BARN–UNGA–SAMHÄLLE
”Utan språk ingen lek, utan lek inget språk.”
En kvalitativ studie om och hur pedagoger arbetar med språkutveckling i relation till lek. 15 högskolepoäng, grundnivå
“Without language there is no play, without play there is no
language”.
Christina Suciu
Gresa Berisha
Examen och Förskollärarexamen 210hp
Datum för slutseminarium (2018-05-29)
Examinator: Joakim Glaser
Innehållsförteckning
Abstract ... 3 Förord... 4 1.Bakgrund ... 5 1.1 Syfte ... 6 Frågeställningar ... 6 2.Litteraturöversikt ... 7 2.1 Sociokulturella perspektivet ……….7 2.2 Lek och språk………8 2.3 Pedagogens roll……….…10 3. Metod ……….12 3.1 Val av metod ………..12 3.2 Urval ……….13 3.3 Etiska överväganden ………15 3.4 Intervjuernas genomförande………16 4. Resultat och analys ………..184.1 När leker barnen?………. 19
4.2 Vilka barn leker tillsammans? Vilka konstellationer leker barnen i? Finns det barn som leker ensamma? Hur förklara du att det är så? ……… 20
4.3 Vad gör du när barnen leker? ………. 22
4.4 Hur jobbar du som pedagog för att stimulera barnens verbala tal inom lek?... 23
4.5 På vilket sätt är det verbala språket viktigt i barnens lek? Kan bristande på det verbala språket stänga ute barn från leken? ……….26
5. Slutsats och diskussion ……….28
5.1 Metoddiskussion……….28 5.2 Resultatdiskussion ………..28 5.3 Sammanfattande diskussion ……….31 6.Framtida forskning………32 Referenser ………..33 Bilagor ……….35
Abstract
Syftet med vårt arbete har varit att undersöka om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek och vad de i så fall gör. I form av intervjuer med förskollärare fick vi fram ett resultat som visar att pedagogerna aktivt arbetar med språkutveckling i relation till lek. Vi fick även fram att uppfattningen om språkets betydelse i barnens lek och pedagogens roll i detta ligger väldigt när tidigare forskning. När vi använder oss av begreppet pedagoger så menar vi förskollärarna i vårt arbete, vi kommer att använda oss av båda begreppen. Det som framkom som viktigast från förskollärarnas sida är att ständigt och aktivt samtala med barnen samt att alltid vara närvarande samt ge möjligheter till barn att leka och språka. Vår slutsats av undersökningen är att det från förskollärarens sida krävs att hen har en medvetenhet och engagemang, vägledning och svarsbeteende för att språkutveckling ska ske.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra chefer som gjort det möjligt för oss att genomföra denna studie. Vi vill även rikta ett stort tack till våra kollegor som ville delta i våra intervjuer. Vi tackar även varandra för gott samarbete och mycket givande diskussioner. Vi hade lyckligtvis förmånen att lära känna varandra och arbeta tillsammans och på så sätt var valet av ämnet självklart för oss då med anledning av att vi tidigare genomfört en fältstudie kring ämnet. Vårt goda samarbete bidrog till att vi på ett smidigt sätt delade upp arbetet och gjorde allt
tillsammans, allt från val av litteratur men även den skriftliga delen där vi gemensamt kom fram till frågeställningen och hur vi valde att genomföra intervjuerna och vem vi ville intervjua. Gresa genomförde en intervju och Christina genomförde två. Efter att vi transkriberade vårt material tog vi del av varandras intervjuer. Ett särskilt tack till vår
1. Bakgrund
I en tidigare fältundersökning har vi gjort observationer av barnens lek. Vi kom då fram till att språket spelar en stor roll i leken och barn med god språkförmåga blir oftast invalda i
lekgemenskapen med andra. Öhman (2009) menar att barn som har svårt att uttrycka sig och ta initiativ till samtal eller pratar på ett annat sätt som de andra barnen har svårt att förstå, har svårare för att främst bli insläppta och vara delaktiga men även att stanna kvar i leken
(Öhman, 2009 se Riddersporre & Persson 2010, s.108).
Annat som vi också uppmärksammat är när språket brister så pågår oftast inte leken under en lång tid utan det pågår endast i korta frekvenser, detta kan bero på att barnet med stort
ordförråd tröttnar eller helt enkelt känner att de inte kan utveckla leken. Detta slutar oftast med att barnet med stort ordförråd går därifrån eller vänder sig till andra barn som befinner sig i ungefär samma språkskala. Att leken är viktig för barns utveckling lyfts även fram i styrdokumenten. Vår inspirationskälla är läroplanen som förespråkar att leken är en tillgång under den dagliga verksamheten i förskolan. Vidare lyfter läroplanen att vi ska se leken som en tillgång som belyser språkutvecklingen hos barnen.
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och
gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Lpfö 10/16, s.6)
Genom lek kan barnen skapa och gestalta samt få möjligheter att kommunicera, bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Förskolans verksamhet ska främja varje barns
utveckling och lärande har pedagogens roll stor betydelse. Knutsdotter Olofsson (1996) menar på att när leken fastnar kan pedagogens roll vara till hjälp för att leken ska hållas vid liv genom det förlösande ordet vilket innebär att när leken gått i stå eller oro sprider sig kan den vuxne sticka in ett ord eller en replik, som ger leken ny riktning (ibid., s.209).
I vårt arbete vill vi skapa en helhetssyn på hur pedagogerna arbetar för att främja barns lek genom att uppmärksamma när det verbala språket brister men även vad de har för uppfattning om det verbala språkets betydelse i leken. Vi vill även undersöka om det faktiskt är
nödvändigt att en pedagog är med i leken när leken fastnar eller när exkludering sker då det verbala språket bland barnen saknas.
1.1 Syfte
Syftet med vår undersökning är att ta reda på om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek och vad de i så fall gör.
Frågeställning:
Vilken betydelse menar pedagoger att leken har för barns språkutveckling? Vad gör pedagoger i relation till barnens lek som syftar till språkutveckling?
