Kommunanställda arbetsterapeuters
erfarenhet av samverkan med
sjukhusanställda vid utskrivning av
patient
Community-based occupational
therapists experiences of
collaborating with hospital health
professions during patient
discharge
Författare: Frida Ekstrand och Amanda Tunér
Höstterminen 2018
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp Huvudområde:Arbetsterapi
Arbetsterapeutprogrammet
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Sofia Tavemark, Adjungerad klinisk adjunkt, Örebro universitet. Cathrine Widehammar, Arbetsterapeut, Doktorand Universitetssjukvårdens forskningscentrum.
Examinator: Marie Holmefur, professor i arbetsterapi, Örebro universitet
Arbetets art: Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, inom ämnet arbetsterapi
Svensk titel: Kommunanställda arbetsterapeuters erfarenhet av samverkan med sjukhusanställda vid utskrivning av patient
Engelsk titel: Community-based occupational therapists experiences of collaborating with hospital health professions during patient discharge
Författare: Frida Ekstrand och Amanda Tunér Datum: 2019-02-11
Antal ord: 8506 Sammanfattning:
Syfte: Syftet är att beskriva kommunanställda arbetsterapeuters erfarenheter av samverkan
med sjukhusanställda vårdprofessioner i samband med utskrivning av patient i Örebro län för att främja möjlighet till aktivitet. Metod: Författarna valde att göra en kvalitativ intervjustudie för att få en djupare förståelse för kommunanställda arbetsterapeuters erfarenheter. Åtta semistrukturerade intervjuer gjordes med stöd av en intervjuguide som innehöll fem
frågeområden och möjliga följdfrågor. Insamlad data analyserades sedan utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre kategorier: Samverkan genom
olika kommunikationssätt, roller och resurser påverkar samverkan, nya lagens påverkan på samverkan och sju underkategorier: skriftlig kommunikation genom samverkanssystemet Lifecare, verbal kommunikation genom fysiska möten, telefon- och videosamtal, resurser påverkar planering och behovsbedömning inför utskrivning, resurser påverkar
aktivitetsträning och hjälpmedelsförskrivning, förståelse för arbetsterapeutrollen påverkar samverkan av åtgärder vid utskrivning, implementering av den nya lagen påverkar samverkan och nya lagens påverkan på vårdtid, prioritering och planering. Resultatet visar att
kommunanställda arbetsterapeuter inom Örebro län har olika erfarenheter av samverkan med sjukhusanställda vårdprofessioner, men att den nya lagen har påverkat samtliga
arbetsterapeuters arbetssätt och kommunikation i den samverkan som sker med
sjukhusanställda. Patientens aktivitetsförmåga påverkas av den samverkan som sker vid utskrivningsplanering, och aktivitetsträning och bedömning av behovet av arbetsterapi påverkas negativt av avsaknaden av arbetsterapeuter på vissa avdelningar på sjukhuset. Resultatet visar även att samverkan fungerar bättre inom länets mindre sjukhus. Slutsats: Studien visar att samverkan mellan kommunanställda arbetsterapeuter och anställda på sjukhuset är viktigt för att främja patientens säkerhet och dess aktivitetsförmåga. Det finns idag brister som påverkar en fungerande samverkan mellan dessa parter inom vissa av länets områden. De brister som studien påvisar har påverkats av följande faktorer: avsaknad av arbetsterapeut på vissa av länets sjukhusavdelningar, möjligheten att samverka beroende på storleken på länets sjukhus, implementering av ny lag, implementering av nytt
samverkanssystem och bristande kunskap hos övriga professioner vid sjukhuset gällande arbetsterapi i kommunen.
Nyckelord: Arbetsterapi, patientutskrivning, kommunikation, yrkesrelationer, aktiviteter i dagliga livet
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ...1
2. BAKGRUND ...1
2:1 Arbetsterapi ...1
2:2 Arbetsterapi vid utskrivning av patient ...1
2:3 Samverkan och kommunikation inom hälso- och sjukvårdsorganisationen ...2
2:4 Ny lag om samverkan vid utskrivning ...2
2:5 Problemområde ...3 3. SYFTE ...3 4. METOD ...3 4:1 Design ...3 4:2 Urval ...3 4:3 Undersökningsgrupp ...4 4:4 Datainsamling ...4 4:5 Analys ...4 4:6 Etiska ställningstaganden ...5 5. RESULTAT ...5
5:1 Samverkan genom olika kommunikationssätt ...6
5:1:1 Skriftlig kommunikation via samverkanssystemet Lifecare ...6
5:1:2 Kommunikation som sker verbalt genom fysiska möten, telefon- och videosamtal ...7
5:2 Roller och resurser påverkar samverkan ...8
5:2:1 Resurser påverkar planering och behovsbedömning inför utskrivning ...8
5:2:2 Resurser påverkar aktivitetsträning och hjälpmedelsförskrivning ...9
5:2:3 Förståelse för arbetsterapeutrollen påverkar samverkan av åtgärder vid utskrivning ...10
5:3 Nya lagens påverkan på samverkan ...11
5:3:1 Implementering av den nya lagen påverkar samverkan ...11
5:3:2 Nya lagens påverkan på vårdtid, prioritering och planering ...12
6. DISKUSSION ...13 6:1 Resultatdiskussion ...13 6:2 Metoddiskussion ...15 7. SLUTSATS ...16 REFERENSLISTA ...17 Bilaga 1. Intervjuguide ...20
1
1.Inledning
Vid en patients sjukhusvistelse kan en utskrivningsplanering mellan olika vårdgivare vara aktuell för att patienten ska kunna komma hem. Ett team bestående av ett flertal
vårdprofessioner delger varandra adekvat information gällande patienten i syfte att säkerställa vilka behov som finns i samband med hemgången. Den kommunanställda arbetsterapeuten fokuserar på att främja patientens möjlighet till aktivitet.
I januari 2018 trädde en ny lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård i kraft. Syftet var att öka tryggheten vid hemgång för patienter samt minska antal dagar spenderade på sjukhus efter att patienten blivit utskrivningsklar (1). Studiens författare blev informerade om en kommande lagändring vid tidigare verksamhetsförlagd utbildning. Inför införandet av nya lagstiftningen påtalade de kommunanställda arbetsterapeuterna stress och oro över hur samverkan med vårdprofessioner vid sjukhuset skulle fungera efter att nya lagen trätt i kraft. Den kortare tiden att planera för utskrivningsklara patienter skapade oro relaterat till påverkan på arbetsmiljö, prioritering av arbetsuppgifter och patientens möjlighet till aktivitet i samband med hemgång.
2. Bakgrund
Bakgrunden beskriver viktiga delar inom arbetsterapi och hur dessa kan påverkas av
samverkan med andra vårdprofessioner vid utskrivning av patient. Den beskriver hur den nya lagen har påverkat processen vid patientutskrivning från sjukhuset. Den tar även upp olika typer av kommunikation och risker som finns med bristande kommunikation och samverkan.
2:1 Arbetsterapi
Enligt Model Of Human Occupation (2) grundar sig arbetsterapin i uppfattningen att aktivitet är utgångspunkten för människans välbefinnande. Aktiviteter i det dagliga livet (ADL) är de aktiviteter som människan gör för sin egen omvårdnad och är grunden till att människan ska klara av att leva självständigt. Det finns tre faktorer hos människan som påverkar dess
aktivitet: vanebildning, viljekraft och utförandekapacitet. Dessa är viktiga för en holistisk syn på människan och aktiviteten. Något som påverkar dessa tre faktorer är den miljö som
människan befinner sig i, vilket kan begränsa eller ge förutsättningar för aktivitetsutförandet. Att ta hänsyn till dessa tre faktorer i samspel med miljö ger möjlighet till en
aktivitetsbedömning som resulterar i att arbetsterapeuten får adekvat information gällande patientens aktivitetsutförande. Informationen ligger till grund för planering av vilka insatser patienten är i behov av.
2:2 Arbetsterapi vid utskrivning av patient
Vid utskrivningsplanering är det den kommunanställda arbetsterapeutens uppgift att vid behov anpassa den fysiska miljön i patientens bostad samt göra utprovningar av hjälpmedel. Detta görs för att patienten ska ha möjlighet att utföra ADL självständigt eller med hjälp av stöd och därmed kunna bo kvar i sitt eget boende (3).
En arbetsterapeut fokuserar på att aktiviteter utförs på ett säkert sätt (3). Säkerhet är en viktig del vid arbetsterapeutiska bedömningar av patienter inför utskrivning. Cernan och MacRae (4) beskriver att arbetsterapeuter på sjukhus bedömer patientens förmåga för problemlösning i aktivitetsutförandet samt insikt i sin egen säkerhet under observation av ADL, vilket sedan spelar roll i beslut om fortsatta insatser inför utskrivning av patienten. De beskriver att teambaserat arbetssätt med god kommunikation är värdefullt vid beslutsfattande i samband med hemgång.
