Utemiljöns påverkan på barns val av språkligt stimulerande lekar

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur-Språk-Medier

Examensarbete

10 poäng

Utemiljöns påverkan på barns val av

språkligt stimulerande lekar

En studie av två förskolor med olika pedagogiska inriktningar

The influence of the outdoor environment on children’s choices of

linguistically stimulating games

A study of two preschools with different pedagogical methods

Emma Linvik

Lärarexamen 140 poäng

Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2007-02-25

Examinator: Gun Hägerfelth Handledare: Gunilla Oliveira

Sammanfattning

Syftet med mitt examensarbete är att ta reda på om utomhusmiljön på förskolan påverkar barns lekar, och om någon typ av lek kan anses vara mer språkutvecklande än andra. I studien jämförs två förskolor; en traditionell och en med utomhuspedagogisk profil. Studien är kvalitativ och det material den bygger på utgörs av litteraturstudier, observationer av barns fria utomhuslekar och intervjuer med förskollärarna. Med litteraturens hjälp har jag ringat in tre lektyper som anses vara utvecklande för språket, nämligen roll- och fantasilekar samt lekar där barn får möjlighet att träna upp sin motorik. Min undersökning visar att barn är duktiga på att anpassa sina lekar efter den lekmiljö de har tillgång till. Barnen på förskolan med utomhuspedagogisk profil rör sig mer, lekte rollekar och använder hela gården i sina lekar. De är även duktiga på att i fantasin omvandla både färdigproducerat lekmaterial och naturmaterial till passande lekrekvisita. Den traditionella förskolan har en stor gräsmatta som inspirerar barnen till ”jagalekar”och bollsporter som ger bra motorisk träning. Även cykling förekommer i stor utsträckning. Förskollärarna anser dock att cyklingen hindrade barnen från att träna upp sin fantasi och sociala kompetens i mer kreativa rollekar. Deras rollekar förekom främst i sandlådan där många barn samsades om utrymmet.

Innehållsförteckning

1 Inledning………..5

1.1 Syfte………..6

1.2 Frågeställning………...6

1.3 Metod och urval………6

1.4 Etik………8

2 Litteraturstudier………..9

2.1 Leken och språkutvecklingen i läroplanen………...9

2.2 Barns språkutveckling………..9

2.3 Lekens betydelse i barns liv………10

2.4 Rollekens betydelse för språkutvecklingen………11

2.5 Motorikens roll för barns språkutveckling……….11

2.7 Fantasins betydelse för barns språkutveckling………...12

2.6 Kommunikationens betydelse i leken……….13

2.8 De vuxnas roll i barns lek och språkutveckling………..13

2.9 Barns lek utomhus………..14

3 Intervjuer och observationer……….16

3.1 Utemiljön och lekarna på den traditionella förskolan……….16

3.1.1 Intervjuer med förskollärare………..16

3.1.2 Barnobservationer……….18

3.2 Utemiljön och lekarna på US-förskolan……….20

3.2.1 Intervju med förskollärare……….20

3.2.2 Barnobservationer……….21

4 Analys och diskussion………...23

Källförteckning………..27

Bilaga 1………..28

1 Inledning

Jag utbildar mig till förskollärare, och mitt huvudämne är Svenska i ett mångkulturellt samhälle. I min utbildning har jag haft möjlighet att sätta mig in i barns språkutveckling. Jag har under utbildningen och under praktiken förstått vilken oerhörd tillgång det är att ha ett bra språk för att fungera i samhället och i sociala situationer med våra medmänniskor. Med ett bra och utvecklat språk kan vi sätta ord på våra tankar, känslor och åsikter. Genom språket kan vi byta erfarenheter, skapa relationer, få en gemenskap och samhörighet med andra människor. Vår språkinlärning är som intensivast under barndomen, och därför är det viktigt att barnen får vistas i språkligt stimulerande miljöer som uppmuntrar deras språkutveckling. I detta perspektiv får förskolan väldigt stor betydelse.

Den förskola där jag under min utbildning gjort min VFT (verksamhetsförlagd tid) är en kommunal förskola. Det som utmärker min VFT- förskola är att hälften av barnen har föräldrar med invandrarbakgrund, vilket har bidragit till att personalen arbetar mycket och medvetet med barns språkutveckling genom att prata mycket och konkret med barnen, ofta och gärna i mindre grupper under dagarna.

Idag har det blivit vanligt att förskolor väljer en speciell pedagogisk inriktning, som till exempel Montessori-, Waldorf-, eller Reggio Emiliopedagogik. Min VFT- förskola har ingen speciell profilering, men ändå har det under min utbildning växt fram ett intresse hos mig för förskolor med en specifik pedagogisk profil. De förskolor som jag intresserat mig mest för är de så kallade I Ur och Skurförskolorna, som bygger på Friluftsfrämjandets barnverksamhet. Dessa startades år 1983 av två engagerade förskollärare vid namn Susanne Drougge och Siw Linde och blev snabbt populära. Min egen nyfikenhet på I Ur och Skurförskolorna (som i det följande benämns US-förskolor) grundar sig i mitt stora intresse för friluftsverksamhet.

US-förskolor har största delen av sin verksamhet utomhus där de har samlingar, leker och har organiserade aktiviteter. Måltiderna och sagostunderna har de oftast inomhus. På utegårdarna ska barnen ha tillgång till klätterträd, buskar, stenar, jord, sand och vatten att leka med. De har också en skogsdag varje vecka då de går till samma skogsområde. Naturen ger dem alltså en lekplats

som är varierad med träd, stenar och stubbar som de lär sig röra sig i.

Erfarenheterna av min VFT-skolas fokus på språk och språkutveckling har, tillsammans med mitt personliga intresse för US-skolornas utomhusverksamhet, lett fram till att jag under min praktik kommit att fördjupa mitt intresse för frågor som på olika sätt rör samband mellan utomhusmiljöns utseende, barns val av lekar och olika lekars roll för språkutvecklingen. Det är dessa frågor som ligger till grund för denna uppsats.

1.1

_Syfte

Jag vill med mitt arbete ta reda på om utomhusmiljöns utseende påverkar barns val av lekar. Vidare vill jag undersöka vilka färdigheter de olika lekarna tränar och om US-förskolor uppmuntrar till mer språkligt stimulerande lekar jämfört med vad en mer traditionell förskolegård gör.

1.2 Frågeställning

Jag har valt följande problemformuleringar för att kunna nå mitt syfte: - Påverkar utomhusmiljöns utseende barns val av lek? På vilket sätt i så fall?

- Leker barn på en I Ur och Skurförskola mer språkligt stimulerande lekar jämfört med barn på en mer traditionell förskola?

1.3 Metod och urval

Som metoder i mitt arbete har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer, barnobservationer och litteraturstudier.

