Samverkan mot båtmotorstölder - En utvärdering av "Båtsamverkan"

SAMVERKAN MOT

BÅTMOTORSTÖLDER

EN UTVÄRDERING AV ”BÅTSAMVERKAN”

PAULINA ELIASSON

Examensarbete i Kriminologi 15 hp Malmö högskola Program Kriminologiprogrammet Hälsa och samhälle 06 2015 205 06 Malmö

SAMVERKAN MOT

BÅTMOTORSTÖLDER

EN UTVÄRDERING AV ”BÅTSAMVERKAN”

PAULINA ELIASSON

Eliasson, P. Samverkan mot båtmotorstölder. En utvärdering av ”Båtsamverkan”.

Examensarbete i Kriminologi 15 hp. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och

Samhälle, Institutionen för Kriminologi, 2015. Handledare, Marie Torstensson Levander

Den här uppsatsen är en utvärdering av Båtsamverkan i Västra Götaland.

Båtsamverkan är en satsning samt en intervention mot båtmotorstölder och ingår som en del i ”operation Archimedes” i Västra Götaland. År 2014 stals totalt 2534 stycken båtmotorer i Sverige och därför är det en problematisk situation. Den här utvärderingen är gjord på uppdrag av Polisen i Region Väst. Båtsamverkan i Västra Götaland har funnits sedan år 2013 och är en så kallad marin variant av konceptet Grannsamverkan. För att undersöka problemet med stölder av båtmotorer har 14 intervjuer genomförts med olika intressenter inom ramen för Båtsamverkan. Eftersom interventionen Båtsamverkan varit ett outforskat ämne i Sverige har syftet bland annat varit att undersöka vilka erfarenheter olika

intressenter har om interventionen, och vilka brottsförebyggande åtgärder som tillämpas av olika intressenter för att jobba mot problemet. Dessutom har

problemets omfattning och utveckling beskrivits. I intervjuerna framkom att bland annat att intressenterna har erfarenheten att Båtsamverkan är effektivt i arbetet mot båtmotorstölder. Vidare hörde den här uppfattningen samman med att intressenterna upplevde att kommunikation och information var viktigt i arbetet. Båtsamverkan kan kopplas till situationell brottsprevention eftersom de vanligaste brottsförebyggande åtgärderna var övervakning, synlighet och belysning.

Nyckelord: Båtmotorer, Båtsamverkan, Intervju, Intressenter, Situationell

PARTNERSHIP AGAINST BOAT

ENGINE THEFT

AN ASSESSMENT OF THE SWEDISH

INTERVENTION ”BÅTSAMVERKAN”

PAULINA ELIASSON

Eliasson, P. Partnership against boat engine theft. An assessment of the Swedish intervention ”Båtsamverkan”. Degree project in Criminology 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2015. Mentor, Marie Torstensson Levander

This essay is an assessment of the Swedish intervention Båtsamverkan in Region Västra Götaland. Båtsamverkan is an effort and an intervention against boat engine theft, which is a part of ”operation Archimedes” in Region Västra

Götaland. In 2014 there was 2534 boat engine thefts in Sweden. This assessment is made on behalf of the Swedish Police in Region Väst. Since 2013 the

intervention Båtsamverkan has existed in Region Västra Götaland, and it is a marine type of the concept known as Neighborhood Watch. To examine this issue, 14 interviews were conducted with various stakeholders, each with a unique approach to Båtsamverkan. Since the intervention Båtsamverkan has been an unexplored topic in Sweden, the purpouse with this assessment was to examine experiences and crime prevention measures, applied by various stakeholders. Furthermore, the extent of the problem with boat engine theft and the

development of the intervention against it have been described. The interviews showed that the participants had experienced Båtsamverkan as an effective intervention against boat engine theft. This notion was connected to the stakeholders urging on the importance of communication and exchange of information within the intervention Båtsamverkan. Concerning crime prevention measures, most of them were situational, such as surveillance at the docks, distribution of information among participants and also lighting.

Keywords: Assessment, Boat engine, Båtsamverkan, Intervention, Interview,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Situationell brottsprevention – Exempel på POP 8

Situationell brottsprevention – Båtsamverkan 9

Belysning 9 Märkning 10 METOD 10 Intressentutvärdering 11 Urval 11 Datainsamling 12 Intervju 13 Brottsstatistik 14 Dataanalys 14

Reliabilitet & Validitet 15

ETIK 15

RESULTAT 16

Resultat – Brottsstatistik 17

Diagram 1. Stöld av båtmotor 2010-2014 – Sverige 17

Diagram 2. Stöld av båtmotor 2010-2014 – Västra Götaland 17

Tabell 1. Stöld av båtmotor 2012-2014 – Kommuner i Västra Götaland 18

Resultat – Intervju 19

DISKUSSION 25

Diskussion – Resultat 25

Erfarenheter av Båtsamverkan 25

Båtsamverkan som brottsförebyggande åtgärd 26

Diskussion – Metod 27

SLUTSATSER 29

Rekommendationer inför framtiden 29

REFERENSER 31

BILAGA 1 35

INLEDNING

Den utvärdering av Båtsamverkan som presenteras i föreliggande uppsats har gjorts på uppdrag av Polisen i Region Väst. Förklaringen till uppdraget är att stölder av båtmotorer dels är ett problem som förekommer i Västra Götaland samtidigt som det finns få studier gjorda och därför behöver undersökas närmare. Båtsamverkan i Västra Götaland startades upp år 2013 för att bidra till att minska antalet båtmotorstölder (Andersson, 2015). Eftersom det finns en brist på studier togs beslutet att tillvägagångssättet skulle vara att utvärdera interventionen Båtsamverkan och avgränsa till olika intressenter och specifikt lägga fokus på båtmotorstölder.

Statistiken över anmälda brott visar att det år 2014 anmäldes totalt 2534 stölder av båtmotorer i hela Sverige. Av dessa begicks nära 20 procent, 542 stölder, i Västra Götaland. Dessa stölder innebär en problematisk situation eftersom det vanligtvis finns ett stort värde i en båtmotor. En vanlig båtmotor kan kosta mellan 50 000- 100 000 kronor, med hänsyn till storlek, årsmodell och hästkrafter bland annat (Honda, 2015; Yamaha, 2015). Enligt SVT (2015) uppgår värdet på stölder av båtmotorer i Sverige till 150 miljoner kronor årligen. Således är det en svår situation i hela Sverige, däribland Västra Götaland. Problemet med

båtmotorstölder har även uppmärksammats i TV. Bland annat visade ”Veckans brott” i SVT från 2014-10-28 ett inslag om båtmotorstölderna och

uppmärksammade samtidigt interventionen Båtsamverkan. Dessutom har TV3 tagit upp problemet i programmet ”Stoppa tjuven” från 2015-02-26, där tillvägagångssättet för stöld av båtmotor illustreras.

Det här den första utvärderingen som görs av Båtsamverkan i Västra Götaland. Därför kommer detta avsnitt följas av en kort introduktion och förklaring av Båtsamverkan. Vidare kommer en fortsättning med en redogörelse över

kriminologiska teorier, forskning och annan kunskap göras, som går att relatera till Båtsamverkan och dess koncept.

BÅTSAMVERKAN

En särskild satsning från år 2013 som gjorts specifikt mot båtbrottslighet i Västra Götaland är operation Archimedes (Polisen, 2013). Enligt Polisen (a.a.) handlar operation Archimedes främst om att förhindra stölder av båtmotorer. Detta bland annat genom införandet av interventionen Båtsamverkan (Petersson, 2013; Andersson, 2015). Majoriteten av stölderna av båtmotorer i Sverige sker i områden med kust enligt Larmtjänst (2015a). Petersson (2013) beskriver att stölder av båtmotorer ökat markant under de senaste 10 åren. Det ledde till ett beslut som togs år 2012 om att starta upp operation Archimedes för år 2013 (Petersson, 2013; Polisen, 2013). Båtsamverkan är en del av operation Archimedes vars fokusområden är operativa insatser, samverkan samt

brottsförebyggande åtgärder vilken Båtsamverkan ingår i (Andersson, 2015). Enligt både Petersson (2013) och Andersson (2015) ska Båtsamverkan exempelvis finnas för att varaktigt motverka problematiken med stölder av båtmotorer. Vidare omfattas Båtsamverkan av en samverkan mellan Polis, Larmtjänst samt försäkringsbranschen (Larmtjänst, 2015a; 2015b). Enligt Andersson (2015) krävs det även att man inkluderar olika båtklubbar i Båtsamverkan för att kunna minska förekomsten av stölder. För att nå ut till

allmänheten finns Båtsamverkan på Facebook på sidan ”Polisen Båtsamverkan Västra Götaland” (Glansberg, 2013; Andersson, 2015). Dessutom används Twitter för att sprida information om stölder (Glansberg, 2013; Andersson, 2015). Enligt Andersson (2015) används just Facebook och Twitter för att lättare kunna

kommunicera med allmänheten. Larmtjänst (2015b) har tillsammans med Polisen och försäkringsbranschen tagit fram olika arbetssätt för Båtsamverkan. Till exempel ska man enligt Larmtjänst (2015b) för att lyckas med Båtsamverkan arbeta brottsförebyggande genom att övervaka området där den egna båten finns, se över grannars båtar, ha bra lås, belysning, märka sina båtar och så vidare. Båtsamverkan är en åtgärd som ska fortsätta under år 2015 (Larmtjänst, 2015a). Gällande Båtsamverkan och anledningen till att det startades upp var främst för att motverka stölder av båtmotorer (Andersson, 2015). Brå (2012) skriver att