2
2:3 Samverkan och kommunikation inom hälso- och sjukvårdsorganisationen
Med samverkan inom hälso-och sjukvården menas den informationsöverföring som sker mellan olika vårdgivare. I många fall handlar det om flertal parter som tillsammans ska samverka kring patienter som skrivs ut från vården, där brister i samverkan kan resultera i risker för patientens säkerhet (5). I samverkan inom vården, där ett utbyte av information är nödvändigt, är kommunikationen en viktig faktor. Kommunikationen är grundläggande för att arbetsterapeuter ska kunna överlämna och motta information om patienter till övrig personal inom hälso- och sjukvårdsorganisationen (6). Den är även avgörande för att undvika brister och misstag, och för minimera risken för vårdskador (7). Abraham et al (8) beskriver två faktorer relaterade till bristande kommunikation i överlämningar av intensivvårdspatienter. Den ena är brist på standardiserade instrument för att överlämna information och den andra är otillräckliga, felaktiga eller pågående uppgifter som inte hunnit slutföras, exempelvis
journalanteckningar eller bedömningar. Tidsbrist identifieras som en bidragande orsak till detta. Santos et al (9) uppger att en god överlämning beskrivs som att parterna kortfattat ska ge den stora bilden av patienten och utelämna irrelevant information. Informationen ska vara strukturerad och kan ske både verbalt och skriftligt.
De vanligaste kommunikationssätten inom vården är skriftlig kommunikation genom
journaler och remisser, eller muntligtvia samtal (7). Enligt Vermeir et al (10) finns utrymme för att förbättra den muntliga och skriftliga kommunikationens innehåll och tidseffektivitet. Kommunikation som sker ansikte mot ansikte rekommenderas eftersom det ger möjlighet för kroppsspråk och ansiktsuttryck att läsas av. Trots att den typen att kommunikation
rekommenderas är det skriftlig som vanligtvis förekommer mellan vårdprofessioner. Skriftlig information är ibland den enda kontakt som sker mellan vårdpersonal, där
utskrivningsinformation i samverkanssystem är den vanligaste skriftliga kommunikationen som sker. Fördelen är att information snabbt och effektivt kan skickas till de involverade i patientens vård. Det är även möjligt att spåra texter för att se vem som skrivit vad och då enklare kunna främja att vårdpersonalen följer befintliga lagar. Ny teknik ger även möjlighet för kommunikation där videosamtal kan användas för att kunna läsa av kroppsspråk och ansiktsuttryck (10). Det saknas kunskap inom hälso- och sjukvården om hur de olika professionerna arbetar enligt Johannessen och Steihaug (11), som menar att om denna kunskap förbättras kan det möjliggöra ett gott interprofessionellt samarbete och öka möjligheten för rätt åtgärd för patienten.
2:4 Ny lag om samverkan vid utskrivning
Syftet med lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård är att vården till enskilda individer efter utskrivning ska vara trygg och hålla en god kvalité. Lagen är framtagen för patienter som är i behov av hjälp och stöd efter utskrivning från sjukhuset. För att säkerställa att vården är kostnadseffektiv ska patienten överlämnas till öppenvården så snart som möjligt. Enligt lagen ska ansvarig läkare göra en bedömning vid inskrivningen av patienten gällande behov av fortsatt vård i hemmet efter utskrivning. Om det anses vara aktuellt ska information gällande patienten skickas till berörda professioner som arbetar med hemgång utanför sjukhuset inom 24 timmar. Omgående påbörjas förberedelser genom att utse en vårdkontakt och påbörja planering för en trygg hemgång. Utskrivningsplaneringen ska påbörjas senast tre dagar efter att patienten är utskrivningsklar, vilket även inkluderar helger och helgdagar. Detta skiljer sig från tidigare lagstiftning då utskrivningsplanering skulle påbörjas inom fem veckodagar (1).
3
2:5 Problemområde
Då en ny lag gällande utskrivning har implementerats i början på året så finns ett behov av att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samverkan i samband med utskrivning från sjukhus (1). Lagen har resulterat i att det nya samverkanssystemet Lifecare implementerats inom Örebro läns samtliga kommuner och sjukhus. Lifecare är ett webbaserat verktyg som ger kommunanställda och sjukhusanställda möjlighet att samverka gällande patienter för att främja att patienten får en korrekt bedömning och att lämpliga åtgärder ges. I Lifecare finns ett planeringsunderlag som ska fyllas i för att kartlägga patientens behov av insatser. Efter ifyllt planeringsunderlag hamnar patienten inom ett av de färgkodade spår som finns: grönt, blått, gult och rött. Grönt och blått spår innebär att patienten inte har ett behov att nya insatser. Gult och rött spår innebär att patienten har ett behov av vårdplanering och nya insatser (12). Om patienten inte bedöms korrekt eller om viktig information inte skrivs in i
planeringsunderlaget finns det en risk att patienten hamnar inom fel spår och behovet av insatser kan missas. Det är därför viktigt att undersöka hur samverkan påverkats efter ny lag och implementering av Lifecare då patientens vård och rehabilitering skulle kunna påverkas negativt vid eventuella brister i samverkan i Lifecare. Eftersom den nya lagen har minskat antal dagar inom vilken utskrivningsplaneringen ska påbörjas till tre dagar, innebär det kortare vårdtider och kräver därför snabbare insatser från kommunanställda arbetsterapeuter. Detta är oroväckande i och med att forskning visat att kommunala arbetsterapeuter har hektiska dagar som ofta fylls av aktivitetsbedömningar för att planera rehabilitering, och samarbetet mellan arbetsterapeuter inom slutenvården och den kommunala vården brister (11). En välfungerande samverkan mellan de olika vårdprofessionerna i samband med utskrivning har stor betydelse för patientens fortsatta rehabilitering och möjlighet till aktivitet efter hemgång. Frågan är då om den nya lagen och det nya samverkanssystemet har bidragit till att förbättra denna samverkan?
3. Syfte
Syftet är att beskriva kommunanställda arbetsterapeuters erfarenheter av samverkan med sjukhusanställda vårdprofessioner i samband med utskrivning av patient i Örebro län för att främja möjlighet till aktivitet.
4. Metod
4:1 Design
Studien genomfördes med en deskriptiv design, med kvalitativ ansats för att få en djupare förståelse för området. Intervjuer användes för att samla in data, vilket är en passande metod eftersom fokus ligger på förståelsen av helheten av en persons erfarenhet (13). Kvalitativ metod ger även möjlighet att under studiens gång tillägga eller forma frågor som kan leda till att studiens syfte besvaras på en djupare nivå (14).
4:2 Urval
För att hitta deltagare till studien med relevant erfarenhet gjordes ett strategiskt urval i Örebro län. De tillfrågade var fem arbetsterapeuter från kommuner med högre antal invånare och fem arbetsterapeuter från kommuner med mindre antal invånare. I studien inkluderades en
kommun med invånarantal över 100 000 och fem kommuner med invånarantal under 15 000. Syftet med fördelningen var att öka möjligheten till överförbarhet samt studera möjliga skillnader av erfarenheter vid arbete inom mindre och större kommun. Inklusionskriterierna för att delta i studien var att deltagarna skulle vara legitimerade arbetsterapeuter inom Örebro län, anställda och verksamma inom den kommunala verksamheten i minst ett år samt ha erfarenhet av vårdplanering och utskrivning av patient. För att få kontakt med deltagarna
4
kontaktades verksamhetschef, medicinsk ansvarig för rehabilitering (MAR) eller medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) inom de olika kommunerna via e-post som innehöll studiens informationsbrev. De förmedlade sedan kontakt med yrkesverksamma arbetsterapeuter som uppfyllde inklusionskriterierna. Av de 10 arbetsterapeuter som kontaktades tackade en nej till att delta i studien och en svarade inte.
4:3 Undersökningsgrupp
Totalt inkluderades 8 deltagare i studien och bestod av en man och sju kvinnor, varav alla var legitimerade arbetsterapeuter, där fyra arbetade i kommuner med färre antal invånare och fyra från en kommun med större antal invånare. Av deltagarna var sex i åldern 40-50 år, en i åldern 30-40 år och en i åldern 20-30 år. Antal år som intervjupersonerna varit legitimerade arbetsterapeuter var för tre stycken 1-10 år, för två stycken 11-20 år och för tre stycken över 21 år.