Jag har valt att göra tre kvalitativa intervjuer med sammanlagt tre förskollärare på förskolorna som är med i min undersökning. Jag vill genom dessa intervjuer få en inblick i förskollärarnas tankar kring barns fria lek, miljöns betydelse för leken och om de anser att någon typ av lekar är mer språkligt stimulerande än andra. Deras inställning avspeglar sig i verksamheten och barnens fria lek. Förskollärarna är ungefär jämngamla, och har liknande utbildningsbakgrund. De har lång erfarenhet, vilket kan leda till att de har fler tankar kring ämnet, vilket kan ge mig mer stoff och

mera uttömmande svar för min undersökning. Förskollärarna har intervjuats individuellt. Jag har mindre information kring förskollärarnas tankar över verksamheten på US-förskolan än på den traditionella förskolan, på grund av att en av förskollärarna på US-förskolan valde att inte bli intervjuad.

I mina observationer har jag valt att närmare studera de äldre barnens lekar. Dessa barn har använt förskolans lekmiljö under flera år, och har kommit långt i sin lekutveckling. De kan nu lätt gå in i rollekar, de förstår kompisarnas karaktärer i leken och samma lek kan lekas under en längre period, liksom också lekmaterialet i fantasin kan förvandlas till allt möjligt. För att få en bra bild över barns språkanvändning i de olika lekarna hade den bästa metoden varit att filma barnens olika lekar och på något sätt kartlägga ordförrådet som används i de olika lekarna. Från början hade jag en tanke på att teckna ned vilka ord barnen använder i lekarna, men kom sedan fram till att detta hade blivit ett alltför komplicerat och tidskrävande arbete. Därför valde jag att med stöd i litteraturen ta reda på vilka lekar som kan antas vara mer språkligt stimulerande än andra. I mina observationer och intervjuer blev utgångspunkten sen att undersöka de svar litteraturstudierna gav.

För att få svar på mina frågor har jag valt att studera två förskolor med skilda utomhusmiljöer och pedagogik, nämligen en US-förskola som representerar en speciell pedagogik och erbjuder barnen en naturnära lekmiljö, samt en traditionell förskola. En US-förskola har största delen av verksamheten utomhus, så som samlingar och organiserade aktiviteter. Även vilan sker ute i vindskydd eller barnvagnar för de yngsta barnen. Pauserna och många måltider förläggs inomhus. På gården ska barnen ha tillgång till klätterträd, buskar att gömma sig och bygga kojor i, jord och vatten. Förskolan ska uppmuntra barnen att använda material från naturen i sina lekar istället för färdigproducerade leksaker, för att deras fantasi ska stimuleras. Minst en dag i veckan är de i skogen, och tanken är att de besöker samma ställe varje vecka så att barnen känner igen omgivningen och lätt kan komma igång att leka. Alla barnen samt en förälder i varje familj är medlem i Friluftsfrämjandet och i förskoleverksamheten är barnen utifrån åldern indelade i grupper där barnen har friluftsinriktade aktiviteter. Här ska de få kunskap och bli vana vid att vistas i naturen. US-förskolan jag valt att studera lever upp till kriterierna som har räknats upp här ovan. På utegården finns tre klätterträd, ett stenrös, två gungor, en stor sandhög, en rutschbana,

flera buskar, vattenslang, bänkar och en ateljé där barnen har möjlighet att måla utomhus. Barnen har tillgång till leksaksbilar, några spannar och spadar. Barnen har gångavstånd till en bokskog, vilken de besöker minst två gånger per vecka. Förskolan har endast en avdelning med arton barn mellan ett och fem år. Samtliga barn har svenskfödda föräldrar och bor i närheten av förskolan. Barnen har en likartad sociokulturell bakgrund. De kommer från medelklassfamiljer, och majoriteten av dem bor i villor. Förskolan är föräldrakooperativ och ligger i ett samhälle en mil utanför en medelstor svensk stad.

Den mer traditionella förskolan jag valde att ha med i min undersökning har jag valt att benämna Blåklockan. Där sker de flesta samlingarna, vilan och de organiserade aktiviteterna inomhus där barnen även har tillgång till tre olika lekrum och en lässoffa. På hösten är barnen på hela förskolan indelade i åldersgrupper. Grupperna besöker en dag i veckan under sex veckor olika utflyktsmål i närmiljön. Lärarna tar ofta med barnen till närliggande lekplatser för att de ska få lite ombyte. Här samsas fyra avdelningar, ungefär femtio barn, på gården. Det är en stor gård med en stor gräsmatta, några buskar, asfalt, sandlåda, gungor, rutschkana och klätterställning. Förskolan är kommunal och ligger i en stadsdel till en medelstor svensk stad. Det är en stor förskola med tio syskon- och småbarnsavdelningar med ungefär tolv barn på varje avdelning. Barnen kommer från skilda sociokulturella förhållanden. Ungefär hälften har föräldrar med invandrarbakgrund och ungefär hälften bor i ett stort höghusområde.

Jag har valt att genom litteraturstudier ta reda på om någon typ av lekar anses medföra mer språkanvändning än andra, och som härigenom kan antas stimulera språket mest. Jag ska sedan granska mina observationer och se om de valda utomhusmiljöerna inbjuder till val av dessa lekar.

1.4 Etik

Jag har lämnat ut ett informationsblad till samtliga föräldrar, vars barn medverkar i min under-sökning. I bladet står tydlig information om vad min undersökning ska handla om och föräldrarna har fått godkänna att deras barn deltar med sin namnteckning. Förskollärarna som ställt upp i intervjuerna har blivit väl införstådda i ämnet genom att jag förklarat syftet med mitt examensarbete och de har haft möjlighet att ångra sig och avstå från att bli intervjuade. Av hänsyn till barnens och personalens integritet använder jag mig av fingerade namn i arbetet.

2 Litteraturstudier

Som en bakgrund till mina litteraturstudier vill jag återge vad läroplanen säger om lekens betydelse för barns utveckling, eftersom detta är det dokument som ska styra förskoleverksamheten, och alltså utgöra utgångspunkten för hur förskollärarna planerar och motiverar sin verksamhet. Därefter redogör jag kortfattat för vad den studerade litteraturen har att säga om barns språk-, lek- och motoriska utveckling, och sen utreder jag mer ingående lekens, fantasins och kommunikationens betydelse för barns mognad och språkutveckling. Sist tar jag upp de vuxnas roll i leken och barns lek utomhus.

2.1 Leken och språkutvecklingen i läroplanen

I läroplanen för förskolan, Lpfö 98, står det att leken är viktig för barns utveckling och lärande, vilket betyder att förskoleverksamheten tydligt ska präglas av leken. Genom leken stimuleras barns fantasi, inlevelse, kommunikation, förmåga att tänka logiskt samt förmågan att samarbeta och lösa problem. Dessutom kan barnen i leken få möjlighet att uttrycka olika känslor och erfarenheter. Utemiljön ska ge möjlighet till lek och andra aktiviteter. Ett mål i läroplanen är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust och förmåga att leka och lära. Barn ska utveckla ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar. Barn ska också få möjlighet att utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning.

