Locus 2001 nr 4

Full text

(1)Du har laddat ned en artikel ur. LOCUS. – tidskrift för forskning om barn och ungdomar nr 4/01 Tema: FLICKOR Innehåll. i numret som helhet: Valerie Walkerdine: Barndomens oskuld och Lolitabilderna. Erotiseringen av små flickor Inga-Britt Skogh: ”Teknik - då tänker jag på något spännande som man har kommit på!” Flickor i den yngre skolåldern talar om teknik Solveig Hägglund: ”När var tar sin...” Några tioåringar om kamratrelationer i skolan Ann-Margret Grewin: Mitt framtida hus. Flickors bilder som möjliga sätt att vara Kristina Fjelkestam: Den heterosexuella karriären. Recension av Marika Andræs avhandling ”Rött eller grönt?”. LOCUS. 4/01.

(2) Inga-Britt Skogh. ”Teknik – då tänker jag på något spännande som man har kommit på!” Flickor i den yngre skolåldern talar om teknik. LOCUS. – tidskrift för forskning om barn och ungdomar utkommer med fyra nummer per år och utges av Institutionen för individ, omvärld och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm. Ansvarig utgivare: Eskil Franck. ISSN: 1100-3197.. Traditionellt sett har teknik definierats som ett område för pojkar och män, men hur är det idag? Får dagens unga flickor möjligheter att förstå teknik som något som berör deras egen vardag? Och vilken betydelse har skolans teknikundervisning i detta sammanhang? För att få svar på dessa frågor har IngaBritt Skogh under fem år följt en grupp flickor i åldern 7-12 år och studerat deras tidiga möte med teknik i hem och skola.. Redaktion Redaktör: Tilda Maria Forselius, Tilda-Maria.Forselius@lhs.se. Adress: LOCUS, Lärarhögskolan, Box 47308, 10074 Stockholm. Telefon: 08-737 55 85. Telefax: 08-737 56 94. E-post: Locus@lhs.se. Prenumeration Prenumerationen kostar 200 kr/år inklusive porto. Moms (25 procent) ingår i priset. Lösnummer kostar 50 kr plus porto. Beställ från: Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala. Telefon: 018-36 55 66. E-post: info@ssp.nu. Information om prenumeration, tidigare utgivna nummer m.m. finns på. http://www.lhs.se/iol/locus 4/01. LOCUS. edan tidigt 1980-tal är teknik ett obligatoriskt ämne på alla stadier i den svenska grundskolan. Trots detta har teknikämnet haft svårt att etablera sig på de lägre stadierna. Skälen är flera. Det. LOCUS. 4/01. handlar om behovet av fortbildningssatsningar för lärare, om brist på resurser till undervisningsmaterial och verktyg ute på skolorna och inte minst om bristen på undervisningstradition. Kursplanen i teknik formulerar fem.

(3) ”strävansmål” när det gäller under visningen i teknik. Skolan ska arbeta för att eleverna ska utveckla insikt om den tekniska kulturens kunskapstraditioner, bli förtrogna med redskap och arbetsmetoder, utveckla förmågan att reflektera och värdera olika teknikval, utveckla elevernas förmåga att omsätta kunskap om teknik i praktisk handling samt arbeta för att eleverna ska ”utveckla ett positivt intresse för teknik och få tilltro till sin förmåga att lösa tekniska problem” (Kursplanen i teknik, s. 51). I denna artikel, som bygger på min avhandling Teknikens värld – flickors värld (Skogh, 2001) kommer jag att uppmärksamma förutsättningarna för det sistnämnda målet – kursplanens uttalade ambition att hos samtliga elever väcka intresse för teknik och att hjälpa eleverna att bygga upp ett självförtroende på det tekniska området. Frågan om barns och ungdomars inställning till och intresse för ämnesområdet teknik har under senare år uppmärksammats i olika sammanhang. Å ena sidan är det i denna åldersgrupp som teknikanvändningen är som intensivast; ny teknik som internet och mobiltelefoner ingår på ett helt naturligt sätt i barns och ungdomars vardagsliv. Å andra sidan kommer det med jämna mellanrum larmrapporter från universitet och högskolor och från näringslivet som påtalar det problematiska med att alltför få av dagens unga väljer en teknisk inriktning för sina studier och yrkesval. En