Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 högskolepoäng Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2015
INFLYTANDE OCH
SJÄLVBESTÄMMANDE INOM
LSS
MÅLTIDSSITUATIONER OCH
HANDLINGSUTRYMME
JENS SJÖSTRÖM
MARTIN WENDESTAM
INFLUENCE AND
SELF-DETERMINATION WITHIN THE
SWEDISH ACT CONCERNING
SUPPORT AND SERVICE FOR
PERSONS WITH CERTAIN
FUNCTIONAL IMPAIRMENTS
MEAL SITUATIONS AND DISCRETION
JENS SJÖSTRÖM
MARTIN WENDESTAM
Sjöström, Jens & Wendestam, Martin. Influence and self-determination within the Swedish act concerning support and service for persons with certain functional impairments. Meal situations and discretion. Degree project in social work 15
högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of
social work, 2015.
The purpose of this study is to illustrate how social workers within the Swedish act concerning support and service for persons with certain functional
impairments experience these persons ability for self-determination and influence regarding meal situations. The purpose is broken down into two main questions, firstly how social workers experience the functional impaired possibilities for influence in meal situations. Secondly, what kind of discretion does the social worker have within the organisation, regarding these clients’ meal situations. The empirical material consists of six interviews with six social workers, working in two different communities in Sweden. The result shows that a lot has happened in positive direction concerning the functional impaired possibilities for
self-determination, especially since the deinstitutionalization in the 1980’s. All
informants perceive that functional impaired today have great influence and great autonomy related to their meals. The informants experience that there is an organizational framework to follow, while there is room to be independent at work and to make their own decisions. The staff creates the discretion if the organization's management system is not sufficiently tailored to the business. We can conclude that the results of this study mostly is in alignment with previous research done, but the study also includes new elements for future research.
Keywords: autonomy, disability, discretion, influence, LSS, meals, participation,
Innehåll
1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar ... 2 1.4 Begrepp ... 3 1.5 Avgränsningar ... 3 2. Tidigare forskning ... 32.1 Inledning tidigare forskning ... 3
2.2 Brukaren, boendet, måltiden och personalen ... 4
2.3 Brukaren, självbestämmandet och personalen ... 6
3. Teori ... 7
3.1 Inledning ... 7
3.2 En tolkning av den Nyinstitutionella teorin - Ett mytperspektiv eller ett reellt perspektiv? ... 8
3.3 Socialarbetaren och dennes handlingsutrymme ... 11
4. Metod ... 11 4.1 Metodologisk ansats ... 11 4.2 Urval ... 12 4.3 Tillvägagångssätt ... 12 4.4 Analysmetod ... 13 4.5 Forskarrollen ... 14 4.6 Etiska överväganden ... 14
5. Resultat och analys ... 15
5.1 Tema – Självbestämmande och inflytande i måltidssituationen ... 15
5.2 Tema – Organisatoriskt handlingsutrymme ... 23
6. Avslutande diskussion ... 29 6.1 Metoddiskussion ... 29 6.2 Resultatdiskussion ... 30 6.3 Slutsats ... 32 Referenser ... 35 Bilagor ... 37
FÖRORD
Vi vill tacka samtliga av våra informanter för att ni har delat med er av er
erfarenhet och kunskap. Era berättelser har utgjort stommen för innehållet i detta examensarbete. Ett stort tack till er för att ni delade med er av era upplevelser, utan er medverkan hade det inte blivit någon uppsats. Ett stort tack går även till vår handledare för det stöd som du har varit för oss under sammanställningen av detta examensarbete.
1
1. INLEDNING
”Människor med utvecklingsstörning har i det förflutna blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. Idag är situationen en annan: personer med utvecklingsstörning är fullvärdiga medborgare med lagstadgad rätt till goda
levnadsvillkor. Ingen annan grupp i vårt samhälle har fått uppleva en så total förändring i attityder och delaktighet” (Grunewald, sid. baksidestext, 2009).
Ovanstående citat om inflytande och självbestämmande baseras på insikter från det som diskuteras idag, till skillnad från mitten på 1800-talet då dessa begrepp inte alls debatterades. De individer som då betraktades som avvikande
behandlades vid den tidpunkten i det närmaste inte som människor. Under 1960-talet skapade Medicinalstyrelsen1 det som kom att kallas normaliseringsprincipen, vilket styrde innehållet och utformningen av omsorgen för utvecklingsstörda. Budskapet i denna princip var att målgruppen skulle vara så nära det ”normala” som möjligt, oberoende av begåvningshandikappets svårighetsgrad. Målet med denna princip var att nå så normaliserade livsvillkor som överhuvudtaget var möjligt. Vardagliga rutiner skulle vara individualiserade och så nära det som betecknades som normalt, gällande exempelvis inköp av kläder, hygien, och måltidssituationer (Grunewald 2009).
Enligt Grunewald (2009) skedde en stor förändring i reformarbetet för personer med funktionshinder i juli 1968, då omsorgslagen (1967:940) trädde i kraft. I denna lag betonades vikten av att personer med funktionshinder gavs möjlighet till gemenskap med övriga medborgare. Förändringarna fortskred och 1994 övertog kommunerna ansvaret för alla insatser för personer med betydande funktionshinder, i och med antagandet av Lag (SFS 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
1.1 Problemformulering
Denna studie undersöker huruvida personer med såväl fysiska som psykiska funktionshinder har möjlighet att påverka sin vardag gällande självbestämmande och inflytande i sina måltidssituationer. I Lag (SFS 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) fastslås att personer som innefattas av denna lag ska ha möjlighet till delaktighet i samhällslivet samt att självbestämmande för dessa personer ska respekteras av verksamheter som arbetar inom detta fält. Insatserna ska anpassas till den funktionshindrades individuella behov samt utformas så att de är lättillgängliga för de personer som behöver dem. Insatserna ska dessutom stärka deras förmåga att leva ett självständigt liv. Enligt Statens offentliga utredningar (SOU 2000:38) visar forskning på att personer med funktionshinder bemöts med låga förväntningar som både kan begränsa och försvåra dessa personers möjligheter till utveckling. Funktionshindret överskuggar allt. Individer som innefattas av denna lag har ofta begränsade möjligheter att föra sin egen talan (SOU 2000:38). Kan vi med anledning av detta anta att personer med funktionshinder ej ges samma möjlighet som andra rörande
självbestämmande och inflytande över sina måltidssituationer?
1 Medicinalväsendets centrala ämbetsverk 1877-1967. Uppgick 1968 i Socialstyrelsen. (Nationalencyklopedin 2014).
2
I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) framhålls att enskilda personer ska ha
självbestämmanderätt. Alla myndiga personer är i sin fulla rätt att själva avgöra på vilket sätt de vill leva sina liv, vilket naturligtvis även gäller för personer med funktionshinder. Att förstå hur man kan påverka sin egen hälsa kan dock vara svårare om man har en intellektuell funktionsnedsättning. Följaktligen är det av vikt att man får det stöd och den hjälp man behöver i vardagen. I den omvårdnad som ingår för personer som innefattas av LSS ingår exempelvis hjälp med att sköta hemmet, städning samt inköp. Något som också ingår i begreppet
omvårdnad är att få hjälp med sina måltider (Livsmedelsverket 2014). Samtliga i Sverige ska ha samma möjligheter till välmående, man ska alltså oavsett om man har en funktionsnedsättning eller ej ha samma möjligheter till inflytande och självbestämmande som alla andra.
I rollen som socialarbetare har man stor frihet i sitt dagliga arbete, samtidigt som man är styrd av traditioner, regler, normer och lagar. Den frihet som
socialarbetaren i sin praktik har, är beroende utav hur man hanterar det utrymme som ges inom organisationen. Inom organisationen finns personer med varierande erfarenhet, vilket torde innebära att man som personal utnyttjar sitt
handlingsutrymme olika. Samtidigt har organisationer olika traditioner, vilket bidrar till att personal trots allt utnyttjar sitt handlingsutrymme relativt lika. Organisationen sätter ramar för vad som ingår i uppdraget, samtidigt som yrkesrollen innehar den professionella kunskapen. Tillsammans skapar detta det som kallas handlingsutrymme. Socialarbetaren är organisationens representant, där denne med sin yrkeskunskap och professionalitet i mötet med människor har rätten att definiera brukares behov. Således har man en maktposition med rätten att tolka människors liv, situation och behov. Det finns alltså en risk att den hjälp som socialarbetaren i välmening förmedlar, kan ses som kränkande för brukare. Utifrån detta går det att se ett inbyggt dilemma i att vara både representant för organisationen och på samma gång vara en hjälpande medmänniska (Svensson m.fl 2008).