brottsligheten i Sverige tenderar till att ständigt förändras eftersom vissa

brottstyper blir vanligare medan andra avtar. Bland annat menar Brå (2012) att det finns en nedåtgående trend generellt bland stölderna i Sverige. När brottsligheten och dess olika trender analyseras och granskas är det viktigt att reflektera över olika faktorer som kan påverka statistiken (Brå, 2006; Brå, 2012). Det

förekommer skillnader i om en individ väljer att anmäla utsatthet för brott, det kallar Brå (2006) för faktiska förhållanden. Det är under faktiska förhållanden som Brå (a.a.) diskuterar anmälningsbenägenhet och mörkertal, dessa innebär om en individ beslutar att rapportera om att man utsatts för brott (a.a.). Brott som tenderar att anmälas är i situationer eller fall då gärningsmannen är okänd för brottsoffret (a.a.). Dessutom är det vanligt att olika försäkringsbolag kräver en anmälan till polis för att det ska bli någon utdelning i pengar av det förlorade objektet, exempelvis vid inbrott och stöld (a.a.). Brå (a.a.) konstaterar att grövre brott i större utsträckning blir anmälda jämfört med lindrigare brott och som nämns under Inledning finns vanligtvis ett högt värde i en båtmotor. Till exempel har stöld från motordrivet fordon en hög anmälningsbenägenhet jämförelsevis, på grund av att dessa ägodelar ofta är försäkrade och att det således krävs en anmälan (Brå, 2006). Ju mer en individ har att förlora och tagit skada av ett brott desto större sannolikhet att brottet anmäls (a.a.). Till skillnad från Brå (2012) menar Andersson (2015) att stölderna av båtmotorer ökat senaste åren och att det finns en stor problematik gällande stölderna. Dock har Brå (2012) inte fokuserat på denna brottskategori i statistiken. Därför kommer den här utvärderingen uppmärksamma och rikta fokus till problematiken gällande båtmotorstölder.

SYFTE

Syftet med denna uppsats är att genomföra en utvärdering bland intressenter för att undersöka hur de tillämpar Båtsamverkan som brottsförebyggande åtgärd. Dessutom kommer en beskrivning av problemets omfattning och utveckling göras.

FRÅGESTÄLLNINGAR

Frågorna som ska besvaras är:

− Vilka erfarenheter av Båtsamverkan finns hos olika intressenter? − Hur tillämpas Båtsamverkan som brottsförebyggande åtgärd av olika

TEORETISK REFERENSRAM

Nedan redogörs för teorier, nämligen för Rutinaktivitetsteorin och teorin om Kollektiv styrka. Dessa har valts eftersom de kan tillämpas på den typ av brottslighet som är aktuell men även brottsförebyggande arbete som Båtsamverkan står för.

Rutinaktivitetsteorin

Denna redogörelse för Rutinaktivitetsteorin grundas i en förförståelse som funnits sedan uppdraget till den här utvärderingen tilldelades. Således har denna

förförståelse gjort att det ansetts vara möjligt att likställa problematiken med stölder av båtmotorer med centrala begrepp för teorin, till exempel gällande ”lämpligt objekt” och ”kapabel väktare”. En kortfattad förklaring av

Rutinaktivitetsteorin är att den vill förklara olika omständigheter som leder till brott (Cohen & Felson, 1979). Till exempel kan det centrala begreppet ”lämpligt objekt” från teorin och utifrån en förförståelse liknas med båtmotorer, dessutom kan den övervakning som görs i samband med Båtsamverkan i en beskrivning från Larmtjänst (2015b) liknas med begreppet ”kapabel väktare”.

Rutinaktivitetsteorin, förkortat RAT, är en kriminologisk teori ursprungligen utvecklad av Lawrence Cohen och Markus Felson publicerad 1979 i artikeln

Social Change and Crime Trend Rates: A Routine Activity Approach.

Sammanfattningsvis analyserade Cohen och Felson (1979) utvecklingen av brottsligheten i USA efter 1945 och framåt, genom att analysera data under perioden 1960-1975. Bland annat diskuterade Cohen och Felson (a.a.) att

ökningen av brottsligheten berodde på att befolkningen hade andra rutiner och fler aktiviteter som inte hade funnits tidigare. Ett exempel var att ekonomin blev starkare och produktionen av varor ökade under 1900-talet (Cohen & Felson, 1979). Detta fick som konsekvens att fler kvinnor yrkesarbetade, vilket i sin tur ledde till att bostäderna lämnades obevakade en längre tid på dygnet (Cohen & Felson, 1979). Därmed ökade bostadsinbrotten markant (a.a.). Med andra ord kan RAT förklara att förändringar i samhället kan innebära förändringar av

brottsligheten. Typiskt för RAT är att Cohen och Felson (a.a.) fokuserar på brottssituationen, medan gärningsmannen och dennes egenskaper inte är i fokus. Cohen och Felson (a.a.) hävdar istället att det finns vissa omständigheter eller förutsättningar för att brott ska begås. Dessa omständigheter ska bland annat sammanfalla i tid och rum, det vill säga i situationen eller det specifika tillfället (a.a.). Det ska enligt Cohen och Felson (a.a.) finnas en motiverad gärningsman, ett lämpligt objekt/offer samt en avsaknad av en kapabel väktare vid brottstillfället för att gärningsmannen ska genomföra brottet. Dessa begrepp är de mest centrala i RAT (Sarnecki, 2014). Cohen och Felson (1979) anser att det är den kapabla väktaren som kan avleda ett brott från att ske, exempelvis en oberoende person som är närvarande och som således kan minska gärningsmannens motivation till brottet.

Rutinaktivitetsteorin har utvecklats sedan 1970-talet och denna utveckling gäller främst teorins centrala begrepp. Begreppet ”lämpligt objekt” har utvecklats och beskrivits mer detaljerat av Felson. Felson (1994) förklarar det lämpliga objektet utifrån ”VIVA”, som står för ”Value”, ”Inertia”, ”Visibility” och ”Accessibility”. Även Cohen och Felson förde ursprungligen en diskussion kring det lämpliga objektet utifrån dessa begrepp, dock kallades det inte för VIVA (Clarke, 1999;

Cohen & Felson, 1979). Enligt Felson (1994) förklarar VIVA vad

gärningsmannen har i åtanke när det lämpliga objektet utses. Med andra ord innebär VIVA vad som kan påverka motivationen (Felson, 1994; Sarnecki, 2014). Sarnecki (2014) har översatt VIVA och dess delar som ”Värde”, ”Tröghet”, ”Synlighet” samt ”Tillgänglighet”. Till exempel handlar begreppet ”Inertia” om ett objekts fysiska egenskaper såsom vikt och storlek (Felson, 1994; Sarnecki, 2014). Ett annat exempel är ”Accessibility”, dess innebörd är hur gärningsmannen bland annat resonerar kring ett objekts lättåtkomlighet (a.a.). Clarke (1999)

kritiserar VIVA för att vara en otillräcklig beskrivning av huruvida en produkt är eftertraktad, så kallade ”hot products”. Clarke (a.a.) beskriver istället det lämpliga objektet i termen ”CRAVED” som blivit en uppdatering av VIVA. Enligt Clarke (a.a.) står bokstäverna i CRAVED för “Concealable”, “Removable”, “Available”, “Valuable”, “Enjoyable” samt “Disposable”. Till exempel beskriver

”Concealable” huruvida en gärningsman avser dölja det som stulits, bland annat kan ett ovanligt objekt dra mer uppmärksamhet än ett vanligare och mer befintligt objekt (a.a.). Därför är det enligt Clarke (a.a.) vanligare att undvika dyra och ovanliga modeller av en produkt, som eventuellt kan dra mer uppmärksamhet till sig. Med ”Valuable” menas att objekt som har ett högt värde i pengar är mer attraktiva, eftersom dessa kan säljas vidare (a.a.). Att Clarke (a.a.) ersätter VIVA med CRAVED beror på att VIVA inte förklarar vad gärningsmannen kan använda objektet till alternativt göra med ett stulet objekt. Denna beskrivning av det

lämpliga objektet går att likställa med en båtmotor inom ramen för Båtsamverkan, eftersom det vanligtvis finns ett högt värde i en båtmotor. Ytterligare en

utveckling av RAT och dess centrala begrepp är gjord på ”kapabel väktare”. Idag finns fler åtgärder som kan liknas med kapabla väktare utifrån Cohen och Felson (1979) och dess ursprungliga beskrivning, det vill säga andra faktorer som också kan påverka motivationen hos gärningsmannen. Det handlar främst om

övervakning. Vad beträffar detta har John Eck bidragit med ”Basic Crime Triangle” (a.a.). Den kallas även för ”Brottstriangeln” eller

”Problemanalystriangeln” (Clarke & Eck, 2005). Enligt Felson och Boba (2010) ska ”Basic Crime Triangle” kunna tillämpas på alla typer av brott.

