Lärande och samhälle Barn – unga- samhälle VT 2015
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Pedagogernas syn på populärkulturell film
i förskolan
Educators’ view on popular culture film in
Preschool.
Filip Jönsson
Teddy Nilsson
Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Åse Plitz Datum för slutseminarium: 2015-08-28 Handledare: Johan Lundin
Förord
Vi vill börja med att tacka alla pedagoger på förskolan där studien utfördes. Utan pedagogernas positiva inställning och medverkande hade det antagligen inte varit lika roligt att genomföra studien. Vi vill också tacka våra familjer för att de har haft ett stort tålamod med oss under skrivandets process samt alla som har gett oss stöd i vår skrivprocess. Avslutningsvis tackar vi Åse Piltz för hennes konstruktiva kritik i slutskedet.
Intresset för studien började när en av studenterna introducerade den andra studenten för ämnet film. Den andra studenten fann ämnet intressant, då denne tidigare skrivit en etnografisk studie om barns bokaktiviteter i förskolan, som hade en koppling till populärkultur. Vi beslutade att skriva studien utifrån pedagogernas perspektiv kring populärkulturell film i förskolan, detta för att ta reda på vilken syn de har kring ämnet. Utifrån det att nästan alla barn någon gång har sett en film, anser vi att kunskapen kring film kommer att behövas i för vår framtida yrkesroll.
Vi har båda varit engagerade under studiens gång, arbetsfördelningar har delats upp lika för att vi fann det lämpligt för att kunna få en fördjupad förståelse för studiens empiriska material. Under intervjuerna förde en student dialog med pedagogerna medan den andra förde anteckningar. Resultat och analyskapitlet har sin utgångspunkt i studiens tre frågeställningar, teori, forskning och våra tolkningar. Diskussionen utgick från våra tankar kring det bearbetadematerialet.
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers normer kring populärkulturell film i för-skolan utifrån pedagogers perspektiv. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ metod. Två förskollärare och en barnskötare intervjuades för att få en förståelse kring ämnet. Vi valde i studien att kalla de intervjuade för pedagoger, då vi finner att alla som arbetar i förskolan har ett betydande ansvar för barns utveckling i olika ämnen. Vårt fokus är deras syn och tankar och inte vilken titel de har i förskolan. När vi skriver generell film menar vi filmen som inte är kopplad till populärkulturen. Resultatet av detta examensarbete sammanfattas som att pedagoger har normer angående populärkulturell film och att pedagoger har en rädsla för våldet som förekommer i filmer och tv-serier. Den generella filmens funktion är på förskolan att vara tidsfördriv, lugnande medel och lärandeverktyg medan populärkulturell film inte används i lärandesyfte utan mest som tidsfördriv. Pedagogerna anser att film kan användas som lärandeverktyg inom temat. Pedagoger menar att kunskap inom film kan användas för att skapa och dramatisera film men tids- och kunskapsbrist begränsar dessa möjligheter. Utifrån pedagogernas perspektiv är populärkulturen ett komplext ämne men de ser möjligheter till lärande genom användandet av populärkulturens innehåll.
Nyckelord: förskola, norm, pedagog, populärkultur.
Innehållsförteckning
2. Syfte och problemformulering ...8
3.4. Syn på populärkulturella filmer ...12
3.5. Sammanfattning ...14
4. Metod ...15
4.1. Urval ...15
4.2. Genomförande ...16
4.3. Etiska ställningstaganden ...17
5. Analys och resultat ...18
5.1. Pedagogernas normer kring film ...18
5.1.1 Sammanfattning ...21
5.2. Films funktion i förskolan ...22
5.3.1 Sammanfattning ...26
1. Inledning
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Läroplan för förskolan 98, reviderad 2010, s. 10).
Detta citat är ett av strävandemålen som ska främja barns utveckling som pedagogerna ska arbeta efter. Men hur arbetet genomförs kan bero på pedagogernas erfarenheter, kunskaper och engagemang kring ämnet.
Populärkulturen är idag en del av människans liv och också en del av förskolan. Besöker du en förskola idag ser du kanske att det finns olika uppfattningar om populärkulturen i förskolan. Giroux (2000) menar att populärkultur är både positivt och negativt, beroende på individen. Dessa synsätt kan grunda sig i vilka normer individerna har kring populärkulturen. Martinsson och Reimers (2014) menar att normer gör att vi tolkar saker genom tankar och känslor på olika sätt. Normer kan grunda sig i individers tidigare erfarenheter samt kunskap kring ett ämne.
Tidigare forskning visar att pedagogers förhållningssätt till film varierar stort. Enligt Fast (2011) tycker många pedagoger att det är svårt att hänga med i dagens filmutbud, eftersom de inte har mycket kunskaper om barns populärkultur, vilket gör att filmens användningsområde och funktion begränsas utifrån pedagogers brist på kunskap och erfarenhet. Detta medför enligt Danielsson (2013) att film används sällan i förskolans undervisning. Hon menar även att tidsbristen på förskolan gör att pedagoger inte hinner fortbilda sig.
Med denna studie vill vi undersöka pedagogers normer kring populärkulturell film i förskolan utifrån pedagogers perspektiv. Vår förståelse om populärkultur har varit att den skapar oro, med tanke på det breda utbud som finns tillgängligt och dess innehåll. Utifrån det anser vi att denna studie ger insyn om vilka normer pedagogerna har kring populärkulturell film och film rent generellt, samt hur de tänker kring användandet av film på förskolan.
2. Syfte och problemformulering
Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers normer kring populärkulturell film i förskolan utifrån pedagogers perspektiv.
• Vilka normer har pedagogerna kring film i förskolan? • Vilka funktioner har populärkulturell film i förskolan?
• Hur tänker pedagoger om att använda den generella filmen och den populärkulturella filmen i förskolans undervisning?
3. Teoretiska begrepp och tidigare forskning
I denna del kommer vi redovisa de teoretiska utgångspunkter och den tidigare forskning studien bygger på. Vi kommer redogöra mer grundligt vad de teoretiska begreppen betyder och redovisa forskning som har koppling till vår studie.
3.1. Normer
Martinsson och Reimers (2014) definierar begrepp norm som vardagskunskap, de menar att normer gör oss begripliga för oss själva och andra individer. Genom att kunna identifiera oss med andra få vi en föreställning om vilka vi är eller ska vara. Martinsson och Reimers menar att normer kan vara en delvis faktor till en begränsning inom oss. Normerna får oss att tänka, prata och handla på ett speciellt sätt i olika situationer. De menar att normer inte bara är något en individ för med sig genom tankar, gester och känslor, utan normer kan också vara materiella och vara beroende av den teknologi som idag finns ute i vardagen. Med detta menas att livet och vardagen måste anpassas efter hur långt fram människan kommit inom teknologin. Jämfört med idag och det som fanns för femtio år sedan, har valmöjligheterna ökats enormt men kanske även har blivit allt mer komplext.
