Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 99
tik. S ä rsk ilt g iva n d e är att jä m fö ra d e ssa avsn itt med artik larn a i b o k en
Att övervaka överheten
( 19 5 3 ). M in slutsats b lir, att M o b e rg s p u b lic isti ska en gagem an g i rä ttsrö ted eb atten klart avsp eglas i
Romanen om utvandrarna.
J a g skall av slu ta m ed några sam m an fattan d e sy n pu n kter. D e t fö rsta k ap itlet, » E m ig ran tep o se ts till ko m sth istoria» , är avh an d lin gen s k an sk e främ sta: G E har här nått en rad resu ltat, som k o m m e r att bli beståen d e. I kap. » F ö rfattaren o ch k ällorn a» finns även en rad v ä rd e fu lla slu tsatser, d är G E klart k u nn at v isa på sam b an d et m ellan k älla och d ik tverk . M en å an d ra sidan finn s i d e tta k ap ite l vissa lu c k o r och svag h eter såväl i d en m eto d isk a u ppläggn in gen som i m aterial- och k ällb eh an d - lingen. I kap. III, » O m a rb etn in g ar och m an u sk rip tversio n er» jä m fö r fö rf. tid iga rom an u tk ast, som han spårat i o lik a tid sk rifte r, m ed d en slu tliga version en . G E har p å d etta sätt m ed fle ra g o d a resultat k u n n at b e ly sa fö rän d rin g ar i p e r s o n s k ild ring och re p lik e r, som sk ett u n d er o m arb etn in g arnas gång. K a p . I V , » F ö rfa tta re n och sp rå k e t» , b ed ö m er jag som ett av b o k e n s svag are p a rtier. I kap. V , » R o m a n g e sta lte rn a och deras u tv e c k ling», har G E lagt h u v u d v ik te n v id teck n in g en av K arl O sk ars och K ristin as g estalter. S ä rsk ilt b e träffande K r istin a och h en n es u tv e ck lin g g ö r fö rf. flera fin a p s y k o lo g isk a iak ttagelser.
M ed d en g e n o m g å n g som g jo r ts , an ser ja g m ig ha visat, att d et i G E :s av h an d lin g finns ett antal svaga p u n kter. T ro ts d essa in vän d n in g ar, som varit dels av p rin c ip ie ll natur, såsom p å p e k a n d e t av bristen p å p e rs p e k tiv o ch u tb lic k , d els p u n ktvis fram förd k ritik , är d o c k m itt h e lh e tsin try c k p o si tivt. B ris te r n a balan seras av b e ty d a n d e fö rtjä n ste r. U tö v e r vad som o van sagts kan fram h ållas fö l jande. Inom d e t avgrän sad e o m rå d e , som G E valt till sitt, arb etar han i d e t sto ra h e la m ed säk erh et och m ed g o tt o m d ö m e. A v h a n d lin g e n präglas av go d m aterialk än n ed o m o ch av no ggran n h et. D is position en är ö v e rs ik tlig o ch p e d a g o g isk , sp råk et vårdat, k lart o ch lättfattligt. G u n n a r E id e v a lls av handling har såsom v e te n sk a p lig t fö rstlin g sv e rk inom sitt o m råd e karak tären av p io n jä r v e rk och är som sådant av g ru n d läg g an d e b e ty d e lse fö r d en fo rtsatta fo rsk n in g e n k rin g V ilh e lm M o b e rg s fö r fattarskap.
T horbjörn Lengborn
K erstin M u n c k :
Gyllenstens roller. En studie över
tematik och gestaltning i Lars Gyllenstens författar
skap.
C W K G le e r u p B o k fö r la g . Lu n d 1 9 7 4 .»Jag sk riv e r e g e n tlig e n inte b ö c k e r — jag fö r sö k e r b ygga upp ett fö rfa tta rsk a p » , har G y lle n ste n fle ra g ån ger fö rk la ra t (avh. s. 26 ). K e rs tin M u n c k har
h e lh jä rta t tagit k o n se k v e n se n av d en n a d e k la ra tion. »Läsaren fö ru tsä ttes d eltag a i ett sto rt u p p lagt e x p e rim e n t» , k o m m en terar hon, » och fö r d e t ta k rävs läsn in g av sam tliga b ö ck e r» (2 7 ). D e t g ä lle r inte bara d e sk ö n litte rära v e rk e n , u n d e r stry k e r h on , utan o ck så G y lle n ste n s eg n a k o m m en tarer i sep arata artiklar. » T illsam m an s u tg ö r v e rk e n och k o m m e n ta re rn a ett
helt
fö rfattarsk a p » ( 1 3 ) . S jä lv le v e r K e rstin M u n ck upp till d e ssa k rav som in gen annan. In te ens H a n s Isak sso n , som i sin (sam tidiga) avh an d lin g H ä n g iv e n h e t och d i stans o ck så sp än n er ö v e r G y lle n ste n s h ela fö rfa t tarskap, sp ela r så su v erän t - och så g ä rn a - ö v e r fle ra te x te r sam tid igt. Ä v e n om Isak sson kan sk e far ut m e r av sin u n d ersö k n in g , har m an in try ck e t att K M »kan» G y lle n ste n s te x te r ännu b ättre.S o m fram g år av titeln , är d e t em e lle rtid bara
en
asp ek t av fö rfa tta rsk a p e t som K M beh an d lar, om o ck så en v ik tig sådan. Ä v e n på annat sätt är äm n et in sk rän k t. D e t g ä lle r d en » tem atik » som u n d e r ru b rik e n talar om . K M b efattar sig inte m ed t. ex. » tid en s, fö rä n d e rlig h e te n s och d ö d en s p ro b le m » utan b ara m ed d e båda tem ata, som hon an ser v ara ro llte k n ik e n s sjä lv a fö ru tsättn in g ar och som hon kallar » valfrän d ska p » och » tro lö sh et» (s. 8 1 - 8 2 ; jfr nedan). H o n hävdar e m e lle rtid , att d essa är fö rfattarsk a p ets » h u v u d tem ata», något m an har an led n in g ställa sig tv ek sam till, sedan H a n s Isa k s son v isat, att d etta m ed lik a sto r rätt lå ter sig sägas om tem atik en h än g iven h et o ch distans.
D e t an dra k ap itlet i K M :s avh an d lin g, E tt h elt fö rfattarsk a p , är själv t lå n gtifrån h e lg ju te t. G y lle n stens p lan er p å att b y g g a e tt h elt fö rfattarsk a p näm ns b ara i fö rb ig å e n d e ; i stället b estår stö rre d elen av k ap itlet av en sam m an ställn in g d els av G y lle n ste n s m ån ga fö rsö k att v ä g le d a sin a läsare till en rätt u p p fattn in g av ro llta g an d et, d els av hans uttalan den om sitt fö rh å lla n d e till sin p u b lik (se s. 3 1 , där d en n a d isp o sitio n — fö r se n t — k larg ö rs). B å d a d essa äm n en är fö rv isso re la te ra d e till tan k en p å fö rfa tta rsk a p e t som ett h elt, m en fram ställn in g en g ö r ald rig d etta k lart; k a p it le t är v a rk e n p e d a g o g isk t e lle r strin gen t u p p b yg g t. B e stä m m a n d e fö r kap. 3 , R o llte k n ik e n s fö ru t sättningar, är p rin c ip en att d e t b ygg ts nästan helt p å G y lle n ste n s
egna
u ttalan den ( 1 2 ) D e t är inte o rim lig t, e fte rso m han yttrat sig m y c k e t i sak en , m en resu ltate t b lir m in d re g iva n d e . F ö r det fö rsta är d e ssa fö ru tsä ttn in g ar red an väl kän da, d els just g e n o m G y lle n ste n s eg n a d e k la ra tio n e r, d els g e n o m H a n s -E rik Jo h a n n e ss o n s avh an d lin g S tu d ie r i Lars G y lle n ste n s e s te tik ( 1 9 7 2 ) , d är fö r utsättn in g arn a an alyseras n ärm are (Isak sso n har sedan ännu en g ån g g jo r t om u n g efär sam m a g a t lo p p .) F ö r d et an d ra b e h ö v e r G y lle n ste n natu r lig tv is in te v a ra d en bäste in tro d u k tö re n till sina lä ro m ästa re; hans yttran d en kan ju in sk rä n k a sig till att han läst d en e lle r den b o k en . O m t. ex.H ä g e rströ m , P e irc e o ch M artin B u b e r har han inte så m y c k e t att säga; v ill läsaren sk a ffa sig nå go n d ju p a re fö rståelse fö r vad d e kan ha betytt, få r han g å till an dra källor. B ä st fu n g e ra r p rin c i p en fö r några fö ru tsättn in gar av litet annat slag; fö rfattaren s v e rk lig h e tsu p p fa ttn in g o ch hans fö r h ållan de till n a tu rv eten sk ap ern a (kap. 3 .4 och 3 .5 ). I avsn ittet o m so c ia lp sy k o lo g ie n ( 3 .2 ) bidrar K M själv u nd antagsvis m ed en d el stoff.