Som Grunewald (2009) påpekar ska personer med funktionshinder ha individualiserade vardagliga rutiner, så nära det normala som möjligt. En
fundamental del i en persons vardagsliv är måltider, och vi var intresserade av om personal gavs och tog sig handlingsutrymme rörande brukares inflytande i
måltidssituationer. Personalen verkar trots allt i en politiskt styrd organisation med tillhörande hierarki, samtidigt som professionen kan påverka organisationen i det samspel som skapas inom den.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att belysa hur LSS-personal upplever brukares möjlighet till inflytande och självbestämmande avseende sina måltidssituationer.
1.3 Frågeställningar
Vilket inflytande och självbestämmande upplever personalen att brukare har över sin måltidssituation?
Vilket organisatoriskt handlingsutrymme har personal rörande brukares måltidssituation, i förhållande till brukares självbestämmande?
3
1.4 Begrepp
För att definiera själva innebörden av begreppen inflytande och självbestämmande har vi lutat oss mot Giertz’s (2012) definition av begreppen. Giertz (2012) menar att dessa begrepp är komplexa, och att de mer eller mindre flyter ihop. Med begreppet inflytande avses de möjligheter man som enskild individ har att forma sitt liv, att kunna påverka och vara delaktig i de väsentliga beslut man som individ ställs inför i livet. Rörande begreppet självbestämmande avses det sätt som den enskilde har möjlighet att i detalj och självständigt styra sitt vardagliga liv (Giertz 2012).
1.5 Avgränsningar
Då både självbestämmande och inflytande är komplexa begrepp, har vi valt att avgränsa oss till att fokusera på brukares självbestämmande och inflytande i måltidssituationer. Vi valde även att avgränsa oss till LSS-boende i två olika kommuner i södra Sverige, detta på grund av att vi bedömde att tiden inte räckte till för en mer omfattande undersökning.
Samtliga LSS-boenden vi besökte bestod av servicelägenheter, innebärande att brukare bodde i egna lägenheter med gemensamhetsutrymme i anslutning till lägenheterna. I denna studie har vi inte undersökt de former av LSS-boenden där lägenheterna och gemensamhetsutrymme är i samma byggnad.
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Inledning tidigare forskningI studien har vi valt att studera personalens upplevelser av brukares
självbestämmande, inflytande och delaktighet i samband med måltidsplanering och kostintag för brukare med utvecklingsstörning respektive intellektuell funktionsnedsättning (IF). Utifrån ett organisatoriskt perspektiv har vi även valt att undersöka personalens handlingsutrymme rörande brukares måltidssituationer i förhållande till brukares självbestämmande. För att på bästa sätt kunna skapa en förförståelse för studien har vi valt att belysa en del av den tidigare forskning som har skett genom åren. För att skapa en vidare förförståelse för ämnet har vi valt att dela in det här avsnittet i två delar.
Det första avsnittet avhandlar området LSS med måltider i fokus i en kortare historisk utveckling, för att därefter fokusera mer på den forskning som avhandlar måltider som en aktivitet inom LSS.
I det andra avsnittet har vi valt att belysa en del av tidigare forskning med fokus på brukarinflytande och självbestämmande inom LSS.
Till den här studien har vi använt oss utav systematisk datainsamling via
PsycINFO med nyckelord såsom food* intellectual disability/disorder. Vidare har insamlandet av materialet skett på Socialstyrelsens hemsida
(www.socialstyrelsen.se) med nyckelord som självbestämmande, LSS, boende. Information har även inhämtats via Svenska Livsmedelsverkets hemsida på länkinnehåll avseende LSS och kost. Insamlandet av materialet har även skett på databasen Summon med nyckelord som självbestämmande och LSS.
4
2.2 Brukaren, boendet, måltiden och personalen
Vad har hänt genom 1900-2000-talens historia inom arbetet med måltider för människor med utvecklingsstörning och intellektuella funktionsnedsättningar? I den historiska utveckling som har skett genom åren kan fyra speciella händelser lyftas fram, det vill säga institutionaliseringen under 1900-talets första hälft, avinstitutionaliseringen under och efter 1970-talet, decentraliseringen av boenden under och efter 1980-talet samt psykiatrireformen under 1990-talet. Genom den sistnämnda övertog kommunerna ansvaret från staten gällande omsorgen av människor med långvariga psykiska funktionsnedsättningar (Adolfsson, 2010) (Socialstyrelsen 2011).
I studien Food Related Activities and Food intake in Everyday Life among People
with Intellectual Disabilities belyser Adolfsson (2010) 1920-talets arbete för
människor med intellektuell funktionsnedsättning. Vid den tiden arbetade institutionerna med att maten skulle vara enkel och billig, men samtidigt av en god kvalitet. Vidare lyfter Adolfsson (2010) fram att under de stora
institutionernas framväxt under 1940-talet sågs arbetet med kost och måltider som en viktig faktor. Det blev en viktig del i omsorgen för människor med
intellektuella funktionsnedsättningar, vilket kom att påverka institutionernas omsorgsarbete vidare in under 1900-talet.
Utifrån både Adolfssons (2010) studie och i Socialstyrelsens (2011) lyfts det fram att en utav anledningarna till att institutionerna växte fram på 1940-talet, var på grund av att det skulle vara kostnadseffektivt och mer överskådligt i
organisationsstrukturen. Adolfsson (2010) beskriver hur tillagningen av
måltiderna under de stora institutionernas tid skedde på central nivå och bibehöll denna positionering en bit in under 1980-talet då institutionerna blev
decentraliserade till mindre boendeenheter. Efterhand kom dock även de centraliserade tillagningsenheterna till att decentraliseras till de nya boendeformerna som hade skapats.
Under 1970-talet påbörjades arbetet med avinstitutionaliseringen av de stora institutionerna, det vill säga en decentralisering av de större institutionerna ut till andra typer av boendeformer under statlig kontroll (Socialstyrelsen 2011;
Adolfsson 2010).
Under 1990-talet skedde en utav de största förändringarna, nämligen psykiatrireformen. Den innebar att staten överlät omvårdnaden av psykiska funktionsnedsättningar till kommunerna. En utav de anledningar som
Socialstyrelsen (2011) lyfter fram i sin rapport till varför reformen genomfördes berodde bland annat på att den var till för att integrera brukare i samhället. Brukaren skulle vara i fokus och få en möjlighet till att ta del utav samhällslivet istället för att vistas på en institution. Integreringen av brukare till samhället kan ske i flera olika delar där LSS och tidigare LASS (nuvarande upptagen i
Socialförsäkringsbalken) kan ses som en del utav brukares rätt till att vara en del av samhället (Socialstyrelsen 2011; Adolfsson 2010). En utav dessa
integreringsprocesser är måltider som en social aktivitet eller med andra ord s.k.
”Foodwork” (Adolfsson 2010, s.17f).
Adolfsson (2010) refererar till Ove Mallanders (1999) avhandling ”De hjälper oss
till rätta. Normaliseringsarbete, självbestämmande och människor med psykisk utvecklingsstörning”, där det framkommer att maten är i en förändringsprocess.
5
Tidigare fick brukarna maten levererad, men när brukarna flyttade ut från de större boendena blev maten något som skulle tillagas i hemmet. Därigenom växte det fram att måltiden blev till en aktivitet där personal var med och stöttade brukaren med planering, inköp, tillagning och intagandet av måltiden. Vidare menar Adolfsson (2010) att förändringsprocessen även har förändrat tillsättningen av personal inom omsorgssektorn. Personalen anställs inte för sina
matlagningskunskaper utan de anställs för andra kunskaper som är till nytta för brukaren. Vidare lyfter både Mallander (1999) och Adolfsson (2010) fram att måltidsplanering och större tillagningar av måltider tenderar att ske bara en dag i veckan. Det finns tendenser till att de brukare som avvisar personalens stöttning vid måltidsplanering och tillagning får mindre hjälp, vilket resulterar i att deras kost i huvudsak består av färdigrätter som enbart behöver värmas upp. Adolfsson (2010) menar dock att även om måltiderna har blivit decentraliserade vid flytten till ett eget boende, är det fortfarande övervägande färdigrätter som bereds i det decentraliserade köket.
