Alfons Åberg ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv

Malmö högskola

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Barn–unga–samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Alfons Åberg

Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv

Alfie Atkins - from an attachment theoretical perspective

Matilda Strid Bomander

Förskollärarexamen, 210 hp Examinator: Despina Tzimoula Slutseminarium: 2017-08-25 Handledare: Johanna Börrefors

2

Sammanfattning

Användning av bilderböcker är vanligt förekommande på förskolor och är med och bidrar till hur barn uppfattar världen. Därför kan det tänkas viktigt att pedagoger är medvetna om vad olika bilderböcker förmedlar för syn till barnen. I denna uppsats studeras Alfonsböckerna, som räknas som populära bilderböcker, utifrån anknytningsteorin. Syftet är att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker.

Anknytningsmönster är ett begrepp inom anknytningsteorin som handlar om de strategier barn använder för att få så mycket närhet som möjligt från de vuxna som vårdar dem.

Metoden som används i denna uppsats är innehållsanalysen, vilken används både kvantitativt och kvalitativt. Innehållsanalysen, som kan användas då syftet är att kartlägga innehållet i en text, används i denna uppsats med syftet att olika sorters anknytningsmönster ska kunna identifieras. Analysen av Alfonsböckerna visar att olika sorters anknytningsmönster är synliga i böckerna och att det undvikande anknytningsmönstret kan sägas dominera (är vanligast förekommande). Det finns en förhoppning om att denna uppsats ska kunna inspirera vuxna bilderboksläsare att börja reflektera kring vad olika bilderböcker egentligen förmedlar ur anknytningssynpunkt.

Nyckelord: Anknytningsmönster, anknytningsteori, bilderböcker, innehållsanalys och förskola.

3

Innehåll

2.1 Analys av godnattsagor utifrån anknytningsteorin……….7-8 2.2 Analys av böcker om Alfons Åberg………...8-9

2.3 Pedagogers inställning till bilderböcker……….9 3. Anknytningsteori………...10-11 2.1 Tryggt anknytningsmönster………..11-12 2.2 Undvikande anknytningsmönster……….12 2.3 Ambivalent anknytningsmönster………..13 4. Metod………..14 4.1 Metodval………...14-15 4.2 Urval av bilderböcker………...15-16 4.3 Genomförande………..16-18 4.4 Resultatets/analysens uppbyggnad………...18-19 5. Resultat/Analys………...20 5.1 Kvantitativ innehållsanalys………..20-22

5.2 Kvalitativ innehållsanalys - tre olika Alfonsböcker……….22-26

5.3 Kvalitativ innehållsanalys – anknytningsmönster………....26-28

5.4 Vilka är de dominerande anknytningsmönstren i Alfonsböckerna?...28-29

6. Diskussion………..30

6.1 Resultatdiskussion………30-32

6.2 Metoddiskussion………...32-34

6.3 Förslag på fortsatt forskning……….34

7. Referenser………...35-36

4

1. Inledning

”Här är Alfons Åberg, 5 år. Nyss lekte han och hade roligt – och det blev stökigt. ’Måste du vara så BARNSLIG!’ klagar pappa. ’Se så det blev! Alldeles nerblött, och fullt med smulor överallt. Man kan inte bara leka och skoja... ’” (Bergström, 2007).

Användande av bilderböcker är enligt Björklund (2008) och Simonsson (2004) vanligt förekommande på förskolor av barn och pedagoger. Edwards (2008) skriver om att barn påverkas av karaktärernas sätt att vara i bilderböcker, genom att karaktärernas handlingar kan ha en inverkan i hur barn uppfattar världen och kan inspirera dem att vilja bete sig på

liknande sätt. Därför kan det tänkas viktigt att analysera vad olika bilderböcker egentligen förmedlar till barnen. Med ökad medvetenhet om vad som förmedlas i olika bilderböcker så kan vuxna bilderboksläsare därmed förhålla sig kritiskt och antingen välja bort vissa böcker att läsa för barnen eller på ett medvetet sätt resonera med barnen kring böckernas innehåll. Tidigare har bilderböcker analyserats utifrån olika sorters perspektiv - till exempel utifrån normer, genus och intersektionalitet (se bland annat Kåreland (2005), Heggestad (2013) och Odenbring (2015)). En aspekt av bilderböcker som vad jag vet inte studerats i någon stor utsträckning (med undantag av Galbraith (1998)) är den anknytningsteoretiska aspekten. Den avfärdande kommentaren som pappan ger till Alfons i ovanstående citat från boken Flyg! sa Alfons Åberg fick mig att reflektera kring just denna teoretiska aspekt. Enligt Broberg et al (2012) kan det barn vars förälder avfärdar dess känslor komma att utveckla en undvikande anknytning. Kan undvikande anknytning även urskiljas i andra bilderböcker för barn eller är det andra former av anknytning som kan synliggöras i dessa? På grund av brist på forskning vad gäller ett analyserande av bilderböcker utifrån den anknytningsteoretiska aspekten kommer bilderböcker analyseras utifrån anknytningsteorin i denna uppsats.

För att barn ska få möjlighet att utvecklas till trygga personer är det enligt

anknytningsteorin viktigt att de är omgivna av närvarande anknytningspersoner som både bekräftar deras känslor och uppmärksammar och tillgodoser deras olika behov.

Anknytningspersoner är de vuxna som barnet under sin uppväxt umgås tillräckligt kontinuerligt med, vilket ofta, men inte alltid, är barnets föräldrar. Många barn spenderar mycket tid på förskolor i dagens samhälle och därför kan pedagoger också komma att bli anknytningspersoner till barnen, dock inte primära anknytningspersoner. Barn som spenderar tid tillsammans med anknytningspersoner som tillgodoser deras olika behov och bekräftar deras känslor kan utveckla ett tryggt anknytningsmönster. Detta innebär barn som söker närhet från sina anknytningspersoner när detta behov uppstår och som vågar utforska sin

5

omgivning när behovet av närhet är tillfredställt. I dagens samhälle utvecklar dock långt ifrån alla barn detta trygga mönster. Barn som inte har anknytningspersoner som tillgodoser deras behov och bekräftar deras känslor kan utveckla ett undvikande eller ett otryggt-ambivalent anknytningsmönster. Dessa barn kan få olika typer av sociala och känslomässiga svårigheter i livet. Fördelningen av anknytningsmönster i västvärlden ser ut som följer: Cirka 60-70 % ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster, 20 % för ett undvikande

anknytningsmönster och 10 % för ett ambivalent anknytningsmönster (Broberg et al, 2012). Med tanke på att otrygga anknytningsmönster är så pass vanligt skulle det kunna tänkas att författare till bilderböcker också låter sitt eget anknytningsmönster komma till uttryck i hur de beskriver interaktionen mellan vuxna och barn i bilderböcker.

Genom att i denna uppsats analysera bilderböcker utifrån anknytningsteorin önskar jag kunna göra vuxna bilderboksläsare, som läser denna uppsats, medvetna om vilket

anknytningsmönster som kan dominera i bilderböcker. Jag önskar också kunna inspirera vuxna bilderboksläsare till att själva börja reflektera kring vad olika bilderböcker kan tänkas förmedla ur anknytningssynpunkt. Genom att bli medveten om detta skulle vuxna

bilderboksläsare kunna reflektera tillsammans med barnen om vad olika bilderböcker egentligen förmedlar.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är således att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker och därmed förhoppningsvis också kunna inspirera vuxna bilderboksläsare att reflektera kring vad olika bilderböcker förmedlar ur

anknytningssynpunkt.

Urval av bilderböcker

På grund av omöjligheten att analysera dominerande anknytningsmönster i alla bilderböcker som föreligger har ett urval behövt göras. I denna uppsats är det böckerna om Alfons Åberg som analyseras, vilka räknas som populära bilderböcker. Alfonsböckernas populäritet visar sig bland annat vid en sökning på internetbokhandeln adlibris där det går att finna sju stycken Alfonsböcker bland de 20 mest sålda bilderböckerna (Adlibris, 2017). Dessa populära

bilderböcker har valts ut med anledning att det är fler barn som kommer i kontakt med dessa än mindre etablerade bilderböcker och kan därmed sägas vara mer relevanta att analysera.

6

Det är Alfons och pappans anknytningsmönster som kommer analyseras i denna uppsats för att dominerande anknytningsmönster ska kunna synliggöras.

1.2 Frågeställningar

● Vilka anknytningsmönster kan Alfons pappa sägas ge uttryck för i sitt bemötande av Alfons?