N ä r d e t g äller en så m e d v e te n fö rfa tta re som G y lle n ste n och därtill en som fö rse tt sin d ik tn in g m ed så rik h a ltig notapparat och e x e g e tik , är det natu rligtvis rik tig t att ägn a sto r u p p m ärksam h et åt fö rfattaren s egn a uttalan den . M e n när d essa p r o gram m atisk t g ö rs till »h u v u d m aterialet» ( 1 2 ) , le d e r d et till y tte rlig a re en v an sk ligh et. M e d sin su v erän a b eh ärsk n in g av G y lle n ste n s tex ter blir K M inte b ara sin fö rfattares herre. H o n b lir o ck så hans fån ge. H e n n e s eg en insats kan ten d era m ot red ak tö ren s i stället fö r fo rsk aren s.
D e tre fö rsta k ap itlen är d o c k b ara en fö r b e re d else till d et fjä rd e , som o m fattar två tre d je d e la r av tex ten o ch fram står som d en egen tlig a avh an d lin gen : d en sto ra g en o m g ån ge n av ro llta g an d et i G y lle n ste n s sk ö n litte rära v e rk från M o d e rn a m yter 19 4 2 till G ro tta n i ö k n en 1 9 7 3 . D e t är här K M slår de stora slagen , här hen n es fö rm åga att spela ö v e r G y lle n ste n s h ela fö rfattarsk a p — b erättar k o n sten såväl som k o m m en tarern a — k o m m e r h elt till sin rätt. G e n o m sin ö v e rb lic k och sk arp syn kan hon t. ex. i detalj k larlägga, h ur G y lle n stens s to ff och re k v isita på en gån g är k o n stan ta o ch variab la: p e rso n e r, m otiv, e p iso d er, o rd sa m m an ställning ar, sym b o ler, å te rk o m m e r från b o k till b o k m en m ed sp e c ifik a fö rsk ju tn in g ar. E tt an nat e x e m p e l: hon kan frilägga » m eta sp råk et» i B a rn a b o k , d e t m etasp råk som var tän kt att hålla läsaren u n d errättad om att vad han tar d e l av är » a rte fa k te r» m en som v isat sig fu n g e ra fö g a till fred sställan d e ( 1 0 4 ff.).
D e rik tig t sto ra slagen g ä lle r d o ck inte u tan verk som d e ssa utan d e t sto ra d ia le k tisk a sp e le t m ellan b ö c k e rn a och — in o m v a rje b o k — m ellan vad K M kallar p rim är-ro llen och sek u n d är-ro llern a, dvs. (den fik tiva) fö rfa tta rp e rso n lig h e te n re sp e k tiv e de » u p p träd an d e» p erso n ern a. G e n o m d essa p ro c e s ser, visar K M , v arieras su b je k tiv ite te n s o ch » tro lö sh eten s» tem ata.
Gestaltningen
tjän artematiken
»att fin n a ett fö rh ålln in g ssätt till en relativ istisk v e rk lig h e tsb ild » ( 2 1 1 ) . G e n o m d etta stu d iu m kan K M p å v a rje p u n k t k o n k re tise ra G y lle n ste n s ka ra k te ristik av sitt fö rfattarsk a p som en s p ira lrö re l se, en rö re lse m o t nya p o sitio n e r som så sm ån in g o m lik vä l å terv än d er till sam m a lägen e lle r fråg e- k o m p le x m en nu p å en annan nivå (avh. s. 26). D ä rm e d g ö r hon hans fö rfattarsk a p m er tillgän g ligt och lättare fö rståelig t. H e n n e s avh an d lin g fu n g e ra r, fö r att an vän da G y lle n ste n s egen term in o
lo gi, som en » N o t » till fö rfa tta rsk a p e t, en not av h elt annat fo rm a t än fö rfattaren s eg n a ( jfr avh. s. 1 8 1 , not 57). A v h a n d lin g e n kan o ck så ses som ett av d e bästa exe m p le n p å h u r långt m an kan nå m ed vad M o rris W eitz kallat » b e sk riv n in g » av te x te r — o m m an näm ligen är i stånd att låta v a rje tex tställe b elysas av v a rje annat.
N o ta b e lt i avh an d lin gen s fo rtsättn in g är m in d re den d istin k ta m en k o rta sam m an fattn in gen (kap. 5) än B ib lio g ra fi och L itte ra tu rfö rte c k n in g , till sam m ans om fattan d e 2 4 sid or. B ib lio g r a fie n , som är k ro n o lo g isk t u ppställd , av se r s k r i f t e r s G y lle n sten, litte ra tu rfö rte ck n in g e n s k rifte r
om
h o n o m ; båda är tänkta att v ara fu llstän d ig a (m ed und antag av re c e n sio n e r av G :s b ö ck er). H ä r d em o n stre ra r K M ännu en g ån g sin b e lä se n h e t i fråg a om G y l len sten lik so m o ck så sin fö rm åg a att o rg a n isera ett sto rt sto ff. (Fråga är d o c k o m inte den rätt in v e c k la d e u p p ställn in gen av sk rifte rn a o m G y lle n sten m er tillfre d sstä lle r K M :s system a tiserin g slu s- ta än e tt v e rk lig t b eh o v. M an få r tä n k a sig fö r rätt län ge, innan m an b lir klar ö v e r i v ilk e n av d eln in g m an skall sö k a en viss sk rift.) R e g is te r sakn as d ärem ot, v ilk e t fö rfa tta re n u n d e r d isp u tatio n en m o tiv e ra d e m ed att så få nam n had e v arit att r e g istrera. D e t g e r e tt m ått p å hur in rik tad p å G y l len sten segna
tex ter avh an d lin g en är. D e m ån ga fö rte c k n a d e sk rifte rn a om h o n o m har k o m m it till rin ga an vän dn ing.D e t finn s ett p arti av av h an d lin g en som är fra p p eran d e, d ä rfö r att K M här fö r en gån gs sk u ll inte är säk er p å vad h en n es fö rfa tta re m en ar e lle r o ck så är av annan åsikt än han. D e t är sid o rn a 7 0 - 7 4 , där d et g ö rs » In le d a n d e d istin k tio n e r» till d en sto ra g en o m g ån g e n av fö rfa tta rsk a p e t i kap. 4. D e s s a d istin k tio n er k o m m e r p å o lik a sätt i k o n flik t m ed G y lle n ste n s eg en te rm in o lo g i e lle r sn arare hans sätt att b e sk riv a h u r hans fö rfa tta rsk a p fu n gera r. K M fo rd ra r här m er en tyd ig a d e fin itio n e r och strik ta d istin k tio n er, än G y lle n ste n lagt sig vin n om . Fråga är v ilk e t sp rå k b ru k som bäst b e sk riv e r vad som s k e r i hans ko n st.