Fokus på måltiden som en aktivitet kan ses som en del av integreringsprocessen där brukare får möjlighet till att vara aktiva i de olika processerna i samband med sina måltider. Adolfsson (2010) lyfter i sin studie fram att det råder skillnader mellan brukare sinsemellan i avseende vilken kost brukarna får i sig. Vidare går det att se i studien att brukare som är mer självgående avvisar personalens måltidsaktiviteter och att dessa har en viss tendens att använda sig mer utav färdigrätter. Det går även att utläsa från studiens resultat att brukare som är i behov att ett mindre stöd tenderar att tillaga sina måltider utifrån halvfabrikat. Studien lyfter fram att de brukare som är i behov av ett mer omfattande stöd äter mer varierad kost som är lagad från grunden, och brukaren har varit delaktig i utformandet av sin måltid. I sin studie lyfter Adolfsson (2010) fram att en varierad kost är en del utav en hälsosam livsstil och därigenom genereras färre sjukdomar. Detta är av stor vikt då brukare med intellektuell funktionsnedsättning ofta är överrepresenterade när det gäller övervikt och övriga följdsjukdomar som härleds till detta, än övriga befolkningsgrupper i samhället. Studien lyfter även fram att personalens stödinsatser för den enskilde brukaren avgjorde huruvida den enskilde brukaren fick inflytande och var delaktig i måltidsaktiviteter.
Förutom Adolfssons (2010) Mallanders (1999) forskning inom fenomenet med måltidsaktiviteter som en del utav integreringsprocessen, lyfter författarna Lancioni & O’Reilly (2002) fram med sitt paper ”Teaching Food Preparation
Skills to People with Intellectual Disabilities: a Literature Overview” att det är av
vikt att brukare med intellektuella funktionsnedsättningar får en möjlighet att tillförskaffa sig kunskap avseende tillagning av måltider. Lancioni & O’Reilly (2002) lyfter fram att tillförskaffandet av kunskapen hos brukare med
intellektuella funktionsnedsättningar kan ses som ett led i utvecklingen mot att leva ett mer självständigt liv. Likväl lyfter författarna fram att kunskaperna även syftar till att ge brukarna en möjlighet att lära sig grunderna inom
måltidsförberedelser, för att ge förutsättningar till att integreras till arbetsmarknaden.
Lancioni & O’Reilly (2002) lyfter i sin undersökning fram att det i arbetet med att lära ut matlagning till personer med en intellektuell funktionsnedsättning finns tre vanligt förekommande modeller. Den första modellen går ut på att informationen
6
förmedlas ut via piktogram2 på kort och via instruktioner från personal till brukaren. Piktogrammen placeras därefter ut i anslutning till de platser brukaren passerar för att därigenom fungera som en påminnelse för denne. Den andra delen är piktogram på en dator med ljud och instruktioner som brukaren får klicka sig igenom. Den tredje metoden som Lancioni & O’Reilly (2002) lyfter fram är att använda sig av piktogram i ett tidsperspektiv. Piktogrammen förmedlar hur uppgifter skall göras enligt en viss tidsordning. Utifrån Lancioni & O’Reilly (2002) insamlade litterära studie lyfter de fram att metod ett och två har tydligast utläsbara resultat. Dock beror det mycket på hur grav den intellektuella
funktionsnedsättningen är. Desto grövre funktionsnedsättningen är, desto större var piktogrammen till hjälp som förmedlades via en dator. De piktogram som då förmedlades på kort till brukare med en grav intellektuell funktionsnedsättning kunde få en motsatt effekt och brukaren blev mer passiv och tog inte in
informationen. Dock hade de brukare med en lättare intellektuell
funktionsnedsättning större nytta av piktogram på bilder/kort då de lättare kunde komma ihåg och tolka informationen i de uppgifter som de skulle göra.
Vidare lyfter författarna fram att det är viktigt att personalen följer upp och utvärderar metoderna för den enskilde brukaren kontinuerligt, för att det skall bli till ett så bra stöd som möjligt för den enskilde brukaren.
2.3 Brukaren, självbestämmandet och personalen
Inom Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) lyfts det fram att den enskilde individen som omfattas har rätt till självbestämmande och inflytande över de insatser som riktas till denne. Lotta Giertz (2012) tar i sin avhandling ”Erkännande, makt och möten - En studie av
inflytande och självbestämmande med LSS” upp att området med inflytande och
självbestämmande består utav flera olika faktorer och kan inte förklaras med enbart självbestämmande och inflytande som två helhetsbegrepp. Dessa två begrepp befinner sig snarare i en samverkan mellan varandra och ligger till grund för alla beslut inom LSS rörande brukaren. Giertz (2012) belyser att själva
självbestämmandet och inflytandet inom LSS-insatser regleras inom utformandet av lagen. Vidare definierar Giertz (2012) att inflytandet består av individens möjlighet och rättighet till att bestämma över sitt eget liv i ett mer långtgående livsförlopp. Vidare definierar Giertz (2012) att självbestämmandet handlar om individens möjlighet att detaljstyra sin vardagssituation.
Den tidigare forskningen påvisar att LSS är en rättighetslag som syftar till att stötta brukaren till att ta del av samhället. Vidare lyftes i tidigare forskning fram framförallt två insatser, personlig assistans och boende med stöd och service av personal (Giertz 2012; Socialstyrelsen 2011).
Giertz (2012) lyfter i sin studie fram att i den personliga assistansen som bland annat syftar till att vara brukarens förlängda arm och därigenom bereda möjlighet för den enskilde brukaren att ta del av samhället och bibehålla sitt inflytande, självbestämmande och delaktighet inom sitt liv, kan det ibland uppstå
organisatoriska problem. I Giertz (2012) studie belyses det att brukaren som individ och grupp är i behov av erkännande för att kunna känns sig som en egen människoindivid. I ett led för att uppnå denna typ av erkännande är LSS en del i
2 Bildtecken använt i piktografisk skrift, innebärande tecken som avbildar föremål och begrepp. (SAOL 2014)
7
arbetet med att ge de människor som befinner sig inom de tre personkretsarna en form utav erkännande, och därmed bli en del utav samhället. Dock påvisar studien att även om LSS är en form utav erkännande för att brukare skall kunna ta en del av samhället, förekommer det kränkningar inom området. Detta sker exempelvis genom att assistenter eller övrig personal inte uppmärksammar brukarens
individuella behov och underlåter därmed brukaren att få inflytande över sitt liv. Giertz (2012) menar på att denna brist på uppmärksamhet leder till att brukaren inte blir en erkänd medborgare i samhället. Vidare lyfter avhandlingen upp att det är av stor vikt att personalen arbetar nära och aktivt tillsammans med brukaren för att därigenom kunna uppmärksamma brukarens individuella behov. Giertz (2012) menar på att om den enskilde brukaren inte uppmärksammas för dennes
individuella behov så går arbetet ifrån vad som egentligen syftas med LSS och att självbestämmandet, inflytandet och delaktigheten försvinner för individen.
Socialstyrelsen (2011) tar i sin rapport upp att det under de år som har gått sedan lagen infördes, har blivit mer vanligt förekommande att personal inom LSS distanserar sig från brukaren. Rapporten tar upp att personalens yrkesroll
förändras till att blir mer individualiserad, likväl utvecklas arbetet alltmer till att se brukaren som en individ. Vidare lyfts det fram att det inom arbetsplatserna pratas alltmer om att arbetet med brukarna inte skall bli av en alltför privat karaktär. Rapporten visar att det då uppstår ett dilemma då hjälpen som syftar till att stödja brukaren till att ta del utav samhället försvagas, då förhållandet mellan brukare och personal distanseras. Socialstyrelsen (2011) skriver i sin
forskningsöversikt att denna distansering kan leda till riskfaktorer som leder till att brukare kommer alltmer utanför samhället istället för att bli integrerade i samhället.
I detta avsnitt presenterades tidigare forskning med relevans för vår studie. I följande avsnitt belyses de teoretiska utgångspunkter som vi för denna studie valt att använda oss av.
3. TEORI
3.1 InledningEnligt Christensen m.fl. (2005) visar det instrumentella perspektivet inom organisationsteorin att de offentliga organisationerna utför tjänster och uppgifter åt och för medborgarna. För att uppnå fastställda mål fungerar organisationerna som redskap och instrument. Det är de folkvalda politikerna som bestämmer målen, och varje organisation har sedan krav på sig att leva upp till dessa politiska mål. I detta perspektiv är den formella organisationsstrukturen väldigt tydlig, samtliga inom organisationen ska veta vad de ska göra och de ska veta vilka mål de behöver uppnå. Medarbetarens personliga egenskaper spelar ingen roll, eftersom denna organisation är helt och hållet opersonlig. Vem som innehar vilken position är inte det primära. Den offentliga organisationen fungerar hierarkiskt, den högst uppsatte fastställer ordningen och matar hela tiden neråt i kedjan. De medarbetare inom organisationen som befinner sig längst ner rent hierarkiskt, måste oavbrutet uppvisa resultat utifrån de uppsatta målen. Inga avstickare får lov att förekomma, allt ska gå som på räls, det vill säga att man kan se det instrumentella perspektivet som ett ”på-spåret-perspektiv”.