4:4 Datainsamling
Kvalitativ data samlades in genom semistrukturerade intervjuer (15). En intervjuguide med öppna frågor användes för att besvara studiens syfte. Den baserades på fem frågeområden som svarade mot studiens syfte och användes för att låta deltagarna styra samtalet samt ordningsföljden gällande de områden som tas upp (16). Huvudområdena berörde
utskrivningsprocessen, samverkan, tid, aktivitet och lagändring. Följdfrågor användes för att stimulera intervjupersonens svar och få ytterligare information inom respektive frågeområde. Intervjuerna utfördes på en plats som deltagaren valt. För att undersöka om det fanns ett behov av att förändra intervjuguiden för att besvara studiens syfte gjordes en provintervju (17). Provintervjun resulterade i tillägg av en avslutande öppen fråga med syfte att deltagarna skulle få möjligheten att fritt berätta om ytterligare tankar om syftet som inte tagits upp inom tidigare frågeområden. Provintervjun kunde användas i studiens resultat då inga ändringar av befintliga frågeområden och följdfrågor gjordes. Författarna turades om att genomföra intervjuerna för att undvika att samma intervjuteknik skulle kunna påverka resultatet. Författaren som inte höll intervjun medverkade för att sköta den tekniska utrustningen som användes vid inspelning samt för att ställa följdfrågor vid behov. Vid ett intervjutillfälle misstolkades en av de ställda frågorna. Deltagaren upptäckte själv missförståndet i efterhand och kontaktade författarna. En intervju gjordes därför över telefon gällande det misstolkade frågeområdet. För att möjliggöra att analysen av insamlad data kunde göras på ett korrekt sätt spelades intervjuerna in för att sedan transkriberas. Författarna transkriberade hälften av intervjuerna var och materialet kontrollerades sedan av den som inte transkriberat respektive intervju.
4:5 Analys
Transkriberad data analyserades med innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (18) med fokus på det manifesta innehållet. Analysen gjordes utifrån en induktiv ansats då resultatet och dess kategorier formades efter färdigställd analys beroende på råmaterialets innehåll (19). Data från den första intervjun analyserades av båda författarna för att stärka tillvägagångssättet för den resterande innehållsanalysen som gjordes enskilt. Data lästes flera gånger innan analys påbörjades för att skapa en korrekt förståelse av innehållet. Författarna förde en löpande dialog under innehållsanalysens gång för att säkerhetsställa ett likvärdigt sätt att arbeta med analysen av data. Efter att författarna läst innehållet identifierades
meningsenheter innehållande relevant information som svarade mot studiens syfte (18). Därefter kondenserades meningsenheterna genom att korta ner befintlig text men bevara den relevanta informationen. De kondenserade meningsenheterna gav sedan stöd till skapandet av koder, vilket fungerar som etiketter som beskriver den kondenserade meningen. Sju
5
underkategorier skapades av koderna och fördelades sedan över 3 huvudkategorier. En kategori är en sammanfattning av text som delar en specifik egenskap och kan identifieras genom hela analysen (15).
Tabell I. Analysexempel.
Meningsenhet Kondenserad meningsenhet
Kod Underkategori Kategori
Det blir mer arbete för mig när det saknas arbetsterapeut på sjukhuset. Finns det ingen arbetsterapeut så är det jag som får fixa ut de saker som sjukhuset kan skicka med då det handlar om att förskriva hjälpmedel Om det saknas arbetsterapeut på sjukhuset får jag förskriva de hjälpmedel som sjukhusets ska fixa.
Resurser Resurser påverkar planering och behovsbedömning inför utskrivning. Roller och resurser påverkar samverkan 4:6 Etiska ställningstaganden
Författarna har i studien behandlat etiska överväganden enligt de grundläggande etiska principerna som beskrivs av Olsson och Sörensen (14). Inför genomförandet av studien diskuterades eventuella risker och vinster för att ta ställning till om studien bör genomföras eller inte. De risker som diskuterades var att det för arbetsterapeuterna tar tid från deras ordinarie arbetsuppgifter. De vinster som diskuterades var arbetsterapeuternas möjlighet till att få samtala om ett aktuellt ämne som berör deras arbete, samt att den ökade kunskapen i ämnet kan bidra till att främja samverkan vid utskrivning av patienter. Författarna valde att genomföra studien då risken kunde minimeras genom att arbetsterapeuterna själv fick välja tid och plats för intervju. Respektive deltagare i studien har mottagit ett informationsbrev innan intervjun ägde rum. Detta för att säkerställa att det fanns gott om tid att läsa igenom
informationen och ge sitt skriftliga samtycke enligt autonomiprincipen som beskriver rätten till deltagarnas självbestämmande gällande information och beslut. Insamlad data bör för att främja konfidentialitet förvaras så att obehöriga saknar tillgång till materialet (14). Materialet förvarades därför inlåst på ett säkert sätt så att ingen obehörig kunde ta del av det.
5. Resultat
Resultatet beskriver kommunanställda arbetsterapeuters erfarenheter av samverkan med sjukhusanställda vårdprofessioner i samband med utskrivning av patient i Örebro län för att främja möjlighet till aktivitet. Samverkan sker genom olika kommunikationssätt och påverkas av olika syn på roller och prioritering av resurser inom vården. Hur den nya lagen har
påverkat samverkan och arbetsterapeuternas arbete belyses också. Resultatet presenteras utifrån tre kategorier och sju underkategorier (tabell II) med illustrerande citat från deltagarna. Citaten följs av en beskrivning av vilken deltagare det tillhör.
6
Tabell II. Översikt av kategorier.
Kategori Underkategori
Samverkan genom olika kommunikationssätt
• Skriftlig kommunikation via samverkanssystemet Lifecare • Kommunikation som sker verbalt
genom fysiska möten, telefon-och videosamtal
Roller och resurser påverkar samverkan
• Resurser påverkar planering och behovsbedömning inför utskrivning • Resurser påverkar aktivitetsträning
och hjälpmedelsförskrivning • Förståelse för arbetsterapeutrollen
påverkar samverkan av åtgärder vid utskrivning
Nya lagens påverkan på samverkan
• Implementering av den nya lagen påverkar samverkan
• Nya lagens påverkan på vårdtid, prioritering och planering
5:1 Samverkan genom olika kommunikationssätt
Den här kategorin beskriver samverkan genom skriftlig kommunikation i samverkanssystemet Lifecare och verbal kommunikation genom telefonsamtal, videolänk och fysiska möten. Det ges förslag på förbättringar med Lifecare samt beskrivs att avstånd till sjukhuset påverkar inställningen till fysiska utskrivningsplaneringsmöten.
5:1:1 Skriftlig kommunikation via samverkanssystemet Lifecare
Vid utskrivning av patienter från sjukhuset används ett databaserat system som samtliga deltagare berättade om. Lifecare används som en länk mellan sjukhusanställda och kommunanställda för att kommunicera och samverka kring de patienter i behov av kommunala insatser efter utskrivning. Samtliga deltagare nämnde att det är det vanligaste sättet att samverka med sjukhusanställda. Flera uppgav att den skriftliga
kommunikationsformen är smidig och effektiv eftersom det snabbt går att skicka information till sjukhuset. Det skapar även en möjlighet att gå tillbaka och läsa information igen för att kontrollera vad som har nämnts och när.
Fördelen är att alla dessa vårdprocesser finns kvar, även om en patient skrivs ut. Så man kan också gå in och läsa om man undrar “hur var det igen?”. Blir patienten inlagd igen, om det händer något hemma eller att det blir en avvikelse så kan man kontrollera att “visst sa de/jag att de skulle göra”, det blir som en journalföring. Man kan följa vad som hänt. Det är svårare att bevisa vad som hänt när man pratat i telefon, så jag tycker det är
bra att skriva om det (deltagare 4).
Läkaren på sjukhuset bedömer den inneliggande patientens tillstånd och skriver in personen i Lifecare. Inskrivna patienter delas in i ett av fyra färgkodade spår i systemet där varje färg signalerar vilka insatser patienten har behov av. Ett grönt eller blått spår indikerar att det inte finns behov av utskrivningsplanering eller nya insatser av arbetsterapeut. Ett gult spår innebär att en utskrivningsplanering är aktuell. Rött spår signalerar att patienten har ett kraftigt
förändrat vårdbehov och att det behövs en samordnad individuell planering på sjukhuset innan hemgång för att bestämma vem som ansvarar för vad och om patienten kan återgå till ordinärt
7
boende. Deltagarna bevakar Lifecare flera gånger om dagen för att se om några nya patienter blivit inskrivna, ofta en gång på morgonen när annan dokumentläsning utförs och minst en gång på eftermiddagen. Flera av deltagarna har sitt eget geografiska område att jobba utifrån, och behöver därför ha koll på om patienten bor inom deras tilldelade arbetsområde.
Sjukhuspersonal skriver orsaken till inskrivning samt planerat utskrivningsdatum i ett planeringsunderlag som delas i Lifecare med den kommunanställde arbetsterapeuten. Finns kunskap om patientens boendemiljö, hjälpmedel, ADL och annan relevant information sedan tidigare, skriver deltagarna in det i planeringsunderlaget.