F ö rst g ä lle r d e t term en
berättare.
K M an slu ter sig till B e r t il R o m b e rg s te rm in o lo g i i A t t läsa ep ik : m ed b erättaren fö rstås » d en fik tiv e j^ g b e r ä tta r e n » (ku rs. här). D e t är en nära till hands lig g an d e d e fi n ition (i syn n erh et, kan d e t tilläggas, fö r R o m b e r g , som sk riv it avh an d lin g o m jag -ro m a n en ). M ennödvändigt
är d en p å in tet sätt. E n p e rso n kan fra m stå som b erättare i en rom an , även om han om talas i tre d je p erso n . J u s t d etta är o fta st fa lle t hos G y l len sten . T y p is k a e x e m p e l är S e n ilia o ch Ju v e n ilia , som på s. 7 1 ställs i cen tru m fö r u p p m ärk sam h eten g e n o m ett län gre citat från G y lle n ste n , där han talar om »b erättarn a» i d essa rom an er. B å d a han d lar om p e rso n e r som på o lik a sättminns
e p iso d e r ur sitt fö rflu tn a. I en sådan fram ställn in g sfo rm är d et skäligen lik g iltig t, o m p e rso n e n i fråg a fo rm e lltRecensioner av doktorsavhandlingar
2 0 1
om talas som » jag » e lle r »han» — något som o ck så fram går av att G y lle n ste n inte k o n se k v e n t håller sig till något av d essa p ro n o m in a i någon av b ö c k erna. N ä r läsaren tän k er tillb ak a p å sin läsning, u p p lever han än d å d e ssa p e rs o n e r som b erättare. D å K M a rg u m en terar, att » m ed den term in olog i jag valt att an vän da kan m an inte b e te c k n a h on om (h u v u d p erso n en i Sen ilia) som b o k en s b erä tta re » , är d et d ä rfö r dålig b ev isfö rin g . H o n m en ar k n a p past att G y lle n ste n år 1 9 6 5 sk u lle ha v arit b u n d en av den te rm in o lo g i hon s jä lv valt 1 9 7 4 (!), m en hon in ser in te, att där hon sjä lv ställer upp en
formell
d efin itio n , talar G y lle n ste n u tifrån ettfunk
tionellt
b etrak telsesä tt. D ä rm e d in te sagt att d en n e i d et an fö rd a citatet m ed » b erättarn a» (enbart) skulle ha avsett h u vu d p erso n e rn a. Fa llet är b e ty d ligt svårare än så.O c k så den närm ast fö lja n d e d istin k tio n en på s. 7 1 är av fö g a in tresse i det G y lle n ste n s k a fö rfattar skapet: » G e sta lte r i tre d je p e rso n kallas i detta arbete
figurer,
m ed an alltså ja g -p e rso n e r kallas b e rättare.» M e n v a le t av p ro n o m e n är som nyss sagts av rin ga b e ty d e lse hos G y lle n ste n . D istin k tio n en är inte b ara o n ö d ig utan le d e r till k o m p lik atio n er och m issförstån d . På s. 7 7 b lir K M m er än p å kan ske något annat ställe fö rb ry lla d ö v e r sin fö r fattare: » N ä r G y lle n ste n i en in te rv ju iBöckernas
värld
1 9 7 0 säger: ’D e fle sta av m in a b ö c k e r är i ja g -fo rm ’ , är d et en fö re n k lin g som fö rvån ar.» H o n b lir så fö rvån ad , att hon fö r en g ån g s skull ifrågasätter att han b liv it fe lcite ra d e lle r in te tänkt p å vad han sagt, och hon sk yn d ar att sätta up p en tabell ö v e r v a le t av p e rso n lig a p ro n o m in a i G y l len sten s b ö c k e r, en tabell som m y c k e t rik tig t v i sar, att » fram ställn in g sfo rm en i fö rsta p erso n »inte
ö v e rv ä g e r. T ill ren a » H a n /h o n -b erättelser» räknas bl. a. Sen ilia.
O ch lik vä l sitter K M s jä lv in n e m ed »gåtans» lösn in g. R e d a n p å s. 7 9 är h o n fä rd ig att k o n state ra: » B la n d se k u n d ä r-ro lle rn a b ö r d ä rfö r jag b erät tare o ch fig u re r i tre d je p e rso n jäm ställas.» I av snittet om Se n ilia fram h ålls sedan: » S y n v in k e ln ligger fa st fö ra n k ra d hos sek u n d är-ro llen T o rste n L e rr.» O ck så d e t » ja g » , so m i några fall u p p trä d er utan att d e t är frågan o m d ire k t an fö rin g , kan tillsk rivas d en n e. » D e t är fo rtfa ran d e T o rste n L errs m e d v e ta n d e som är cen tru m , och de o lik a ’ ja g ’-p artiern a sk u lle k u n n a ru b riceras som ’tyst tal’ e lle r [. . .] ’in re ja g -m o n o lo g ’». T o rs te n L e rr är en m y c k e t m e d v e te n m än n iska» ( i 2 4 f . ) .
Slutsatsen är inte svår att dra: G y lle n ste n har u p p levt S e n ilia som en b o k »i ja g -fo rm » , b e r o e n de p å att d en h ela tid en är fö rla g d till en en da p e rso n s m ed vetan d e. (R ik tig a re hade m ö jlig en v arit att säga, att den är en ja g -b o k
i sak
om o ck så in tei form.)
O ch d e fle sta läsare g ö r d e t sam m a. K M :s fo rm e lla e lle r fo rm a listisk a sätt att re so n e ra är främ m an d e fö r G y lle n ste n s sätt attse p å saken , lik so m fö r hans b ö c k e rs sätt att fu n gera.
D e n v ald a d e fin itio n e n av »b erä tta re» är alltså d ire k t o läm p lig fö r G y lle n ste n s k o n st o ch d istin k tion en fig u r-b erä ttare oin tressan t och v ilse le d a n de. H u r fö rh å lle r d et sig d å m ed K M :s v ik tig aste d efin ition o ch d istin k tio n : b e g re p p sp a re t
pri-
mär-roll\sekundär-roll
(s. 7 3 )? I d etta fall u tgår hon från fö rh ållan d en a i B a rn a b o k , m en lik so m tidiga re an k n yter hon till R o m b e rg s term in ologi. B a r n ab ok »är ett e x e m p e l p å den typ av jag-rom an, där b erättaren o ck så är h u vu d p erso n . [. . .] I en sådan fram ställn in g sfo rm b ru k ar man anse, att fö r fattaren inte är närvaran d e» (här hänvisas till A tt läsa epik). Ä n d å talar G y lle n ste n , såsom K M visar, om en fö rfattare (roll) i B a rn a b o k . H ä r »syn es inte B e rt il R o m b e rg s term in o lo g i längre räck a till», blir hen n es slutsats: » D e t är näm ligen tydligt, att någon fö rfattare inte fö re k o m m e r [. . .] såsom ’e p isk t e lem en t’ iBarnabok
[. . .]. E m e lle rtid b e hö vs en b ete ck n in g fö r d et s u b je k t som av G y lle n sten tänkes ex iste ra som fö rfattare till b o k en . M an m åste hålla i sär å e n a sidan fö rfa tta rro lle n och å an dra sidan d en n es in k arn ation er i ö m so m ja g b e rättare, ö m som fig u re r i tre d je p erso n [!]. Fö r att ty d lig g ö ra detta fö rh ållan d e in fö r jag term ern aprimär-roller
ochsekundär-roller.