7

2. Tidigare forskning

I denna uppsats studeras Alfons Åbergböcker utifrån anknytningsteorin och vid sökningar efter vetenskapliga artiklar och avhandlingar som analyserar bilderböcker utifrån denna teori har endast en artikel kunnat hittas, vilken kommer presenteras i detta avsnitt. En del forskning har kunnat identifieras som handlar om analyser av Alfons Åbergböcker med andra

perspektiv än anknytningsteorin. Denna presenteras längre ner. Det har varit svårt att hitta mycket forskning gällande bilderböcker som har analyserats utifrån anknytningsteorin samt forskning som analyserar Alfonsböckerna utifrån olika perspektiv. Forskning som handlar om pedagogers inställning till bilderböcker finns därför också med i detta avsnitt, vilken kan tänkas ligga i linje med denna uppsats syfte som delvis handlar om att inspirera vuxna bilderboksläsare att reflektera kring vad olika bilderböcker förmedlar ur

anknytningssynpunkt. Av vilken anledning läser pedagoger på förskolor bilderböcker för barnen, finns det till exempel en medvetenhet hos pedagogerna kring vad olika bilderböcker förmedlar? Genom att skriva om pedagogers olika sorters inställning till bilderböcker på förskolor kan syftet med denna uppsats tänkas sättas in i ett större sammanhang.

2.1 Analys av godnattsagor utifrån anknytningsteorin

Galbraith (1998) skriver om att det i västvärlden finns en konservativ syn som innebär att det är viktigt för barn att tidigt separeras från vuxna så att de kan utvecklas till att bli

självständiga personer. Detta visar sig då barn ska sova genom att det finns en norm som säger att barn ska ha egna sovrum, där de ska sova skilda från sina föräldrar. Galbraith (1998) skriver dock att barnets behov av anknytning fortsätter att gälla även på natten, och att det då blir extra viktigt. Detta på grund av att mörkret gör att barn känner sig otrygga och är behov av närhet från sin anknytningsperson. Hon skriver om att behovet av närhet uttrycks av barnen på olika sätt, men att det finns en syn som innebär att vuxna inte ska ge efter för detta behov. Objekt som ersätter de vuxnas närhet används därför, så som till exempel

teddybjörnar och godnattsagor. Innehållet i godnattsagorna menar Galbraith (1998) är skrivet på ett sätt som gör det möjligt för barn som får ta del av dessa sagor att lättare kunna sova själva och därmed kunna gå emot deras naturliga behov av närhet. Dessa godnattsagor är utformade på olika sätt. Hon skriver bland annat om ”avvisande sagor” och att barnet i dessa böcker befinner sig i sin säng i en trygg miljö då det är sovdags, men att anknytningspersonen till barnet i dessa sagor avfärdar det behov av närhet som barnet uttrycker. God natt månen är

8

ett exempel på en sådan saga och i denna bok blir barnet uppmanad att ligga kvar i sin egen säng och inte lämna denna när det är dags att sova. Galbraith (1998) skriver om att endast ett fåtal godnattsagor i slutet av böckerna accepterar att barnet behöver närhet från sin

anknytningsperson när det ska sova. Detta genom att barnet i slutet av dessa böcker somnar tillsammans med denne.

2.2 Analys av böcker om Alfons Åberg

Hallberg (2008) har i sin studie då hon analyserar böckerna om Alfons Åberg utgått från ett litteratursociologiskt-, barnkulturellt-, och genusperspektiv för att kartlägga anledningen till böckernas populäritet. Hon har i sin analys både fokuserat på texten och bilderna i

Alfonsböckerna och vad som uppstår i mötet mellan dessa. Hallberg (2008) ger flera exempel på olika fenomen i böckerna som hon kopplar samman med dess populäritet hos barn och vuxna. Här följer några exempel på dessa:

Hallberg (2008) skriver om att Alfons, med få undantag, skildras i sin hemmiljö. Hon skriver om att han oftast befinner sig i köket tillsammans med sin pappa som företar sig olika aktiviteter. Hallberg (2008) skriver om att det kan vara begränsande att handlingen till stor del utspelar sig hemma hos Alfons, men att det samtidigt innebär att fler barn kan relatera till böckerna. Om Alfons istället hade skildrats när han befinner sig på semester hade det stängt ute många barn.

Hallberg (2008) nämner också att alla böcker om Alfons Åberg inleds med att definiera vilken ålder Alfons är i, vilket hon menar att barn kan identifiera sig med på grund av att de gärna berättar om hur gamla de är för sin omgivning.

Hallberg (2008) menar vidare att böckerna om Alfons kan leda till en känsla hos läsaren av att befinna sig här och nu, vilket hon menar hänger samman med böckernas uppskattning. En sådan känsla kan infrias när till exempel Alfons i olika böcker leker tillsammans med sin pappa och de skildras i en fantasivärld. Hallberg (2008) menar också att Alfons och pappans lek med varandra gestaltas som glädjefylld och äkta.

Hallberg (2008) skriver också om att Alfons funktion i böckerna bland annat är att skildra olika sorters vardagsproblem som barn kan uppleva, till exempel ensamhet och olika sorters rädslor och så vidare. Detta är problem menar Hallberg (2008) som läsaren kan känna igen sig i.

Gunnarsson (2011) analyserar i sin avhandling Alfonsböckerna utifrån ett

9

böckerna. Hon skriver om att det visuella i Alfonsböckerna (färg, form, stil med mera) berättar en historia som ibland samverkar med det som texten i böckerna berättar och ibland skildrar en motsatt historia. Gunnarsson (2011) skriver om att till exempel Alfons vän Milla, i Alfonsboken Alfons och Milla, i text beskrivs på ett könsstereotypt vis. I bild däremot får Milla ta plats då hon skildras i färg medan några pojkar i boken istället är tecknade i svartvitt.

2.3 Pedagogers inställning till bilderböcker

Simonsson (2004) har intervjuat pedagoger på förskolor för att få reda på deras inställning till bilderböcker. Hon skriver om att pedagogernas syfte med läsandet av bilderböcker varierar. Ibland är innehållet i bilderböckerna inte i fokus utan syftet med läsandet är istället att barnen ska få möjlighet att få en stunds avkoppling genom att lyssna på olika berättelser. Hon skriver vidare att pedagogers syften med bilderboksläsandet ibland är att läsa bilderböcker som på olika sätt kan vara utvecklande för barnen, till exempel språkligt och kunskapsmässigt. Ett annat syfte pedagogerna har med sitt bilderboksläsande, menar Simonsson (2004), är att förmedla ett slags kulturarv. När pedagogerna i hennes studie ska beskriva vilka böcker de väljer att läsa för barnen ger de svaret att de undviker böcker som har ett olämpligt innehåll utan vill istället läsa böcker som är ”bra” för barn, men har svårt att definiera vad en sådan bok är för någonting. Böcker som de uppger att de läser för barnen är böcker som kan ses som klassiker med författare som till exempel Astrid Lindgren, Gunilla Bergström och Elsa Beskow skriver Simonsson (2004).

Björklund (2008) och Damber et al (2013) skriver, precis som Simonsson (2004), att syftet som pedagogerna har med att läsa för barnen inte alltid handlar om att förmedla ett särskilt innehåll, utan syftet är istället att barnen genom att lyssna på olika berättelser ska få möjlighet att slappna av. Björklund (2008) skriver också om att intervjuade pedagoger på en förskola uppger att de vid högläsning med barn brukar samtala om böckernas innehåll tillsammans med barnen.

10

3. Anknytningsteori

Jag har valt att använda mig av anknytningsteorin som utvecklades av John Bowlby (1907-1990). Han arbetade för WHO (världshälsoorganisationen) år 1949 och var ombedd att utifrån en undersökning på hemlösa barn vid den här tiden skriva en rapport som handlade om deras psykiska hälsoproblem. Rapporten, Maternal Care and Mental Health, publicerades 1951 och i den skildras små barns lidande då de separeras från människor som är

betydelsefulla för dem och vad detta uppbrott kan leda till för negativa konsekvenser gällande personlighetsutvecklingen. Vid den här tiden fanns det dock ingen teori som kunde förklara anledningen till dessa negativa effekter. För att förklara den separationsångest som uppstod utvecklade Bowly den så kallade anknytningsteorin, en teori som innebär att det är

fundamentalt viktigt för barn att knyta an till de vuxna som vårdar dem. Tidigare hade det setts som ett sekundärt behov för barn, medan behovet av föda sågs som det primära. Det fanns en syn som innebar att anledningen till att barnet drogs till att vara nära sina primära vårdnadshavare var för att få föda. Bowlby omkullkastade denna gängse uppfattning och likställde barnets behov av föda med behovet av närhet. Enligt Bowlby är det fundamentalt viktigt för barn att få fysisk och psykisk närhet från de vuxna som vårdar dem och därför är de förprogrammerade att anpassa sitt beteende till dessa för att få denna närhet. Barn använder sig därför av olika strategier – anknytningsmönster – för att få så mycket närhet som möjligt. Enligt Bowlbys kollega Mary Ainsworth (1913-1999) finns det tre huvudsakliga strategier barn använder för att få närhet: det trygga-, undvikande- och det ambivalenta anknytningsmönstret (Bowlby, 2010).

