Sju lärares uppfattningar om fenomenet coaching inom skolans utvecklingssamtal

Malmö högskola

Examensarbete

Sju lärares uppfattningar om fenomenet

coaching inom skolans utvecklingssamtal.

Seven teachers' opinion on the phenomenon

coaching within the framework of

discussions on progress

Patrik Wåhlin

Lärarutbildning 90hp Examinator: Jan Härdig 2009-12-17 Handledare: Roger Åkerman

1 Sammanfattning

Syfte i denna studie vill jag undersöka hur choaching som fenomen kan användas

inom ramen för skolans utvecklingssamtal samt se om detta inslag gynnar elevens utveckling.

Metod min studie som syftar till att undersöka om och i så fall hur coaching

används vid den gymnasieskola som jag arbetar på.

Resultat pekar på att det finns en betydande skillnad i hur man använder

coaching bland lärarna som var med urvalsprocessen, vilka elever som ska

coachas, och att detta återspeglas i elevernas aktiva deltagande. Lärarna jag pratat med hävdar att de har börjat tänka mer i coaching tankar men även att det är lättare att få elever motiverade till att arbeta lite mer för att nå sina mål. Det framstår dock fortfarande vara ett verktyg som lärarna ser som viktigt för att komplettera nuvarande utvecklingssamtal och andra samtalsformer mellan lärare och elever.

Nyckelord: Coaching, handledning, utveckling, självkänsla, självförtroende.

Patrik Wåhlin Handledare: Roger Åkerman

Skäppevägen 10 Examinator: Jan Härdig 37470 Trensum

Innehållsförteckning

1 Inledning 4

1.1 Bakgrund 4

2 Problem och syfte 6

2.1 undersökningens huvudfrågor 6

3 Litteraturgenomgång 7

3.1 Coaching som begrepp 7

3.2 Coaching som ett recept 7

3.3 Företag eller organisationer inom coaching 7

3.4 Coaching sett ur ett lärandeperspektiv 8

3.5 Terapi eller coaching 10

3.6 Mentorskap eller coaching 11

3.7 Definitioner av coaching och coachens olika uppgifter 11

3.8 Självkänsla 14

3.9 Styrdokument för utvecklingssamtal 15

3.10 Mentorn – lärare, terapeut eller coach? 17

3.11 Sammanfattning av olika definitioner 18

4 Forskningsmetod 20 5 Resultat 22 6 Diskussion 25 6.1 Diskussion 25 7 Käll- och litteraturförteckning 27 8 Bilagor 29

1

Inledning

Alla lärare är inte alltid rationella med att bidra till att skapa varaktiga framgångar hos de elever de möter i sin vardag. Framgång ligger inte enbart i räkenskap och anseende till exempel genom betyg, utan det ligger även i grund av att vilja och känna glädje i att anstränga sig.

I detta examensarbete kommer jag att ta fram individens goda egenskaper för att få större effektivisering, bättre resultat, livsglädje och självkänsla inom

skolarbetets ram. Jag undersöker en lärarstil som öppnar upp för elevens motivation och använder mig av det just nu så aktuella begreppet coaching.

1.1Bakgrund

Följande berättelse är hämtad från min erfarenhet av att ge ungdomar coaching inom orienteringsverksamheten.

När Greger kommer i mål efter att ha sprungit sin orienteringsbana som var 4,9

km lång och hade 12 kontroller så känner han sig inte riktigt nöjd. Han tycker att han skulle ha kunnat sprungit lite fortare. Som ledare ber jag honom att han ska gå och duscha så att vi kan gå igenom banan efteråt men även så att han inte blir kall och drar på sig en förkylning. Greger får en banan att äta på vägen till

duschen för att blodsockret ska nå rätt nivå.

När Greger kommit tillbaka från duschen och fått mat i magen så går vi muntligt igenom vad som var bra och vad som var mindre bra. Greger får även rita vilka vägval som han valde att springa och på så sätt kan man jämföra med andra löpare som sprungit samma sträcka och hur de tänkte för att nå till delmålet. Till nästa tävling så tror jag att Greger har lärt sig att han måste läsa mer på

höjdkurvorna. Det går fortare att springa runt de stora höjderna istället för över dem. Detta kan Greger utnyttja och försöka tänka på vid nästa tävling eller träning. Då tror jag att han känner sig mer tillfreds när han kommer i mål vid kommande tävlingar.

Handledning förekommer i många sammanhang, inte minst inom skola och utbildning. En form av handledning är de olika samtal som lärare och mentorer genomför med sina elever. Ett av dessa samtal är utvecklingssamtalet.

Utvecklingssamtal är obligatoriska i grundskolan sedan 1994 och på

gymnasieskolan sedan år 2000. Enligt Myndigheten för skolutveckling bygger utvecklingssamtalet på ”ömsesidighet och förtroende” och ska ”hållas mellan elev, förälder och lärare”. Dessutom förklaras att alla tre parter skall ha

möjlighet att överblicka utvecklingen i elevens lärande och sociala förmåga, (Myndigheten för skolutveckling, 2006). På den skola som min undersökning är utförd är utvecklingssamtal en av de uppgifter som åligger en mentor.

Jag fick idén till att fördjupa mig i coaching efter att ha lyssnat på en föreläsning av Susanne Peterssons,(2009) ”Ta fram kraften inom dig” och sedan läst boken med samma namn. Jag vill jämföra utvecklingssamtal med orientering då jag varit ledare och har sysslat med ungdomar som orienterar och upplevt kraften av hur orienteringen vid genomgång kan ge dem stöd att utvecklas i sin idrott. Mina tankar är att detta kan man göra med elever också när man arbetar med olika uppgifter i skolan. ”Att lära sig konsten att ta fram och använda sin inre kraft är

naturligtvis inte något som enbart är förbehållet idrottseliten. Vi kan alla lära oss den konsten - och vi har mycket att vinna på att göra det!”( Petersson. 2009

s.17)

Det viktigaste med samtalen och genomgångarna i skolan och

orienteringsklubbarna är att man lyfter fram det som är positivt och på så sätt ökar självförtroendet hos eleverna. Detta vet jag av egen

erfarenhet fungerar mycket bra. Om jag som exempel kommer

springande i skogen, tittar på kartan och ser att jag ska ha en sänka som kontrollpunkt vilket jag har svårt för. Vid dessa tillfällen brukar jag tänka att detta kommer att gå bra. ”Du är ju bra på att hitta höjderna

så måste ju sänkan vara i mellan höjderna.” Att forma en målbild i

huvudet och att detta ska jag klara är viktigt för eleven.

Egentligen skulle man kunna ha samtal oftare med elever som fyllt 18 år där vårdnadshavare inte behöver bjudas in. Dessa samtal skulle man kunna kalla coachingsamtal.

Detta är säkert lättare för oss lärare som arbetar på yrkesförberedande program som träffar eleverna oftare än för de lärare som arbetar på program som är studieförberedande och träffar eleverna färre lektioner. Samtal mellan en intresserad, deltagande vuxen och ungdomar som söker sitt mål skulle få

eleverna att prestera bättre, uppnå målen snabbare och på så sätt utvecklas mer. Det är på detta sätt som jag menar att utvecklingssamtal kan innebära att

2 Problem och syfte

I denna studie vill jag undersöka hur lärarna ser på coaching som fenomen och vad de anser kan användas inom ramen för skolans utvecklingssamtal. Jag vill också veta om de tycker att detta inslag gynnar elevens utveckling.