Normer finns överallt, så även på förskolan. Dessa normer är både uttalade och outtalade angående barn och pedagoger, och hur dessa två parter bör förhålla sig till varandra. Enligt Dolk (2013) påverkar normer saker som kan bli möjliga och omöjliga, förståeliga och eftertraktade i förskoleverksamheten. Även Martinsson och Reimers (2014) skriver att normer är verksamma i skolan, men samtidigt menar författarna att skolan också är en ”effekt av normer, som en omvandlande och utmanande plats” (s. 23).
Markström (2005) har gjort en studie kring förskolan som en normaliseringspraktik. Hon hävdar att förskolan är en institution, d.v.s. en organisation som bygger på regler och rutiner. I studien har Markström fokuserat på förskolans aktörer, barn, pedagoger och föräldrars handlande i relation till de institutionella ramarna. Med ramarna menas förskolans olika rutiner och regler som följs i en situation. Hennes resultat påvisar att den sociala ordning som finns på förskolan är ett resultat av aktörernas engagemang. Hon menar om aktörerna inte
hade hållit sig till dessa ramar, hade ordning i förskolan inte existerat. Aktörerna förhåller sig till institutionella regler, genom att agera och verka på olika sätt i olika situationer, såsom i förskolans aktivitetsrum, t.ex. hallen, samlingsrum eller tamburen. Även när det gäller undervisning i olika ämne, så följs regler.
Med hjälp av forskning runt rutiner och regler kan vi förstå pedagogers agerande, syn samt normer kring film i förskolan. Markström menar att regler och rutiner kan påverka och även begränsa de valmöjligheter som barn och vuxna har tillgång till. En regel som t.ex. säger att våld inte får finnas i en film som visas för barnen, kan begränsa både valmöjligheterna för barnen men också för pedagogen.
3.2. Populärkultur
I denna del definierar vi begreppet populärkultur samt beskriver Simonssons (2004) studie kring bildböcker, detta för att ge en fördjupning kring vad populärkultur kan betyda för barnen. Studien utgår från populärkultur som film men forskningen anser att en bildbok och film har samma effekt på barnen.
Begrepp populärkultur definieras på olika sätt, Giroux (2000) menar att populärkultur är intimt förknippad med massmedierna. Ordet ”populär” innehåller både positivt och negativt laddade tankar och uttalanden men det beror också på vem det är som använder sig av ordet, hur det används och vad det används till. Även Fast (2007) menar att populärkultur kan få en negativ definition, som en protest mot den globala marknadsföringens påverkan på barn och elevers konsumtionsmönster där alla kan betraktas som utbytbara konsumenter. Däremot har Lindgren (2009) och Anna Sparrman (2002) beskrivit begreppet ”populärkultur” som oproblematiskt, eftersom det visar det som är populärt i folkliga ögon, och även något som riktar sig mot varje individ i samhället. Lindgren och Sparrman menar att människor, barn som vuxna, kan identifiera fenomen som är förknippat eller relaterat till populärkultur, som tv-serier, filmer, spel och reklam. Populärkultur är en kultur skapad av vuxna för barn.
Fast (2007) skriver att dagens samhälle är beroende av teknikens utveckling, utveckling som också blir synligt i mediers värld. Tillgång till nätbaserad kommunikation har gjort att medier och populärkultur, utgör en viktig del av barns livsvärldar som en viktig inspirationskälla för barns läsande och skrivande långt innan de möter den formella skriv- och
läsundervisningen.
Simonsson (2004) har i sina studier om bilderboken för barn i ålder 3-5 visat att barnen utnyttjade bilderbokens visuella språk i större grad än det skrivna dvs. att barnen fångades främst av bilder som berörde eller roade dem. Detta visar vilken betydelse populärkultur kan ha i barns vardag samt hur mediers utveckling påverkar människor på olika sätt.
3.3. Filmens funktion i förskolan
Fast (2007) har i sin studie undersökt hur sju förskolebarns literacitet (läsa och skriva) utvecklas i koppling till populärkultur. Fast intresserade sig för hur barns tidigare erfarenhet kring populärkulturella texter inkluderades och togs tillvara i förskolan, samt hur och vad barn lär sig med hjälp av leksaker som är populärkulturellt inspirerade, både hemma och på förskolan. Fasts studie visar att populärkultur ger bidrag till att barn utvecklar och stödjer sina förmågor att läsa och skriva samt förmågan att kunna berätta, klassificera och argumentera i vardagliga situationer, såsom konflikter eller i samtalet med andra.
Fast (2007) anser att populärkultur är en del av barns liv. Hon menar att dagens teknik kan användas i undervisningssammanhang, vilket Fast menar att barns film och tv-tittande kan ses som ett hjälpmedel till utveckling av olika färdigheter som att läsa och skriva i förskolan. Fast beskriver att genom tv, film och leksakskatalogers utbud skolas barn idag in i ”visuell läskunnighet” (Fast, 2007 s. 86).
Även Marsh (1999; 2000) har gjort en studie kring populärkultur i förskolan. Marsh fokuserade i sin studie på vilka funktioner populärkultur kan ha i förskolan, samt hur det kan användas i undervisningssammanhang. I Marshs studie introducerades läs- och skrivaktiviteter på två förskolor i England. Dessa aktiviteter var kopplade till barnprogrammet Teletubbies. Datainsamling gjordes med hjälp av anteckningar, fotografering och intervjuer. Studien diskuterar vilka betydelser populärkultur som film kan ha i barns tidiga läs- och skrivprocess om det inkluderas i förskolans undervisning. Marsh (2000) studie visar att populärkulturella filmer sällan används i förskolans undervisning, även om barn visar intresse för media, film eller tv-program. Detta bygger på att pedagogerna inte hade tillräckligt med kunskap och intresse kring ämnet. Under studiens gång introducerade Marsh olika läs- och skrivaktiviteter kring Teletubbies åt barn och pedagoger, samt visade hur pedagogerna kan ta
vara på barnens intresse kring populärkultur i förskolan. Detta resulteras i att barn som inte hade intresse sedan innan för literacy d.v.s. läs och skriv i förskolan, motiverades genom att använda det kända barnprogrammet Teletubbies. Även pedagogerna fick positiva inställningar till ämnet och blev inspirerade att vilja inkludera film i förskolans undervisning.
Agneta Danielsson (2003) har gjort ett utvecklingsarbete kring film på 43 förskolor i Järfälla kommun (2000-2002) med fokus på mediepedagogikens lyft i förskollärargruppen. I sitt projekt uppmärksammade Danielsson att de flesta i personalgruppen inte hade tillräckligt med kunskap kring film. Hon menar att mediepedagogik är allmänt ett försummat område i den svenska förskolan. Danielsson anser att om personalen ska kunna se medier som en pedagogisk resurs måste de ges redskap för det. Redskap som Danielsson pekar på är en fortbildning för pedagogerna kring film och medier i förskolan.