Om det är något specifikt i miljön så brukar jag skriva det, till exempel ”bor tre trappor upp utan hiss”, för att påvisa att patienten kanske måste trappträna (deltagare 8).
Information av den kommunanställda arbetsterapeuten kan ibland påverka så att det blir ett byte av färgkodat spår för patienten. En utskrivningsplanering kan då bli aktuell eftersom patienten har ett behov av fler åtgärder än som tidigare uppmärksammats. Kontaktuppgifter till den kommunanställda arbetsterapeuten anges så att vårdpersonalen på sjukhuset kan ringa och rapportera om det skulle vara något speciellt. Är patienten okänd för den
kommunanställda arbetsterapeuten meddelar deltagarna även detta i samverkanssystemet.
Flera deltagare upplever att det tagit tid och varit svårt att lära sig arbeta i Lifecare och att det finns förbättringar som kan göras för förenkling av användandet. Sökord i systemet förändras ibland vilket resulterar i svårighet att veta vad som ska skrivas var. För en profession kan det vara självklart var viss information ska skrivas medan det kan vara otydligt för en annan. Detta kan bero på att vissa professioner har ett medicinskt fokus medan andra har ett
rehabiliterande fokus gällande funktion och aktivitet. Ett språk som passar alla yrkesgrupper upplevs vara en förändring som kan göras för att förbättra systemet. Några deltagare nämnde att det finns brister i planeringsunderlaget som används för att fylla i patientens vårdstatus. De brister som finns i planeringsunderlaget rör patientens aktivitetsförmåga, vilket innebär att patientens behov av arbetsterapi kan missas och leda till en patientutskrivning med bristande säkerhet. Vissa deltagare berättade att de är delaktiga i att förändra planeringsunderlaget för att förbättra det som idag är bristfälliga gällande arbetsterapi och aktivitet. De nämnde även att mycket information gällande patienten skrivs i bilagor i en meddelandefunktion. Detta kan dock bli rörigt, vilket ökar risken att viktig information inte skrivs eller läses.
Det finns självklart förbättringar som kan göras. Det finns ord som ändras i systemet och ibland kommer det nya ord som man inte förstår. Det kanske är svårt när man har olika yrkesroller men ett språk som passar alla så att
man ej missar något. Det är även lite rörigt med bilagor (deltagare 5).
Vid de avdelningar där samverkan inte fungerar upplevde deltagarna att den skriftliga
informationen i samverkanssystemet inte är tillräcklig för att kunna planera en säker hemgång för patienten. Flera nämnde även att de anställda på sjukhuset inte alltid läser all information som kommunens arbetsterapeuter delger i Lifecare, vilket kan resultera i att patientens behov missas. De flesta av deltagarna upplever ändå att Lifecare fungerar bra. Med tiden har de lärt sig att använda systemet och upplever att det fortlöpande utvecklas till det bättre.
Jag tycker det faktiskt är ett bra sätt att få koll via Lifecare [samverkanssystemet] (Deltagare 8).
5:1:2 Kommunikation som sker verbalt genom fysiska möten, telefon- och videosamtal.
Samtliga deltagare berättade att de sällan medverkar i utskrivningsplaneringsmöten på sjukhuset. Om behov av arbetsterapeutiska insatser finns vid utskrivning av patient inom
8
kommun med högre antal invånare informeras arbetsterapeutenom det efter
utskrivningsplaneringen. Patientfall inom det röda spåret är ett undantag, då krävs deltagarens närvaro på plats vid mötet. Enligt deltagarna är röda spår dock ovanliga. Anhöriga eller patienten kan i vissa fall också kräva den kommunanställda arbetsterapeutens närvaro vid utskrivningsplanering. Avståndet från arbetsplats till sjukhus påverkar deltagarnas inställning till att utskrivningsplaneringar på sjukhus sällan utförs. De som arbetar i områden med kort avstånd till sjukhuset upplever att de gärna hade närvarat vid fler utskrivningsplaneringar, framförallt de gånger det finns kännedom kring patienten sedan tidigare. Vissa av deltagarna inom en kommun med högre antal invånare där ett utskrivningsteam ansvarar för utskrivning från sjukhuset nämnde att möjligheten till att medverka på utskrivningsplaneringar finns om de önskar, och anser att det behövs för att främja säkerheten för patienterna. Trots den
möjligheten så medverkar deltagarna sällan vid utskrivning på sjukhuset och vissa nämnde att de borde nyttja den möjligheten mer.
Om patienten är i behov av större eller fler insatser nämnde flera deltagare att det eventuellt kan ske kommunikation via telefonsamtal. Telefonsamtal görs dock allt mer sällan då de försöker undvika att jaga personal på sjukhuset och istället lämnar sina kontaktuppgifter i Lifecare. Vissa av deltagarna föredrar telefonsamtal då det kan vara lättare att föra en verbal kommunikation angående vissa patienter och minska risken för missförstånd gällande patientens tillstånd. En berättar att uppföljning via telefon med patienten kan göras för att säkerhetsställa att inget har missats.
Det bästa sättet att kommunicera är via telefon för då blir det inga funderingar (deltagare 1).
Flera deltagare berättade att de använder sig av videolänk. Utskrivningsplanering via länk skapar en möjlighet att få se ansiktet och kroppsrörelser på patienten. Det upplevs vara en positiv utveckling att kunna kommunicera via videolänk då vissa av deltagarna tidigare behövde spendera en stor del av arbetsdagen för att åka till sjukhuset där mötet skulle ske.
Vårdplaneringar görs ej på sjukhus på samma sätt som förut, men vi har fått till det med webbplanering. Förut hade inte sjukhuset de uppkopplingsmöjligheter som krävdes, vilket de har idag. Det tog oss minst en halvdag för
en vårdplanering som kanske tog en halvtimme, så det har ju kortat ner tiden avsevärt för oss (deltagare 7).
Deltagarna nämnde dock att det inte alltid är möjligt att utföra en utskrivningsplanering via länk samt att det kan finnas svårigheter att göra en korrekt aktivitetsbedömning. Exempelvis kan det vara svårt att få kontakt med patienter med låg vakenhetsgrad via länk och
aktivitetsbedömningar blir då svåra att utföra.
5:2 Roller och resurser påverkar samverkan
Den här kategorin beskriver hur roller och resurser påverkar interprofessionell samverkan vid utskrivning av patient. Roller och resurser påverkar planering, behovsbedömning,
aktivitetsträning och hjälpmedelsförskrivning. Interprofessionell samverkan påverkas även av förståelse för den kommunanställda arbetsterapeutens yrkesroll och dess arbetsuppgifter.
5:2:1 Resurser påverkar planering och behovsbedömning inför utskrivning.
Det flesta deltagarna upplevde att samverkan vid utskrivning kan påverka patientens aktivitetsförmåga positivt genom att patientens behov fångas upp och arbetsterapeuten kan implementera lämpliga åtgärder. Om de kommunanställda arbetsterapeuterna inte har träffat patienten innan hemgång är det viktigt att sjukhusanställda fångar upp patientens behov och aktivitetsförmåga. Flera nämnde vikten av att föra en löpande dialog med vårdprofessionerna
9
på sjukhuset eftersom patientens aktivitetsförmåga och allmäntillstånd kan ändras snabbt. Flera deltagare lyfte att de ibland måste påminna sjukhuset om att patienten behöver en arbetsterapeutisk bedömning innan hemgång eftersom sjukhuset i många fall har för bråttom att skicka hem patienter. Det ges som exempel att den kommunanställda agerar polis genom att signalera sjukhuset att de inte kan skicka hem patienten och lämna över allt till när patienten är hemma. En av deltagarna nämnde att det finns ett kommunanställt
hemtagningsteam på ett av länets sjukhus, vilket upplevs positivt. Hemtagningsteamet på sjukhuset har resulterat i säkrare bedömningar gällande patientens aktivitetsförmåga och behov av insatser. En deltagare uttryckte att alla patienter borde utskrivningsplaneras oavsett orsak till inskrivning, då de ofta behöver en arbetsterapeutisk insats eller motta information.
Om rätt insatser ges så man blir mer självständig. Det minskar även risken för fall. Man kan även fånga upp behovet av dagrehabilitering eller social dagvård. Det är många bitar för att få igång en person (deltagare 5).
Ett antal deltagare upplever att patientens aktivitetsförmåga inte främjas av en
utskrivningsplanering eftersom patienten ska skrivas ut så snabbt som möjligt, och i många fall hinner inte aktivitetsförmågan fångas upp förrän patienten har kommit hem. Då kan en ny vårdplanering i hemmet ske för att planera patientens behov.