2. Litteraturöversikt
I detta kapitlet kommer våra teoretiska analysverktyg framkomma. Här kommer det beröra både tidigare forskning men även litteratur. Vi kommer att använda oss utav tidigare
forskning och litteratur inom talspråket och lek samt dess koppling till varandra. Det finns ett stort utbud av litteratur inom detta men vi har valt att använda oss av det sociokulturella perspektivet då människor föds in och utvecklas inom ramen för samspel med andra människor.
2.1 Sociokulturella perspektivet
Språket hjälper oss att kommunicera med andra människor. Genom att barn lär sig ett språk lär de sig att skapa kontakt med omgivningen med hjälp av språkliga resurser och på så sätt blir språket ett medel för att skapa interaktioner med andra människor. (Säljö 2000, s.88). Detta är något som Svensson (1998) lyfter fram då hon menar på att språket har i huvudsak en social funktion, det är ett av flera sätt att kommunicera. Språk innefattar b.la. piktogram, teckenspråk, kroppsspråk mm. Man avser vanligen språk med tal- eller skriftspråk och vi kommer att lägga fokus på talspråket (ibid, s.12). Svensson (1998) förklarar att talet är ett av flera språkliga sätt att uttrycka sig. Vidare menar hon att talet bygger på ett samspel mellan den talande och den lyssnande. För att det ska ske ett utbyte måste de talande anpassa sig till varandra (ibid, s.13). Då det påverkar vårt tänkande, är språket en viktig faktor för den kognitiva förmågan. Med hjälp av språket underlättar det för oss att uppmärksamma
omgivningen, att minnas samt att lösa problem då vi kan göra analyser. Med andra ord menar Svensson att språket är en del av vår identitetsutveckling (ibid, s.12).
Språkanvändning och kommunikation är helt centrala enligt Vygotskijs sociokulturella perspektiv då han menar att det bildar länken mellan barn och omgivning. Det sociokulturella perspektivet står för utvecklingen och lärande sker genom mänsklig kommunikation. Länken mellan det inre (tänkandet) och det yttre (interaktion) är kommunikation. Tullviste (1991) menar att det genom att kommunicera om vad som händer i lekar och interaktion, som barnen blir delaktiga i och får förståelse för hur människor i dess omgivning uppfattar och förklarar olika händelser. (Tullviste 1991 se Säljö, 2000, s.67).
Enligt Säljö (2000) finns det beteckningar i de språkligt kodifierade uttrycken om den värld av innebörder som barnet tar till sig vilket de sedan kan använda sig av för att etablera kontakt med andra människor. I form av de språkliga uttryck som barnen stött på och tagit med sig i
samspel med andra, innebär detta att barnet tänker med och genom de intellektuella redskap de tagit till sig. Med andra ord, lever människor på insikter och kunskaper som de lånat från någon annan. Vidare menar han att man genom kommunikation lär sig ett språk och att tänka inom ramen för en viss kultur eller en viss samhällelig gemenskap (ibid, s.67).
2.2 Lek och språk
Vuxna har lekt med sina barn genom alla tider, de har öppnat dörrarna till lekens värld och lockat barnen till det. Enligt Knutsson Olofsson (2003) lekte man med barnen i det gamla bondesamhället på artonhundratalet. Man lekte ofta med barnets kropp, man klappade barnen under foten och sa ”sko, sko, hästen” och man kittlade det och benämnde de olika
kroppsdelarna. Barn som får denna start av sina föräldrar, skapar sig inre bilder som blir allt klarare ju mer de leker, således får de tillgång till en förtrollad värld där allt kan hända. Det som sker, sker ju inne i barnens huvud, genom fantasin förvandlas barnens värld. (Knutsson Olofsson 2003, s.33).
Bruce (2010) menar att språket är som vitamintillskott i leken:
”Lite metaforiskt skulle man kunna säga att språket ger leken vingar, man kan flyga iväg och drömma sig bort från tid och rumsbegräsningar och rötter så att man kan fundera på och
bearbeta sådant som man upplevt och vill dela med sig av”. (Bruce 2010 se Bruce & Persson, 2010, s.108)
Vidare menar Bruce (2010) att uppbyggnaden av språket är finurligt då vi kan förflytta våra referensramar till en annan tid och/eller plats med hjälp av ord där vi kan uttrycka abstrakta begrepp. För att bli insläppt och delaktig i lekgemenskap med andra spelar språket en stor roll. Leken utvecklas och förfinas när språket finns då leken genom språkande kan förlängas och fördjupas (ibid).
Enligt Knutsdotter Olofsson (1987) beskrivs leken som ej målinriktad, frivillig, spontan, oberoende av yttre belöning och skiljer sig därigenom från arbete. Leken är ett uttryck för barnets minnen, erfarenheter och inre föreställningar, därav skiljer de sig från inlärning av nytt material. Barn handskas okonventionellt och respektlöst i leken med föremål och händelseförlopp (ibid. s. 20).
Brodin och Lindstrand menar i enlighet med Knutsdotter Olofsson (1987) att alla barn har rätt till lek men också att alla barn behöver leka för att utvecklas. Hen beskriver leken som
lustbetonad, repetitiv, icke målstyrd och förväntansfylld (Brodin & Lindstrand se Sandberg 2008, s.87 – 88). Den sociala och kognitiva förmågan bland barn uppstår via leken, detta lyfter Weisberg m.fl. (2013) i artikeln Talking It Up där de även menar på att dessa förmågor inte kan utvecklas utan lek. Genom lek lär barnen sig dessutom självkontroll men även lekens innebörd i själva lärandeprocessen utvecklas hos varje barn. (Skolnick Weisberg m.fl., 2013). I artikeln More Play, Please lyfter Lynch (2015) fram hur barn genom lek kan bli mer
kreativa och använda sig verbalt. På så sätt kan de läsa av vissa lekkoder genom leken vilket leder till ett mer självsäkert barn.
Garvey (1977) nämner de tre lekreglerna som är grundläggande förutsättningar för leken. Med ömsesidighet menar författaren utifrån var och ens perspektiv att alla som är med i leken respekterar varandra. Med samförstånd menar hon att varje barn i lek måste ge uttryck för att de vet vad leken går ut på och att de vill vara med. Slutligen nämner hon att turtagning beskriver vikten av att rollfördelningen växlar och därmed att balans och jämställdhet möjliggörs. (Garvey 1977 se Bruce & Riddersporre, 2012, s.137).