2.2 Barns språkutveckling

Lärarna och forskarna Evenshaug & Hallen, (2001) menar att verbalspråket är ett symbolspråk som vi använder oss av för att sätta ord på våra tankar och för att kunna kommunicera med våra medmänniskor. Vid treårsåldern har de automatiskt lagt grunden för modersmålets grammatik. Många forskare tror att barns hjärna är förprogrammerad för att kunna tillägna sig omgivningens språk. Barn är mycket nyfikna och uppmärksamma, deras hjärna är kreativ och de har en förmåga att lära sig språk på ett effektivt och snabbt sätt vilket ingen lyckas med senare i livet, menar Söderbergh (1998), barnsspråksprofessor emerita från Lunds universitet. Barn imiterar omgiv-ningen. De är oerhört kreativa och om de inte kan ordet på ett föremål händer det att de hittar på ett eget passande ord. När barn är mellan två och tre år börjar de bilda allt längre och mer

komplicerade meningar. Det är nu de tränar och får ordning på grammatiken och meningsbygg-naden, menar Söderberg (1998).

För att barn ska utveckla sitt språk så bra som möjligt behövs en språkligt stimulerande miljö och framförallt behövs en vuxen person i barnens omgivning som kan berika och ge barnet det språk det behöver, poängterar Söderberg (1998). För att barnet ska utveckla ett rikt språk måste den vuxna prata med honom/henne så mycket som möjligt, tala om vardagshändelser, konkretisera och sätta ord på vad barnet gör just nu. Den vuxna behöver hjälpa barnet sätta ord på händelser som barnet varit med om, hävdar Söderberg (1998).

2.3 Lekens betydelse i barns liv

Det kan vara svårt som vuxen att definiera när barn verkligen leker. Barnen själva har däremot alltid klart för sig när de leker och när de gör något annat menar Knutsdotter- Olofsson (2002), fil.dr. i psykologi och pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm. Leken är alltid frivillig och allt barnen kan göra på låtsas, definieras som lek. En planerad aktivitet, så som odling eller bakning kan genom barnens egna initiativ leda till en lek. Odlingen kan förvandlas till en rollek där barnen fantiserar ihop en historia och ger varandra roller i själva odlingen. Grahn (1995), landskapsarkitekt och forskare från Alnarps lantbrukshögskola menar att barn aldrig lär sig så snabbt som när de leker. Detta beror till stor del på lekens egenskaper, då leken alltid är frivillig och sker för lekens egen skull, för att det är roligt att leka. Motivationen till att leka finns hos barnen själva, och leken hjälper dem att förstå och bearbeta verkligheten. Lek är alltid på låtsas och barn kan inte misslyckas i leken förklarar Grahn (1995). I barnens lek upplever de tillsammans med kamrater och vuxna glädje på ett avslappnat och befriande sätt, menar Drougge (2002). I leken tränar barn bland annat sina sociala färdigheter när de i rolleken måste samarbeta och sätta sig in i andras situationer. För att en lek ska bli lyckad och rolig krävs att där finns samförstånd, ömsesidighet och turtagande. En bråklek är inte rolig utan slutar i konflikt om inte alla är införstådda med att det är en lek, menar Knutsdotter-Olofsson (2002). Hjorth (1996) har skrivit en doktorsavhandling i ämnet Barns tankar om lek och hon hävdar att leken är barnens viktigaste redskap när de ska lära sig förstå sig själva och sin omgivning.

2.4 Rollekens betydelse för språkutvecklingen

Evenshaug & Hallen (2001) menar att leken är socialt utvecklande. Vygotskij (1995) hävdar att man kan se en språklig utveckling i leken. När barnet är runt två och ett halvt år börjar hon leka rollekar. Barnet leker till exempel mamma och lagar mat till dockan som hon matar istället för att äta själv menar Evenshaug & Hallen (2001). Runt treårsåldern blir barnen allt bättre på att leka rollekar förklarar Knutsdotter-Olofsson (2002). I rolleken låtsas barnet att det är en annan person och det går in i en roll som de anammat från omgivningen. Barnet kan leka själv men det är först i rolleken hon/han börjar leka tillsammans med sina kamrater. Det är när rollekarna leks tillsammans med andra kamrater som språkutvecklingen stimuleras, menar Knutsdotter-Olofsson (2002), då barnen här tränar många moment som är viktiga i barns språk- och sociala utveckling. Barnen går in i en dramaroll där de tillsammans med sina lekkamrater formar en berättelse och de hjälper varandra att föra handlingen vidare. Knutsdotter-Olofsson (2002) menar att barnen bearbetar livet runt omkring sig och får en förståelse för detta genom rolleken. Barnen experimenterar med sin egen identitet i rolleken, de behöver vara kreativa och ha ett utvecklat språk så att leken kan bli innehållsrik och så att handlingen kan föras vidare. Knutsdotter-Olofsson (2002) menar att barn utvecklar många färdigheter i rolleken, så som sin sociala förmåga när de ska kunna samarbeta med kamraterna, empati när de går in i andra roller samt fantasi och kreativitet när de ska komma på lekar, utveckla leken och komma på vad de ska använda sig av för lekmaterial i leken. Rolleken är mycket viktig för barnens språkutveckling då det är den lek där språket används flitigast. Rolleken är beroende av en dialog för att barnen ska kunna utveckla och dramatisera rolleken tillsammans, hävdar Knutsdotter-Olofsson (2002).

2.5 Motorikens roll för barns språkutveckling

Centerheim-Jogeroth (2004), talpedagog och metodiklärare, förklarar i boken Vägen till språket hur barnens motoriska och språkliga utveckling går hand i hand. De flesta barn lär sig oftast först gå innan de kommer igång att tala. Språkets och kroppens motorik konkurrerar med varandra innan de blivit automatiserade. När barn lär sig gå måste de träna mycket innan rörelserna blir helt automatiserade. Innan dess styrs rörelserna av viljan. När barnet lär sig krypa går det passgång, tar fram höger ben och arm samtidigt, senare automatiseras rörelserna och barnet kan ta fram höger arm och vänster ben samtidigt. Så småningom behöver barnet klara av att röra sig och utföra handlingar med kroppen samtidigt som barnet tänker, pratar och utför andra

handlingar. Rörelser som utförs samtidigt av båda kroppshalvorna på exakt samma sätt kallas symmetriska och det är viktigt att barnen behärskar dessa menar Centerheim-Jogeroth (2004). Hon menar att barn måste få möjlighet att röra sig så mycket som möjligt för att de ska kunna träna upp sin motorik tillräckligt bra. Barn ska därför få tillfälle att cykla, klättra i träd, hoppa, springa och balansera. Detta hjälper dem att hålla ordning på sin egen kropp. De tränar upp sin balans, koordination, kroppsuppfattning, smidighet och styrka, vilket gör det lättare för dem att koncentrera sig och tillägna sig andra färdigheter, så som språket. Alla barn har ett stort behov av att röra sig och ett barn som har bra motorik blir lugnare, säkrare och mer harmonisk då han/hon klarar att röra sig samtidigt som han/hon talar. Detta klarar barnet först när rörelserna blivit automatiserade och barnet inte behöver tänka på utförandet av rörelserna, poängterar Centerheim-Jogeroth (2004).

