NEJ JAG
Åldersbedömning av unga lagöverträdare
vid lagföring för brott
Författare: Amanda Rasmusson Handledare: Kerstin Nordlöf Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Juridicum
RV4180 Examensarbete för juristprogrammet 30 högskolepoäng
VT 2014
Sammanfattning
Unga lagöverträdare är en skyddsvärd grupp och som på grund av sin ålder erhåller vissa lättnader vid exempelvis straffmätning. För unga lagöverträdare får således den kronologiska åldern betydelse när rätten sedermera fattar beslut i påföljdsbestämningen. Vad händer då om den unge lagöverträdarens ålder är oklar? Idag finns ingen vetenskaplig metod som exakt kan fastställa en persons ålder. Trots att ålder har en avgörande betydelse straffrättsligt för den unge lagöverträdaren, finns det ingen reglering om hur en åldersbedömning ska genomföras. I uppsatsen undersöks och analyseras åldersbedömning av unga lagöverträdare när tillförlitliga identitetshandlingar saknas i samband med lagföring för brott. Uppsatsen har för avsikt att besvara hur åldersbedömningen av en ung lagöverträdare genomförs och vem som har ansvaret för att den unge lagöverträdarens ålder utreds. Vidare är syftet att undersöka huruvida rättstillämpningen är enhetlig och förutsebar för den enskilde eller om det finns utrymme för en förbättring för att bättre tillgodose hur åldersbedömningen genomförs. Uppsatsen avser att undersöka åldersbedömning både utifrån ett de lege lata- och del lege ferenda-perspektiv Då åldersbedömning är ett ämne som hittills varit sparsamt behandlat i svensk rätt har en rättsvetenskaplig metod använts och analysen baseras på en rättspolitisk argumentation.
Det konstateras att i avsaknaden av säkra vetenskapliga metoder och brist på rättslig reglering i frågan om åldersbedömning skapas oklarhet om hur den tilltalades ålder ska fastställas. Vid misstanke om brott har dessa ungdomars ålder delvis utretts enligt regleringen för kropps-besiktning. I rättspraxis har även framhållits att åldersbedömning faller under rättens utredningsansvar för personalia. Oklarheter i rättstillämpningen skapar en utsatt situation för de ungdomar som inte kan styrka sin ålder. För att den tilltalade ska kunna förutse på ett ungefär hur han eller hon kommer att bedömas i påföljdsbestämning är det viktigt att den tilltalade vet hur bedömningen går till och att ålder utreds på ett tidigt stadium. Hur genom-förandet av åldersbedömningen av unga lagöverträdare bör därför ses över och regleras.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Förkortningar ... 6
1 Inledning ... 7
1.1 Introduktion ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
1.3 Avgränsningar ... 8
1.4 Metod och material ... 8
1.4.1 Metod ... 8 1.4.2 Material ... 9 1.4.3 Intervjuer ... 11 1.5 Etiska överväganden ... 13 1.6 Disposition ... 13 2 Rättssäkerhet ... 15 2.1 Begreppet ... 15
2.2 Formell och materiell rättssäkerhet ... 15
2.3 Vid åldersbedömning ... 17
2.4 Grundläggande fri- och rättigheter ... 17
2.4.1 Regeringsformen ... 17
2.4.2 Europakonventionen ... 18
3 Särbehandling av unga lagöverträdare ... 20
3.1 Ålder och identitet ... 20
3.2 Straffbarhetsålder ... 21
3.3 Om grunden för särbehandling ... 21
3.4 Vid straffvärdebedömning och straffmätning... 22
4 Åldersbedömning ... 24 4.1 Migrationsverkets åldersbedömning ... 24 4.1.1 Identitetshandlingar ... 25 4.1.2 Orienterande samtal ... 25 4.1.3 Läkarundersökning ... 26 4.1.4 Beslut om ålder ... 27 4.2 Medicinsk åldersbedömning ... 28
5 Den tilltalades ålder i brottmålsprocessen ... 31
5.1 Kroppsbesiktning av unga lagöverträdare ... 31
5.2 Utredningsansvar ... 32
5.3 Bevisskyldighetens omfattning - bevisbörda och beviskrav ... 34
5.3.1 Bevisbörda ... 34
5.3.2 Beviskrav ... 35
6 Rättspraxis ... 36
6.1 Rättsfall före Socialstyrelsens nya ställningstagande ... 36
Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr. B 676-09 ... 36
Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr. B 740-09 ... 36
Svea hovrätt, mål nr. B 4453-10 ... 36
Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr. B 522-11 ... 37
Göta hovrätt, mål nr. B 1332-12 ... 37
6.2 Rättsfall efter Socialstyrelsens nya ställningstagande ... 37
Hovrätten för Västra Sverige, mål nr. B 4623-12 ... 37
Svea hovrätt, i mål nr. B 905-13 ... 38
Hovrätten för Västra Sverige, mål nr. B 5449-13 ... 39
6.3 Sammanfattning ... 39
7 Analys och avslutande kommentarer ... 42
7.1 Den kronologiska ålderns betydelse för en ung lagöverträdare ... 42
7.2 Åldersbedömningens genomförande ... 42
7.2.1 Vem har utredningsansvaret för den unge lagöverträdarens ålder? ... 43
7.2.2 En fråga om bevisbörda och beviskrav? ... 44
7.3 Om medicinska metoder för åldersbedömning ... 44
7.4 Förutsebar och enhetlig åldersbedömning ... 46
7.5 De lege ferenda ... 47
7.6 Avslutande kommentarer ... 48
Källförteckning ... 49
Offentligt tryck ... 49
Propositioner ... 49
Statens offentliga utredningar ... 49
Litteratur ... 49
Internet ... 51 Intervjuer ... 53 Övrigt material ... 53 Rättsfallsförteckning ... 54 Europadomstolen ... 54 Högsta domstolen ... 54 Hovrätten ... 54 Opublicerade rättsfall ... 54 Migrationsöverdomstolen ... 54 Myndighetspraxis ... 54 Justitieombudsmannen ... 54 Bilaga A ... 55
Intervju med kammaråklagare Anna Svedin ... 55
Förkortningar
Asylprocedurdirektivet Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om
miniminormer för medlemsstaternas förfarande för beviljande eller återkallande av flyktingstatus
Barnkonventionen Förenta Nationernas konvention om barnens rättigheter (SÖ 1990:20)
Barnrättskommittén Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter (United Nations Committee on the Rights of the Child)
BrB brottsbalken (1962:700)
EKMR Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (den 4 november 1950)
FUK Förundersökningskungörelse (1947:948)
HD Högsta domstolen
HFSR Humanistiskt- samhällsvetenskapliga forskningsrådet
HovR hovrätt(en)
JO Justitieombudsmannen
JT Juridisk Tidskrift
LUL lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lag-överträdare
MIG Migrationsöverdomstolens prejudikatsamling
NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I
NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning II
Prop. proposition
RB rättegångsbalken (1942:740)
RCI Migrationsverkets rättsliga ställningstagande
RF regeringsformen (1974:152)
SOSFS Socialstyrelsens författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
SÖ Sveriges internationella överenskommelser
TfR Tidskrift for Rettsvitenskap
UNCHR United Nations Refugee Agency
UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees
UNICEF United Nations International Children’s Emergency Fund
UtlF utlänningsförordningen (2006:97)
7
1 Inledning
1.1 Introduktion
Grunduppfattningen i svensk rätt är att unga personer som begår brott ska behandlas på ett sätt som tar hänsyn till deras bristande mognad, begränsade erfarenhet och högre sanktions-känslighet jämfört med vuxna. I brottmålsprocessen erhålls därför ett särskilt skydd där en ung lagöverträdares ålder kan få avgörande betydelse för hur den unge behandlas och eventuellt lagförs.
Det förekommer emellertid att unga lagöverträdare saknar tillförlitliga identitetshandlingar som kan styrka deras ålder. Utan tillgång till identitetshandlingar ökar därmed risken för att det skyddsnät som finns inte används på rätt sätt. För att hänsyn till den unges ålder ska kunna tas i den utsträckning som är tänkt, enligt gällande rätt, har åldersbedömningar blivit en del av brottmålsprocessen. Det finns dock ingen vetenskaplig metod med vilken det är möjligt att exakt fastställa ålder. Till detta saknas rättslig reglering för hur en åldersbedömning av unga lagöverträdare bör genomföras. Idag finns således varken ett vetenskapligt eller rättsligt sätt att bedöma unga lagöverträdares ålder på.