8
Det kulturella perspektivet kan enligt Christensen m.fl (2005) sägas ”sitta i väggarna”. Med detta menas att det kanske är så att man gör som man alltid gjort. Detta kan i så fall försvåra handlingsutrymmet för personalen, eftersom det kan vara svårt för personalen att ta till sig nya rutiner och arbetsformer som främjar att de aktivt arbetar för att brukarna skall ges inflytande i måltidssituationer. Sedan kan det även enligt mytperspektivet vara så att organisationen vill ha en snygg fasad utåt och ständigt påvisa att de arbetar framåt och utvecklas. För personalen kan detta innebära att de faktiskt inte ges handlingsutrymme, det blir så att säga ”mycket snack och lite verkstad” (Christensen m.fl 2005).
Inom vårt valda forskningsområde har vi valt att studera huruvida personalen upplever att brukare med intellektuell funktionsnedsättning och/eller med en utvecklingsstörning har självbestämmande och inflytande, avseende deras måltider och måltidssituationer. Vidare har vi valt att studera detta
forskningsfenomen utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Även om vi har valt att utgå utifrån ett organisatoriskt perspektiv så behövs det ett mer inriktat perspektiv som kan vara till stöd för att förstå fenomenet. För den här specifika studien har vi valt att använda oss utav det nyinstitutionella perspektivet inom organisationsteori för att därigenom kunna tolka studiens resultat.
I kapitel 3.2 avseende det nyinstitutionella perspektivet, har vi valt att avgränsa teorin till att beskriva de grundläggande delarna inom det nyinstitutionella perspektivet, och inte göra en vidare djupdykning inom teorin då studien bedrivs under en begränsad tid. I kapitel 3.3 har vi även valt att lyfta fram teoretiska aspekter avseende socialarbetarens handlingsutrymme.
3.2 En tolkning av den Nyinstitutionella teorin - Ett mytperspektiv eller ett reellt perspektiv?
En frågeställning som bör tas i beaktan är när det talas om organisationsteori och institutionalism: Vad är nyinstitutionalism? För att bäst kunna besvara den frågan är det av vikt att se varifrån nyinstitutionalismen har tagit sin början.
Hall (2012) och Mallander (1999) beskriver att nyinstitutionalismen har sitt ursprung från den institutionella teoribildningen. Vidare beskriver Mallander (1999) och Hall (2012) att nyinstitutionella organisationer inom den offentliga sektorn är att betraktas som trögflytande och inte särskilt förändringsbenägna. Inom det nyinstitutionella organisationsperspektivet bör vi se en organisation som ett självständigt fenomen som interagerar med andra institutioner i samhället. Mallander (1999) och Christensen m.fl. (2005) beskriver i sina teoritolkningar att organisationer är självständiga och interagerar med varandra men att detta sker utefter en socialt konstruerad ordning. Vidare menar Mallander (1999) att denna sociala ordning är en form av framarbetade teknologier som avgör hur en
organisation bör fungera och styras. Denna sociala ordning om teknologier kan i sig översättas till myter då de framhåller hur något bör styras, eller snarare utvecklas det till att bli ett så kallat organisationsrecept som andra organisationer kan ta efter (Christensen m.fl. 2005; Mallander 1999). Ifall vi ser närmare på organisationer som ett fenomen i samhället kan vi se att uppbyggnaden av en organisation inte enbart sker självmant, utan det påverkas även av inre och yttre faktorer (Christensen m.fl. 2005). Utifrån Christensen m.fl. (2005) är det viktigt att se organisationen som trögflytande i avseende de organisationsrecept som presenteras för organisationen, samt att dessa i sin tur är elastiska och kan anpassas utefter organisationens behov. Även Hall (2012) menar på att
9
på grund av att organisationsutformningen i sig är komplex och påverkas av flera faktorer. Denna komplexitet kan förstås utifrån Hall (2012) och Christensen m.fl. (2005) genom att de båda lyfter fram i sina tolkningar av teorin att komplexiteten av att de inre och yttre faktorerna påverkar organisationen till att skapa effektiva styrsystem. Organisationens styrsystem skapas utifrån yttre påverkan, d.v.s. rådande myter eller så kallade rationaliserade tolkningar (Mallander 1999). De inre faktorerna kan ses utifrån att det är de professionella inom en organisation som skapar normer i huruvida organisationen skall fungera.
Vidare kan vi se att denna komplexitet avseende inre och yttre faktorer ger upphov till en trögflytande organisation. Hall (2012) menar att en utav orsakerna till att organisationen blir trögflytande är på grund utav att yttre faktorer såsom styrsystem implementeras högre upp i organisationen utan att ledningen försöker implementera styrsystemen i hela organisationskedjan. Därigenom leder det till vad Hall (2012) beskriver som att styrsystemet blir ytligt och att organisationens nedre del försöker få systemet att anpassa sig utefter organisationen. Den här effekten leder i sin tur vidare till det att det blir stopp i produktionslinjen inom organisationen. Med andra ord har det ytliga styrsystemet inte implementerats fullt ut och det leder i sin tur till att exempelvis styrsystemen för mätning av kvalitet, service, ekonomi och mål för organisationen inte uppfylls.
Om styrsystemen inte har implementerats tillräckligt inom organisationen menar Mallander (1999) i sin avhandling att organisationen tvingas att legitimera sig. Legitimiteten i sig går ut på att organisationen tvingas till att utveckla nya system för att överleva. För att utveckla dessa nya styrsystem kan organisationen tvingas att utveckla egna styrsystem där personal på LSS-boenden utvecklar modeller för hur organisationen på bästa sätt bör ta tillvara brukares rättigheter och behov. Likväl kan detta även ske vid implementeringen av ett styrsystem där personalen på LSS-boenden försöker anpassa styrsystemet/organisationsreceptet utifrån brukares och personalens behov för att därmed utöka sitt handlingsutrymme utifrån organisationsreceptet (Mallander 1999). Om anpassningen i sin tur ser ut att fungera, kommer organisationen i sin tur ha skapat ett slags framgångsrecept, vilket i sin tur kan spridas till andra organisationer. Organisationen har därigenom lyckats att både hävda sin legitimitet men även kommit att bli till ett
framgångsexempel i hur en organisation bör vara (Christensen m.fl. 2005). Detta övertagande av organisationsidéer kan namnges som en del utav den normativa isomorfismen (Mallander 1999).
Med andra ord kan den normativa isomorfismen beskrivas som att organisationer söker sig till andra aktörer inom verksamhetsområdet, vilket i sig bidrar till att andra professioner får ett utökat inflytande över organisationen (Hall 2012, Mallander 1999; Christensen m.fl. 2005). I och med andra aktörers inflytande över organisationens verksamhet blir organisationen beroende av andra aktörers tjänster och bedömningar. Utifrån Mallander (1999) kan utvecklingen i sin tur leda till en framväxt av andra professioners ”revirområden”, där exempelvis personalen på LSS boenden får ett minskat handlingsutrymme och därmed tvingas anpassa verksamheten utifrån andra yrkesprofessionella organisationer som tar över ansvar för verksamheten. Det i sin tur leder till att organisationen i sin helhet blir tvungen att utveckla samarbete och en viss form av informationsutbyte mellan övriga aktörer. Om det därigenom blir en framgång i samarbetet med andra
organisationer så kommer den egna organisationens status att höjas och därmed legitimerar organisationen sig och kan sprida sitt framgångsrecept vidare till andra offentliga organisationer.
10
Vidare kan vi utveckla själva begreppet isomorfism i förhållande till vad
Christensen m.fl. (2005) istället beskriver som adoptioner. Det Christensen m.fl. (2005) menar med adoptioner är att organisationer tar tillvara på framgångsrecept som görs om till egna anpassningar utefter organisationens behov. Denna
anpassning görs genom ett så kallat kompatibilitetstest i förhållande till organisationens huvuduppdrag. Det kan således resultera i att organisations-receptet inte är direkt applicerbart inom den egna organisationen. Christensen m.fl. (2005) lyfter fram hälso- och sjukvården som ett exempel då ekonomiska styrsystem krockar med de professionellas uppfattningar om vad arbetet innebär. Det kan därmed i sin tur leda till att de yrkesverksamma inom organisationen försöker motarbeta styrsystemet eller utvecklar andra delar av sitt
handlingsutrymme för att ge vårdtagare den vård de är i behov av. Detta kan jämföras med vad Mallander (1999) tar upp om att personal på LSS-boenden utvecklar strategier för att bejaka brukares rättigheter gentemot organisationen. Uppstår det en konflikt inom en organisation då den anpassar sig till yttre faktorer, kan organisationens ledning använda sig utav bland annat virusteori och
översättningsteori (Christensen m.fl. 2005, s. 95-97). Christensen m.fl. (2005) beskriver virusteorin som att organisationer tar efter framgångsrecept genom att döpa om olika begrepp inom den ideologi som organisationens ledning har valt att följa. Främst handlar virusteorin om att det språkliga döps om för att det skall bli mer hanterbart för de yrkesverksamma inom organisationen men utan att det sker större förändringar av receptet.