2.6 Fantasins betydelse för barns språkutveckling

Vygotskij är en viktig person inom psykologin och för sin syn på människans språkutveckling. Han jämställs med stora namn som Freud och Piaget. Vygotskij (1995) hävdar i sin bok Fantasi och kreativitet i barndomen att alla människor är kreativa, även det lilla barnet, vilket gör att vi kan skapa nytt och vara nyskapande varelser. Vår kreativa förmåga kallar han för fantasi och den är viktig för barns språkutveckling och utvecklandet av ett abstrakt tänkande. Om barnen har tillgång till en rik och stimulerande verklighet gynnar detta deras fantasi. De har då fler erfarenheter att utgå från som de kan använda i sitt skapande, till exempel i leken och språket. Grunden för barns skapande finns redan i leken. Vygotskij (1995) för ett resonemang där han är skeptisk till att barn ska reproducera för att lära sig ny kunskap utan tror på en kreativ kunskapssyn där människan på olika sätt skapar sig föreställningar om världen och bearbetar dem för att förstå sin verklighet. För att kunna leka roll- och fantasilekar krävs det att barnet har en utvecklad fantasi. För att kunna fantisera måste vi lätt kunna kombinera olika föreställningar och vi behöver ha med oss olika erfarenheter som vi kan bearbeta och använda i leken. Vygotskij (1995) pekar på övergången från småbarnets handlingsmässiga och situationsbundna tankeverksamhet till deras så småningom mer situationsobundna tänkande som utvecklas ända upp i skolåldern. Han menar att leken utvecklar en länk där barnet från början måste ha konkreta och tydliga handlingar för att förstå och tänka, medan de med åldern utvecklar ett mer abstrakt

tänkande där de kan föreställa sig händelser på ett inre plan. Vygotskij (1995) menar att det inte finns någon motsättning mellan fantasi och verklighet i barns låtsaslekar, det finns fantasi som skapar lek. Barn leker verkliga livet och för att kunna göra det behöver de ta fantasin till hjälp. I leken tränar barn upp sin kreativitet och de lär sig att det ofta finns flera lösningar på ett problem. Fantasin öppnar dörren till en mer kreativ värld där barnen uppmuntras att vara påhittiga och flexibla i tankar och handlingar. Det är barnens samspel mellan deras känslor och intellekt som förklarar fantasins utveckling i leken, poängterar Vygotskij (1995).

2.7 Kommunikationens betydelse i leken

Genom sitt kroppsspråk signalerar barn att de leker och leksignalerna lär sig barn redan som nyfödda, menar Hjort (1996). Spädbarn leker och visar känslor och leksignaler med kroppen. När barnen blir äldre blir det talade språket allt viktigare i lekarna, även om kroppsspråket också spelar en central roll. Vid omkring fyra års ålder utgör de jämnåriga barnen den viktigaste kommunikationspartnern i leken, även om vuxna har en central roll för barns språkutveckling, förklarar Hjort (1996). Barnen behöver nu lekkamrater i lekarna då de inte klarar att gestalta sina lekideér helt och hållet på egen hand, menar Knutsdotter-Olofsson (2002). I låtsasleken och rolleken spelar språket en central roll och här har barns språk visat sig vara mer varierat och utvecklat jämfört med i andra situationer. Genom att låtsasleka och leka rollekar lär sig barn ingredienserna i all kommunikation: att lyssna, att ta en annans perspektiv och förstå hans/hennes sätt att se på saken, att göra överenskommelser, att göra kompromisser, att anpassa sig efter andras föreställningar och förslag, att själv komma med egna ideér och infall. Barnen tränar här kommunikation både genom talspråket och kroppsspråket, menar Knutsdotter-Olofsson (2002). Enligt Vygotskij (2005) är språk och handling nära knutna till varandra och språket är det redskap som vi använder för att tolka omvärlden. Han anser också att det krävs en kommunikativ kompetens för att kunna tolka och delta i en leksituation samt för att leken ska kunna utvecklas och vara under en längre period och kunna delas av flera deltagare. Detta gäller främst i rollekar.

2.8 De vuxnas roll i barns lek och språkutveckling

Förskollärare har länge varit rädda för att blanda sig i barnens rollekar, anser Knutsdotter-Olofsson (2002). Hon menar att många är rädda att de ska störa barnens lek och att de ska ta en alltför dominerande roll i leken. De senaste åren har det emellertid gjorts forskningsstudier som

visar många positiva aspekter på vuxnas medverkande i barns rollekar. Yngre barn, mellan två och tre år, som håller på att lära sig leka rollekar har en oerhörd hjälp av en vuxen som kan leda dem in i leken och föra handlingen vidare, menar Knutsdotter-Olofsson (2002). Med vuxna lekkamrater blir lekarna längre och barnen får hjälp till att utveckla dem, lekarna får ett större innehåll och blir språkligt rikare då de vuxna ställer följdfrågor vilket får barnen att utveckla lekarna med rikare beskrivningar och föra handlingen vidare.

Knutsdotter-Olofsson (2002) menar att barn inte saknar upplevelser nu för tiden men att de behöver en vuxen persons vägledning för att få hjälp att få ordning på dem. En vuxen som fångar upp innehållet i barnens lekar och deras intressen kan hjälpa till att utveckla leken. Till exempel kan en affärslek bli mer innehållsrik och autentisk genom att barnen får hjälp att få fram varor till affären och genom att barnen får besöka en affär med en pedagog.

Studier har visat att en vuxen persons närvaro gör barnen trygga och lugna i leken. De vuxna behöver inte alltid vara aktiva utan kan sitta på en bänk i närheten, men vetskapen om att de är där och kan hjälpa till om det skulle behövas gör att barnen lättare kommer in i lekar och att dessa mer sällan spårar ur. Knutsdotter-Olofsson (2002) menar att barn måste vara trygga och må bra för att de ska kunna leka. Drougge (2002) poängterar att US-pedagogiken bygger på att ledarna ska vara delaktiga och hjälpa barn i deras lekar.

2.9 Barns lek utomhus

Ellneby (2001) är förskollärare och har skrivit en bok om barn och stress. För att ett barn ska kunna leka och utvecklas språkligt är det viktigt att barnet mår bra och är trygg, menar Ellneby (2001). Hon hävdar att barn och vuxna blir stressade och trötta av att vistas i bullriga och röriga lokaler. Trots detta har barn ett behov av att leka högljudda och livliga lekar. Utomhus har barnen möjlighet till detta. På en stor utomhusgård kan barn röra sig fritt och de kan leka mer rörliga och livliga lekar utan att kamrater eller de själva far illa av det. Har barnen tillgång till buskar eller en mer avskild del av gården ger detta ett lugn för leken. Ett avskilt ställe, där barnen vet att vuxna finns i närheten vid behov, gör barnen lugna och avstressade. Leken i sig är också avstressande för barn och ett lugnt och harmoniskt barn har lättare för att koncentrera sig och lära sig nya saker, så som att utveckla leken och språket, menar Ellneby (2001). Ute blir barn mer sällan

avbrutna i sina lekar och Drougge (1997) hävdar att barn lättare kan fortsätta leka samma lek utomhus i naturen under en längre period då lekmaterial som pinnar, stubbar och sand inte behöver plockas undan utan finns kvar på samma plats till nästa lektillfälle. För att barn ska kunna leka ute i en mer oorganiserad och naturlig miljö menar hon att barnen måste vänja sig vid miljön först innan de vet hur och vad de ska leka där. Drougge (1997) menar att barns fantasi och kreativitet utmanas då de inte har färdiga leksaker, utan själva måste skapa leksaker av en naturnära omgivning av stenar, mossa, buskar, vatten och stubbar.