Sammanfattningsvis används den för att beskriva brottstillfället och hur

brottstillfället samt gärningsmannen kan påverkas av olika typer av övervakning (Clarke & Eck, 2005; Felson & Boba, 2010). Clarke och Eck har förklarat ”Basic Crime Triangle”, modellen består av en mindre och en större triangel (Clarke & Eck, 2005). Den mindre triangeln representerar brottet (Clarke & Eck, 2005; Felson & Boba, 2010). I ”Basic Crime Triangle” förhåller man sig även till gärningsman, plats och objekt, vilket den större triangeln innehåller som omsluter den mindre (Clarke & Eck, 2005). Dessa komponenter företräds av övervakning; gärningsmannen sammanhör med övervakaren, platsen med en platsansvaring samt objekt med beskyddare (a.a.). Angående gärningsmannen och dess

övervakare kan det vara en familjemedlem, vän eller annan betydelsefull person i dennes närhet (a.a.). Med andra ord är det övervakaren som antingen direkt och indirekt kan påverka gärningsmannen och dennes handlingar (a.a.). Den som kan förhindra brottet från att begås på en specifik plats är den som ansvarar för platsen (a.a.). Clarke och Eck (a.a.) ger exempel på konduktörer och lärare som

platsansvariga.

Kollektiv styrka

Enligt Larmtjänst (2015b) innebär Båtsamverkan att man aktivt kontrollerar och även övervakar grannars båtar, för att minska risken för stöld av båtmotorer. Dessutom ska man enligt Larmtjänst (a.a.) vara uppmärksam på vilka personer

som vistas i området och fråga om anledningarna till det. Dessa arbetssätt som Larmtjänst (2015b) framhåller relateras i denna utvärdering till teorin om Kollektiv styrka och specifikt till begreppet ”informell social kontroll”. Kollektiv styrka är ett teoretiskt begrepp inom den kriminologiska forskningen som används som förklaring till variationer av kriminalitet mellan och inom olika områden (Sampson et al., 1997). Med andra ord, enligt Sampson et al. (a.a.) drabbas vissa områden av kriminalitet mer frekvent i jämförelse till andra

områden. Fokus på områden och dessa fysiska och sociala förhållanden är centralt för teorin (Sampson & Raudenbush, 1999). Enligt Sampson och Raudenbush (1999) brukar områden som drabbas av höga nivåer av kriminalitet ha mycket personer i omlopp, som exempelvis mycket in- och utflytt bland de boende i området. Det kan få konsekvensen att boende inte känner grannarna och således inte vet vilka personer som tillhör området (a.a.). Områden där den kollektiva styrkan är lägre har ofta boende med låg socioekonomisk status, och det är något som är vanligt att diskutera inom ramen för teorin (Sampson & Raudenbush, 1999). Förutom det brukar kollektiv styrka även vara ett mått på huruvida de boende känner samhörighet eller har gemensamma normer (Sampson et al., 1997). Att undersöka och testa teorin om Kollektiv styrka kan göras på olika sätt, till exempel kan man objektivt göra observationer där fysiska omständigheter såsom eventuell nedskräpning, skadegörelse med mera antecknas (a.a.). Vidare kan man prata med personer som antingen bor eller arbetar i området som undersöks för att få deras åsikter om områdets situation (a.a.). Då brukar det undersökas närmare huruvida personer kan lita på varandra i området men även om normer och

värderingar är ömsesidiga bland de boende i området (Sampson, 2006). Begreppet ”informell social kontroll” är centralt för teorin (Lilly et al., 2011; Sampson et al., 1997). Med ”informell social kontroll” menas huruvida personer som bor i

området agerar när något händer eller ifrågasätter negativa beteenden (a.a.) Något som påverkar den kollektiva styrkan och hur stark den är handlar bland annat om huruvida boende har gemensamma mål menar Sampson et al. (1997). Ivert et al. (2013) har gjort en undersökning i Malmö år 2012 där man riktade sig till invånare för att undersöka trygghet och brottslighet. I denna undersökning behandlade Ivert et al. (a.a.) bland annat teorin om Kollektiv styrka. Här studerades begreppet ”tillit” och ”sammanhållning” samt begreppet ”informell social kontroll”. ”Informell social kontroll” mättes bland annat med formuleringen ”Om en grupp barn skolkade från skolan och hängde i bostadsområdet, hur

sannolikt är det att de som bor i området skulle göra något åt det?” (Ivert et al.,

2013, s. 19).

Detta som beskrivs ovan är centralt för teorin om Kollektiv styrka och kan relateras till innehållet i Båtsamverkan och hur åtgärden förväntas fungera, med utgångspunkt i Larmtjänst (2015b). Det går att likna Båtsamverkan med viktiga delar av det teoretiska begreppet kollektiv styrka. Som nämnts ovan menar exempelvis Larmtjänst (2015b) att viktiga komponenter i Båtsamverkan är att ha uppsyn över och kontrollera vilka personer som är i området, det vill säga utöva vad som kan liknas med begreppet ”informell social kontroll”.

KUNSKAPSBAKGRUND

Nedan görs en presentation av olika komponenter som kan kopplas till Båtsamverkan. Många anser att Båtsamverkan varit en lyckad intervention i Västra Götaland eftersom stölderna av båtmotorerna minskat (Andersson, 2015;

DN, 2015, Glansberg, 2013). Vad som gått att utläsa från Andersson (2015) och Larmtjänst (2015b) är att Båtsamverkan har sin utgångspunkt i samverkan och situationell brottsprevention. I detta avsnitt presenteras bland annat forskning som gjorts inom det ämne som utvärderingen redovisas samt annan kunskap om brottsförebyggande arbete som är väsentligt inom ramen för Båtsamverkan. På så vis blir det tydligt hur kunskapsläget ser ut, både i förhållande till forskning men även vad annan kunskap kan bidra med. Främst kommer litteratur och olika metoder som till stor del kan appliceras på svenska förhållanden redogöras för. Anledningen till att viss forskning presenteras grundar sig till viss del i en förförståelse, som gjort att det anses vara väsentliga delar att redogöra för i förhållande till Båtsamverkan. Således har detta avsnitt delats upp efter olika underrubriker, nämligen Samverkan, Situationell brottsprevention samt ett stycke med två åtgärder som används inom ramen för Båtsamverkan, det vill säga utomhusbelysning och märkning.

Samverkan

Att samverka och samarbeta är en del av konceptet kring Båtsamverkan

(Andersson, 2015). Wikström (2007) har redogjort för ett antal problem som kan uppstå vid brottsförebyggande arbete. Här diskuterar Wikström (a.a.) bland annat att samverkan mellan lokala aktörer inte alltid är ett optimalt sätt att bekämpa brott. Detta beror på att olika aktörer i samhället ofta har olika uppfattningar och olika sätt att handskas med problem (a.a.). Något som Wikström (a.a.) betonar som grundläggande är att brottsförebyggande arbete bör vara kunskapsbaserat och evidensbaserat. Genom att ha forskning och beprövade metoder som underlag inom brottsförebyggande arbete kan man komma fram till hur arbetet ska utformas (a.a.). Bland annat ser Wikström (a.a.) det som problematiskt att samtliga aktörer som ingår i en samverkan inte alltid innehar en kunskap om brottsligheten. Wikström och Torstensson (1997) redogör för hur samverkan kan bli mer effektivt i ett brottsförebyggande arbete på lokal nivå. Wikström och Torstensson (a.a.) förkastar inte samverkan utan de poängterar dess nytta, men understryker även att man måste ha gemensamma mål och en gemensam teoretisk referensram vid en samverkan, eftersom det vanligtvis finns ett innehåll av olika aktörer från samhället som har olika arbetsuppgifter, roller och förutsättningar.

Grannsamverkan

Enligt Andersson (2015) är Båtsamverkan en marin variant av Grannsamverkan. Därför anses det i den här utvärderingen vara väsentligt att redogöra för

ursprungskonceptet bakom Båtsamverkan. Enligt Brå (2008) kom konceptet med Grannsamverkan till Sverige i mitten av 1980-talet och har därefter etablerats successivt i Sverige, Grannsamverkan kommer ursprungligen från USA (a.a.). Rapporten från Brå (2008) grundas på en systematisk litteraturstudie av Bennett et al. (2008), där olika utvärderingar av Grannsamverkan sammanställts.

Grannsamverkans syfte är bland annat att det ska minska förekomsten av brottslighet i områden där det etablerats och införts, det vill säga brott som exempelvis inbrott och stöld (Brå, 2015a). Det grundas i att uppmana boende att engagera sig i brottsförebyggande arbete (a.a.). Till exempel ska man inom ramen för Grannsamverkan vara uppmärksam och hålla koll på grannars egendom samt vara observant på om okända personer vistas i bostadsområdet (Polisen, 2014). Bland annat går detta att likna med teorin om Kollektiv styrka. Förutom att Grannsamverkan engagerar boende i områden finns det dessutom olika aktörer som är med och deltar samt står bakom verksamheten, som till exempel Polisen, olika försäkringsbolag och kommuner (Brå, 2008; Brå, 2015a; Polisen, 2014).