»S å vitt jag fö rstår är lo g ik en den , att när fö rfa tta ren inte fram träd er som » ep isk t elem en t» - alltså m ed eg en stäm m a och p e rso n — så är m an
förhind
rad
att tala o m fö rfa tta re , använ da o rd et fö rfattare. O ch den slutsatsen dras utifrån R o m b e rg s term i n ologi. M en d et är att m isskän n a den. R o m b erg s reso n em an g g ä lle r bara fö rfattaren s n ärvaro och » allv eten h et» , inte hans existen s. S jä lv fa lle t fö r n ekar han inte, att en fö rfattare fö re k o m m e r, även där han inte fram träd er ö p p et, och att han kan g ö ra sig m ärk b ar o ck så p å an dra sätt än g e n o m n ärvaro och allveten h et. O m R o m b e rg s term in o lo g i inte räck er till fö r d et här fallet, så g ö r d en det inte g e n o m attförbjuda
an vän dn ingen av o rd e t fö rfattare utan g e n o m att inte e rb ju d a någon sp e ciell term fö r fö rfattaren s fu n k tio n i en b o k som B arn ab o k .E fte r att p å sid orn a 7 1 - 7 3 g en o m g åen d e ha k a l lat den n a fu n k tio n fö rfattarro llen v ä lje r K M alltså term en p rim är-ro ll (icke fö rty d y k e r » fö rfa tta r roll» upp igen i sam m an fattn in gen (s. 2 1 1 ) och tar där nästan lo v e n av » p rim är-ro ll»). F ö ljd e rn a av term v alet fram g år o m e d e lb a rt p å fö lja n d e sida (74). D ä r står K M p å nytt u n d ran d e in fö r sin fö r fattare. D e t b ö r d o ck fram h ållas, noteras här m ed g o d fo rsk a rä rlig h e t, att » G y lle n ste n sjä lv inte i alla situ ation er syn es v id h ålla sin k o n stru k tio n » . O ch så an förs ett uttalan de han g jo r t o m B a rn a b o k : »I rom an en
Barnabok
ville jag inta ro llen av en n aiv t-d esp erat m än niska [. . .]. B o k e n är sk rive n på ett e x p re ssiv t språk, där ’fö rfa tta re n ’ kastasm ellan in fan tilitet, cyn ism , p ato s, d esp eratio n etc.
[· · J »
» G y lle n ste n syn es här ha fö rb ise tt p rim är-ro llen och s jä lv intagit hans p lats» , b lir K M :s k o m m e n tar. » H u ru v id a m ed ’fö rfa tta re n ’ [. . .] sk a förstås sek u n d är-ro llen e lle r p rim är-ro llen m åste läm nas som en ö p p en fråga.» D e in led an d e d istin k tio n e r na slu tar alltså i något som lik n ar fö rv irrin g . F o r sk are och fö rfattare talar fö rb i varan n , de talar inte sam m a språk.
D e n m o d ell K M ställer upp fö r G y lle n ste n s ro l le r kan åsk åd liggö ras som tre m o d u ler:
F ö rfattaren Lars G y lle n ste n (L G )
P rim är-ro ll S ek u n d är-ro ll
D e n h ö gra hälften av figu ren är, som v i sen are sk all se, in te h elt rättvisan d e, och d et är inte m ot vad K M har att säga om fö rh ållan d et m ellan p ri m är- o ch sek u n d är-ro ller jag v ä n d e r m ig. Fö r fö r hållan d et m ellan L G och p rim ä r-ro lle rn a le d e r em ellertid m o d ellen och te rm in o lo g ie n till m in d re ö n sk värd a k o n se k v e n se r. M an kan se d et ö v e ra llt i kap. 4; jag v ä lje r slu m p vis två sid or:
» P rim är-ro llen p en d lar m ellan iron i och etisk t allvar och p rö v a r även d et e ste tisk a stad iet. G e nom fem av d eln in g a r av a fo rism e r s ö k e r han sk apa en v e rk lig h e t. D e t är p ro b le m e n k rin g avsakn ad en av en fast v e rk lig h e t som u p p e h å lle r h o n o m » etc. (om M o d e rn a m y ter, s. 89).
» P rim är-ro llen , som står b ak o m T o rs te n L e rr, har v e la t p rö v a avstån dets attityd. N ä r han i den in led an d e p resen tatio n en av T o rs te n lånar ord från b esk riv n in g en av G ab rin u s i
Det blå skeppet,
har han m ark erat sin sk ep sis. [. . .] N ä r T o rs te n L e r r i b o k en s slutscen b eseg rar sin svartsju k a, b e tyd er det inte att p rim är-ro llen an ser att e x p e ri m en tet fa llit väl ut» etc. (om Sen ilia, s. 1 3 5 ) .
P rim är-ro llern a har b liv it till själv stän d ig t o p e rera n d e sto rh eter utan v a rje sam band m ed fö rfa t taren. S k ilje v ä g g e n m ellan L G och p rim är-ro llen har b liv it ett vatten tätt skott. » M e d den v ald a un d e rru b rik e n [M im isk essa y] av se r G y lle n ste n att ställa sin eg en p erso n u tan fö r b o k e n » , h eter d et p å ett ställe p å tal om Se n ilia ( 1 2 2 ) . På d etta sätt är G y lle n ste n k o n s e k v e n t o ch p ro gra m m atisk t ställd u tan fö r sin a b ö c k e r i h ela fjä rd e kap itlet. H an s roll har red u ce rats till en fiffig m ek an ik u s, som k o n stru e rat ett in v e ck la t m ask in eri; sjä lv står han u tan fö r o ch tittar p å när d et fu n gerar.
S täm m er d etta m ed d e v e rk lig a fö rh ållan d en a? I v a rje fall stäm m er d et in te m ed G y lle n ste n s egen u ppfattning. M an ser det lättast av en ö v e rsik t ö v e r h u r ro llsp e le t i hans o lik a v e rk är tänkt att fu n gera, v ilk e n tryck ts i U r m in o ffe n tlig a se k to r (s. 1 8 5 ; d et fö rb ry lla n d e c itatet från s. 7 4 i avh.
k o m m e r härifrån). H ä r kan m an iso lera fö lja n d e p a rallella fo rm u lerin g ar:
»I rom an en
Barnabok
v ille ja g inta rollen av en n a iv t-d esp erat m än n iska [. . .].» » I rom an enSeni
lia
fö rsö k te jag [. . .] in ta en fö rsteln ad m än niskas attityd [. . .].» » I rom an enKains memoarer
v a r jag, b erättaren , den fu llfjä d ra d e relativ isten [. . .].» »Lotus i Hades
är en sam lin g p ro sa p o e m — b erätta ren fö r s ö k e r g ö ra en d yg d av n ö d vän d ig h eten [. . .].» »I rom an enJuvenilia
är b erättaren från b ö rja n fångad i en sådan o fö rb in d lig d rö m v ärld [. . .].»T y d lig a re kan d e t inte sägas, att fö rfattaren Lars G y lle n ste n ses som syn o n ym till b erättaren i v e r k et. S o m en y tte rlig a re k ara k te ristik av fö rh å lla n d et m ellan fa k to re rn a i K M :s tre m o d u le r kan m an se p a rtie t o m » tre b o ttn ar i lådan» i D ia riu m spiri- tuale (s. 1 4 4 b ) , citerat i avh. p å s. 1 8 7 . D e t sk u lle fö ra fö r långt att a n fö ra o ck så detta, m en d e t kan n o teras, att d e båd a fö rsta »b ottn arn a» bär n am n et Lars G y lle n ste n . A t t m an inte kan b o rtse från fö r fattaren i v e rk e t u n d e rstry k s o c k så av en fo rm u le rin g i G y lle n ste n s s jä lv re c e n sio n av C arn iv o ra, som är att u p p fatta som en p rin c ip d e k la ra tio n i en strid sfråg a (jfr slu te t av fö re lig g a n d e recen sio n ): » E fte rso m en rom an [. . .] alltid är en h an dlin g riktad från en b erättare m o t en å h ö rare [. . .], m ås te fö rfattaren finnas i o b je k te t — m an kan inte u n d gå d etta faktu m g e n o m att g ö ra d e t till något slags d ilem m a som om b erättaren v o r e en b e k la g lig fö ro re n in g i b e rättelsen » (S L T 1 9 5 4 , s. 8 f . ; d elvis citerat i avh. på s. 2 7).