Grahn (1995) har tillsammans med en forskargrupp jämfört barns lekförutsättningar på två olika förskolor i Skåne, en traditionell förskola belägen i innerstaden i Malmö och en US-förskola belägen ute på landet. Efter att ha gått in på djupet kring barns lek på de olika gårdarna såg forskargruppen stora skillnader på lekmiljöerna. I sin studie undersökte forskarna inte skillnaderna i barns språkanvändning på de olika förskolorna men de kom fram till ett antal slutsatser angående lekmiljöer utomhus. Grahn (1995) pekar på att en varierad utemiljö hjälper till att stimulera barns lek och ger dem möjlighet till en varierad lek, där barn först kan leka vilda och rörliga lekar och senare gömma sig bakom några buskar och leka en lugn rollek. Miljöer som ger barn möjlighet till att klättra, springa och planera sina rörelser är utmanande och spännande och ger barn den motoriska träning de behöver. Grahn (1995) visar också att barn på US-förskolan har en bättre motorisk förmåga och koordination. Detta leder till att barn har bättre kroppskontroll, vilket gör att de har lättare för att koncentrera sig.

3 Intervjuer och observationer

Under denna del av arbetet ska jag presentera gjorda intervjuer och observationer på förskolorna. Jag har valt att först presentera mitt material från den traditionella förskolan och därefter US-förskolan.

3.1 Utemiljön och lekarna på den traditionella förskolan

Mia, 20 oktober 2006

Mia arbetar på en syskonavdelning på Blåklockan och har arbetat som förskollärare i nästan tjugo år. För att ett barn ska kunna leka rollekar med andra barn anser Mia att barnet måste ha ett utvecklat språk där de kan föra en dialog med andra barn. Det måste finnas ett samspel mellan barnen, ett turtagande och barnet måste ha en social färdighet, vara socialt moget. Barnet får inte heller vara för egoistiskt och hela tiden bestämma över andra i leken utan måste kunna samsas. Mia anser att leken i sig är viktigast för barnen och därför låter hon barnen först välja vad de ska leka. Sedan tar hon reda på om någon kamrat vill leka samma lek.

Mia anser inte att förskollärare behöver lägga ned någon tid på att förändra barns lekmiljöer utomhus däremot tycker hon att de behöver bli medvetna om vilka leksaker de vuxna ger barnen att leka med. Mia tycker att vi servar våra barn för mycket. Många barn blir ställda och vet inte vad de ska hitta på om de inte får cykla. Hon berättar att förskollärarna aldrig tar ut cyklar från förrådet på måndagar. Mia menar att det kan vara positivt att som lärare inte ta ut hink och spade. Då måste barnen anstränga sig och de tvingas att använda sin fantasi för att komma på vad de ska leka.

Mia menar att det är först när en förskola byggs som förskollärare eventuellt har möjlighet att påverka utegården. Om Mia själv fått önska något till deras förskolas utegård skulle hon vilja ha ett stort körsbärsträd som barnen kunde klättra i. Mia önskar även att där fanns två meter brett plexitak runt hela förskolan, för då skulle alla kunna vara ute oavsett väder. De som hade velat leka ute i regnet hade kunnat göra det, och de andra kunde vara under taket. Om hon skulle ha något mer tillrättalagt hade hon velat ha en stor båt som många kunde leka i samtidigt och där

barnen fått möjlighet till att klättra mycket. Mia tycker även det är viktigt att det finns lite asfalt där barnen kan leka bollsporter. Mia tycker att deras gård är för liten för alla deras barn.

Åsa, 20 oktober 2006

Åsa arbetar på samma förskola som Mia och de har sina barn ute på samma gård. Åsa har arbetat som förskollärare i tio år. Åsa tycker att det viktigaste barn måste ha tillägnat sig för att kunna leka är att förstå leksignalerna. Åsa menar att barnen inte behöver ha samma språk. Barn med annat modersmål som lärt sig leka i sin hemmiljö kan leka med svensktalande barn på förskolan. Bästa sättet att träna upp sina lekfärdigheter är att umgås mycket med andra barn. Åsa menar att man själv som lärare kan leka enkla lekar med ett barn som behöver lära sig att leka. Läraren kan sedan föra in ett barn till i leken. Åsa menar att läraren sedan måste hålla sig i bakgrunden och alltid vara beredd att gripa in om det behövs. Så småningom klarar barnen att leka själv med sina kamrater. Åsa tycker att barns rollekar kräver en stimulerad miljö med buskar där barnen kan hitta egna små vrår där de kan leka ifred. Leksakerna barnen har tillgång till påverkar också leken. Åsa tycker ofta cyklandet blir mer som en aktivitet än en lek. Barnen cyklar bara runt, runt och sällan blir det att de leker lok eller någon liknande rollek. Som pedagog hjälper Åsa barnen att lära sig lösa konflikter, ger dem uppmuntran och förslag på spännande innehåll till lekarna. Hon påverkar också deras lekar genom vilket lekmaterial hon tillåter dem leka med.

Åsa tycker pedagoger borde få mer att säga till om när det gäller utformningen av barnens utegårdar. Hon tycker inte utvecklingen har hängt med i dagens nya tankar kring vad barn behöver när det gäller utegårdar med mer natur. Tyvärr är det fastighetsägarna som bestämmer och det är sällan lärarna får vara med och komma med egna förslag till utegårdarna.

Om Åsa hade fått önska något till barnens gård hade hon velat ha en grillplats, fler buskar där barnen kan leka ifred, klätterträd, mer kuperad mark och gärna en hinderbana byggd av naturmaterial, liknande den hinderbana som finns på Skånes djurpark. Åsa tycker att hinderbanor är spännande och öppnar till roliga och utmanande lekar där barnen får träna sin motorik.

3.1.2 Barnobservationer

Under fyra dagar gjorde jag observationer över vad barnen lekte ute på gården. Jag fångade också upp kortare och mer ingående leksekvenser där barnen leker en specifik rollek och för en dialog. I observationerna har jag koncentrerat mig på lekarnas karaktär, vilket lekmaterial barnen använder sig av, hur de använder lekmiljön och om de lekar de lekar som tidigare nämnda forskare anser vara mer språkutvecklande, såsom till exempel roll- och fantasilekar.

Monsterlek i sandlådan 12 december 2006

Erik och Hans, båda fem år, sitter i sandlådan. De bygger gemensamt en stor borg, med tunnlar och toppar. Pojkarna sitter med slottet under en hel timme, tills det är dags att gå in och äta lunch. Pojkarna går på samma avdelning och leker ofta tillsammans, två och två. Pojkarna har under en lång period varit mycket inspirerade av monster, vilket präglar deras lekar, val av böcker och motiv på teckningar. Deras monsterintresse tar sig också i uttryck i deras lekar. Jämte killarna leker några tjejer som bakar kakor. Där finns även yngre pojkar, runt tre år, som leker mer för sig själva i sanden och oroar de äldre barnen med att ibland förstöra deras byggen och sandkakor.