grupp som särskilt har uppmärksammats i detta sammanhang är unga flickor/kvinnor. Även om aktuell statistik (Stanfors 2000) visar att flickors/kvinnors benägenhet att. välja tekniska prestigeutbildningar har ökat under hela 1990-talet – andelen kvinnliga studerande på civilingenjörsutbildningen var 1986/87 17 procent och 1998/99 27 procent – visar samma statistik att andelen flickor i teknisk utbildning på lägre nivå är mycket låg. På gymnasiets el-program var 1998/99 endast 1,7 procent av de studerande flickor. När det gäller att hitta orsakerna bak-. Inga-Britt Skogh är fil. dr och lektor i teknik vid Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm. Forskningsintresset ligger inom det teknikdidaktiska fältet. Senaste publikation: (2001) Teknikens värld - flickors värld. En studie av yngre flickors möte med teknik i hem och skola Stockholm: HLS Förlag E-post: inga-britt.skogh@lhs.se. 4/01. LOCUS. om det faktum att många flickor väljer bort teknik i utbildningen har man i debatten ofta tagit fasta på att teknik traditionellt brukar betraktas som ett ”manligt” ämnesområde. Bilden av teknikern som en man omgiven av bullrande maskiner och svårbemästrade verktyg – efterhand möjligen modifierad till att också omfatta bilden av en yrkesman omgiven av sladdar, apparatur och mätinstrument – är hos många fast förankrad. Enligt etnologen Katarina Ek-Nilsson (2001) har denna syn på teknik som ett ämnesområde med manliga förtecken sitt ursprung i de samhälls- och tankesystem som präglade den tidiga industrialismen. Bilden av teknikern som vägröjare, gärna uppfinnare och något av en upptäcktsresande anknyter till mansideal som, med rötter i tidigare traditioner växte fram i slutet av 1800-talet. Detta ideal, eller denna diskurs, emanerar från uppfattningarna om det moderna livet som något som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen. När den svenska industrin byggdes upp var kvinnor till stor del utestängda från den tekniska arbetsmarknaden eftersom man ansåg att kvinnors fysiska ”svaghet” gjorde dem mindre lämpade för denna typ av arbete. (Staberg, 1992, s. 12-15) Under lång tid var också undervisning i teknik få kvinnor förunnat. Inte förrän under 1920-talet blev det exempelvis tillåtet för kvinnor att avlägga examen vid Kungliga Tekniska Högskolan. Den teknik som i äldre tid utövades företrä-. LOCUS. 4/01. desvis av kvinnor – i första hand i hemmen, utanför offentligheten – kom, enligt Ek-Nilsson, aldrig att på samma sätt definieras som teknik. Även idag ser vi många exempel på hur den traditionella bilden av teknik som något som i huvudsak intresserar och engagerar pojkar och män lever kvar. Uttalanden om att pojkar/män, till skillnad från flickor/ kvinnor, har en ”naturlig” fallenhet för teknik eller att pojkar är ”mer tekniska” än flickor är inte ovanliga. Och vem har inte kunnat observera skillnader när det gäller vilka leksaker vi väljer åt våra barn? Få pojkar, vare sig de visar teknikintresse eller ej, saknar under sin uppväxt tillgång till byggleksaker som Meccano, Lego, bilbanor och mekaniska leksaker av olika slag. Även om många föräldrar förser också sina döttrar med liknande leksaker brukar flickor, till skillnad från pojkar, under sina lekar i första hand uppmärksammas för sina sociala talanger snarare än sina tekniska bedrifter. Mötet med teknik Det tycks således som om vi, trots en medvetenhet om framtidens behov av teknisk kompetens för alla, ger flickor och pojkar inte bara olika budskap utan också olika förutsättningar när det gäller att erövra teknisk kompetens och självförtroende på det tekniska området. Hur har då detta förhållande påverkat de unga flickor som växer upp idag? Har denna nya generation anammat gångna tiders traditionella schablonbild av vad teknik ”är” eller kan vi skönja en förändring? Och vilken betydelse har skolans teknikundervisning i detta sammanhang? För att få.