Enligt Bennett et al. (2008) har Grannsamverkan påvisat en minskad risk för inbrott med upp till 26 procent. Trots att Grannsamverkan uppvisar effekter upp till 26 procent i effekter på brottsligheten går det att utläsa i Bennett et al. (a.a.) att ingen av de redovisade studierna är genomförda i Sverige samt att ingen av de inkluderade studierna är genomförda efter år 1994. Dessutom förekommer olika uppfattningar om huruvida Grannsamverkan är en effektiv metod. I en intervju i Sveriges Radio (2007-03-15) hävdar Johannes Knutsson, som är polisforskare och professor, att det inte har påvisats några effekter av Grannsamverkan på

brottsligheten i Sverige. Således går det inte att med säkerhet fastställa några effekter av Grannsamverkan på svenska förhållanden. Eftersom studierna som ingår i den systematiska litteraturöversikten av Bennett et al. (2008) inte är utförda på 2000-talet är det viktigt att ha i åtanke att man måste se huruvida Grannsamverkan och dess koncept fungerar i dagens samhälle, för att ha möjlighet att uttala sig om dess effekter på brottsligheten.

Situationell brottsprevention

Brottsprevention kan tillämpas på olika nivåer, på nationell liksom på lokal nivå (Wikström & Torstensson, 1997). Det finns olika tillvägagångssätt för att förebygga brott på lokal nivå, detta brukar beskrivas i termer som social och situationell brottsprevention (a.a.). På lokal nivå kan brottspreventionen i mer detalj anpassas till olika förutsättningar (a.a.). Wikström och Torstensson (a.a.) gör skillnad på social och situationell brottsprevention eftersom arbetsformerna och insatserna för dessa är olika. Till exempel försöker man påverka en enskild individs benägenhet för att begå brott vid social brottsprevention, det kan exempelvis vara insatser gentemot en individ som uppvisat problembeteenden (a.a.). Vid situationell brottsprevention görs istället insatser och åtgärder för att påverka benägenheten och motivationen hos potentiella gärningsmän i en viss situation (a.a.). Detta kan man koppla till den kriminologiska teorin

Rutinaktivitetsteorin, det vill säga att man kan införa åtgärder som avskräcker en gärningsman. Särskilt fördelaktigt med situationell brottsprevention är att

effekterna av olika insatser visas relativt fort (Knutsson & Søvik, 2005; Torstensson & Wikström, 1997). Dock finns det också risker med situationell brottsprevention enligt Knutsson och Søvik (a.a.). Till exempel kan brottsligheten förflyttas och omfördelas vid situationella åtgärder, det betyder att den istället kan spridas till nya platser och till andra tidpunkter (a.a.). Weisburd et al. (2006) har också undersökt huruvida brottslighet förflyttas efter att åtgärder satts in på en plats. Det är ett omfattande ämnesområde i huruvida det finns

förflyttningseffekter som ofta skiljer sig beroende på vilken brottslighet som undersöks (a.a.). Den slutsats som dras av Weisburd et al. (a.a.) är att brottslighet nödvändigtvis inte förflyttas och omfördelas till andra ställen och platser.

Dessutom diskuteras att brottsligheten med tiden eventuellt förflyttas, men det behöver inte ske omgående (a.a.).

Det finns enligt Wikström och Torstensson (1997) olika aktörer i samhället som kan inkluderas i det brottspreventiva arbetet, vissa mer än andra. Gällande situationell prevention har Polisen som myndighet ett stort ansvar och möjlighet till att bidra till arbetet (a.a.). Till exempel ges förslag från Wikström och Torstensson (a.a.) på satsningar att förse vissa områden med fler poliser under tider som anses vara mest frekvent utsatta för brott. Dock krävs det att polisarbetet planeras och är väl genomtänkt, det vill säga att man på förhand vet hur arbetet ska genomföras (a.a.). Knutsson och Søvik (2005) har liksom Wikström och

Torstensson (1997) redogjort för en mängd olika arbetssätt i förhållande till situationell brottsprevention och exempelvis huruvida poliser kan tillämpa det. Knutsson och Søvik (2005) redogör bland annat för problemorienterat polisarbete, också kallat för POP. Detta arbetssätt skapades från början av Herman Goldstein, och har sedan dess utvecklats (a.a.). Goldstein (1979) diskuterade från början hur polisarbetet ska bli mer effektivt i brottsbekämpningen och exemplifierade olika arbetsmetoder och problem. Knutsson och Søvik (2005) förklarar detta som att gått från att arbeta händelsestyrt till mer problemorienterat arbete. Däremot finns det aspekter som bör observeras, bland annat vad som räknas vara ett problem (a.a.). Enligt Knutsson och Søvik (a.a.) är något särskilt problematiskt om det är vanligt förekommande, att det inte sker slumpmässigt samt att grupper av personer i samhället upplever situationen som oroande och problematisk. Det finns en mängd olika arbetssätt som kan tillämpas inom ramen för situationell brottsprevention, däribland POP och närpolisarbete (Knutsson & Søvik, 2005; Wikström & Torstensson, 1997).

Situationell brottsprevention – Exempel på POP

Det är inte ovanligt att brott koncentreras till olika platser, så kallade ”hot spots” (Brå, 2014). Inom ramen för POP finns SARA-modellen som är en arbetsmetod vid situationell brottsprevention (Brå, 2014; Knutsson & Søvik, 2005). ”SARA”1 består av olika faser i arbetsprocessen (a.a.). I Clarke och Eck (2005) finns faserna översatta till ”Skanning”, ”Analys”, ”Åtgärder” och ”Utvärdering”. I Sverige användes situationell brottsprevention och SARA-modellen år 2012 för att få bukt med personrån i Stockholm och misshandel utomhus i Eskilstuna (Brå, 2014). I Stockholm handlade polisarbetet främst om spaning och patrullering på olika hot spots för personrån (a.a.). Dessutom tillsattes polisgrupper, en inre och en yttre grupp, som specifikt skulle arbeta med personrån (a.a.). Den inre gruppen skulle till exempel göra utredningarna mer effektiva och arbeta mer tillsammans, medan den yttre gruppen skulle patrullera och utföra spaning kring olika hot spots för personrån (a.a.). I Eskilstuna däremot riktades arbetet till krogarna och uteställen i staden, eftersom misshandel utomhus ofta sker i samband med alkoholpåverkan (a.a.). Till exempel handlade polisarbetet om att samverka med olika aktörer i kommunen, såsom att samtala med olika krogar om bland annat ansvarsfull alkoholservering (a.a.). Dessutom handlade arbetet om att engagera kommunen i att stänga av vägar, göra taxistationer mer tillgängliga samt ordna med ökad belysning i olika hot spots. Dessa projekt i Eskilstuna och Stockholm har gett blandade resultat enligt Brå (a.a.). I Eskilstuna var det svårt att avgöra huruvida en minskning av misshandel utomhus berodde på slumpen eller på grund av

insatserna som hade gjorts (a.a.). Till exempel upplevde fler än hälften bland de 31 ordningsvakterna som deltog i enkätundersökningen att förekomsten av våld minskade i samband med projektet i Eskilstuna (a.a.). Brå (a.a.) ifrågasatte dock huruvida brotten minskat i förhållande till statistiken både i Eskilstuna och i Stockholm. Dock var upplevelserna av projektet i Stockholm positivt från både den inre och yttre gruppen (a.a.).

I Norge användes SARA-modellen i Tønsberg område Vestfold för att kontrollera problemet med svarttaxi i samband med helger (Knutsson & Søvik, 2005). Vid denna intervention gjordes en noga kartläggning och noggranna observationer för att få en överblick av hur problemet såg ut (a.a.). Alla olika faser inom SARA-modellen är viktiga vid problemorienterat polisarbete (a.a.). Enligt Knutsson och

Søvik (2005) gjordes i denna intervention mycket viktigt arbete i början av projektet, det vill säga under ”Skanning”-fasen, som vidare underlättade för det fortsatta arbetet. Insatser som gjordes under projektet i Tønsberg var att stänga av vägar samt göra den lagliga taxistationen och bussarna mer tillgängliga (Knutsson & Søvik, 2005). Dessutom hade man en nära dialog med olika aktörer som

påverkades av projektets insatser, som exempelvis kommunen samt taxi- och bussbolag (a.a.). Knutsson och Søvik (a.a.) kom fram till att man genom att använda POP och SARA-modellen i projektet fått goda resultat i Tønsberg. Det är enligt Knutsson och Søvik (a.a.) svårt att eliminera ett problem, dock försvann problemet i stort sett i området som insatserna hade riktats mot.

Situationell brottsprevention – Båtsamverkan

Larmtjänst (2015b) tar upp olika åtgärder som båtklubbar bland annat kan tillämpa eller införskaffa vid uppstart av Båtsamverkan. Några av dessa åtgärder är belysning och märkning. Dessa anses i denna utvärdering omfattas av

situationell brottsprevention, och således kommer det redogöras för dessa insatser närmare gällande det aktuella kunskapsläget och forskningen.

Belysning

Utomhusbelysning är en av åtgärderna som Larmtjänst (2015b) uppmanar båtklubbar till att införskaffa vid uppstart av Båtsamverkan. Brå (2007) har sammanställt olika studier som undersökt belysning och dess brottsförebyggande effekt. Bland annat menar Brå (a.a.) att belysning utomhus kan vara

brottsförebyggande i den meningen att den kan underlätta övervakningen i ett område. Till exempel kan belysning användas för att exempelvis minska motivationen hos en gärningsman genom att avskräcka denne eftersom

upptäcktsrisken ökar, men enligt Brå (a.a.) kan belysningen inte i sig själv stoppa brottet. Det är således inget direkt fysiskt hinder mot brottsligheten, utan tillämpas mer ur en avskräckande aspekt. För att skydda hem och egendom från inbrott uppmanar bland annat Polisen (2014) att införskaffa material till belysning som tänder och släcker inomhus, så kallade timers, samt bra utomhusbelysning som tänds vid rörelse.