Erik: Vi måste ha en drake i borgen. Hans: Han får inte plats.

Erik: Vi bygger en större borg.

Hans: Han kommer spränga borgen, spruta eld. Erik: Då bygger vi en borg i stål.

Hans: Vi måste ha vatten.

Hans: Då kan vi släcka elden om det börjar brinna. Hans: Vi behöver vatten.

Hans: Tjuvarna kan inte simma över vattnet. Hans: Jag vill ha ett monster, ingen dum drake. Hans: Ett sånt monster som jag ritade.

Hans: Ett monster med fem armar och sex ögon. Erik: Ha,ha! Nej, åtta ögon.

Bagare i sandlådan 12 december 2006

Tre flickor på fyra år bakar olika kakor och säljer maträtter. Först när barnen leker själva pratar de nästan ingenting, utan de lagar mat var och en för sig. Barnen söker aktivt kontakt med pedagogerna och när de blir delaktiga i leken förs mycket rikare dialoger språkligt.

- Vill du ha en sån med chokladsås, frågar barnet sin fröken och räcker fram en mugg. - Har ni kakor med jordgubbar på? frågar fröken

- Ja, vi har jordgubbar. Jag har jordgubbstårta, säger barnet.

- Det låter mycket gott. Jag skulle gärna vilja ha en tårtbit med jordgubbar. Är det vispad grädde på den också? Kan du lägga den på en tallrik? frågar fröken.

-Varsågod, säger barnet.

Vuxenledd pjättlek 13 oktober 2006

På eftermiddagen börjar en förskollärare leka pjätt och jagar ett barn. Inom några minuter har tre flickor uppmärksammat leken och inom tio minuter är ungefär tjugo barn involverade.

Barnen söker uppmärksamhet och ropar att förskolläraren inte kan ta dem. Leken bidrar till mycket skratt och barnen ser förväntansfulla ut, undrar vem ledaren ska jaga. Gården har en stor gräsmatta som inbjuder till att springa och jaga varandra på, vilket bidrar till att många barn kan delta samtidigt. Till slut blir pedagogen trött och försöker lära barnen att leka pjätt själva, där ett barn i taget är tagare (jagar de andra). När han har klappat en kamrat på axeln byts tagaren, och den som blir tagen på axeln jagar de andra. Barnen tycker allt genast blir mycket krångligare och leken ebbar ut när pedagogen inte längre är delaktig.

Cykling på gården 13 oktober 2006

Direkt när barnen kommer ut på gården trängs de vid förrådet för att få tillgång till leksaker, så som spannar, spadar och cyklar. Det är mycket populärt att cykla och efter ett tag är alla tjugo cyklar upptagna. Det finns barn som gärna hade velat ha en cykel, men som blir utan. Barnen cyklar på asfalten som är runt sandlådan och runt förrådet. De yngre barnen, treåringarna har trehjulingar som bli upptagna direkt. Det blir ofta stopp i cykelledet då någon hoppar av sin cykel för att göra något annat eller stannar abrupt av någon annan anledning, vilket leder till en dominoeffekt hos samtliga cyklister.

3.2 Utemiljön och lekarna på US-förskolan

Pernilla, 14 november 2006

Pernilla är fyrtio år och arbetar på den US-förskola som är med i undersökningen. För att barn ska kunna leka rollekar måste de kunna läsa av varandras kroppsspråk, menar Pernilla. Barn visar med hela kroppen vad de vill göra, när de är glada, arga eller vill byta lek. Därför är det viktigt att kunna läsa av kamraternas kroppsspråk för att kunna delta och samspela i leken. Pernilla tycker det är viktigt att barnen kan utrycka och visa känslor för att kamraterna ska förstå hur de mår och vad de vill göra. För mindre barn är det mest kroppsspråket barn läser av för att kunna förstå kamraternas lekar. När barnen blir äldre är det viktigt att de kan kommunicera med varandra för många rollekar kräver att barnen ska kunna samtala för att förstå leken och föra leken vidare och utveckla den.

Genom att prata mycket med barnen, genom att vara tydlig och upprepa ord så att barnen hör samma ord flera gånger hjälper Pernilla dem att få ett större ordförråd. Hon hjälper även barnen att lära sig lösa konflikter på ett bra och fredligt sätt när det behövs. Pernilla menar att vi vuxna ofta är för snabba med att lägga oss i när det uppstår konflikter mellan barn. Pedagoger ska inte komma med för många pekpinnar. Det är mest lärorikt för barnen att själva lösa konflikterna som uppstår och ofta behöver de lite tid på sig för att klara det. Ofta leker barn samma lek under en längre period, och om samma konflikt uppstår en gång till vet de hur de ska lösa den från tidigare tillfällen.

Pernilla tror inte att miljön har så stor betydelse för barns lek. Däremot tycker hon inte om gårdar med för mycket asfalt vilket hindrar barns kreativitet i leken. Ibland tycker hon deras barn tar en snabb utväg genom att direkt tränga sig vid gungorna när de kommer ut på gården, vilket inte utvecklar några kreativa rollekar som uppmuntrar språkutvecklingen. Annars tycker hon inte lekmiljön är så viktig eftersom barn anpassar leken efter förutsättningarna. Hon menar att det är fascinerande ändå hur kreativa de flesta barn är. Är två barn ensamma på en gräsmatta kommer de efter en stund på idéer på vad de kan leka. Pernilla är nöjd med deras gård och kan inte komma på något hon saknar.

3.2.2 Barnobservationer

Rörelserik lek med båtar, 19 oktober 2006

Jag följde en pojke, Fredrik fyra år, en förmiddag på US-förskolan. Han började utevistelsen med att gunga, men när hans gungkamrat skulle måla med en förskollärare gick han bort till en stor sandhög på gården, hämtade en leksaksbåt och började leka tillsammans med jämnåriga Hugo och Pontus. Efter ett tag springer pojkarna med var sin båt längs hela gården och nya barn smälter lätt in i leken. De har var sin båt och som de kör med vid en stor sandhög. Båtarna kör över hela sandhögen och fyra barn är involverade. Efter ett tag tar de båtarna till rutschkanan där de förvandlas till rymdraketer och barnen leker över hela gården. Senare förflyttar sig pojkarna till klätterträd. De klättrar upp i varsitt klätterträd och träden förvandlas till båtar. En pojke använder ett stenrös som båt.

Fredrik: Vi måste ha varsitt skepp.

Hugo: Jag har hittat en pistol. Om du håller mig sällskap när jag kissar får du min pistol. Fredrik: Båtarna kommer gasa. Snart är jag under havet.

Fredrik: Kom nu delfin. Här har du också en delfin. Träklossar blir två delfiner. Albin: Vi lagar bara pannkakor i mitt stora fartyg.

Fredrik: Vi ska till Norge. Albin: Jag ska till Island.