Fö rh ållan d et m ellan fö rfa tta re o ch v e rk är e m e l le rtid k o m p lic era t hos G y lle n ste n . J a g skall sök a b e ly sa d e t från fy ra o lik a u tg ån g sp u n k te r.
F ö r d e t fö rsta m åste m an n atu rlig tvis a v visa v u l g äru p p fattn in g en , att G y lle n ste n s b ö c k e r är d ir e k ta p e rso n lig a d o k u m en t, hans ro m a n p e rso n e r själv p o rträtt. H an har s jä lv o fta p ro te ste ra t m o t ett sådant synsätt. K a r l-E r ik i B a rn a b o k är inte n ågot p o rträtt av fö rfa tta re n , L otu s i H a d e s in te hans p la id o y e r fö r en n ju tn in g sfilo so fi (avh. s. 1 1 , 1 6 , 2 1 ) .
N e j, G y lle n ste n s attityd till sin a sk a p e lse r är en h elt annan: ex p e rim e n ta to rn s (eller » e x p lo ra - to rn s» , se U r m in o ffe n tlig a se k to r, s. i 3 9 f f . m en jfr o ck så i 8 i f f . ) . H a n har o fta b e s k riv it d en n a hållnin g (som i o ch fö r sig in te tycks särsk ilt svår att fö rstå); här kan hänvisas till d et citat från B L M som an fö rs nedan.
D e n tre d je b e ty d e lse fu lla asp ek ten av G y lle n stens fö rh ållan d e till sin a v e rk är
engagemanget.
H an är inte, som d et iblan d k u n n at fö re fa lla v issa iak ttagare, någon kall, d istan serad , o p e rso n lig ex- p erim en tato r. R e d a n i P o sitio n e r och p r o p o sitio ner ( 1 9 5 3 ) b eto n ad e han, att han o fta v a r » u p p rö rd och plågad » av sak ern as tillstånd i v ärld en , och han v ä rjd e sig m o t m issu p p fattn in g en att u p p
-Recensioner av doktorsavhandlingar
2 0 3
läggningen av hans fö rfattarsk a p som ett rollsp el sku lle b ety d a , att d et inte » k o m h o n o m vid » ( N i h ilistiskt c re d o , s. 1 5 , 34). I in led n in gen till D e s p erad os k o n statera r han, att »så m y c k e t tro sk y l d igh et har jag att jag o fta tror på d et, som jag ju st är i färd m ed att påstå» (a. a. s. 17 ) . H e la d en här sidan har f. ö. h aft sina sp e c ie lla iakttagare bland dem som fö ljt G y lle n ste n s diktn in g. A rtu r L u n d kvist, O lo f Lagercran tz, E rik H ja lm a r L in d er hör till d em . »Lars G y lle n ste n s fö rfattarsk a p h ettar - u nd er ytan — av v re d e och lid e lse » , s k riv e r t. ex. L in d er i Fem d e c e n n ie r av 19 0 0 -ta le t (s. 994). L in jen har fö ljts upp av H an s Isak sson i H ä n g iv e n h et och distan s; sp ec iellt kan hänvisas till avsn itten om » N a iv ite te n s ban krutt» (s. 2 0 ^ 3 5 ) och sam m an fattn in gen ( 1.) . s. 17 9 f. J f r . o ck så G y lle n stens ko m m en tar till Isak sson s o ch M u n c k s av h an dlin gar i B L M nr 4, 1 9 7 4 , s. 2 4 7 f.).
M en fö rh ållan d et m ellan fö rfa tta re n och hans v e rk m åste naturligtvis betraktas o ck så p å ett fjä r de sätt: h u r skall man ren t
konkret
u p p fatta sam b an det m ellan fö rfattaren och vad K M kallar p ri m ärro ller? S v a re t är att sam b an d et regleras av två fu n k tio n e r, fu n k tio n e r som inte sällan om näm ns i avhan d lin gen m en utan att p rak tisk t tilläm pas på fö rh ållan d et fö rfa tta re n -v e rk e t. F ö rfattareninkar
nerar sig i
p rim är-ro llen m en p å verk as g e n o m enfeed back-mek^msm
o ck så av sin egen sk ap else. D e t är, som så m y c k e t annat hos G y lle n ste n , fråga om ett d ia le k tisk t sp el: fö rfattaren skap ar fö rfa t tarro llen , och d en n a p å v e rk a r i sin tu r fö rfattaren . D e t nära fö rh ållan d et m ellan de b åd a p a rtern a har getts en k o m p rim era d fo rm u le rin g av L in d er i ti teln p å en lån g stu d ie ö v e r G y lle n ste n från 19 7 0 : K a in A b e l O rfe u s E V G y lle n ste n . D e m ånga fö r nam nen b ete ck n a r in k arn a tion er i o lik a b ö ck er.A llt d e tta har G y lle n ste n u tv eck lat till en g e n om tän kt teo ri (d elvis i fo rm av en p o le m ik m o t Lars A h lin s tanke p å fö rfattaren som
identifikator,
något som G y lle n ste n u p p fattar som en o m ö jlig
het; m o t d etta kan in vänd as att ren o d lad rein k ar- nation o ck så to rd e v a ra en o m ö jlig h e t). D e t kan natu rlig tvis inte k o m m a ifråg a att h är närm are r e fe r e r a hans tan kegån gar, utan ja g n ö je r m ig m ed att d els hän visa till några sid or i avh an d lin g en , där in karn ation o ch feed back om talas ( 1 5 , 47 f., 6 5 , 7 2 , 1 6 6 f., 2 1 2 resp. 5 4 f., 7 7 , 9 4 , 1 6 1 , 18 8 f., 2 1 4 ) , d els c itera några o rd i en essä » O m att läsa o ch sk riva o ch o m vad d e t är v ärt» som G y lle n sten p u b lic era d e i B L M u n g efär sam tidigt m ed att K M :s avh an dlin g fö re lå g i tryck . D e tycks m ig på ett sällsyn t k larg ö ra n d e sätt b e sk riv a fö rh ållan d et m ellan fö rfattaren o ch hans v e rk . G y lle n ste n k a rak teriserar här båd e sitt läsan de (av andras b ö c ker) o ch sitt fö rfattarskap som ett
»personasökande»,
dvs. ett sök an d e e fte r » fö rfattarattityd e lle r fö rfa t ta rp erso n ligh et, livsh ålln in g, filo so fi, liv såsk åd ning, k u n sk ap sm o d ell, id eo lo g i, social ro ll, e x is ten tiellt stadium , m. m .». R ed an i un gd om en lade han » fu n d am en ten till d et som är m in eg en p er- so n lig h et/fö rfattarp erso n lig h et (ja g kan in te sk ilja p å detta) fö r att sedan fö rsö k a att b ygg a ut d essa g ru n d e r u n d er årens lo p p , v id g a deras relev an s och hållb arh et, p rö v a dem och fö rsv ara dem , m. m. Sed an tillk om m er fö r o lik a b ö c k e r o lik a m er eller m in d re tillfälliga rolltagan d en , inte p å m åfå n atu r ligtvis m en p å så sätt att ro lle rn a k o m p le tterar v aran d ra eller p o le m ise ra r m o t den u n d erliggan d e p erso n lig h etsg ru n d en e lle r m o t v ara n d ra i ett dia le k tisk t sam sp el — ett sp el av in k arn a tion er e lle r själavan d rin gar, fö r att den cen trala p e rso n lig h e ten skall u tvecklas och leva, härdas av fre ste lse r, u p p b yggas av frän d sk ap er, etc.» ( B L M nr 2, 1 9 7 4 , s. 96).
