Städer i öst och väst –regional stadsutveckling under medeltiden

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Hans Andersson

Title

Städer i öst och väst – regional stadsutveckling under

medeltiden

Issue

3

Year of Publication

1982

Pages

55–67

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Städer

i

öst

och

väst

-regional

stadsutveckling

under

medeltiden

HansAndersson

Problemet

Det svenska stadsväsendet växer fram under en

perioddåfortfarande starkaregionala särdrag gör sig

gällande. Landskapspartikularismen är

fortfarande

levande. Rikets administration är inte _utbyggd. Fortfarande lever sida vid sida olika traditioner kvar. _Samtidigt gör sig olika strävandengällande för

att få kontroll över hela riket. Tyngdpunkten i

rikets politiska styrelseförskjutsfrån Östergötland—

Västergötland till Mälarområdet. I grova kronolo¬

giskatermersker dettaunder 1200-talet.

Kontrollen

överMälarområdet, manifesterad blagenomStock¬

holm, bMr väsentlig. Under detta århundrade sker

framför allt i Öst- och _{Mellansverige} stora organisa¬

toriska _{förändringar i} sammariktning:begyimelsen

till _{fögderiindelning,} skatteomläggning, tillkomsten

av frälse etc. Dessa försök till fasthet upplöses i

någon mån underkommandeårhundraden

med bör¬

jan under Magnus Erikssons senare

regeringsår.

De

lokala makthavarnas inflytande blir större. Först

under sturamas tid _{görs åter kraftfulla försök} att

skaffa sig kontrollen över riket. Detta är en grovt

tecknad bild, men den speglari stort den organisa¬

toriskautvecklingenavriket undermedeltiden.

När det medeltida stadsväsendet diskuteras ser man emellertid _{gärna detta som något} enhetligt.

Begreppetden medeltida staden ärbedrägligt.

Även

om _{utvecklingen av städerna kan föras tillbaka på}

bestämda generella orsaker, döljer sig bakom be¬

greppet ofta mycket skiljaktiga företeelser med

olikartad _{utveckling. Att olika faktorer härvidlag} kan _{spela in är fulltklart, men väsentliga förutsätt¬} ningarkan vararegionens struktur, nivå påorganisa¬

tion och _{regionens näringsgeografiska förhållanden.}

Det kan också vara den centrala maktens möjlig¬ heteratt _{göra sig gällande. Det kan bero på ivilken}

gradimpulser utifrånnår in iområdet.

I den moderna _{tyska stadsforskningen har be¬}

greppet »Städtelandschaft» fått en

central roll

(Ammann 1954, Schlesinger 1957, Haase

1960).

Visserligen ärdet svårt att få en heltklardefinition

i dentyska litteraturen,men manskulle kunnadefi¬

niera ett »Städtelandschaft» som ett område ivilket

städerna har_ungefär sammautveckling och kan be¬

skrivas med _ungefär sammavariabler. Området kan

vara identiskt med ett historiskt administrativt

område, men detta är inget krav. Området kan

växla under olika tider (Andersson 1971, s 128 f med anf _{Utt). I ett tidigare arbete har jag antytt}

möjligheten att utnyttja olika användning av

stads-terminologin för detta syfte (1971, s 128 f). 1 den

sammanfattande _{forskningsrapporten till historiker¬}

mötet i Trondheim 1977 finns också en _svag anty¬

dan att _{regionala skillnader kan existera, knappast}

mera_{(Andersson1977,s 104).}

Det kanemellertid vara motiverat att undersöka huruvida _{stadsutvecklingen} är regionalt bunden.

Finns det _{någon skillnad meUan oUka områden?} Kan man se en_{likformighet i utvecklingen inom av¬}

gränsade områden? Om map kan urskilja sådana

likheter inom regioner respektive olikheter mellan

regioner, hur skall detta då förklaras? Skall detta

kopplas till skillnader i den näringsgeografiska

bakgrunden, omlandens ohkartade strukturer, olika

gradavcentral styrningeller impulserutifrån?

Utgångspunkten för diskussionen blir de två

områden som hittills behandlats i projektetMedel¬

tidsstaden, nämligen Mellansverige och Västsverige.

Området innefattar _{ungefär hälften av de medeltida}

städer, som fanns inom Sveriges nuvarande gränser.

Det saknas alltså _{viktiga områden. Denna uppsats}

skall således ses som ett försök att presentera ett

problem och ge underlag för hypoteser, vilka måste

prövas ividaresammanhang.

Första _{problemet är att bestämma delområdenas} avgränsningar. Följande grupperingar kommer att

användas. Mälarområdetomfattar i_{principde städer}

som_{utnyttjarvattenområdetfrån Hjälmareni väster}

till Mälaren i öster, dvs Örebro, Arboga, Köping,

Västerås, Enköping, Uppsala, Sigtuna, Torshälla, Strängnäs, Södertälje och Stockholm. Anknutettill

detta område _{kommunikationsmässigt och}

närings-geografisktär också Hedemora. En annan_grupput¬

gör Nyköping, Trosa och Söderköping. SamtUga

dessa städer _{ingår i det sommed} engemensam be¬

teckning kan kallas det mellansvenska stadsväsendet. Den andra _{huvudgruppen är} de städersomMgger

inuvarande _{Västsverige.Dennaärdockmerahetero¬}

gen än den mellansvenska. I deningårde västgötska

inlandsstädema Skara, Falköping, Skövde, Lidköp¬

ing, Hjo och Bogesund. Dessutom hörde till Väster¬

götland Gamla Lödösevid Göta älv ochNyaLödöse

vid västerhavet i den _{svenska korridoren. Vidare} in¬ gårfrån det norska Bohuslän Kungahälla, Marstrand

och _{Uddevalla, samtHga kuststäder, och från det}

danska Halland _{Laholm, Gamla och Nya Falken¬}

berg, Övraby och Halmstad, Gamla och Nya

Var-berg, Kungsbacka och Gåsekil, ocksådessa samtliga

kuststäder. Bortser vi från _{pohtiska gränser rördet}

sig alltså här dels om en grupp städer med direkt¬

kontakt med _{havet, dels om en grupp som helt} eUer delvis är hänvisade till landkommunikationer. Pohtiskt tillhörområdet under medeltidentre_riken,

men det är värt att notera att aUa tre _landskapen

hgger i respektive länders periferi, i varje fall från

den _{tidpunkt när det är möjligt att tala om} riks-centrala områden. Tidvis har emellertid_landskapen eUer delar av dessa samlatsi andra_{politiska kombi¬}

nationer. Detta var framför allt fallet undersenare

delen av 1200-taletoch_{början av 1300-talet, då bla}

Nordhalland, södra Bohuslän och Västergötland

fördes samman. _{Sydhalland har delvis haften annan}

pohtisk utveckling.