Ett tydligt exempel på där unga lagöverträdares ålder får betydelse är vid straffmätning och påföljdsval. Innan rätten kan genomföra en bedömning i påföljdsbestämningen är det således viktigt att den unge lagöverträdarens ålder är klarlagd. Så länge åldern bedöms som oklar föreligger risk för att den unge lagöverträdarens möjlighet att förutse straffrättsliga verkningar av sitt brottsliga handlande försämras.
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens övergripande syfte är att utifrån de lege lata- och de lege ferenda- perspektiv undersöka, systematisera samt analysera regelverk och rättstillämpning för åldersbedömning av unga lagöverträdare utan tillförlitliga identitetshandlingar i samband med lagföring för brott. Som kritiskt perspektiv undersöks huruvida åldersbedömningen i dessa fall är rättssäker i bemärkelsen om rättstillämpningen är enhetlig och förutsebar för den enskilde. Uppsatsen avser även att diskutera huruvida åldersbedömningens genomförande bör förändras i syfte att bättre tillgodose den enskildes anspråk på förutsebarhet. För att uppnå uppsatsen syfte kommer följande frågeställningar att försöka besvaras:
- Hur genomförs åldersbedömningen av en ung lagöverträdare?
- Vem har ansvaret för att frågan om den unge lagöverträdarens ålder utreds?
- Faller den unge lagöverträdarens ålder under rättens officialprövning eller föreligger en bevisbörda som tillkommer åklagaren och om i så fall, vilket beviskrav gäller? - Föreligger en enhetlig rättstillämpning vid åldersbedömningen av en ung
lag-överträdare, varvid kravet på förutsebarhet uppfylls?
- Finns utrymme för förändring och alternativ till hur åldersbedömning av unga lag-överträdare genomförs idag?
8
1.3 Avgränsningar
Uppsatsens syfte är att undersöka åldersbedömningens genomförande vid lagföring för brott och avser därmed inte att beskriva åldersbedömningens betydelse genom hela brottmåls-processen. Anledningen till denna avgränsning är att även då åldersfrågan får betydelse redan vid uppkommen misstanke om brott aktualiseras åldersproblematiken oftast i samband påföljdsbestämningen. Uppsatsen avgränsar sig emellertid från att ingående redogöra för specifika påföljder och särskilda insatser som finns för unga lagöverträdare. Detta är något som aktualiseras efter det att åldersbedömning genomförts och är inte direkt relevant för åldersbedömningens utformning.
Uppsatsen avser att behandla åldersbedömning ur ett straffprocessrättligt perspektiv och avgränsas därmed från att beröra förvaltningsrättsliga aspekter. Ålderbedömningens betydelse i social- och migrationsrätten berörs därför inte i någon större bemärkelse. På grund av den sekretess som råder kring enskilda ärenden hos Migrationsverket innefattas inte en studie av åldersbedömningen i specifika fall inom migrationsprocessen. Med anledning härav kan arbetet inte ge en fullständig transparent bild av åldersbedömningens faktiska utförande i denna del. Vidare redogör uppsatsen för ett juridiskt perspektiv och avgränsas därmed från att fördjupa sig i olika utredningsmetoder. Uppsatsen gör därför inte anspråk på att kunna redogöra ingående för resultatet av medicinska åldersbedömningsmetoder eller mer ingående om samtalsteknik för orienterande samtal.
Till sist avgränsar sig uppsatsen från att genomgripande kunna redogöra för en internationell utblick. Skälet till denna avgränsning är att uppsatsen behandlar ett tämligen osäkert rätts-område inom svensk rätt, vilket medför att föremålet för denna utredning främst har varit att belysa den problematik som finns inom svensk lagstiftning. Åldersbedömning skiljer sig från land till land både vad gäller lagstiftning och utredningsmetoder och även om en internationell utblick är av intresse har det inte ansetts möjligt att utvidga uppsatsen på detta sätt i och med dess begränsade utrymme.
1.4 Metod och material
1.4.1 Metod
Uppsatsen är indelad i en deskriptiv respektive en analyserande del. För uppsatsens deskrip-tiva del tillämpas vad som under gemensam term kan sammanställas under rättsvetenskaplig metod. I analysen utgår uppsatsen från rättspolitisk argumentation. Enligt en rättsvetenskaplig metod är det utöver de traditionella rättskällorna tillåtet att använda annat relevant material som kan ge ökad kunskap om rätten. Den är således betydligt vidare än rättskälleläran i vid mening liksom den traditionella juridiska metoden eftersom även andra metoder ingår för att analysera rätten.1
För att genomföra en kritisk analys av åldersbedömningens genomförande används rättsdogmatisk metod för att tolka och systematisera gällande rätt. Det finns dock flera olika
1
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, 2 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2007, s. 39.
9
uppfattningar om vad som avses med rättsdogmatisk metod och vad den innefattar, varpå detta till viss del får anses diskutabelt.2 Exempelvis menar Nils Jareborg att rättsdogmatiken mycket väl kan gå ”utanför gällande rätt[.] /…/ [A]ll vetenskaplig verksamhet går ut på att finna nya svar och bättre lösningar. Det är helt legitimt för rättsdogmatiker att söka efter idea-la lösningar.”3
Trots det får ändå anses att rättsdogmatiken verkar från ett inifrånperspektiv.4 Den rättsdogmatiska metoden anses således bunden till ett studium av det som under gemen-sam term kallas de sedvanliga rättskällorna; såsom lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin rangordnat enligt en hierarkisk ordning.5 Begreppet vållar dock osäkerhet och därtill finns det i vart fall fyra rättskälleläror som tillämpas.6
På grund av ämnet för uppsatsen relativt nya och outforskade karaktär har rättsbildningen till stor del gått vid sidan om den traditionella rättskälleläran. Därmed krävs ett vidare angrepps-sätt. Efterforskning med hjälp av sedvanliga rättskällor är inte tillräckligt utan måste kompletteras med empiriska studier i form av underrättspraxis, intervjuer, riktlinjer och hand-böcker i syfte att nå ett resultat.
För att ge uppsatsen en empirisk synvinkel och därmed berika analysen har även en kvalitativ undersökning används i form av intervjuer med yrkesverksamma jurister och rättsläkare. Den kvalitativa metoden är inom samhällsvetenskaperna ett samlingsbegrepp för olika arbetssätt som förenas av att forskaren själv befinner sig i den sociala verklighet som analyseras.7 Metoden används för att besvara frågor som framförallt rör människors upplevelser eller deras syn på verkligheten.8 Kvalitativ metod omfattar ofta ett litet antal personer och därmed kan inga generaliserande slutsatser dras. Metoden ställer höga krav på reliabilitet och validitet d.v.s. måste ge tillförlitliga resultat och resultaten måste vara giltiga.9
Avslutningsvis ämnar denna uppsats att diskuteras huruvida det i lagstiftning eller rättstil-lämpning bör ske en förändring och om det finns alternativa sätt för vilket åldersbedömning bör genomföras. Detta innefattar således en diskussion ur ett de lege ferenda perspektiv för vilken rättspolitisk argumentation förs.10
1.4.2 Material
Att undersöka och utreda ett relativt outforskat område som åldersbedömning är förenat med vissa svårigheter. Under uppsatsskrivandets gång har i realiteten inte någon enskild publikation kunnat identifieras som särskilt belyser den problematik åldersbedömningen vållar i en brottmålsprocess. Ämnet är således till sin karaktär svårbehandlat då det inte finns mycket att gå på rent faktamässigt.
2 Peczenik, Aleksander, Juridikens teori och metod, Norstedts Juridik, Stockholm, 1995, s. 33. 3 Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1, på s. 4.
4 Jareborg, s. 4.
5 Hellner, Jan, Metodproblem i rättsvetenskapen: studier i förmögenhetsrätt, Jure Förlag, Stockholm, 2001, s. 22. 6
Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, TfR 4-5/2005, s. 648, på s. 651.