Danielsson (2003) har i sitt projekt funnit att pedagogerna använder tidsbrist som argument till varför de inte har kunskap kring medier. Danielsson menar att det finns tidsbrist i förskolan bland pedagogerna men hon poängterar att detta inte ska vara ett hinder för personalen att fortbilda sig i olika ämnen som rör barns utveckling. Danielsson skriver vidare att arbetet med medier behövs i förskolan, utifrån brist på kunskap inom områden som handlar om att pedagoger ska kunna använda sig av film och filmskapande i undervisningen. Enligt Danielsson behöver medier som film ges lika mycket plats i förskolan, som till exempel barns skapande som anses vara viktigt för att bearbeta intryck och som ett sätt att ge egna uttryck för sina upplevelser. Danielsson menar att medier som film kan användas för samma syfte, men för att kunna arbeta med mediernas uttrycksformer krävs kunskap, både teoretisk och praktisk bland pedagogerna.
3.4. Syn på populärkulturella filmer
Rönnberg (1997; 2006) beskriver att barn skapar egna tankestrukturer för att kunna tolka sin omvärld. Dessa strukturer fungerar som hjälpmedel för individen i sin utveckling av förståelse av sin vardag. Struktur kan utvecklas bland annat i samband med barns tv- och filmtittande. Synen på film varierar beroende på vilka erfarenheter människor har kring film och medier.
Rönnberg menar att populärkulturella filmer kan både ses som positiva och negativa för barn. Hon menar att samhället har rädsla kring våld som förekommer i film och tv-program för barn. Rönnberg skriver också att våld som presenteras i teve och filmer når i allmänhet större publik än våld som existerar i verkligheten. Hon menar att det inte är fiktionsvåld som allmänheten ska ha rädsla för, utan det är våldet som sker i verkligheten som barn ska skyddas mot. Rönnberg påpekar vidare att verklighetens våld som förekommer i tv-nyheter är mer skadligt än fiktionsvåld. Att medievåldet anses vara skadligt för barn har påpekats i olika studier inom medier, men Rönnberg anser att våldet i filmerna inte är så skadligt som det framstår. Hon betonar att barn faktiskt kan särskilja mellan fiktion och verklighet. De är medvetna om olika inspelningstekniska finesser i filmerna. Ett exempel som kan förtydliga Rönnbergs resonemang är, enligt henne, att när någon skadas och det rinner blod i en film, resonerar barnen att det är bara ketchup. Hon menar att barn är även medvetna om att musik, konstiga röster, ljud och figurer förstärker effekterna i filmer, vilket medför att filmernas handlingar inte är riktiga som det framvisas i olika program.
Hassan och Daniyal (2013) har undersökt beteende hos skolbarn och våld som finns i tecknat program. De har mest fokuserat på barns beteende och reaktioner efter en filmstund. Studien har gjorts i Bahawalpur, en stad i Pakistan på skolbarn i åldern 6 och 13. Barn som ingick i studien kom från olika privata skolor i området, totalt 300 barn deltog i studien. Deras studie utgick från två hypoteser: att barns beteende i en klass påverkas av hur mycket samt ofta (frekvensen) de tittar på tecknad film, samt att våld som presenteras i en tecknad film påverkar barns beteende. Studien visar att det finns ett samband mellan barns beteende och de animerade programmens innehåll, i form av att barn imiterar våldsamma handlingar från karaktärerna, detta förstärker barns beteende negativt i olika situationer. Studien visar även att barn spenderade många timmar framför tv-skärmen, vilket innebar enligt författarna att barns egna fritidsaktiviteter ofta ersattes av tv-tittandet. De poängterar att medier som tv påverkar alla åldersgrupper och ger olika intryck hos tittarna, både positiva och negativa. Hassan och Daniyal menar att våra tidigare erfarenheter och influenser påverkas av innehållet i filmerna. Avslutningsvis anser författarna att tv och film bidrar till en förstärkning av ökad aggression hos vissa individer.
Rönnberg argumenterar i sin bok Tv är bra för barn (1997) som bygger på hennes doktorsavhandling, att ökad aggression bland barn och unga inte helt beror på deras tv- och
filmtittande. Hon menar att våldet som förstärks hos barnet efter tv och filmtittande inte ska ses som ett resultat av filmens innehåll, utan istället ska filmen ses som ett hjälpmedel som bidrar till att vuxna uppmärksammar barnens aggression. Rönnberg betonar att vuxna ska lägga fokus på att hitta den bakomliggande faktorn kring barns olika beteenden. Författaren menar att våldshandlingar som barn imiterar inte nödvändigtvis behöver vara skadligt för barnet och andra. Barn och unga lär sig både medvetet och omedvetet olika sätt att bearbeta obehagliga upplevelser med hjälp av medier. Vidare skriver Rönnberg (2006) att barn bearbetar olika känslor genom att imitera karaktärernas handlingar. Hon menar att barn kan använda sig av våld från filmen för att reflektera över eget handlande. Utifrån resonemanget menar Rönnberg att film kan ses som ett lärande, samt reflektionsverktyg för barn.
3.5. Sammanfattning
Denna teoretiska bakgrund definierar vad populärkultur kan innebära och hur den kan förstås av individer. Tidigare forskning beskriver syn på populärkultur, hur film kan gynna barns utveckling i olika sammanhang samt problematiken kring våld i film. Studierna som lyfts beskriver det väsentliga men komplexa kring ämnet, de ger en förståelse kring synen på populärkultur samt vilket ansvar pedagogerna ställs inför i sin yrkesroll när det gäller barns utveckling. Denna teoretiska bakgrund och tidigare forskning lägger en grund till de frågeställningar som arbetet baseras utifrån och ger en förståelse för vilka funktioner film kan ha i förskolans undervisning. Våld i film framstår i forskningen som både negativt och positivt för barns välbefinnande. Rönnberg (1997; 2006) ser våld i film som något som samhället inte behöver vara rädd för. Däremot ser Hassan och Daniyal (2013) våld i barns populära filmer som något barn behöver skyddas mot. Utifrån tidigare forskning kan det vara lämpligt att undersöka vilka normer pedagogerna har kring populärkulturella filmer. I nästa kapitel kommer vi redogöra den metod som använts för den undersökning som ligger till grund för det empiriska materialet.
4. Metod
I denna del kommer vi redogöra för vilken metod vi använt oss av under insamlingen av studiens empiriska material, hur studien genomfördes och hur bearbetning av materialet har gått till. Avslutningsvis redogörs de forskningsetiska principerna och dess relevans för undersökningen.
Vår studie bygger på en kvalitativ metod, som enligt Alvehus (2013) innebär att forskare intresserar sig för människans erfarenheter, tankar och åsikter kring forskat ämne. Vi använde oss av semi-strukturerade intervjuer, vilket innebär att vi hade ett formulär med ett antal öppna frågor. Under de semi-strukturerade intervjuerna har respondenten haft möjlighet att få inflytande över innehållet under samtalets gång (2013).
4.1. Urval
Fältstudien är gjord på en förskola i ett bostadsområde i utkanten av en stad i södra Sverige. Det urval som låg till grund för undersökningen var att intervjua pedagoger från en och samma förskola men från olika avdelningar.