Lek har historiskt alltid varit ett centralt innehåll i förskolan, inspirerat av fröbelpedagogiken som bestod av att barnet genom leken får möjligheter att utveckla sina kompetenser och träna sina färdigheter. Barnen ges möjligheter att lära känna sin omvärld, träna sin kompetens och sina färdigheter genom lek. Kommunikation, sampel, språkkänslor, kognition, etik och rörelse uppträder då för barnet i en meningsfull helhet (Sandberg 2008, s.113). Den tyske pedagogen Friedrich Fröbel (1782 –1852) var föregångaren till Sveriges Barnträdgårdar som idag är förskolor. Enligt Lindqvist (1996) står fröbelpedagogiken för att lek är det naturliga sättet och en av kärnpunkterna för barnet att uttrycka sig. I förskoleåldern är den mest rena och andliga produkten lek, det är där barnet utvecklas moraliskt, fysiskt och andligt och i sin tur ger det barnet tillfredsställelse, glädje och frihet (Lindqvist, 1996 s.51).
Lekförmåga och talförmåga är något som varje barn föds med och som uppträder samtidigt. Enligt Knutsson Olofsson (2003) talar barn under lekens gång där de ersätter ord med handlingar och vice versa. I den tidiga kommunikationen mellan den vuxna och barnet sker utvecklingen i leken genom att den vuxna kan bidra med det verbala språket och det på så sätt sker språkutveckling i leken. Vidare menar Knutsson Olofsson (2003) att talspråket och lekspråket har gemensamma rötter då de uppträder samtidigt. Varje barn är fött med en
förmåga att leka – precis som det är fött med en förmåga att tala (Knutsson Olofsson, 2003, s.38).
Hon nämner även att barn talar under lekens gång där de ersätter ord med handlingar och vice versa. Det är i den tidiga kommunikationen som allt börjar, närmare bestämt i
kommunikationen mellan den vuxne och barnet. Där förs talspråket in via leken i barnets värld då den vuxna lär barnet hur man leker och vad lek är. (ibid, s.38). Lek uppstår inte av sig själv, behövs vuxna som uppmuntrar till lek. För att kunna göra detta krävs det från den vuxna att man pratar lekens språk, som är barnens språk. Exempelvis behövs en vuxen som handlar i deras affär, tröstar dockan etc. (Knutsson Olofsson 2003, s.118).
2.3 Pedagogensroll
Eriksson (1940) menar att leken är för barn vad samtal är för vuxna. Med andra ord har båda en helande, läkande inverkan på själslivet (Eriksson 1940 se Knutsson Olofsson 1987, s.75). I leken möts barn och vuxna, där skapas en positiv laddad gemenskap och de ger varandra nya utmaningar och bekräftelse (Bruce & Persson, 2010, s.101). Det är de vuxna som i sin tidiga lek på skötbordet lägger grunden till grundregler som är förutsättningar för en lyckad lek så som samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Redan på skötbordet läggs grunden för reglerna då man som vuxen genom sitt sätt att lyhört nappa på barnets lekinitiativ men även själv tar initiativ till lek så att turtagande samt ömsesidighet uppstår. (Knutsson Olofsson 1987, s.121).
Utifrån tidigare erfarenheter uppfattar barn sin omvärld inom sin kultur, således utvecklar de språket i sig, utveckling sker utifrån vad de redan vet genom samspel med vuxna. (Lindö, 2002 s.90). Lindö (2002) menar även att det är viktigt med samspelet mellan barnet och personalen redan från början. Vidare menar hon att för såväl barnets kommunikativa utveckling som begreppsutveckling har pedagogens professionalitet avgörande betydelse (ibid, s.89). Pramling m.fl. (1991) lyfter fram tre viktiga dimensioner som bör finnas i den vuxnes beteende: vägledning, engagemang och svarsbeteende. Med vägledning menar Pramling m.fl. att den vuxne leder barnets beteende samtidigt som en fostran till
självständighet sker. Vidare menar hon att språket hela tiden har en mycket stor betydelse och att en vuxen hjälper till att sätta gränser och fungerar som en förebild för barnet. Med
engagemang menas att en vuxen måste vara involverad i barnets upplevelser och agerande.
att upptäcka och utforska sin omvärld. Svarsbenägenhet handlar om att ta hänsyn till barnets reaktioner och att göra mycket tillsammans med barnet, med andra ord att skapa en varm relation med barnet (Pramling m.fl. 1991 se Lindö 2002, s.90).
I artikeln Talking it up beskriver Weisberg m.fl. 2013 att det är viktigt att en vuxen är med i leken för att genom interaktionen mellan barnet och den vuxne sker språkutveckling. Vidare menar de att genom planerad lek som den vuxne styr baserat på lärandemålen skapar man en miljö som bjuder in till språkutveckling. Trots att det är lärarstyrt utgår man dock alltid utifrån barnens intressen och leken är på barnens villkor.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att språket har en social funktion och det finns flera sätt att kommunicera på. Språket hjälper oss att uppmärksamma omgivningen, att minnas, att lösa problem och det blir således en del av vår identitetsutveckling. Leken är för barn vad samtal är för vuxna och den är även frivillig och spontan. Samspelet mellan lek och språk börjar redan på skötbordet när pedagogen interagerar med barnet.
3. Metod
Som forskningsmetod i vår undersökning har vi valt att använda oss av intervjuer. Under denna rubrik kommer vårt metodval, genomförande av intervjuer och behandlingen av det samlade materialet kommer att redogöras.