Det går så fort idag, de får inte ligga på lasarettet, så tappar man mycket av aktivitetsförmågan så främjas det inte mycket av en vårdplanering (deltagare 8).
Den kommunanställda arbetsterapeuten samverkar oftast med arbetsterapeuten på sjukhuset, det är även vanligt att de samverkar med sjuksköterska och sjukgymnast. Flera deltagare berättade om svårigheter som uppstår när en avdelning på sjukhuset helt saknar arbetsterapeut eller när arbetsterapeut enbart finns på avdelningen vid behov. När en avdelning helt saknar arbetsterapeuter uppstår det ofta brister i samverkan och patientens behov av arbetsterapi missas. De hjälpmedel som sjukhuset ska förskriva för att patienten ska kunna gå hem får istället förskrivas av den kommunanställda arbetsterapeuten. När en arbetsterapeut enbart finns på avdelningen vid behov måste den bli kallad av övrig personal på avdelningen, detta missas ofta då övriga professioner inte har tillräcklig kunskap om arbetsterapi och därmed inte kan bedöma behovet av en arbetsterapeutisk bedömning. Det har resulterat i att den
kommunala arbetsterapeuten varit tvungen att ta kontakt med avdelningsansvarig
arbetsterapeut på sjukhuset för att be om en ADL-bedömning. Enligt de flesta deltagarna fungerar samverkan med sjukhuset olika beroende på vilket sjukhus inom länet samt
avdelning. Vissa upplever att samverkan fungerar bättre med länets mindre sjukhus än länets större sjukhus och önskar att professionen skulle värderas högre så att fler arbetsterapeuter skulle kunna anställas inom sjukhuset och ge förutsättningar för en förbättrad samverkan.
Det är sämre från vissa avdelningar på sjukhuset. De kanske inte har uppmärksammat något eller inte kallat sin arbetsterapeut som har hand om den avdelningen för att de ej tänkt att det behövs. Då kan ju inte heller arbetsterapeuten på sjukhuset ge en rapport. Det märks vilka avdelningar som har en fast arbetsterapeut. När
arbetsterapeuten är kopplad till flera avdelningar blir det mer brister (deltagare 5).
5:2:2 Resurser påverkar aktivitetsträning och hjälpmedelsförskrivning
Flera av deltagarna upplever att de inte får information om det utförs aktivitetsträning med patienten på sjukhuset inför utskrivning, med undantag för långvariga rehabiliteringspatienter som har kontakt med ett rehabiliteringsteam. Informationen om utförd aktivitetsträning önskas för att kunna göra en korrekt behovsbedömning av patienten från start. Aktivitetsförmågan hos patienten kan vara annorlunda på sjukhus gentemot hemmiljö då sjukhusets miljö är anpassad och har öppna ytor. Deltagarna menar att å ena sidan kan patienterna vara mer
10
aktiva på sjukhuset på grund av den anpassade miljön men å andra sidan kan de ha svårare att utföra aktiviteter eftersom de är ovana vid miljön på sjukhuset.
Det kan hända att man får en rapport där det står att patienten är självständig i och ur säng men då tänker man inte på att sjukhuset har en höj-och sänkbar säng. De på sjukhuset kanske har lagt i glidlakan så att det är
jättelätt att vända sig, men det finns inte hemma om inte vi förskriver det (deltagare 3).
En av deltagarna upplever att personal på sjukhuset ofta har anpassat aktivitet utefter hur det ser ut i hemmet och att de är duktiga på att föra en dialog gällande hur det ser ut i patientens hem samt informera om vilka hjälpmedel som skickas med. Flera deltagare upplever att det skulle vara bra om aktivitetsträning utfördes på sjukhuset även med de patienter som inte är kopplade till en rehabiliteringsenhet.
Samtliga deltagare upplever att de efter utskrivningsplanering oftast hinner få hem hjälpmedel till patienten i tid. De gånger de inte hinner är ofta på grund av att patienten går hem utanför arbetsterapeutens arbetstid. Då kan de ha behövt ta kontakt med anhöriga som mött upp i hemmet, och ordnat en uppföljning några dagar senare. Då arbetsterapeuter inte jobbar på helger försöker de flesta deltagare undvika att hem patienter med behov av arbetsterapi på fredag eftermiddag. Trots att vikten av instruktioner och aktivitetsbedömning av hjälpmedel läggs fram av de flesta deltagarna så nämner vissa att det idag brister eftersom att
utskrivningsplaneringen förväntas gå snabbt.
Den krassa verkligheten är att man oftast inte instruerar så jättemycket. Det blir ett utprovningstillfälle, eller att man försöker visa så mycket man kan. Sen följer man upp. Säger de att det går bra, gör man inget mer, för det
kommer in nya ärenden (deltagare 4).
En deltagare upplevde att antalet förskrivna hjälpmedel från kommunens arbetsterapeuter kan minskas om en fullständig behovsbedömning gjordes för de patienter som behöver, då det ibland förekommer förskrivning av fler hjälpmedel än vad patienten är i behov av. Ibland har detta resulterat i att förskrivna hjälpmedel blivit stående i hjälpmedelsförråd och aldrig kommit till användning. Deltagarna menar att det också finns brister i bedömningen om de hjälpmedel som skickas med fungerar i patientens hemmiljö samt att de ibland inte är korrekt inställda, vilket gör att patienten inte kan använda hjälpmedlet.
För det känns som det viktigaste ibland är att de får med produkterna hem. Det har hänt att folk måste ha komfortrullstol och då skickar man bara med en komfortrullstol utan att ställa in den, för att den måste med
(deltagare 6).
5:2:3 Förståelse för arbetsterapeutrollen påverkar samverkan av åtgärder vid utskrivning
En del av deltagarna upplever att arbetsfördelningen mellan dem och sjukhusanställda vårdprofessioner är välfungerande och att professionerna på sjukhuset har kunskap om den kommunanställdas ansvarsområden och arbetsuppgifter. Flera upplever dock att det finns brister i arbetsfördelningen mellan olika vårdprofessioner. De menar att de bristerna beror på att andra vårdprofessioner på sjukhuset har dålig kunskap om arbetsterapi och inte är
uppdaterade på förändringar som har skett inom ansvarsområdet för arbetsterapi i kommunen. Det resulterar i att sjukhusanställda saknar kunskap gällande kommunens ansvar och ibland antar att den kommunanställda arbetsterapeuten ska göra mer än vad som rör sig inom det arbetsterapeutiska arbetsområdet. Flera deltagare nämnde specifikt sjuksköterskans förståelse för den kommunanställda arbetsterapeutens roll i rehabiliteringsprocessen som bristande, vilket har resulterat i att de upplever att de enbart ses som leverantörer av hjälpmedel.
11 Det vore bra om sjuksköterskorna hade kunskap om mina arbetsuppgifter. De har dålig kunskap om hjälpmedel och att det är
en åtgärd. Det är bara hjälpmedel och ingen insats (deltagare 7).
Arbetsterapeuterna på sjukhuset har oftast kunskap om vad kommunanställda arbetsterapeuter gör, men inte alltid. En av deltagarna nämnde att det finns tydliga riktlinjer gällande
förskrivning av hjälpmedel, men att det ändå kan uppstå problem relaterat till vem som förskriver vad. Flera berättade att det är upp till sjukhuset att skicka med de hjälpmedel som patienten är i behov av för att kunna åka hem. Deltagare verksamma i en stor kommun nämnde att en samverkansgrupp med vårdprofessioner från sjukhuset och kommunen som träffas på regelbundna möten skulle kunna öka kunskapen om varandras arbetsuppgifter och tydliggöra de olika begränsningarna som finns hos vårdgivarna och öka förståelsen för varandra. De anser att det skulle vara bra att mötas för att skapa en relation och få ett ansikte på personen de kommunicerar med över telefon och samverkanssystemet. En deltagare i en mindre kommun nämner att de har en samverkansgrupp där kommunanställd arbetsterapeut, sjuksköterskor, utskrivningssamordnare, verksamhetsutvecklare och enhetschefer medverkar för att diskutera rutiner och arbetssätt.
Vi har chans att få ett ansikte till den vi skriver meddelanden till och man kan diskutera hur man tänker och vad vi har rätt till och kan göra i kommunen (deltagare 6).
En del av deltagarna uttryckte att de tar kontakt med patienten när den är inneliggande på avdelningen. Patienter kan dock vara inlagda under många veckor, det upplevs därför svårt att i de lägena veta exakt när den kommunanställda arbetsterapeutens planering för hemgång bör starta. Vid samverkan med sjukhus i kommun med högre antal invånare har den hänt att patienter fått återtas, trots att patienten ansetts vara medicinskt färdigbehandlad. Detta för att nödvändigt hjälpmedel inte föreskrivits, vilket är en konsekvens av otydlig rollfördelning gällande vem som förskriver vad. Vid samverkan med mindre sjukhus upplever flera
deltagare att det finns en god förståelse hos de sjukhusanställda gällande att det kan ta tid för den kommunanställda arbetsterapeuten att förskriva och prova ut vissa hjälpmedel.