Ett barn som har utvecklat ett tryggt anknytningsmönster har anknytningspersoner som både tillfredsställer barnets behov av närhet och utforskande av världen och gör detta på ett adekvat sätt. Detta leder till ett barn som har förmågan att på ett fördelaktigt sätt kunna

balansera sitt behov av närhet och utforskande. Behovet av närhet uttrycks till stor del av barn i situationer då dess anknytningssystem är aktiverat, vilket innebär situationer som känns hotfulla för barnet. Exempel på sådana situationer är då barnet blir skrämt av någonting eller känner sig ensamt. (Broberg et al, 2012).

Om anknytningspersonen inte har förmågan att kunna tillfredsställa barnets behov av närhet och utforskande på ett adekvat vis kan detta leda till att barnet utvecklar ett otryggt anknytningsmönster till denne som visar sig som antingen ett undvikande eller ambivalent anknytningsmönster. Undvikande anknytningsmönster utvecklar barnet vars

11

barnet inte uttrycker detta behov mer än nödvändigt. Detta barn inriktar sig på att utforska, även i situationer då barnet egentligen är i behov av närhet. Det barn som utvecklar ett ambivalent anknytningsmönster har en anknytningsperson som är oförutsägbar i sin

tillgänglighet. Detta medför att det ambivalenta barnet i stor utsträckning fokuserar på att få närhet från sin anknytningsperson och kan uttrycka starka känslor för att få denna närhet. Detta barn fokuserar i liten utsträckning på att utforska omgivningen. Barn kan utveckla olika sorters anknytningsmönster till olika personer. Ett barn som till exempel ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster gentemot sin förälder kan ge uttryck för ett tryggt

anknytningsmönster gentemot en pedagog på förskolan. Därigenom har pedagoger möjlighet att påverka barns anknytningsmönster (Broberg et al, 2012).

Här nedan kommer vardera anknytningsmönster i punktform mer utförligt beskrivas. Det är dessa beskrivningar som det i analysen av Alfonsböckerna kommer utgås från.

Punktlistorna refereras från Broberg et al (2012) och Broberg (2013).

3.1Tryggt anknytningsmönster

Det trygga barnet

● Söker tröst och närhet från anknytningspersonen då anknytningssystemet är aktiverat hos barnet.

● Blir lugn och trygg av fysisk närhet från anknytningspersonen.

● Tar spontant initiativ till fysisk kontakt med anknytningspersonen, även i situationer då anknytningssystemet inte är aktiverat.

● Ber om hjälp när det behövs.

● Är välvilligt inställd till att lyssna på vad anknytningspersonen önskar av barnet, men kan dock gå sin egen väg om önskningarna inte stämmer överens med vad barnet upplever som betydelsefullt att göra i olika situationer.

● Har förmågan att acceptera vad anknytningspersonen prioriterar.

Den trygga anknytningspersonen

● Har förmågan att bekräfta och reglera barnets alla känslor.

● Visar tillgänglighet och uppmuntrar barnet då det utforskar världen.

● Är tillgänglig då barnets anknytningssystem är aktiverat, bekräftar och reglerar barnets känslor, samt tröstar och ger närhet i dessa situationer.

12

● Är lyhörd inför barnets behov och tillgodoser i den mån som det är möjligt barnets olika behov.

● Ger spontant närhet till barnet.

● Är en god auktoritet som inte utnyttjar sin makt, vilket leder till att barnet känner förtroende.

● Har förmågan att sätta gränser på ett sätt som gör att barnet inte tvekar på anknytningspersonens kärlek.

3.2 Undvikande anknytningsmönster

Det undvikande barnet

● Söker inte tröst och närhet från sina anknytningspersoner på grund av rädsla att bli avvisad, utan försöker istället på egen hand hantera situationer då

anknytningssystemet är aktiverat.

● Om en situation, då barnets anknytningssystem är aktiverat, känns alltför smärtsam för barnet att hantera på egen hand kan det till exempel be om praktisk hjälp istället för att uttrycka sitt behov av tröst och närhet.

● Söker generellt sätt inte så mycket fysisk närhet från sin anknytningsperson och kan bli obekväm av att få det.

● Har svårt för att känna empati inför vad andra personer känslomässigt är i behov av. ● Går sällan till anknytningspersonen för att visa upp någonting som det har gjort.

Den undvikande anknytningspersonen

● Avvisar eller undviker barnet när det uttrycker känslor av obehag. ● Avfärdar eller undviker barnets behov av närhet.

● Har svårt för att bekräfta och reglera barnets känslor av obehag. ● Har svårigheter med att ge barnet närhet.

● Visar gärna lösningen för barnet i problemlösningssituationer istället för att hjälpa barnet att själv upptäcka denna.

13

3.3 Ambivalent anknytningsmönster

Det ambivalenta barnet

● Söker mycket tröst och närhet från sin anknytningsperson när anknytningssystemet är påslaget och har ofta svårt för att bli lugn av trösten och närheten som ges.

● Söker generellt sätt mycket närhet och tröst på grund av att anknytningssystemet ofta är påslaget hos detta barn.

● Tror ofta att omgivningen är farlig och tvivlar på sin förmåga att hantera olika situationer.

● Ger upp snabbt i problemlösningssituationer och kan då söka tröst hos anknytningspersonen.

● Är extra känslig för separationer.

Den ambivalenta anknytningspersonen

● Låter sina egna behov till stor del styra när och hur barnet får sina behov tillfredställda.

● Är oförutsägbar i sin tillgänglighet, det är de egna villkoren som styr denna. ● Har svårigheter med att separera sina egna känslor från barnets och kan därför

projicera dessa på barnet, vilket leder till att barnet kan få svårt att identifiera sina egna känslor.

● Kan i situationer då barnets anknytningssystem är aktiverat ge barnet överdrivet mycket närhet på grund av att anknytningspersonens egen rädsla inför situationen tar över.

● Kan bli orolig när barnet utforskar världen och förmedla denna oro till barnet, vilket kan leda till att barnets anknytningssystem aktiveras, även i situationer som inte är hotfulla.

Jag har som sagts ovan valt att använda mig av anknytningsteorin i denna uppsats. Ovan beskrivna anknytningsmönster kommer att användas vid analysen av Alfonsböckerna och dessa anknytningsteoretiska begrepp är följande: tryggt anknytningsmönster, ambivalent anknytningsmönster och undvikande anknytningsmönster.

14

4. Metod

Här nedan följer metodavsnittet som är strukturerat i följande ordning: Först kommer metodval att beskrivas och därefter kommer urval av bilderböcker att presenteras. Efter urvalet kommer det beskrivas hur genomförandet av valda metoder har gått till och slutligen kommer strukturen på resultat/analysdelen att redovisas.

4.1 Metodval

Jag har valt att använda mig av metoden innehållsanalys. Innehållsanalysen förekommer i två varianter, en kvantitativ och en kvalitativ, och den förstnämnda är den vanligast

förekommande (Bergström & Boréus, 2005). I denna uppsats används båda varianterna. Den kvantitativa innehållsanalysen innebär enligt Bergström och Boréus (2005) att identifiera olika företeelser i en text och sedan kvantifiera dessa för att få reda på hur vanligt

förekommande de är. Denna kvantitativa metod har valts eftersom syftet i uppsatsen just är att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker, alltså sägas vara vanligast förekommande. Företeelser som kan kopplas till de olika

anknytningsmönstren har därför identifierats i Alfonsböckerna och sedan kvantifierats med syfte att få reda på vilket/vilka mönster som kan sägas vara vanligast förekommande i böckerna. Den kvantitativa innehållsanalysen innebär att identifiera och kvantifiera

företeelser i en text som uttrycks på liknande sätt i det material som undersöks, alltså varierar så lite som möjligt i uttryck, med syftet att få fram just det som önskas identifieras

(Bergström & Boréus, 2005). Sådana företeelser har identifierats i Alfonsböckerna och en beskrivning av dessa följer längre ner i metodkapitlet.

Den kvalitativa innehållsanalysen används i denna uppsats och innebär att synliggöra det innehåll i en text som eftersöks genom att frågor ställs till texten. Till skillnad från den kvantitativa innehållsanalysen kommer svaren på frågorna att påverkas av den person som besvarar dessa. Denna metod kan användas då företeelser i en text varierar i uttryck och behöver tolkas innan de kan identifieras (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, Wängnerud, 2017). Denna kvalitativa metod har använts på grund av att många företeelser som kan kopplas till anknytningsmönster i Alfonsböckerna har varierat i uttryck och har behövt tolkas innan de har kunnat identifieras. Esaisson et al (2017) menar dock att företeelser som

analyseras med den kvalitativa innehållsanalysen med fördel kan kvantifieras om det

15

vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera (är vanligast förekommande) i bilderböcker, kan en kvantifiering av företeelser som kan kopplas till de olika

anknytningsmönstren antas vara nödvändig för att syftet skall kunna uppnås. Detta är anledningen till att företeelser i Alfonsböckerna som kan kopplas till de olika

anknytningsmönstren först har analyserats utifrån den kvalitativa innehållsanalysen för att sedan kvantifieras med syfte att få reda på vilket/vilka mönster som är vanligast

förekommande. Längre ner i denna metoddel följer en beskrivning av hur den kvantitativa och den kvalitativa metoden har använts i denna uppsats. Först följer en urvalsbeskrivning av Alfonsböcker som används i denna uppsats.