(4) flickorna. Det är ingen lätt uppgift flickorna får och många av dem är mycket konfunderade. Det märks att denna fråga inte är någonting som de själva har funderat särskilt mycket över och svaren är också ofta svävande. De flesta av flickorna säger ungefär som Nadja: Bilden har utgått ur webb-versionen av upphovsrättsliga skäl. …kanske… grejer och så … jag vet inte! (Nadja, skola 1, skolår 1). Schemalagd ”teknik för flickor”.. svar på dessa frågor har jag under fem år följt en grupp flickor i ålder 7-12 år och deras tidiga möte med teknik i hem och skola. Hälften av dem (flickorna i skola 1) fick regelbundet teknikundervisning i skolan, hälften (i skola 2) fick ingen sådan undervisning alls. (Se faktaruta om studien på nästa sida.) I studien har jag, med utgångspunkt i flickornas utsagor (via återkommande intervjuer, enkäter och observationer) sökt fånga hur dessa flickor uppfattar sina möten med teknik hemma och i skolan. Jag har utgått från följande fyra frågeställningar: • Hur uppfattar flickorna begreppet teknik? • I vilken mån sysslar de med teknik på fritiden och vad gör de i så fall? • Hur uppfattar de sitt intresse för teknik? • Hur ser de på flickors och pojkars förutsättningar och intresse när det gäller ämnesområdet teknik?. Flickorna i skola 1 om begreppet teknik Begreppet teknik används flitigt i de mest skilda sammanhang. Det kan gälla datorer, vardagsföremål eller kluriga uppfinningar, men det kan lika gärna gälla idrott eller musikutövande. Det faktum att teknikbegreppet innefattar både en företeelse och en aktivitet och det förekommer i så många olika sammanhang medför, inte oväntat, en viss språkförbistring. Det är med andra ord inte alls säkert att elever, lärare och föräldrar menar samma sak när de talar om teknik – det torde snarare vara sannolikt att de inte gör det! Första gången flickorna i skola 1 ställs inför uppgiften att berätta vad de tänker på när de hör ordet teknik är vid det utvärderingssamtal som gjordes i slutet av det första läsåret med var och en av. 4/01. LOCUS. Ingen av flickorna associerar spontant begreppet teknik till sånt som de själva sysslar med eller till någon särskild person eller verksamhet. Efter en stunds samtal kommer de ihåg vad de gjort på tekniktimmarna. Kanske hör det till teknik? Alla minns olika episoder från teknikpassen, men det tycks som om många av dem är tveksamma till om det som de gör på tekniken i skolan verkligen är ”riktig” teknik. Vad som menas med ”riktig” teknik är svårt att veta, tycker de. Kanske finns det en sorts teknik för barn och en annan för vuxna? Lena funderar länge innan hon konstaterar: Alltså om det vi gör i skolan är teknik då kan det inte vara någonting som vuxna håller på med! (Lena, skola 1, skolår 1) Ett par år senare har begreppet fått fastare förankring i flickornas tänkande. När flickorna tillfrågas under skolår 3 och 5 om vad teknik är kommer svaren förhållandevis snabbt. Nästan alla associerar nu begreppet teknik till självupplevda aktiviteter – de allra flesta med anknytning till skolans teknikundervisning. Marie är ensam om att i första hand tänka. LOCUS. 4/01. på sånt som hon brukar göra hemma: Ja men mat och sånt där… alltså när man lagar mat… det är också teknik. Och att göra kaninburar. (Marie, skola 1, skolår 3) För flickorna i skola 1 innefattar teknikbegreppet många aspekter. När de ombeds ge så många exempel som möjligt på vad teknik kan ”vara” anger de flesta två eller flera alternativa svar. För flera av flickorna är det största problemet att de har svårt att hitta något som inte är teknik: ”Allt är väl teknik ibland.” (Irma, skola 1, skolår 3). Om studien Totalt 26 flickor från två olika skolor (i artikeln kallade skola 1 och skola 2) deltog i studien. Under den tid undersökningen pågick varierade antalet flickor i de båda skolorna på grund av in- och utflyttning. I skola 1 ingick som mest tolv och som minst tio flickor. Dessa, som följdes från skolstarten till och med skolår 5 (1993-1998), fick regelbunden undervisning i teknik. Undervisningen utgick främst från sex områden: ”bygga stadigt”, ”flytta tunga saker”, ”enkla elektriska kopplingar”, ”kraftöverföring”, ”verktyg”, och ”teknik i vårt samhälle”. Varje teknikområde togs upp flera gånger, men med utgångspunkt i olika tillämpningar. Språklig träning var ett viktigt inslag. I skola 2 var antalet flickor hela tiden elva (en flicka avflyttade respektive tillkom). Dessa flickor, som följdes under skolår 3-5 (1995-1998) fick, enligt samstämmiga uppgifter från lärare och flickorna själva, inte någon teknikundervisning alls..