Brå (2007) utgår från forskning genomförd av Farrington och Welsh (2002). Till exempel diskuterar de vilken påverkan belysning har på olika brott och tidpunkter för brott (a.a.). Kriterier som Farrington och Welsh (a.a.) satte upp var att

studierna som fick ingå skulle ha ett område med insatser och ett område utan insatser att jämföra med, samt att det skulle begåtts minst 20 brott innan några åtgärder hade satts in. Samtliga studier som blev inkluderade var antingen från USA eller Storbritannien (a.a.). Resultaten från undersökningen var blandade. Av sammanlagt 13 studier analyserades 10 (Farrington & Welsh, 2002).

Anledningarna till varierande effekter av belysning antogs bero på områdets heterogenitet och homogenitet, det vill säga befolkningens egenskaper (a.a.). En effekt som Farrington och Welsh (2002) diskuterar är att belysning kan ge positiva känslor hos boenden i området, det vill säga frambringa en viss stolthet över sitt bostadsområde. Om det har en effekt på brottslighet är osäkert (a.a.). Dock menar Farrington och Welsh (2002) och Brå (2007) att belysning knappast skulle medföra några negativa följder samtidigt som tryggheten kan öka. Painter och Farrington (1999) har undersökt betydelsen av belysning i England. Till exempel har studien inkluderat ett område med insatser i form av

utomhusbelysning och ett kontroll-område utan insatser (Painter & Farrington, 1999). Även Painter och Farrington (a.a.) diskuterar att utomhusbelysning kan

skapa en viss stolthet bland invånare i ett bostadsområde, dessutom att det kan verka avskräckande eftersom det ökar chans till övervakning och upptäcktsrisk från allmänheten. Från invånarna som fick insatsen med utomhusbelysning i sitt område konstaterades bland annat att ”You can see people more clearly. The

lighting is just great. It was terrible before” samt “Stronger light means less people hang around to be seen” (Painter & Farrington, 1999, s. 107). Av studierna

som Farrington och Welsh (2002) gått igenom är en del publicerade i början av 1970-talet och några av dem från 1990-talet. Eftersom artiklarna inte är utförda nyligen går det således att ifrågasätta vilka effekter som utomhusbelysning har på brottsligheten. Dessutom är inte Farrington och Welsh (2002) övertygande i dess diskussion kring utomhusbelysningens effekter på brottsligheten. Painter och Farrington (1999) ingår som en av studierna som sammanställdes av Farrington och Welsh (2002). Trots det är Painter och Farrington (1999) positiva till effekterna det medförde, som att brottsnivåerna sjönk med uppvisad effekt i området som fick insatsen. Huruvida det enbart berodde på att utomhusbelysning hade installerats ställer sig Painter och Farrington (a.a.) frågande till.

Märkning

Larmtjänst (2015b) rekommenderar att ägare till båtar märker båtmotorerna, med så kallad ”DNA-märkning”. Andersson (2015) skriver att DNA-märkning ska göra det lättare att kunna identifiera stöldgods med ägare. Enligt DN (2014) har DNA-märkning gett goda resultat hos personer som ingått i ett projekt för att märka ägodelar i sina bostäder. Genom att använda UV-ljus på DNA-märkta produkter ska dessa kunna identifieras till rätt ägare (SSF, 2015). Det ska inte vara möjligt för gärningsmannen att få bort märkningen helt och hållet (a.a.). I England är det vanligt att DNA-märka ägodelar och det har även blivit mer vanligt i

Sverige (Polisen, 2015).

Angående forskning gällande effekter av DNA-märkning i Sverige är den

nästintill obefintlig. Trots att det har blivit vanligare har inga nyliga utvärderingar genomförts gällande hur effektivt och brottsförebyggande det är i Sverige. Dock finns ett pågående projekt om DNA-märkning som Malmö Högskola utvärderar och utför på uppdrag av SFF, Stöldskyddsföreningen, som inte publicerats ännu.

METOD

Med hänsyn till Syfte och Frågeställningar har en utvärdering om Båtsamverkan gjorts. Materialet består av intervjuer och offentlig statistik.

I huvudsak antar den här utvärderingen en kvalitativ metod baserad på intervjuer, men som tillägg redovisas även statistik som går inom kvantitativ metod. Enligt Bryman (2007) är kvalitativ och kvantitativ metod är exempel på olika

forskningsstrategier som man kan tillämpa. Det är viktigt att välja rätt metod utifrån det som ska undersökas. I den här utvärderingen resonerades det som att välja en kvalitativ metod bland annat eftersom Båtsamverkan är ett outforskat ämne. Kvalitativ metod är vanlig att tillämpa vid ämnen och frågor som är outforskade, det vill säga när det finns en kunskapslucka eller om det saknas forskning (Bryman, 2007; Dalen, 2011; Malterud, 2009). Dessutom menar Vedung (2009) att kvalitativ metod vanligt att utgå från vid

intressentutvärderingar. Det är inte ovanligt att kvalitativ metod består av

beslut om att inkludera offentlig statistik som kunde komplettera intervjuerna. Detta trots att statistiken inte skulle besvara frågorna i Frågeställningar ansågs det få bli ett komplement till intervjuerna för att kunna göra djupare reflektioner om Båtsamverkan. Malterud (2009) ifrågasätter huruvida kvalitativ och

kvantitativ metod kan jämföras sinsemellan. Det är enligt Malterud (a.a.) två olika tillvägagångssätt i hur forskning ska bedrivas; det är frågan och ämnet som avgör vilken metod som ska tillämpas. Den största skillnaden är dock att kvalitativ data består av text medan kvantitativ data består av siffror (Malterud, 2009).

Intressentutvärdering

Enligt Vedung (2009) finns det många olika typer av tillvägagångssätt vid utvärderingar. Främst görs utvärderingar för att i efterhand se huruvida en

intervention eller insats fungerat. Således kan utvärderingar anta olika riktningar, huruvida man vill se till effekter eller om man vill undersöka om det förekommit problem samt uppmärksamma åsikter och upplevelser från brukare (a.a.). Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) brukar man vid utvärderingar se vilka följder som nya interventioner eller arbetssätt fått. Uppsatsen följer modellen för vad Vedung (a.a.) kallar ”intressentutvärdering”. Enligt Vedung (a.a.) avser en utvärdering med inriktning på intressenter att omfatta exempelvis privatpersoner, myndigheter, organisationer och företag, det vill säga berörda som ingår i eller utsätts för en intervention eller insats. Vanligt är att ta reda på olika intressenters åsikter eller olika erfarenheter inom ramen för det man avser undersöka (Vedung, 2009). Det finns både fördelar och nackdelar med att göra utvärderingar som riktas till intressenter. En fördel som Vedung (2009) redogör för är att olika aktörer i samhället får möjlighet att vara delaktiga i utvärderingen. Det betyder således att det kan öka olika intressenters möjlighet till att påverka eventuella beslut och arbetssätt i en intervention (a.a.). En utvärdering som riktas till intressenter ökar dessutom sannolikheten att olika perspektiv och varierande åsikter mellan de olika intressenterna inkluderas, framförs och tas hänsyn till (a.a.). Ytterligare en fördel med en utvärdering som riktas till intressenter är att fler kan läsa och använda den, i och med att fler intressenter representeras och olika sidor av en intervention eller ett problem yttras (Vedung, 2009). Å andra sidan är en nackdel svårigheten att göra en avgränsning av vilka intressenter som ska anses vara viktiga och ska få ta plats (a.a.). Något som dessutom bör

uppmärksammas som en nackdel enligt Vedung (a.a.) är att alla intressenter eventuellt inte är lika viktiga men som möjligen får lika stort utrymme i utvärderingen. Trots det är det fördelaktigt i och med att man samlar in olika intressenters helhetsintryck och sammanställer dessa, för att ha möjlighet till att belysa olika perspektiv. Intressenter som ansetts vara väsentliga inom ramen för Båtsamverkan och den här utvärderingen är:

− Myndigheter

− Försäkringsbranschen − Båtklubbar

− Privatpersoner

Urval

Då uppdraget från Polisen i Region Väst tilldelades utgavs dessutom kontaktuppgifter till en polis som aktivt arbetar med Båtsamverkan. Denna kontakt har använts för att hitta deltagare till intervjuerna. Bryman (2007) och Dalen (2011) skriver om olika typer av urval vid intervjubaserade studier. I den här utvärderingen har ett snöbollsurval, kriterieurval och bekvämlighetsurval främst tillämpats, både utifrån Bryman (2007) och Dalen (2011). Enligt Dalen