Urvalet av pedagogerna som intervjuades bestämdes inte i förväg, utan vi intervjuade två kvinnliga förskollärare och en kvinnlig barnskötare som arbetsgruppen bestämt kunde intervjuas dagen studien genomfördes. Anledning till att vi inte sedan tidigare bestämt vilka pedagoger som borde ingå i vår fältstudie, är att vi anser att all personal som arbetar på förskolan, oavsett barnskötare eller förskollärare, har båda ett betydande ansvar för barns utveckling och lärande i olika ämnen. Därför kommer vi kalla de vuxna som ingår i vår studie för pedagog, oavsett vad de har för utbildning eller position i förskolan. I analysen kommer pedagogerna betecknas som Pedagog 1, 2 och 3.
4.2. Genomförande
För att vi ska kunna besvara våra frågeställningar gjordes individuella intervjuer med de deltagande pedagogerna. Pedagogerna informerades muntligt att vi studenter skulle skriva ett examensarbete som krävde deras tankar och åsikter kring populärkulturell film i förskolan. Vi deltog i samtalet för att skapa en direkt interaktion med respondenten (Alvehus, 2013). Detta för att få en djupare förståelse om populärkultur i förskolan och hur pedagoger ser på ämnet. Insamlandet av materialet från förskolan till studien skedde under en dag, en intervju på förmiddagen och två på eftermiddagen. Vi inledde intervjuerna genom att informera de intervjuade pedagogerna mer utförligt om studiens syfte. Vi frågade alla intervjuade pedagoger om det var okej om vi spelade in samtalet med hjälp av mobiltelefon och det var okej. Vi informerade om de forskningsetiska principerna d.v.s. vad insamlade materialet skulle användas till, hur vi skulle presenteras det i arbetet samt att de hade rätt att avbryta intervjun. Under intervjun arbetade en av oss med frågor samt ljudupptagningen medan den andra studenten antecknade respondentens svar. Alvehus (2013) beskriver att risken som finns med fältanteckning som insamlingsmetod är att det sagda ordet kan, både medvetet och omedvetet, ändras av intervjuaren under transkribering av materialet. Detta kan medföra att problemområdet feltolkas och därmed visar forskarna en annan bild av verkligheten än hur det ligger till. Därför valde vi att använda både ljudinspelning och anteckning under intervjuerna.
Efter genomförandet av intervjuerna transkriberades materialet. Ljudupptagningens material transkriberades genom att vi lyssnade på de olika svar som pedagogerna gett vid intervjuerna, sedan sorterades materialet vidare genom att tolka pedagogernas svar som noterats under de specifika frågorna som vi använde oss av vid intervjuerna. Därefter tematiserades materialet utifrån de tema som framkommit, för att vidare kunna analysera studiens data. Transkriptionen blev vårt första steg till analysen. Alvehus (2013) menar att det är en process som får tal att förvandlas till text, det är ett tolkningssteg.
Studiens empiriska material består av totalt 2 timmar ljudupptagning och anteckningar bestående av 3 A4- sidor, fördelat på 3 stycken intervjuer med tre pedagoger på ca 30 - 35 minuter i varje samtal. Sammanlagt består det transkriberade materialet från intervjuer av 10 A4-sidor.
4.3. Etiska ställningstaganden
I skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning publicerad av Vetenskapsrådet 2002 redogörs fyra stycken etiska principer som ska följas i forskning med anknytning till humanistisk och samhällsvetenskaplig. Dessa fyra principer nedan har följts i studien.
INFORMATIONSKRAVET
Denna princip innebär att syftet med studien måste framgå för deltagarna. Forskaren ska berätta och förklara syftet med studien. Deltagaren ska även få information om att medverkandet är frivilligt och att de har rättighet att avbryta sin medverkan under studiens gång. Alla deltagare fick information kring studien innan de deltog.
SAMTYCKESKRAVET
Deltagarna i studien som utförs har med all rätt att både neka eller acceptera om de vill vara med eller ej. Pedagogerna har gett sitt muntliga accepterande att vara med. Telefonnummer och epost-adresser lämnades vid samma tillfälle då pedagogerna accepterade medverkan.
KONFIDENTIALITETSKRAVET
Precis som titeln antyder kommer all information som samlas in under studiens gång behandlas med konfidentialitet, framförallt det som berör personer i och omkring förskolan. Informationen kommer att behandlas på korrekt sätt så att ingen obehörig får tag på den. För barnen och pedagogernas skull kommer alla relaterade namn med koppling till förskolan vara fingerade.
NYTTJANDEKRAVET
Det material som har samlats in under undersökningen kommer endast användas till studien. Vi informerade deltagaren i studien att allt material kommer att raderas efter studien är examinerad och godkänd.
5. Analys och resultat
Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers normer kring populärkulturell film i förskolan utifrån pedagogers perspektiv. I detta kapitel kommer resultatet att analyseras utifrån studiens tre frågeställningar: Vilka normer har pedagogerna om film i förskolan? Vilka funktioner har populärkulturell film i förskolan? Hur tänker pedagoger om att använda den generella filmen och den populärkulturella filmen i förskolans undervisning?
5.1. Pedagogernas normer kring film
Vid intervjutillfällena samtalades det mycket om superhjältar, bland annat var det Spider-Man som blev fokuspunkten i samtalet mellan student och pedagog. Enligt pedagogerna visar barnen ett stort intresse för Spider-Man och han förekommer ofta i samtal barn emellan. Pedagog 2 säger bland annat det här om barnens intresse för Spider-Man:
Pedagog 2:Barn pratar mycket om t.ex. Spider-Man och de pratar om hans krafter, men jag tycker inte riktigt om det eftersom det finns aggressivitet och våld i filmen.
Pedagogerna visar en viss motvilja mot karaktären och superhjältar generellt. Det de menar är att superhjältar är inspirationskällor till dåligt beteende, nämligen våld, och våldet i film är något som pedagogerna inte tycker är lämpligt för barnen.
Student: Vad är det du som vuxen tittar efter hos en film när ni som pedagoger bestämmer filmen?
Pedagog 3: Filmer med våld tas bort helt, vi vill inte visa barnen det. Vi vill att de ska se Pippi, men barnen vill se Superman eller Blixten McQueen och då kan jag inte säga emot.
Pedagogen menar här att de tar bort filmer med våld i, eftersom de inte vill visa det för barnen men samtidigt visar barnen ett intresse för bland annat Superman, som precis som Spider-Man använder våld för att bekämpa det onda. Vår tolkning är att pedagogen har en våldsnorm, en
gräns som sätter stopp för våldet att visas för barnen på förskolan. Martinsson och Reimers (2014) menar att människor ser annorlunda på saker som inte stämmer in i det vi kallar för ”normalt”. Att se något som negativt kan vara en norm, och i detta fall handlar det om våldsnormen. Pedagogerna uttrycker att våldet inte hör hemma på förskolan, att superhjältar inte är så bra för barnen och därmed har de också en bild av vad som är bra och dåligt, och som sticker utanför ramarna, d.v.s. en norm. Markström (2005) skriver om regler och rutiner inom förskolan. I det här fallet har pedagoger satt upp regler för vad som gäller vid filmvisning och vad som får visas i en film för barnen på förskolan.
Som tidigare nämns i början visade pedagogerna en viss motvilja mot superhjältar och Spider-Man. Under intervjutillfällena nämner Pedagog 1 en händelse, en konversation mellan henne och ett barn på förskolan.