F ö rfattaren Lars G y lle n ste n sö k e r sig alltså en p e rso n lig h e t g en o m sin a b ö c k e r, sin a r o lle x p e ri m ent. D ä ro m finns intet i fjä rd e kapitlet.
E fte rso m o ck så fö rh ållan d et m ellan vad K M k al lar p rim är-ro ll och sek u n d är-ro ll regleras av in k ar nation och fe e d back, kan rolltagan d ets h ela fu n k tionssätt hos G y lle n ste n tecknas p å fö lja n d e sätt:
in k arn erar in k arn erar sig i F ö rfattaren L G --- ► feed back fö rfattarro llen fö rfa tta rp e rso n ligh eten
sig 1
- ► (ro m an )p erso n en
D e t är alltså i fråg a om den
vänstra
d elen av fig u ren jag p o le m ise ra t m o t K M i d et fö reg åen d e. B e trä ffa n d e d e thögra
re latio n ssystem et är v i m er eniga: K M k o m b in e ra r här m o d u ltän k a n d e t m ed iak ttagelser av in k arn ation och fe e d b ack (jfr d ock nedan). D o c k har jag som syn es även här valt annan term in o lo g i. N ä r d istin k tio n en fig u r-b e rä t tare inte fy lle r någon fu n k tio n i G y lle n ste n s fö rfa ttarskap utan le d e r till m issförstån d , är d e t bättre hålla sig till d et en k la o rd et (ro m an )p erso n . N ä r in fö ran d et av term en p rim är-ro ll le d e r till en te x t läsn in g, som u teslu ter fö rfattaren , är d et bättre an vän da o rd e t fö rfattarro ll. M e n d etta kan m ed fö rd e l d u b b le ras m ed fö rfattarp erso n lig h et: fö rfa t tarroll är d e t natu rliga, när m an ser relatio n e n från den exp e rim e n te ra n d e fö rfa tta re n s sida, fö rfa tta r
p e rso n lig h e t när m an ser den från d ik tv e rk e ts sida. O ch ju st d et sista o rd e t an vän d er som v i sett G y l len sten själv.
V i kan nu återvän d a till sid o rn a 7 0 - 7 4 i avhan d lingen fö r att p å nytt b e tra k ta d e fö rb ry lla n d e utta lan d en a av G y lle n ste n . O rsak en till att han inte lik a d istin k t som K M sk ilt m ellan fö rfattare och b erättare, fö rfattare och fö rfa tta rro ll, fö rfattarro ll och rom an p erso n är tyd lig tvis, att han ser r o ll spelen i sin a b ö c k e r som
funktionella helheter
en ligt m önstret:
in k arn erar sig i A --- ► B
fe e d b a c k
och inte som ett antal själv stän d iga e n h eter skild a åt g e n o m strik ta d e fin itio n e r och d istin k tio n er. A llr a tyd ligast ser m an d etta av d et o n e k lig e n p r o b lem atiska uttalan det om b erättarn a i S en ilia o ch Ju v e n ilia , citerat p å s. 7 1. I fö rsto n e kan d e t v e rk a rätt klart, att d e t syftar på h u v u d p e rso n e rn a i ro m an erna:
»Senilia
ochJuvenilia
han dlar bägge om m än n isk or i sina bästa år, som d e t h e te r — så där m ellan 3 0 och 40. D e t är d essa som är d e an on ym a berättarn a». Å ld e rsa n g iv e lse n stäm m er väl (om o ck så inte exakt) p å alla h u v u d p e rso n e rn a . D e är n aturligtvis inte an on ym a, m en somberättare
k u n d e de sägas v ara d et, e fte rso m d et inte an ges i b ö ck ern a , att d e är tänkta som b erättare av h ela fram ställn in gen . M en när m an läser p assagen i sitt sam m anhang, fram g år d et att G y lle n ste nutgått
från tanken p å b e rä tta re = fö rfattarro ll: han an vän d e r strax fö r e d et citerad e p a rtie t ju st o rd e t fö r fa t ta rp erso n lig h et. Sed an u ttry ck e r han sig e m e lle rtid alltigen om , som om han talad e om r o m a n p e rso nerna. T y d lig t är att fö rfa tta rp e rso n lig h e t o ch r o m an p erso n er g e n o m in k arn ation och fe e d back står vara n d ra så nära, att de är
nästan
id en tiska. E lle r, m ed an d ra o rd , d istin k tio n en m ellan dem är inte så ab so lu t — och inte så in tressan t! — som den fram står hos K e rstin M un ck. D e n är, i någon m ån, enfiktion.
C itatet p å s. 7 4 v isar o ck så att d istin k tio n ern a m ellan de tre » m o d u lern a» inte är h ållb ara i den fo rm d e ges i avh an d lin gen . D e t » jag » som »ville [. . .] inta ro llen av en n a iv t-d esp erat m än n iska» är p å en gån g fö rfattaren Lars G y lle n ste n och fö r fa t tarro llen i B a rn abok. O ch » fö rfattaren » (in om c i tation stecken ) är p å en gån g fö rfa tta rro lle n och h u vu d p erso n e n K a rl-E rik , som (i jag-fo rm ) tänks b erätta sin eg en historia. Sk illn a d e rn a kan v ara ty d liga re, m er h ållb ara i an d ra b ö ck e r, m en d et in n eb är då att v a rje b o k får beh an d las fö r sig. » In le d a n d e d istin k tio n er» i fo rm av g e n e ra lise rin gar fö r h ela fö rfa tta rsk a p e t risk erar alltid att ö v e rsk a tta deras en h etlig h et.
M y c k e t h ad e, tro r jag, v arit att v in n a p å en rik tig a re syn p å fö rh ållan d et m ellan fö rfa tta re och v e rk . F ö rfattaren L ars G y lle n ste n h ad e då inte b li v it u testän gd från sin a eg n a b ö ck er. V i had e slu p p it d essa sp ö k lik a » p rim ä r-ro lle r» , som lik t ro b o tar o p e re ra r utan m än sklig an k n ytn in g . O ch fö r hållan d et m ellan » g estaltn in g » o ch » tem atik » ha d e b liv it närm are. V i h ad e slu p p it ten d en sen till » ad d itiv» k o m p o sitio n av avsn itten om d e e n sk il da v e rk e n , där gestaltn in g en avhan d las fö rst och tem atik en sedan , som o m d e v o r e sep arata sto rh e ter. V i had e k u n n at få en b o k , där d en u tm ärk ta in sik t i de d ialek tisk a m ek an ism e rn a i G y lle n ste n s p ro sa k o n st, som K M :s avh an d lin g v ittn ar om , ha d e k u n n at fö re n a s m ed fö rstå e lse fö r h u r d essa stän digt står i tjän st h o s fö rfa tta re n s en g ag erad e e x iste n tie lla e x p e rim e n te ra n d e . D e t o van citera d e u ttalan d et i B L M om h u r d et d ia le k tisk a sp e le t är till » fö r att d en cen trala p e rso n lig h e te n skall u t v e ck la s och lev a, härdas av fr e s te lse r, u p p b yg g as av frä n d sk a p e r, e tc .» , kan g e en v in k om h u r en sådan u n d ersö k n in g had e k u n n at läggas upp.
K M har v arit m in d re ly c k lig m ed y tte rlig a re åtm in sto n e en term :
valfrändskap.
» M e d d en n a b e te ck n in g » , h e te r det p å s. 8 2 , » a v se r jag att sam m an fatta sådan a p ro b le m som h än g er sam m an m ed en relativ istisk v erk lig h e tsu p p fa ttn in g . D e n som om fattar en sådan v e rk lig h e tsu p p fa ttn in g k o n statera r, att den eg n a syn en p å v ärld en in teär
värld en . [. . .] J a g har v a lt att b e te c k n a d etta p r o b le m k o m p le x ’v a lfrä n d sk a p e n s’ p ro b le m , då jag m en ar att o rd e t sam m anfattar d ess k ärna: u r v ä rl d en s kaos kan v i v ä lja ut en d ast sådan t som är b esläk tat m ed oss själv a. D e n en sk ild e fö rm å r bara u p p fatta sådant som han till en d e l red an har fö r stått.»