7 Kvalitativ metod, Nationalencyklopedin , ”http://www.ne.se/kvalitativ-metod”, lydelse 2014-05-19. 8 Lantz, Annika, Intervjumetodik, 2 uppl., Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 15.
9
Lantz, s. 15.
10
I uppsatsen studeras dels traditionella rättskällor, såsom lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Den lagstiftning som behandlats utgörs främst av 29 kap. brottsbalken (1962:700) [cit. BrB] avseende straffmätning samt 28 kap. rättegångsbalken (1942:740) [cit. RB] avseende kroppsbesiktning. För att få ytterligare ledning i frågan om gällande rätt har Straffprocessutredningens betänkande SOU 2013:17 Brottmålsprocessen varit av intresse, så även Regeringens proposition 1993/94:24 med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m. Trots att förarbeten anses vara en sekundär rättskälla som enbart bör beaktas, ges de en unik ställning bland rättskällorna i svensk rätt och tillmäts stor betydelse då de påverkar exempelvis lagtextens utformning.11 Det måste dock tas i beräkningen att Straffprocessutredningens betänkande inte hunnit granskats av lagrådet och dess legitimitet bör således behandlas med viss försiktighet. För rättstillämpning kan dock även betänkanden som blivit överspelade eller dylikt ha ett stort upplysningsvärde.12
Utöver offentligt tryck har juridisk doktrin fått vara vägledande, vilken får beaktas av auktoritetsskäl.13 Beträffande ämnet unga lagöverträdare har ledning främst hämtats från Nils Jareborg och Josef Zilas bok Straffrättens påföljdslära och Kerstin Nordlöfs bok Unga lag-överträdare i social, straff och processrätt. Unga laglag-överträdare är ett väl omdebatterat ämne där rättsbildningen fortgår varpå nya upplagor nyligen kommit ut och materialet är aktuellt. För den processuella aspekten angående bevisning och utredningsansvar har Per Olof Ekelöf m.fl. Rättegång, fjärde och femte häftet spelat stor roll, vilka får anses ha hög auktoritet. För att problematisera åldersbedömningen analyseras uppsatsen utifrån ett rättssäkerhets-perspektiv. Idag finns fler rättsteorier om vad begreppet rättssäkerhet innefattar. Uppsatsen avser att utreda huruvida åldersbedömning är enhetlig och förutsebar, varför ledning för förevarande uppsats tas avstamp i formellträttssäkerhetsbegreppet som diskuteras av Åke Frändberg och Aleksander Peczenik. Åldersbedömning är även ett ämne som berör det medicinska forskningsområdet. Därför har även olika internationella publikationer inom rätts-medicin studerats för att få insikt om hur rätts-medicinska åldersmetoder går till och värderas. Som nämndes ovan tycks rättsbildningen gällande åldersbedömning i huvudsak gå vid sidan om formell rätt på så sätt att den sker i form av rekommendationer utfärdade av myndigheter. Ledning har således inhämtas från riktlinjer, bl.a. Socialstyrelsens och Migrationsverkets ställningstaganden angående åldersbedömning. Socialstyrelsen ställningstagande, är till skillnad från föreskrifter, inte bindande utan rekommendationer hur en viss fråga bör hanteras. 14 De återfinns publicerat på Socialstyrelsens hemsida och är ett relativt lättillgängligt material. Migrationsverkets rättsliga ställningstaganden är ett utlåtande från Migrationsverkets rättschef innehållande riktlinjer för hur en viss fråga ska prövas.15 Det är
11
Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, 11 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2010, s. 110.
12 Bernitz, Heuman, Leijonhufvud, Seipel, Warnling-Nerep & Vogel, s. 117.
13 Peczenik, Aleksander, Vad är rätt?: om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, Norstedts
Juridik, Stockholm, 1995, s. 215.
14 Socialstyrelsen (utg.), Om socialstyrelsens författningssamling(SOSFS),
”http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/omsosfs”, lydelse 2014-05-19.
15
Migrationsverket (utg.), ”http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Lagar-och-regler/Lagtexter.html”, lydelse 2014-05-19.
11
material som publiceras i rättsdatabasen Lifos, som i första hand är ett arbetsredskap för verkets egen personal, men finns tillgängligt för allmänheten via Internet. Både Socialstyrelsens ställningstagande och Migrationsverkets rättsliga ställningstagande gällande åldersbedömning publicerades år 2012 och har ett nyhetsvärde. Olika råd och rekommendationer är vanligt förekommande inom de centrala myndigheternas verksamhetsområden. De är avsedda att vara till hjälp vid tolkning i det enskilda fallet och bidra till en enhetlig rättstillämpning. Även om sådana riktlinjer formellt inte är bindande, utgör de ofta reellt styrande normer och får anses inneha viss auktoritet.16 Då ovanstående riktlinjer tillämpas i myndigheternas arbete tyder det på att de tillerkänns viss betydelse. I och med att det saknas rättslig reglering om åldersbedömning har en viktig del i förevarande uppsats varit att undersöka hur åldersbedömning fastställs i rättstillämpningen. I uppsatsen har därför ett antal utvalda rättsfall undersökts för att avgöra huruvida det föreligger en enhetlig rättstillämpning eller inte. Ämnet har inte fått genomslag i Högsta domstolen [cit. HD]. Istället har rättspraxis framtagits från hovrätterna [HovR]. Underrättspraxis tillerkänns visserligen inte prejudikatvärde, men på grund av samspelet mellan HovR och HD:s rätts-bildning har de viss styrande effekt.17 Hovrätterna har till uppgift att avgöra överklagade mål och ärenden samt då det anses motiverat att ta upp frågor som första instans. Enligt Regeringens proposition 2004/05:131 En modernare rättegång föreslås att tyngdpunkten i rättsskipningen bör ligga på första instans och att hovrättens främsta uppgift är att kontrollera att överklagade tingsrättsavgöranden är riktiga samt rätta till eventuella felaktigheter som uppstått. 18 Utvidgningen av systemet för prövningstillstånd innebär att hovrättens kontrollerande funktion framhävs och sätts i fokus. Hovrätten får således anses ha ett visst ansvar för rättsbildningen.
De undersökta rättsfallen har erhållits genom att elektronisk begära ut domar från samtliga hovrätter där åldersbedömning varit relevant för utgången i målet. Urvalet har sedermera skett genom att slumpmässigt välja ut hälften, totalt åtta rättsfall, under perioden år 2009 till 2014. Tidsintervallet är valt i syfte att undersöka huruvida rättspraxis utvecklats på detta område under de senaste fem åren, samt om riktlinjerna från Migrationsverket och Socialstyrelsen fått något synligt genomslag.
1.4.3 Intervjuer
Resultatet av en kvalitativ intervju beror huvudsakligen på förberedelsearbetet, samspelet under intervjun och hur svaren bearbetas.19 För intervjuerna har ledning inhämtats främst från Intervjumetodik av Annika Lantz, som tillhör en av de senare publikationerna på området, kompletterat med Samhällsvetenskapliga metoder av Alan Bryman, vilken får anses ha hög auktoritet vad gäller ämnet intervjumetodik. I kvalitativa intervjuer är intresset riktat mot respondentens ståndspunkt och därför används ofta semistrukturerade intervjuer, d.v.s. intervjuer som utgår från ett frågeområde istället för detaljerade frågor.20 Detta upplägg har
16
Bernitz, Heuman, Leijonhufvud, Seipel, Warnling-Nerep & Vogel, s. 48.
17 Bernitz, Heuman, Leijonhufvud, Seipel, Warnling-Nerep & Vogel, s. 140. 18 Prop. 2004/05:131, s. 168– 210.
19
Lantz, s. 7.
12
valts då syftet med intervjun är att få en persons syn på sin verklighet. Samtalet förs på ett mer naturligt sätt då respondenten tillåts att själv i viss utsträckning reflektera över frågorna och styra i vilken ordning svaren kommer. Frågorna är olika utformade för att passa respektive respondents yrkesområde.