Vidare så vill jag jämföra lärarnas uppfattning med min litteraturstudie om

fenomenet coaching. Vilken betydelse det ges i skolans styrdokument? Hur skulle coaching naturligt kunna yttra sig i samtalen mellan elev och lärare?

2.1 Undersökningens huvudfrågor

Vilka tankar har de intervjuande lärarna gällande: Vad innebär coaching?

Hur kan coachande inslag användas inom skolans utvecklingssamtal? I vilka andra skolsammanhang kan coaching användas?

Förutom att lyssna in och tolka lärarnas tankar om detta just nu aktuella fenomen, så vill jag föra en diskussion om hur skolan bättre kan tillvarata de

utvecklingssamtal som ändå förväntas ske mellan lärare och elev.

Jag är medveten om att coaching som begrepp inte används i skolans värld och i skolans styrdokument. Jag får därför leta efter synonymer som passar enligt de definitioner som jag hittar i annan litteratur.

3 Litteraturgenomgång

3.1 Coaching som begrepp

Det är inte helt enkelt att definiera begreppet coaching och dessutom sätta in begreppet i ett helt nytt sammanhang. För att förstå vad coaching innebär gäller det, att först förstå hur begreppet coaching uppkommit och i vilket sammanhang det har uppträtt i. Coaching behandlas först utifrån olika jämförelser med andra begrepp, som kan liknas med begreppet coaching. Susanne Pettersson (2009) tar upp de viktigaste likheterna och skillnaderna mellan coaching, terapi, vägledning och mentorskap. I grunden är hon tennisspelare och har skrivit böcker om

coaching och haft föreläsningar i samma ämne.

3.2 Coaching som ett recept

Organisationsforskaren Kjell Arne Rörvik (2002) har studerat på vilket sätt nyskapande idéer växer fram och hur olika tankesätt utvecklas inom olika verksamheter. Han menar att vissa idéer som man har kan användas som recept Recept som ”ligger i tiden” framhålls vara betydelsefulla problemlösare, en sorts meningsbärande och förenklande symboler, vilka beskrivs som redskap. Det tycks också vara så att dess omfattning ökar i länder, som anses vara moderna och öppna för nya idéer, liksom till personer med öppenhet vilket föder framgång. Detta sker i en form av social auktorisering där receptet framställs som

kompetent, en fördel för dess fortsatta existens. Rörvik menar att ”En

organisation kan och måste utformas och omformas – allt efter vad man varje tillfälle vill uppnå” (s.31). Det är ledningen i de olika organisationerna som väljer

vilka recept som just då ska tillämpas, utifrån de urval som finns. Recepten är alltså till för både förändring och förbättring. Min tolkning av coaching är att man skulle kunna betrakta det som ett slags recept, vilket exempelvis kan tillämpas inom skolan och i syfte att öka lärandet bland elever.

Coaching kan enligt Rörvik även förklaras som verktyg eller redskap som en del i en pågående moderniseringsprocess med målet att förbättra och stärka

inlärningsprocesser, förbättra resultat och stärka elevernas egen utveckling.

3.3 Företag eller organisationer inom coaching

Det finns många företag och organisationer som jobbar med att utbilda och

tillhandahålla coacher av olika slag. Kraftsamlarna är en av många privata aktörer på den svenska marknaden som utbildar coacher. Denna organisation riktar sig främst till verksamheter som fokuserar på ledarutveckling inom det privata näringslivet, men även till den offentliga sektorn. De som utbildas är

företagsledare, ledningsgrupper, skolledare och lärare. (http://www.kraftsamlana.se)

3.4 Coaching sett ur ett lärandeperspektiv

Det går att se på coaching på olika sätt. I detta kapitel av litteraturgenomgången, är målet att försöka ringa in coaching ur ett lärandeperspektiv för att se inom vilken teori som coaching kan sättas in. För mig är det spännande att jämföra begreppet coaching med vanligt förekommande utvecklingsteorier. Motivation är till exempel ett begrepp som förknippas med både lärande, nyfikenhet och att öppna upp.

Motivation omtalas nästan som ett ledord i coachingsammanhang. Kopplingen mellan motivation och lärande konstateras av många, bland annat av Knud Illeris (2007) som menar att motivation, vilja och inställning i alla högsta grad är

involverade vid all form av lärande.

Helene Ahl (2004) skriver däremot i sin kunskapsöversikt om motivation att ”

motivation är ett helt och hållet hypotetiskt begrepp” och att det snarare bör ses

som ett ” relationellt” begrepp, då motivationen alltid kan ställas i förhållande till något (s. 98). Med detta sätt att se på motivation får det snarare koppling till sociokulturell teori. Där för ser jag att samtalet mellan lärare och elever är så viktigt.

” Behaviorismen” kan ses ur ett lärandeperspektiv menar Roger Säljö (2000).

Detta innebär att den behavioristiska teorin bland annat leder till att ”individer

tenderar att upprepa beteende där man upplever någon form av positivt resultat”

(Säljö s.52).

Coaching skulle ibland kunna ses som ett behavioristiskt fenomen, då coachen kan ge återkoppling som till exempel beröm i form av uppmuntran och se personens goda sidor också vidare. Viktigt är att man försöker fokusera på de positiva resultaten. Med en behavioristisk syn motiveras människor av stimulans och uppmuntran av olika slag och då kan de alltså lära sig eller förändra sitt beteende bara lämplig stimulans eller uppmuntran finns, konstaterar Helene Ahl (2004 s. 31).

Däremot menar jag att coaching som företeelse är mycket mer individualistisk till sin karaktär och det är alltid den coachandes egna, inneboende kunskaper som ska betonas, vilket hade varit fallet om coaching hade haft ett behavioristiskt perspektiv. Istället är det den coachades egen förmåga att reflektera över sina egna behov och möjligheter att framstå som ger de främsta resultaten. Jag anser inte att belöning kan ges mekaniskt, utan inlevelse och ett gott samspel är

”Kognitivismen” är ett annat lärandeperspektiv som fått stor genomslags kraft och då speciellt genom den konstruktivistiska tanken, där man menar att individen själv föreställer sig sin förståelse av sin omvärld genom sin egen aktivitet och inte bara passivt tar emot all information. (Säljö 2000 s.56). Säljös tolkning menar att barn måste ”vara aktiva och tillåtas göra egna fysiska och intellektuella

erfarenheter för att utvecklas”. (s.61) Utvecklingen ska ses i allra högsta grad

som ett förlopp som kommer inifrån men omsätts i handling, vilket även verkar stämma överens med teorier för coaching.

Det finns också flera motivationsteorier som verkar utifrån kognitiva förtecken, bland annat Lewins teori om ”driving forces” och ”restraning forces” som Ahl (2004) nämner i sitt arbete. Dessa krafter kan alltså komma inifrån individen, men även utifrån om världen och motivationkraften anses vara summan av de återhållande och drivande krafterna Helene Ahl(s.34).