Den så kallade översättningsteorin som Christensen m.fl. (2005) beskriver går ut på att organisationen väljer ut godbitarna från ett organisationsrecept. Med andra ord väljer organisationen ut de delar som kan tänkas fungera för verksamheten och anpassar dessa godbitar utifrån de behov som finns. Det vill säga så sker det en översättning av framgångsrecepten på det sätt som bäst kan gynna
organisationen. Därigenom kan organisationen utvecklas och legitimera sig som en viktig aktör som då kan korrespondera med andra organisationer och sprida sitt eget framgångsrecept. Vidare kan en organisation därigenom ses som en
självstyrande enhet som kan välja de delar som passar organisationen även om det finns starka yttre påverkningar (Mallander 1999).
Även om organisationer kan ses som autonoma, som självmant kan välja att anpassa sig efter valfria framgångsrika organisationsrecept menar Hall (2009) på att de organisationer som kan beskrivas utifrån den nyinstitutionella
teoribildningen sällan är ute efter makt och ojämlikhet. Istället sker
anpassningarna utifrån ett mer kollektivt tillvägagångssätt som syftar till att göra organisationer mer jämlika. Även om organisationerna tenderar till att bli mer jämlika lyfter Hall (2009) fram frågan om vem det är som ”för” retoriken. Retoriken eller med andra ord organisationsreceptet framförs utav någon eller något vilket kan ses som ett maktövertagande. Vem eller vad vill utöka sin makt genom att göra andra organisationer mer jämlika och sin egen som mer ojämlik i förhållande till andra organisationer med sin framskjutna maktposition. Därav blir det av vikt att inom den nyinstitutionella teoribildningen se efter vad den här typen av organisationsrecept kan få för några följder i samhället. Det blir då viktigt att kunna skilja mellan det praktiska och de ideologier som framhävs, huruvida dessa korresponderar med varandra i förhållande till verkligheten då dessa kan skilja sig åt.
11
3.3 Socialarbetaren och dennes handlingsutrymme
Socialarbetarens handlingsutrymme formas i organisationen oavsett hur
organisationen är organiserad. En sak som är väldigt tydlig är att variationerna i socialt arbete förenas i alla organisationer eftersom strävan i socialt arbete innebär att tillvarata brukares och samhällets intressen. Det är viktigt för socialarbetare att ha kunskap om vilka grunder, värderingar och traditioner som gäller i den
organisation man arbetar i då detta kan skilja sig avsevärt åt i olika organisationer. Som socialarbetare är det viktigt att känna till att det arbete man utför inte utförs personligt, utan det är ett arbete som utförs i organisationens namn. Det vill säga att socialarbetaren är organisationens aktör. Handlingsutrymmet för
socialarbetaren utvidgas automatiskt om man har detta för ögonen, vilket ger en trygghet i hur man utför arbetet och brukaren vet vad som han eller hon kan förvänta sig av socialarbetaren (Svensson m.fl 2008).
Socialarbetarens makt erhålls genom kunskap och erfarenhet. Denna makt utvecklas automatiskt i mötet med brukaren och kräver eftertanke av
socialarbetaren. Det är viktigt att socialarbetaren lyssnar på brukaren och tar till sig vad brukaren förväntar sig och inte utövar sin makt som socialarbetare utan är lyhörd i mötet med brukaren. Socialarbetaren ansvarar för handlingsutrymmet och bör tillvarata kunskaperna i, om och av arbetet. Har socialarbetaren bra kännedom om organisering och relationer kan detta ge förståelse i arbetet. Socialarbetarens professionalitet och yrkesroll kan öka kunskapen och ge en större förståelse för brukares situation och socialarbetaren kan lättare förstå samspelet och
förutsättningar för den dynamik som uppstår mellan brukare och socialarbetare (Svensson m.fl 2008).
Handlingsutrymmet för socialarbetare kan ses som ett stort äventyr där man som människa ständigt utvecklas och på så sätt hela tiden ges möjlighet att förbättra förutsättningarna för de människor man möter (Svensson m.fl 2008).
4. METOD
Detta kapitel inleds med en redogörelse för vår metodologiska ansats, vårt urval samt vårt tillvägagångssätt. Därefter beskrivs hur vi har analyserat vårt material, våra tankar kring rollen som forskare och de etiska överväganden vi har gjort vid genomförandet av denna uppsats.
4.1 Metodologisk ansats
Enligt Rosengren och Arvidsson (2002) finns det tre olika forskningsintressen, nämligen det utforskande, det beskrivande och det förklarande intresset. Rosengren och Arvidsson (2002) menar vidare att man i det utforskande,
explorativa forskningsintresset vill utforska, upptäcka och förstå. Man efterforskar ett fenomens form och dess väsen. Vanligtvis sker detta genom att man som forskare gör en fältstudie i fenomenets naturliga miljö. Till denna studie valde vi att använda oss av ett utforskande forskningsintresse, då vi var ute efter att fånga personalens upplevelser av de funktionshindrades självbestämmande och
inflytande rörande sin måltidssituation. Vi ville få en bild av hur personalen i två olika kommuner ser på hur arbetet bedrivs för målgruppen, och att finna ”kärnan” i deras upplevelse av brukares självbestämmande och inflytande. Då vi i
12
och inflytande för personer med funktionshinder, ansåg vi att det var lämpligast med en undersökningsform i intervjuform.
För denna studie valdes datainsamling i form av intervjuer. Motiveringen till detta arbetssätt var att vi var angelägna om att få så mycket information som möjligt från de personer vi intervjuade. Informanterna bär rimligen, utifrån utbildning och förvärvad erfarenhet, på en fördjupad kunskap som vi var intresserade av att ta del av. Vi bedömde att valet av denna metod gav oss en chans att få till stånd ett mer personligt samtal och ett personligt bemötande, jämfört med om vi hade valt att göra en enkätundersökning. Således är uppfattningen att den valda ansatsen, den kvalitativa ansatsen, är den som är lämpligast för vår studie. Detta för att vi ska kunna uppnå vårt syfte, och för att vi ska kunna få våra frågeställningar
besvarade.
Som förberedelse inför intervjuerna, bestämde vi oss för att använda oss av den så kallade semistrukturerade intervjuformen. Denna intervjuform innebär att den som intervjuar har en intervjuguide med förutbestämda frågor, i huvudsak öppna frågor. Detta möjliggör att man som intervjuare får möjlighet att ställa följdfrågor, beroende på vilka svar man får. Att ställa följdfrågor ger intervjuaren en möjlighet att inhämta fördjupad förståelse och större kunskap om den information som informanten förmedlar. Beroende på vad man som intervjuare finner lämpligt, så har man även möjlighet att ändra ordningsföljd på de frågor man har i sin
intervjuguide (Robson 2011).
4.2 Urval
Beroende på vilket forskningsintresse man har valt för sin forskning menar
Rosengren & Arvidsson (2002) att intresset kommer att påverka de olika principer som kommer att styra urvalet. I denna studie har vi valt att arbeta utifrån det utforskande forskningsintresset. Rosengren & Arvidsson (2002) lyfter fram att vid antagandet av den här typen av forskningsintresse blir det av vikt att finna
representativa urvalsgrupper för att förklara forskningsområdet. Den
representativa urvalsgruppen skulle kunna översättas eller beskrivas som att det är de som är mest informationsrika. Likväl kan man utifrån Aspers (2011) se de representativa urvalsgrupperna som en form av en så kallad inträdespunkt inom forskningsstudien. Tillsammans kan man översätta de representativa
urvalsgrupperna och inträdespunkterna till informanter.
Målsättningen var att ca sex intervjuer med personal ur LSS-verksamheter skulle genomföras, vilket också skedde. Urvalet skedde utifrån vad Aspers (2011) benämner som rollselektion och snöbollsselektion. Vi bedömer att de
respondenter vi kontaktade hade relevant kunskap i ämnet vi vill utforska. De i sin tur hjälpte oss att nå fler informanter.