1 det _{följande skall såsom utgångspunkt för}

diskussionen _{stadsutvecklingens kronologijämföras}

mellan de båda områdena. Detta ären_{grundläggan¬}

de fråga. Vidare skall stabiliteten i stadsväsendet

diskuteras, dvs i vad mån stadsstrukturen ärrelativt

fast etablerad eUer är instabil med _{nedläggningar,}

flyttningar etc. Detta kan säga något om ekonomin

bakom _{stadsbildningarna men också om det finns}

någon styrande faktorbakom tillkomsten. Städernas

styrka och stabilitet kan också visas avi vilken ut¬

sträckning de hade institutioner och administrativa

funktioner, profana och kyrkhga. Betydligt mera

svårgripbart är städernas storlek. Ett försök skaU

göras att diskutera städernas ytstorlekar. Sluthgen

skaU en _{hypotetisk tolkning av det sammansatta}

Fig. 1. Medeltida städer inom Sveriges nuvarande område.

De tvä områden som behandlasiuppsatsen harringats in.

Namnen _{på städerna framgår avfig 1 i M Forsströms upp¬}

satsi denna tidskrift.

materialet _{göras, satt i relation till de frågor som}

antyttsiinledningen.

Kronologi

För att bestämma_{kronologin i}

urbaniseringsförlop-pet måste definitionsfrågorna vara klarlagda. Dessa

har senast diskuterats i _{rapporten till det ovan}

nämndatrondheimsmötet _{(Andersson 1977, Medel¬} tidsstaden _{7). De olika kriterierna har delatsupp i}

topografiska, funktionella och

rättshgt-administra-tiva _{kriterier, som beskriver'olika aspekter av ett} kombinerat _{stadsbegrepp. Med dessa begrepps}

hjälp kan alltså en orts karaktär mer eller mindre

mångsidigt beskrivas. Det är denna modell som

ligger bakom redovisningen i projektets rapporter

redu-cera _{huvudgrupperna av kriterier till funktionella}

och strukturella _{(1977, 1980). I sak irmebär detta}

knappast någon skillnad. Genom detta arbetssätt kanman lätt senärolika kriterier kan fastslås första

gången. Som framhållits åtskilliga gånger fmns det

problem förbundna med dettasätt att arbeta. Käll¬

materialets _{bristfälligheter är ett. Det gäller både} det _{skriftliga och det arkeologiska. Tolkningen av} materialet innebär _{vanskligheter. Men något alterna¬} tivfmns _knappast.

Mellansverige

I _{Medeltidsstadens rapport nr 19, Stadsarkeologi i}

Mellansverige, diskuteras dateringsproblem kring de

mellansvenska städernas _kronologi. Den följande

diskussionen _{byggerpå de dateringarsom redovisas}

där _{(s 39 ff). I förenklad formhar dessa överförts} tiO tabeU 1. Krysset markerar dentidpunkt då det

fmns klara_beläggfören urbanisering för respektive

städer inom Mälarområdet och de kuststäderi Öst-sverige somhittills behandlats.

Någrakommentarer börgöras.Sigtunakan tolkas

på flera sätt. Där dyker urbaniseringskriterier upp

Tabell 1. _{Urbaniseringstidpunkter,Mellansverige}

Stad 1000 1100 1200 1300 1400 1500 Sigtuna x Uppsala X---? Söderköping 7---X Nyköping ?---x Enköping X Västerås X Strängnäs X Stockholm X Arboga X Örebro X Köping X Tälje X Trosa X Hedemora X

mycket tidigt, redan i början av 1000-talet.Åandra

sidan finns det indicier _{på att vissa förändringar} sker under 1200-talet. _{Söderköping har flera sam¬}

manfallande _{belägg, som gör att första fjärdedelen}

av 1200-talet förefaller vara relevant när

urbani-Fig. 2. Mellansverige under medeltiden. Gränsernaefter Atlas överSverige 133-134.

//erp HEDEMORAI ^^0RB£RG f^rd/ng /7c//7dra_ FJÅO; fiuMpA.

'■Al/^DAlAAfS

JGTUNA Trögd\ lAA/D Håt>o iköpmj /VW/f-'? SMOG bcf/err-funa ARBOGA lALLA STRÄNGNÄS Aker rOCKHOl fTfnisfa' \Oifro^Tör (SÖDEf«TÄi;.JE 1 A yffroTbrÄ Huni/o

ye/JcTei •Moroa,/}Uf}aaree.'/er&k^ps/agi ARBOGA*S>T0C/S/7Crf77n

—:_{lo/?äsRopsgrc;/7s}

\ fo/k/onPsprä/ys NYKOPINä#.

seringsprocessen diskuteras. Då sker bla enomlägg¬ ning av bebyggelsen. Men detta skede harföregåtts

av ett _{tidigare däri varje fall fyndmaterialetger in¬}

tryck av en etablerad bebyggelsesenastunder andra

hälften av 1100-talet. En hknande diskussiontorde

kurma föras för _{Nyköping. Beträffande Uppsala är}

de _{arkeologiska beläggen för ett så tidigt skede}

mycket svaga(jfr Broberg-Hasselmo 1981).

Ser vi nutiU den samlade bilden av_själva

Mälar-området och således inte räknar med de utanför

liggande Nyköping, Trosa, Söderköping och

Hede-mora erhålls en _{mycket klar bild. Senast omkring}

1300 _{(sist Torshälla 1317) är stadsstrukturen i}

området _{fastlagd. Fram tiU 1900-talet har skett}

mycket små förändringar. Tälje är senmedeltida

och tillkommer i slutetav 1300-talet och Eskilstuna får räknas till 1600-talet, även omhär kanske sedan medeltiden funnits en _{tätbebyggelse. Inga nedlägg¬}

ningar eller förflyttningar har skett i området. En

spontant uppvuxen tätort Folklandstingsstad har

stoppats (Andersson 1977, Medeltidsstaden 7,

Cahssendorf _{1966). 1 den nordliga marginalen till¬}

kommer Hedemora först under 1400-talet. Vad

gäller kuststäderna sammanfaller mönstret med

Mälarområdet _{genom att Söderköping och Ny¬}

köping också ligger före 1300. Undantaget här är

Trosa,somdock tillkommerföre 1400.

Västsverige

För de västsvenska städerna är materialet i _många

avseenden _mindre, men dock inte så litet att det

inte _{går att få en någorlunda god bild av}

utveck-hngen. Kronologin i urbaniseringsförloppet har

sammanfattats på samma sätt som för de mellan¬

svenska i tabeU 2 _{(Medeltidsstaden 34, ännu ej}

pubhcerad).

Den bild vi får av _{urbaniseringen i väster} bhr

helt annorlunda än i Mälarområdet. Det _spelar

knappast här någon roll om materialet betraktas i

sin helhet ellerom det delas_{upppå olikariksdelar.}

Det är _{spritt över en lång period som täcker hela}

medeltiden. Även om vi räknar med

stadsförflytt-ningar blir bilden inte stort annorlunda. Särskilt

påtaglig är koncentrationen till 1400-talet, framför

aUt _{på västgötskt och nordhalländskt område. Bil¬}

den i stort visar aUså här en _{urbanisering som är}

spridd över en lång tid med en betydhgt senare

tyngdpunkt än iMellansverige.

En annan _{uppdelning, i kust- och inlandsstäder,}

kan också _{prövas. Vi finner då att två städer med} direkt kontakt med havet kanförasändatillbaka till

tidigt 1100-tal (KungahäUa, GamlaLödöse).