(5) Ja men teknik det är när man simmar! Det gör jag varenda torsdag. (Siv, skola 2, skolår 3) De allra flesta flickor i skola 2 associerar annars begreppet teknik till någon sorts föremål eller till ett yrke: Teknik... ja... att göra bilar… och… till exempel på min mammas jobb där har dom fina telefoner med en massa konstiga knappar… och datorer… det kan jag redan! (Maud, skola 2, skolår 3) De yrken som flickorna i skola 2 nämner är (förutom elektriker) lärare, rörmokare, filmarbetare, uppfinnare och ”såna som gör bilar”. När det gäller föremål nämner två flickor datorer, de övriga så. Svaren i skolår 5 I skolår 5 får flickorna åter ta ställning till teknikbegreppet, nu både skriftligt (enkät) och muntligt (intervju). Som framgår av figuren här intill associerar en majoritet av flickorna i skola 1 fortfarande begreppet teknik till den teknik de möter i skolan. Det tycks som om skolans teknik och begreppet teknik för många av dessa flickor är i det närmaste synonymt med varandra. Beata är den enda flickan i skola 1 som inte vet vad hon ska skriva. Hon skriver istället ett frågetecken på svarsraden. I skola 2 beskriver alla utom två flickor teknik i allmänna termer. Den ena är Gerd som inte kommer att tänka på någonting alls då hon hör ordet teknik. Den andra är Doris. Hon är den enda flickan i skola 2 som spontant associerar ordet teknik till något som går att uppfattas som självupplevt. För henne är teknik någonting positivt och intressant: Något spännande som man kommit på. (Doris, skola 2, skolår 5). Flickornas svar på frågan ”Vad är det första du tänker på när du hör ordet teknik?” (skolår 5). Allmän formulering. SKO L A 1. Flickorna i skola 2 om begreppet teknik Flickorna i skola 2 (som inte har teknik på schemat) behöver lite längre tid på sig att besvara frågan om vad de tänker på när de hör ordet teknik. Efter att ha funderat en stund kommer alla utom två på ett svar. Endast en flicka associerar begreppet till aktiviteter som hon själv sysslar med. Det rör sig om en teknisk aktivitet av ett speciellt slag:. vitt skilda saker som bilar, rör, telefoner och ”sedeltrycks-maskin”.. SKO L A 2. Ingen flicka i skola 1 associerar spontant teknik till något särskilt yrke. Däremot är det många som kommer att tänka på olika föremål. I första hand nämner flickorna Lego (som i sig inbegriper både föremål och aktivitet). Näst vanligast är datorer och olika verktyg.. Sammanfattningsvis kan man således säga att flickornas definitioner av begreppet teknik avspeglar de erfarenheter flickorna själva har av detta ämnesområde. De flesta flickor i skola 1 associerar spontant begreppet teknik till egna tekniska erfarenheter (företrädesvis gjorda under tekniklektionerna i skolan) medan skola 2-flickornas associationer oftast är mer allmänt hållna och de avser i första hand föremål (till exempel uppfinningar, ma-. 4/01. LOCUS. LOCUS. ”Elektriska saker” (Marie) ”Massa kablar, datorer, TV:or.”(Margit) ”Jag tänker på snurrande hjul och konstruktioner.” (Ulla). Självupplevt ”Blandat, och det är kul.” (Gunvor) ”Ja, snart är det teknik.” (Birgitta) ”Tisdag, när vi får börja med uppgifter eller saker vi gjort förut.” (Eva) ”Tisdag, när vi har teknik.” (Nina) ”Att vi gör saker.” (Elisabeth) ”Skolan – inte så kul.” (Lena) ”Koppla lampor och löda.” (Irma). Vet inte ? (Beata). Allmän formulering. Självupplevt. Vet inte. ”Experiment” (Laila) ”Data” (Siv) ”Något slags experiment.” (Maud) ”Mycket” (Ylva) ”Datorer, batterier, uppfinningar” (Mia) ”Maskiner, kugghjul och uppfinningar” (Fanny) ”Datorer, olika tekniska jobb eller göra någonting” (Jill) ”Elektroniska saker, medel och kunskap” (Sandra) ”Att bygga, montera och installera saker.” (Tina). ”Något spännande som man kommit på.” (Doris). ”Ingenting alls.” (Gerd). 4/01.