4.3 Tillvägagångssätt
Vi valde att undersöka möjlighet till självbestämmande och delaktighet för de brukare som bor i gruppbostad med stöd och service från personal. Vi inriktade oss gentemot två kommuner och LSS-boenden från respektive kommun, detta för att ge en bild av personalens upplevelse i två olika kommuner. Tre intervjuer genomfördes i det vi kallar kommun 1, tre intervjuer genomfördes i det vi kallar kommun 2. Materialet i studien är således baserat på sex intervjuer, tre i vardera två kommuner.
13
När det gäller kommun 1 fick vi tillträde till fältet genom en bekant. Denne förmedlade kontakt med en sektionschef, vilken i sin tur förmedlade kontakt med personalen på verksamheten. Personalen i kommun 1 benämns vidare som informant A, B och C. Via mailkontakt med sektionschefen fick vi datum för när vi kunde komma och genomföra intervjuerna. Det första inbokade datumet fick ombokas, på grund av tillfällig personalbrist på verksamheten. Intervjuerna genomfördes på verksamheten. Vid ankomsten mottogs vi av en av informanterna som visade in oss i ett avskilt rum, för att därigenom kunna eliminera störande inslag. Till detta rum kom sedan informanterna var för sig. Innan varje intervju startade, delade vi ut vårt informationsblad (bilaga 1) till informanten. Detta blad ombads informanten att läsa igenom innan intervjun påbörjades. Vi bad även om informantens tillstånd att få lov att spela in intervjun. Vi hade förberett och använde oss av en intervjuguide (bilaga 2), varje informant fick således samma frågor och varje intervju tog ca 30 minuter.
När det gäller kommun 2 fick vi tillträde till fältet genom att kontakt togs med en enhetschef via telefon, vilken i sin tur förmedlade kontakt med medarbetare inom verksamheten. Personalen i kommun 2 benämns vidare som informant D, E och F. Även här fick vår första inbokade tid ombokas på grund av tillfällig personalbrist på verksamheten. Vid ankomst mottogs vi av en av våra informanter som visade in oss i verksamhetens kök. Vi planerade att intervjua tre personer i denna verksamhet, men vid vår ankomst informerades vi om att det enbart fanns två av våra tilltänkta informanter tillgängliga. Detta innebar att vi på denna verksamhet intervjuade dessa två personer, benämnda informant D och E. Verksamheten inhyses i en vanlig lägenhet, och i köket hade vi möjlighet att stänga dörren om oss vid genomförandet av våra intervjuer. Detta gjordes, för att minimera risken för störande inslag. Utförandet av intervjuerna i kommun 2 gick till på liknande sätt som i kommun 1. Vi delade ut informationsbladet, vi bad om informanternas tillåtelse att spela in intervjuerna och vi använde oss utav samma intervjuguide som i kommun 1.
När det gäller informant F i kommun 2 använde vi oss utav ett
bekvämlighetsurval. En av oss tog kontakt med en möjlig informant på sin egen arbetsplats, och frågade om denne kunde tänka sig att delta i vår studie. Något som denne, efter att ha blivit informerad om studiens innehåll, tackade ja till. Intervjun genomfördes på verksamheten och utfördes på liknande sätt som tidigare utförda intervjuer, med den skillnaden att enbart en av oss närvarade vid denna intervju. Informationsblad delades ut, tillstånd till inspelning gavs av informanten och samma intervjuguide användes.
Efter att samtliga intervjuer skett, transkriberades dessa för att få ut en läsbar text. Därefter raderades inspelat intervjumaterial omgående. Även det transkriberade materialet har efter uppsatsens examinering förstörts i dokumentförstörare.
4.4 Analysmetod
När vi hade tagit in allt insamlat datamaterial gick vi först igenom vårt nedskrivna material och sållade bort det som inledningsvis inte var relevant. Därefter använde vi oss utav de inspelade samtalen tillsammans med respektive anteckningar för var och en av oss. Därefter tog vad Aspers (2011) beskriver som
transkriberingsprocessen vid. Var för sig gick vi igenom våra egna anteckningar och en av oss transkriberade intervjuerna. Transkriberingen i sig syftade till att producera en text som kunde användas i analysen (Aspers 2011). Rörande
14
transkriberingen av genomförda intervjuer har vi använt oss av Otranscribe3, ett webbaserat hjälpmedel för transkribering. Användandet av detta hjälpmedel underlättade sammanställningen av vårt resultat.
I studien valde vi att använda oss av det som Kvale och Brinkmann (2009) benämner som tematisering för att kunna analysera materialet i våra gjorda intervjuer. Dels är denna metod flitigt använd när det gäller analysering av text, dels ansåg vi att det var den lämpligaste formen för denna studie. Den
tematisering vi har genomfört omfattar de ämnen som vi ville belysa i studien. Vi plockade ut teman ur våra intervjuer som vi ansåg var relevanta för det syfte och de frågeställningar vi hade med denna uppsats.
När transkribering och tematisering av materialet var genomfört, var det två för oss självklara teman som stack ut. Temat ”självbestämmande och inflytande i måltidssituationen” och temat ”organisatoriskt handlingsutrymme”. Dessa teman redovisas under avsnittet resultat och analys.
4.5 Forskarrollen
I denna uppsats var det av vikt att vi funderade över och tänkte igenom vår egen roll i forskarprocessen och denna uppsats genomförande. I rollen som forskare var det sannolikt svårt för oss att vara helt objektiva, det vill säga att helt hålla oss neutrala i det vi mötte i den process som forskningen innebar. En omsorgsfull reflektion över den egna rollen och vår egen förförståelse kunde i viss mån minska den subjektivitet, den personliga färgning, som riskerade att annars sätta sin prägel på vår uppsats. Vi har båda en viss erfarenhet av socialt arbete, inte minst inom LSS. Följaktligen var det viktigt att vi strävade efter att vara neutrala i mötet med de personer vi intervjuade, och att vi även strävade efter detta när det gällde studien i stort.
4.6 Etiska överväganden
Enligt Robson (2011) måste man i sin forskning vara noga med att ta stor hänsyn till de krav på etik som god forskning bör följa. Om inte detta görs finns det en uppenbar risk att uppgiftslämnare lider men. Uppgiftslämnare kan drabbas av negativa konsekvenser, såsom stress eller ångest. Med detta i beaktan, och utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer, bestämde vi oss för att sätta samman ett informationsblad till våra informanter.
Vid sammanställandet av studien har allt material som rör enskilda personer, informanter, organisationer och kommuner avpersonifierats och avidentifierats. Detta för att säkerställa att informanternas identitet inte röjs. Samtliga informanter erbjöds även att ta del av studien efter dess färdigställande.
För att säkerställa att vi i möjligaste mån har följt de etiska krav som ställs på vår forskning, har vi i genomförandet av denna studie uppmärksammat och följt Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Dessa principer inrymmer i synnerhet fyra huvudkrav för forskning:
1. Informationskravet. De berörda ska tydligt informeras om vilka villkor som gäller för deras deltagande i studien och vilken uppgift de har som uppgiftslämnare. Som forskare är det viktigt att man informerar de som är
15
berörda angående syftet med forskningsstudien de deltar i. De berörda skall också informeras om att deras deltagande är fullkomligt frivilligt. Varje intervjutillfälle inleddes med att vi överlämnade informationsbladet till informanten, som vi bad denne att läsa igenom innan intervjun
påbörjades. I detta informationsblad informerades informanten om vilket syfte vi hade med studien och att medverkan bygger på frivillighet. 2. Samtyckeskravet. Forskaren ska av de berörda inhämta uppgiftslämnares
och undersökningsdeltagares samtycke, när det gäller deltagande. Uppgiftslämnare ska även informeras om att de när som helst, utan negativa följder kan välja att avbryta medverkan om de så önskar. I informationsbladet som överlämnades ombads också om informantens samtycke till att delta i studien. Vi beskrev även i informationsbladet att denne när som helst kan avbryta sin medverkan om så önskas.
3. Konfidentialitetskravet. All data som forskaren har samlat in skall hanteras med största konfidentialitet, samt på ett sätt som gör att uppgiftslämnare inte kan identifieras av någon utomstående. Det ska vara praktiskt omöjligt för personer utanför studien att ta del av etiskt känsliga uppgifter i
forskningsmaterialet.
Av informationsbladet framgick att informanten blir avidentifierad i studien. Det gavs i informationsbladet även information om att det insamlade materialet kommer att behandlas konfidentiellt.
4. Nyttjandekravet. Insamlat material om enskilda personer får varken lånas ut eller säljas, utan får enbart användas i forskningsändamål.