I uppsatsen intervjuades en kammaråklagare och en rättsodontolog med personlig erfarenhet av åldersbedömning. Kammaråklagare Anna Svedin vid Södertörns åklagarkammare ledde utredningen i Svea hovrätts dom 2013-10-16 mål nr. B 905-13. Detta rättsfall ledde till att problematiken kring åldersbedömningar av unga lagöverträdare uppmärksammades och innebar även starten för en utredning av Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Stockholm. Irena Dawidson, vid Rättsmedicinalverket i Solna, har ett unikt uppdrag som Sveriges enda heltidsarbetande rättsodontolog och utför åldersbedömningar på tänder. Intervjupersonerna anses besitta kunskap för att tillföra uppsatsen ett verklighetsanknutet perspektiv. Urvalet kan tyckas litet, men även ett fåtal intervjuer kan enligt Steinar Kvale vara mer värda än flera mindre väl utförda intervjuer.21
Intervjuerna genomfördes under februari och mars 2014 efter förberedande telefon eller e-postkontakt där information om mig själv och uppsatsens syfte bifogades. Därefter skickades övergripande frågor i förväg via e-post varpå respondenten svarade via telefon eller med kompletterande e-post kontakt. Denna typ av intervjuer kan ha vissa fördelar i jämförelse med direkta intervjuer. En uppenbar fördel är att den är kostnadseffektiv då det tar mindre tid i anspråk både för intervjuare och för respondent. Tillvägagångssättet möjliggjorde också en kontakt som annars inte skulle varit möjlig på grund av det geografiska avståndet. Telefon och e-post utgör idag ett vanligt kommunikationsmedel. Det kan också vara lättare att ställa och svara på känsligare frågor när intervjuaren inte är fysiskt närvarande. Studier har också visat att telefonintervju och direkt intervju inte uppvisar märkbara skillnader i resultat.22
I och med valet av intervjuform beaktades de negativa följder som telefonintervju kan få. Den främsta kritik som framförs i litteraturen är att en respondent har lättare att avsluta efter eget tycke. Respondenten har dock alltid ett självbestämmande, både vad gäller själva deltagandet och omfattningen av sitt medverkande, oavsett intervjutyp.23 En telefonintervju innebär också att varken kroppsspråk eller minspel kan observeras. Eftersom respondenterna i det här fallet främst intervjuades i sin professionella yrkesroll och om deras åsikter i dessa frågor tycktes denna typ av observation mindre relevant. Sammanfattningsvis bedömdes telefon och e-post som intervjuform vara både effektiv och lämplig för denna uppsats.
Vid bearbetningen av material är det viktigt ha i åtanke att intervjudata ska spegla källan. Den intervjuade har fått möjlighet att uttrycka sina tankar och intervjupersonen är ense med intervjuaren om vad som har sagts och vad det betyder. Vanligt fel är att intervjuaren försöker bekräfta sin egen tankemodell och tolkar in sin egen mening i ett svar.24 Det är lätt att lyssna
21
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2 uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 221.
22 Bryman, s. 432-433. 23
Bryman, s. 432-433.
13
efter det man vill höra och ”vet” vad respondenten menar. Efter genomläsning är det viktigt att plocka ut vissa värderingar och återbekräfta med respondenten.25
1.5 Etiska överväganden
För etiska överväganden inhämtades ledning från det numera nedlagda Humanistiskt- samhällsvetenskapliga forskningsrådet [cit. HSFR] som har formulerat fyra etiska principer i form av informations-, samtyckes-, - konfidentialitets- och nyttjandekrav.26 I korthet innebär det att uppsatsförfattaren i etisk känsliga situationer ska informera om sitt arbete, inhämta samtycke från medverkande och att de tillförsäkras anonymitet om så önskas samt att inhämtat material endast används i forskningssyfte.
I denna uppsats kommer ett flertal rättsfall att undersökas och användas. De är inte publicera-de, och det får anses vara av största vikt att hänsyn tas till de människor rättsfallen berör. De handlar om unga personer som står tilltalade för brott, vilka i många fall ensamt ankommit till Sverige och som vid tidpunkten för rättsprocessen därför befinner sig i en känslig och särskilt utsatt situation. De personuppgifter som framkommer har därför uteslutits för att förhindra att den enskilda individen utsätts ytterligare. Namn redovisas enbart med första bokstav i för- och efternamn och ålder redovisas enbart med årtal. Exempelvis gärningsperson AL född år 1994. Samtliga rättsfall som undersöks berör uteslutande manliga lagöverträdare, vilket innebär att det fallit sig naturligt att använda personliga pronomen ”han”. Även om det är intressant ämnar uppsatsen inte att belysa åldersbedömning ur ett genusrättsligt perspektiv, varför författaren avsäger sig från att vidare diskutera varför åldersbedömning tycks drabba män eller huruvida alternativa pronomen bör användas.
Inför genomförda intervjuer har information om uppsatsen syfte och frågeställning redovisats på förhand. Allt deltagande har varit frivilligt och respondenterna har gett sin tillåtelse att låta sig intervjuas. Samtliga respondenter bereds tillfälle att läsa igenom uppsatsen innan inlämning och deras namn kommer publiceras först efter deras godkännande.
Åldersbedömning av unga lagöverträdare är ett ämne som främst berör en grupp unga gärningspersoner som är av utländsk härkomst. Många av de rättsfall som tas upp i uppsatsen används idag på hemsidor med ett extremistiskt politiskt innehåll. Författarens förhoppning är att väcka debatt kring hur dessa ungdomar ska tillförsäkras rättssäkerhet inom det svenska rättssystemet. Det är viktigt att understryka att uppsatsen inte har något övrigt politiskt syfte och inte under några omständigheter ska missbrukas i debatten om svensk asylpolitik.
1.6 Disposition
Uppsatsen inleds i kapitel 1 med en kort introduktion till uppsatsens ämne, syfte och de fråge-ställningar som ska besvaras samt en redogörelse för avgränsningar som funnits relevanta att
25 Genomförda intervjuer bifogats till uppsatsen, se bilaga A.
26 Vetenskapsrådet (utg.), Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning,
”http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf”, lydelse 2014-05-19. HSFR har numera ersatts av Vetenskapsrådet. Det bör uppmärksammas att tidigare etiska principer inte längre används aktivt av Vetenskapsrådet. Istället rekommenderas skriften God forskningssed, ” http://www.codex.vr.se/forskninghumsam.shtml”, lydelse 2014-05-19. I detta dokument återfinns dock HSFR:s principer, varpå författaren väljer att hänvisa till dessa i förevarande uppsats.
14
göra. Därefter följer en redogörelse för val av metod och materialet. Det inledande kapitlet inkluderar även resonemang om etiska överväganden. I kapitel 2 definieras begreppet rätts-säkerhet så som det tillämpas i förevarande uppsats. Kapitel 3 inleder med att definiera ålders- och identitetsbegreppet. Därefter redogörs generellt de straffteoretiska utgångspunkter som ligger till grund för unga lagöverträdares särbehandling. Åldersbedömning uppmärksammas främst i samband med den s.k. ”ungdomsreduktionen” i BrB 29 kap. 7 § varpå det är relevant att närmare redogöra särskilt för detta.
Kapitel 4 behandlar åldersbedömningens genomförande. Här presenteras generellt om Migrationsverkets och Socialstyrelsens riktlinjer samt vilka metoder som används vid en åldersbedömning. Särskilt redogörs för medicinska metoder. I kapitel 5 avser att närmare utre-da hur åldersbedömningen utreds i samband med brott. Här diskuteras kroppsbesiktning, utredningsansvar samt bevisbörda och beviskrav i avseendet åldersbedömning i samband med påföljdsbedömningen. I kapitel 6 presenteras referat av de åtta hovrättsavgöranden som undersökts i uppsatsen. Därefter följer en sammanfattning om vad som har framkommit under undersökningen och närmare vilka slutsatser som kan dras. Kapitel 7 redovisar avslutningsvis vad författaren kommit fram till i en analys genom att uppsatsens frågeställningar besvaras. Här förs även en diskussion kring åldersbedömningens reglering och tillämpning ur ett de lege ferenda- perspektiv.