4.2 Urval av bilderböcker

Böcker om Alfons Åberg valdes att analyseras i denna uppsats för att de idag räknas som klassiker och är väldigt populära. Detta på grund av att populära bilderböcker innebär att fler barn kommer i kontakt med dessa än andra mindre etablerade bilderböcker och därmed ökar uppsatsens relevans. Det finns cirka 25 bilderböcker om Alfons Åberg och det har tryckts cirka fem miljoner böcker i Sverige och de har även spridit sig internationellt och finns översatta till ett trettiotal olika språk (Bergström, 2012). Vid en sökning på

internetbokhandeln Adlibris går det att finna sju stycken Alfonsböcker bland de 20 mest sålda bilderböckerna (Adlibris, 2017).

Ett urval bland de 25 bilderböckerna om Alfons Åberg har behövt göras på grund av att det kan vara svårt att inom ramen för en C-uppsats kunna analysera alla dessa

bilderböcker. Studiens syfte är att undersöka dominerande anknytningsmönster och vid bekantande med Alfonsböckerna har det i böckerna då Alfons och pappan interagerar med varandra funnits olika företeelser som på ett tydligare sätt kan kopplas till de tre olika anknytningsmönstren än i de andra böckerna där pappan inte är inkluderad. Jag har därför valt ut de böcker där Alfons och hans pappa interagerar med varandra och valt bort böcker där pappan inte är inkluderad. Följande böcker har valts ut:

1972 – God natt, Alfons Åberg 1973 – Aja baja, Alfons Åberg 1975 – Raska på Alfons Åberg 1981 – Är du feg, Alfons Åberg? 1982 – Var är bus-Alfons?

16

1983 – Vem spökar, Alfons Åberg? 1984 – Lycklige Alfons Åberg 1988 – Bara knyt, Alfons! 1993 – Hurra för pappa Åberg 1994 – Näpp! sa Alfons Åberg 1997 – Flyg! sa Alfons Åberg 1998 – Osynligt med Alfons 2010 – Alfons med styrkesäcken

2012 – Skratta lagom! sa Pappa Åberg

4.3 Genomförande

Kvantitativ innehållsanalys

Vad som ska räknas och mätas inom den kvantitativa innehållsanalysen bestäms utifrån skribentens syfte. Det kan till exempel vara vissa ord, uttryck och rubrikstorlekar som

kvantifieras och så vidare. Det som räknas kallas inom den kvantitativa innehållsanalysen för kodningsenheter (Bergström och Boréus, 2005). Syftet med denna uppsats är att synliggöra vilket/vilka anknytningsmönster som kan sägas dominera i bilderböcker och därför bestämdes valet av företeelser som ska räknas utifrån hur de olika anknytningsmönstren definieras. Företeelser som kunde identifieras i Alfonsböckerna som var lämpliga att kvantifiera var Alfons och pappans fysiska interaktion till varandra. Fysik interaktion är nämligen, enligt ovan, en del av de olika anknytningsmönstren. För att få reda på hur den fysiska närheten ser ut mellan Alfons och hans pappa utgicks det från uppslag där båda dessa karaktärer finns med och interagerar med varandra. Det som valdes att räknas, kodningsenheterna, var hur ofta pappan och Alfons befinner sig på varsin sida av uppslaget, hur ofta de befinner sig på

samma sida av uppslaget och hur ofta de har fysisk kontakt med varandra. Detta med syfte att få reda på vilket fysiskt avstånd de har till varandra. Alfons och pappan gestaltas, med

undantag vilka räknades bort, i ungefär samma storlek på alla bilderna. På grund av detta var det möjligt att tolka det som att Alfons och pappan har som mest fysiskt avstånd till varandra då de är placerade på varsin sida av uppslaget, och som att de befinner sig närmare varandra om de är illustrerade på samma sida av uppslaget och att de befinner sig allra närmast när de har fysisk kontakt. Kvantifieringen av var Alfons och pappan befinner sig på uppslagen skedde manuellt. I den kvantitativa innehållsanalysen går det, enligt Bergström och Boréus (2005), att kvantifiera sitt material antingen manuellt eller via en dator. Anledningen till att

17

materialet i denna uppsats kvantifierades manuellt beror på datorns begränsningar vad gäller att kunna avgöra var Alfons och pappan befinner sig på uppslagen i böckerna.

Resultatet av Alfons och pappans fysiska interaktion tolkades sedan utifrån ovanstående beskrivningar av respektive anknytningsmönster som handlar om fysisk interaktion. Därefter drogs en slutsats om vilket anknytningsmönster som Alfons och pappan kan sägas ge uttryck för vad gäller deras fysiska interaktion. Genom denna kvantitativa metod kunde alltså denna uppsats två frågeställningar som handlar om vilka anknytningsmönster som Alfons och pappan ger uttryck för besvaras.

Kvalitativ innehållsanalys

För att kunna besvara denna uppsats två frågeställningar ställdes ett antal mer specifika frågor till texterna i Alfonsböckerna. Den kvalitativa innehållsanalysen innebär att ställa specifika frågor till den text som undersöks för att det som eftersöks ska kunna synliggöras (Esaisson et al, 2017). Frågorna bygger på definitionerna av varje anknytningsmönster som har beskrivits i teoridelen. Under ovanstående rubrik ”Det ambivalenta barnet” går det till exempel att läsa följande: ”Ger upp snabbt i problemlösningssituationer och kan då söka tröst hos

anknytningspersonen.” Denna definition ändrades till frågan: ”På vilket sätt ger Alfons snabbt upp i problemlösningssituationer och söker tröst av pappan?” Alla ovanstående definitioner omvandlade jag till frågor på samma sätt och ställde sedan dessa frågor vid läsning av Alfonsböckerna. Frågor som ställs till texten kan enligt Esaiasson et al (2017) till exempel vara inriktade på hur ett fenomen i texten visar sig. Sådana frågor utgick jag från då mina frågor handlar om hur anknytningsmönster visar sig i Alfonböckerna och mina frågor börjar därför med ”På vilket sätt…”. Esaisson et al (2017) skriver om att texten bör läsas både översiktligt och noggrant och att fokus bör ligga på både helheten och textens delar för att frågorna på bästa sätt ska kunna besvaras. Jag läste Alfonsböckerna på ett sådant vis för att sedan kunna besvara mina frågor och därigenom kunna besvara mina frågeställningar om vilka anknytningsmönster som Alfons och pappan kan sägas ge uttryck för.

Alla frågor som ställdes till Alfonsböckerna har inte kunnat besvaras, vilket heller inte var syftet. Jag svarade på de frågor vars svar kunde identifieras i Alfonsböckerna och

kvantifierade sedan hur många frågor från respektive anknytningsmönster som blev besvarade. Genom att kvantifiera vilket/vilka anknytningsmönster som fått flest frågor besvarade kunde det sedan avgöras vilket/vilka anknytningsmönster som är vanligast förekommande i Alfonsböckerna, vilket ligger i linje med uppsatsen syfte att ta reda på.

18

Den kvalitativa innehållsanalysen är en textinriktad metod och när jag analyserade Alfonsböckerna utifrån denna metod för att synliggöra anknytningsmönster riktade jag framför allt in mig på texten. Jag fokuserade även till viss del på bilderna i Alfonsböckerna genom att jag bland annat studerade vad Alfons och pappan gör på bilderna och vilka känslor de uttrycker. Genom att göra detta kan det tänkas att jag tog större hänsyn till helheten i Alfonsböckerna och kunde därigenom få en större förståelse för Alfons och pappans uttryckta anknytningsmönster. Enligt Esaiasson et al (2017) är det en del av den kvalitativa

innehållsanalysen att fokusera på helheten vid analys av texter.

4.4 Resultatets/Analysens uppbyggnad

Resultatdelen börjar med den kvantitativa delen av uppsatsen och inleds med ett

stapeldiagram som representerar Alfons och pappans fysiska distans/närhet till varandra. Detta visar hur ofta Alfons och pappan befinner sig på olika sidor, samt samma sida i respektive bok. Sedan följer ett cirkeldiagram som visar hur ofta Alfons och pappan har fysisk kontakt med varandra. Därefter följer en analys av det kvantitativa resultatet.