(6) skiner och datorer) och yrken (till exempel elektriker, uppfinnare och lärare). För båda grupperna gäller dessutom att uppfattningen om vad teknik ”är” förändras endast marginellt från skolår 3 till skolår 5, oavsett vilken sorts teknikdefinition flickorna har valt (associationer till egna erfarenheter eller allmänt hållna formuleringar). ”Hålla på med teknik” – vad gör man då? Skolår 1 är teknikbegreppet diffust för de flesta av flickorna och bara två säger att de på fritiden sysslar med verksamhet med en viss teknikanknytning. Under skolår 2 och 3 ökar den tekniska aktiviteten bland flickorna i skola 1. Då anger över hälften att de ofta eller ibland håller på med aktiviteter som de själva bedömer som ”teknikanknutna”. De nämner aktiviteter som att snickra (till exempel kaninburar, minihinder till hoppbana), experimentera, undersöka och skruva isär saker (till exempel klockor, trasiga apparater), bygga kojor, laga olika saker, leka med Lego, eller som Birgitta uttrycker det: ”hålla på med bilar och motorer”. Av flickorna i skola 2 sysslar, till att börja med, ingen av flickorna med fritidsaktiviteter som de själva anser har anknytning till teknik. I skolår 5 är fritidssysselsättningar med anknytning till sånt som flickorna uppfattar som teknik betydligt vanligare också bland flickorna i skola 2. Andelen teknikaktiva flickor i skola 1 ligger kvar på samma relativt höga nivå (åtta av elva flickor anser att de ”håller på med teknik” på fritiden) men bland flickorna i skola 2 har den tekniska aktiviteten nu. ökat och sex av de elva flickorna skolan säger att de sysslar ofta eller ibland med teknik på sin fritid. Vilka tekniska aktiviteter nämner då flickorna? Både flickor i skola 1 och i skola 2 berättar om aktiviteter som att ”fixa”, laga och reparera saker som finns hemma. En i detta sammanhang intressant iakttagelse är att de teknikaktiva flickorna i skola 1 i högre grad än de teknikaktiva flickorna i skola 2 ger uttryck för att valet att ägna sig åt dessa aktiviteter är en medveten handling från deras sida. Aktiviteten att laga någonting är inte, i första hand, en följd av att någonting just har gått sönder utan den är ofta en följd av en önskan att se om/se att man kan klara av att ”fixa det”. Vi kan således konstatera att benägenheten att syssla med teknik på fritiden ökar med stigande ålder i båda grupperna. Bland flickorna i skola 1 startar denna process redan i skolår 2, i skola 2 några år senare (skolår 4-5). Då flickorna går i skolår 5 är det är mer vanligt än ovanligt att syssla med aktiviteter som flickorna själva uppfattar som ”tekniska”. Flickorna om sitt intresse för teknik Flickorna tillfrågades under hela den period som studien pågick om sitt intresse för ämnesområdet teknik. För flickorna i skola 1 påpekade jag särskilt att jag avsåg deras intresse för ämnesområdet teknik ”som sådant” och inte den undervisning i teknik som de fick i skolan. Trots detta påpekande är det möjligt (för att inte säga troligt) att flickornas svar helt eller delvis ändå kom att påverkas av att de i så hög grad associerar. 