3.1 Val av metod
Vi har valt att genomföra intervjuer för att få ett utbyte av åsikter för att få syn på om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek samt vad de gör. Genom att använda oss av intervjuer hjälper utbytet av åsikter oss att besvara våra frågeställningar. Anledningen till att vi ska använda oss av en kvalitativ forskningsintervju grundas på att en forskningsintervju bygger på vardagslivets samtal och är ett professionellt samtal samt för att kunskapen i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade konstrueras i interaktionen mellan de olika parterna (Kvale & Brinkemann, 2014, s.18). För att få en bredare inblick hur och om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek har vi valt att intervjua tre förskollärare. För att få en ännu bredare inblick hur pedagoger arbetar med språkutveckling i relation till lek skulle det varit bra att ha med fler intervjuer men på grund av tidsbrist har vi begränsat oss och genomfört tre intervjuer. Trots de fåtal intervjuer vi genomfört så var vi strategiska genom att använda oss av tre helt olika förskolor för att på så sätt ändå få fram om och hur man arbetar i relation till vårt syfte på deras avdelningar. Fastän vi valde att
genomföra tre intervjuer känner vi att vi får fram material som besvarar vår frågeställning och bidrar till vårt syfte med studien. Beroende på undersökningens syfte kan man välja antalet intervjupersoner som är nödvändiga, detta är något som Kvale och Brinkemann (2014) lyfter fram. Vidare påpekar författarna att i vanliga intervjustudier brukar antalet intervjuer ligga mellan 10-15. De menar att antalet kan skifta beroende på den tid och de resurser som finns tillgängliga för undersökningen (ibid. s,156).
Vi har valt att använda oss av intervju som metod då vi på så sätt kunde samtala och få tillgång till förskollärarnas åsikter och erfarenheter. En intervju ett utbyte av åsikter mellan två personer som samtalar om ett ömsesidigt intresse (Kvale & Brinkmann 2014, s.18). En intervju är en viktig metod i kvalitativ forskning och skapar på många sätt möjligheter eftersom intervjun ger tillgång till andra människors sätt att se på saker och ting. Genom att intervjua en person kommer man åt personens åsikter, erfarenheter, tankar, beskrivningar och
känslor (Alvehus, 2013, s. 81). Alvehus (2013) menar på att intervjuer är mycket vanligt och att kvalitativ forskning baseras på intervjuer. Vidare menar han att intervjun på många sätt erbjuder ett effektivt redskap för den kvalitativa forskaren då man genom att interagera med sina respondenter kan man fråga om motiv och känslor eller få reda på hur olika personer ser på ett händelseförlopp (ibid, s.80). Författarenredogör för att det finns tre olika typer av intervjuer men vi har valt att utgå från en semistrukturerad intervju. Vidare menar han att det kanske är den vanligaste och den består av ett fåtal öppna frågor som samtalet centreras kring. På så sätt har respondenten större möjlighet att påverka intervjuns innehåll. Intervjuarens roll går ut på att lyssna aktivt och arbeta med följdfrågor. Det är viktigt att som intervjuare ha kunskap om att ställa följdfrågor och uppmuntra respondenten till att fortsätta prata. Det är även viktigt att man som intervjuare lyssnar aktivt på respondenten (Alvehus, 2013, s. 83). Kvales och Brinkmann (2014) nämner att en forskningsintervju är ett samtal mellan två parter om ett tema av ömsesidigt intresse, med andra ord en artig konversation eller utbyte av
åsikter. Det är viktigt att intervjuaren ska känna sig trygg nog för att tala fritt om sina upplevelser och känslor. Vidare menar han att forskningsintervju inte är något ömsesidigt samspel mellan två likställda parter. Under intervjuförloppet finns det en bestämd
maktsymmetri då intervjuaren introducerar samtalsämnena samt styr intervjun med ytterligare frågor. Intervjuplatsens miljö kan påverka relevansen i respondentens svar, därför fick
respondenterna själva bestämma var intervjuerna skulle genomföras. Detta är något som Kvale och Brinkmann (2014) påpekar där de menar att miljön där intervjun ska genomföras spelar stor roll för att intervjupersonen ska känna sig fri och säker nog för att prata om privata händelser som kommer att registreras för senare offentligt bruk (ibid., s.33).
3.2 Urval
Syftet med undersökningen är att ta reda på om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek och vad de i så fall gör. Intervjuerna genomfördes på tre olika förskolor som har samma förskolechef och tillhör samma område där vi även arbetar. Den ena förskolan består av åtta avdelningar och hundrafemtio barn i åldern 1-6. Fyra avdelningar består av barn mellan åldern 1-3 och tre avdelningar med åldern 3-5 och en avdelning med barn mellan 5-6 år. Den andra förskolan består av drygt hundra barn fördelade på sex hemvister. Fyra
avdelningar består av barn mellan åldern 1-3 och tre avdelningar består av barn mellan 4-6 år. Den tredje förskolan består av drygt åttio barn och är uppdelade i fyra hemvister. Den ena avdelningen har barn mellan 4-6 år, den andra har barn mellan 3-4år, den tredje har de mellan 2-3 och i den fjärde avdelningen har de barn mellan 1-2 år.
Vi har valt att genomföra intervjuerna med tre förskollärare, en från respektive förskola. Då vi har gjort observationer på en av dessa förskolorna har vi valt att endast genomföra intervjuer för att få en bättre förståelse kring ämnet. Vi förberedde oss genom att kontakta den
biträdande chefen på respektive förskola och när vi fick ett godkännande diskuterade vi om valet av förskollärare. Därefter tog vi kontakt med respektive förskollärare och berättade om syftet med vårt examensarbete och att vi ville intervjua dem. Sedan bokade vi in en tid och genomförde intervjuerna. Då vi själv arbetar på en av förskolorna som en av respondenterna arbetar på samt har samma chef som de övriga respondenterna så har detta sina fördelar och nackdelar. Det var till vår fördel, då vi är kollegor, att vi enkelt hittade potentiella
intervjupersoner. Glaser (2015) menar att intervjuer kan kräva hårt arbete för att finna intervjupersoner och detta kan bero på forskningsämnet (Glaser 2015 se Thor Tureby & Hansson, 2015, s.118). Trots att vi är kollegor med intervjupersonerna kommer vi att förhålla oss till vår roll som forskare. Glaser (2015) menar att förhållandet mellan intervjuare och intervjupersonen är komplext och att det är viktigt att forskaren förhåller sig till sitt område (ibid., s.127).Denna komplexitet definierar Glaser som insider och outsider då han menar på att man som insider själv är en del av det undersökta problemet och en outsider är den som undersöker fenomenet som denne inte är en del av därav kan intervjuaren betraktas som en som tar ett annat perspektiv.I vårt fall är vi insiders då vi ska genomföra intervjuer som berör ett problem som vi själv är en del av. Detta kan vara både positivt och negativt på så sätt att vi som insiders redan har en slags förståelse för ämnet medan vi ser som en nackdel att risken för hemmablindhet finns men även att vi får svar som förväntas av oss vilket i sin tur kan påverka vårt resultat. Glaser (2015) nämner även att det i en kvalitativ undersökning handlar om ett givande och tagande från både intervjuare och den intervjuade. Det är viktigt att reflektera kring denna processen eftersom det kommer att påverka analysen och slutresultatet (ibid, s.128 – 129).
