skiljs åt med prins Philip i skogen och berättar för de tre goda feerna att dagen är den lyckligaste i hennes liv. Det framgår även att prins Philip är förälskad i Törnrosa eftersom han berättar det för sin far kung Hubert.

I Grimms saga (1981) är inte feerna närvarande något mer efter att ha givit sina önskningar, tillskillnad från i denna film där de tre goda feerna ger upp sin identitet och avstår från att använda magi för att uppfostra och beskydda prinsessan i sexton år. Deras kärlek för

prinsessan är hela tiden närvarande och beskrivs flera gånger ”Efter idag är hon en prinsessa, vi har inte nån Törnrosa mer” (Disney 1959) säger fen Magdalena gråtandes över att dagen är kommen då de måste återlämna prinsessan till kung Stefan. De bryter även mot magiförbudet för att överraska prinsessan med en klänning och tårta på hennes födelsedag. När de hjälper prins Philip i hans kamp mot den onda fen är syftet också för att han ska kunna ta sig till prinsessan och bryta förbannelsen, att det goda ska segra. Även i filmens slutskede när prinsessan vaknat och hon och Philip går ned från tornet till kung Stefan säger fen Flora med tårar i ögonen att hon ”älskar lyckliga slut” (Disney 1959).

Utifrån Greimas aktant modell (1983) framkommer det att vissa karaktärer har flera

funktioner i berättelsen. Tillskillnad från Grimms saga (1981) består inte Disneys (1959) film av endast ofullständiga och passiva karaktärer. Dessa aktanter som presenteras, framkommer som nödvändiga för att prinsessan ska få ett lyckligt slut. Prinsessan Törnrosa är

huvudpersonen och subjektet i filmen, för att rädda henne från förbannelsen krävs kyssen från en älskade. Kärlekskyssen är objektet i berättelsen, det som eftersträvas för att rädda

22

prinsessan. De tre goda feerna har som tidigare nämnt flera roller i berättelsen. De är både

avsändare och hjälpare. Först avsänder de prins Philip för att rädda prinsessan ur den djupa

sömnen eftersom han är den enda som kan ge henne en sann kärlekskyss. För att kunna rädda prinsessan får prinsen hjälp av de goda feerna, med att fly från motståndarens fångenskap men även för att bekämpa henne. Motståndaren försöker stoppa prinsen från att ta sig in till slottet och väcka prinsessan från förbannelsen genom att förvandlas till en drake. För att besegra henne måste prins Philip vara mottagare av de tre goda feernas magiska hjälp. Deras hjälp leder till att han lyckas besegra motståndaren och ta sig till prinsessan, där hon får en kärlekskyss och förbannelsen upphävs. Berättelsen slutar med att motståndaren misslyckas med att upprätthålla förbannelsen eftersom prins Philip lyckats rädda subjektet genom den äkta kärlekskyssen. Subjektet vaknar och hon och prinsen får varandra och de lever därmed lyckliga i alla sina dagar.

6.2.3 Tema

Kampen mellan det goda och det onda är ett tema som ständigt finns närvarande i berättelsen. Tillskillnad från Grimms saga (1981) där kärlekstemat är något mindre framträdande och som gör sig tydligt endast i slutet av berättelsen, utgör kärlek en viktig del i denna berättelse. Detta tema kommer till uttryck genom att det i början av berättelsen beskrivs att det endast är en kyss från en älskade som kan väcka prinsessan ur hennes förbannelse. Det är nämligen som så att prinsessans högsta dröm är att finna äkta kärlek och denna dröm går i uppfyllelse när hon träffar prins Philip och de blir förälskade i varandra. Det är från denna stund då paret möts som kärlekstemat blir som mest synligt eftersom det är just detta vi som tittare har hoppats på under berättelsens gång. När Philip väl besegrar Maleficent är det också det goda som till slut besegrar det onda och detta gör att prinsen och prinsessan till slut kan få varandra. Holm (2013, s.25) resonerar att den äkta kärleken är berättelsens kärna, det som ger prinsessan mening med livet vilket är synligt genom berättelsens gång.