Man reflekterar över sitt eget tänkande enligt de teorier om kognitiv utveckling som, Philip Hwang, professor i psykologi och Björn Nilsson, universitetslektor i socialpsykologi presenterar (2003 s.235). Det är i tonåren som en människa först kan sägas ha stärkt sitt arbetsminne och framstår i detta avseende ha tillgång till flera olika tillvägagångssätt i sitt sätt att tänka. Förmågan att diskutera grundar sig till exempel i ett förbättrat arbetsminne. Informationsperspektivet kallas en sådan aspekt, en förmåga att välja vilken strategi som är bäst lämpad i en viss situation. Ett kognitivistiskt synsätt går därmed att tillämpa på ett begrepp som coaching, genom att man då fokuserar kring olika sätt att tänka. Med coaching ser man även till olika alternativa tillvägagångssätt, liksom att man försöker hitta lösningar på problem. Jag kommer att ytterligare jämföra kognitiv terapi med coaching under 3.5.

Enligt Piagets, teorier beskrivna av Hwang och Nilsson (2003) inträder ”det

formella operationella stadiet” kring puberteten. Detta stadium innebär att

ungdomar kan tänka i mer konstruerade och logiska banor än tidigare. Kännetecknande för detta sätt att tänka är bland annat ”förmågan att se det

möjliga i förhållande till det verkliga” och ” förmågan att resonera på ett logiskt sätt om värderingar och idéer” Hwang och Nilsson (2003 s. 235). Dessa

förmågor är synnerligen viktiga i coaching sammanhang och det är kanske därför coaching inom skolan skulle kunna fungera bäst på gymnasiet, då ungdomar har hunnit stärka denna tankeförmåga. En annan möjlighet kan vara att

gymnasieskolan är en frivillig skolform och på så sätt kan coaching ses som en hjälp för elever att fullfölja sina studier.

Coaching grundar sig till stor del på ett kognitivt perspektiv, där individens naturliga kunskap och kännedom om sitt eget liv framhävs, men coaching går också att betraktas utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Just i den sociokulturella teorin framhävs att ”Utveckling är en socialisation in i en värld av handlingar,

föreställningar och samapelsmönster som är kulturella och som existerar i och genom kommunikation” (Säljö 2000 s. 68). Coaching som företeelse bygger i

allra högsta grad på kommunikation, främst genom coachande samtal.

Samtalen sker i samspel där det är den coachade som sätter agendan, men där coachen hjälper till så att man håller fokus och belyser det den coachade kanske inte själv kunnat se.

När det gäller motivation ur ett sociokulturellt perspektiv så hävdar Susann Gjerde (2004) att motivation är något som coachen och den coachade hittar gemensamt, i samspelet och genom relationen. Viljan att se en positiv utveckling bör vara i bådas intresse, hos coachen men framförallt hos den som blir coachad. Detta är något som också går att koppla ihop med Ahls teori om motivation som ett relevant begrepp. Helene Ahl (2004) menar att motivationsproblem uppstår när ”någon vill att någon annan skall göra något och denne andre inte är med på

noterna” (Ahl s. 99). För att komma förbi motivationsproblemen är det alltså

mycket viktigt att det finns en fungerande relation och ett samspel mellan

coachen och den som coachas, liksom att den coachade inte känner sig styrd eller tvingad av coachen att göra något. Återigen är det den egna individens behov och önskemål som är utgångspunkten för coaching och coachen att utgå ifrån.

3.5 Terapi eller coaching

Det finns många likheter och motsvarigheter mellan terapi som den kognitivt fokuserande terapin, och coaching. Terapi och coaching bygger på ett ömsesidigt samarbete mellan terapeut/coach och adept/den coachade. Det sker genom en dagordning där arbetet sker genom att lyssna till adepten. Det som främst avskiljer terapi från coaching är att terapeuten arbetar med det som är ”sjukt” ”trasigt” och ”inte fungerar”, hos människor med till exempel kriser och psykiska besvär. Fokus ligger fram för allt på att tydliggöra de negativa faktorerna hos och runt individen som kan vara möjliga orsaker till tillståndet. Terapeutens roll påminner om läkarens i det att denna av tradition har en mer överordnad och styrande position gentemot sin klient och alltså fokusera på det patogena det vill säga sjukdomen, bristen. Inom coaching fokuserar mer på individens möjligheter, det salutogena, och blickar mer åt framtiden, än bakåt. Förutom att det positiva är i fokus så är coachen framför allt en mer jämbördig samtalspartner men med auktoritet till den coachade.

3.6 Mentorskap eller coaching

Mentorskap kan sägas vara ett erkänt begrepp inom skolans värld. Det finns inom lärarrollen där man som mentor har huvudansvar över ett antal elever, men också mentorn som tar hand om den nyutexaminerade läraren. I båda fallen antas

mentorn vara en både mer erfaren och oftast också en äldre person som sitter inne med mer kunskap och framför allt erfarenhet, vilket denne person delar med sig till sin adept. Mentorn förväntas också ha en slags beskyddande funktion. Inom affärslivet handlar mentorskapet också om chansen att kunna ge karriären en skjuts. Coachen i detta fall behöver däremot varken vara äldre eller mer erfaren, efter som hans/hennes funktion är att göra den coachade medveten om dennes kunskap och potential.

Gjerde menar att det är coachen och den coachade tillsammans som hittar den inre motivationen och skapar resultat. Att det enda som coachen gör ensam är att ge stöd, hjälpa till att hålla fokus och verka som en drivkraft i processen. Med andra ord leda samtalet.

Coacherna David Clutterbuck och David Megginson (2005) gör också skillnad på coaching och mentorskap. Coaching går enligt dem att se som en tillgång i syfte att arbeta med personliga stödrelationer. Coaching gestaltas som insatser med syfte att förbättra prestationsförmågan inom ett visst område. Målen utformas i samförstånd med coachen, den coachade styr i detta fall över sina mål medan coachen styr över processen. Coachen förväntas påverka genom att aktivt ge respons. Mentorskap skiljer sig i det hänseendet genom att det finns skiftande mål och att adepten i detta fall råder över både processen och målen. Mentorer kan också beskrivas som en form av bollplank, vilket coachen inte kan sägas vara. Att agera rådgivare är alltså inte en del i ett coachande synsätt, menar Clutterbuck och Megginson. Coachen fokuserar således mest på motivation och resan mot mål medan mentorn fokuserar på resultatet och resans mål.

3.7 Definitioner av coaching och coachens olika uppgifter

Att försöka precisera vad coaching är hänger mycket samman med vad en coach gör. Det är nästan omöjligt att försöka beskriva coaching utan att hänvisa till coachens uppgift i sammanhanget. Nedan redovisas hur olika organisationer och författare med stor erfarenhet av coaching, definierar begreppet coaching och coachens uppgifter

ICF (The international Coach Federation) preciserar coaching som ett samarbete mellan coachen och den coachade i en tankeskapande och kreativ process, som sporrar den coachade till att maximera sin personliga och professionella potential. Enligt ICF har coachen fyra ansvarspunkter:

Att upptäcka, klargöra och rikta in sig på vad den coachade vill uppnå Att uppmuntra den coachande till egna upptäckter

Att locka fram den coachandes egna lösningar och strategier Att hålla den coachade ansvarig

ICF hävdar också att det är den coachade som själv är experten i sitt eget liv och utgår från att varje person är kreativ, har kapacitet och är en hel människa. Det innebär att den coachade inte är där för att repareras. (http://coachfedration.org/). Coachen och ledarskapsutvecklaren Karin Tenelius, (2003), menar att coaching är ”en stödstruktur för att uppnå mål bortom det du själv ser är möjligt” där

coachen kan förväntas ”agera på ett sätt så att den andre personens resurser

frigörs”(s. 55). Tenelius pekar på betydelsen av och förmåga att coachen har en

sådan livssyn att hon/han kan se människors kapacitet och dolda möjligheter. Hon lyfter även fram tre grundläggande egenskaper som en coach bör förfoga över: (s.61- 63)

- ”Att inte bara kunna lyssna på det som sägs, utan även på det som ligger

bakom och som kanske inte sägs i ord.