4/01. LOCUS. begreppet teknik till skolans teknikundervisning. Frågan om vilken betydelse denna omständighet bör tillmätas kan diskuteras. Jag har i min studie valt att bortse från denna eventuella ”felkälla” med motiveringen att oavsett vilka associationer flickorna gör när det gäller begreppet teknik är det deras egen uppfattning och upplevelse av det egna teknikintresset som jag har velat komma åt. Bland flickorna i skola 1 är intresset för teknik tidigt mycket stort. Studiens första fyra år svarar samtliga flickor att de är mycket eller ganska intresserade av teknik. Också i skolår 5 är flickornas intresse för teknik mycket stort även om ett par av dem (Lena och Beata) inte längre betraktar sig som teknikintresserade. Bland flickorna i skola 2 är intresset för teknik däremot inledningsvis lågt. Då flickorna tillfrågas första gången i skolår 3 är begreppet teknik ännu diffust för de flesta och majoriteten (åtta av elva) betraktar sig inte som teknikintresserade. Många uttrycker sig ungefär som Gerd: Jaa… jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har ju inte hållit på så mycket med det. (Gerd, skola 2, skolår 3) I skolår 5 har flickornas teknikintresse däremot ökat dramatiskt. Då säger sig bara en flicka i skola 2 vara ointresserad av teknik. Frågan är vad som ligger bakom flickornas ökande intresse för teknik? I datamaterialet finns inga tecken på någon särskild händelse eller annan omständighet som kan förklara denna nära nog totala omsvängning när det gäller intresset för teknik hos dessa flickor. Kanske är det helt enkelt så att dessa flickors stora. LOCUS. 4/01. intresse för teknik kan förklaras med att de nu i skolår 5 har bildat sig en uppfattning om vad teknik ”är” (en majoritet av flickorna i skola 2 associerar i skolår 5 teknik till datorer) och att denna definition harmonierar med deras personliga intressen. Det skulle i så fall innebära att teknikintresse för många av flickorna i skola 2 är samma sak som att vara intresserad av datorer – något som de flesta också säger att de är vid denna tidpunkt. När det gäller frågan om hur flickorna uppfattar sin egen tekniska förmåga visar resultaten att majoriteten av flickorna i skola 1 tycker att de lyckas bra när det gäller teknik. Bland flickorna i skola 2 är sådana kommentarer ovanliga och då samtliga flickor på en skala från ett till fem betygsätter hur de själva anser att de lyckas med tekniska aktiviteter visar det sig att flickorna i skola 1 värdesätter sin tekniska förmåga högre än flickorna i skola 2. Nivåer av trygghet Utifrån flickornas utsagor i skolår 5 har jag kunnat identifiera tre nivåer av självförtroende: tekniktrygg, teknikambivalent och teknikotrygg. Gränserna mellan kategorierna går inte att exakt precisera utan de ska betraktas som flytande. Det visar sig att huvuddelen av flickorna i skola 1, nio flickor, tillhör kategorin tekniktrygga medan två kan betecknas som teknikambivalenta. Av flickorna i skola 2 är fyra tekniktrygga, två teknikambivalenta och fem teknikosäkra. (Antalet flickor är vid tillfället elva i båda skolorna.) Att tilltro till den egna tekniska för-.