(2011) bör urvalet vid intervjuer inte vara större än vad man kan hantera vid analys. Det sattes till en början ingen definitiv gräns för hur många intervjuer som skulle genomföras, eftersom det var oklart över hur stort intresse som fanns för deltagande i intervju om Båtsamverkan. Den uppfattning som fanns var att det maximalt fick bli 20 stycken intervjuer och minst 10 intervjuer. Ett

tillvägagångssätt för att hitta potentiella deltagare i den här utvärderingen kan liknas med vad Bryman (2007) kallar för snöbollsurval. Det innebär att man via en kontakt letar efter andra som kan tänkas delta i intervju, vilka i sin tur även kan bidra med namn på möjliga deltagare och så vidare (a.a.). Att tillämpa ett

snöbollsurval är inte ovanligt vid intervjuer (Bryman, 2007). Vidare diskuterar Bryman (a.a.) urval i andra termer än Dalen (2011). Till exempel anser Dalen (a.a.) att ett så kallat kriterieurval kan tillämpas vid intervjuer. Med det menas att man hittar deltagare genom olika kriterier som från början ställts upp (a.a.). Till viss del fanns vad som kan liknas med kriterier, det vill säga vilka intressenter som ansågs vara relevanta för Båtsamverkan. Dessutom fanns även en tanke om att genomföra 5 intervjuer per grupp. Det kunde tyvärr inte uppnås till fullo, vissa förändringar i urvalet blev tvungna att göras. Sammanlagt genomfördes 14

intervjuer. Gällande urval och att finna deltagare till intervjuerna har dessutom ett bekvämlighetsurval med utgångspunkt från Bryman (2007) använts. Enligt Bryman (a.a.) innebär bekvämlighetsurval att man letar efter deltagare på platser där dessa befinner sig. För att nå gruppen ”Båtklubbar” och gruppen

”Privatpersoner” har Facebook använts. Facebook-sidan ”Polisen Båtsamverkan Västra Götaland” är vad man kallar för en offentlig och öppen sida på Facebook, där eftersöktes privatpersoner, se Bilaga 1. För att nå olika båtklubbar gjordes eftersökningen i en stängd och sluten grupp på Facebook, som bara inbjudna medlemmar har tillgång till, se Bilaga 1. Inom ramen för bekvämlighetsurvalet, gjordes dessutom några eftersökningar direkt per telefon för att hitta fler deltagare från myndigheter och från försäkringsbranschen. Detta genomfördes genom att ringa direkt till olika myndigheter och försäkringsbolag för att höra huruvida det fanns något intresse att delta i intervju om Båtsamverkan. Detta tillvägagångssätt gjorde att gruppen ”Försäkringsbranschen” blev fullsatt, det tillkom två personer. Gällande urval av statistik har det i denna utvärdering varit aktuellt att inkludera statistik som visar på hur antalet stölder fördelas; på nationell, regional och lokal nivå. Statistiken utgår från brottskoden 9816 ”Stöld av båtmotor” (Brå, 2011). På nationell nivå redovisas stölder av båtmotorer i Sverige, på regional nivå Västra Götaland, och på lokal nivå olika kommuner i Västra Götaland. Larmtjänst (2015a) nämner att majoriteten av stölder av båtmotorer främst sker i områden med kust. Eftersom Båtsamverkan enligt Andersson (2015) har funnits i Västra Götaland sedan år 2013 var det av intresse att inhämta statistik från Brå mellan år 2010 och år 2014 på nationell och regional nivå, och från 2012 till 2014 på lokal nivå. Detta med anledning av att kunna se en helhet och ett större perspektiv på nationell och regional nivå, samt att på lokal nivå se huruvida båtmotorstölderna fördelas.

Datainsamling

Utvärderingen bygger på en tvärsnittsstudie vilket innebär att mätningarna görs vid ett tillfälle (Bryman, 2007). Som nämndes inledningsvis har intervjuer med olika intressenter med koppling till Båtsamverkan genomförts och dessutom har det samlats in statistik från Brå som gäller 9816 ”Stöld av båtmotor”. Det finns olika tillvägagångssätt vid insamling av data och vad det klassas som, ofta talas det i termer av primär- och sekundärdata (Bryman, 2007). Samtlig data som ingår

i den här utvärderingen utgörs av primärdata. Med sekundärdata menas enligt Bryman (2007) att någon annan samlat in data till en studie och sammanställt den. Datainsamlingen av statistik kan eventuellt uppfattas som sekundärdata, dock har siffrorna specifikt inhämtats till den här utvärderingen vilket gör det till

primärdata.

Intervju

I den här utvärderingen har formen strukturerade intervjuer tillämpats. Det finns olika tillvägagångssätt för intervjuer (Bryman, 2007). Intervju är en bred form av datainsamling som har möjlighet att konstrueras efter behov och efter vad

intervjun ska användas till (a.a.). Till exempel hävdar Bryman (a.a.) att målet med intervjuer är att få djupare kunskap om ett specifikt ämne. Jämfört med andra metoder för datainsamling brukar intervju vara mer djupgående och avser oftast inte att generaliseras till en större population (Bryman, 2007; Dalen, 2011). Vidare beskriver Dalen (a.a.) att intervjuer når verkligheten, vid intervjuer är intresset mer att ta reda på hur något är och hur urvalet i fråga upplever en situation eller liknande. Bryman (2007) anser inte att strukturerade intervjuer ingår i kvalitativ metod utan det hamnar istället under kvantitativ metod. Dalen (2011) har däremot inte gjort någon skillnad, utan ser intervjuer som en kvalitativ metod för insamling av data.

Intervjuerna har således varit av strukturerad karaktär, det vill säga att frågorna varit formulerade i förväg. Angående frågorna mer specifikt menar Bryman (2007) att frågor kan ställas olika, till exempel kan frågorna vara slutna eller öppna. Med slutna frågor menas att deltagaren får olika alternativ att svara på, medan frågor som är öppna låter deltagaren prata fritt utifrån den bestämda frågan (a.a.). Sammanlagt har 14 intervjuer genomförts; 5 intervjuer med gruppen

”Båtklubb”, 5 intervjuer med gruppen ”Försäkringsbranschen”, 3 intervjuer med gruppen ”Myndigheter” samt 1 intervju som fått benämningen ”Övrigt”. Således ströks gruppen ”Privatpersoner” och alla grupper fylldes inte. Gruppen

”Privatpersoner” var tvungen att strykas på grund av brist på potentiella deltagare, det är enbart två personer som har uppvisat engagemang och villighet till

deltagande, vilket ansågs vara för få. Att grupp ”Övrigt” inkluderades berodde på att intervjun redan hade genomförts när beslutet togs att stryka gruppen

”Privatpersoner”.

Samtliga intervjuer har genomförts via telefon. Det finns både fördelar och nackdelar med det. En fördel som Bryman (2007) framhåller med intervjuer per telefon är att situationen för intervjun blir mer avslappnad. Det öppnar för att deltagaren vågar prata fritt runt ämnet och påverkas inte av personen som

genomför intervjun, det vill säga ansiktsuttryck och huruvida den antecknar (a.a.). Dock är en nackdel att mimik och kroppsspråk som deltagaren gör under intervjun inte kommer med (a.a.). Det kan enligt Bryman (a.a.) vara viktigt att se till

kroppsspråket. Inför varje intervju har ett specifikt dokument funnits förberett med innehåll av namn, tid och datum samt frågor, för att göra intervjuerna effektiva, se Bilaga 2. Det har förekommit en telefonkontakt eller mejlkontakt innan intervjuerna har genomförts. Då har deltagarna bland annat kunnat ställa frågor. Det gäller i 13 fall av 14. Det var enbart en intervju som genomfördes direkt vid förfrågan. För att vara flexibel har tider både på förmiddagen och eftermiddagen erbjudits. Deltagarna har per mejl fått möjlighet att svara på vilken tid som passar bäst. Gruppen ”Båtklubbar” fylldes efter att en påminnelse på Facebook hade gjorts. Dock har gruppen ”Privatpersoner” varit svår att nå, för få

har velat delta i intervju. Det var enbart varit två personer som ville delta och representera gruppen ”Privatpersoner”. Av den orsaken togs beslutet 2015-05-01 att stryka gruppen. Innan beslutet togs har en påminnelse gjorts i Facebook-gruppen ”Polisen Båtsamverkan Västra Götaland”. Sedan har även utskick gjorts privat till olika personer som använt funktionen ”gilla” på Facebook, se Bilaga 1. På detta meddelande var det enbart en som svarade.

Intervjuerna genomfördes med start från 2015-04-26 till och med 2015-04-30, med ett undantag för två intervjuer som genomfördes 2015-05-07. Intervjuernas längd har varierat tidsmässigt men samtliga har tagit mellan 20-30 minuter att genomföra. I början av varje intervju har syftet lästs upp samt vilka rättigheter som deltagaren har, bland annat att det är fullt frivilligt och att deltagande kan avböjas närsomhelst, se Etik. Eftersom det i den här utvärderingen ansågs vara mer fördelaktigt att hellre genomföra fler korta intervjuer, än få och långa

intervjuer, sattes en gräns på max 30 minuter per intervju. Anledningen till det var att detta är en intressentutvärdering, och det var önskvärt att kunna få med olika typer av intressenter, därav var det lämpligt att genomföra fler korta intervjuer som vidare öppnade möjligheten för att inkludera fler deltagare. Samtliga deltagare har fått nästintill samma frågor, förutom gruppen ”Båtklubbar”.