- Att ställa rätt frågor som ringar in kärnan ligger till stor del i

skickligheten att lyssna.

- Att ge rak och ärlig feedback och att förstå andra människors perspektiv.” Reinhard Stelter (2003), fil dr i psykologi, understryker tekniker framställda av terapeuterna DeJong och Berg, där en icke-verbal, lyssnande intervjuteknik

rekommenderas vid ett coachande samtal. Stelter påpekar dessutom att coaching i det offentliga rummet, liksom i privatlivet ska syfta till att ”lära oss att förhandla

oss till rätta” (s.24). Förmågan att som coach kunna ställa ” de rätta frågorna” är

också något som betonas i sammanhanget. Stelter berättar om en coachs roll enligt den personliga coachingen som en slags ledsagare i processen.

Föreläsaren och konsulten John Whitemore (2002) menar att ”coaching är ett

mjukt sätt att höja medvetenheten om den existerande obalansen och att hjälpa den som coachas att hitta ett sätt att gå vidare” (s.12). Coachingens kärna

framställs genom att coaching kan frigöra en människas prestationsförmåga till max. Det är i första ledet ”en metod att hjälpa andra att lära känna sig själva” (s.16). Whitmore skriver att en coach bland annat sägs karakteriseras av att coachen är iakttagande, förutseende och uppmärksam. Något som pekar på det sättet att en coach arbetar med så kallade öppna föreställningar, vilket ska resultera i att den coachande tvingas till medvetenhet. Några av en coachs

viktigaste talanger menar Whitemore bland annat vara uthållighet, att vara neutral i sin ståndpunkt, att vara stödjande, en bra lyssnare och att ha bra självkännedom.

Avsikten med coaching, enligt Gjerde (2004), är att frigöra potential. Ett sätt att komma närmare detta är att koncentrera sig på möjligheter, tänka sig hur en problemlöst situation kan se ut, våga tänka lite mer ”utanför boxen” och inte låta problemen vara det styrande. Det är också viktigt för coachen att visa tillit till den coachade, att vara hoppingivande och optimistisk, men dock på ett

verklighetstroget sätt. Att ha någon som tror på en kan förstärka självbilden och göra att personen i fråga både kan och framför allt vågar mer. Gjerde menar att coaching bygger på en optimistisk människosyn och ett tankesätt som är mer inriktat mot lösningar och på möjligheter. Gjerde menar att coachen är ”en

samtalspartner som inte vill förändra människor, utan istället vill se dem utvecklas och utnyttja sin potential” (s.7). Ett mål som coachingen har är att

exempelvis den som blir coachad ska känna sig sedd och hörd, likaså att personen i fråga även får stöttning och utmaningar. För att coaching ska fungera krävs en bra coachingrelation. Båda parterna måste för det första vara engagerade av att vilja se en utveckling, och som grund för detta krävs också ömsesidig respekt, tillit och mod. Den coachade ska kunna uppleva trygghet, samt även kunna bli utmanad att ta nya steg, våga se nya möjligheter och tro på sin egen kapacitet. Gunnar Andersson, fil doktor i sociologi, och Anders Persson, professor i utbildningsvetenskap forskar om skolledarskap i olika skolkulturer. I deras bok som heter Coaching och handledning av grupper, skriver Andersson och Persson (2002) att coaching skulle kunna ge möjligheter om den säger som en del av en lärprocess där en handledningskultur kan växa fram. Coachen fungerar enligt dem som en observatör, vilken har till uppgift att synliggöra och iaktta elevernas olika behov. Coachen beskrivs även som en person som ger stöd och uppskattning men framför allt beröm. Men också som en person vågar ställa krav på dem som är berörda (s.104). Andersson och Persson menar att en coach har som uppdrag att skapa ett uppmuntrande klimat (s.26). Andra aspekter som framhålls är att coachen bör vara tydlig i sin ståndpunkt och ha en känsla för vad som är väsentligt och kunna avgöra vilka frågor som är viktiga att hantera.

Hilmar Thór Hilmarsson (2006), leg psykolog/leg psykoterapeut, beskriver coaching som ”samtal för förändring”, där coachen hjälper andra att lyckas genom att samtala på ett sådant sätt att den coachade själv blir motiverad och mer deltagande. Motivationen hos den coachade bedöms som A och O för att kunna åstadkomma en lyckosam förändring. Hilmarsson (s.6-7) anser att det finns tre återkommande huvudfrågor inom coachingsamtal.

Hur ser det ut i nuläget? Vad fungerar? Vad är problematiskt? Vad behöver göras bättre? Lösningar?

Enligt företaget Kraftsamlarna är coaching både en kommunikationsteknik och ett förhållningssätt. Coaching bygger även på att undvika färdiga lösningar och svar, där råd undanbedes till fördel för att istället se till de olika möjligheterna som finns.

Anders Gåserud (2001) har en bakgrund som VD och avdelningschef men har även arbetat som konsult inom kommunikation, kompetensutveckling och ledarskap. Enligt Gåserud framstår coaching som” att stödja utmana, inspirera

och vägleda människor så att de utvecklas snabbare och i rätt riktning” (s. 9).

Coachingen ses där som en del av ledarrollen och handlar då bland annat om att vägleda, undervisa och träna sina kollegor i syfte att förbättra förståelsen för produktionen, och att motivera och bli stärkt i sin egen roll som ledare.

3.8 Självkänsla

Självkänsla handlar om förmågan att uppfatta sig själv och om hur vi förhåller oss emotionellt till det vi på detta sätt upptäcker hos oss själva (Juul & Jensen, 2002). Juul och Jensen gör också gällande att barn som växer upp i en omgivning där de vuxna har förståelse för integriteten och respekten för deras egna försök att

försöka begränsa och definiera sig har ett bättre utgångsläge för att utveckla en sund egen självkänsla. Vidare anser de att det hör till de vuxnas ansvar att hjälpa och bistå barnen att skapa en bra egen självkänsla.

Förmågan att uppleva sig själv och hur vi förhåller oss känslomässigt till det vi upptäcker hos oss själva handlar om självkänsla. En bra självkänsla gör det möjligt för oss att hantera förhoppningar, krav, frestelser och annat från

omvärlden, samt hjälper oss att göra egna val som vi kan stå för och ta ansvar för genom formen av en egen inre måttstock. För att stimulera barns självkänsla kan man med enkla pedagogiska medel använda sig av sakligt beröm och kritik. Vidare anser de att ju bättre de vuxna lyckas värna ett barns integritet och möta deras behov, tankar och upplevelser, ju bättre förutsättningar för att uppleva vem de är (existentiell dimension), utvecklar barnet (Juul & Jensen, 2002). Skolans kunskapsuppdrag fokuserar däremot på barnets prestationer.