Frågorna i undersökningen valde vi baserat på vårt syfte och frågeställning. Vi har använt oss av ljudbandspelare. Det är det vanligaste sättet att registrera intervjuer på. På så sätt får intervjuaren möjlighet att koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s.218).
Vi har valt att använda oss av en semistrukturerad intervju, därför har vi valt att utgå från fem öppna frågor som är baserade på vårt syfte och frågeställning. Vi intervjuade tre förskollärare som kommer att framgå som respondent A, vilket är en förskollärare som arbetat i 10 år inom
yrket och är 46 år. Respondent B har arbetat i 3 månader och är 28 år och respondent C har arbetat i 25 år och är 53 år.
• När leker barnen på din avdelning?
• Vilka barn leker tillsammans? Leker de i olika konstellationer? Är det alltid något barn som leker ensam?
• Vad gör du när barnen leker?
• Hur jobbar du som pedagog för att stimulera barnens språkutveckling genom lek? • På vilket sätt är språket viktigt i barnens lek? Kan bristande språkförmåga stänga
ut barn från lek?
3.3 Etiska överväganden
Under intervjuns gång har vi både i början och slutet frågat respondenterna om de vill vara med i undersökningen just för att de ska känna sig trygga men även att visa på och informera om deras rättigheter, exempelvis att de har ett val och inte måste delta fastän de tackat ja i början. Vi informerade även om att vi tillsammans kommer överens om att materialet ska användas till vårt arbete.
Kvale och Brinkmann (2014) tar upp fyra av de områden som brukar diskuteras i etiska riktlinjer för forskare: informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll (ibid, s.105)
Med informerat samtycke menar författarna att man ger information till respondenten om det allmänna syftet med undersökningen samt om undersökningens upplägg. Man ska även informera om risker och fördelar som finns med deras deltagande i projektet. Detta innebär även att man informerar om deras rättigheter att dra sig ur när som helst men även att deltagandet i undersökningen är frivilligt (Kvale & Brinkmann 2014, s.107).
(Kaiser, 2012) menar att konfidentialitet i forskning är att författarna och deltagarna som ingår i studien tillsammans ska komma överens om vad som ska frambringas i studien
(Kaiser, 2012 se Kvale & Brinkmann 2014, s.109). Medvetenheten om att intervjuforskningen kan vara förförisk och på så sätt få deltagarna att avslöja saker som de kanske sedan inte vill ska användas bör framgå. Detta är konsekvenser som kan framkomma och för att undvika
detta kan man låta respondenterna godkänna materialet (Kvale & Brinkmann 2014 s.110). Forskarens roll är viktig för den vetenskapliga hållbarheten och kvaliteten gällande de etiska besluten som tas under undersökningen. Forskarens integritet är avgörande gällande detta då det ställs krav på forskaren om vad som publiceras. De publicerade resultaten ska vara
representativa och korrekta för att nå hög vetenskaplig kvalitet inom forskningsområdet. (ibid, S.111).
Innan vi skulle genomföra intervjuerna så informerades förskollärarna om ämnet och vad intervjun handlar om. Sedan informerade vi att det ska användas till vårt examensarbete och att vi ska spela in materialet och att det därefter ska transkriberas. Vi påpekade även att det bara är vi som lyssnar på inspelningarna och att det kommer att raderas när rapporten godkänts. Respondenterna har även blivit informerade om att vi kommer att använda oss av fiktiva namn i vårt arbete på grund av konfidentiella aspekter. Då vi fick godkännande från pedagogerna så påbörjade vi inspelningen. I slutet av intervjuerna frågade vi återigen hur det kändes att vara med och om de fortfarande godkänner att vi använder oss av intervjun, detta på grund av etiska förhållningssätt.
3.4 Intervjuernas genomförande
Vi gjorde vår uppsatsplan genom att göra en mind-map där vi kom fram till att vi ville synliggöra om och hur man som pedagog arbetar med språkutveckling i relation till lek samt vilken betydelse språket har i barnens lek. Vi bestämde oss även att studien skulle utgå ifrån 4-5 åringar på förskolan. I intervjuerna har pedagogerna berättat att barnen leker hela dagen men det är både styrda lekar där syftet är att lära sig nya begrepp och synonymer och på så sätt främja språket men de har även fri lek där de själv väljer vad de vill göra.
Genomförandet av intervjuerna gick bra då våra respondenter kändes bekväma och väl informerade om vad det skulle handla om. Respondenterna bestämde själv var intervjuerna skulle ta plats och på så sätt upplevde vi att detta bidrog till att de kände sig bekväma. Medan de pratade visade de oss material och deras miljöer. Vi upplevde att svaren vi fick var givande för vårt arbete och vi kände att respondenterna gärna talade om ämnet samtidigt som det var vi som ledde samtalet. Det enda som vi upplevde var att en av respondenterna upprepade sig väldigt mycket vilket ledde till att transkriberingen tog betydligt längre tid. Efter att vi genomförde intervjuerna så transkriberade vi materialet samma dag då vi ville påbörja analysen. Enligt Alvehus (2013) är transkriptionen det första steget i analysen. Med
transkribering menar han att talet, alltså det insamlade materialet förvandlas till text och att det sedan är ett tolkningssteg (ibid, s.85).
Under transkriberingens gång upplevde vi att materialet inte blev detsamma i skrift som i tal då vi förlorade respondenternas gester, kroppsspråk, tonfall, pauser mm. Kvale och
Brinkemann (2014) menar att det finns nackdelar med transkribering då det är en första abstraktion från de samtalade personernas levande fysiska närvaro med en förlust av kroppsspråk som hållning och gester samt intonationen, röster och andningen går förlorare (ibid, s.218).