6.3 Disneys Maleficent (2014) 6.3.1 Kronologi

Filmen börjar med ”det var en gång två kungariken som var oense” (Maleficent 2014) och det sades att endast en skurk eller hjälte skulle kunna försona rikena”. Ingen specifik tid benämns utan att ”det var en gång” vilket är typiskt för sagogenren, men tittarna får veta att vi befinner

23

oss mellan två platser. Ena riket där en kung härskar och där det bor människor och ett annat rike där ingen härskar och där magiska ting bor. Redan från första början skiljer sig

berättelsen åt från Grimms saga (1981) och Disneys (1959). Det är inte prinsessan Törnrosa som är huvudpersonen utan berättelsens protagonist är Maleficent – den tidigare kända onda fen. Berättelsens antagonist är människan Stefan som sviker Maleficent och tar hennes vingar för att kunna bli kung. Det är denna händelse som leder till att den tidigare goda fen

förvandlas till ond. När kung Stefan får en dotter bjuder han inte Maleficent på dopet och för att hämnas dyker hon upp. Förbannelsen hon ger är nästan identisk till förbannelsen i både Grimms saga (1981) och Disneys (1959) ”innan solnedgången på sin sextonde födelsedag, ska prinsessan sticka sig på en slända och falla i en djup sömn som döden. En sömn som hon aldrig vaknar ur” (Maleficent 2014) och att endast en sann kärlekskyss kan väcka henne. Tillskillnad från både Grimms saga (1981) och Disney Törnrosa (1959) spolas inte

handlingen fram till prinsessans sextonårsdag utan i denna berättelse får vi följa prinsessans uppväxt i kronologisk ordning även om den tidsmässigt går hastig förbi och vi får se hur Maleficent hela tiden är närvarande i hennes liv. Till en början är hon närvarande för att se till att förbannelsen blir fullbordad men med åren växer hennes kärlek för prinsessan. Hon räddar barnet flera gånger och försöker därför bryta sin egen förbannelse, men det går inte eftersom hon själv bestämt att ingen kraft i världen kan bryta den förutom en sann kärlekskyss, vilket hon själv anser inte existerar.

Berättelsen varierar både i första person och tredje person perspektiv och skildras genom en intern fokalisation. I denna berättelse är det endast huvudkaraktären Maleficents tankar och känslor och vad hon tycker om andra karaktärer som skildras för oss tittare: ”Maleficent vandrade ofta ensam och undrade ibland var Stefan kunde vara. För hon hade aldrig förstått sig på människans girighet och avund” (Maleficent 2014). Tillskillnad från berättandet i Grimms saga (1981) och Disneys (1959) som skildras genom en extern fokalisation, där berättaren inte vet vad karaktärernas tänker och känner. Berättaren är okänd ända fram till slutet av filmen då personen avslöjas ”Sagan är alltså inte riktigt sån som den berättats, och det borde jag veta, för jag var den som kallades Törnrosa” (Maleficent 2014). Berättaren är alltså prinsessan Törnrosa som är en del av den fiktiva världen och skildrar Maleficents perspektiv. Tillskillnad från Grimms saga (1981) och Disneys (1959) där berättandet är ytligt eftersom inre tankar inte skildras och innehåller endast fåtal karaktärer, har denna film istället ett djupt berättande eftersom vi tittare får en inblick i karaktärernas personlighetsdrag och får ta del av huvudkaraktärens inre tankar och känslor. I de andra versionerna är berättandet

24

däremot intimt och händelseförloppet utspelar sig under kort tid, tillskillnad från denna film där berättandet är episkt. Varför berättandet är episkt är för att filmen har fler karaktärer än de andra versionerna samt att händelseförloppet dels skildrar Maleficents och kung Stefans uppväxt dels prinsessan Törnrosas uppväxt. Filmen slutar med att de två rikena förenas och Törnrosa blir drottning över människornas rike. Berättaren avslutar genom att besvara det som hon nämnde i filmens första början ”Mitt kungarike förenades varken av en hjälte eller en skurk utan av nån som var både hjälte och skurk och hennes namn var Maleficent”

(Maleficent 2014).

6.3.2 Karaktärernas funktion

Berättelsen har fler karaktärer och det är endast drottningen som inte har ett namn. Den goda fen Maleficent är sagans protagonist. Hon är älskad av alla och även beskyddare över riket hemlandet som består av djur och magiska varelser. Hennes karaktär är kronologiskt

dynamiskt och rund. Eftersom vi får följa hennes uppväxt från när hon är barn fram till att hon blir vuxen samt att hennes personliga egenskaper förändras under berättelsens gång. Först får vi möta henne som ett oskyldigt barn och som en god fe, hon blir ond efter hon förlorat sina vingar och blir åter god när hon försöker upphäva sin förbannelse och rädda Törnrosa. Hennes personlighet och egenskaper förändras hela tiden beroende på situationer som sker i

berättelsen. Maleficents yttre drag är inget som skildras tydligt, det nämns bara att hon har stora vackra vingar som släpar vid hennes fötter när hon går. I Grimms saga (1981) finns det inga beskrivningar av hur den trettonde fen ser ut och i Disneys (1959) är inga vingar synliga. Dock har Disneys (1959) onda fe mest likheter till Maleficent i denna berättelse, hon har svarta kläder, röda läppar och svarta horn på huvudet.