3.9 Styrdokument för utvecklingssamtal

Utvecklingssamtal utgår ifrån följande skrivning i Gymnasieförord-ningen:

19 § ”Minst en gång per termin skall rektorn se till att eleven ges en samlad information om elevens kunskapsutveckling och studiesituation (utvecklingssamtal). Utvecklingssamtalet skall genomföras med den individuella studieplanen som grund.

I fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap skall även vårdnadshavarna få sådan information som avses i första stycket. Förordning (2000:219).”

(Gymnasieförordningen 7 kap. § 19.)

På den skola där jag arbetar har ovanstående skrivning konkretiserats för praktiken i följande instruktioner:

Inför utvecklingssamtalet skall elev ges möjlighet att förbereda sig. Likaså vårdnadshavare om denne deltar i samtalet. Vårdnadshavare erbjuds närvara fram till eleven fyller 18 år, därefter inbjuds

vårdnadshavaren av eleven.

Den avsatta tiden för samtalet är minst 30 minuter.

Samtalet dokumenteras av pedagogen. Blankett avsedd för denna dokumentation finns.

Hur uppföljning av samtalet skall ske beslutas och dokumenteras under utvecklingssamtalet .

Utvecklingssamtalen på [Skolans namn] är indelade i 6 olika samtal, där första och sista samtalet skiljer sig från de fyra övriga.

I de fyra samtalen används en ”samtalslista” där önskemål om

samtalsämnen kan markeras. Dock finns ett antal ”fasta” punkter som tas upp under varje samtal.

På första mötet med elev/vårdnadshavare (hösten åk.1) skall mentorn / klassföreståndaren informera elev/vårdnadshavare om

utvecklingssamtalen, dela ut elevkort och informera om dessa. (bilaga 2) Ovanstående regelsamling sammanställdes efter en fortbildning om mentorskap som genomfördes på Skolan under 2003. Vid samma tillfälle konstruerades de dokument som nämns i regelsamlingen och som av de intervjuade benämns allt från ”en bibba papper” till ”röriga, krångliga papper”. (bil. 2-6)

Gymnasieförordningen anger endast att eleven skall ges en samlad in-formation om kunskapsutveckling och studiesituation, att denna samlade information kallas utvecklingssamtal och att för elever som inte fyllt 18 år och inte är gifta skall även vårdnadshavare informeras. Förordningen talar inte om hur samtalen skall genomföras eller hur långa de skall vara. Inte heller anges att de skall innehålla någon hand-ledning eller socialt stöd. Däremot talar förordningen om en samlad in-formation samt att denna skall gälla elevens kunskapsutveckling och studiesituation och skall ges även till vårdnadshavaren så länge eleven är omyndig.

Förordningen är öppen för tolkningar på de flesta punkter. Att de flesta föräldrar tolkar den som så, att de vid utvecklingssamtalen kommer att få upplysningar om elevernas betyg, kan tyckas ganska naturligt. Kun-skaper mäts i skolan oftast i betyg och då är det tänkbart att

kunskapsutvecklingen kunde anges i betyg.

Myndigheten för skolutveckling har gjort tolkningen att utvecklings-samtalet skall hållas mellan elev, föräldrar och lärare – härmed indike-rande samtidighet – samt bygga på ömsesidighet och förtroende. Därtill tolkar myndigheten samtalets avsikt så att alla tre parter ska ha

möjlighet att överblicka utvecklingen i elevens lärande och sociala förmåga.

På skolan får föräldrar och elever till sitt första utvecklingssamtal en lista med frågeområden att välja bland. De flesta mentorer skickar hem frågeformuläret med eleverna med instruktionen att kryssa för tre punk-ter. Frågeområdena är följande:

Studieresultat – stöd – stimulans Närvaro

Hälsa – trivsel – arbetssituation Självvärdering/självreflektion Återkoppling föregående samtal Dina mål och framtidsplaner

(bil. 5)

Ur samtliga nämnda dokument kan utläsas att utvecklingssamtalet skall ge någon form av samlad information om elevens studieresultat, studie-situation och kunskapsutveckling.

På Skolan genomförs mitterminskonferenser där mentorerna skall få underlag för utvecklingssamtalen. Men jag upplever att den

information som jag får från mitterminskonferenser inte ger någon samlad bild av elevernas kunskapsutveckling eller studieresultat. Mitterminskonferenserna primärt ger upplysning om IG-varningar, medan föräldrarna vill tala om betyg och få veta hur deras barn ”ligger till”, även då de inte ligger på ”risk för IG”.

3.10 Mentorn – lärare, terapeut eller coach?

Hans Birnik, (1999) beskriver i Lärare och handledning likheter och skillnader mellan att vara lärare och att vara terapeut. Dessa skillnader är viktiga för en lärare att inse, eftersom lärare oftast inte har tillgång till den fortbildning och egna handledning som psykoterapeuter har. Birnik förklarar att en stor skillnad mellan undervisning och

psykoterapi är graden av medvetenhet hos terapeuten respektive läraren. Elevens utveckling i undervisning sker ofta på en

undermedveten nivå som läraren inte kan greppa eller formulera. De allmänna begreppen mognad, utveckling, att växa eller bli vuxen är oklara och allmänna. En psykoterapeut har en tydligare uppsättning begrepp för det som händer med klienten i terapin. Terapeuten har också tillgång till handledning för att bearbeta sin egen person, något som är mycket sällsynt att skolor tillhandahåller för lärare.

Utvecklingssamtal kan ses som en form av handledning och bör

därmed i möjligaste mån skiljas från terapi. Gränsen mellan terapi och handledning är något tydligare än den mellan undervisning och

handledning menar Gunnar Lauvås och Per Handal i Handledning och

praktisk yrkesteori (2001).

Gunnar Handal, och Per Lauvås, (2001) förklarar att inom terapi ligger fokus på en patients personliga problem, så att klienten/patienten ska fungera bättre i sitt privata och sociala liv, medan handledning

fokuserar på yrkesmässig utveckling, så att den handledde ska fungera bättre i sitt yrke.

Handledningen utgår från ett normalläge medan terapin har sin start-punkt i något som är fel eller sjukt. Inom terapi betonas känslor, de är huvudsaken för granskningen, vilket de inte är vid handledning. En fara finns dock, menar författarna, med att betona känsloaspekterna för lite inom handledningen och istället intellektualisera och betona saklighet alltför mycket.