Pedagog 1: En pojke pratade en gång om Spider-Man, och då pratade han mycket om Spider-Man och visade hur han slogs.
Vidare samtalar pedagogen om barns fantasi. Pedagogen säger att barnen lever i en fantasivärld och de lever ut den genom att boxas och brottas med varandra. Enligt Martinsson och Reimers (2014) är normer det som sammankopplar den vardagliga kunskapen med förståelsen för något. Vi tolkar att pedagogernas förståelse om våldet i film kopplas till den vardagliga kunskapen om barnen. Pedagogerna säger ovan att våldet inte hör hemma på förskolan, det tillhör inte det ”normala” att visa en film med våld för barnen. Vi uppfattar att pedagogerna är rädda för våld i film. Pedagogerna menar att barn blir aktiva i deras fantasivärld och inspireras till våldshandlingar. Detta påpekar även Hassan och Daniyal (2013), som menar att barns imitation av karaktärers våldshandlingar påverkar dem negativt. Vi uppfattar att pedagogerna inte visar en film för barnen som de anser innehåller våld. Detta kan tolkas som en strategi som används av pedagogerna för att hindra ett beteende de inte vill ska upprepas.
Även om samtliga intervjuade pedagoger på förskolan inte tycker att Spider-Man är något positivt för barnen ser ändå en pedagog något gott med och i karaktären. Pedagog 3 säger så här om Spider-Man nedan.
Pedagog 3: Spider-Man har våld men också ett gott budskap om det goda, att man ska hjälpa varandra. Det goda vinner över det onda, och det är ju bra. Barnen är för små för att förstå vad innehållet egentligen förmedlar. Vuxna ska sitta med och se på filmen så man är insatt i det, och kunna förklara vad som händer för barnen.
Vår uppfattning om Pedagog 3 är att hon också tycker att Spider-Man är en karaktär med våldsdrag och inspirerar till det, men samtidigt lär han ut en moral som barn kan sträva efter. Att det goda vinner över det onda och att man ska hjälpa varandra. Däremot tycker hon att budskapet som Spider-Man förmedlar är för svårt för barnen att förstå, och att en vuxen ska sitta med och hjälpa barnen med att förstå vad budskapet handlar om, men också för att prata om det som sker på skärmen. Rönnberg (2006) menar som pedagogen att karaktärer får ett syfte hos barn. Det är genom karaktärer som barn kan bearbeta olika känslor och reflektera över deras handlande i olika situationer.
På frågan ”Var drar du gränsen för vilken typ av våld som får visas på förskolan?” fick vi samma svar från samtliga pedagoger. Brottning och knytnävar är gränsen för vad som är tillåtet och när det övergår till vapen och blod är det stopp. Bland annat säger Pedagog 2 så här:
Pedagog 2: ... Men om det förekommer blod eller annat våld stänger vi av filmen.
I det här fallet tolkar vi att pedagogerna har satt upp gränser för vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet på förskolans filmvisning. Samtliga pedagoger var överens om att knytnävar och brottning var mer eller mindre gränsen för hur mycket våld som tilläts medan blod, knivar och skjutvapen inte alls är det som de vill att barnen ska se på förskolan. Vi ser att gränserna är ett resultat av dom normer pedagogerna bär med sig. Normerna är själva en gräns för vad som är normalt och vad som är onormalt, det som accepteras och det som ska drivas bort. Pedagogerna visade gemensamma normvärderingar när det gäller våldet i film. Pedagogerna säger under intervjutillfällena att de ibland går på känslan, känner efter att det som visas på skärmen är okej. Barn som bygger skjutvapen, t.ex. pistoler eller gevär i Lego eller annat byggmaterial är acceptabelt. Pedagogerna säger, som Rönnberg (2006), att det är barnens sätt att bearbeta det som de sett i en film.
5.1.1 Sammanfattning
Utifrån det empiriska materialet kan vi se att pedagogerna bär på en norm som påverkar filmvalen i förskolan. Materialet pekar på våldsnormen, att pedagoger är rädda för en film med våld i innehållet. Pedagog 3 säger att en film som innehåller våld väljs bort, då hon inte tycker att det är lämpligt att visa för barnen. Även de andra pedagogerna uttrycker en oro för våldet som uppstår efter dessa filmer. Barn brottas och boxas, och det är enligt pedagogerna förbjudet på förskolan. Samtidigt visar pedagogerna kunskap, de säger bland annat att barn som brottas bearbetar bara vad de sett på skärmen. Det samtalades om vilken typ av våld som pedagogerna accepterade. Det visade sig att pedagogerna tolererar knytnävar och brottning men när gränsen som de dragit passeras stängs filmen av, oberoende om det är live-action eller tecknat.
Pedagogerna berättade under intervjutillfällena om barns intresse för superhjältar, bland annat Spider-Man. Enligt pedagogerna förekommer karaktären i barnens samtal och lek på förskolan. Dock visar pedagogerna en motvilja mot karaktären och superhjältarna. En pedagog berättar om ett tillfälle då hon såg ett barn som visade hur superhjälten slogs, vilket pedagogen inte tyckte var bra.
Barn lär sig i olika sammanhang även från film som innehåller våld, vad de lär och hur de använder den kunskapen kan bero på vilka tidigare erfarenheter barnen har kring film. Barns tidigare erfarenheter kring film kan också avgöra hur barnen agerat efter filmtittandet. Att barn lär sig genom att imitera andra är inget nytt, men vad de lär sig kan vara svårt att avgöra utifrån det att varje individ lär sig på olika sätt. Barn har olika erfarenheter och kunskap i förskolan som pedagogerna kan ta vara på i olika sammanhang.
Samtidigt ser vi att alla pedagoger inte är emot Spider-Man, då pedagog 3 bland annat säger att Spider-Man är våld men samtidigt förmedlar han budskapet om att man ska ta hand om varandra, något som många pedagoger, om inte alla, försöker lära ut. Pedagogernas tankar knyter an till Rönnberg (2006) som menar att barn bearbetar olika känslor genom att imitera karaktärer.
Forskning visar att film kan användas i undervisningssammanhang. Frågan är dock vad föräldrarna säger om pedagoger använder sig av populära figurer och film som innehåller våld som läromedel. Föräldrar är lika måna om sina barn som pedagogerna är och de kan ta illa
upp om pedagoger använder sig av populära figurer. Rönnberg (1997; 2006) påpekar att samhället inte ska vara rädd för det fiktiva våldet, eftersom att barn är medvetna om att våldet inte är riktigt i filmen. Vi menar att det våld som barn ser på tv och film kan uppfattas på olika sätt, beroende på den tidigare erfarenhet barn och vuxna har kring film. Pedagogerna hävdade att de saknade kunskap kring ämnet samt påpekade att de vill fortbilda sig. Vi tror att pedagogernas fortbildning kan ge dem en bra grund för att kunna diskutera med föräldrarna om varför de använder sig av populärkulturella filmer med våldsinslag i undervisningen.