Resultatdelen fortsätter sedan med det kvalitativa resultatet. I tre av böckerna om Alfons Åberg där Alfons och pappan interagerar med varandra har det funnits mer

anknytningsteoretiskt material att inhämta och dessa böcker har därför fått en egen del i resultatdelen. Böckerna är följande: God natt, Alfons Åberg, Var är bus-Alfons? och Vem spökar, Alfons Åberg? Varje boks titel har fått utgöra en egen rubrik i resultatdelen med följande underrubriker: ”Alfons hanterande av sina känslor” och ”Pappans hanterande av Alfons känslor”. Dessa underrubriker stämmer överrens med innehållet i dessa tre böcker som till stor del är inriktade på Alfons känslor. Anledningen till att det är två underrubriker, en som är inriktad på Alfons beteende och en på pappans, beror på denna uppsats

frågeställningar som handlar om vilket anknytningsmönster som BÅDE Alfons och pappan ger uttryck för.

Resultatdelen fortsätter sedan med att beskriva det kvalitativa resultatet av

undersökningen. Rubrikerna är följande: ”Tryggt anknytningsmönster”, ”undvikande anknytningsmönster” och ”ambivalent anknytningsmönster”. Underrubrikerna är följande: ”Alfons ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster”, ”Pappan ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster” osv. Underrubrikerna separerar Alfons och pappans handlingar, vilket ligger i linje med denna uppsats två frågeställningar.

19

Avslutningsvis i resultatdelen presenteras slutsatsen om vilket/vilka anknytningsmönster som är vanligast förekommande i Alfonsböckerna genom att de företeelser som i

resultatdelen har identifierats som tecken på olika sorters anknytningsmönster kvantifieras. På så sätt har det gått att få reda på vilket/vilka som är vanligast förekommande (dominerar) i Alfonsböckerna. Slutsatsen presenteras i samma ordning som de tre olika resultatdelarna och börjar med Alfons och pappans fysiska interaktion som har analyserats kvantitativt, följs därefter av slutsatsen som kan dras utifrån de tre böckerna God natt Alfons Åberg, Var är bus-Alfons och Vem spökar, Alfons Åberg? som har analyserats kvalitativt. Slutligen dras slutsatsen om vilket/vilka anknytningsmönster som är vanligast förekommande i resterande Alfonsböcker som har analyserats kvalitativt.

20

5. Resultat/Analys

Här nedan följer resultat/analysdelen. Avsnittet börjar med det kvantitativa resultatet av studien. Därefter följer den kvalitativa analysen som är uppdelad i två delar. I den första delen analyseras Alfonböckerna God natt Alfons Åberg, Var är bus-Alfons och Vem spökar Alfons Åberg?. I den andra delen analyseras resterande Alfonsböcker då pappan och Alfons interagerar med varandra. Slutligen presenteras dominerande anknytningsmönster i

Alfonsböckerna.

5.1 Kvantitativ innehållsanalys

Figur 1

Figur 1 består av ett stapeldiagram som visar hur ofta Alfons och pappan befinner sig på olika sidor av uppslaget respektive samma sida av uppslaget i varje Alfonsbok. De blå staplarna i figur 1 symboliserar hur ofta de skildras på olika sidor av uppslaget i varje Alfonsbok och de röda staplarna visar hur ofta de befinner sig på samma sida av uppslaget i respektive

21

utgångspunkt från alla de Alfonsböcker som används i denna uppsats, har beräknats till 90 stycken. Efter att ha adderat ihop hur ofta Alfons och pappan befinner sig på olika sidor av uppslaget i varje Alfonsbok (addition av blå staplar) visar resultatet att de totalt sätt i alla böckerna befinner sig på varsin sida av uppslaget på 73 av de 90 räknade uppslagen. Efter att ha adderat ihop hur ofta Alfons och pappan skildras på samma sida av upplaget i respektive Alfonsbok (addition av röda staplar) visar resultatet att de skildras på samma sida av

uppslaget på 17 av de 90 räknade uppslag. I böckerna Alfons med styrkesäcken, Osynligt med Alfons, Lycklige Alfons Åberg och Hurra för pappa Åberg! illustreras inte Alfons och pappan på samma sida av uppslaget i böckerna, varav det i figur 1 inte finns några röda staplar kopplat till dessa böcker. I alla böcker med undantag av boken Är du feg Alfons Åberg?, samt Bara knyt Alfons, befinner sig Alfons och pappan fler gånger på olika sidor av uppslaget än på samma sida. Den generella trenden i böckerna då Alfons och pappan är illustrerade på samma uppslag är alltså att de befinner sig på olika sidor av uppslaget.

Figur 2

Figur 2, som illustreras genom ett cirkeldiagram, illustrerar hur ofta Alfons och pappan har fysisk kontakt med varandra. Det totala antalet uppslag där både Alfons och pappan är illustrerade, är enligt ovan, beräknade till 90 stycken. Resultatet i figur 2 visar att de har fysisk kontakt på endast 7 av dessa 90 uppslag, vid 83 uppslag har de inte fysisk kontakt.

Resultatet visar alltså att Alfons och pappan flest gånger i böckerna befinner sig på olika sidor av uppslaget, i 73 av 90 fall, och skildras därför med fysiskt avstånd mellan varandra

7

83

Fysisk närhet Inte fysisk närhet

22

flest gånger i böckerna. I 17 av 90 fall befinner de sig på samma sida och är därför

illustrerade nära varandra och i endast 7 av 90 fall har de fysisk kontakt. Fysisk distans är därför någonting som generellt sätt kan sägas dominera i Alfonsböckerna, vilket kan tolkas utifrån det undvikande anknytningsmönstret. Broberg et al (2012) menar nämligen att barnet och dess anknytningsperson som ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster inte har så mycket fysisk närhet med varandra. Detta beror på att anknytningspersonen har svårigheter med att ge barnet närhet och undviker eller avvisar barnet när det uttrycker ett behov av närhet, vilket leder till att barnet slutar att söka närhet och kan bli obekväm av att få det. Det trygga barnet och dess anknytningsperson tar spontant fysisk kontakt med varandra, och böckerna ger inte uttryck för en sådan spontanitet, då Alfons och pappan endast har fysisk kontakt i 7 av 90 fall. Det faktum att fysisk kontakt förekommer till så liten del borde inte heller kunna förklaras utifrån det ambivalenta anknytningsmönstret som innebär att det barn som har utvecklat detta mönster söker mycket fysisk närhet.

5.2 Kvalitativ innehållsanalys – tre olika Alfonsböcker

God natt Alfons Åberg

Alfons hanterande av sina känslor

På den första sidan i denna bok illustreras Alfons som ledsen. Mungipan går neråt och han har tårar på kinden och följande går att läsa: ”I kväll är han busig för han är ledsen: han vill inte sova.” Hela boken igenom försöker han få sin pappas uppmärksamhet på olika sätt; han ber om att få höra en saga, han säger att han glömt bort att borsta tänderna och han säger att han måste kissa och så vidare. Det skulle kunna tänkas att Alfons, som illustreras som ledsen på första sidan i boken, befinner sig i en situation som för honom känns hotfull och att hans anknytningssystem därför är påslaget och därför är i behov av att få tröst och närhet från sin pappa. Han ber dock istället om olika sorters praktisk hjälp och får på så sätt i alla fall någon sorts närhet. Ett sådant beteende ligger i linje med beskrivningen av de barn som har

utvecklat ett undvikande anknytningsmönster till sin anknytningsperson. Dessa barn undviker att i situationer som för dem känns hotfulla att söka anknytningspersonens uppmärksamhet, och gör det endast om situationen känns allt för smärtsam att hantera på egen hand, och ber då ofta om praktisk hjälp istället för att uttrycka sitt behov av tröst och närhet (Broberg et al, 2012).

23

Pappans hanterande av Alfons känslor

Pappan tillgodoser Alfons uttryckta behov på en gång utan att Alfons behöver tjata och enligt Broberg et al (2012) är det en del av det trygga anknytningsmönstret att tillgodose barnens behov i de situationer som det är möjligt. Det faktum att Alfons ber om flera olika sorters tjänster, närmare bestämt sju stycken olika, när det är dags att sova, gör att det skulle kunna antas att pappan i själva verket är medveten om att de tjänster som Alfons ber om egentligen inte motsvarar Alfons grundbehov, utan att detta är ett annat. Pappan skulle därför istället för att endast uppfylla Alfons uttryckta behov kunna fråga honom vad det är han känner. Då kanske Alfons skulle svara och uttrycka att han känner sig ledsen, vilket första sidan i boken illustrerar att han är, och därför söka tröst och närhet. Genom att endast tillgodose Alfons uttryckta behov istället för att se kärnan i dem kan det ses som en möjlighet för Alfons pappa att distansera sig. Enligt Broberg et al (2012) försöker personer med ett undvikande

anknytningsmönster undvika andra personers känslor och därför skulle det kunna ses som att Alfons pappa i den här situationen ger uttryck för ett sådant anknytningsmönster.