3.11 Sammanfattning av olika definitioner

Det finns och skrivs mycket litteratur om coaching just nu. Få böcker är dock riktade till skolans område. Det övergripande syftet med coaching framstår vara att den coachade skall stärkas och utvecklas. Andersson och Persson tar upp perspektivet av att synliggöra den som blir coachad, liksom att se till dennes olika behov. En av coachens uppgifter förefaller bland annat vara att skapa ett

uppmuntrande klimat. Att coaching bygger på en positiv människosyn är något viktigt som lyfts fram av Gjerde. Även Tenelius menar att coachen bör ha en livssyn som gör att människors dolda kapaciteter kan komma i fokus. Att den coachade förfogar över resurser och kapaciteter, som väntar på att få frigöras, tycks vara en ömsesidig uppfattning hos de olika författarna. Exempelvis Whitmore talar om ”att frigöra en människas prestationsmöjligheter”. Gåserud ser det däremot mer ur ledarperspektivet, där den coachade ska

”utvecklas snabbare och i rätt riktning”, då är avsikten att förbättra företagets produktion.Gåseruds inställning är att coaching är en del av ledarrollen skiljer sig från exempelvis Gjerdes och Hilmarssons syn där coachen framför allt är en samtalspartner. Där kan det sägas handla mer om den coachades liv och mål, liksom om dennes egna idéer, beslut och personlig utveckling. Hilmarsson talar om de motiverande samtalen, där samtal för förändring rekommenderas. Gjerde menar att coachen inte vill förvandla människor, utan utveckla dem. När

Hilmarsson talar om förändring handlar det inte heller om att förändra människor, utan snarare om att se hur situationer förändras.

Flera författare talar också om coaching inte bara som ett slags stöd, utan även som en metod att hjälpa andra att lära känna sig själva lite bättre. Kraftsamlarna benämner coaching som en kommunikationsteknik och ett förhållningssätt där man fokuserar på att se möjligheter. Utifrån Stelters synsätt är coaching som metod en förhandlingsfråga, där den coachade framställs förhandla med sig själv. Stelter menar att coaching handlar om att man ställer ”de rätta frågorna” där en särskild intervjuteknik understryks för att nå bäst resultat. Att själva

frågeställandet är redskapet kan vi bland annat se genom Whitmore som talar om så kallade ”öppna frågeställningar”, likaså betonar Gjerde ”effektfulla frågor” och Tenelius framhäver ”frågor som för saker framåt”. Konsten att lyssna ses som en viktig nyckel i detta sammanhang.

Min litteraturgenomgång har framför allt gett mig upplevelsen, att coaching är en särskild typ av samtalsform, en samtalsmetodik där coachen har möjlighet att lyssna och ställa frågor i syfte att lyfta fram den coachades inneboende kapacitet, så att denne har möjlighet utvecklas.

Juul och Jensen (2003) menar att ungdomarna bör få mer bekräftelse på vem de är och inte enbart på vad de åstadkommer. Jag föredrar således samtal som fokuserar på hela individen och även på resultaten (vad du gör).

4 Forskningsmetod

Min studie som syftar till att undersöka om och i så fall hur coaching används vid den gymnasieskola som jag tjänstgör vid. Då jag inte hittat någon tidigare studie i detta ämne som fokuserar på coaching inom skolan så verkar det som att

fenomenet är nytt och outforskat. Detta gjorde mig ännu mer intresserad och nyfiken.

Viktigt att poängtera att resultatet i min undersökning inte kan generaliseras, då endast elva lärare till frågats. Inga elever har intervjuats utan jag har bara inriktat mig på lärarnas upplevelser och syn på coaching och hur det i så fall fungerar i utvecklingssamtal även deras utbildning och erfarenhet av coaching har

intresserat mig. Men jag ser samtidigt ett mycket stort område som är helt outforskat.

Från början tänkte jag göra intervjuer med olika lärare om coaching, men fann rätt snabbt att det var svårare än jag hade beräknat. På grund av att de lärare jag skulle intervjua inte hade så stor vetskap om coaching så jag ändrade mig helt enkelt till en enkätundersökning då lärarna menade att om de fick frågorna med sig på papper, så kunde de i lugn och ro få fundera på sina upplevelser och tankar om vad coaching innebär för dem.

När det gäller enkäten som handlar om coaching så är det en metod som beskrivs i boken Vetenskaplig metod där man under rubriken Enkät- och intervjumetodik Ejegård (2009 s.44) kan man läsa:

”När man vill ta reda på åsikter, tyckanden, uppfattningar, kunskaper och så vidare hos en population, så använder man sig i forskningssammanhang av intervjuer eller enkäter. Intervjun är en muntlig kommunikation medan enkäten är skriftlig”.

Observera att jag valde att göra en enkät med öppna frågor för att få den att likna en intervju så mycket som möjligt.

Valet av skola föll sig naturligt efter som jag är nyfiken på den gymnasieskola som jag arbetar på och därför känner till kulturen och skolans historia. Även lärarna som jag valde att intervjua föll sig naturligt att det blev lärare som jag vet att mina elever har och som jag har kontakt med. Med andra ord så är jag själv som ”forskare” en del av undersökningsmiljön.

Detta kan medföra att lärarna är såväl välvilliga i sina svar men också att de kan känna sig avslöjande i sina tankar.

När enkät/intervjufrågorna togs fram undrade jag om det fanns någon som hade utbildning inom coaching eller om det tillämpades över huvudtaget. Min

målsättning var att göra en så tydlig och enkel enkät som möjligt för att få in största möjliga antal svar. Jag valde enkäten med en öppen fråga Jan Trost, (1994) där svarspersonen hade möjlighet att fritt kunna lämna synpunkter och kommentarer. Enkäten skickades ut via mail till elva lärarna som fick några dagar på sig att svara innan jag satte i gång med att samman ställa svaren. Det var sju som svarade.

5 Resultat

Hur har du fått din kompetens för att genomföra utvecklingssamtal? Av de sju som svarat på enkäten så har endast en uppgett att han/hon fått någon utbildning i att genom föra utvecklingssamtal. Men där emot så har alla utvecklat sin kompetens i rollen som lärare och fått egna erfarenheter från sina egna barns utvecklingssamtal.

- ”men framförallt är det livserfarenheten med ex egna tonåringar och

andra föräldrar i ens sociala sfär”.

- ” Under min studietid på MAH saknade jag ofta utbildningsupplägg emot

det praktiska agerandet i lektionssalen och förhållandet till eleverna (där utvecklingssamtal är en del)”.

Vad innebär choaching/handledning för dig?

I denna fråga var alla överens om att det är handlar om stöttning och ledsagning av elever och min tolkning är att de utgår från deras behov.

- ”Att med direkt/indirekt erfarenhet visa på möjligheter och skapa ett

positivt förhållningssätt.”

En av informanterna menar att stöder gäller det skolrelaterade arbetet men också stöd med att förstå sig själv det vill säga en coachning på det mera existentiella planet

- ”Som coach/handledare så stödjer och stimulerar jag enskilda elever till

att själva hitta vägen fram till kunskap, i sitt kommande yrke men också att utvecklas och förstå sig själv.”

Hur tycker du att inslag av choaching/handledning passar inom ramen för ett utvecklingssamtal?

Flera lärare anser att detta inslag gör att utvecklingssamtal känns mer naturligt och verkar på så sätt ha lätt för att föra över fenomenet till skolans verksamhet

- ”de passar alldeles utmärkt och coaching krävs för att det ska bli något - vettigt samtal”.

- idrottsutövare” .

I vilka frågor/företeelse kan i så fall choaching/handledning vara ett bra redskap?