15
2 Rättssäkerhet
2.1 Begreppet
Rättssäkerhet är ett begrepp som används flitigt inom den juridiska och politiska debatten. Det sägs ofta utgöra en grundpelare i den demokratiska rättsordningen.27 Trots att det är ett väl etablerat begrepp råder olika uppfattningar om dess innebörd.28 En förklaring är att även om konsensus om begreppet skulle kunna uppnås torde det ändå förändras över tid på grund av de föränderliga politiska, ideologiska, etiska och ekonomiska faktorer som påverkar densam-ma.29
I svensk rättsordning har rättssäkerhet införts som underrubrik för 2 kap. 9-11 §§ regeringsformen (1974:152) [cit. RF] genom den ändring som trädde i kraft den 1 januari 2011.30 Här stadgas övergripande att den enskilde ska få sin sak prövad utan oskäligt dröjsmål, ingen ska dömas för en gärning som inte var belagd med brottspåföljd när den begicks och förespråkande av öppenhet i rättstillämpningen. Vidare stadgas i RF 8 kap. 22 § 3 p. att Lagrådet ska granska hur lagförslag förhåller sig till rättssäkerhetens krav. Det kan konstateras att rättssäkerhetsbegreppet i detta avseende ställer garantier för en rättssäker domstols- och lagstiftningsprocess och skydd mot en godtycklig handläggning. Någon generell definition av begreppet rättssäkerhet erhålls däremot inte.
Åke Frändberg menar att en vanlig användning av begreppet rättssäkerhet är ”förutsebarhet i rättsliga angelägenheter.”31
För rättssäkerhet uppställs tre krav på att rättsystemets regler är klara och adekvata, publicerat och lättillgängligt och slutligen lojalt och korrekt tillämpat.32 Rättssäkerhet existerar när ”man åtnjuter skydd mot oreglerad och okontrollerad, eller särskilt grym, statlig våldsutövning och annan integritetskränkning.”33
Det kan alltid uppkomma situationer där rättsystemet inte kan uppvisa en regel som svarar mot det rättsliga problem den enskilde ställts inför, varpå här således föreligger en rättsbrist. I bristen på rättslig reglering skapas godtycke i den rättsliga bedömningen, vilket resulterar i att allmänheten hålls i ovisshet. Att utsättas av styrande myndigheters godtycke får anses kränkande för individen.34
2.2 Formell och materiell rättssäkerhet
Rättssäkerhetsbegreppet kan delas in i kategorier om formell- och materiell rättssäkerhet. Formell rättssäkerhet innebär att rättsskipning och myndighetsutövning sker med stöd av rättsregler och på så sätt uppvisar en hög grad av förutsebarhet och enhetlighet.35 Det formella kravet på en tydlig och enhetlig rättstillämpning ger den enskilde ett skydd mot en
27
Peczenik, Vad är rätt?, s. 84.
28 Zila, Josef, Om rättssäkerhet, SvJT 1990 s. 284, på s. 284.
29 Gustafson, Håkan, Rättens polyvalens: en rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet,
Sociologiska institutionen, Lunds universitet, 2002, s. 313.
30 Se lag (2010:1408) om ändring i regeringsformen. 31
Frändberg, Åke, Om rättssäkerhet, JT 2000/01 s. 269, på s. 270.
32 Frändberg, s. 274-275. 33 Frändberg, s. 270. 34
Frändberg, s. 274-275.
16
mässig bedömning och godtyckliga beslut.36 Förutsebarhet förhindrar att den enskilde utsätts för rättsverkningar som inte kunnat förutses och ger den enskilde en möjlighet förutspå följderna av sitt handlande.
Det formella rättssäkerhetsbegreppet redogör för ett värdeneutralt begrepp och behandlar rättens beskaffenhet utan att närmare lägga vikt vid dess innehåll.37 Kravet på att rättssystemet på något sätt garanterar etiska och sociala värden ingår inte bland förutsättningarna för att beskriva ett rättssäkert samhälle.38 Att rättskipning och myndighetsutövning måste vara förutsebar godtas av många rättsteoretiker. Trots rättssäkerhetsbegreppets mångtydighet råder viss konsensus om att förutsebarhet är en grundläggande beståndsdel.39 Det råder dock delade meningar om förutsebarheten i sig kan uppfylla kravet på rättssäkerhet.40
Materiell rättssäkerhet innebär visserligen rättsskipning eller myndighetsövning vara rimligt förutsebar och ske med stöd av rättsreglerna. Detta räcker dock inte, utan rättsliga beslut måste underkastats en mer fullständig rättssäkerhetsnorm där hänsyn tas till etiska värden.41 Beslutens materiella innehåll måste vara etiskt godtagbara. För att illustrera detta används bl.a. det s.k. ”Hitlerargumentet” där slutsatsen är att totalitära regimers rättsregler och beslut inte kan utmärkas av rättssäkerhet enbart på grundval att de lever upp till statens formella krav.42 Rättskipning och myndighetsövning måste baseras på en ”förnuftig avvägning” mellan beaktande av förutsebarhet och etiska värden.43 Den enskilde måste på ett rimligt sätt kunna förutse verkningarna av sitt handlande, dock med särskilt beaktande av ett visst mått etisk godtagbarhet. Det är en balansgång där båda sidor måste beaktas utan att en sida ges för stort utrymme. För stort utrymme för förutsebarhet kan leda till en mindre flexibel lagstiftning, medan för stort beaktande av etisk godtagbart beslut för den enskilde kan utgöra ett hot mot förutsebarheten. Resultatet som åstadkoms i en avvägning mellan dem är materiell rättssäkerhet.44
Medan Peczenik hör till förespråkarna för ett materiellt rättssäkerhetsbegrepp, hör Frändberg till dem som är kritiska till densamma. Rättssäkerhetsbegreppet kan inte ges en entydig definition och för att kunna använda sig av begreppet som ett bidrag i en ”seriös rättsdebatt /…/ och inte bara som ett honnörsord” måste begreppet preciseras. 45
Att använda begreppet med betydelsen förutsebarhet i rättsliga intressen är en sådan precision som används i allra högsta grad i juridiskt språkbruk och därför bör inte heller oklara begrepp såsom etik föras samman med detta.46
36 Peczenik, Juridikens teori och metod, s. 11. 37 Gustafson, s. 348. 38 Zila, s. 300. 39 Zila, s. 284. 40 Peczenik, Vad är rätt?, s. 90-91. 41 Peczenik, Vad är rätt?, s. 94. 42 Peczenik, Vad är rätt?, s. 97-98. 43 Peczenik, Vad är rätt?, s. 94. 44 Peczenik, Vad är rätt?, s. 95. 45 Frändberg, s. 271. 46 Frändberg, s. 271.
17
2.3 Vid åldersbedömning
Socialstyrelsen har i sitt ställningstagande angående medicinsk åldersbedömning uttryckt att ett handläggningsbeslut angående åldersbedömning av en ung person i praktiken får en rättsverkan. Ett sådant beslut påverkar nämligen den unges sociala situation och samhällets stöd i form av boende, rätt till god man, skolgång m.m.47 Socialstyrelsen hänvisar till The United Nations Refugee Agency [cit. UNCHR] och United Nations International Children’s Emergency Fund [cit. UNICEF] m.fl. som tydligt i sina rekommendationer markerar att förändring av ålder måste ske på ett rättssäkert sätt i form av ett formellt beslut med besvärs-hänvisning.48 Denna uppfattning delas av Socialstyrelsen som menar att åldersbedömning måste ”uppfylla krav på objektivitet, vetenskaplighet, kvalitet och rättssäkerhet.”49
För att tillgodose nämnda krav ska åldersbedömningens genomförande ske på ett strukturerat och standardiserat sätt av personer med specialistkompetens. Därmed ska möjligheter skapas för ett enhetligt förfarande.50 Dessa riktlinjer behandlar dock endast själva proceduren och säger ingenting om att ta hänsyn till den enskilde. Ställningstagandet får således anses framställa åldersbedömning ur en formell rättssäkerhetsaspekt.
Uppsatsen syfte är att undersöka åldersbedömning av unga lagöverträdare vid lagföring för brott. Åldersbedömning har som nämnts inledningsvis en betydelse för påföljdsbestämningen. Att döma ut en straffrättslig påföljd hör till en av de mest ingripande former av myndighets-utövning som staten kan företa mot den enskilde. Det är därför av yttersta vikt att det straff-rättsliga påföljdssystemet är utformat på ett sätt som så långt det är möjligt garanterar rättssäkerhet i form av likabehandling och förutsebarhet.51 En ung lagöverträdares ålder är av avgörande betydelse vid valet av påföljd. På grund av brottsbalkens utformning är det viktigt att klargöra den unges ålder.