Efter att ha tillgodosett sex av Alfons uttryckta behov ber Alfons om en sjunde tjänst – att få sin nalle – men då somnar pappan mitt på golvet efter att han har hittat nallen under soffan. Det skulle kunna ses som en taktik från pappans sida att tillslut ”somna” mitt på golvet för att han märker att Alfons inte slutar att be honom om olika tjänster. Om så är fallet, och inte att Alfons pappa somnar på riktigt av ren utmattning, skulle det också kunna ses som en handling i att försöka undvika Alfons bakomliggande känslor – alltså vara ett uttryck för undvikande anknytningsmönster (Broberg et al 2012).

Var är bus-Alfons?

Alfons hanterande av sina känslor

Boken handlar om Alfons som inte är som vanligt på grund av att det är dags för honom att börja första klass i skolan. Han förvandlas från att vara glad och busig och inte alltid göra som han blir tillsagd till att bli ordentlig och göra allt som hans pappa ber om. Många bilder på Alfons visar att han inte är glad, mungiporna går nedåt, och han beskrivs som ”allvarlig”: ”Här är Alfons Åberg, 7 år. Han är inte som vanligt. Se så allvarlig.” Det är svårt att, av bilderna på Alfons att döma, veta vilken negativ känsla som Alfons ger uttryck för i denna bok, men av sammanhanget att döma torde det vara rimligt att anta att Alfons känner sig rädd eller ledsen inför att börja skolan. Det kan därför antas att Alfons befinner sig i en för honom hotfull situation och att hans anknytningssystem därför är påslaget och därför skulle vara i

24

behov av tröst och närhet, men det ger han inte uttryck för. Att inte uttrycka ett sådant behov ligger i linje med Brobergs et al (2012) beskrivning av barn som har ett undvikande

anknytningsmönster. Istället är Alfons i boken tyst och lydig.

Pappans hanterande av Alfons känslor

I boken Var är bus-alfons? bekymrar sig pappan över Alfons. Det går att läsa följande: ”Pappa bekymrar sig. Han behöver inte vara sträng.”. På samma uppslag som detta citat går att läsa är karaktärerna illustrerade på varsin sida av varandra, vända från varandra. Ett liknande citat är följande: ”Alfons har nog fått något att fundera över, tänker pappa och bekymrar sig.” Karaktärerna är placerade på samma sätt på detta uppslag som föregående. Alfons pappa märker alltså att det är någonting som bekymrar Alfons men väljer att varken ge tröst eller närhet i denna situation utan är istället tyst och tänker, vilket skulle kunna förklaras med en rädsla för Alfons negativa känslor. Anknytningspersoner som uttrycker ett undvikande anknytningsmönster har nämligen enligt Broberg et al (2012) svårigheter med att hantera andra personers känslor och kan därför undvika dem, vilket det kan ses som att Alfons pappa i denna situation gör genom att vara tyst.

Alfons pappa bekräftar Alfons känslor indirekt kvällen innan skolan då han sittandes vid Alfons sängkant säger: ”’Gissa vem som är rädd just nu?’ ’Nä’, säger Alfons och låssas att han tänker efter noga. ’Det är många. Massvis!’ säger pappa då. ’Alla som är 7 år och börjar skolan imorgon. Nu är dom rädda och nyfikna och oroliga allihop!’” Bekräftelse av barnets känslor stämmer in på den anknytningsperson som uttrycker ett tryggt anknytningsmönster. Det kan därför tänkas att Alfons pappa ger uttryck för ett sådant mönster i denna situation. Han väljer dock att prata om sjuåringar som ska börja skolan i allmänhet och sätter ord på deras känslor istället för att endast bekräfta Alfons, vilket skulle kunna tyda på en tendens av det undvikande anknytningsmönstret, eftersom han på så sätt distanserar sig från Alfons känslor. Han verkar dock ge Alfons verktyg för att reglera sina känslor. Att hjälpa barn med att reglera sina känslor gör den anknytningsperson som uttrycker ett tryggt

anknytningsmönster (Broberg et al 2012). När Alfons pappa har berättat om hur alla sjuåringar känner sig inför att börja skolan hjälper det nämligen Alfons att lättare kunna somna.

25

Vem spökar Alfons Åberg

Alfons hanterande av sina känslor

I boken Vem spökar Alfons Åberg är Alfons rädd för spöken. Alfons etiketteras inte med känslan rädsla och det är svårt att utifrån Alfons ansiktsuttryck bedöma om han är rädd eller ledsen, men sammanhanget avslöjar att det är känslan rädsla som det handlar om. Det går till exempel att läsa detta: ”Pappa har inte kommit än. Det känns inte som vanligt här hemma. Det är ensamt. Och möblerna känns annorlunda. Bara pappa ville komma snart! Värst vad det är långsamt . . . Och så konstigt t-y-s-t överallt. Nej! Det är inte tyst. Det var något som hördes?”

I boken ber Alfons pappa honom att hämta cykelpumpen i källaren. Alfons gör som han blir tillsagd och säger inte att han är rädd, men följande kommentar talar för att han är det: ”Källaren! Oj då, tänker Alfons.” Det faktum att Alfons gör som han blir tillsagd utan att berätta för sin pappa att han är rädd är i enlighet med ett barn som ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster som enligt Broberg et al (2012) försöker hantera sina känslor på egen hand för att de är rädda för att bli avvisade. Alfons blir i källaren påmind om spöken och hanterar då sin rädsla genom att läsa den ramsa som hans pappa har lärt honom: ”Stick du stygga spöke – för du finns ju inte” När Alfons kommer upp från källaren tycker han sig kunna se ett spöke från balkong-dörren och som inte försvinner även att han använder sig av ramsan som hans pappa har lärt honom. Han berättar stammandes för sin pappa om spöket: ”Ett spö – spö – spööööööke”, säger Alfons.” Det faktum att Alfons inte berättar om sin rädsla förrän han inte kan hantera den själv, det vill säga när ramsan inte fungerar, kan tänkas höra ihop med det Broberg et al (2012) skriver om det undvikande

anknytningsmönstret - nämligen att ett barn som ger uttryck för detta mönster inte påkallar sin anknytningspersons uppmärksamhet, i ett för barnet hotfull situation, förrän det är så pass smärtsamt för barnet att hantera situationen på egen hand.

Pappans hanterande av Alfons känslor

I boken Vem spökar Alfons Åberg? uttrycker pappan sin syn på spöken för Alfons: ”Pappa bara skrattar åt spöken. ’Asch, spöken’, skrattar han och viftar med armarna så kaffet välter, och fläckar ner både duken och servetten och tröjan och skjortan.” Pappan bekräftar inte att Alfons är rädd för spöken genom att bekräfta hans känsla, vilket enligt Broberg et al (2012) är en del av det trygga anknytningsmönstret att göra. Istället skrattar han vilket skulle kunna ses som ett avfärdande av Alfons känsla och att avfärda ett barns känslor överensstämmer

26

med definitionen av att som anknytningsperson uttrycka ett undvikande anknytningsmönster. Det skulle dock också kunna ses som en strategi pappan använder för att avleda Alfons rädsla när han med sitt häftiga kroppsspråk gör så att kaffet välts ut och fläckar ner olika saker. Alfons illustreras nämligen som väldigt glad på uppslaget då pappan fläckar ner och inte alls som att han skulle känna sig avfärdad.

Pappan ger Alfons ett verktyg för att kunna hantera spöken och monster – ovanstående citerade ramsa. Den hjälper Alfons att lättare kunna hantera sin rädsla, så pappan hjälper alltså honom att reglera sin känsla genom detta verktyg, vilket enligt Broberg et al (2012) stämmer in på beskrivningen av det trygga anknytningsmönstret.

När Alfons i boken ser ett spöke som inte finns och stammande berättar detta för sin pappa, svarar han istället ”Asch, dom finns ju inte.” vilket kan ses som ett avfärdande av Alfons känsla eftersom han genom denna kommentar inte verkar ta Alfons rädsla på allvar. Ett avfärdande av känslor stämmer överrens med det undvikande anknytningsmönstret (Broberg et al 2012).

5.3 Kvalitativ innehållsanalys – anknytningsmönster

Tryggt anknytningsmönster

Alfons ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster

Enligt Broberg et al (2012) kan det barn som har utvecklat ett tryggt anknytningsmönster gå emot vad anknytningspersonen önskar att barnet ska göra. Detta i situationer då barnet företar sig någonting som är betydelsefullt för denne. Detta beteende går att finna i boken Raska på, Alfons Åberg då pappan är angelägen om att Alfons ska komma och äta frukost för att det är dags för honom att gå till daghemmet. Alfons är upptagen med att företa sig olika aktiviteter, klä på sin docka kläder, parkera sin leksaksbil, laga sin bok och så vidare och följer därmed sina egna planer som krockar med pappas önskan om att Alfons ska äta frukost.