5.2. Films funktion i förskolan
Pedagog 1: Vi använder film oftast till temat om musik. Även att lugna ner barnen och som tidsfördriv. Oftast med uppe barn. Då brukar vi se på barnfilm som finns på UR.se
Pedagog 2: Det beror på hur man jobbar. Det är inte så att film ingår i temat just nu, men om ett barn vill se en film, eller hon kanske vill ha en lugn stund då vi är upptagna då sätter vi på en film på Youtube eller UR.se, men då blir det inte lugnt, då barnen ofta blir lite mer livliga om vi inte tittar på filmen tillsammans med dem. Pedagog 3: Vi ser sällan på film, men det kan händer att vi starta en film när det är dåligt väder. De stunder vi startar en film brukar filmen mest handla om musik och sånger, och Bamse.
Pedagogerna ovan beskriver när de använder sig av film i förskolan, hur barn reagerar när filmen startas samt varför filmen startas vid olika tillfällen. Pedagog 2 säger att film används på hennes avdelning beroende på hur de jobbar. Vi tolkar det som att de använder sig av film beroende på tema och behovet från barngruppen, även att pedagogerna är medvetna om vilken funktion film kan ha. Enligt Fast (2007) ska pedagogerna vara medvetna om vad medier som film kan bidra till barns utveckling och lärande. Fast menar att medier utgör en viktig del i barns värld, det är en viktig inspirationskälla för barns läsande och skrivande, som barn möter långt innan de möter den formella skriv- och läsundervisningen.
Pedagogerna menar även att film kan användas på olika sätt, i ett tema, som tidsfördriv och som lugnande medel, för barn som är uppstressade och behöver lugn. Marsh (2000) och Fast (2007) menar att film och populärkulturell film kan ha olika funktioner i förskolan; att stimulera barns lärande i literacy samt som tidsfördriv. Även Rönnberg (2006) ser film som
barns lärande- och reflektionsverktyg.
Pedagog 3 säger vidare att ”Förr i tiden visste jag mycket om barnfilm som var aktuella, men idag har jag väldigt lite kunskap om dagens populärkulturella filmer, för att den utvecklingen växlar så mycket och jag inte hinner med i utvecklingen. Trender har kommit och gått och det är svårt att hinna med alla dessa snabba växlingar”.
Pedagogen menar att utvecklingen går så fort att hon inte hänger med. Vi tolkar det som att pedagogen anser sig sakna kunskap i barns film på grund av omväxlandet i utbudet. Hassan och Daniyal (2013) menar som pedagogen att barns tecknade filmer har funnits länge. Numera har utbudet förändrats och det kan vara svårt att förstå sig på. Pedagog 3 har sedan tidigare beskrivit att hon sällan startar en film i förskolan. Vi tolkar att det kan bero på att hon anser sig sakna kunskap kring film. Enligt Danielsson (2003) är mediepedagogik allmänt ett försummat område i de svenska förskolorna. Hon hävdar att om medier ska kunna användas i undervisning krävs det att pedagogerna har kunskap kring ämnet.
Nedan beskriver Pedagog 1 vilka slags filmer de brukar visa för barnen samt vad de använder sig av i förskolans undervisning:
Just nu har vi musik som tema, då använder vi oss mest av film kring ”Musiken har landat”. Vi lyssnar på musikens olika pulser, fast på barnens nivå. Jag kan säga att vi använda oss av båda fakta- och populärkulturell film. Under oplanerade aktiviteter brukar barnen vilja titta på film om Pippi och Alfons, de är fortfarande populära i barngruppen.
Pedagogen säger att de använder sig mest av musik, vi uppfattar det som att när pedagogerna planerar att använda sig av film i temat så väljer de en film som är knuten till temat. Marsh (2000) menar att film inom populärkultur också kan användas till att fördjupa barns kunskap i olika ämnen. Vi upplever även att pedagogerna gör ett medvetet val kring vilka filmer de använder sig av i förskolan. De säger att i de oplanerade aktiviteterna brukar barn vilja titta på film om Pippi och Alfons. När det gäller användandet av film i tema, får vi en förståelse av att pedagogerna väljer en film som är anpassad efter det ämne de arbetar kring.
5.2.1 Sammanfattning
Utifrån det empiriska materialet uppfattade vi att pedagogerna använder sig av populärkulturell film i den mån de anser barngruppen behöver det. Pedagogerna ansåg att filmen har olika funktioner i förskolan. Pedagogerna använder film som tidsfördriv (vid dåligt väder och för uppe barn), i ett tema d.v.s. i lärandesyfte och som lugnande medel. Pedagogerna anser att genom användandet av film i tema som musik får barn fördjupande kunskap inom området. Vi anser att filmen även fyller sin funktion inom lärande då den visas som tidsfördriv. Barn erövrar kunskap och utvecklas konstant, även i dom stunder som pedagogen inte planerat. Pedagogerna talade om populära filmer, och filmerna de benämnde är bland annat Pippi, Bamse och Alfons. Dessa tre filmer och figurer är en del av populärkulturen. Lindgren (2009) och Sparrman (2002) menar att begreppet ”populärkultur” kan beskrivas som oproblematiskt eftersom det visar det som är populärt i folkliga ögon, och även något som riktar sig mot varje individ i samhället. Vi menar utifrån resonemanget att varje individ avgör vad som är populärt. Pedagogerna menar att Pippi, Bamse och Alfons är en del av det populära, precis som andra karaktärer som Spider-Man och Superman.
5.3. Att använda film i undervisning
Nedanför beskriver pedagogerna tankar kring att arbeta med populärkulturell film i undervisning, de beskriver vad de ser som problematiskt samt hur de skulle vilja arbeta med film i förskolan.
Pedagog 1: Jag saknar kunskap kring det, jag har inte heller tid att gå på utbildning, men vi försöker använda film under ett tema. Jag kan behöva mer kunskap om det. Vi har inte arbetat med film som Star Wars, Spider-Man, Frost, med mera, i ett tema, men ibland pekar barn på dessa filmer när vi öppnar nätsida på Youtube. Om jag vet vad filmen handlar om brukar jag starta den för barnen.
Pedagogen anser sig sakna kunskap kring populärkulturell film. Hon menar att tidsbrist utgör hinder för henne att fortbilda sig kring området. Pedagogen säger även att arbetsgruppen inte har arbetat med populärkulturella filmer i undervisningen d.v.s. i ett tema men används som
tidsfördriv. Vi uppfattar att pedagogen inte vill visa okända filmer för barnen då hon kanske själv inte sett filmen tidigare. Pedagogen vill utbilda sig mer kring film men tidsbrist hindrar henne. Enligt Danielsson (2003) har pedagogerna mycket att göra i förskolan, men hon menar att tidsbrist inte ska ses som en begränsning. Hon menar att det finns alltid ett sätt att hitta tiden för att fortbilda sig i det man saknar kunskap om.
Pedagog 2: Jag saknar kunskap kring barns populära filmer. Man lär sig efterhand, eftersom man hela tiden hör och se barnen byta kunskap och då snappar man upp det.
Pedagogen berättar att hon saknar kunskap kring populärkulturell film. Hon påpekar att kunskap kommer efterhand i vardagliga situationer. Marsh (2000) skriver att kunskap kring film ofta saknas i förskolor, men hon menar att, om pedagogerna engagerar sig och visar intresse för filmer, kommer de att bli mer medvetna kring film samt erövra nya kunskap som går att använda sig av i undervisningen.