2.4 Grundläggande fri- och rättigheter
2.4.1 Regeringsformen
I RF 2 kap. redovisas de grundläggande fri- och rättigheter som den enskilde erhåller gentemot det allmänna, d.v.s. allmänna verkställande organ såsom domstolar men även norm-givande organ som kan innefatta andra myndigheter. 52 De grundläggande fri- och rättigheterna kan vara dels absoluta som inte kan begränsas utan föregående grundlagsänd-ring, dels relativa som kan begränsas genom lag.53 Vad gäller åldersbedömning är främst grundläggande fri- och rättigheter som garanterar skydd mot den personliga integriteten av intresse.
47 Socialstyrelsen (utg.), Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, Dnr 31156/2011,
”http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18780/2012-6-54.pdf”, s. 2, lydelse 2014-05-19.
48 Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, s. 2. 49
Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, s. 2.
50 Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, s. 2. 51 SOU 2012:34, band 2, s. 140.
52
Prop. 1975/76:209 s. 86.
18
I RF 2 kap. 6 § stadgas skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp:
”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.
Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartlägg-ning av den enskildes personliga förhållanden.”
I paragrafen ges den enskilde ett skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp även i andra fall än vad som avses i RF 2 kap. 4-5 §§ om dödsstraff, kroppsstraff, och tortyr. Som påtvingat kroppsligt ingrepp räknas exempelvis kirurgiska operationer, men även läkarundersökningar och tagande av blodprov.54 Var och en är vidare skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och dylika intrång. Här anses även kroppsbesiktning vara ett sådant kroppsligt ingrepp som omfattas av RF 2 kap. 6 § 1 st.55 Enligt RF 2 kap. 20 § 1 st. 2 p. och 21 § får emellertid detta skydd inskränkas genom stöd i lag, så länge det sker med hänsyn till ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
2.4.2 Europakonventionen
Sedan den 1 januari 1995 är Europakonventionen integrerad som en del av svensk rättsord-ning genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [cit. Europakonventionen]. Inkorporeringen av Europakonventionen har skett genom vanlig lag. I RF 2 kap. 19 § stadgas emellertid att lag eller föreskrift inte få meddelas i strid med Europakonventionen. Genom denna bestämmelse markeras konventionens särskilda betydelse och ger den en starkare ställ-ning i jämförelse med vanlig lag.56 I händelse av en eventuell normkonflikt ska RF 11 kap. 14 § tillämpas. Den lag eller föreskrift som uppenbart står i strid med Europakonventionen ska inte tillämpas.57
Det mest grundläggande skyddet för den personliga integriteten genom fysiskt ingrepp i någons rättssfär, är förbudet i artikel 3 mot tortyr, omänsklig samt förnedrande behandling eller bestraffning. Skulle det istället vara fråga om en mindre allvarlig kränkning och som inte inryms under artikel 3, kan istället artikel 8 om rätten till skydd för privat- och familjeliv bli aktuell.58 Skyddet i artikel 8 riktas således mot den typ av fysiska kränkningar av den personliga integriteten som inte omfattas av artikel 3.
54 Prop. 1975/76:209 s. 147. 55
Av prop. 1993/94:24, s. 25 framgår att även kroppsbesiktning är ett sådant kroppsligt ingrepp som omfattas av bestämmelsen i RF 2 kap. 6 § 1 st.
56 Prop. 1993/94:117, s. 36. 57
Prop. 1993/94:117, s. 36.
19
I artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv föreskrivs:
”1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.”
Formuleringen i Artikel 8 är mycket allmänt hållen där många former av integritetskränkningar inryms. Detta konstateras även av Europadomstolen i Pretty v. the United Kingdom där det konstaterades att “the concept of “private life” is a broad term not susceptible to exhaustive definition. It covers the physical and psychological integrity of a person”59. Genom Europadomstolens definition, om vad rätten till privatliv innefattar, kan således konstateras att den avser såväl skydd för fysisk- som psykisk integritetskränkningar. Enligt artikel 8.2 får rättigheter enligt 8.1 inskränkas av myndigheter med stöd i lag, i det fallet det anses nödvänligt med hänsyn till allmänt eller enskilt säkerhet och förebyggande av brottlig verksamhet.60 Åldersbedömning kan vara både ett psykiskt och fysiskt ingrepp där det gäller att med olika medel försöka bestämma en unge lagöverträdarens ålder. Vad gäller just fysiska ingrepp har bl.a. konstaterats att kroppsbesiktning av en intagens besökare är ett brott mot artikel 8 och inte kan anses vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.61 Det anses också som brott mot artikel 8 att genomföra en gynekologisk undersökning av en brottsmisstänkt.62 Det har emellertid inte kunnat identifieras något rättsfall kopplat till artikel 8 som tar upp frågan om åldersbedömning av en tilltalad.
59
Pretty v. the United Kingdom, judgment of 29 April 2002, European Court of Human Rights, no. 2346/02 (Sect. 4), p. 61.
60 Ekelöf, Per Olof, Bylund, Torleif & Edelstam, Henrik, Rättegång: tredje häftet, 7 uppl. Norstedts Juridik,
Stockholm, 2006, s. 50.
61 Wainwright v. The United Kingdom, judgment of 26 September 2006, European Court of Human Rights, no.
12350/04 (Sect. 4).
62 Y.F v. Turkey, judgment of 22 July 2003, European Court of Human Rights, no. 24209/94 (Sect. 4), p. 41-44.
Den sökandes hustru hade gripits för misstanke att agerat medhjälpare till en terroristorganisation. Under tiden i häkte hade en gynekologisk undersökning genomförts mot hennes vilja. Undersökningen hävdades vara nödvändig för att kontrollera om hon blivit utsatt för sexuellt våld av polis.
20
3 Särbehandling av unga lagöverträdare
3.1 Ålder och identitet
Begreppet identitet saknar idag en legaldefinition i svensk lagstiftning. 63 Det finns inte heller förarbeten som närmare preciserar dess innebörd. Vad gäller identitetsprövningen har genom praxis konstateras att identitet består av den sökandes namn, ålder och som huvudregel medborgarskap.64 En individs ålder får således anses vara en del av en individs identitet. I förevarande uppsats används begreppet ålder i bemärkelsen kronologisk ålder, d.v.s. den ålder som baseras på tideräkning från individens födelsedatum.65 Den kronologiska åldern är en viktig del av en individs identitet och definierar rättigheter samt skyldigheter, såsom ekonomiska transfereringar, giftermål, rösträtt, skolgång och straffrättsligt ansvar.66 Den kronologiska åldern delar in en individs kompetens i vissa entydiga rättsliga åldersgränser och markerar på så sätt gränsen mellan barn, ungdom och vuxen ålder.67 Ett grundläggande exempel på detta är Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (SÖ 1990:20) [cit. Barnkonventionen] där det i artikel 1 anges att barn är varje person som är yngre än 18 år. Med ett juridisk konkretiserat begrepp får en individs kronologiska ålder stor betydelse.68 Även om den juridiska definitionen, som markerar vissa rättigheter och skyldigheter, alltjämt bygger på den kronologiska åldern finns det dem som hävdar att det kulturella sammanhang den enskilde individen kommer från inte bör avfärdas.69 Ålder är lång ifrån universell och påverkas av faktorer som kön, klass, kultur, och etnicitet. Därför skulle det upplevas som märkligt att hänvisa till kronologisk ålder då den inte återspeglar verkligheten.70 Andra typer av åldersbegrepp är exempelvis biologisk ålder som definierar individens potentiella livslängd eller social ålder som definierar individens roll och ansvar i en samhällelig kontext.71 Även om den kronologiska åldern huvudsakligen är den ålder som får betydelse i rättsliga sam-manhang kan ålder definieras på fler sätt. Den kronologiska åldern är således bara en del av individens ålder.
63
MIG 2011:11, på s. 3.