D e t ta är nog b ra o ch k lart d är d e t står. M en svag h eten m ed term en är ju att d en i sig s jä lv inte b e te ck n a r ett
problem
utan ettförhållande
o ch d är till d enpositiva
sidan av d e tta fö rh ållan d e: d e t finn s vissa e le m e n t i v ä rld e n som är b esläk tad e m ed o ss s jä lv a och som v i d ä rfö r kan fö rstå.Den
asp ek ten g ä lle r d et rik tig t nog i M än sk an d ju re n all n atu ren ( 1 9 7 1 ) . M e n i ö v rig t är d et fråga om d en
negativa
sidan:olikheten
m ellan jag et o ch v ä rl den , frä m lin g sk ap et och inte släk tsk ap et. .» V e r k lig h eten är inte g jo r d av o rd m en v å ra ’id e o lo g ie r ’ o ch v e te n sk a p e r är d e t» , har G y lle n ste n t. ex. fo rm u le ra t sak en . V i är » fån g n a in o m v å ra egn a sin nen o ch v å ra eg n a o rd » (U r m in o ffe n tlig a se k to r, s. 9 3 , resp . s. 80).N ä sta n p a ra d o x a lt — fö r att in te säga p a ro d isk t — b lir d et i in le d n in g en , när d e t (s. 1 3 ) sägs, att sym b o le rn a fö r v alfrän d sk ap är N a r k is s o s och K ain . D e n v ä rld sfö rg lö m m a n d e y n g lin g en , fö r s ju n k e n i sig själv , och b ild k ro ssa re n o ch b r o d e r m ö rd aren , som ställer sig u tan fö r m än n isk orn a, sk u lle alltså v ara sy m b o le r fö r frän d sk ap ! D e t
Recensioner av doktorsavhandlingar
2 0 5
hade v arit m y c k e t k larare och e n k lare, om det talats o m s u b je k tiv ite te n s p ro b le m (såsom sk e r på s. 12 ) e lle r relativ ism e n s p ro b le m e lle r d et k u n sk a p ste o re tisk a p ro b lem et.
D e n an d ra tem atik -term en , » tro lö sh e t» , är ju p å helt annat sätt inarbetad i litteratu ren om G y lle n sten. M en d en n e har sjä lv tagit avstånd från den, och i sjä lv a v e rk e t lid e r d en av sam m a sorts svag het som term en v alfrän d sk ap . D ä r i fa llet v alfrän d skap ett n egativt fö rh ållan d e, ett p ro b le m , fic k en p o sitiv b e te ck n in g , får i fa llet tro lö sh e t ett p o sitiv t fö rh ålln in gssätt en negativ b ete ck n in g. D å den r e to risk a e ffe k te n av d en n a p a rad o x nu kan anses v ara in k asserad , är tid en inne att an vän da m er rättvisan d e u ttryck . D e t h ad e inte v arit svårt att fin n a o lik a syn o n ym er, som h ad e v arit k la rg ö ra n de, v ar o ch en i sitt sam m anhang.
K M tycks g e n o m g å e n d e ha an sett d e t n ö d vän digt att skapa en egen term in o lo gi, hon har en ö v e rtro på term er. T a n k e n är n atu rligtvis att v ara e n tyd ig och exa kt, m en p rise t kan bli fö r högt. B a ra m an g ö r d et gen o m tän k t och k o n se k v e n t, är det o fta lä m p lig are att an vän d a ett k n ip p e sy n o n ym er (jfr o van o m fö rfattarro ll/fö rfatta rp erso n lig - het). D ä rm e d kan m an p å ett k larg ö ra n d e sätt fånga d e sk iftan d e n y an sern a hos en fö re te e lse , när den ingår re la tio n e r åt o lik a håll, ses i o lik a sam m anhang. D e t g e r m ö jlig h e t till ett rik are och därm ed rik tig a re b e ty d e lse m ö n ste r utan att e x a k t heten d ä rfö r b e h ö v e r eftersättas — tvärtom , e x akth eten g yn n as ju p å d etta sätt.
Slu tligen n ågra k o m m en tarer till avsn ittet 3 .7 , L itte ra tu rv e te n sk a p lig te o ri och G y lle n ste n s k o n stu p p fattn in g . K M r e fe re ra r här - m y ck et k o rtfattat — d en u tv eck lin g p å ro m an este tik en s o m råd e, som fö r e h en n e in gåen d e b esk riv its av A rn e M e lb e r g (P å väg från realism en ) och som o ck så H a n s Isa k sso n ägnar sto r u p p m ärksam h et (avsn ittet E tt ro m a n p e rsp e k tiv , s. 1 8 1 - 1 9 8 ) . M en i m otsats till d e ssa g ö r hon d et u n d er om vänd a fö rte c k e n , så att G y lle n ste n s ro ll i u tv eck lin g en blir helt fe ltec k n ad . D e t g ä lle r alltså den n u m era gan sk a k än d a h isto rien om d et rom an id eal som kallats den o b je k tiv a rom an en , illu sio n srom an en , rom an en m ed o sy n lig fö rfa tta re o. s. v. o ch som från F la u b e rt o ch H e n r y Ja m e s o ch fram till tiden e fte r an d ra v ä rld sk rig e t d o m in erad e rom an en , i v a rje fall av an tgard e-ro m an en . K M påstår att d en n a ro m a n e ste tik b ara är » en p aren tes i rom an k o n sten s o ch ro m a n te o rie n s historia» och att sk ill naden m ellan F lau b erts u p p fattn in g av rom an en och d et syn sätt so m b ö rja d e v ä x a fram und er 19 4 0 -ta le t och som satte fö rfattaren s » fö rk u n n else» fram o m v e rk lig h e tsillu sio n e n , »i själv a v e rk e t inte [är] sto r» (64).
M en d etta är att fu llstän d igt m issteck n a d en si tuation, i v ilk e n de sv e n sk a m o tstån d arn a m o t illu sio n srom an en m ed » o syn lig » fö rfa tta re v e rk a d e
-fö re G y lle n ste n främ st Lars A h lin o ch efter h o n o m bl. a. Sv en F a g e rb e rg (D elb la n c kan sedan sägas ha fu llb o rd a t u tv eck lin g en m ed Å m in ne o ch Sten fågel). F ö r dem fram stod inte den Flau- b e rt-Ja m e s’sk a rom an typ en som » en p a ren tes» utan som en sedan hu n d ra år h ärsk an d e d o g m , en tryck an d e norm , som d et g älld e att frig ö ra sig från och b eseg ra. E n b ek räftelse på att den m o d ern a rom an en s u tv eck lin g g ick ju st m o t fö rfattaren s fö rsv in n an d e och en stegrad illu sio n läm nades f. ö. så sen t som 1 9 5 3 i Staffan B jö r c k s R o m a n en s fo rm värld . O ch d et v ar san n erligen inte
likheterna
m ellan de två sätten att se p å rom an en , som fö ll i ö g on en p å d em som sö k te b ryta d o k trin en ! K M har inte haft tillgång till H an s Isaksson s fram ställ ning av G y lle n ste n s b id rag till strid en , m en hon har väl känt till d e ak tstycken han b yg g er på, och hon har k u n n at ta d e l av A rn e M e lb e rg s re d o g ö r e lse fö r A h lin s tem p eram en tsfu lla u p p g ö re lse r m ed illu sio n srom an en . D e t är d ä rfö r svårt att fö r stå, att hon k unn at m issteck n a fö rh ållan d en a så.