Efter transkriberingen sorterade vi materialet utifrån vad som är relevant för vårt arbete och därefter kategoriserade vi frågorna, därför valde vi att bygga vårt resultat och analys kapitel kring frågorna och analysera dem då de är kopplade till vårt syfte. Kapitlen kommer att vara indelade frågvis för att resultatet tydligt ska framgå, detta för att vi fick mycket insamlat material som tydligt besvarar frågorna.
4. Resultat och Analys
I ett tidigare arbete har vi observerat barnens lek där vi kom fram till att språket spelar en stor roll i leken och att barn med god språkförmåga oftast blir invalda i lekgemenskapen med andra. I denna studie har vi valt att genomföra en kvalitativ studie baserad på intervjuer, detta för att belysa vårt problem som är att undersöka hur och om pedagogerna arbetar
språkutvecklande i relation till lek.
För att kunna säga något relevant om hur pedagogerna arbetar språkutvecklande i barnens lek måste vi börja med att undersöka hur pedagogerna uppfattar leken och barnens delaktighet i den. Utifrån vårt intervjumaterial fick vi syn på att det finns likheter och skillnader på pedagogernas svar. Utifrån respondenternas svar leker barnen redan på morgonen när de kommer till förskolan. De leker innan frukosten och därefter är det planerade aktiviteter där de har samling eller arbetar tematiskt eller projektarbete. En av respondenterna nämner att de arbetar med tema rymden. De nämner även att de läser mycket, både spontan läsning men även planerad läsning. De likheter som vi fick syn på var även att de leker mycket
sällskapslekar, exempelvis kurragömma och hela havet stormar. Ytterligare en likhet som vi fick syn på var framförallt att respondenterna spelar mycket spel och att de som förskollärare lägger mycket fokus på att förklara för att på så sätt bidra till mera begrepp och på så sätt stärka språkutvecklingen bland barnen. Respondenternaberättar även att barnen oftast leker i samma konstellationer men att de som förskollärare försöker uppmuntra dem till att leka med andra kamrater. Det finns likheter mellan barn som leker ensamma på de olika avdelningarna. Respondenterna nämner att det beror på att barnen har ett outvecklat talspråk och att det därför är svårt för dem att ta sig in i leken. De nämner dessutom att det är viktigt att det alltid är en pedagog med det barnet för att locka de andra till att komma och leka tillsammans. Förskollärarnas förhållningssätt gentemot vad de gör när barnen leker är också väldigt likt då de anpassar sig till situationen när barnen leker och känner efter om de ska in i leken eller inte då barnen ibland vill att en vuxen är med men att de ibland inte vill ha en vuxen där och då är det viktigt att inte störa. Sättet man arbetar på är för att stimulera barnens verbala tal inom lek är också väldigt likt bland respondenterna då man pratar mycket om hur viktigt det är att benämna och förklara olika ord och att använda sig utav olika synonymer för att utveckla förståelse för att det finns ord som betyder samma sak men att det finns olika begrepp för det. De anser även att språket är viktigt i leken just för att kunna förklara vad det är man leker och läsa av leksignaler och för att kunna sätta ord på sina känslor. Utifrån respondenternas svar framkom att det finns barn som leker ensamma då de inte blir insläppta i leken och att detta
beror på det outvecklade verbala språket. De nämner att de som förskollärare observerar barnens lek och går in i leken vid behov. De har även planerade aktiviteter som bidrar till att stimulera det verbala språket där benämning och förklaring av olika begrepp är centralt.
4.1 När leker barnen?
När de fick frågan om när barnen leker i deras avdelningar så fick vi liknande svar från alla respondenter.
Respondent B svarar:
De leker nog hela tiden på ett eller annat sätt. De leker såna rollekar då de bearbetar gjorda erfarenheter. De bygger mycket och nu är det väldigt mycket superhjältar lekar. Ja mycket rollspel.
Respondent C svarar:
De leker när de kommer på morgonen och därefter har vi vårt tema, eller projektarbete och när de känner att de är klara med det så går de och leker, eller så går vi ut och leker och de som vill fortsätta jobba med projekt på eftermiddagen gör det, de andra leker så det är ganska mycket lek tycker jag, varvat med projekt och läsning också såklart men det är rätt mycket lek i vardagen.
Respondent A berättar:
De leker nästan hela tiden. När vi kommer hit 7.30 är det fri lek här inne. De leker i både fri lek och styrd lek. Den fria leken får de själva välja och den styrda leken, då vill jag gärna ha ett syfte alltid där de lär sig motsatta ord, olika teman, djur i bondgården, då styr vi leken.
Förskollärarna nämner att barnen på deras avdelningar leker nästan hela tiden. Bruce och Riddersporre (2012) nämner att barnen leker i stort sett hela tiden. Ibland leker de i den fria leken där de själv bestämmer vad de vill leka men även styrda leker där pedagogerna är med och har ett syfte och en tanke med den valda leken. När aktiviteter inte är lärarstyrda kan spontant lärande ske då det sker på barnens villkor och då uppstår spontana lekar vilket oftast leder till att fantasin frodas bra. Balansen mellan att planerade aktiviteter och fri lek är väldigt nödvändig för att få en bättre förståelse kring barnens lärande. Vidare menar författaren att leken är kopplad till frigörelse, utveckling och lärande (ibid.s.138). Vygotskij (1995) diskuterar hur viktigt det är för barn att låta tanken flyga och fantisera, därav är vikten av att skaffa inre bilder, erfarenheter och föreställningar stor (Vygotskij 1995 se Bruce och Riddersporre, 2012, s.137). Att leken inte bara är ett redskap för lärande utan leken är viktig för sin egen skull framgår även i styrdokumenten att lek ska prägla verksamheten och ska främja varje barns utveckling och lärande samt att det därav är viktigt med leken.
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och
gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Lpfö 98/16, s.6)
Utifrån respondenternas svar på den ställda frågan om när barnen leker på deras avdelning fick vi liknande svar att barnen alltid leker, både under planerade aktiviteter med även fri lek. Det är viktigt att barnen får tid för fri lek men även planerade aktiviteter då utveckling sker på båda men på olika sätt. Den fria leken bidrar till utveckling av fantasin medan de planerade aktiviteterna har ett utvecklande syfte som respondenterna lyfter fram.
4.2Vilka barn leker tillsammans? Vilka konstellationer leker barnen i? Finns det barn som leker ensamma? Hur förklarar du att det är så?