Ytter-Tabell 2._{Urbaniseringstidpunktei, nuvarande Västsverige}

Stad 1000 1100 1200 1300 1400 1500 Bohuslän KungahäUa X Marstrand - -X UddevaUa X Halland övraby X Laholm X Halmstad X GamlaVarberg - X--Gamla_Falkenberg X---? Ny-Varberg X Nya Falkenberg X Kungsbacka X Gåsekil X Västergötland Gamla Lödöse ?---x Skara ?--x--? Falköping X Hjo X Skövde X Lidköping X Nya Lödöse X Bogesund X

hgare tre (Laholm, Halmstad/Övraby, Marstrand)

hör till 1200-talet. Av inlandsstäderna ärdet endast Skara som _{går så långt tillbaka (senast 1100-tal).}

Övriga

är senmedeltida. Det går alltsåattkonstatera

att under ett _{mycket tidigt skede finns det inte}

någon större skillnad mellan Mellansverige och

västkusten. Den stora skillnaden inträder från

1200-talet med en snabb _{urbanisering i Mellan¬}

sverige men en betydligt mer långsamt gående utveckling i Västsverige. Inom Västsverige är inte utvecklingen heller helt entydig. Möjhgen skiljer Sydhalland ut sig genom att där firms flera städer

etablerade från ca1300ellerstraxföre_{(Laholm och}

Övraby). Även detta är dock sent om man ser till

stadsutvecklingen i de centrala danska områdena.

Stabila och instabilastadsstrukturer

Med stabihtet avses i detta_sammanhang att stadens lokalisering hgger fast och att staden behåller sina

funktioner. Instabihtet är då dettas_{motsats,dvsatt} staden _{flyttas med sina invånare, tom med sina}

hus, och sina fimktioner. Men det kan också inne¬

bära en _{partiell flyttninggenomatt vissa}väsenthga

funktioner_flyttas övertillen nystad ochattendel

av _{borgerskapet gördetsamma. Ett tydUgt}

exempel

är _NyaLödöse som övertog väsenthga funktioner,

framföralltekonomiska,från Gamla Lödöse,medan

SKARASfod

R/ksgröns

lonc^kOipsgräns

Sröksföronnafsförreomr. Hörogsgrörs

Fig. 3. Västsverige under medeltiden. Gränserna efter AtlasöverSverige133-134.

Mellansverige

I Mälarområdet finns inte _{något klart exempel på}

en sådan instabilitet. _{Samtliga medeltida städer} överlever in i modem tid. Hur vi i detta samman¬

hang skaU uppfatta det tidigare nämnda

Folklands-tingsstad kan diskuteras. Här fanns klara

urbanise-ringstendenser, som kungamakten försökte under¬

trycka till förmån för angränsande städer (Anders¬

son _{1977, CaUssendorf 1966). Det är möjligt att}

också Eskilstima skulle kunna diskuteras. Allt

hänger på tolkningen av Tuna och om en tidig

tätbebyggelse existerat vid johanniterklostret

(Medeltidsstaden 16,ännuejpublicerad).

Institutioner

Ett mått _{på stadsutvecklingen kan varai vEken ut¬}

sträckning städernahyste institutioner avolikaslag, kyrkliga och profana. Fyra olika har tagits ut för jämförelse: kyrkor, kloster, hospital och borgar. I

Stad Domkyrka Kyrkor 0 1 2 3 Kloster 1 2 Borg Hospital Sigtuna X X X» Uppsala X X X (X) Söderköping X X X Nyköping X X X Enköping X X x^^ Västerås X X X (X) X Strängnäs X X X X Stockholm X X X x^^ Arboga X- .7 X X Örebro X X X Torshälla X Köping X? (X) Tälje X Trosa ?--x Hedemora 3--X

1) Sigtuna, Stockholm och Enköpings hospital sammanslogs före mittenav

1280-talet och förlädes till Enköping. Stockholm fick återhospitalsenast 1418.

(H Schiick 1940,s191, Medeltidsstaden 12, 17. KHL VIsp684 f).

Tabell 3. Institutioner i de medeltidastäderna,Mellansverige

Tabell 4. Institutioner i de medeltidastäderna, nuvarande

Västsverige

tabell3och4har förekomstenavdessainstitutioner redovisats _{på enklaste sätt. För} mera detaljerade upplysningar hänvisas tex tOl Medeltidsstadens

stadsrapporter och de sammanfattande rapporterna

19 och 34. Städerna har grupperats i den tidsord¬

ningsomlades fastitabell 1 och2.

Mellansverige

Mellansverige uppvisar när det gäller kyrkorna en

klar bhd. Så_{gott som samtliga städer före 1300har} två eller flera _{kyrkor. Undantagär Stockholm,Öre¬}

bro och _{märkhgt nog Strängnäs. Dessa hör dock}

samtUga tiU 1200-taletssenare del. Arbogasomock¬

så tillhör denna senare _{period har flera kyrkor.}

Samtliga dessa städer har kloster, även om

karme-literklostret i Örebro är sent _{(1400-tal). De yngre}

städerna har en _{kyrka. 1 någrafall kan man disku¬}

tera om staden över huvud _{taget haft egen kyrka}

(Köping, Hedemora). Hospitalenär

välrepresentera-de i stävälrepresentera-derna före 1300. _{Borgarna ger en inte fullt} så _{tydlig bild. Vad man kan säga är att idet äldre} skiktet finns tre _{borgar av betydelse: Stockholm,}

Nyköping och

Örebro.

Västerås får visserligen en

borgmen den ärväsenthgtsenare. Iettsenare skede

får också _{Köping en borganläggning, som kommer}

att_{fungerasomcentrumiettfögderi.}

Västsverige

Går vi sedan över till _{Västsverige kan konstateras}

att städer med flera kyrkor är få. I de fall sådana

Stad Domkyrka Kyrkor^^

0 1 2 3 Kloster 1 2 Borg Hospital Bohuslän KungahäU X X X Marstrand x-?x Uddevalla X Halland övraby X Laholm X X Halmstad X X GamlaVarberg X GamlaFalkenberg X X Ny-Varberg X X Nya Falkenberg X Kungsbacka X X Gåsekil 7 Västergötland Gamla Lödöse X X X X Skara X X X X X Falköping X Hjo X Skövde X Lidköping X Nya Lödöse X X Bogesund 1) Domkyikainräknad

finns rör det _sig om de äldsta (Lödöse, Skara, Kungahälla). Fördelning av kloster är ocksåi stort

densamma. Dock finns här två städer där såväl franciskaner som dominikaner är _{representerade.} 1 Skara finns båda redan under 1200-talet, medan Halmstad får sitt andra kloster _{(franciskaner) först}

under 1400-talet. 1 motsats till _{Mellansverige finns}

också tvåsenmedeltida städer medkloster,nämligen

Ny-Varberg och NyaLödöse. Borgarna är knutna

till de äldsta städerna_{påsvensktoch norskt område.}

I Halland ärbildenintehelt_entydig.

Denbildmanfår_{gerflera tolkningsmöjhgheter. Men}

i båda områdena kan förhållandena_{kopplas tiU kro¬}

nologin. Det är de äldsta städerna, i första hand

de som tillkommit före _1300,somhar denmestut¬

vecklade institutionellaapparaten.