F ö ljd rik tig t intar hon en avvisan d e hålln in g o c k så till d e t arb ete som på det teo retisk -p rin c ip iella p lan et g e n o m fö rd e den slutliga b rytn in g en m ed d e t F la u b ert-Jam es’ska rom an id ealet: W ayn e C . B o o th , T h e R h e to ric o f Fiction från 1 9 6 1 . D e t är p å tal om den n a bo k hon fä ller k o m m en taren , att sk illn ad en m ellan de två u p p fattn in garn a om ro m anen inte är stor. D e t är ett h äp n ad sväckand e uttalande — B o o th s arb ete u tgör en en d a stor, fö r att inte säga rasand e p ro test m ot den gam la d o k trinens ö v e rv ä ld e , som vittnar om att tryc k et känts ännu stark are p å an g lo saxisk b o tten än i S v e rig e (A h lin s lju n g an d e p ro te ste r läm nar d o ck inte m y ck et ö v rig t att önska).
O ck så här m åste man m o t K e rs tin M u n cks av han dlin g ställa H an s Isak sson s. (D e t är ö v e rh u v u d m ärkligt hur d essa båd a arbeten k o m p le tterar och k o rrig e ra r varan d ra:
tillsammans
g e r de en rik och rättvisan d e bild!) F ö r ho n o m är B o o th s b o k inte bara gru n d läg g an d e fö r det p e rsp e k tiv på ro m a nens teori och h istoria, som han tecknar i slu tk a p itlet, utan den har ren t g e n e re llt b ety tt så m yc k et, att han om vittn ar sin tack sam h etssk u ld i fö r o r det.K M n o terar att B o o th lan serar b e g re p p e t »the im p lied au thor» som b ete ck n in g fö r fattaren sådan han fram träd er i sitt v e rk — alltså en ny syn on ym till » fö rfa tta rp e rso n lig h e te n » —m en avfärd ar saken m ed att d etta » b e g re p p s v a n sk lig h ete r har fram hållits av B e rtil R o m b e rg » (64). S å v itt ja g kan fin n a har R o m b e r g in get annat att invänd a än att B o o th s tanke att v i sk u lle rea g e ra p å fö rfa tta r ja g e t i D o n Q u ijo te p å sam m a sätt som v i reag erar p å an dra p e rs o n e r i rom an en , »är en alltför s u b je k tiv up p fattn in g» (Sam laren 19 6 8 , s. 2 0 1 ) . In v än d nin gen är knap p ast h elt klar till sin in n eb ö rd , m en i d en m ån d en b e ty d e r, att d et är svårt att o b je k tiv t
b estäm m a en sådan fö rfa tta rp e rso n lig h e t till k a raktär, v ilja o ch tan ke, b ö r den riktas m ot — K e r stin M u n ck.
M an kan n äm ligen iaktta, att K M stu n d om är ängsland e ab solu t i sin a p åståen d en om vad » p rim är-ro llern a» i G y lle n ste n s o lik a b ö c k e r vill och m en ar. E x e m p e l fin n s p å s. 9 4 b (M o d e rn a m yter) och 1 3 5 (Sen ilia). D e t är m ö jlig t att d et fö rh å lle r sig så som K M här p åstår, m en jag har svårt att se att m aterialet tillåter en sådan b estäm d het. D e t tycks so m om d e t g jo rd e s våld p å det p rö v a n d e , e x p e rim en teran d e, fle rty d ig a i b ö c k e r na. K a n s k e har K M invaggats i sä k e rh e t av sin egen term » p rim är-ro ll» — d en ter sig så fix o ch fast o ch o b je k tiv . I så fall sk u lle hon här, lik so m när d e t g ä lld e sam b an d et m ed b ö ck ern a s fö r fa t tare, ku n n at ha h aft n ytta av att b eg ru n d a B o o th s sto ra an alyser, och e x e m p lifie rin g a r av b e g re p p e t »th e im p lied au th o r».
Erland Lagerroth
H an s Isak sson :
Hängivenhet och distans. En studie i
Lars Gyllenstens romankonst.
A k a d . avh. B o k fö r la g e t A ld u s/B o n n ie rs Sth lm 1 9 7 4 .Lars G y lle n ste n avslutar en av sin a tid igaste a rtik lar m ed att i K ie rk e g a a rd s e fte r fö ljd u tslu n ga ett » P e re a t C o m m e n ta to re rn e !» F ö rb a n n e lse n har in te hindrat de k o m m e n ta to re r som nu b ö rja r m y llra fram . V å re n 1 9 7 3 v en tilerad es i G ö te b o r g d en fö rsta G ylle n ste n a v h a n d lin g e n , fö rfa tta d av H a n s-E rik Jo h a n n e sso n
{Studier i Lars Gyllenstens
estetik, Hans teorier om författarskapets villkor och
teknik t. 0. m. Barnabok).
E tt år sen are fö ljd e slag i slag en avh an dlin g av K e rs tin M u n c k i L u n d{Gyl
lenstens roller, En studie över tematik och gestaltning i
Lars Gyllenstens författarskap
) o ch en av H a n s Isak sso n i Sto c k h o lm . E n fjä rd e är in o m k o rt att v ä n ta från U p p sala. M ä rk lig t n og har d en n a an h o p n in g inte lett till några svårare k o llisio n e r. J o h an n esso n b eg rän sar sig till d en tidiga fa sen i G y l len sten s p ro d u k tio n , m ed an de båda avh an d lin g arna av år 1 9 7 4 sträc k er sig ö v e r alla v e rk e n , av r e sp e k t fö r G y lle n ste n s am b itio n att k o n stru e ra » ett fö rfa tta rsk a p som h e lh e t» . K e r s tin M u n c k b egrän sar d ärvid sitt arb ete tillen
v ik tig asp ek t av G y lle n ste n s d ik tn in g , ro ll tänkan de t. Isak sso n sat sar i stället p å en totalb ild a v G y lle n ste n s ro m an k o n st som han b etrak tar u r b erättartek n isk syn v in k e l m en m ed k lar b lick o ck så fö r tem atik en ; an alysen av G y lle n ste n s m eto d v ill »in te b ara v isa p å cen trala e g e n sk a p e r i hans ro m an k o n st utan le d e r o ck så rätt in m o t p ro b le m a tik e n i hans r o m an er» (9). D e t ta b red a g r e p p m ö jlig g ö rs g e n o m att avh an d lin g sfö rfatta ren in rik tar sig p å några väl v a ld a ge n o m g å e n d e k o m p o n e n te r i G y lle n ste n sb erättark o n st och i v a rje avsn itt ly fte r fram
en
rom an fö r analys un d er den ak tu ella asp ek ten . I den am b itiö sa m ålsättn ingen in går o ck så att p e k a ut G y lle n ste n s » fö re b ild e r» o ch » d e trad itio n er han p å så sätt k n u tit an till» (9).
Isak sso n b ö rja r, e fte r en p re se n ta tio n av m ål sättningar och fo rsk n in g slä g e , m ed en k larg ö ra n d e e x p o sé ö v e r G y lle n ste n s litte rä ra p ro g ra m alltifrån
Moderna myters
b e rö m d a fö rk la rin g av »n aiv iteten s b an k ru tt». H an har i d e tta avsn itt h aft sto r nytta av Jo h a n n e ss o n s avh an d lin g so m o ck så b e fria t h o nom från u p p g iften att g e en m er in gåen d e b e han dlin g av d en in le d an d e trilo g in . I stället kan han ägn a sig åt vad han k allar d en an dra p e rio d e n — o m fatta n d eSenilia, Senatorn
ochSokrates död —
där G y lle n ste n ö v e rg å r från ja g fo rm till b erättan d e i tre d je p e rso n sam tid igt som han m er ö p p e t trä d er fram som rom an ern as b erättare, o ch den tre d je p e rio d e n , o m fatta n d e sam tliga b ö c k e r e fte r