Pedagog 3: Absolut, jag behöver nog mer kunskap, det är krångligt med all IT-teknik. För mig tar det evigheter att koppla upp våra datorer till Tv. Även kollegorna har heller inte koll på det, så det blir svårt att hjälpa varandra när ingen annan kan det.
Pedagogen beskriver att kunskapsbrist inom film och teknik gör det svårare för arbetsgruppen att stödja varandra kring ämnet. Marsh (2000) menar att det krävs intresse och engagemang kring medier för att kunna skaffa sig den kunskap som pedagogen behöver. Vi tolkar pedagogen som medveten kring vad hon behöver för att kunna hantera teknik och film i undervisning. Hon säger att kunskap behövs bland arbetsgruppen om de ska kunna stödja varandra i ämnet.
Nedan beskriver pedagogerna hur de kan tänka sig att arbeta med film i förskolan.
Pedagog 1: Jag tror att det skulle vara roligt om barn skapa egna film.
Pedagog 2: Använder mer film i olika tema, då utvecklar vi mer våra kunskap kring film.
Pedagog 3: Jag skulle vilja arbeta annorlunda med film, göra egna filmer, t.ex. att man filmar barnen och sedan dramatiserar det, eller låter barnen filma något och sedan rita en saga kring det, men jag behöver mer erfarenhet för att kunna arbeta med film på det sättet.
Pedagoger ovan beskriver hur de skulle vilja arbeta med film, vi ser att pedagogerna har en vision om hur film kan användas i undervisning. Pedagog 2 säger att om film används mer finns möjlighet för utveckling inom området. Pedagog 1 och 3 säger att det vore roligt om barnen skapade sina egna filmer. Vi tolkar detta som att utveckling kan ske individuellt samt i en grupp tillsammans med andra och genom de olika material vi använder oss av såsom media och teknik. Pedagogerna uttrycker medvetenhet i svaren, då de ser film som en annan funktion än tidsfördriv och film till tema. De ser att film fungerar som ett fördjupningsredskap inom olika ämnen.
5.3.1 Sammanfattning
Pedagogerna säger att de saknar kunskap om populärkulturen och tekniken men de vet hur man kan arbeta och använda sig av film i förskolan som ett läromedel tillsammans med barnen, då de talade om att kunna skapa och dramatisera en film tillsammans.
De anser att kunskapsbrist begränsar deras möjligheter att arbeta på detta sätt men en av pedagogerna menar att kunskap erövras tillsammans med andra. Bland annat säger Pedagog 2 att genom att använda mer film i olika teman utvecklar arbetslaget den gemensamma kunskapen om film.
Tidsbrist ansågs vara ett annat hinder, det gör att de inte hinner skaffa mer information kring populärkultur. Det framkom i empirin att även om pedagogerna utryckte att de saknade kunskap kring populärkultur, visade det sig att pedagogerna ändå vill arbeta med mer film på förskolan.
6. Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers normer kring populärkulturell film i förskolan utifrån pedagogers perspektiv. Vi ser en koppling mellan pedagogernas syn och den tidigare forskningen kring våld i film, filmens funktion och filmen som ett lärandeverktyg. Vi tolkar att de intervjuade pedagogerna hade en positiv inställning till användandet av film i förskolan men att det fanns en rädsla för våldet i den populärkulturella filmen. Vi anser att empirin som samlats in under studiens gång bekräftar den forskning som redovisats. Vi menar att studien är betydelsefull för förskolan eftersom populärkulturen är en del av barns liv och tekniken är i ständig utveckling.
I den första frågeställningen: ”Vilka normer har pedagogerna kring film i förskolan?” kom vi fram till att det är våldsnormen som pedagogerna har kring filmen och det har visat sig att pedagogerna känner rädsla för den populärkulturella filmen och dess karaktärer som brukar våld och som barn sedan eventuellt imiterar. Hassan och Daniyal (2013) menar att barn imiterar våldsamma handlingar från karaktärerna och det förstärker barns beteende negativt. Vi uppfattar en liknelse mellan pedagogernas syn om våldet och Hassan och Daniyals studie, om att barnen imiterar karaktärers våldshandlingar.
I den andra frågeställningen: ”Vilka funktioner har populärkulturell film i förskolan?” har vi kommit fram till att filmen generellt används på tre sätt, där den första är tidsfördriv, den andra är lärandesyfte och tredje som är lugnande medel. Pedagogerna anser att film kan användas som lärandeverktyg i tema för att ge barnen en fördjupande kunskap inom temat. Däremot används populärkulturell film inte i lärandesyfte utan mest som tidsfördriv. Fast (2007) menar att den populärkulturella filmen kan användas i undervisningssammanhang. Hon säger att film- och tv-tittande kan ses som ett hjälpmedel till utveckling av barns färdigheter, som läs- och skrivkunnighet.
I den tredje frågeställningen: ”Hur tänker pedagoger om att använda den generella filmen och den populärkulturella filmen i förskolans undervisning?” nämnde pedagogerna att ett sätt att använda film i förskolan är att skapa och dramatisera filmen med barnen. Däremot uttryckte pedagogerna att de saknar kunskap för att kunna arbeta med film i undervisning. Bland annat säger de att IT-tekniken är krånglig och att tidsbristen gör att de inte hinner skaffa
pedagoger har mycket som tar upp deras tid och därmed hinner de inte fortbilda sig inom ämnet film.
Under studiens gång noterade vi att en avdelning sällan använde film i undervisning i jämförelse med två andra avdelningar som använde film under teman som ett lärandeverktyg. Vi förundrades av hur stor skillnad det är mellan avdelningarna, med tanke på att alla tre avdelningar kommer från samma förskola. Då undrar vi hur det hade sett ut om vi undersökt tre förskolor i samma område istället för tre avdelningar på samma förskola. Hade vi fått samma resultat?
En tanke som slog oss i slutet av studiens gång var om våldsnormen är den egentliga boven bakom pedagogernas rädsla för populärkulturella filmer. Tanken grundar sig i dialogen som fördes med Pedagog 3, som sa att Spider-Man utövar våld men att karaktären samtidigt förmedlar ett budskap om det goda, att man ska hjälpa varandra. Pedagogen visar att Spider-Man är mer än en inspirationskälla till våldshandlingar, han kan också användas som ett läromedel. Pedagogen menar dock att barnen är för små för att förstå det budskap som Spider-Man förmedlar. Är det våldsnormen som är boven eller är det kunskapsbristen som begränsar pedagogernas användande av populärkulturell film? Hade pedagogerna använt sig av t.ex. Spider-Man om de vetat hur man förmedlar hans budskap till barnen, oavsett ålder?
Vi tänker att det krävs intresserad och engagerad personal för att filmen ska kunna användas på olika sätt, som exemplet Pedagog 3 beskrev, nämligen att man kan låta barn skapa och dramatisera egna filmer. Vi tror att kunskapen skapar en trygghet för att kunna hitta lösningar och nya sätt att arbeta.