Skillnaderna på frågorna jämförelsevis är att gruppen ”Båtklubbar” haft två frågor fler, samt att vissa ord bytts ut eller formulerats om. Frågorna som tillagts i

gruppen ”Båtklubbar” och som således gör skillnad är fråga 1d* ”När gick er

båtklubb med i Båtsamverkan?” och fråga 10* ”Anser du att Båtsamverkan bidragit till en minskning av båtmotorstölder i din båtklubb?”. En övningsintervju

med en oberoende person gjordes innan intervjuerna påbörjades. Att göra en intervju i övningssyfte kallar Bryman (2007) för ”pilotintervju”. På så vis kan man få reda på om något eventuellt är oklart och behöver ändras bland frågorna (a.a.). Fråga 1c ”Vad har ni för intresse att vara delaktiga i Båtsamverkan?” ströks från frågeschemat, med anledning av att fråga 1c efter tredje intervjun i samtliga fall hade upplevts som förvirrande av deltagarna, den uppfattades fråga samma sak som fråga 1b ”Varför är ni med som aktör i Båtsamverkan?”.

Brottsstatistik

Som ett komplement till intervjuerna har statistik över anmälda brott inkluderats. Observera att brottsstatistiken inte har som avseende att besvara utvärderingens frågeställningar. Enligt Djurfeldt et al. (2010) kan kvantifierad data som statistik anta ett mer objektivt perspektiv jämfört med andra data. Det finns vissa aspekter som måste observeras gällande statistik (Brå, 2006). Det är enligt Brå (a.a.) viktigt att göra skillnad på exempelvis anmälda brott och uppklarade brott. För detta ändamål har all statistik hämtats från statistikdatabasen som Brå2 erbjuder för anmälda brott. Brå är den myndighet i Sverige som ansvarar för all

kriminalstatistik (Brå, 2011). I och med att Brå ansvarar för kriminalstatistiken ansågs det vara en bra utgångspunkt i statistiken.

Dataanalys

Det finns olika sätt att genomföra analys av intervjuer (Bryman, 2007; Dalen, 2011, Malterud, 2009). Till exempel kan olika teman tas fram utifrån intervjuerna (Malterud, 2009). Detta ansågs vara en process som inte passade den här

utvärderingen. Den analysmetoden som valdes ut och ansågs passa den här

utvärderingen bäst var att gå igenom fråga för fråga, det vill säga sammanfatta och

citera vad som framkom under intervjuerna och vad intressenterna sa under respektive fråga. Därefter gjordes olika kategorier i Resultat - Intervju, och således slogs vissa frågor ihop.

Reliabilitet & Validitet

I forskning är det viktigt att ta hänsyn till och diskutera kring reliabilitet och validitet (Bryman, 2007; Djurfeldt et al., 2010). Reliabilitet diskuteras främst vid kvantitativa studier (Bryman, 2007). Det innebär hur mätningarna har gjorts, det vill säga vilket tillvägagångssätt som använts och hur tillförlitligt det är. Med andra ord gäller reliabilitet noggrannhet i mätningar (a.a.). Validitet i en studie innebär giltighet, att man faktiskt mäter det man avser att mäta (a.a.). Denna syn har även Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) angående validitet, det vill säga att man använder sig av mätinstrument som gör det möjligt att besvara uppställda frågor för att kunna mäta det man avser mäta i studien. Dalen (2011) berör enbart validitet i en diskussion om forskningens standard medan Bryman (2007) anser att begreppet kan uteslutas vid kvalitativ forskning. Bryman (a.a.) menar att

kvalitativa forskare kan ifrågasätta detta resonemang men argumenterar för att kvalitativ forskningsmetod inte fokuserar på mätningar, och att validiteten således inte blir lika avgörande i en studie. Istället använder Bryman (2007)

”Tillförlitlighet”, ”Överförbarhet”, ”Pålitlighet” samt ”Konformitet” i relation till kvalitativ forskningsmetod. Begreppet ”Pålitlighet” kopplas till reliabilitet och således diskuterar Bryman (a.a.) huruvida det förekommer en presentation av forskningsprocessen. Det ska således enligt Bryman (a.a.) även vid en kvalitativ metod redogöras för beslut och tillvägagångssätt som kan ha påverkat. Denna process har det redogjorts för, samt att text och material även presenteras i Bilaga

1 och Bilaga 2. Med ”Konformitet” menas att man någonstans bör lita på att det

inte förekommit någon manipulering av resultatet (Bryman, 2007). Det är dessutom enligt Bryman (a.a.) nästintill omöjligt att undvika subjektivitet vid kvalitativ forskningsmetod. Vid kvantitativ forskningsmetod och enkäter finns en möjlighet till att generalisera resultatet till en grupp (a.a.). Eftersom intervjuer tillämpats fanns inget avseende att generalisera. Istället var meningen att utifrån Dalen (2011) få en uppfattning om deltagarna och deras erfarenheter samt brottsförebyggande åtgärder som tillämpats gällande Båtsamverkan. Eftersom Båtsamverkan hittills varit ett outforskat ämne var det i den här utvärderingen viktigt att fånga intressenter, till att utgöra en grund för fortsatta undersökningar gällande Båtsamverkan.

ETIK

Etiska aspekter är nödvändiga att beakta i vetenskapliga studier (Bryman, 2007). Vetenskapsrådet (2011) framhäver vikten av att vara etiskt korrekt i forskning och menar att forskningsetik behövs för att utesluta övergrepp mot deltagare som ingår i olika vetenskapliga sammanhang. Vidare påpekar Vetenskapsrådet (a.a.) att forskning och intresse ofta är jämsides, dock poängteras det att intresset inte får förekomma individen. Vetenskapsrådet (2002) har redogjort kortfattat för några av de vanligaste etiska principerna vid samhällsvetenskapliga studier; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav går under individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Utöver nämnda krav finns fler, men också lagar och regler att förhålla sig till när

forskning ska bedrivas (Vetenskapsrådet, 2011). Vetenskapsrådet (a.a.) belyser att det kan komma att bli aktuellt att ansöka om etikprövning och få det godkänt

innan en undersökning påbörjas. Det gäller enligt Vetenskapsrådet (2011) främst vid tillfällen där ämnet är mer känsligt än andra. Kriminologi är ett ämne där det eventuellt kan bli aktuellt att ta del av personliga historier exempelvis om kriminalitet och brottslighet. Därför kan en etikprövning bli aktuell. Enligt Vetenskapsrådet (2011) görs etikprövningar främst när en individ kan påverkas psykiskt eller fysiskt av deltagandet.

Inför den här utvärderingen gjordes ingen ansökan om etikprövning. Som nämns ovan skriver Vetenskapsrådet (2011) att etikprövningar främst ska ansökas när den som forskar bland annat ska beröra mer känsliga ämnen. På egen hand, utifrån Larmtjänst (2015a) har olika intressenter valts ut, se ovan under Metod. Det går att diskutera huruvida känsligt ämnet är, eftersom det blev tvunget att respektera att gruppen ”Privatpersoner” som skulle delta eventuellt hade utsatts för brott, och således är brottsoffer. Alla som deltagit har varit anonyma, oavsett vem det är och vad man representerar. Vetenskapsrådet (2011) anser att det är viktigt med

anonymitet hos deltagare, det minskar risken för att personer i efterhand ska ta skada av deltagande. Huruvida deltagarna själva kommer vara öppna med dess deltagande finns ingen anledning att invända mot, det blir upp till deltagarna själva. Nästan all kontakt har skett via mejl bortsett från några telefonsamtal. Dessutom har det i mejlet framgått att deltagande är anonymt. Varje intervju har genomförts per telefon. Bryman (2007) nämner bland annat att det kan gynna intervjun om det är telefonintervju, eftersom det inte blir personligt utan mer av en professionell kontakt där intervjuare inte ser deltagaren i fråga, som i sin tur inte påverkas av mina ansiktsuttryck. Således kan det eventuellt även gynna

anonymiteten. Genom Facebook har efterfrågningar gjorts på personer som vill delta i intervju om Båtsamverkan, se Bilaga 1 för dessa meddelanden. Således har några av individerna som ska delta i intervju högst frivilligt tagit beslut om

deltagande. En etisk aspekt som går att diskutera angående gruppen

”Privatpersoner” är hur denna eftersökning gjordes. Några har kontaktats privat via Facebook efter att det blivit uppenbart att dessa använt funktionen ”gilla” på sidan ”Polisen Båtsamverkan i Västra Götaland”. Vetenskapsrådet (2002; 2011) skriver ingenting om etiska aspekter inom sociala medier. Trots det är detta ändå värt att diskutera. Enligt Brå (2015b) har det blivit vanligare med kränkningar på sociala medier och internet i och med en ökad användning av det. Ivert och Mellgren (2014) diskuterar var gränsen mellan privat och offentligt går. Frågan är då om en person är privat eller offentlig vid användning av exempelvis Facebook (a.a.). Brå (2015b) skriver mer om hur privatpersoner förolämpar varandra genom bland annat mobbing, hot och kränkningar. Trots att det inte förekommit någon kränkning eller förolämpning i det meddelandet som skickades ut, måste det tas hänsyn till att privatpersonerna eventuellt kan ha upplevt att deras privatliv blev kränkt vid denna förfrågning om intresse att delta i intervju. I meddelandet från 2015-04-23, se Bilaga 1, framkommer dock att det skulle vara högst frivilligt att delta, att man skulle vara anonym samt att möjligheten fanns att dra tillbaka eller avböja ett deltagande, det med utgångspunkt i Vetenskapsrådet (2002) och vilka regler som finns att förhålla sig till.