Indianer med pil och båge, 23 oktober 2006

Två pojkar och en flicka, (alla fyra år gamla) står vid en buske.

Erik tar en gren, vinklar den och kommer på att den kan användas som pilbåge. De andra tar vid och leker jagande indianer.

Erik: Det blev en pilbåge.

Hugo: Gör så här, böj denna pinnen. Vi leker att vi är indianer, vi jagar. Erik: Jag får skjuta, jag vill också ha en pilbåge.

Alma: Vi jagar en älg

Pojkar med pistoler, 23 oktober 2006

Några pojkar går runt på gården och letar upp varsin lämplig pinne som passar till deras lek. De gömmer sig sedan bakom några buskar, därifrån skjuter de kamrater och vuxna som går förbi, senare försöker de smyga runt på gården utan att synas och höras. Båda visar engagemang i leken och skrattar mycket.

Ale: Pang, pang Markus: Pang

Fantasilek med gungor, 19 oktober 2006

Gungorna på gården är alltid upptagna, både av de äldre och yngre barnen. Ganska ofta blir det bråk om vem som ska få gunga. När de gungar pratar de mest om vem som gungar högst, ibland sjunger de några sånger. Vid ett tillfälle uppmärksammade jag att två barn, fyra och fem år, använde sin fantasi och förvandlade gungorna till flygplan. Deras trollkonster kom även bra till pass. Fredrik - Vi skulle kunna trolla att vi flög över Igelkotten.

4 Analys och diskussion

Jag ska nu i min analys utifrån litteraturstudier och empiri försöka besvara min frågeställning om utemiljöns påverkan på barns val av lek och valens betydelse i ett språkutvecklande perspektiv. Eftersom jag gör en liten undersökning har jag inte haft någon möjlighet att kartlägga barns ordförråd i deras lekar, utan istället har jag koncentrerat mig på att fånga upp lekar som enligt forskare anses vara språkligt stimulerande och viktiga för språkutvecklingen. Jag har tittat på tre olika typer av lekar, nämligen sådana där barnen tränar sin motorik, sådana där de tränar sin förmåga att gå in i olika roller och sådana där de använder sin fantasi.

Vygotskij (1995) anser att det är tack vare människans kreativitet som vi kan skapa nytt och det är vår kreativa förmåga han kallar för fantasi. Genom fantasin utvecklar barn ett mer abstrakt och flexibelt tänkande där de kan finna flera lösningar till ett problem vilket är utvecklande för språket. I rollekar tränar barn upp sin fantasi då de sätter sig in i olika roller och karaktärer, även genom att omvandla lekmaterial i omgivningen till passande lekredskap till barnens lekidé är utvecklande för fantasin. I mina observationer använde barnen på US-förskolan naturmaterial som de i fantasin förvandlade till helt andra föremål, ett klätterträd blev en båt och grenar på en buske blev pilbågar. Även färdiga leksaker förvandlades från bilar till båtar. För att klara av att föreställa sig att ett träd blir en båt krävs det att barnen har kommit långt i sin lekutveckling och det krävs att barnen är så pass vana vid trädet att det i sig inte behöver utforskas utan kan direkt användas som rekvisita i leken, menar Drogge (2005). På den traditionella skolan var det främst i sandlådan som sanden förvandlades till andra föremål såsom monsterborg och kakor. Annars användes spadar, hinkar och cyklar som de föremål de var skapade att användas till. Under hela monsterleken pratade dock pojkarna engagerat och hjälpte varandra att komma på fler idéer kring monsterslottets innehåll.

Centerheim-Jogeroth (2004) förespråkar vikten av att barn får träna sin motorik lika mycket som språket. Barns motoriska utveckling går hand i hand med deras språkutveckling. Hon skriver att barnen ska ha möjlighet att röra på sig så mycket som möjligt och ha möjlighet till att klättra, cykla, hoppa springa och balansera. Det krävs mycket och varierad träning för att barn ska få sin motorik automatiserad, något som är av avgörande betydelse för att barnen ska kunna röra sig

samtidigt som de pratar och utför andra handlingar. Därför är det viktigt att barnen har en miljö som uppmuntrar till en varierad motorisk träning. En skillnad mellan barnobservationerna på de olika förskolorna är att barnen på US-förskolan förflyttade sig och använde hela gården under en och samma rollek. Barnen förflyttade sig smidigt mellan klätterträd, buskar, rutschkana och sandlådan när de lekte indianer och körde runt med båtar. Förutom klätterträden erbjöd gårdarna liknande miljöer för barnen att röra sig på. På den traditionella förskolan fanns dock större ytor där barnen kunde leka rörelselekar som till exempel pjätt och fotboll med en stor grupp med barn. På den traditionella förskolan hade barnen tillgång till cyklar, vilket i sig är mycket bra motorisk träning. Alla cyklarna används flitigt och det är inte säkert att barnen på den traditionella förskolan har möjlighet att lära sig cykla hemma. När barnen väl lärt sig cykla behöver de dock nya utmaningar och aktiviteter som hjälper deras motoriska utveckling vidare. Både Mia och Åsa anser att cyklingen ofta blir ett för lätt alternativ för barnen, Åsa ser inte cyklandet på gården som en lek utan snarare som en monoton aktivitet där motoriken redan blivit automatiserad. Barnen behöver andra lekar och redskap som hjälper dem att vidareutveckla sin balans, motorik, fantasi och språk. Mia anser att vi servar barnen för mycket när vi tar fram cyklar. Barn blir vana vid att ha möjlighet till att cykla, vilket leder till att de blir sämre på att komma igång med andra mer kreativa och språkutvecklande lekar.

På den traditionella förskolan har barnen en stor gräsmatta som öppnade upp för ”jagalekar”, där barnen hade mycket yta att springa på, vilket saknades på US-förskolan. Den traditionella förskolan har fotbollsmål och där förekom ofta bollekar, vilket tränar barnens koordination, balans och motorik. US-förskolans utegård erbjöd barnen möjligheten att klättra i träd, vilket de gjorde flitigt. Annars kunde jag inte se att miljön på US-förskolan erbjöd barnen mer motorisk träning i lekarna jämfört med den traditionella förskolans gård. En skillnad, som jag tagit upp tidigare är att barnen rörde sig mer i rollekarna under observationerna på US-förskolan. Under skogsdagarna har de även möjlighet att röra sig i en mycket oregelbunden mark med stubbar, träd och buskar, vilket tränar motoriken.

Knutsdotter-Olofsson (2001), anser att barns roll- och fantasilek är de lekar som är mest givande för barns språkutveckling då dessa lekformer har en mer social prägel och bidrar till ett mer rikt

och varierat språk jämfört med andra lekar. Genom dessa lekar tränar barn, precis som förskollärarna poängterade, sin sociala förmåga. I rolleken lär sig barn viktiga saker om kommunikation: De lär sig lyssna, sätta sig in i en annans perspektiv, göra kompromisser, hitta på egna lekidéer och argumentera för dem. Mia och Pernilla var överens om att det krävs mycket träning att komma igång med rollekar och att barn måste vara påhittiga och kreativa för att leka språkutvecklande rollekar där använder sin fantasi, lär sig umgås socialt och använder och utvecklar sitt språk.