Av informationsbladet framgick att det insamlade materialet endast kommer att användas i denna studie.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt redovisar vi vårt resultat utifrån de intervjuer vi genomfört. Redovisningen av vårt resultat bygger även på observationer av tidigare avsnitt rörande tidigare forskning och teori. I detta kapitel kommer vi att besvara och analysera våra frågeställningar. Samtliga informanter benämns i detta avsnitt ibland som ”hon”. Detta för att underlätta kapitlets läsbarhet, och det avspeglar på inget sätt informanternas verkliga kön.
I avsnittet har vi valt att tematisera vårt resultat utifrån våra två frågeställningar och sammanställt datan i två delar. Vidare efterföljs vardera tema av ett
kommentarsfält där respektive resultat analyseras i förhållande till tidigare forskning och den teoretiska utgångspunkten.
5.1 Tema – Självbestämmande och inflytande i måltidssituationen
Informant A berättar att det bor 9 brukare i 8 lägenheter och att det finns ett parboende. LSS-boendet består av servicelägenheter där varje lägenhet har ett eget kök. Det finns även ett gemensamhetsutrymme med kök som samtliga
16
boende har tillgång till. I denna byggnad har även personalen sitt kontor och de utgår därifrån.
”På helgen helgerna är det frivilligt att komma upp i gemensamhetsutrymmet och äta här i matsalen. Då lagar vi maten tillsammans här. De bestämmer själva vilken mat som ska lagas, vi har en turordning i vem som bestämmer matsedeln för varje helg. De bestämmer vad som skall lagas och de har betalat och vi har handlat mat för de pengarna. De som kan och vill hjälper till att duka och t.ex. skala potatis.” (Informant A).
Informant A redogör för att behovet av hjälp ser olika ut för alla brukare. Några brukare behöver hjälp med att tillaga all mat och några brukare lagar själv maten med stöd och hjälp från personalen. Det finns i dagsläget inte någon brukare som behöver hjälp med frukosten, det har varierat över tid, beroende på vilka brukare som bott där. När det gäller planering och inköp så berättar informant A att det alltid är brukarna som bestämmer. Det händer väldigt sällan att personal handlar åt brukare utan personal och brukare handlar för det mesta tillsammans. Ibland handlar brukarna själva. Det händer någon enstaka gång att personalen handlar åt brukare, men detta sker endast om brukaren är sjuk och inte har möjlighet att följa med vid inköp.
”De får själva plocka vad de vill ha i affären. Det är mer att man tipsar dem, vi vet att de kanske inte bara ska ha ost till pålägg. Ska du inte ha korv eller
leverpastej, de behöver lite den puffen om man säger så. Javisst ja, och så plockar de till sig mer och mer. Så jag tycker att de verkligen själva får bestämma, med lite vägledning från oss” (Informant A).
Vidare berättar informant A att brukarna är med vid all tillagning av mat och de gör allt de kan själva. Sedan får personalen vara behjälplig där det behövs, lite grann ”händerna på ryggen” för personalen.
”Vi är vid sidan om kan man säga, tipsar och brukarna frågar. De plockar själva fram ur frysen och lagar sedan till det, ibland med hjälp från personal och ibland helt själva” (Informant A).
Informant A berättar att hon har arbetat väldigt många år i verksamheten. Hon berättar vidare att det hänt mycket under ”resans gång”. Förr så gjorde hon likadant hos exempelvis sju olika brukare, men idag så ser det helt olika ut hos de olika brukarna. Enligt henne är det nu mycket mer individanpassat, varje brukares önskemål har blivit det viktiga i arbetet.
Informant B informerar oss om att det på boendet finns två brukare som bestämt att de vill åka väg och äta på en restaurang, något som de gör varje dag. Hon berättar att det är en restaurang i ett serviceboende för äldre. På restaurangen äter de oftast dagens lunch, och de betraktar detta som sin huvudmåltid. De äter sedan smörgåsar eller något annat lätt på kvällen. Vidare berättar hon att det finns en brukare som sköter sig i princip helt själv och som inte behöver någon hjälp med måltidssituationen av personalen. Övriga brukare får stöttning och hjälp i sina lägenheter i de bitar de behöver. Precis som informant A redogjort för så påtalar informant B även hur det ser ut på helgerna, nämligen gemensam middag för fem brukare i gemensamhetsutrymmet. Självbestämmande och inflytande varierar från brukare till brukare.
17
Informant B berättar att personalen hjälper den brukaren, som i stort sett är helt självständig i måltidssituationen, med att skriva matsedel. Det är brukarens önskemål att de tillsammans skall göra en veckomatsedel utifrån vad som finns hemma. Då kan brukaren själv plocka fram för varje dag vad som finns på
matsedeln. Brukaren utrycker att det är en trygghet att veta vad som skall plockas fram ur frysen och brukaren vet vilken mat det är varje dag.
Informant B berättar att när brukarna bestämmer vad de skall äta så kan det ibland behövas recept med bilder för att hjälpa brukarna att bestämma.
”Ibland klipper de ut recept ur tidningen så att man blir lite kreativ med det också. Man får kanske något recept hem i brevlådan och då blir man kanske sugen på det. Då visar de oss det och vi kan förklara hur man lagar det och hjälpa till med vad de behöver köpa in för att laga den maten” (Informant B).
Informant B berättar att en sak som kan vara svår för personalen är att några brukare väljer ”fel” mat. De vill gärna köpa ”skräpmat”. Hon berättar att det är jätteviktigt att inte ta över brukarens självbestämmande, men att det är viktigt att informera brukaren om konsekvenserna av att äta ”fel” mat. Man måste försöka att motivera brukarna till att tänka på detta och kanske försöka variera sin mat och tänka mer på vad de äter.
”Vi har haft en brukare som ätit korv sju dagar i veckan och då försöker man ju att i affären visa att det finns andra grejer och föreslår att man skall prova detta istället. Man kan ju bara gå till sig själv, hur många varierande frukostar har man själv egentligen. Men det är ju så att brukarna bestämmer ju själv om de vill äta skräpmat eller inte. Det tar ju emot att se att någon mår dåligt av det och kanske inte alls mår bra av det” (Informant B).
Informant B berättar att personalen går till respektive brukares lägenhet för att vara behjälplig med att exempelvis skriva inköpslista. För brukarna kan det ibland vara svårt att se vad som finns hemma och vad som är slut. Personal och brukare går tillsammans igenom det för att kunna göra kommande inköp. En del brukare kan inte läsa och skriva och då är det personalen som skriver inköpslistan. Detta bidrar till att brukarna känner att de har inflytande över vad som skrivs ned, även om de inte skriver själva. Hon berättar att personalen skriver upp basvarorna och sedan blir det väldigt mycket mer handlat när de väl är i affären. Det är alltid brukaren som bestämmer vad som skall handlas.
Informant C redogör för att de flesta brukare gör sin egen mat i sina lägenheter, en del av dem har frysta färdigrätter som tillagas i mikrovågsugn. Personalen
erbjuder även dessa brukare hjälp med tillagning av mat, för att de kanske ibland ska äta annat än färdigrätter. Men brukarna vill ha sina färdigrätter och är nöjda med detta. Brukarna värmer själva sin färdigmat i mikrovågsugn och behöver ingen hjälp med detta. Personalen är behjälplig till samtliga brukare som önskar hjälp från personalen. Informant C bekräftar det som informant A och B redan nämnt angående gemensamma måltider på helgen. Den personal som arbetar aktuell helg har i veckan gått igenom med de brukare som skall vara med på helgmiddagen vad som skall lagas och köpas in. De brukare som önskar och vill är med vid inköpstillfället och även vid tillagningen. Ibland händer det att en brukare inte gillar den mat som skall serveras på helgen och då försöker man lösa detta med att erbjuda fryst mat sen tidigare helgmiddagar. På detta sätt så ges
18
brukarna möjlighet till inflytande och självbestämmande även om de inte vill äta den mat som majoriteten bestämt. De brukare som valt att äta tillsammans i gemensamhetsutrymmet på helgen ser verkligen fram emot detta. Det handlar även om sällskap vid måltiderna. Brukarna hjälper till utifrån sina förmågor. En av brukarna äter alltid i sin egen lägenhet och är i stort sett helt självständig i måltidssituationen.
Vi har en brukare vi är hos varje kväll, och stöttar honom, vi jobbar med händerna bakom ryggen och gör inte maten åt honom. Tips och råd ger vi. Till exempel att sänka värmen och hur mycket matfett som skall användas vid stekning. Annars sköter han matlagningen själv (Informant C).