RESULTAT

Det finns i den här utvärderingen två olika resultat att ta hänsyn till; intervju och statistik över anmälda brott.

2534 2678 2662 2619 2200 2014 2013 2012 2011 2010 Resultat – Brottsstatistik

Nedan redovisas stölder av båtmotorer i Sverige, Västra Götaland samt

båtmotorstölder fördelat på kommuner i Västra Götaland. Brottskoden är 9816 ”Stöld av båtmotor” (Brå, 2011).

Diagram 1. Stöld av båtmotor 2010-2014 – Sverige

Diagrammet ovan är en redogörelse av 9816 ”Stöld av båtmotor” i Sverige år 2010-2014.

Diagram 1 visar anmälda båtmotorstölder för perioden år 2010 till år 2014 i

Sverige. År 2014 anmäldes 2534 stölder i hela Sverige, jämfört med året innan är det en minskning med 144 stycken stölder, eller 5 procent3. Mellan år 2010 och 2011 ökade stölderna med 419 stycken stölder för år 2011.

Diagram 2. Stöld av båtmotor 2010-2014 – Västra Götaland

Diagrammet ovan är en redogörelse av 9816 ”Stöld av båtmotor” i Västra Götaland år 2010-2014.

Diagram 2 redovisar antal båtmotorstölder som blivit anmälda årsvis i Västra

Götaland under perioden år 2010 fram till år 2014. Till exempel kan man se en skillnad i anmälda båtmotorstölder år 2013 och år 2014, skillnaden är 75 stycken 3 _{2678-2534= 144} 144/2678= 0,05 = 5 procent 542 617 536 556 400 2014 2013 2012 2011 2010

båtmotorer, en minskning med 12 procent4_{. År 2013 är det år där flest}

båtmotorstölder registrerats, jämfört med år 2010 har det ökat med 217 stycken stölder. Liksom i Diagram 1 skedde en ökning mellan år 2010 och år 2011, dock gällde ökningen 156 stycken båtmotorstölder i Västra Götaland.

Tabell 1. Stöld av båtmotor 2012-2014 – Kommuner i Västra Götaland

Tabellen ovan är en redogörelse av 9816 ”Stöld av båtmotor” i Västra Götalands kommuner år 2012-2014.

4 _{617-542= 75}

Tabell 1 ovan är en sammanställning av 9816 ”Stöld av båtmotor” i kommuner

från Västra Götaland perioden år 2012 till 2014. I Tabell 1 är det av intresse att uppmärksamma siffror som möjligen avviker. Exempel på en kommun med avvikande siffor i Tabell 1 är Lysekil kommun. Lysekil hade år 2012 drabbats av 81 stycken båtmotorstölder, och år 2014 gjordes 13 stycken anmälningar. Det innebär en minskning med 68 stölder, eller en minskning med 84 procent5 mellan år 2012 och år 2014. Uddevalla kommun tenderar till att befinna sig på en

konstant nivå i statistiken, förutom en avstickare år 2014 med 47 stycken båtmotorstölder. Avvikande siffror ses även för Bollebygd kommun, Grästorp kommun samt Tidaholm kommun som inte anmält båtmotorstölder under perioden år 2012 till år 2014. Vidare kan man se att Strömstad fått en ökning av stölder under perioden, år 2012 anmäldes 13 stycken båtmotorstölder och år 2014 anmäldes 40 stycken.

Resultat – Intervju

I detta avsnitt redovisas skillnader och likheter mellan deltagarnas svar på frågorna. Frågorna redovisas i Bilaga 2. Det har inte funnits någon möjlighet till att inkludera alla svar.

Deltagande aktörer i Båtsamverkan

Deltagarna fick inledningsvis i intervjuerna frågan ”Är ni med som deltagande

aktör i Båtsamverkan?” och det fanns möjlighet att svara ”Ja” eller ”Nej”.

Samtliga grupper svarade ”Ja” förutom grupp ”Övrigt” som svarade ”Nej”. Eftersom det enbart var grupp ”Övrigt” som svarade ”Nej” fick han/hon svara på hur verksamhetens koppling till Båtsamverkan ser ut. Bland annat framkom ”Vi

har tidigare varit mer aktiva som aktör (…). Vi sitter även med i Båtsamverkan-gruppen, vi är en aktör men driver det inte”.

Anledningar till deltagande i Båtsamverkan

Bland gruppen ”Båtklubbar” framkom det här att anledningen främst var att förhindra båtmotorstölder. Samtliga grupper uppgav att de ville förhindra

båtmotorstölder. Till exempel sa en deltagare från ”Båtklubbar” att ”Det är för att

minska stölderna där vi bor” och en annan sa ”Det är för att försöka förhindra stölderna”.

Bland gruppen ”Försäkringsbranschen” gavs olika svar, även om det framförallt talades om dess syfte att minska stölder av båtmotorer. En deltagare från

”Försäkringsbranschen” sa ”Nej men allt som man kan göra i förebyggande syfte

är bra. Det har varit ett jätteframgångskoncept så det är ju därför man är med”.

Dessutom sa en annan deltagare ”Det svaret är enkelt. Våra kunder har

bekymmer, de har bekymmer med sina stulna utombordsmotorer”. Jämfört med

intervjuerna med ”Båtklubbar” och ”Försäkringsbranschen” framkom andra anledningar i intervjuerna med gruppen ”Myndigheter”. I denna grupp sa en deltagare ”Det finns evidens på att det fungerar” och en annan deltagare sa ”Alltså, jag tror på det här med samhällsnytta (…). Hur kan vi hjälpa samhället

resonerar jag. Kan vi rapportera, stoppa och hjälpa till så gör vi det”.

5 _{81-13= 68}

*När gick er båtklubb med i Båtsamverkan?

Den här frågan gavs enbart till gruppen ”Båtklubbar”. På den här frågan framkom att två av båtklubbarna hade gått med under år 2014, en hade gått med i början av år 2015 och två deltagare ansåg att deras båtklubbar gick med ganska direkt vid uppstarten av Båtsamverkan.

Samverkan

Här fick deltagarna prata om samverkan och om samverkans betydelse inom ramen för Båtsamverkan. Det var en del skillnader i vad som framkom här. Från gruppen ”Båtklubbar” sa en deltagare ”Det är att vi ska hjälpas åt. Vara

uppmärksamma på misstänksamma fordon, och de som inte hör hemma där”. En

annan sa ”Att man ska ha uppsikt över sin båt och grannars båtar”.

En deltagare från gruppen ”Försäkringsbranschen” sa ”Det är att vi faktiskt

gemensamt hjälps åt att minska, få ner antalet stulna båtmotorer. Då är det försäkringsbransch, Polisen, båtklubbar, andra intressenter (…). Att gemensamt göra något”. Dessutom sa en annan deltagare ”Samverkan är för oss när olika aktörer i samhället samarbetar för att nå ett mål, ett gemensamt framtaget mål. Samverkan kan vara andra saker också. Samverkan är samarbete”. Från gruppen

”Myndigheter” sa en deltagare att ”Vid samverkan har man skrivit avtal. Men

samverkan sker på, alltid på gräsrotsnivå. Man vill samarbeta för att göra något gott. Min erfarenhet är att man måste ha ett högre avtal om samverkan (…)”.

Vidare sa grupp ”Övrigt” att ”Samverkan, då tycker vi att man är flera aktörer

som har en gemensam målbild, som man försöker hitta aktiviteter för att nå. Samverka på flera olika plan, det kan vara på hög nivå, som hög myndighetsnivå eller i det lokala. Det att man har en gemensam målbild. Man agerar för den roll man har inom det”.

Deltagarna fick dessutom svara på hur de arbetar med samverkan inom ramen för Båtsamverkan. Även i här förekom det skillnader på svaren. Från gruppen

”Båtklubbar” sades bland annat ”Vi har en databas med X, där enbart våra

föreningar har tillgång till, där vi lägger ut vad som händer i omgivningarna och vad som händer i vår förening, i förebyggande syfte. Ser vi något som är

misstänkt eller får tips på misstänkt så lägger vi in detta där”. Vidare svarade en

annan ”Enbart information, Facebook” och en tredje sa ”Vi har ju folk som går,

två och två, som går vakt ute varje natt (…). Vi sitter där och håller vakt och hör av oss till Polisen om något verkar konstigt”. Dessutom framkom från en

deltagare ”Det är ju information, mycket information. Till exempel skyltat upp vår

båthamn att vi är med i Båtsamverkan”.

Från gruppen ”Försäkringsbranschen” sa en deltagare ”För det första är vi med på

mötena som sker, med som deltagare. Sedan förmedlas det internt vad som skett på mötena och vad som är på gång (…)”. Dessutom sa en annan deltagare ”Vi har ett antal möten, 3-4 gånger per år. Då träffas Polisen, försäkringsbolag,

reparatör av båt och motorhandlare”. En deltagare från ”Myndigheter” sa ”Det gör vi i en mängd olika saker. Det ena är att vi försöker få massmedia att skriva om båtbrottslighet, så når vi båtägarna den vägen. Sedan har vi direktkontakt med kommuner, myndigheter som ett led. Sedan har vi även på individnivå, att vi kan samverka med den och den personen”.