De vet nog i grund och botten vad vi gör, men inte vilket ansvar vi har. Vissa kanske tänker att vi gör saker vi inte gör längre, som de sällan själva är inblandade i. Regler ändras och stramas åt, och nu är ansvaret mycket
på patienten. Den utvecklingen tror jag inte de hänger med inom slutenvården (deltagare 4).
5:3 Nya lagens påverkan på samverkan
Den här kategorin beskriver hur de kommunanställda arbetsterapeuterna upplevde implementeringen av den nya lagen, samt hur lagen påverkat de kommunanställda
arbetsterapeuternas prioritering och planering av sitt arbete. Dessutom beskrivs hur vårdtiden för inneliggande patienter påverkats av lagändringen.
5:3:1 Implementering av den nya lagen påverkar samverkan
Hälften av deltagarna i studien upplever att de fick tillräckligt med information om den nya lagen innan den verkställdes, medan andra hälften anser att de inte fick tillräckligt för att kunna implementera lagen i sitt arbete, vilket skapade oro och stress. De önskar att den information som gavs skulle ha varit tydligare. De hade även önskat mer specifik information hur de som kommunanställda arbetsterapeuter ska arbeta, då informationen riktar sig till ett flertal professioner. De flesta deltagare uppgav att det fanns möjlighet till informationsträffar på sjukhuset, workshops och webbutbildningar. Flera berättade att den information som gavs inte handlade så mycket om den nya lagen utan mer om det nya samverkanssystemet. De upplever att Lifecare inte var helt utvecklat vid starten av användandet och att informationen kunde ha varit bättre om det varit färdigutvecklat.
12
Inför den nya lagen fanns en oro hos de kommunanställda arbetsterapeuterna över hur
hemtagning av patient fungerar om en arbetsterapeut har semester eller är sjuk. Detta har visat sig fungera bra för samtliga deltagare då alla hittat en arbetsstruktur att arbete efter som gör att kollegor har möjlighet att hjälpa varandra med hemtagning av patienter. De flesta tycker sig vara trygga i rollen som problemlösare om komplikationer uppstår, att det varit en utvecklingsprocess under året och att de idag hittat ett sätt att arbeta som fungerar bra. Flera berättade att de fortfarande arbetar med att förbättra rutiner och arbetssätt. Det framgår tydligt att de flesta arbetsplatser har format sitt eget sätt att arbeta vilket tyder på att det finns
skillnader inom länet gällande hur kommunanställda arbetsterapeuter arbetar.
Det var mycket information innan, men vi håller fortfarande på med implementeringen för att hitta vår samverkansform. Alla kommuner har byggt upp egna system med regionen, det är inte bra eftersom vi ska ha
lika vård i hela länet (deltagare 3).
Flera deltagare upplever dock att lagen påverkat kommunikationen negativt då den bland annat har resulterat i att utskrivningsplaneringar sällan görs ansikte mot ansikte.
Planeringen för patientens hemgång sker med kort varsel då det inte är lika vanligt att vi träffas allihopa. Jag tycker det va tydligare kommunikation förut och tryggare för patienten som det ser ut just nu
iallafall.
5:3:2 Nya lagens påverkan på vårdtid, prioritering och planering
Samtliga deltagare upplever att den nya lagen har påverkat deras planering och prioritering i arbetet. De flesta anser att de innan den nya lagen kunde välja att skjuta upp patientens hemgång någon dag. Idag jobbar de mer effektivt då denna möjlighet är begränsad. Det krävs en flexibilitet och de behöver ständigt vara förberedda på att patienter skrivs ut. Det är viktigt att hålla koll på utskrivningsdatum för en patient samt eventuella ändringar. De
kommunanställda arbetsterapeuterna lämnar plats i schemat där en patient beräknas komma hem, vilket gör att hembesök hos andra patienter bokas in med kortare varsel. För några av deltagarna har det även hänt att de fått avboka andra planerade hembesök för att kunna ta hem en patient från sjukhuset då det är högt prioriterat. Ett flertal deltagare upplever att det skulle vara bättre om det inte var så strikt med att patienten ska hem inom tre dagar då fokus hamnar på dagar och betalningsansvar istället för patienten.
Mycket handlar om att jaga dagar. Vi har tre dagar på oss, det ska vara ett snitt så man inte får betalningsansvar. Så det blir en etisk fråga, att vi sitter och jagar dagar och tänker på betalningsansvar. Då glömmer man patienten. Det skulle ibland vara bättre om patienten fick vara kvar på sjukhuset två dagar till så vi kan säkerställa allting. Men då det är påtryckningar från ledningen att det ska se bra ut med statistik. Men det
händer att man får vara kvar på sjukhus för att vi inte kan säkerställa hemgång (deltagare 6).
Flera av deltagarna nämnde att kortare vårdköer i länet är en positiv effekt som den nya lagen fört med sig, och att det är viktigt för att den personen som är i behov av en vårdplats också ska få det. En av deltagarna upplever att tiden för hemtagning kan förbättras om alla patienter läggs upp i Lifecare samt att informationen som är skriven är korrekt, så att en effektiv utskrivningsplanering kan göras. En av deltagarna upplever att den nya lagen och det nya systemet har gjort sjukgymnasten mer delaktig i patientens vård vilket leder till att patientens förbättrade funktionsförmåga skapar förutsättningar för aktivitetsutförande. Vissa tycker att det nya systemet varit lätt att jobba med och upplever inte att det påverkat deras arbete negativt då det lärt sig systemet snabbt.
Man har fått ner vårdtiderna på sjukhuset, vilket är bra, att folk inte ligger inne för länge. (deltagare 1).
13
6. Diskussion
6:1 Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var attefter lagändring beskriva kommunanställda arbetsterapeuters erfarenheter av samverkan med sjukhusanställda vårdprofessioner i samband med utskrivning av patient i Örebro län för att främja möjlighet till aktivitet. Resultatet visar att
kommunanställda arbetsterapeuter har olika erfarenheter av samverkan med sjukhusanställda vårdprofessioner, men att den nya lagen har påverkat samtliga arbetsterapeuters arbetssätt och kommunikation i samverkan med sjukhusanställda. Den nya lagen har resulterat i ett ändrat fokus från patientens behov till kommunens betalningsansvar.
Resultatet från denna studie visar att kommunikationen som vanligtvis sker mellan kommunanställda arbetsterapeuterna och sjukhusanställda är skriftlig kommunikation via samverkanssystemet. Många av deltagarna var också av åsikten att den skriftliga
kommunikationen är att föredra framför andra typer av kommunikationer, av anledningen att det är ett snabbt sätt att kommunicera och även kan ses som en säkerhet för den
kommunanställda arbetsterapeuten för att kunna återvända till det skriftliga underlaget och observera vad som har skrivits och när. Dels för att ha bevis på att den kommunanställda arbetsterapeuten har deltagit i planeringen med patienten, men också för att främja en effektiv planering där arbetsterapeuten snabbt kan gå tillbaka och se vad som sagts och vad som behöver göras i arbetet av patienten. Detta är viktigt för att kunna vara flexibel i sitt
planerande då det förekommer att flertal patienter kommer hem på en och samma dag, och de kan vara tvingade att bolla flera utskrivningsplaneringar samtidigt. Studiens resultat gällande skriftlig kommunikation bekräftas av Vermeir et al. (10) som menar att den skriftliga
kommunikationen är mest förekommande mellan vårdprofessioner i samverkan om patienter, och att fördelar med metoden är dess tidseffektivitet och möjligheten att spåra text. Dock beskriver de att kommunikation som sker ansikte mot ansikte rekommenderas, eftersom det ger möjlighet att se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Att denna skillnad finns mellan tidigare forskning och verklighet inom länet finns skulle kunna bero på att utskrivningsprocessen går snabbt idag och att kommunikationen därför behöver vara snabb och tidseffektiv, vilket den skriftliga kommunikationsformen erbjuder.
Att vissa deltagare föredrar kontakt via telefonsamtal för att undvika missförstånd gällande vissa patienter kan ses som ett sätt att möjliggöra en dialog där informationsutbyte som innehåller mycket information kan ske på kort tid. Det används som ett komplement till den skriftliga kommunikationen i de lägen då någon specifik fundering eller fråga finns som kräver ett utförligare svar. Solet et al. (20) beskriver att både skriftlig och verbal
kommunikation bör ske vid samverkan för att försäkra att utbytet av informationen förstås korrekt från alla parter inblandade. Otillräcklig information kan enligt Santos et al. (9) leda till brister i kommunikationen, vilket i sig kan riskera patientsäkerheten. Att använda sig av både skriftlig och verbal kommunikation leder därför till en god och fullständig
informationsöverföring.