Respondent A berättar att:
Det finns många som leker i olika konstellationer men det är många som leker tillsammans. Vi har en tjej som inte har det verbala språket utvecklat och hade svårt att komma in i andra grupper.
Respondent C:
Det finns barn som leker ensamma, barn som inte har det verbala språket leker ensamma eller försöker ta sig in i andras lek men på fel sätt och då blir det skrik. Man märker på barnen att de bara blir arga på honom.
Knutsdotter Olofsson (1987) menar att om man inte kan tolka leksignalerna så blir
förutsättningarna för lek i barngruppen mindre. Ytterligare något som påverkar detta är då de sociala kompetenserna brister. Garvey (1977) menar att man måste ha en utvecklad förmåga för att leka, kompromissa, leva sig in i rollen men även att förstå de andras tal och agerande för att leken ska fortsätta. De barn som har svårt för att uppnå uppmärksamhet genom språk är oftast de barn som blir uteslutna till skillnad från de barn som är goda
kommunikationsdeltagare då de med hjälp av språket kan uttrycka sig vilket således inbjuder till ett fortsatt samtal (Garvey 1977 se Knutsdotter & Olofsson 1987, s.92 – 93).
Respondent C berättar:
Det är oftast de som har talspråket som leker tillsammans. Det beror också på vad det är för lek. De leker rollekar. Det är alltid en grupp som startar det och därefter kan det komma nya barn
som pluppar in men det är nästan alltid samma barn som startar lekarna. De leker oftast mamma-pappa-barn, hjältelekar som Spiderman.
Baserat på respondentens svar tolkar vi att de barn som behärskar talspråket oftast leker tillsammans. Detta är något som Knutsdotter Olofsson (1987) lyfter fram då hon menar på att språket spelar en central roll i rollekar. Föreställningar som finns i låtsasleken måste
verbaliseras för att de ska komma till stånd. På detta sätt utvecklar barn sina
kommunikationsfärdigheter i rollekar där de dessutom lär sig ta andras perspektiv samt lyssna och anpassa sig efter olika förslag i leken (ibid. s.114).
Respondent B:
Man kan märka lite grupperingar i avdelningen. Det är oftast de som har utvecklat språk som tillsammans kan tillföra till leken. De leker oftast rollekar och vi har några barn som inte har det verbala språket som försöker vara med men de andra tröttnar så lätt för att de får ingenting tillbaka eller blir de barnen själva som inte har språket de börjar förstöra leken för att de inte har förståelse hur man fortsätter så genom att förstöra leken blir andra trötta och de får inte vara med längre.
Respondenten berättar hur bristen av det verbala språket kan vara anledningen till att
rollekarna inte kan fortsätta i avdelningen då barn som inte behärskar det stör leken och på så sätt sker ingen stimulans som leken behöver för att fortsätta. Enligt Riddersporre & Persson (2010) är rollekar något som handlar om att vidga sin världsbild och ta andras perspektiv. Vidare menar de att för att utveckla denna förmåga krävs en viss kognitiv mognad, ett visst mått av stimulans som bidrar till en grundläggande insikt om att andra ibland tycker eller vill detsamma men även att de ibland vill något annorlunda jämfört med den egna viljan (ibid., s.114).
Respondent B:
De som kan prata de söker sig ofta till samma men de barnen som inte kan kommunicera blir oftast hund eller något sådant där man inte behöver prata så mycket, då får hen vara med men de andra får bestämma.
Det är skillnad mellan att bli tilldelad en roll och att själv få bestämma en roll. Utifrån
respondentens svar tolkar vi att anledningen till att vissa barn blir tilldelade en roll oftast är de som saknar talspråket.
Riddersporre och Persson (2010) lyfter även fram att man alltid ska skilja på skillnaden mellan att ta en roll och att bli tilldelad en roll som man kanske inte vill ha. Barn med språklig osäkerhet får alltid underordnade roller som att vara katt eller lillebror behöver oftast stöd just
för att slippa detta. I rollekar behövs en balansgång att följa regler och lyssna på andra. För att leken ska fortgå och utvecklas behövs det att man tillför egna idéer och tolkningar. För att kunna vara med i leken måste man förstå leksignalerna samt tolka och bidra till leken för att den ska kunna fortsätta. Rollekar är något som kräver mycket övningar (ibid., s.114).
4.3 Vad gör du när barnen leker? Respondent C svarar att:
Det är lite olika. Ibland låter jag dem helt vara ifred för man ser att de är långt inne i nånting. Jag vill inte gå in och fråga "Vad gör ni?" Vem är du? Jag stör ju dem och ibland tänker jag att man kanske inte vill ha en vuxen hängande hela tiden över axeln när man är barn, man kanske trivs och vill leka ifred. Ibland kan man fråga om man får vara med och det får man oftast,
någon gång har de sagt nej, vi har ju lärt dem fråga ska vi leka? och vill man så vill man och vill man inte så vill man inte ((…)). Men jag tycker att det är viktigt att barnen får välja det så att man inte tvingar sig på dem för då kan man hämma leken så att de blir lite reserverade.
Respondent B:
Jag försöker vara med för att då kan jag observera, då är det på barnets nivå. Då är jag inte fröken och det blir lättare att se vad de leker, vad de säger. Ibland kan jag stå utanför och observera vad som händer så det är både och.
Att barnen får leka utan en vuxen som stör nämner även den tyske pedagogen Friedrich Fröbel. I hans pedagogik framgår det att leken är en av kärnpunkterna och det naturliga sättet för barnen att uttrycka sig. Vidare menar han att leken är den mest rena och andliga produkten i förskoleåldern där barnen utvecklas fysiskt, andligt och moraliskt (Lindqvist 1996 s.51). Brubacher (1947) nämner att barnen inte ska bli störda av den vuxna eftersom leken i sin tur blomstrar då. Barnets självständiga aktivitet i leken har sin självskrivna plats i förskolan (Brubacher 1947 se Lindqvist 1996, s.51).Även Tullgren (2004) lyfter fram att barnen skall leka ostört och hon vill värna om barnens frihet i leken, hon citerar Fröbel som använder metaforen ”Leken är framtidens hjärteblad” (Fröbel 1995, s.56). ”Om hjärtbladen skadas kan grodden aldrig utvecklas till en fullgod och kraftig planta” (Tullgren 2004 se Bruce &
Riddersporre, 2012, s.137).