Den skillnad som finns mellan områdena kan föras tillbaka till den _{kronologiska struktur, som}

finns i_{respektive områden.}

Storlek

Ett mått på städernas betydelse skulle kunna vara deras storlek. Det finns _{många försök att göra}

be-folkningsberäkningarmen allamåsteförblimereller

mindre sannolika_{gissningar. Somframhållitsiandra}

sammanhang skulle den enklaste metoden vara att

Helmfrid i Medeltidsstaden 18, s 28). Men också

här är stor _{försiktighet av nöden. Tätheten i be¬}

byggelsen spelar en stor roll. En koppling mellan

ytans storlek och bebyggelsetäthet skulle i vaije

fall kunna_{ge ett närmevärde. Det ärförnärvarande}

knappast möjligt att säga såmycket om den medel¬

tida_{bebyggelsens täthet utominågraundantagsfall,}

men det är tänkbart att man _{genom att närmare}

analysera orter som _{Söderköping,} Stockholm

(Gamla Stan) och Lund skulle kunna nåen bit på väg. Tills vidare återståren _{möjlighet, nämligen} att

endast ta _{hänsyn till denbebyggdaytan.Men också}

härbhrdet_{svårigheter.Få städer kan klart avgränsas}

närdet_{gäller det under medeltidbebyggdaområdet,}

än mindre kan områdets storlek_{preciseras vid olika}

tidpunkter. Avsaknaden av vallar, murar och/eller

gravar/diken gör det till ett vanskligt företag att

bestämma ytans omfattning. I stadsområdet ingår också _{regelmässigt obebyggda områden. Hur stora} dessa har varit kan _{ytterst sällan avgöras. En ut¬}

gångspunkt kan emellertidvara den äldsta stadskar¬ tan. Vad den _{ger ären ackumulerad bild,som}

itme-fattar även _{förändringar under 1500- och}

1600-talen. Ibland kan dessa vara_{tämligen stora. En del} av dessa är _{åtkomliga genom analys av det arkeolo¬}

giska materialet. Inomundersökningsområdetärdet i _{varje faU i flera fall möjligt att konfrontera det}

arkeologiska materialet med kartmaterial och där¬ med bedöma dess relevans_{(Söderköping,Nyköping,}

Sigtuna, Uppsala, Skara, Halmstad). I ett par faU

måste man helt lita till _{arkeologiskt material}

(Lödöse, Kungahälla och Ny-Varberg). Man bör

dessutom till _{tolkningsproblemen också lägga de}

mätfelsom firms i det äldrekartmaterialet.

Det är alltså _{många risker förbundna med att} göra jämförelser av detta slag. Men här skaU i alla fall _{göras ett försök,dels därföratt det harintresse} för den allmänna _{frågeställningen, dels föratt rikta} uppmärksamheten påett problem, tillvilkethänsyn

måstetasvid kommande_{undersökningar.}

I tabell 5 och 6 har redovisats dels_en-yta, som den äldsta_{kartan anger, dels,omdetgår,detarkeo¬}

logiska materialets utsago om det senmedeltida

bebyggelseområdets utbredning. Ytan har mätts i

grova drag med ett rutnät, där varje ruta motsvarat

1 ha. Detta sätt att mäta liksom de ovan _angivna

avgr.änsningsproblemen innebär att de siffror som

redovisas i tabellen inte får _{utnyttjas som exakta} ytmått. För diskussionen här är det emellertid det

väsentliga att de anger en relativtkorrekt storleks¬

ordning.

Datering Yta enl Yta enl äldsta karta, arkeolmatrl Stad karta ha ha Anm

Sigtuna 1636 24 12I) 1) Svartajorden Uppsala 1643 58 59^^ _{2) Arkeol yta även}

till-293)

skott15-1600-talen

Söderköping 1701-02 33 3)Minskningp g aGöta

Kanal

Nyköping 1665 50 38

Enköping 1800 24

Västerås 1688 47

Strängnäs 1600-t. 334) 4) Däravkålgårdar minst

förra hälft 4ha Stockholm 32^* 150^) Gamla Stan Malmama 1620-tal _ 5) Inkl Riddarholmen 6) Stor osäkerhet. Se texten Arboga 1660-tal 34 248)

Örebro 1652 377) 7)Exkl slottsområdet 8) Trol högsta tänkbara

medeltida_yta Torshälla

Köping 1732 16^) 9) Exkl stadsdelen söder

omån

Tälje 1648 15

Trosa -

-Hedemora 1642 IglD) 10)Mycket svårt avgöra

begyggelsens utsträck¬ ning. Maximisiffia

TabeU 5. De medeltida städernasyta,Mellansverige

Stad Datering äldsta karta Yla enl karta ha Yta enl arkeol mtrl ha Anm Bohuslän Kungahälla - - ₁₈ Marstrand 1699 12 -UddevaUa 1690 9 -Halland övraby - - -Laholm Halmstad 1648 18 Gamla_Varberg - -Gamla Falken- - - -beig Ny-Varbeig - - ₁₆ Nya Falken-berg Kungsbacka 1600-tal 11 -Gåsekil - - -Västergötland Gamla Lödöse - - ₂₂ Skara 1654 30** -1) Inkl borgen 34 ha Falköping 1696 12 -Hjo 1696 10 -Skövde 1687 8 -Lidköping ca1650 - ₁₆ Nya Lödöse - - ₁₆ Bogesund 1643 14

-Tabell 6. De medeltida städernas yta,nuvarandeVästsverige

Mellansverige

I tabeU 5 redovisas de mellansvenska städerna.

Några kommentarer skall göras. Uppsala har en på¬

tagligt omfattande yta i denna beräkning. I denna

siffra _{ingår hela domkyrkoområdet. Dessutom}

1600-talsutvidg-ningar. Framför allt är bebyggelsen på sydvästra

stranden oklar._{Nyköpings höga siffror enligt äldsta} kartan kan _{möjligen bero på mätfeli originalmate¬} rial. Beträffande det _{arkeologiska materialet från} Västerås _{tyder uppgifterna i rapporten på att det}

bebyggda områdetvaritmindre. Ommanaccepterar

rapportens uppgifter om gränsdike kan dock inte

ytan bli mycket mindre än den som beräknatsen¬

ligt den äldsta kartan. För Strängnäs gäller att den bebyggda ytan måste ha varit mindre än vad siff¬

ran _{anger.På1600-talskartanfinns områdenangivna} som _{synes vara kålgårdar eller dylikt. I}

Örebro

_har senare _{grävningargivit en avgränsningavden medel¬}

tida staden mot söder i kv _{Bromsgården,varfören} maximisiffra är _{möjhg att} ge. Förhållandena norr

om Svartån är emellertid _{mycket oklara. För}

Köpings, Täljes ochHedemoras del finns ingensom

helst _{möjhghet att pågrundvalavbefinthgt arkeolo¬}

giskt material bestämma några gränser. Detsamma

gäller Arboga. Stockholms yta är mycket svår att beräkna om man skall inkludera även _bebyggelsen

på malmarna, vilket naturligtvis är det korrekta.