Enligt Broberg et al (2012) är barn som har utvecklat ett tryggt anknytningsmönster också välvilligt inställda till att lyssna på sina anknytningspersoner önskningar. Detta beteende är synligt i boken Aja baja, Alfons Åberg, då pappan uppmanar pappan Alfons att inte röra sågen, vilket Alfons inte heller gör.

27

Pappan ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster

Enligt Broberg et al (2012) är anknytningspersoner som ger uttryck för ett tryggt

anknytningsmönster lyhörda inför barnets behov och tillgodoser dessa i den mån som det är möjligt. Detta beteende är synligt i boken Bara knyt, Alfons då Alfons har lärt sig knyta och ber pappan om att få använda olika sorters snören och knyta i huset där de bor. Pappan låter Alfons knyta knutar runtom i hela huset, trots att det blir hindrande för pappan att röra sig i huset med snören överallt. Pappan låter Alfons knyta knutar till dess att han snubblar på några snören och ber honom då att avsluta sin aktivitet. Det kan därigenom ses som att pappan tillfredsställer Alfons behov i den mån som det är möjligt - alltså fram tills dess att pappan trillar och ”knytaktiviteten” blir allt för negativ för honom - och kan därför sägas ge uttryck för ett tryggt anknytningsmönster.

Undvikande anknytningsmönster

Alfons ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster

Enligt Broberg et al (2012) går sällan barn som har utvecklat detta mönster till sin

anknytningsperson för att visa upp någonting som det har gjort. Detta beteende är synligt i boken Bara knyt, Alfons då Alfons får låna olika sorters snören av pappan och skapar till exempel en linbana. Denna kreation visar dock inte Alfons för sin pappa i boken.

Pappan ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster

Enligt Broberg et al (2012) så avfärdar anknytningspersonen som har utvecklat ett

undvikande anknytningsmönster barnets känslor. I nedanstående tre böcker kan det ses som att pappan avfärdar Alfons känslor. I boken Flyg! sa Alfons Åberg har Alfons i början av boken lekt och haft roligt. Följande går att läsa: “Nyss lekte han och hade roligt - och det blev stökigt.” Då avfärdar pappan Alfons genom följande kommentar: ”’Måste du vara så

BARNSLIG!’ klagar pappan. ’Se så stökigt det blev!’”

I boken Alfons med styrke-säcken illustreras Alfons som glad då han berättar om positiva saker som han åstadkommit i en dröm som han har haft, som han menar har inträffat i verkligheten. Då ger pappan följande avfärdande kommentar. “’Men det var ju i drömmen’, gruffar pappa som börjar tröttna på att höra om Alfons bravader, ’det har aldrig hänt’. Du har

28

I boken Näpp! sa Alfons Åberg illustreras Alfons som arg för att han inte vill äta och uttrycker detta för pappa genom att bland annat yttra följande kommentarer: ”NEJ!” och ”JAG VILL INTE!” Pappan ger då följande avfärdande kommentar: ”Vad är det för larv?”

Ambivalent anknytningsmönster

Pappan ger uttryck för ett ambivalent anknytningsmönster

Broberg et al (2012) skriver om att anknytningspersoner som ger uttryck för detta mönster är oförutsägbara i sin tillgänglighet. Det är de egna villkoren som styr tillgängligheten. Alfons pappa ger uttryck för detta i nedanstående böcker. I boken Aja baja, Alfons Åberg är pappan upptagen med att läsa tidningen och ser därför inte att Alfons håller på att bygga en

helikopter och “bygger in sig själv” i den.

I boken Flyg! sa Alfons Åberg är pappan inte på humör och svarar inte Alfons när han vill leka. Pappan tittar ner i marken när Alfons klär en gardin på hans huvud och vill leka. När Alfons ger pappan en spegel så att pappan kan se hur han ser ut med en gardin på huvudet börjar han skratta och vill sedan leka med Alfons.

5.4 Vilka är de dominerande anknytningsmönstren i

Alfonsböckerna?

Fysisk interaktion

Det kvantitativa resultatet, som har framkommit av att studera Alfons och pappans fysiska interaktion, visar att båda två ger uttryck för ett undvikande anknytningsmönster, genom att fysisk kontakt mellan dessa i stort sätt inte förekommer.

God natt Alfons Åberg, Var är bus-Alfons och Vem spökar Alfons Åberg?

Anknytningsmönster som Alfons ger uttryck för

I böckerna God natt, Alfons Åberg, Var är bus-Alfons? och Vem spökar Alfons Åberg ger Alfons, utifrån ovanstående tolkning, i alla dessa böcker uttryck för ett undvikande

anknytningsmönster. Fyra olika företeelser, som enligt ovan definierats, kan tolkas utifrån detta mönster.

29

Anknytningsmönster som pappan ger uttryck för

Pappan däremot ger uttryck för både ett undvikande och ett tryggt anknytningsmönster i dessa böcker. Fyra olika företeelser, enligt ovan, kan tolkas utifrån det undvikande

anknytningsmönstret medan två företeelser kan kopplas till det trygga anknytningsmönstret. Två identifierade företeelser kan tolkas utifrån både det undvikande och trygga

anknytningsmönstret.

Tryggt anknytningsmönster, undvikande anknytningsmönster och ambivalent

anknytningsmönster

Anknytningsmönster som Alfons ger uttryck för

Två identifierade företeelser kan tolkas som att Alfons ger uttryck för ett tryggt

anknytningsmönster. En företeelse kan kopplas till det undvikande anknytningsmönstret och ingen företeelse kan kopplas till det ambivalenta anknytningsmönstret.

Anknytningsmönster som pappan ger uttryck för

En identifierad företeelse kan tolkas som att pappan ger uttryck för ett tryggt anknytningsmönster, tre stycken olika företeelser kan kopplas till det undvikande anknytningsmönstret och två till det ambivalenta anknytningsmönstret.

Sammanfattning

Efter att Alfonsböckerna har analyserats kvantitativt och kvalitativt visar resultatet att Alfons flest gånger ger uttryck för det undvikande anknytningsmönstret. Sex olika identifierade företeelser kan kopplas till detta mönster och två kan tolkas utifrån

det trygga anknytningsmönstret.

Alfons pappa ger även han uttryck för det undvikande anknytningsmönstret flest gånger. Sju identifierade företeelser kan tolkas som att pappan ger uttryck för detta mönster. Tre företeelser kan kopplas till det trygga anknytningsmönstret och två till det ambivalenta anknytningsmönstret. Två olika företeelser kan tolkas som att pappan ger uttryck för både det undvikande och trygga anknytningsmönstret.

30

6. Diskussion

Här nedan följer en diskussion kring denna uppsats studie. Inledningsvis förs en diskussion gällande resultatet som kommer kopplas till den tidigare forskning som är representerad tidigare i uppsatsen. Därefter följer en metoddiskussion och slutligen kommer förslag på framtida forskning presenteras.

6.1 Resultatdiskussion

Slutsatsen som kan dras i denna uppsats är att det undvikande anknytningsmönstret dominerar, är vanligast förekommande, i böckerna om Alfons Åberg. Både pappan och Alfons ger uttryck för detta mönster flest gånger. Som skrivits ovan är det undvikande anknytningsmönstret det näst vanligaste och därför är resultatet i denna uppsats inte helt förvånande. Det skulle kunna tänkas att författaren till Alfonsböckerna, Gunilla Bergström, själv har utvecklat ett sådant mönster och att detta omedvetet påverkar böckernas innehåll. Det skulle också kunna bero på någon annan anledning. Oavsett så är det ett resultat som kan ses som problematiskt. Detta eftersom barn som kommer i kontakt med Alfonsböckerna omedvetet kan inspireras av Alfons och pappans sätt att förhålla sig till varandra på ett undvikande sätt. Enligt ovan menar nämligen Edwards (2008) att barn påverkas av

karaktärernas sätt att vara i bilderböcker, genom att karaktärernas handlingar kan inspirera barnen att vilja bete sig på liknande sätt. Enligt Broberg et al (2012) är inte det undvikande anknytningsmönstret att föredra, eftersom barn som har utvecklat detta mönster kan ha sociala och emotionella svårigheter i livet. Därför kan det ses som problematiskt om barn tar efter Alfons och pappans sätt att vara mot varandra utifrån anknytningssynpunkt. Frågan kan dock ställas om barn påverkas av att Alfons och pappan till stor del ger uttryck för ett

undvikande anknytningsmönster. Det skulle kunna vara andra fenomen i böckerna som påverkar de mer. Om utgångspunkt tas i att barnen genom att få ta del av Alfonsböckerna inte inspireras i så stor utsträckning av Alfons och pappans sätt att förhålla sig undvikande till varandra så kan denna uppsats ändå fylla en funktion. Vuxna bilderboksläsare som får ta del av denna uppsats kan inspireras av att se på andra bilderböcker utifrån anknytningsteoretiska glasögon. Det kanske då visar sig att fler bilderböcker än Alfonsböckerna ger uttryck för det undvikande anknytningsmönstret. Om många bilderböcker som dagens barn får ta del av visar sig ge uttryck för detta mönster kan det tänkas sannolikt att barn också inspireras av att bete sig på samma undvikande sätt.