Här är alla överens om att det handlar om även att skapa ett förtroende mellan lärare och elev. Men det handlar också om i frågor som rör hälsa, trivsel, studieteknik och att skapa framtidsplaner med eleverna

- ”Att många gånger göra ett kontrakt med eleven där elevens svagheter

liksom starka sidor kommer fram på ett tydligt sätt, och att man utifrån denna gemensamma ståndpunkt kan stödja eleven i sitt framtida lärande”

- ”För att få kontakt och skapa ett förtroendefullt samarbete mellan

lärare/coach och elev.”

Hur tycker du att en god coach/handledare ska vara?

Alla informanter svara nästan lika på denna fråga, att coachen/läraren å ena sidan ska lyfta fram elevens behov och förutsättningar. I sammanhanget handlar det framför allt att lyfta fram dom positiva sidorna hos eleven.

Å andra sidan ska läraren också hjälpa eleverna att hålla koll på den fysiska och psykiska hälsan hos eleverna. De menar vidare att det är viktigt att eleven inser att det är för sin egen skull som den ska göra saker och ting och att man ställer krav. Således menar lärarna att de båda ska vara lyhörda för elevernas behov men samtidigt ska de utmana eleverna att ställa krav på sig själva.

- ”Man måste vara tydlig och ge eleven lagom stort ansvar.”

- ”Det är viktigt att i rollen som coach/handledare se utvecklingen med

elevens ögon. Det är eleven som ska (ibland med stöd) finna sin egen väg till kunskap, samt sitt livslånga lärande.”

Hur tror du att dessa inslag i utvecklingssamtalet kan gynna elevers skolarbete?

Dels anser lärarna att eleverna ska känna att de lyckas. Dels ska inslaget gynna eleverna att känna att de lyckas.

Skolarbetet bör gynnas om man hjälper eleven att få en bra struktur på till exempel sin planring.

Återigen betonas så väl den mera existentiella delen av eleven som elevens görande.

- ”Ökad trygghet, stärkt självkänsla.”

- ” Jag tror det är viktigt att få känna att man lyckas och att någon annan

Hur tror du att dessa inslag i utvecklingssamtalet kan gynna elevernas självförtroende?

Lärarna anser att jag har tidigare i studien pekat på att självförtroende är kopplat till prestation det vill säga att man mäter värdet i det som eleverna presterar. Något som ständigt görs i skolan i skolan. Lärarna tycks vara medvetna om att det behövs lägga mer fokus på elevers självkänsla det vill säga få eleven att inse att den är värd lika mycket oavsett vad jag prestera är viktigt.

- ”Att man växer som människa när man vet att någon bryr sig om och vill

en väl.”

- ” Förhoppningsvis så leder ett konsekvent arbete med elevens utveckling

till en insikt hos eleven där kunskapen, självinsikten, och självkänslan är en stor del i dennes självförtroende.”

Vilka andra vinster eller farhågor ser du med att lärare coach/handleder sina elever?

Lärarna lyfter fram att andra vinster i form av ökad självinsikten märks det i alla situationer. Vinsterna borde öka på alla nivåer, i skolan, i familjen.

Kunskapsmässigt och socialt. Att bli positivt bemött av en handledare som visar på möjligheter och ”puffar på” att man kan själv, kan aldrig vara fel

- ”Förhoppningsvis ökar vi motivationen i skolarbetet.”

- ”Vinsterna är övervägande men man måste vara försiktig med sitt egna

engagemang så att elevens personlighet inte påverkas i alltför stor

omfattning. Många gånger så kan man, i stridens hetta, bli så engagerad och dominerande att man lätt glömmer att det är eleven som är i fokus.”

Vilka andra situationer förutom utvecklingssamtal skulle lärare kunna använda sig av choaching?

I denna fråga är alla lärarna överens om att detta ska ske i alla möten. - ”Eftersom elevens studier både planeras och följs upp under

utvecklingssamtalen så är det självklart att detta arbetssätt, med bl.a. coaching gäller under hela elevens studiegång och närvaro på skolan.”

6 Diskussion

Efter att ha studerat svaren som jag har fått in från mina kollegor så kan jag både känna och förstå hur de ser på coaching. En del känner sig helt främmande för begreppet men är samtidigt öppna för att ta in nya saker eller beteende som kan hjälpa dem att få eleverna att nå sina mål. Sen finns det en grupp som nästan redan nu arbetar med begreppet coaching men har inte i dagsläget riktigt förstått att deras sätt är snarligt hur man coachar fram idrottsutövare. Det gäller att man som lärare/handledare försöker lyfta fram alla positiva sidor hos eleverna

samtidigt som man inte blir för engagerad i eleverna så att man tappar fokus på vad uppdraget som lärare går ut på. Det verkar som att min egen nyfikenhet sprider sig till de medverkande lärarna i undersökningen. De, liksom jag prövar att tillämpa coaching i skolsammanhang och glädjande nog så ser de fler

möjligheter än hinder för detta. Det som bekräftat mina egna tankar ät att lärarna också ser att det är en person bakom prestationen, beteendet som stöttas. Dock så lyfter de även fram möjligheterna i att utmana görandet det vill säga skolarbetet genom att ge stöd i planering och i att skapa struktur för arbetet.

6.1 Diskussion och fortsatt forskning

Jag har studerat coaching som en företeelse, inom gymnasieskolan där jag tjänstgör, i utvecklingssamtalen. Om coaching finns som verktyg i andra

skolformer vet jag inte. En brist i denna undersökning är att jag endast intresserat mig för lärarnas upplevelser. Självklart vore det intressant att intervjua

skolledare, elever och föräldrar också men med tanke på undersökningens storlek så har detta inte varit möjligt. Undersökningen har stärkt mig i att coaching

mycket väl skulle kunna ingå som inslag i alla former av samtal mellan lärare och elever. Susanne Pettersson och hennes bok men även utbildarna inom

kraftsamlarna har varit en stor inspirationskälla för mig. Det vore spännande om detta kunde medverka och inspirera mina kollegor.

I det går att vidareutveckla arbetet med coaching. Man kan undersöka vad som krävs för att bli en certifierad coach. Detta tycks vara något att utforska närmare. Coaching verkar exempelvis fungera vid individbaserade samtal. Min uppfattning är, bland annat att, samhället ur ett större perspektiv allt mer kan sägas inrikta sig mot individen.

Detta tror jag kan vara en anledning till att coaching som företeelse är på

frammarsch i dagens samhälle. Jag tror att det krävs att det kommer in fler lärare som har arbetat med idrott för att man ska kunna få in coaching i skolan. Med detta vill jag inte säga att de som idrottar är bättre pedagoger, men de har en bredare erfarenhet av coaching och har på så sätt kanske lättare tillämpa att detta i praktiken inom skolan.

Avslutningsvis ser jag med spänning fram emot att följa om och hur coaching fenomenen utvecklas i framtiden. Jag ser just nu bara möjligheter och inga hinder. Denna undersökning är kanske unik då jag inte har hittat andra examensarbete med inriktning skola, som fokusera på coaching.