De siffror som _{anges för mahnama i tabellen ärbe¬}

räknade _{på en ungefärhg bedömning av utsträck¬}

ningen på 1620-talet enligt det äldsta kartmateria¬

let. Hela denna_{ytahar dessutominte varitbebyggd.}

Siffrorna _{anger sålunda en maximisiffra för tidigt}

1620-tal. Hur stor del av denna somvarit _bebyggd undermedeltidenärokänt.

Sammanfattningsvis kan vi alltså för de mellan¬

svenska städerna konstatera att det finns_möjhghet

att beräkna _{1600-talsbebyggelsens omfattning. I} vissa fall kan vi i _{varje fall få fram maximisiffror} för den senmedeltida _{bebyggelsen. I några enstaka} fall kan vi också bestämma _{1200-talsbebyggelsens}

utbredning.

En grov gruppering ger vid handen att Köping,

Tälje och Hedemora bildar en grupp som klart

skiljerut sigfrånövrigagenomsin ringastorlek. Det

finns _{anledning att tro att de verkhga medeltida} siffrorna för i _{varje fall Köping och Hedemora} skulle vara_{väsentligt lägre.}

Till de små stådemahörocksåSigtuna, områdets

äldsta stad. _{Avgränsningen ärsvår att göra men om}

kyrkorna räknas in återfiims Sigtuna i ett skikt i

mitten där bla_{Enköping och}

Örebro

_ingår.

Den största delen av de mellansvenska städerna

hgger dock klart över dessavärden medStockholm,

om man räknarmedmalmarna,och Uppsalasomde

största. Enbart Gamla Stani Stockholm är emeller¬

tid inte_{anmärkningsvärtstort.}

Västsverige

För _{Västsveriges städer framgår ytstorlekarna av}

tabell 6.

För flera av dessa städer är det arkeologiska

materialet sådant atten relativt_{god preciseringkan}

ske. Det _{gäller orter som Gamla Lödöse, Skara,}

Kungahälla, Halmstad, Ny-Varbergoch. Nya Lödöse.

För _{övrigagäller att det äldsta kartmaterialetmåste}

utnyttjas. I ett fall är osäkerheten total. Det gäller

Gåsekil där endast _{läget i stortkanbestämmas. I de}

siffror som redovisas _{skiljer sig Gamla Lödöse och}

Skara _{något från de övriga städerna vilka är små.}

Ommanmed_{utgångspunktfrån dessa mycket}

unge-färhga siffror skulle våga sigpåenjämförelsemellan Mellansverige och Västsverige kan man göra bla

följande observationer. De senmedeltida städerna skiljer sig inte mycket från varandra i de båda om¬ rådena. Genom att _{Västsverige har flera senmedel¬}

tida städer bhr det en övervikt av mindre städer i

detta område. Det som dockär_{påtaghgtär att}även

de äldre städerna i detta område är relativt små i

förhållande till de mellansvenska. Denna skillnad

kan ha utvecklats under senmedeltid eller under

1500- och 1600-talen. Genom att vid en närmare

analys av det arkeologiska materialet skilja ut de

äldre _{skikten, skulle detta kunna klarläggas. När} övriga regioner genomgåtts kan ytterhgare jäm¬

förelsematerial förasin.

Om man_{görenjämförelse internationellt är det}

dock småstäder vi hela tiden rörossmed_(möjhgen

med_{undantag för Stockholm inklmalmarna). Lund}

torde ha varit den till _ytan störstastadeni Norden

med _{drygt 100 ha. Utanför Norden kanvitexjäm¬}

föra med London, som var ca 135 ha

(Biddle-Hudson _1973, s 9 ff) eller med de kontinentala

bjässarna Köln med drygt 500 ha och Briigge med

drygt 300 ha vid slutet avmedeltiden (siffrorna är framräknade efter Biddle-Hudson _1973,s 13).Detta

säger något om spännvidden i det medeltida stads¬

väsendet.

Sammanfattande diskussion

Den _{redovisning som gjorts utifrån de fyra variab¬} lerna _{kronologi, stabilitet, institutioner och} ytstor-lek kan sammnafattas _{på två sätt. Vi kan urskilja}

en klar skillnad mellan _{Mellansverige och Väst¬} sverige. Kronologiskt hgger demellansvenska städer¬

na i huvudsak före 1300. 1200-talet synes där vara

spridda över en mycket lång period, där relativt

många städer tillkommer under senmedeltid. Det

mellansvenska stadsväsendet är stabilt i så måtto att _{lokaliseringarna legat fast från början.}

Stadsför-flyttningama eller funktionsförflyttningama är få.

Utmedvästkusten ärbildenenheltannan.Städerna är instabila. _{Förflyttningarna ärvanliga. Sermantill} den institutionella _utbyggnaden — kyrkor, kloster

och _borgar — är de mellansvenska väsentHgt bättre

försedda än de västsvenska. _{Ytmässigt är de äldre}

städerna större vid medeltidens slut i _{Mellansverige}

äni_{Västsverige.}

Här har inte _{gjorts någon skillnadi delområden.} Tar manenbart MälarområdetbUr bilden ännu mer

enhethg och sammanhållen. Däremot är det svårt

att se _{någon större skillnad mellan de olika}

riks-delarna i _{Västsverige. Möjligen kanmansäga attdet} instabila_{dragetärsärskiltpåtagligtiHaUand.}

En annan _{sammanfattning skulle kunna ta sin}

utgångspunkt i kronologin. Det är de högmedeltida

städerna som är de stabila, utbyggda med flest

institutioner och till ytan de största. De senmedel¬

tida har i _{regel endasten kyrka, iblandingen ochär} de till _{ytan minsta och ihögre grad instabila. Detta} sistakan också_{gällaihuvudsak för desydhalländska} städerna_{kring 1300.}

Det finns en annan saksomärvärdattobservera i detta_{sammanhang. Bilden tycks intevaraså} oUk-artad för de bådaområdena före 1200 somefter. I

Västsverige är redan under 1100-talet orter som

Kungahälla, Gamla Lödöse och Skara etablerade.

Deras karaktär är ännu så _{länge något oklar, men} bla förekomsten av flera _{kyrkor tyder på relativt}

utvecklade samhällen. I _{Östsverige finns Sigtuna,} kanske _{någon begynnande bebyggelse i Nyköping}

och _{Söderköping, de båda} senare i slutet av

1100-talet. Det _{går knappast att räkna med de tidiga}

biskopssätena, vilkas urbana karaktär vid den här

tidpunkten är högst diskutabel. Det går inte att

hävda att Mälarområdet_{pånågot sättskiljersigfrån}

Västsverige. Ännu sålängefinnsdethelleringenting

som_{tyder på att östkusten skulle göradet.}

Detta leder fram till _{frågan hur den skiUnad}

som _{onekligen uppträder från 1200-talet skall för¬}

klaras eftersom vi kan konstatera att en fast och stabil stadsstruktur etableras senast _{omkring 1300 i}

Mellansverige medan i Västsverige finns en instabU

struktur, som egentligen inte stabiHseras fönän

under 1600-talet.