Resultatet visar även tydligt att hur utskrivningsprocessen fungerar beror på vilken avdelning på sjukhuset patienten skrivs ut ifrån och om det finns en arbetsterapeut på avdelningen eller inte. Avsaknaden av arbetsterapeut på vissa avdelningar påverkar huruvida arbetsterapeutiska insatser kommer att implementeras. Detta leder till att vissa patienter får den fullständiga vård som de behöver medans andra går miste om nödvändiga insatser från kommunanställda
14
arbetsterapeuter. För att främja likvärdig vård krävs en förbättrad samverkan mellan kommunanställda arbetsterapeuter och sjukhusanställda på de avdelningar som saknar arbetsterapeut på sjukhuset. Ett sätt kan vara att öka kunskapen hos övrig vårdpersonal på avdelningarna. Vilket kan leda till attde avdelningar som saknar arbetsterapeut kan göra realistiska bedömningar om det finns behov av en arbetsterapeutisk insats. Om fler
arbetsterapeuter anställdes vid sjukhuset skulle det kunna möjliggöra att arbetsterapeuter på sjukhuset har möjlighet av fånga upp patientens aktivitetsförmåga och dess behov i god tid, samtidigt som en ökad kunskap gällande dessa kan delges till övriga vårdprofessioner. Att det skulle vara bra att anställa arbetsterapeuter vid de avdelningar på sjukhuset där det saknas stärks av Repstad (21) som menar att anställning av nya professioner inom en arbetsgrupp kan leda till positiva förändringar vilket är behövligt då samarbetet mellan sjukhusanställda och kommunanställda behöver förbättras.
Resultatet visar att det finns en bristande kunskap gällande kommunal arbetsterapi hos övrig vårdpersonal på sjukhuset. Den bristande kunskapen har resulterat i en försämrad samverkan med vissa avdelningar på sjukhuset och att kommunanställda arbetsterapeuter ses som enbart leverantörer av hjälpmedel. I en studie utförd på ett universitetssjukhus i USA beskrivs bristande kunskap om övriga yrkesroller och dess arbetsuppgifter som en faktor som kan påverka samverkan vid utskrivningsplaneringnegativt (22). I en annan studie utförd i Kuwait undersöktes olika vårdprofessioners inställning och kunskap kring arbetsterapi (23). Studien visar på att det finns en begränsad kunskap gällande arbetsterapi hos andra hälso- och
sjukvårdsprofessioner, men att det trots den begränsade kunskapen finns en positiv inställning till att öka kunskapen och förståelsen kring arbetsterapi hos dessa professioner. Om
kunskapen av arbetsterapi i kommunen och patientens aktivitetsförmåga ökade hos övrig vårdpersonal skulle kommunanställda arbetsterapeuter inte enbart ses som leverantörer av hjälpmedel. Uppfattningen kan bero på att olika professioner har olika kunskap och är skolade inom olika områden som kan påverka tankar och syn gällande patientens behov av omvårdnad och rehabilitering (21). Professioner som inte fokuserar på rehabilitering kan sakna förståelse för processen innan och efter utlämnandet av hjälpmedlet. Detta kan vara en anledning till att arbetsterapeuter oftast förknippas med enbart hjälpmedel och dess leverans. Att informera övriga professioner om arbetsterapi och dess process kan därför bli viktigt för att arbetsterapi och främjandet av patientens aktivitetsförmåga inte ska utelämnas ur patientens vårdförlopp. En annan viktig sak som arbetsterapeuter inom kommunen arbetar med är aktivitetsträning. Ökad kunskap om den kommunanställda arbetsterapeutens yrkesroll och patientens behov av aktivitetsträning kan bidra till att kommunanställda arbetsterapeuter får den information som önskas kring vilken aktivitetsträning som har gjorts på sjukhuset, samt huruvida
aktivitetsträningen är anpassad efter patientens hemmiljö. Vikten av aktivitetsträning i miljö som efterliknar patientens egna hemmiljö styrks genom att det ökar patientens möjlighet till återanpassning och rehabilitering (2).
Studiens resultat visar att organiserade samverkansgrupper inom vissa delar av länet har haft en positiv effekt på utskrivning av patienter eftersom möjliga förbättringar har kunnat diskuteras och verkställas för att främja patientens säkerhet och aktivitetsutförande. Enligt MOHO (2) kan kunskap gällande arbetsterapi med fördel ges vid träffar med andra
professioner. Samverkansgrupper är något som skulle kunna främja en patientutskrivning i de delar av länet där detta saknas. Detta stärks av en studie gjord inom den holländska
primärvården. Studien visar att samverkansgrupper främjar interprofessionell samverkan(24). Interprofessionell samverkan krävs för att hålla en god kvalité på den vård som ges till
patienten. Den kan även främja en god relation mellan de olika vårdprofessionerna vilket kan resultera i förbättring av kommunikationens tydlighet mellan olika parter. För att förbättra
15
interprofessionella samverkan var fokus i studien på att främja den personliga relationen mellan deltagarna vid samverkansmöte, tydliggöra struktur och organisation, arbeta personcentrerat, utveckla riktlinjer för interprofessionell samverkan samt återkoppling och reflektion. Studiens visade på att dessa faktorer resulterade i en bättre upplevd samverkan hos de olika vårdprofessionerna, vilket resulterar i en säkrare vård för patienten (24).
Resultatet av studien visar att implementering och tolkning av den nya lagen har gjorts olika från kommun till kommun gällande arbetssätt och struktur. Vården i Sverige ska enligt lag (25) erbjuda lika vård till alla människor. Att de olika kommunerna gjort en egen
bestämmelse kring hur de vill jobba mot nya lagen kan eventuellt motverka målet för lika vård i länet genom att olika förutsättningar ges beroende på vart patienten bor. I studien framgår även att det finns risk för att fokus på patientens rehabilitering och möjlighet till aktivitet försämras då fokuset istället hamnar på att räkna antal dagar patienten spenderar på sjukhus. Då flera deltagare nämner att de har minskat antal dagar för hemgång av patienter kan det ses som en bekräftelse på att det idag är något som anses viktigt för kommunanställda arbetsterapeuter. Det anses alltså finnas en viss risk med att ta hem patienter för tidigt vid arbete mot effektivitetsmål. Det är därför av betydelse att arbetsterapeuterna arbetar
problemlösande på det sätt de gör idag och är med och påverkar beslut om utskrivningar av patienter de anser är felaktiga. De kommunanställda arbetsterapeuternas agerande i dessa fall ökar patientens säkerhet. Ett av syftena med den nya lagen är att den vård som ges ska vara kostnadseffektiv (1).Tingle (26) jämförde två rapporter gällande felaktiga
patientutskrivningar i Storbritannien. Rapporterna bekräftade att det finns risker kring patienters säkerhet, då statistiken i studien visade på att 1 av 8 patienter som skrivs ut från sjukhus inte var utskrivningsklara. Sedan införandet av den nya lagen i Sverige har antalet dagar som utskrivningsklara patienter spenderar på sjukhuset minskat (27). Det finns ett fortsatt behov av forskning om de förkortade vårdtiderna innebär fler felaktiga
patientutskrivningar. Även patienternas erfarenheter och upplevelser av sin utskrivning efter lagändringen är av intresse att studera vidare i.
6:2 Metoddiskussion
Valet av kvalitativ metod grundar sig på studiens syfte, vilket vill undersöka arbetsterapeuters erfarenheter. Metoden anses relevant för att den ger en djupgående förståelse för
omständigheter och specifika kontexter (14). Att välja en kvalitativ studie gav författarna möjlighet att samla in relevant data som grundade sig på arbetsterapeuters erfarenhet, vilket besvarar syftet och stärker förtroendet av insamlad data (13). Författarna anser att det hade varit svårt att använda sig av en kvantitativ metod eftersom studien syftar till att samla in djupgående information som inte går att mäta.
För att stärka studiens trovärdighet och underlätta datainsamlingen användes en intervjuguide. Intervjuguiden innehöll fem frågeområden med följdfrågor då studiens författare var ovana vid att utföra intervjuer. Guiden möjliggjorde att samma öppna frågor ställdes till alla deltagare på ett liknande sätt vilket stärker tillförlitligheten (13). För att ytterligare stärka tillförlitligheten testades guiden på en kommunalanställd arbetsterapeut innan
datainsamlingen startade och bedömdes fungera väl. Inga ändringar av guidens frågeområden eller följdfrågor gjordes och därför inkluderades provintervjun i datainsamlingen.