7 Referens/Källa:

Ahl, Helene (2004) Motivation och vuxnas lärande. Myndigheten för skolutveckling: Liber distribution

Andersson, Gunnar & Persson, Anders (2002) Coaching och handledning av

grupper. Lund: Studielitteratur

Birnik, Hans (1999), Lärare och handledning Ett relationistiskt

per-spektiv, Studentlitteratur, Lund

Clutterbuck, David & Megginson ,David (2005) Coaching och mentorskap. Jönköping: Brain Books

Ejegård Rolf (2009) Vetenskaplig metod Lund: Studielitteratur

Gjerde, Susann (2004) Coaching, vad-varför-hur. Lund: Studielitteratur Gymnasieförordningen 7 kap. § 19,

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19920394.HTM

Gåserud, Anders (2001) Coaching- så fungerar det. Lund: Studielitteratur Handal, Gunnar och Lauvås, Per (2001), Handledning och praktisk

yr-kesteori, Studentlitteratur, Lund

Hilmarsson, Hilmar Thór (2006) Coachingtrappan - en handbok i att coacha och

motivera till resultat. Malmö: Utbildningshuset

Illeris, Knud (2007) Lärande. Poland :Studentlitteratur

Juul Jesper och Jensen Helle (2003) Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runaförlag

Myndigheten för skolutveckling

http://www.skolutveckling.se/demokrati_jamstalldhet_inflytande/ut-vecklingssamtal/

Rörvik, Arne Kjell (2002) Moderna organisationer. Malmö: Liber AB Stelter, Reinhard (2003) Coaching och utveckling. Malmö: Liber AB Säljö, Roger (2000) Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma

Tenelius, Karin (2003) Coaching – Konsten att väcka den osynliga kraften. Stockholm: Trinom Förlag AB

Trost, Jan (1994) Enkätboken Lund: Studentlitteratur

Whitmore, John (2002) Coaching för bättre resultat. Jönköping: Brain Books

Övriga Källor:

Träning Svenska orienterings förbundet (1998) (http://coachfedration.org/).

Bilaga 1

Materialet framtaget av den pedagogiska personalen under arbetslagsarbete

Vid nyanställning av personal skall innebörden av MENTORSSKAPET klargöras för den nyanställde.

MENTORSKAPET, [SKOLANS NAMN]

 Ansvar för introduktionsperioden åk. 1.

 Vägvisare för eleven.

 Utvecklingssamtal 2 ggr / läsår. (Se särskilt dok. Ang. utv.samtal)

 Närvaro / frånvaro

 Föräldramöten. Ett obligatoriskt i åk. 1.

 Föräldrakontakter per telefon vid behov.

 Elevvårdkonferens som samordnas med mitterminskonferens.

 Förberedelser inför mitterminskonferensen. Kopia på varningar delges

mentorn.

Varnande lärare informerar själv eleven.

 Individuella studieplaner och SYV kontakt. (Bevakande uppgift

elev-pedagog.)

 Hjälp till kuratorssamtal vid behov.

 Problemlösningssamtal och elev- mentorssamtal uppstår vid behov.

 Informationssamtal med elev och klass.

 Diskussioner och uppföljning av individuella studieplaner. (Ingår i

utv.samtalet.)

 Planeringskonferenser

Bilaga 2 Detta gäller inför utvecklingssamtalen på [Skolans namn].

Gymnasieförordningen 7 kap. § 19.

Inför utvecklingssamtalet skall elev ges möjlighet att förbereda sig.

Likaså vårdnadshavare om denne deltar i samtalet. Vårdnadshavare erbjuds närvara fram till eleven fyller 18 år, därefter inbjuds vårdnadshavaren av eleven. Den avsatta tiden för samtalet är minst 30 minuter.

Samtalet dokumenteras av pedagogen. Blankett avsedd för denna dokumentation finns.

Hur uppföljning av samtalet skall ske beslutas och dokumenteras under utvecklingssamtalet .

Utvecklingssamtalen på [Skolans namn] är indelade i 6 olika samtal, där första och sista samtalet skiljer sig från de fyra övriga.

I de fyra samtalen används en ”samtalslista” där önskemål om samtalsämnen kan markeras. Dock finns ett antal ”fasta” punkter som tas upp under varje samtal. På första mötet med elev/vårdnadshavare (hösten åk.1) skall mentorn /

klassföreståndaren informera elev/vårdnadshavare om utvecklingssamtalen, dela ut elevkort och informera om dessa.

Bilaga 3 DOKUMENTATION av utvecklingssamtalet SAMTAL: 1 2 3 4 5 6 Elevens namn: Datum för samtalet: Anteckningar: Överenskommelser: Ev. uppföljning: Mentor:________________________________________________ Elev:__________________________________________________ Vårdnadshavare:________________________________________

ELEVKORT info till mentorn. Bilaga 4

Elevens namn:________________________________________

Viktigt att veta om mig till dig som mentor: (ex.vis. dyslexi, huvudvärk, allergi, syskon, info om skilsmässa, sjukdom i familjen………)

__________________________________________________________ Vårdnadshavare (1):_________________________________________ Adress:____________________________________________________ Tel.nr. hem/mobil:___________________________________________ Vårdnadshavare(2):__________________________________________ Adress:____________________________________________________ Tel.nr. hem/mobil:___________________________________________ (1) (2) JA

Tänker komma på utvecklingssamtalet NEJ

Vill även delta i utvecklingssamtalet efter det att mitt barn fyllt 18 år, om han / hon accepterar detta. JA

NEJ Kontakten mellan hemmet och skolan:

Telefon Brev

adress)__________________________

Annat

Önskemål om tidpunkt:_______________________________________ Kontakt med mentor:_________________________________________

Bilaga 5 SAMTAL 1

Elevkort ifylles – dokumentation presenteras

 Vad har du för förväntningar på kommande 3 år? Vad kommer att vara

annorlunda ?

 Vad förväntar du dig av oss pedagoger här på skolan?

 Studieresultat – stöd – stimulans

 Närvaro

 Hälsa – trivsel – arbetssituation

 Självvärdering / självreflektion

 Återkoppling föregående samtal

 Dina mål och framtidsplaner.

SAMTAL 6

Tillbakablick och utvärdering av fem samtal under 3 år.

 Känner du att du har kunnat framföra tankar och åsikter? Har du blivit lyssnad

på?

 Har du kunnat påverka din arbetssituation / utbildningssituation ?

 Någon talang som du har och som inte betygsatts ?

 Något du vill förmedla till oss som vi kan förbättra ?

SAMTAL 2 – 5 BIL AG A 6 Studieresultat – stöd – stimulans

Markera ett ämne som

 Närvaro du vill ta

upp på

utv.samtalet

 Hälsa – trivsel – arbetssituation

 Självvärdering / självreflektion

 Återkoppling föregående samtal

 Dina mål och framtidsplaner.

SAMTALSÄMNE E V

P

Schema

Idrott – friluftsdagar

Karaktärsämnen – yrkes och kärnämnen FC – datorer

Valbara kurser – praktik – APU Individuella val

Engagemang Motivation Elevdemokrati

Hemuppgifter – prov Mål – hur når jag dit?

Studieteknik -- planering – rutiner Intressen fritid – skola

Droger ANT

Vad har du lätt för – svårt för ?

Vad behöver du hjälp med ? Stödundervisning. Koncentration

Kostvanor – skolmåltid – skolhälsovård Mobbning

Fusk

Kontakter med övrig personal Samarbete hem & skola Samarbetsförmåga Passa tider

Förberedd inför arbetspass

Information – delaktighet (info efter egen sjukfrånvaro) Ordning och reda

Initiativförmåga Lyhördhet Möte med andra Projektarbeten