Inflytandet vid inköpen är enligt informant C väldig stort. De brukare som väljer att äta färdigrätter har ett stort inflytande över sin mat, de handlar vad de tycker om och väljer sedan varje dag vad de vill äta. Informant C berättar att det är jätteviktigt för personalen att inte ”styra och ställa”, alla har rätt att äta det de vill. Personalen tipsar bara om att det kan vara viktigt att variera även färdigrätterna. Vissa brukare har sin favoritmat, de vill kanske inte variera så mycket och givetvis är det deras val som styr inköpen. Vidare berättar hon att om någon brukare har allvarliga hälsoproblem p.g.a. måltidsintaget, så erbjuder de brukaren att vara behjälplig med kontakt med dietist eller liknande. Det är enligt henne viktigt att gå små steg och bara ge tips, inga pekpinnar.
”Varför ska jag som personal komma in och tycka att det inte är bra? Varför måste man laga 100 maträtter om brukaren inte tycker det är intressant? Det viktiga är att brukaren får bestämma vad den vill äta och köpa hem” (Informant
C).
Informant C berättar att det finns en del pedagogiska saker de som personal gör för att underlätta för brukaren att vara mer självständig i måltidssituationerna. Tillsammans med någon brukare har de märkt upp spisen så att det är lättare att förstå spisens olika funktioner. De gör inköpslistorna tillsammans och hjälper brukarna att tänka på och kontrollera vilka basvaror som finns hemma och vad som behöver köpas hem.
På informant C:s arbetsplats finns personalen för brukarna. Det är brukarna som tar kontakt och personalen söker inte brukarnas kontakt. Vidare berättar hon att brukarna även umgås med varandra och lagar mat ihop ibland. Det är enligt informant C jätteviktigt att inte försöka styra brukare, man får inte göra något övertramp för då går man emot lagen. Informant C upplever att hela
personalgruppen hela tiden arbetar för att brukarna skall ha inflytande och självbestämmande. Mycket av personalens arbete är enligt henne att ständigt motivera brukarna och en ständig dialog i personalgruppen möjliggör detta. Personal skall ha likartade värderingar och alla ska ha brukaren i fokus.
Informant D berättar att på LSS-boendet där hon arbetar, är det väldigt varierande hur det fungerar vid måltidssituationerna. Detta beror enligt henne på att vissa brukare har ”hemmadag” och då sköts det mesta om vad gäller inköp, tillagning och beredning. Personal och brukare gör tillsammans maträtter som ska räcka för en vecka, för att brukaren skall kunna leva så självständigt som möjligt. Många brukare sköter sina inköp helt själva. En del brukare sköter sin ekonomi helt själva och en del brukare har god man. Ganska många brukare har begränsad ekonomi
19
och kanske då inte prioriterar måltidssituationerna. En del brukare ser det som en inskränkning i självbestämmandet att personalen skall vara behjälplig vid inköp och tillagning av måltiderna. Där har personalen en långtgående diskussion med brukarna för att nå fram.
Enligt informant D går personalens arbete mycket ut på att främja
funktionsbevarande förmågor och tillsammans arbetar de utvecklande. Med detta menar hon att brukarna gör så många moment som hon eller han klarar själv. Personalen stöttar när brukaren ber om det. Detta genomsyrar hela verksamheten, just tanken på självbestämmande och inflytande.
Planeringen av inköp sker enligt informant D helt och hållet utifrån att brukarna är självbestämmande och de är de enda som har rätt att ha inflytande över vad som skall inhandlas. Personalens roll i detta är att tillsammans med brukaren
strukturera och föreslå goda alternativ.
”Dock ska jag säga att föreslå alternativ är helt baserat på personalens egna värderingar. Det finns inget kommunalt underlag för dessa förslag.
Problematiskt! Det skapas kanske oenighet i personalgruppen. Man tycker mycket som kanske inte är evidensbaserat överhuvudtaget” (Informant D).
Informant D framhåller att hon skulle önska att det fanns nationella råd eller kommunal vägledning där något slags kostcirkel föreslås. Enligt henne är det personalens uppgift att främja brukarnas självbestämmande. Även om inflytandet från brukarna är väldigt uttalat så kan stöttning och goda råd vara nog så viktiga. Det är då viktigt för personalen att ha en god grund att stå på. För de brukare som är helt självständiga i sina måltidssituationer kan det ibland behövas motivation till att kanske äta hemlagad mat någon gång istället för att alltid äta färdig mat ute. Enligt informant D så gäller det för personalen att via samtal försöka påverka brukare till en mer allsidig kost, att inte alltid äta sådant som exempelvis pizza och hamburgare.
När man är i affären tillsammans med brukare som väljer att äta mat ute är pengarna ofta väldigt begränsade. Då försöker jag räkna ut vad en måltid med varierad kost kostar, jämfört med exempelvis McDonalds. Försöker visa pengavärdet för brukaren. Brukaren väljer ändå uteätandet, det är viktigt för denne och tyder såklart på ett väldigt stort självbestämmande, på ont och gott”.
(Informant D).
Under 2015 kommer det att starta ett projekt som informant D tror ganska mycket på. Detta projekt går ut på att LSS-boendet skall prova att ha gemensamma
måltider för brukarna. Hur inköp och tillagning skall gå till är inte känt för henne i dagsläget, men hon hoppas att det kommer att ske tillsammans med brukarna för att bibehålla deras inflytande och självbestämmande. Det goda med detta projekt tror informant D också är att brukarnas kunskap gällande mat kommer att öka. Det blir då flera olika brukare som har inflytande över vad som skall handlas och tillagas, och kanske de kan lära av varandra.
Enligt informant E så intar samtliga brukare på LSS-boendet sina måltider i sina egna lägenheter. Ibland är det någon brukare som kommer till
gemensamhetslokalen och äter sin kvällsmat. Då har brukaren sin egen mat med sig, ofta färdigrätter, och värmer den i mikrovågsugnen. Den främsta anledningen
20
till detta enligt informant D, är att de vill ha sällskap när de äter och att ha någon att prata med. Ibland är det personal och ibland är det andra brukare som vistas i gemensamhetslokalen.
Personalen hjälper vissa brukare att laga mat. Man stöttar brukarna i den utsträckning de önskar. Det lagas inte någon mat till brukare, man lagar endast mat tillsammans med brukare. Detsamma gäller stöttning och råd av personalen vid inköp. Som personal är det viktigt att ha händerna på ryggen och det är också viktigt att inte lägga fram egna värderingar i diskussioner med brukarna om vad som skall lagas eller köpas in. Informant D uppger att personalen inte har så mycket planering tillsammans med brukarna, detta eftersom majoriteten av brukarna som bor på LSS-boendet är helt självständiga i både inköp och måltidssituationen.
”Trots detta så försöker vi att förklara vad som är nyttigt, vad man behöver äta. Sedan väljer de kanske ändå inte de alternativen. Som exempel, den brukaren vi lagar maten ihop med, där vi försöker variera, men brukaren bestämmer själv. Vi försöker hitta något nytt recept då och då för att variera. Så att det inte blir för enformigt” (Informant E).
Precis som informant D nämnde så ser informant E också fram emot projektet som skall starta 2015, innebärande gemensam matlagning på LSS-boendet. Informant D tror att detta sätt att sköta måltiderna, på sikt, kan öka inflytande och självbestämmande genom att de får utbyte av andra brukare och på så sätt vidgar sina vyer.
”Några har önskat att få sällskap vid måltider, vilket vi har svårt att få tid till. Därför blir det bra att dra igång projektet med gemensam kvällsmat nästa år. För de som vill ha sällskap blir det i alla fall bra. Sen får vi se hur uppskattat det blir. Även då gör varje brukare sitt egen val om den vill vara med eller inte”
(Informant E).
En sak som informant E lade fram var att det ibland var väldigt svårt för brukarna att vara självständiga i måltidssituationerna, eftersom de flesta har dålig ekonomi och inte prioriterar måltidssituationerna. Som personal är det viktigt att ta hänsyn till detta vid stöttning för brukarna vid inköp. Brukarna har inte alltid en helt sann bild av sin ekonomi och personalen får försöka att hitta billiga och nyttiga saker att föreslå brukaren. Dock är det alltid brukaren som bestämmer vad som skall köpas.
Enligt informant F är det helt individanpassat när det gäller vilken hjälp brukarna har av personalen vid måltidssituationerna. På LSS-boendet har brukarna väldigt varierande funktionsnedsättningar och därför ser behovet av hjälp och stöttning från personalen väldigt olika ut. Några brukare klarar sig näst in till helt själva och behöver endast verbalt stöd från personalen. Några brukare har behov av praktisk hjälp från personalen.
”Målet är att brukarna ska klara så mycket som möjligt själva och personalen skall bara vara en figur i bakgrunden. Gärna sitta på våra händer och låta brukaren själv ta initiativ” (Informant F).