Detta är enstor _{forskningsuppgift,men det kan}

vara _{viktigt att i alla faU föraen preliminär diskus¬}

sionsomett_{underlag för det fortsatta arbetet.}

Förklaringen skulle kunna sökas i det omedel¬

bara omlandets _{utveckling, i central styrning, av} administrativa och ekonomiska skäl eller brist _på

sådan,i utveckling av Qärrhandel, iimpulserutifrån

eller kanske snarare i en kombination av flera av

dessa faktorer._{Någrasynpunkter skallges.}

Mälarområdet framstår som ett ur kommunika¬

tionssynpunkt väl sammanhållet område. Mot

Mälaren finns från söder ochframför allt från norr

goda kommunikationsleder via åsar och dalgångar.

Mälarbäckenet bhr därigenomettväl sammanhållet

område. Det ärett_{betydandejordbruksområdemed}

goda kontakter tOlen rik bergslag. Genom landhöj¬ ninghar under äldre medeltidmycketnymark bhvit tillgängUg. Kyrkhgt hölls området samman genom

att hälftenav landets stift koncentreradeshär_(Upp¬ sala, Västerås och Strängnäs). Kungamakten fick stödjepunkteri Stockholmoch Örebro och utanför

själva Mälarområdet i Nyköping. Området berördes

av en omfattande internationell handel, vilket

rim-hgen var ett resultatavråvaruförutsättningama.När

de stora _{förändringarna i}

_{Östersjöområdets}

_handel

inträder från 1200-talets_{början, finnsdetförutsätt¬}

ningar i detta område att tafasta på. Under

1200-talet stärks den centrala _{makten, såtillvida att}

kungamakten på ett annat sätt än tidigare, lyckas

hävda rikets enhet. Dess _{utgångspunkt blir Mälar¬}

området. Områdets _{näringsgeografiska betydelse i} kombination med de _goda

kommimikationsförut-sättiiingama som lockade ochunderlättadeimpulser

utifrån kan ha medverkat till den snabba stadstill-växten. De _{möjligheter som fanns att styraproces¬}

sen från centralt håll genom närheten och också

kanske förekomsten av en starkare ekonomisk

underbyggnad kan ha medverkat till att slåutkon¬ kurrerande intressen. Städerna får var och en

till-räckhglokal bas för att fungera. Mendehållsockså

samman _{genom en etablerad ortshierarki, där de}

ohka städerna får ohka funktioner och där Stock¬ holm snabbt får en dominerande _{ställning, både}

ekonomisktochadministrativt.

Närdenna _{ordningstörs,}somfallet blirnär

Folk-landstingstad utvecklas, griper den centrala makten

in och _{lyckas, om än med möda, att undanröja}

detta hot.

Västsverige är betydhgt mera splittrat. Det var

uppdelat på tre länder. Naturgeografiskt kan man

dela upp områdeti tvåhelt skilda områden, kusten och inlandet. I förra fallet berörs framför allt de

halländska och bohusländska städerna. Av de svens¬

ka har Gamla och _{Nya Lödöse} mer eller mindre

grupperade i det centralaVästergötland med

utlöpa-re vid de stora _{sjöarna Vänern}

_{(Lidköping),}

_Vättern

(Hjo) och

Åsunden

(Bogesund). Förutom Skara är

samtliga inlandsstäder senmedeltida. Det centrala

Västergötland är ett rikt jordbruksområde, som

troligen var inriktat på cereal produktion. En om¬

läggning avproduktionenmotboskapsskötsel under

senmedeltid har dock diskuterats i flera samman¬

hang.

Kusten är ur _{naturgeografisk synpunkt delad i}

ungefär tvåområden medgränsungefärvid Varberg.

Det norra området karakteriseras av _{bergig och}

kuperad terrängmedan detsödraärflackt. Samtliga

halländska städer _{(utom Gåsekil) har kontakt med}

ett omland utmed _{ådalgångar inåt land, Kungahälla}

och Lödöse haren hkartad _{belägenhet, medan Mar¬}

strand är helt olikartad _{genom sitt totala beroende}

avhavet._Placeringenavkuststäderna vidövergången mellanhavskommunikationer och kommunikations¬ leder inåt land är alltså _{principielltinteoliktstäder¬}

nas _{placering i Mälardalen. Det är däremot här}

mycket svårt att se en rangskillnad mellan orternai

området, dvs att någon har ettklartförstegframför

de andra. _{Möjligen kan mansägaattiVästergötland}

finns en _{funktionsuppdelning mellan Skara och}

Lödöse, där den förstnämndastaden är denkyrkligt

administrativa centralorten medan Lödöse är den ekonomiska. Båda städerna har under en _period

också _{profan administrativ roll, som emellertid}

förloras, när fögderiindelning ändras under

1300-talet_{(Fritz 1973,s76ff).}

Tidigare har betonats det klart instabila draget

hos de halländska städerna. Bland demfinns exem¬

pel både på stadsförflyttningar och vad som skulle

kunna kallas _{dubbellokaliseringar, dvs två städer i} omedelbar närhet av varandra. Medan det i

Halm-stadsfallet _{tycks vara frågaom en omlokaliseringav}

staden från _{Övrabytill Broktorp,ävenomden kyrk¬}

liga gemenskapen länge behölls, har i Falkenberg,

Varberg och även i Kungsbacka två städer funnits

parallellt. Efter längre eUer kortare tid försvinneren

avdessa två_{tvillingstäder. I Varbergfortsätter denna}

utveckhng då Ny-Varberg ersätts av Varberg på

Platsarna och sedan av nuvarande _{Varberg. Det går}

knappast att förklara dessa fenomen på ett uttöm¬

mande sätt. I _{varbergsfallet kan det vara fråga om}

en konkurrenssituation mellan kungen och någon lokalstorman.

Kanske kan en hknande _{förklaring gälla för}

Falkenberg. Förhållandet Kungsbacka — Gåsekil är

om _{möjhgt ännu oklarare. Tänkbart är emellertid}

att de haft helt olika_{funktioner, där Gåsekil kan ha}

varit ett sätt att få kontroll över den florerande

bondeseglationen, medan Kungsbacka har varit

den lokala centralorten för Norra Halland. Den en¬

vishet med vilken _{Kungsbackalevervidare,tyder på} ett klart lokalt _{underlag, medan Gåsekils korta}

hvs-längd snarare tyder påatt staden tillkommitgenom

ett dekret utifrån som inte haft ett _{underlag i det}

lokala omlandet.

Den relativt starka _{utvecklingen avstadsväsendet} i området under senmedeltid är _{knappast klarlagd.}

KäUäget är inte sådant att det tillåter någralängre gående slutsatser. Erik avPommerns eventuella roll

är en intressant _{möjlighet. Hansintresse för utveck¬}

ling av städerna är klart dokumenterad. Ettpar av

hans mest kända _{stadsgrundningar är Landskrona}

och _{Helsingör. För Ny-Varbergs del har antagits}

vissa likheter i _{planformermed Landskrona(Medel¬} tidsstaden _{31). Tidsperspektivet ärungefär detsam¬}

ma. Det kan finnas _{anledning att se på Eriks roll}

ytterligare.