(7) mågan inte är ett statiskt tillstånd utan en pågående process framgår av flickornas uttalanden. Det är inte alltid som flickorna är nöjda med sina insatser. Däremot tycks det inte råda någon tvekan om att tilltron till den egna tekniska förmågan står i direkt relation till erfarenheten. Känslan av att veta att man ”kan” är, enligt dessa flickor, ett resultat av de möjligheter man får, den vilja man har, det man faktiskt gör och det man uppnår. När det gäller frågan om flickor och pojkar lyckas lika bra med teknik är flickorna i studien helt överens – det finns, enligt dessa flickor, ingen skillnad mellan könen. Att flickor och pojkar är lika intresserade/ointresserade av teknik håller de flesta flickor också med om helt eller delvis: Det spelar ingen roll, det är ingen skillnad. Det beror på hur man är. (Mia och Sandra, skola 2, skolår 5) Det är ingen skillnad bland barn. Fast det kanske är annorlunda när man är vuxen. (Jill, skola 2, skolår 5) I skola 2 finns dock några flickor som menar att pojkar kan ha en något större fallenhet för teknik. Mönster och samband Det är en på många sätt sammansatt bild av flickornas förhållningssätt till teknik som framträder i materialet. Att sätta likhetstecken mellan teknikintresse och åsikten att teknik är lätt är till exempel inte självklart. Laila (skola 2), som anger att hon är mycket teknikintresserad, säger att teknik är svårt, medan Beata (skola. 1), som är ointresserad av teknik, tycker att teknik är lätt. På samma sätt behöver inte det faktum att en flicka uppger sig vara mycket teknikintresserad betyda att flickan ifråga sysslar med teknik på sin fritid. Vissa mönster och samband är emellertid möjliga att skönja. Det förhållan-. Bilden har utgått ur webb-versionen av upphovsrättsliga skäl. Tilltron till den egna tekniska förmågan står i direkt relation till erfarenheten det att flickorna har olika ”teknikbakgrund” – genom att flickorna i skola 1 får regelbunden teknikundervisning – visar sig på olika sätt påverka hur flickorna definierar begreppet teknik och hur de förhåller sig till ämnesområdet teknik. För flickorna i skola 1 har skolans sätt att definiera teknik kommit att få en avgörande betydelse – något som skulle kunna uppfattas som ett problem eftersom det finns en risk att skolans teknikdefinition är alltför snäv, vilket i så fall skulle komma att begränsa både elevernas tekniska erfarenheter och deras perspektiv på vad teknik ”är”. I detta fall tycks emellertid den prägling av teknikbegreppet som dessa flickor har exponerats för i skolan ännu inte ha medfört alltför stora problem. Ser vi till hur dessa flickor uppfattar och definierar teknikbegreppet pekar resultaten snarare på motsatsen. Då flickorna i skolår 5 bland ett antal uppräknade aktiviteter och före-. 4/01. LOCUS. Teknik på skolgården.. mål ombads markera vilka de ansåg kunde förknippas med teknik angav flickorna i skola 1 nära dubbelt så många möjliga alternativ som flickorna i skola 2. Detta tyder på att flickorna i skola 1 överlag anlägger ett vidare perspektiv på vad som är teknik jämfört med flickorna i skola 2. Det faktum att en majoritet av flickorna i skola 1 också uttrycker att de tycker att teknik är ”roligt” pekar mot att skolans sätt att definiera teknik, åtminstone under den tid som studien pågår, inte heller när det gäller denna aspekt tycks ha inverkat menligt. När det gäller flickorna i skola 2, som överlag har en mer begränsad teknisk erfarenhet, ser vi att dessa flickor oftare definierar teknik i mer allmänna termer och deras definitioner tycks i större utsträck-. LOCUS. 4/01. ning anknyta till ”traditionella” teknikschabloner med få beröringspunkter mellan begreppet teknik och den värld som flickor i skolåldern befinner sig i. Ett exempel är Fanny som definierar teknik som ”maskiner, kugghjul och uppfinningar”. Det sätt som flickorna i studien definierar teknik på återspeglar inte bara deras tidigare erfarenheter av teknik i olika sammanhang utan den ger också en indikation om hur flickorna förhåller sig till detta ämnesområde – definitionen blir ett sätt att uttrycka ett personligt förhållningssätt till teknik. För den som bär med sig positiva erfarenheter av teknik kommer teknikdefinitionen att harmoniera med denna upplevelse medan den som saknar egen teknisk erfarenhet och därför har vaga föreställningar om vad teknikbe-.