Frågeställningarna vi använde oss av i studien har gett oss tydliga svar som vi kunnat koppla till teorierna och forskningen för att skapa en förståelse för vilka normer pedagogerna har angående populärkulturell film, hur den används i förskolan och hur pedagogerna tänker kring användandet av film i förskolans undervisning.
Med hjälp av intervjuer, forskning och teorier har vi fått en fördjupad kunskap av populärkultur inom förskolan och begreppet populärkultur och dess komplexitet, samt hur filmen används i förskolan. Populärkultur ses och värderas olika, beroende på person. Vi hoppas att studien motiverar pedagogerna ännu mer att arbeta med populärkulturen i förskolan. Populärkultur är så mycket mer än bara film och tv-serier, det är böcker, musik och spel. Det är en del av människans liv.
6.1. Relevans för den framtida yrkesrollen
Vi studenter som författat denna studie känner att vi har fått en grund till hur vi ska kunna arbeta med tekniken och populärkulturen när vi väl träder in i läraryrket. Genom studien har vi fått en insikt hur normer påverkar arbetet med populärkulturella filmen i förskolan, och vice versa. Vi har fått en bredare syn på hur tidsbrist och kunskapsbrist påverkar arbetet i förskolan. Vi har fått en bild av hur viktig populärkulturen är för barnen genom pedagogernas berättelser under intervjuerna och vi inser att tid och kunskap är faktorer som kan begränsa arbetet med film. Vår tanke är att pedagogerna skulle gynnas av att förskolechefen anordnar en resursperson som kan stödja dem i arbetet med populärkulturell film i förskolan.
6.2. Vidare forskning
Förslag på vidare forskning är att göra en liknande studie fast involvera fler förskolor och använda personal med samma pedagogiska inriktning för att se om vi hade fått samma resultat. Det hade varit intressant att utföra samma studie fast med barns perspektiv i fokus. Eftersom vår studie är genomförd under en dag hade det varit intressant att se vilka resultat studien hade gett om den blivit genomförd på fältet under flera dagar. Studiens resultat kan inte användas för att ge en generell bild för pedagogernas syn på populärkulturell film i förskolan. Däremot ger den en förståelse för vilka normer pedagogerna har angående populärkulturella filmer och dess funktion och pedagogernas tankar om användandet av film i förskolans undervisning.
7. Referenser
7.1 Litteratur
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber
Dolk, Klara (2013). Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2013.
Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva [Elektronisk resurs]: familjeliv och
populärkultur i möte med förskola och skola. Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2007.
Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-7490
Giroux, H.A. (2000). Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering, 105-137, i Magnus Persson (red.). Populärkulturen och skolan. Lund: Studentlitteratur.
Hassan, Ali and Daniyal, Muhammad, Cartoon Network and Its Impact on Behavior of School Going Children: A Case Study of Bahawalpur, Pakistan (March 15, 2013). International
Journal of Management, Economics and Social Sciences (IJMESS), 2013, Vol. 2(1), pp. 6-11.
Available at SSRN: http://ssrn.com/abstract=2241824
Lindgren, Simon (2009). Populärkultur: teorier, metoder och analyser. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber.
Martinsson, L & Reimers, E (2014). Inledning, sid. 9-32, i Agneta Edman (Red.). Skola i
normer. 2. [omarb.] uppl. Malmö: Gleerup.
Marsh, Jackie (1999). Teletubby Tales: popular culture in the early years language and literacy curriculum. Artk. Contemporary Issues in Early Childhood, 1999. Tillgänglig på Internet:
http://www.researchgate.net/profile/Jackie_Marsh3/publication/
250151543_Teletubby_Tales_popular_culture_in_the_early_years_language_and_literacy_cu rriculum/links/547c54460cf205d16882039c.pdf
Marsh, Jackie (2000). Batman and Batwoman go to School: popular culture in the literacy curriculum. International Journal of Early Years Education, 2000. Tillgänglig på Internet:
http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/0966976990070201
Rönnberg, Margareta (1997). TV är bra för barn. Stockholm: Ekerlid.
Rönnberg, Margareta (2006). "Nya medier" - men samma gamla barnkultur?: om det tredje
könets lek, lärande och motstånd via TV, video och datorspel. Uppsala: Filmförlaget.
Simonsson, Maria (2004). Bilderboken i förskolan: en utgångspunkt för samspel. Diss. Linköping: Univ., 2004.
Tillgänglig på Internet: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:244547/ FULLTEXT01.pdf
Markström, Ann-Marie (2005). Förskolan som normaliseringspraktik: en etnografisk studie. Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2005. Tillgänglig på Internet:
http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:223570/FULLTEXT01
7.2 Elektroniska källor
Danielsson, Agneta (2003). Filmen i förskolan. Ett mediepedagogiskt utvecklingsarbete i
Järfälla kommun 2000–2002. JÄRFÄLLA KULTUR – JÄRFÄLLA KOMMUN.
Tillgängligt på internet: www.sfi.se/PageFiles/.../JÄRFÄLLA-FILMEN%20I
%20FÖRSKOLAN1.pdf
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).
Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på
8. Bilaga 1
Intervjufrågor till fältstudierna:
1. Brukar ni se på film på er avdelning? Hur ofta är det?
2. Vilka slags filmer är det ni brukar visa för barnen? Är det faktafilm eller är det populärkultur (som Pippi, Star Wars, Lego Friends, t.ex.)?
3. Använder ni filmen till att lugna barnen? Tema? Tidsfördriv? Lärandemedel? Annat? 4. Hur brukar ni titta på film? Är det hela filmer eller delar av en film?
5. Hur går valet av film till? Är det ni som bestämmer eller är det barnen som bestämmer eller är det båda?
5.1. OM PEDAGOG: Hur gör ni då, om ni är enskilda väljaren?
5.2. OM BARN: Är det då de tysta eller de högljudda som får viljan igenom? Hjälper ni barnen med den demokratiska aspekten (blir det rättvis fördelning)?
5.3. OM BÅDA: Hur gör ni då? Turas ni om som pedagog och barn, t.ex.?
6. Vad är det du, som pedagog, tittar efter hos en film när ni som pedagoger bestämmer filmen? . Påverkar ni som pedagoger varandra när det väl kommer till valet av film? På vilket sätt?
7. Utifrån din egen erfarenhet, vad tycker du om dagens utbud av film? 8. Finns det ett intresse från barnens sida angående film på er avdelning? 8.1. Hur kan ni se det? När kan ni se det?
8.1.2. Vad för film brukar det vara då? Star Wars (science fiction), Frost (äventyr/Disney) eller annat? Annan Disneyfilm? Naturfilm?
8.2. Lindar ni in intresset för dessa filmer i ert arbetssätt och förskolans verksamhet? 8.2.1. OM JA: På vilket sätt?
8.2.2. OM NEJ: Varför?
9. Skulle du vilja arbeta annorlunda, med hjälp av film, i förskolan? Hur skulle du då vilja arbeta med film?
ser detta och ser vad filmen innehåller; hur hade du då reagerat? 11. Känner du att du saknar kunskap om dagens utbud?