Slutfasen för den här halländska processen äger

rum först under 1500- och 1600-talen. I och med

att _{Varberg under 1600-talet finner sin nuvarande}

plats är den halländska stadsstrukturen fast. Det

intressanta är att motsvarande instabilitet finns _på

svensk sida i_{linjen Gamla Lödöse -Nya Lödöse —}

Älvsborgsstaden

- Nya Lödöse — Göteborg och i

Brätte — Vänersborg. Idet förra fallet är det fråga

ombåde _{bokstavligförflyttningoch endastförflytt¬}

ning av vissa funktioner samt i ett fall under en

mycket kort tid om tvilHngstäder (KarlIXs Göte¬

borg och Nya Lödöse, börjanav 1600-talet).

Bakgrunden tiU denna instabihtet och städernas

relativt svaga ställning kan vara mångskiftande. Ett

antal_{hypoteserärmöjliga, sinsemellan inte helt obe¬} roende av varandra. Städerna hade inte _{tillräckligt}

ekonomiskt starkt omland. De var för _{många. Ge¬} nom att _{Västsverige i alla tre rikena låg iperiferin}

under _{hög- ochsenmedeltid hade respektive central¬} makter svårare att _{påverka utvecklingen. Feodala}

herrars intressen hade lättare att _{göra siggällande.}

Man skulle också kunna sätta in _{stadsutveckhngeni}

en _{innovationsprocess där utveckhngen startar i}

bestämda _{områden, knutna till kungamakten och} med dem allierade ekonomiska _{intressen, och först}

senare _{sprider sigtill andra områden i någon större}

utsträckning. Vi har här pekatpå ett antal faktorer

som _{på olika sätt tyder påatt stadsutvecklingen är}

olika i de undersökta områdena. Det kan vara

väsentligt att försöka sättainstadsutvecklingeniett

större_perspektiv.

före 1200 är svårt att_{urskilja avgörande skillnader}

i _{stadsutvecklingen mellan de båda områdena. I}

båda områdenafinns såväl _{någraortermedmeraut¬} vecklade och sammansatta funktioner som andra

centralorter med enstaka bestämda funktioner_(eko¬

nomiska, administrativa). Den tidiga kyrkliga upp¬

delningenbygger påensådan äldre

centralortsstruk-tur. Det lilla vi kan ana av 1100-talets samhälle _ty¬

der _på en stark uppdelning i landskap. Politiskt

förekommer en _{maktkamp mellan olika ätter, för¬}

ankrade i olika _{landskap. Det går inte att säga att}

det ena eller det andra området deciderat har ett

pohtiskt eller administrativt försteg. Det är detta

som bla _{återspeglar sig i det ganska konturlösa}

centralortssystemet under denna period. Man kan

här bla _{jämföra med Nils Blomkvists studier av}

kalmarområdet _{(Blomkvist 1979).Denstoraföränd¬}

ringen kommer under 1200-talet. Det är då som

kungamakten stärks och får sin starkaste bas i

Mellansverige. Detärunderdenna tidmankanspåra

en rad olika _{förändringar, som tyder på en relativt}

stor _{styrka hos denna centrala makt. Det gäller}

skiftesreformer och _{omläggning av skattesystemet.}

Det_{gäller införande av enryttararméochöverhuvud}

taget knytningen av en samhällsklass till kungen

genom frälset. Detta var ingalunda konfliktlöst.

Förhållandet till _{kyrkan präglas under dennaperiod}

avambivalens. Men setttillsammans med de kontak¬

ter som _{kungamakten och dess representanter haft}

med bla Liibeck ger detta emellertid en bild av relativt stora _{möjligheter att genomföra centrala}

intentioner. I vissaavdessa _{frågor kanmanemeller¬}

tid anaatt de för _{längre eller kortare tid ärbundna} till _{Mellansverige. Skiftesreformen synes vara}

genomförd på hkartat sätt inom Närke, Mälarland¬

skapen ochÖstergötland, medan bilden iVästergöt¬

land är annorlunda. När det _{gäller skatterna, har}

Västergötland ocksåettannorlundasystem.Lagarna

i _{Östsverige visar större samhörighet sinsemellanän} med _{Västgötalagen. Mankan alltså frågasigominte} stadsväsendet i _{själva verket återspeglar samma sak.} Det starka centrala inflytandet i Mellansverige kopplat till större ekonomiska resurser och livligare

kontakter mot södra _{Östersjöområdet, där just} under denna tid en stark _{vågavstadsgrundningar av}

ny modell sprider sigösterut,ofta lagdaianslutning

till äldretätorterav annan_{typ,ärettincitament och}

en _{utgångspunkt för den kraftiga urbaniseringen i}

detta område. Kanske kan ett _{likartat resonemang}

föras beträffande Danmark. I _{Västsverige behålls}

den äldre strukturen i _{mycket större utsträckning.} Kanske skall vise alla de lokala_{hamnplatserna och}

den omfattande _{bondeseglationen på Västkusten}

som en kvarleva av ett sådant äldre _{system. Det}

»moderna» stadsväsendet får till att _{börja med}

endast få _{nedslag i området. Intresset eller kanske} snarare _{möjligheterna har inte funnits från centralt} håll tiU en samlad insats._{Fögderiadministrativtläm¬}

nar man fö _{tidigt de äldre västsvenska städerna,}

som nämnts. _{Detta ger möjligen också chans åt en¬} skilda stormän att _{skapa egna centra.Kanske kanvi}

räkna _{familjen Tott hit iHalland,kanske biskopeni}

Skara.Detta kan tills vidare bli enbart_gissningar.

För att det här _{antagna relativt starka centrala} inflytandet skall få effekt krävs _{naturligtvis ett}

lokalt ekonomiskt _{underlag. Men som bOden teck¬}

nas_{hggerockså den tanken bakom att dettainteär}

tillräckligtföratt skapaden typavortervikallar för

städer. Det krävsett relativt starkt centralt_inflytan¬ de och _{troligen ett relativt starkt innovativt mo¬}

ment. I västra _{Sverige har man behållit ett äldre}

centralortssystem och_{uppenbarligen fögabekymrat}

sig om de nya signalerna. De har endast _långsamt

sipprat in. I vaije falljordbruksekonomiskt är det

svårt att se att detta område varit sämre beställt.

Detsamma bör _{gälla kustområdena, där man dess¬}

utomkunnat_{profitera på stundom godfisketillgång.}

Hans_{Andersson, f 1936, fil lic i historia,} länsanti-kvarie i _{Göteborgs ochBohus län. Publiceratstudier}

i framför allt stadshistoriska och _{stadsarkeologiska} ämnen. Leder _{projektet Den tidiga urbaniseringens}

konsekvenser för nutida _{planering (Medeltidssta¬}

den).

Not

1. Uppsatsen utgören del av_{sammanfattningen} avprojek¬

tet Medeltidsstadens första _{etapp,somhar omfattatde}

mellan-och_{västsvenska städerna. Den är}med_undantag

förettavslutande_{kapitelomarkeologiskakonsekvenser}

identisk medkap 5 i Medeltidsstadens rapport 34.Pro¬

jektet, varshuvudmanärRiksantikvarieämbetetochsta¬

tens historisk m.useer, harsommålsättning attframför

allt sammanställa och _{analysera detarkeologiskamate¬}

rialet från de olika _städerna, men det _{görs naturligtvis}

med beaktande av annat_{tillgängligt källmaterial. Mate¬}

rialet skall kunna_{utnyttjasbåde i antikvarisk och kom¬}

munal _{planering och i vetenskaplig forskning. För de}

uppgifter som rör de enskilda städerna hänvisas till respektive rapporter. Ivissafall har de ännu inte publi¬

cerats. 1 dessa finns också annanlitteratur nämnd som

Uppsatsen baserar sig på följanderapporter,varavnågra ännu inte tryckts, menberäknasutgesunderloppet av 1982.