64 Prop. 1997/98:178 s. 8.
65 Settersten, Richard & Mayer, Karl Ulrich, The measurement of age, age structuring, and the life course,
Annual Review of Sociology, vol. 23, 1997, s. 233-261, på s. 234.
66
Svenska Barnläkarföreningen (utg.), Medicinsk åldersbedömning av barn i övre tonåren – instruktioner för
barnläkarundersökning,
”http://www.blf.net/blf_ny/sektioner/Instruktion_Barnmedicinsk-aldersbedomning-BLF_140116.pdf”, s. 1, lydelse 2014-05-19.
67 United Nations International Children’s Emergency Fund [cit. UNICEF] (utg.), Smith, Terry, Brownlees,
Laura, Age assessment practices: a literature review & annotated bibliography, “http://www.unicef.org/protection/57929_58022.html.”, s. 1, lydelse 2014-05-19.
68 UNICEF, s. 2. 69 UNICEF, s. 7. 70
Settersten & Mayer, s. 236.
21
3.2 Straffbarhetsålder
För att brottspåföljd ska kunna ådömas den tilltalade krävs att ett antal straffbarhets-förutsättningar är uppfyllda, varav den primära är straffbarhetsåldern.72 Här får således den kronologiska åldern betydelse då den fungerar som en ”markör” för att bestämma en lägsta ålder för vilken en person kan dömas till straffrättsligt ansvar. 73
I relation till unga lagöverträdare anger Barnkonventionen i artikel 40.3 (a) att det åligger konventionsstaterna att ange en lägsta ålder för straffbarhet. En lägsta straffbarhetsålder är motiverad då grundläggande principer om förutsebarhet och likställdhet annars skulle äventyras. Det kan visserligen invändas att en individuell prövning av den enskilde individens mognadsgrad skulle vara mer lämplig med argumentet att barn mognar olika. Detta kan emellertid inte uppvägas mot de nackdelar och den rättsosäkerhet detta skulle medföra för den enskilde unge lagöverträdaren.74 I enlighet med BrB 1 kap. 6 § inträder straffbarhetsåldern i Sverige vid 15 år. Det innebär att en person från den dag då denne fyller 15 år, utifrån straffrättslig synpunkt, är fullt ansvarig för sina handlingar. En gärning som begås av den som ännu inte fyllt 15 år faller inte under straffrättsskipningen och lagöverträdaren kan således inte dömas till påföljd för brott. Det bör understyrkas att avgörande är åldern då brottet begås och inte åldern när lagföring av den unge lagöverträdaren sker.75
Straffbarhetsåldern 15 år utgör visserligen den gräns vid vilken en ung person kan hållas straffrättsligt ansvarig. Förevarande uppsats avser att behandla de ungdomar som har uppnått straffbarhetsålder och som räknas till den grupp som benämns som unga lagöverträdare. Med unga lagöverträdare avses gärningspersoner som begår brott innan de fyllt 21 år.76 För dessa ungdomar som begår brott aktualiseras särskilda rättsregler, exempelvis lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [cit. LUL]. Ett exempel som redovisas för mer ingående nedan är särbehandling vid påföljdsbestämning för lagöverträdare innan 21 års ålder. 77
3.3 Om grunden för särbehandling
Varför unga lagöverträdare bör särbehandlas i mildare riktning vid påföljdsbestämningen behandlas bl.a. i doktrin av Nils Jareborg och Josef Zila som uppställer tre grunder:78
(1) Outvecklad ansvarsförmåga; Rent biologiskt befinner sig en ung person i en utvecklingsfas.79 Att bli vuxen är en inlärningsprocess. Den unge har svårare att
72 Jareborg, Nils & Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, 3 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2010, s.17. 73 Nordlöf, Kerstin, Unga lagöverträdare: i social-, straff- och processrätt, 2 uppl., Studentlitteratur, Lund,
2012, s. 175.
74 Nordlöf, s. 178.
75 NJA 1998 s. 693, på s. 696.
76 Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, s. 291. 77 Jareborg & Zila, s. 150.
78
Jareborg & Zila, s. 150-151.
79 Det finns forskning som visar på att hjärnan först är fullt utvecklad vid drygt 25 års ålder. Se Giedd, Jay,
Blumenthal, Jonathan, O. Jeffries, Neal, Castellanos, FX, Liu, Hong, Zijdenbos, Alex, Paus, Tomáš, Evans. Alan & Rapoport, Judith, Brain development during childhood and adolescence: a longitudinal MRI study, Nature Neuroscience 2 (10), 1999, s. 861 - 863.
22
kontrollera känslouttryck, har inte förståelse för samhällets grundläggande värderingar och krav i samma utsträckning som en vuxen.
(2) Större sanktionskänslighet; Unga människor är mer känsliga för bestraffning. Bestraffning kan störa utvecklings- och inlärningsprocessen. Exempelvis kan ett frihetsberövande straff göra det svårare för den unge att återknyta till samhället. (3) Större tolerans; Den unges mognadsprocess innefattar ett visst mått av
frigörelsebe-hov och ett begär att testa gränser. Detta behövs till ett visst mått för att lära sig hantera konsekvenser.
Av ovanstående tre punkter kan utläsas att särbehandlingen av unga lagöverträdare bygger på en skyddstanke. Barn når först vid en viss ålder den mognadsgraden att de kan förväntas ha förmåga ta ansvar för sina handlingar.80 Det är viktigt att ta hänsyn till att ungdomar i åldern 15–20 år ännu inte har en fullt utvecklad förmåga för att ta ansvar. Det går därför inte att ställa samma krav på den unge lagöverträdaren i fråga om mognad och livserfarenhet som på den vuxne. Unga lagöverträdares mognadsprocess bör inte äventyras och det är därför inte tillräckligt att enbart fokusera på den brottsliga gärningen, utan hela den unges situation ska tas i beaktande.81 Ungdomar som begår brott är ofta socialt utsatta och i behov av stöd och hjälp, dessutom kan kriminaliteten vara ett resultat av svåra hemförhållanden. Det kan därför finnas fall där den unge inte bör betraktas som den egentlige skyldige.82
Ett straff har inte alltid den preventiva effekten på ett barn som på en vuxen. Det finns dessutom andra resurser, exempelvis via socialtjänstens försorg som är mer lämpade för att ta hand om den unge än de som straffrätten har.83 Med hänsyn till att straffrättsliga åtgärder kan vara skadliga eller opassande bör större tolerans visas mot unga lagöverträdare. Straffrättsliga ingripanden mot unga människor bör därför anpassas till den unges brist på mognad, begränsade erfarenheter och särskilda förhållanden.84
3.4 Vid straffvärdebedömning och straffmätning
Enligt BrB 29 kap. 1 § 1 st. ska straff, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstil-lämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Med straffvärde avses brottets svårhet i förhållande till andra brott, d.v.s. hur allvarligt brottet är.85 Bestämmelsen i BrB 29 kap. 1 § kompletteras med 2 och 3 §§ uppställda försvårande respektive förmildrande omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Vid bedömningen av straffvärde kan den unges ålder beaktas som förmildrande omständigheter enligt BrB 29 kap. 3 § 1 st. 3 p. om den unges brottsliga handling står i samband med dennes bristande förmåga, utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Paragrafen är således inte tilltänkt att tillämpas generellt på unga