Provintervjun stärker även att missförståndet som uppstod vid en av intervjuerna gällande vilken lag frågan handlade om inte kunde förutses av författarna innan intervjun. Båda studiens författare medverkade vid samtliga intervjuer vilket gav möjlighet att efter intervjuerna kontinuerligt diskutera och reflektera över intervjuteknik och möjliga
16
intervjuns gång undvika långa frågeformuleringar för att minska risken att frågor misstolkas, vilket även bekräftas av Patel och Davidson (15). Litteraturen säger att det kan finnas en fördel att vara två intervjuare eftersom det ger stöd när ovana finns att hålla en intervju (16).
En svaghet hos studien är det låga antalet deltagare. Åtta intervjuer anses dock vara ett tillräckligt antal för att studiens resultat ska ha trovärdighet, detta för att ingen ny information som var relevant för att besvara studiens syfte tillkom efter de fem första intervjuerna och datamättnad uppstod (14). En annan svaghet är det låga antalet män som deltog i studien. Dock speglar detta verkligheten då få män arbetar inom yrket (28). Författarna anser att resultatet i denna studie inte har påverkats från ett genusperspektiv, då inga specifika frågor om ämnet ställdes och inga märkvärdiga olikheter i intervjuerna kopplat till genus har uppfattats. Deltagarna är också väl beskrivna, har olika lång erfarenhet och ålder vilket ökar studiens överförbarhet.
En transkribering gjordes ordagrant av det inspelade materialet för att främja studiens bekräftelsebarhet, vilket innebär att oberoende personer ska kunna komma fram till liknande resultat vid upprepning av studien (13). För att stärka studiens tillförlitlighet diskuterade författarna sin förförståelse innan analysen startades. Då likvärdig förförståelse fanns kunde analysen genomföras på ett liknande sätt av de båda författarna. Detta stärks av Patel och Davidsson (15) som menar att förförståelse vid kvalitativa studier kan hjälpa författarna att förbereda relevanta frågeområden för att samla in data som svarar mot studiens syfte. Citat från deltagarna har använts i resultatredovisningen för att stärka studiens bekräftelsebarhet (13). Att följa stegen i innehållsanalysen gav oss möjlighet att analysera data på ett likvärdigt sätt trots att materialet delades upp på hälften och analysen gjordes enskilt av respektive författare. Analysarbetet diskuterades kontinuerligt för att säkerställa att analysen gjordes på liknande sätt trots att arbetet delades upp, vilket stärker studiens giltighet (13).
7. Slutsats
Studien visar att samverkan mellan kommunanställda arbetsterapeuter och anställda på sjukhusen i Örebro län är viktig för att främja patientens säkerhet och dess aktivitetsförmåga vid utskrivning. Kommunanställda arbetsterapeuter har efter ny lag och nytt
samverkanssystem hittat ett effektivare sätt att arbeta och anser att implementeringen fortfarande är en löpande process som förbättras successivt med tiden. Det finns idag brister som påverkar en fungerande samverkan mellan dessa parter inom vissa av länets områden. De brister som studien påvisar har påverkats av följande faktorer: avsaknad av arbetsterapeut på vissa av länets sjukhusavdelningar, bristande arbetsbeskrivning vid implementering av ny lag, implementering av nytt samverkanssystem som inte varit färdigutvecklat, och upplevd
bristande kunskap gällande arbetsterapi hos övriga vårdprofessioner på sjukhuset. Det finns även skillnader gällande hur samverkan fungerar beroende på storleken på sjukhus inom länet. Studiens författare anser att det finns ett behov av vidare studier för att skapa en helhetsbild och ökad förståelse för möjliga förbättringar som kan vidtas. Förslagsvis bör en vidare studie omfatta de sjukhusanställdas erfarenheter av samverkan med kommunanställda
arbetsterapeuter vid utskrivning av patient.
17
Referenslista
1.Socialdepartementen. Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) [Internet]. Stockholm: Socialdepartementet [citerad 17 oktober 2018]. Hämtad från:http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2017:612
2. Kielhofner G. Model of human occupation: teori och tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2012.
3. Drevenhorn E, editor. Hemsjukvård. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2010.
4. Crennan M, MacRae A. Occupational therapy discharge assessment of elderly patients from acute care hospitals. Physical & Occupational Therapy in Geriatrics [Internet]. 2010 Feb [cited 2018 Oct 16];28(1):33–43. Hämtad från:
https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=rzh&AN=105162644&site=ehost-live
5. Socialstyrelsen. Samverkan och kontinuitet [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017 [citerad 2019-02-11]. Hämtad från:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/riskomraden/samverkan
6. Fossum B, editor. Kommunikation: samtal och bemötande i vården. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2013.
7. Socialstyrelsen. Kommunikation och informationsöverföring [Internet]. Stockholm: Socialstyrelsen; 2017 [citerad 2019-02-11] Hämtad från:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/riskomraden/kommunikation-och-informationshantering
8. Abraham J, Nguyen V, Almoosa KF, Patel B, Patel VL. Falling through the cracks: information breakdowns in critical care handoff communication. AMIA Annu Symp Proc. 2011;2011:28-37.
9. da Silva dos Santos G, Campos J, da Silva R. Handoff communication in intensive care: links with patient safety. Anna Nery School Journal Of Nursing / Escola Anna Nery Revista De Enfermagem [serial on the Internet]. (2018, Apr), [cited September 19, 2018]; 22(2): 1-12.
10. Vermeir, P. , Vandijck, D. , Degroote, S. , Peleman, R. , Verhaeghe, R. , Mortier, E. , Hallaert, G. , Van Daele, S. , Buylaert, W. and Vogelaers, D. (2015), Communication in healthcare: a narrative review of the literature and practical recommendations. Int J Clin Pract, 69: 1257-1267. doi:10.1111/ijcp.12686
11. Johannessen A, Steihaug S. The significance of professional roles in collaboration on patients' transitions from hospital to home via an intermediate unit. Scandinavian Journal Of Caring Sciences [serial on the Internet]. (2014, June), [cited September 19, 2018]; 28(2): 364-372.
12. Sofi Nordmark. Användarhandbok för Lifecare Samordnad Planering. Norrbottens län: HSE, Region Norrbotten; 2018.
18
13. Polit DF, Beck CT. Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 10th ed. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2016[2017]
14. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 3. uppl. Stockholm: Liber; 2011.
15. Patel R, Davidson B. Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2011.
16. Trost J. Kvalitativa intervjuer. 4., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2010.
17. Bryman A. Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3. Stockholm: Liber; 2018
18. Graneheim UH, Lundman B. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 2004;24(2):105-112
19. Höglund-Nielsen B, Granskär M, editors. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur; 2017.
20. Darrell Solet, J Norvell, Gale Rutan, et al. Lost in Translation: Challenges and
Opportunities in Physician-to-Physician Communication During Patient Handoffs. Academic Medicine. 2015;80(12):1094-1099
21. Repstad P. Sociologiska perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur; 2005.
22. Vincent Pinelli, Heather L. Stuckey & Jed D. Gonzalo (2017) Exploring challenges in the patient’s discharge process from the internal medicine service: A qualitative study of patients’ and providers’ perceptions, Journal of Interprofessional Care, 31:5, 566-574, DOI:
10.1080/13561820.2017.1322562
23. Alotaibi N, M, Manee F, S, Murphy L, J, Rassafiani M: Knowledge about and Attitudes of Interdisciplinary Team Members toward Occupational Therapy Practice: Implications and Future Directions. Med Princ Pract 2018. doi: 10.1159/000495915
24. van Dongen JJJ, van Bokhoven MA, Goossens WNM, Daniëls R, van der Weijden T, Beurskens A. Suitability of a Programme for Improving Interprofessional Primary Care Team Meetings. International Journal of Integrated Care. 2018;18(4):12. DOI:
http://doi.org/10.5334/ijic.4179
25. Hälso- och sjukvårdslag (SFS 1982:763) Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från: Riksdagens webbplats https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
26. Tingle J, Ensuring the safe discharge of older patients from hospital. British Journal of Nursing 2016 25:14, 812-813
19
27. Sveriges kommuner och landsting. Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård – framgångsfaktorer och utvecklingsområden. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting;2018 [citerad 2019-02-11] Hämtad från:
https://skl.se/download/18.138315e61677d89dfe7caa03/1544802869782/Samverkan%20vid
%20utskrivning%20fr%C3%A5n%20sluten%20h%C3%A4lso-
%20och%20sjukv%C3%A5rd%20-%20framg%C3%A5ngsfaktorer%20och%20utvecklingsomr%C3%A5den.pdf
28. Fler män vill bli arbetsterapeuter [Internet]. Luleå, Luleå tekniska universitet. [Citerad: 28 november 2018] Hämtad från: https://www.ltu.se/edu/program/FVATG/Studenter-berattar/Fler-man-vill-bli-arbetsterapeuter-1.175906