(8) greppet innefattar kommer att definiera teknik i enlighet med denna känsla. Hur flickorna definierar begreppet teknik förefaller således av flera skäl vara av central betydelse och det faktum att få flickor förändrar sin teknikdefinition efter skolår 3 understryker betydelsen av att den teknikdefinition som flickorna bär med sig från de första skolåren både är relevant, positiv och har många aktiva länkar in i flickornas värld. När det gäller flickornas intresse för teknik visar resultaten entydigt att de generellt sett har ett stort allmänt intresse för teknik. När de ställs inför tekniska uppgifter är de allra flesta mycket entusiastiska och visar stort engagemang för den aktuella uppgiften och de arbetar sig målmedvetet fram mot en lösning, alldeles oavsett vilket teknikområde den aktuella aktiviteten anknyter till. Samtidigt kan jag konstatera att ingen av flickorna (trots att de anser sig mycket eller ganska teknikintresserade) anger att teknik är deras huvudintresse – teknik nämns alltid som ett intresse bland andra intressen. För flera av de teknikintresserade flickorna är det inte heller, som tidigare påpekats, självklart att detta teknikintresse leder till att de väljer att syssla med teknik på sin fritid och ingen av flickorna (var för sig eller i grupp) uttrycker heller önskemål om att, inom skolans ram eller på fritiden, fördjupa sig inom något specifikt teknikområde eller vill utveckla ett tekniskt specialintresse eller en teknisk specialkompetens inom något område. Något enkelt svar på frågan om vad flickorna lägger in i begreppet ”mycket/ ganska teknikintresserad” är, med utgångs-. punkt i flickornas utsagor, svårt att formulera – inte minst det faktum att flickorna definierar teknik och därmed också teknikintresse på olika sätt bidrar till att komplicera bilden. Desto enklare och mer entydigt framstår däremot den slutsats som jag menar att vi bör dra av flickornas positiva inställning till det, som de själva uppfattar som teknik – det gäller att på alla sätt ta tillvara, bredda och fördjupa detta intresse. Betydelsen av tidiga tekniska erfarenheter Svaret på frågan om unga flickor som växer upp idag har anammat gångna tiders traditionella schablonbild av teknik blir således inte entydigt. Hur vi besvarar denna fråga beror, enligt min studie, på vilka tekniska erfarenheter som flickorna bär med sig. För de flickor som saknar egna tekniska erfarenheter och som därmed tvingas lita till teknikdefinitioner som andra ger dem (föräldrar, kamrater eller medier) – för dem är svaret ja. Det är bland dessa flickor som vi hör uttalanden om att pojkar, men inte flickor, har en medfödd talang för teknik och det är bland dem vi hittar flickor som saknar tilltro till sin egna förmåga, som är säkra på att de inte ”kan”. För flickor som däremot har egen teknisk erfarenhet och som utifrån denna erfarenhet har kunnat bygga upp en identitet i förhållande till området är svaret definitivt nej. För dem är definitionen av teknik fast förankrad i den egna erfarenheten – de har en klar uppfattning om vad teknik är och de vet att de ”kan”. För dem är det också självklart att det inte är någon skillnad mellan pojkars och flick-. 4/01. LOCUS. ors intresse och fallenhet för teknik. Vad betyder då skolans teknikundervisning? När det gäller frågan om hur och var flickorna får sina tekniska erfarenheter ger resultaten av min studie ingen direkt vägledning. Det går inte att utifrån dem avläsa om det är bättre eller sämre att inhämta tekniska erfarenheter i skolan, hemma eller någon annanstans – det viktiga är att flickorna får tekniska erfarenheter. Däremot visar resultaten. att teknikundervisning i skolan är ett effektivt sätt att ge fler (alla?) flickor möjlighet att genom tekniska erfarenheter bygga upp en identitet vad gäller teknik. Det faktum att den bild av teknik som flickorna bär med sig från tidig ålder under lång tid kommer att påverka deras förhållningssätt till teknik talar inte bara för teknikundervisning i skolan, utan också för en tidig introduktion av detta ämne – gärna redan i förskolan. !. Fotnot. Flickornas namn är fingerade.. REFERENSER Ek-Nilsson, Katarina (2001) Den bekönade tekniken. Om dubbla maskuliniteter och kvinnlig särställning. Abstract presenterat vid symposiet Teknik på flickors vis, Örebro universitet, oktober 2001. Kursplan i teknik (1994). Stockholm, Utbildningsdep. Skogh, Inga-Britt (2001) Teknikens värld – flickors värld, Studies in Educational Sciences 44, Stockholm: HLS Staberg, Else-Marie (1992): Olika världar – skilda värderingar. Hur flickor och pojkar möter högstadiets fysik, kemi och teknik. Umeå, Univ., Pedagogiska institutionen. Stanfors, Maria (2000): Säkert och sakta. En kort historik över kvinnors intåg i naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Nothäfte 18. Stockholm:Skolverket.. LOCUS. 4/01.

(9)

No results found