1 _{Projektprogram(1976)} 2 _{Arboga(AnnaJärpe 1976)} 3 _{Uppsala(Lars Redin}1976)

4 Västerås(Jan-HelmerGustafsson 1977)

5 _{Söderköping(Birgitta Broberg} -Margareta Hassel-mo1978)

6 _{Sigtuna (Marietta Douglas1978)}

7 _{Urbaniseringsprocessen i det medeltida} Sverige.

En_{forskningsöversikt(Hans Andersson 1979)}

8 Hedemora(Catharina Folin 1978)

9 Örebro(Lars Redin1978)

10 _{Strängnäs (Anna Järpe1979)} 11 _{Köping(CatharinaFolin 1979)}

12 Enköping (Jan-HelmerGustafsson 1979)

13 _{Nyköping(Birgitta Broberg 1979)}

14 Trosa(Birgitta Broberg1979)

15 Södertälje (Birgitta Broberg1979)

16 Torshälla-Eskilstuna (Anna Järpe med bidrag av

Ralph Edenheim och HansLidén, utkommer1982)

17 Stockholm (Margareta Hasselmo med bidrag av

Lars_{Bengtsson och Brita}Malmer 1981)

18 _Handelsplats - stad - omland. Symposium i Sig¬

tuna 1979 om det medeltida stadsväsendet i Mel¬

lansverige.(1980).

19 Stadsarkeologi i Mellansverige - läge, problem,

möjligheter(Hans Andersson—Lars Redin1980)

20 Halmstad_{(Jan-Erik Augustsson1980)}

21 Gamla Lödöse (Kristina Carlsson - Rune Ekre

1980)

22 Marstrand(Margareta Hasselmo 1980)

23 Uddevalla_{(Margareta Hasselmo1980)}

24 Skara_(RagnarSigsjö 1980)

25 Kungsbacka/Gåsekil(Birgitta Broberg 1980)

26 Lund(Anders Andrén 1980)

27 Falköping (Henrik Klackenberg1981)

28 Skövde(HenrikKlackenberg1981)

29 Kungahälla (HansAndersson 1981)

30 Keramik, kammar och skor från sjustäder. Fynd¬

studie _{(Birgitta Broberg-Margareta Hasselmo med}

bidragavKristinaCarlsson 1981)

31 _{Varberg (Birgitta Broberg1982)} 32 _{Helsingborg (Anders Wihlborg1982)}

Dessutom har _{följande rapporter, som är under förbere¬}

delseoch beräknasutkomma 1982_utnyttjats

33 Lidköping(Henrik Klackenberg)

34 _{Sammanfattning}etapp 1(Hans Andersson)

Laholm(Lars Redin)

Falkenberg (LarsRedin) Hjo (Henrik Klackenberg) Bogesund(Henrik Klackenberg)

Litteratur

Amman, H.: 1954. t)ber das waadtländische Städtewesen

im Mittelalter und iiber landschaftliches Städtewesen

im _allgemeinen,i:Schweizerische Zeitschrift

fiirGeschi-chte4, 1954.

Andersson, H.\ 1971. Urbanisierte Ortschaften und

latei-nische Terminologie. Studien zurGeschichte des

nord-europäischen Städtewesens vor 1350. Göteborg. Acta regiae societatis scientiarumetlitterarum

Gothoburgen-sisHumaniora6.

-, 1972. Nya Lödöse, i: Andersson, H-Attman, A, Nya

Lödöse-Gamlestaden Femhundraår, Göteborg.

-, 1977. Sverige. En forskningsöversikt, i

Urbaniserings-prosessen i Norden. Del 1. Middelaldersteder. Red. av

Grethe Authén Blom. Oslo mfl. Även tryckt under

titeln _{Urbaniseringsprocessen i det medeltida Sverige.}

Medeltidsstaden 7.Stockholm 1979.

Biddle, M. och Hudson, D.: 1973. The Future ofLondon’s

Past. London.

Blomqvist, N.: 1979. Kalmars uppkomst och äldsta tid, i:

Kalmar stads historia1. Kalmar.

Fritz, B. 1973. Hus, land och län i Sverige 1250-1434.2.

Stockholm.

Haase, C.: 1960. Die Entstehung derwestfalischen Städte.

Miinster.

Helle, K. och Nedkvitne, A.: 1977. Sentrumdannelser og

byutvikling i norsk middelalder, i:

Urbaniseringspro-sessen i Norden. Del 1 Middelaldersteder. Red. av

GretheAuthén-Blom. Oslomfl.

Helle, K.: 1980. Handelsplass-by, i:Handelsplats-stad

-omland.Medeltidsstaden,Rapport18.

Medeltidsstaden:_{Rapportersenot1.}

Schlesinger, W.: 1957. Uber mitteleuropäische

Städteland-schaften der Friihzeit, i: Blätter fiir deutsche

Landes-geschichte 93, 1957. Även i: Schlesinger, W, Beiträge

zurdeutschenVerfassungsgeschichte desMittelalters, 2.

Göttingen 1963.

Schuck,H.: 1940. Stockholm vid 1400-talets slut. Stock¬

holm.

Towns in east and west—

regional urban

de¬

velopment

in the

middle

ages

Hans Andersson

Summary

This contribution compares the medieval townsin

central and western _{Sweden, putting forward the} point of view that urbanism differed in the two

regions. The chronology of urgban development in

the two areas is studied; as is also the stability of

the _{urbanization, that is, was the urban structure}

relatively firmly established or wasitunstable,with discontinuity, changes ofsite etc? Thestrength and stability of the townscan also reflect the extentto

which _{they had secular and ecclesiastical institu¬}

diffi-cult to _{postulate the size of thetownsbut,even so,}

an _{attempt is made here to specify their surface} area. The author believes that there is a_significant

differencebetween thetwo_regions.

In central Sweden a stable and _{buoyant urban}

organization was estabUshed during a relatively

short _{period in the 13th century,while in western}

Sweden, which was split up amongthree coimtries

in _{the middle ages, it was a long time before} any¬

thing similar was estabhshed. There were _many

changes ofsite; there were few institutions in the

towns which_{appear mainlytohave beeneconomic¬}

ally weak. There are manyexplanations for this. In

Central Sweden there was a _{healthy economic}

hinterland _{(withagriculture andmining). Powerwas}

centralized _{nearby and it could both promote and} direct the foundation of towns. Western Sweden

was _{periipheral to all the three borderingcountries}

amongwhichit wassplitinthe middleages.Central

power had more difficulty in making itself felt.

Urbanization has been associated with other_politic¬

al, economic and administrative _{changes which} occurred within the realm. This _{study suggeststhat}

it _{might also be fruitfulto look at urbanism in the}