31

Genom att vuxna bilderboksläsare, till exempel pedagoger på förskolor, får ta del av denna uppsats får de också möjlighet att rannsaka sig själva och få syn på vilket

anknytningsmönster som de kan tänkas ge uttryck för mot barnen på förskolan. Broberg et al (2012) skriver att pedagoger, som ofta räknas som anknytningspersoner i detta moderna samhälle då barn spenderar mycket tid på förskolan, har möjlighet att påverka vilket anknytningsmönster barnen utvecklar till dem. Om till exempel en pedagog läser denna uppsats och inser att hen uttrycker ett undvikande anknytningsmönster gentemot barnen på förskolan skulle denne kunna ändra sina strategier i bemötandet mot barnen och därmed påverka vilket anknytningsmönster som barnen utvecklar till denne.

Resultat kopplat till tidigare forskning

Galbraith (1998) analyserar godnattsagor utifrån anknytningsteorin och drar slutsaten att innehållet i många godnattsagor är skrivet på ett sätt som gör det möjligt för barn som får ta del av dessa sagor att lättare kunna sova själva och därmed kunna gå emot deras naturliga behov av närhet. Hon skriver dock att barn egentligen är i särskilt stort behov av närhet under natten. Hon skriver bland annat om ”avvisande sagor” och att barnet i dessa böcker befinner sig i sin säng i en trygg miljö då det är sovdags, men att anknytningspersonen till barnet i dessa sagor avfärdar det behov av närhet som barnet uttrycker. Boken God natt Alfons Åberg skulle kunna ses som en godnattsaga eftersom den skildrar Alfons som ska sova. Precis som Galbraith (1998) beskriver de godnattsagor som hon definierar som ”avvisande sagor” befinner sig Alfons i en trygg miljö då det är sovdags. Han befinner sig i sängen på sitt rum. Han illustreras, enligt ovan, som ledsen på första sidan i boken för att han inte vill sova. Han ber om olika tjänster för att få pappans uppmärksamhet men uttrycker inte behovet av närhet, vilket det enligt ovan kan tänkas är hans grundbehov. Pappan som endast tillgodoser Alfons uttryckta behov verkar, enligt ovan, bortse från att Alfons i själva verket söker närhet av honom och kan därför sägas avfärda Alfons behov av närhet. Avfärdande av närhet ligger i linje med det resultat som Galbraith (1998) har kommit fram till vad gäller ”avvisande sagor”.

Hallberg (2008) ger i sin studie om Alfons Åberg utifrån ett litteratursociologiskt-, barnkulturellt-, och genusperspektiv förslag på hur det kan komma sig att böckerna om Alfons Åberg har kunnat bli så populära. Hon skriver om att populäriteten till stor del handlar om igenkänning. Jag ställer mig dock lite kritisk till hennes resultat. I hennes studie om hur det kan komma sig att Alfons Åberg har blivit så populär har varken barn eller vuxna

32

tillfrågats. Simonsson (2004) skriver nämligen, enligt ovan, att anledningen till att pedagoger ibland läser vissa böcker för barnen handlar om att de vill förmedla ett slags kulturarv. Det skulle kunna ses som att anledningen till att Alfonsböckerna är populära idag till största del inte beror på dess innehåll, utan för att vuxna vill förmedla ett kulturarv till barnen. Om utgångspunkt dock tas i att böckernas populäritet beror på ovanstående anledningar som Hallberg (2008) ger uttryck för kan min uppsats tänkas fylla en funktion. Jag analyserar Alfonsböckerna utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv och kommer fram till att det undvikande anknytningsmönstret verkar vara det mest dominerande, vilket är ett

problematiskt anknytningsmönster. Min uppsats kan därför ses som viktig för människor att ta del av som endast ser på Alfonsböckerna som väldigt positiva böcker för att de, precis som Halllberg (2008) skriver om, till exempel känner igen sig i böckerna.

Björklund (2008), Damber et al (2013) och Simonsson (2004) skriver, enligt ovan, att syftet som pedagogerna har med att läsa för barnen inte alltid handlar om att förmedla ett särskilt innehåll, utan att syftet istället är att barnen genom att lyssna på olika berättelser ska få möjlighet att slappna av. Det faktum att forskning visar att pedagoger inte fokuserar på vilket innehåll som förmedlas i bilderböckerna utan läser för att barnen ska få möjlighet till avslappning visar att denna uppsats fyller sin funktion. Detta eftersom att Edwards (2008) skriver om att barn påverkas av innehållet i bilderböcker. Simonsson (2004) skriver också enligt ovan att pedagoger kan ha svårt att avgöra vad som räknas som en ”bra” bok och väljer istället att läsa klassiska böcker. För att pedagogerna ska kunna avgöra vad som räknas som en ”bra” bok kan det tänkas viktigt att dessa får kunskap om vad olika bilderböcker

förmedlar. Genom denna uppsats hoppas jag kunna inspirera pedagoger att se på bilderböcker utifrån anknytningsteoretiska glasögon. Björklund (2008) skriver också, enligt ovan, om att intervjuade pedagoger på en förskola uppger att de vid högläsning med barn brukar samtala om böckernas innehåll tillsammans med barnen. Genom att pedagoger som får ta del av denna uppsats blir uppmärksamma på att bilderböcker kan ses utifrån anknytningsteorin kan de också börja samtala med barnen utifrån denna aspekt och därigenom göra barnen

medvetna.

6.2 Metoddiskussion

I denna uppsats används både den kvantitativa och kvalitativa innehållsanalysen. Den ursprungliga tanken var att endast använda den kvantitativa innehållsanalysen. Enligt Esaisson et al (2017) är syftet med den kvantitativa innehållsanalysen att den som utför denna, genom att kvantifiera olika företeelser, ska få fram ett resultat som innebär att det inte

33

krävs en tolkning för att få fram detta. Tolkning av resultatet ska ske i efterhand. Den kvantitativa metoden kan ses som en mer objektiv metod än den kvalitativa som innebär en tolkning av den som använder sig av denna metod. För att få fram ett så legitimt resultat som möjligt om vilket/vilka anknytningsmönster som dominerar i Alfonsböckerna fanns en strävan hos mig att använda mig av denna mer objektiva metod. Dessvärre var det svårt att hitta företeelser som varierade så lite som möjligt i uttryck och som inte krävde en tolkning innan de kunde identifieras. Därför blev lösningen att även använda den kvalitativa

innehållsanalysen i denna uppsats. Med den kvalitativa innehållsanalysen kommer enligt Esaisson et al (2017) den som utför denna påverka resultatet med sina subjektiva tolkningar. När jag har använt den kvalitativa innehållsanalysen har jag inte haft som syfte att påverka resultatet med mina subjektiva tolkningar, utan istället haft definitionerna av de olika

anknytningsmönstren som utgångspunkt för att kunna besvara mina frågeställningar. Det kan dock tänkas rimligt att anta att någon annan person som skulle analyserat Alfonsböckerna utifrån samma definitioner av anknytningsmönster som jag, skulle kunna ha identifierat andra företeelser än de jag har fått fram för att en tolkning av text sker med olika sortsers

”glasögon” beroende på vem som gör tolkningen. En del av denna uppsats syfte är dock att inspirera vuxna bilderboksläsare till att reflektera kring vad olika bilderböcker förmedlar ur anknytningssynpunkt. Med utgångspunkt att de företeelser som jag har identifierat och kopplat till olika sorters anknytningsmönster i Alfonsböckerna rimligtvis har påverkats av mina subjektiva tolkningar och därför inte kan tas som ”sanning” kan dessa trots allt inspirera vuxna bilderboksläsare att börja intressera sig för den anknytningsteoretiska aspekten av bilderböcker.

Jag har refererat till Broberg et al (2012) och Broberg (2013) när ovanstående punktlistor som det utgås från i resultatdelen har skapats. Frågan kan ställas om det hade varit positivt att även utgå från mer litteratur vid skapande av punktlistorna. Genom att hänvisa till fler

författare hade eventuellt punktlistorna kunnat göras längre och fler företeelser som tyder på olika sorters anknytningsmönster hade kanske därigenom kunnat identifieras i

Alfonsböckerna. Enligt ovan är det endast sex olika företeelser i böckerna som visar att Alfons flest gånger ger uttryck för det undvikande anknytningsmönstret, respektive sju företeelser som visar att pappan ger uttryck för detta mönster flest gånger. Det skulle kunna ses som att fler företeelser hade behövs identifieras för att det skulle kunna pratas om dominerande anknytningsmönster i Alfonsböckerna. Frågan kan dock ställas om längre punktlistor hade kunnat göra att fler företeelser som tyder på anknytningsmönster hade kunnat identifieras. Det är långt ifrån alla punkterna i listorna som har kunnat identifieras i