80 Jareborg & Zila, s. 18. 81 SOU 2004:122, s. 144. 82 Nordlöf, s. 178. 83 Nordlöf, s. 179. 84 SOU 2004:122, s. 144.
23
överträdare utan beaktas då den unge lagöverträdaren klart avviker från ungdomars beteende i allmänhet och är ovanligt omogen för sin ålder.86
I BrB 29 kap. 7 § anges att den tilltalades ungdom ska beaktas särskilt vid straffmätningen, om brottet begåtts innan han eller hon fyllt 21 år. För brott som begås innan han eller hon fyllt 21 år får inte följa fängelsestraff som är svårare än fängelse i tio år. Skulle fängelse på längre tid alternativt livstid vara föreskrivet för brottet, får den tilltalade dock dömas till högst 14 år. Till skillnad från vad som stadgas i BrB 29 kap. 3 § 1 st. 3 p. krävs således inte att den unge lagöverträdarens ålder på något sätt påverkat handlandet. Här sker ett allmänt hänsynstagande till låg ålder, som tillåter att rätten dömer ut lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Straffrättsliga ingripanden drabbar generellt unga lagöverträdare hårdare än vuxna och av den anledningen finns skäl till att göra en mildare bedömning.87 Rätten ska således i förhållande till den som ännu inte fyllt 21 år tillämpa en på visst sätt justerad straffskala. I doktrin har följande riktlinjer för straffreducering ställts upp:88
Ålder Straffnedsättning Ungefärlig strafflängd
15 år 75-85 % 1/5 16 år 65-75 % 1/4 17 år 55-65 % 1/3 18 år 45-55 % 1/2 19 år 30-40 % 2/3 20 år 20-30 % 3/4
Fasta procentsatser har visserligen avvisats av HD med hänvisning till att det inte är endast ålder som avgör hur stor straffnedsättningen blir.89 Det är inte enbart den tilltalades ålder som ska vara avgörande för hur stor straffnedsättningen blir i det enskilda fallet, utan övriga omständigheter som återfall i brottslighet enligt BrB 29 kap. 4§ och de s.k. billighetsskälen i BrB 29 kap. 5 § är av betydelse. Det konstateras dock att domstolarna i stor utsträckning tillämpar dessa riktlinjer för straffreducering av fängelse för ungdomar.90
86
Prop. 2009/10:147, s. 45.
87 Borgeke, s. 213.
88 Jareborg & Zila, s. 150-151. 89
NJA 2000 s. 421, på s. 7-8.
24
4 Åldersbedömning
4.1 Migrationsverkets åldersbedömning
Som redogjorts för i kapitel 3 får den kronologiska åldern en avgörande betydelse vid straff-mätning enligt BrB 29 kap. 7 §. Att åldern klargörs är följaktligen en förutsättning för att den unge ska kunna bedömas i enlighet med gällande rätt. I händelse att den unge lag-överträdarens ålder är oklar måste därmed en åldersbedömning genomföras innan rätten kan fatta ett beslut på påföljdsbestämningen. Det bör därmed kunna krävas att åldersbedömningen sker på ett sätt som garanterar att åldern utreds på ett tillfredsställande och enhetligt sätt. Frågan om hur ålder ska utredas och hur åldersbedömningen ska genomföras finns dock inte närmare reglerad. Istället tycks rättsbildningen i huvudsak ha gått vid sidan om de traditionella rättskällorna. Ledning får istället hämtas från Socialstyrelsens ställningstagande. Detta ställningstagande behandlar dock enbart den medicinska åldersbedömningen. För att få ett mer sammanfattande intryck av åldersbedömningens genomförande har även ledning hämtats från Migrationsverkets rättsliga ställningstagande som är skrivet i samarbete med Socialstyrelsen.91 Tillsammans bidrar dessa riktlinjer till att ge en helhetsbild av hur ålders-bedömningen bör genomföras. Av det material och riktlinjer som kunnat hittas, vad gäller ungas okända ålder och åldersbedömning, är dessa utformade främst för situationer där den unge är asylsökande. De metoder och riktlinjer som beskrivs här bör dock kunna överföras och är därmed relevant även i andra situationer då osäkerhet uppstår kring den unges ålder.92 Att en ung person inte kan styrka sin ålder är i regel ett problem som aktualiseras i samband med ansökan om asyl eller uppehållstillstånd. Det handlar främst om ensamkommande ungdomar som av olika anledningar saknar tillförlitliga identitetshandlingar vid ankomsten till Sverige. Orsakerna till att identitetshandlingar saknas är många och för vilka det kan finnas godtagbara skäl. Många länder saknar exempelvis effektiva system för en säker och allmän registrering av individers födelsetider. Det finns också uppgifter som pekar på att endast hälften av alla barn i samtliga utvecklingsländer får sin födsel registrerad.93
Enligt 1 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) [cit. UtlL] är ett barn en person som inte nått myndighetsåldern 18 år. Att avgöra huruvida den sökande är myndig eller inte är av avgörande betydelse på grund av de särskilda regleringar för barn som ska tillämpas i migrationsprocessen.94 Osäkerhet beträffande ålder innebär att den sökande annars lider risk att felaktigt nekas det särskilda skydd som tillskrivs dem genom internationella konventioner
91
Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren och Migrationsverket (utg.), Rättsligt
ställningstagande angående åldersbedömning, RCI 17/2012, Lifos,
”http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentAttachmentId=37302”, lydelse 2014-05-19. Socialstyrelsen har den 2 juli 2012 upphävt tidigare allmänna råd (SOSFS 1993:11 Medicinsk utredning av invandrarbarn och
adoptivbarn) genom kungörelse SOSFS 2012:13. I samband med det lämnades det nya ställningstagandet om
åldersbedömning av barn i övre tonåren som redovisas i uppsatsen. Med den nya regleringen hoppas risken minska för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år.
92 UNICEF, s.10. 93
UNICEF, s. 1.
25
och nationell lagstiftning.95 En åldersbedömning inleds därmed redan i samband med att ansökan om asyl eller uppehållstillstånd påbörjas.96 Själva åldersbedömningen räknas som en del av denna ansökan.
När det föreligger tvivel om den sökandes ålder är det Migrationsverket uppgift att genomföra en åldersbedömning. Det är emellertid den asylsökande som har bevisbördan för att göra sin ålder sannolik. Migrationsverket har dock ett långtgående utredningsansvar och ska hjälpa den sökande att uppfylla sin bevisbörda.97 För att kunna genomföra en bedömning av den sökandes ålder används metoder för att undersöka existerande identitetshandlingar, orienterade samtal men även medicinska åldersundersökningar. Det är däremot inte accepta-belt att använda ovetenskapliga metoder såsom utseendebedömningar.98
4.1.1 Identitetshandlingar
Den sökande är skyldig att för Migrationsverket uppvisa de identitetshandlingar som denne är i besittning av.99 Finns identitetshandlingar prövas först och främst huruvida den sökande gjort sin ålder sannolik genoms sådan ingiven bevisning. Genom principen om fri bevis-värdering som bl.a. återfinns i RB 35 kap. 1 §, kan inga formella krav ställas på de identitetshandlingar som åberopas. Det finns emellertid flera faktorer som påverkar handling-ens bevisvärde. För ett högt bevisvärde krävs att handlinghandling-ens äkthet inte går att ifrågasättas.100 För att utröna handlingens äkthet undersöks om den har utfärdats av en behörig myndighet och omständigheterna kring utfärdandet. Handlingen bör inte vara av för enkel beskaffenhet. Därför undersöks handlingens utformning och om den innehåller uppgifter som är relevanta för att styrka identiteten, exempelvis om den går att koppla till den sökande genom foto eller fingeravtryck.101
För att göra sin identitet sannolik med hjälp av identitetshandlingar bör handlingarna tala för en hög grad av äkthet och för att de avser samma identitet som påstås. Migrationsverket ser olika på tillförlitligheten för olika pass. Exempelvis anses afghanska pass utfärdade efter april år 1992 inte uppfylla säkerhetskraven, då det inte sker en tillräckligt säker identitetskoll när pass utfärdas.102
4.1.2 Orienterande samtal
Det ankommer alltid på Migrationsverkets tjänstemän att genomföra en muntlig utredning och därefter noggrant värdera den sökandes utsaga.103 I praktiken sker det genom s.k.
95 Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, s. 2. 96 Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående åldersbedömning, s. 2.
97 Migrationsverket (utg.), Handbok för
migrationsärenden,”http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart-uppdrag/Lagar-och-regler/Handbok-i-migrationsarenden.html”, s. 686-687, lydelse 2014-05-19.
98 Socialstyrelsen, Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, s. 2. 99 Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående åldersbedömning, s. 6. 100 Prop. 1997/98:178, s. 8.
101
Prop. 1997/98:178, s. 8.
102 Migrationsverket (utg.), Migrationsverkets bedömning av identitetsdokument,
”http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Bli-svensk-medborgare/Medborgarskap-for-vuxna/Styrkt-identitet/Migrationsverkets-bedomning-av-identitetsdokument.html#Afghanistan”, lydelse 2014-05-19.