Kung Stefan är i början av berättelsen en fattig föräldralös pojke som blir kär i Maleficent. För att bli kung över människornas rike måste Stefan mörda henne vilket han inte är kapabel att göra. Vi får inte veta vad han tänker eller känner, endast att han stoppar sig själv från att utföra dådet. Istället förgiftar han henne och medan hon sover stjäl han hennes vingar. Från denna stund blir Stefan berättelsens antagonist, eftersom han motarbetar Maleficent flera gånger under berättelsens gång. Först stjäl han hennes vingar så hon inte kan flyga, sedan skickar han sina soldater att leta efter henne i sexton år, och slutligen försöker han ta hennes liv på slottet. Hans karaktär är också kronologiskt dynamisk och rund. Eftersom vi i början av berättelsen får möta honom som en god karaktär men hans egenskaper förändras som vuxen när han visar att han är villig att skada andra för sin egen framgång. Tillskillnad från

25

Maleficent som förändras flera gånger under berättelsens gång, förändras Stefans karaktär en gång, från att vara god till att bli ond. När han blivit ond förändras hans egenskaper och handlingar. Hans funktion i berättelsen är därför att vara Maleficents motståndare och förgöra henne men han misslyckas i kampen och dör. Nikolajeva (2017, s.168–169) menar

förändringar som sker i karaktärers egenskaper är mer trovärdiga om de byggs upp under berättelsens gång snarare än om det sker plötsligt. Kung Stefans förändring byggs upp sakta men säkert, han umgås med Maleficent under deras uppväxt, men som äldre tar han avstånd och det blir tydligt att hans enda mål är att bli kung. Även om han inte klarar av att mörda Maleficent, är han ändå villig att skada henne och hans övergång till en ond karaktär sker därför under trovärdiga omständigheter.

Prinsessan Törnrosa har till en början en passiv roll i filmen, tillskillnad från prinsessan i Grimms saga (1981) och Disneys (1959) där hon tydligt är sagans protagonist. I likhet till de andra versionerna har hon fått de goda feernas gåvor, så som sin skönhet, guldigt hår och röda läppar. Hon är genomgående en god karaktär och hon är älskad av alla, både djur och

människor precis som prinsessan i Disneys (1959) version. Hon tror att Maleficent är hennes gudmor och det är inte fören i slutet av berättelsen som prinsessan får reda på förbannelsen. I både Grimms saga (1981) och Disneys (1959) får prinsessan aldrig veta om förbannelsen, utan den döljs för henne, i denna berättelse talar de goda feerna om att en ond fe givit henne förbannelsen och att hon därför inte bott på slottet i sexton år. Prinsessan vaknar av

Maleficents äkta kärlekskyss och Maleficent blir berättelsens hjälte. Sedan hjälper prinsessan Maleficent, det är hon som finner hennes vingar i Stefans slott och frigör dem, vilket leder till att Stefan kan besegras. Prinsessan och Maleficent är de enda karaktärerna som är

kronologiskt dynamiska och runda i berättelsen. I likhet till prinsessan som i Grimms saga (1981) och Disneys (1959) också är kronologisk dynamisk, är prinsessan i denna berättelse inte en platt karaktär som prinsessan i de två andra versionerna. Prinsessans egenskaper utvecklas genom berättelsens gång, först är hon passiv i sagan, ovetande om sitt öde. När hon får reda på att Maleficent ligger bakom förbannelsen vill hon inte veta av henne, men när förbannelsen upphävas av den sanna kärleken som Maleficent och hon känner för varandra, ser hon till att hjälpa protagonisten återfå sina vingar så att hon kan bekämpa motståndaren. Svanberg (2015, s. 47–48) anser att prinsessans egenskaper i denna film talar för att hon har en egen vilja. Det är mindre fokus på prinsessans yttre, det är istället hennes handlingar som visar att hon är en aktiv karaktär vars handlingar har en betydande roll för berättelsen.