Knutsdotter-Olofsson (2002) anser att det finns många vinster med att pedagoger deltar i barnens lekar. Hon menar att en vuxen person som är med i barnets rollekar hjälper barnen att föra handlingen framåt, speciellt när barnen är mindre och precis har kommit igång med rollekar. Knutsdotter-Olofsson (2002) menar också att det blir en rikare språklig dialog i leken med en pedagog som ställer ledande frågor till exempel kring vad barnen ska laga för mat, vilket hjälper barnen att själva utveckla leken som blir längre och mer innehållsrik. Flickorna på den traditionella förskolan som bakade sandkakor gjorde mer eller mindre aktiva försök att få in förskollärarna i leken, de verkade uppskatta pedagogernas deltagande och jag märkte en större dialog med förskolläraren i leken jämfört med när barnen lekte själva. Även ”jagaleken” fick många barn engagerade så länge en pedagog var närvarande och kunde hjälpa till att styra upp leken. Mia och Åsa såg pedagogers deltagande i lekarna som något positivt, speciellt när det gällde att hjälpa barn som hade svårt för att leka att komma igång och lära sig lekreglerna.

Jag såg aldrig att något barn gjorde något aktivt försök att få in någon pedagog i deras lek på US-förskolan. Pernilla på US-förskolan tyckte inte att pedagogerna skulle beblanda sig för mycket i barnens lekar. Hon menar att barn som leker rollekar behöver träna på att socialisera sig själva och klara av att lösa konflikter utan inblandning av vuxna. Jag uppmärksammade inte att pedagogerna på förskolan deltog i barnens lekar under mina observationer, detta trots att US-pedagogiken förespråkar att vuxna ska delta aktivt i lekarna.

Barn verkar anpassa sig efter den lekmiljö de har tillgång till och utgår från den när de väljer lekar och aktiviteter. Klätterträd inspirerar till klättring, cyklar uppmuntrar till cykling, en sandlåda till lekar i sanden och färre leksaker tvingar barnen till att använda fantasin för att själv forma lekrekvisita av materialet de har tillgång till. Finns det buskar har barn möjlighet att leka

rollekar mer i fred och lekarna har möjlighet att utvecklas i lugn och ro. Drougge (1997) menar dock att barn måste undersöka och lära känna en miljö innan de vet hur och vad de kan leka på platsen.

Jag blev förvånad över att förskollärarnas lek och miljösyn ändå var så pass lika. Jag trodde Pernilla som arbetar på US-förskolan skulle förespråka deras verksamhet mycket mer. Det behöver alltså inte betyda att man har ett större friluftsintresse för att man arbetar på en profilerad utomhusförskola. Efter arbetet anser jag att det finns många fördelar med US-förskolan som erbjuder mer naturmaterial till lekarna och klätterträd för barnen att klättra i. Jag fann under mina observationer att US-barnen var bättre på att använda sin fantasi när det gällde att förvandla naturmaterial och färdiga leksaker till passande lekrekvisita jämfört med barnen på den traditionella förskolan.

Om utevistelsen mest handlar om att cykla och gunga förlorar barnen mycket tid som de kunnat använda till att leka fantasi- och rollekar, vilket Vygotskij (2005) och Knutsdotter-Olofsson (2002) anser är mer socialt- och språkligt utvecklande. Jag anser att det främst är cyklarna på den traditionella förskolan som hindrar barnens kreativitet och påhittighet till att komma igång med roll- och fantasilekar som är mer språkligt och socialt utvecklande. Jag tror att förskollärarna har många fler möjligheter än vad många verkar tro när gäller att förändra förskolans utomhusmiljöer och påverka barnen i deras lekar. Jag anser att förskollärare tillsammans med barn och föräldrar lätt själva kan plantera egna träd, blommor, buskar och göra hinderbanor för att forma sin egen personliga gård.

Källförteckning:

Centerheim-Jogeroth, Monica, 2004: Vägen till språket. Trelleborg. Berlings skogs.

Drougge, Susanne, 2002: Miljömedvetande genom lek och äventyr i naturen. - en beskrivning av I Ur och Skurs metoder. Tullinge. Tullinge grafiska AB.

Evenshaug, Oddbjorn och Hallen, Dag, 2001: Barn och ungdomspsykologi. Lund. Studentlitteratur.

Grahn, Patrick, m fl, 1997: Ute på dagis. Hässleholm. Norra Skåne Offset. Hjort, Marie-Louise, 1996: Barns tankar om lek. Malmö. Graphic Systems AB.

Johansson, Bo och Svedner Per Olov, 1997: Examensarbete i lärarutbildningen. Uppsala. X-O Grapf Tryckeri AB.

Knutsdotter-Olofsson, Birgitta, 2002: Lek för livet. Stockholm. HLS Förlag.

Ladberg, Gunilla, 2000: Skolans språk och barnets – att undervisa barn från språkliga minoriteter. Lund. Gleerups.

Söderbergh, Ragnhild, 1998: Barns tidiga språkutveckling. Lund. Daidalos AB Vygotskij, Lev, 2005: Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg.

Bilaga 1

Intervjufrågor:

Vilka färdigheter måste barnen ha tillägnat sig/utvecklat för att kunna leka en rollek tillsammans med andra barn?

Hur tränar barnen upp dessa färdigheter?

Påverkar lekmiljön barnens fria lek och i så fall hur?

Varför är det viktigt för barnen att leka? Hur påverkar du som pedagog barnens lek? Hur viktig är lekmiljön för barnen?

Borde pedagoger lägga ned mer tid till att fundera kring barns lekmiljö? Tränas barns språk i den fria leken och i så fall hur?

Påverkar deras språk leken?

Om du fick önska något till barnens gård som inte finns nu, vad skulle du i så fall vilja ha här? Var får barn inspiration till deras lekar?

Bilaga 2

Hej!

Jag heter Emma Linvik och läser sista terminen på lärarhögskolan i Malmö till förskollärare. Under denna terminen ska jag skriva ett examensarbete under tio veckor. Eftersom jag är intresserad av barns språkutveckling och utomhuspedagogik har jag valt att fördjupa mina kunskaper inom dessa områden.

Jag ska observera barns rollekar utomhus på en I Ur och Skurförskola och på en kommunal förskola utan genomtänkt utomhuspedagogik. Jag ska sedan med hjälp av observationer, fyra intervjuer med förskollärare och litteratur undersöka om barnens lekar skiljer sig åt och i så fall varför mellan de olika förskolorna. I själva arbetet kommer barnens och förskolans namn vara helt anonyma.

Det är viktigt att ni föräldrar godkänner att ert/era barn ingår i min undersökning och att jag eventuellt ställer frågor till dem angående deras lek. Därför skickar jag ut denna information. Om ni samtycker till att ert/era barn är med i min undersökning ber jag att ni skriver under här nedan med ert/era barns namn och er egen signatur.

Med vänlig hälsning Emma Linvik

Mitt/mina barn heter ___________________________________ och jag ger tillstånd till att mitt/mina barn är med i undersökningen.