Respondent A berättar:
Jag observerar mycket och om jag ser att det finns något barn som inte leker och som inte har talspråket eller svårigheter så sätter jag mig och bygger med barnet. Som vuxen har jag märkt att så fort man sätter sig ner så kommer andra barn också till mig. (…) Och så kommer alla andra så det blir ändå en stor grupp. Som pedagog är man inte alltid med i varje grupp och det finns olika grupper och olika konstellationer och därför ska man alltid ha ett öra och lyssna in i grupperna som saknar språket för att få syn på vad det är som saknas för att sedan kunna hjälpa dem. Jag
förstår syftet i pedagogiska arbeten med språk och lek men jag kanske inte gör det medvetet hela tiden.
Knutsdotter Olofsson (1987) lyfter fram att den vuxnes roll är stor för att barnens lek ska utvecklas. Vidare menar hon att genom att sätta sig ner kan man bidra till en påbörjan av lek. Att som vuxen vara lekfull och introducera olika lekformer samt ha en lekfull inställning och uppmuntra till lek blir barnens lek rik, varierad och utvecklad. Det är den vuxne som lägger de grundläggande lekreglerna som är ömsesidighet, samförstånd och turtagande. Det är också den vuxne som börjar låtsas och på så sätt tränar lyhördhet och leksignaler (ibid, s.135). Alla respondenter svarar att de ibland är med i leken men på barnens villkor och ibland får de inte lov att vara med och då respekterar de barnens vilja. Respondent A och B nämner att när de inte får vara med i leken då observerar de ändå utanför leken vad barnen gör, vad de säger och vad de leker.
4.4 Hur jobbar du som pedagog för att stimulera barnens verbala tal inom lek?
Respondent C svarar:
Vi har också mycket sagopåsar och berättelser med figurer så de kan se vad det handlar om när man leker mamma pappa barn "jag tar kastrullen" så de får höra de rätta orden och jag tar mjölkpaketen och häller upp i glaset, alltså såna grejer så att de får höra ord på vardagliga saker och många synonymer, om man är medveten om det här med synonymer att man inte alltid säger "kastrullen" utan kan även säga "pannan" , blixtlås, dragkedja, det finns så många ord och ofta kan de ett märker man men när du då byter så VA? då har de inte fått det i sig riktigt än.
Olofsson Knutsson (1987) menar att man genom fingerlekar, sånglekar eller berättelser kan den vuxna lära rollteknik och uthållighet i ett tema. Vidare menar hon att barnens leklust och förhållningsförmåga kan den vuxna utnyttja genom handdockor eller fantasifigurer då vill hon förmedla kunskap, berätta något eller diskutera något med barnen (ibid, s.135)
Respondent C:
Vi försöker benämna, vi försöker locka dem att prata och det är ett bra redskap att leka då när man ska prata för då liksom glömmer de bort att tänka först vad de ska göra utan då bara kommer det tycker jag, mer spontant.
Respondent A:
Barnen pratar jättemycket, vi pratar och pratar och benämner mycket.
Respondent B:
Jag brukar sitta mycket i leken och sätta ord på det de inte kan komma på. Tillexempel nu ska vi äta mat, vad ska vi äta? Det brukar ofta bli samma rätter och jag kan säga, idag är jag sugen på köttbullar och makaroner, liksom att jag adderar begrepp istället för att vi alltid ska stanna på
samma maträtter. Jag gillar att prata med barnen över huvud taget. Bara prata prata och benämna. Och då märker jag att de saknar lite begrepp, att de säger fel ibland, då försöker jag rätta dem. Just nu behöver den här gruppen mycket benämningar, mycket språk, mycket prata liksom och man märker verkligen att det verbala språket brister.
Att benämna saker och ting har en stor betydelse för den verbala språkutvecklingen. Bruce och Riddersporre (2012) menar att pedagogerna ger ovärderliga bidrag genom att följa vad barnet intresserar sig för, ställa frågor och svara på barnens frågor, ge bekräftelse och genom att benämna och bygga ut barnets språk. Vidare menar författarna att lärande och
språkutveckling är varandras förutsättningar och hör således samman. Ju mer man benämner olika begrepp desto mer känner man igen fenomen i det verkliga livet. Genom att fråga och samtala samt utforska och upptäcka desto mer benämner man och försöker förstå olika begrepp. (ibid, s.167-169).
Ett annat sätt att arbeta på för att stimulera till språkutveckling är genom olika typer av lekar exempelvis spel. Det är något som alla respondenterna nämner i intervjuerna.
Respondent B:
Mycket spel och förklara reglerna, upprepa reglerna, förklaring och mycket prata och träna svåra ord eller ord som de inte är vana vid och jag försöker förklara. Vi spelar även Memory tex när vi vänder på brickorna då säger jag ”nu har du två bananer” så benämner jag lite.
Respondent A:
Jag spelar spel, jag pratar och förklarar. Ja mycket förklaring och spel, det gör vi här inne, vi tränar ord och turtagning och allt det här, Memoryspel, tärningspel och man ska alltid förklara.
Respondent C:
Där kan man ju använda sig av mycket vi har tex. mycket frågesport och vi leker även om det är en direkt fråga men vi leker vi är lag och så ställer vi frågor och så får de svara på frågorna.
Att spela spel, prata och förklara samt upprepa reglerna är något som respondenterna har tagit upp i intervjun. Bruce & Riddersporre (2012) menar att barnen i leken tränar på att ge och ta emot instruktioner så att alla kan vara med, förstå och tillämpa spelregler, förklara regler och kanske anpassa regler. Genom att fråga om saker man vill veta svaret på, att samtala med andra eller att besvara andras frågor kan tyckas vara väldigt enkla färdigheter men även enkla saker behöver stimulering och övning för att bidra till att samtalsämnet fortgår (ibid., s.168).
Läsning är något som Knutsdotter Olofsson (1996) tar upp då många barnböcker skildrar glada vuxna och den härliga förtrollande stämning som sprider sig kring dem. Respondent A berättar även att de arbetar med att stimulera det verbala språket på olika sätt, exempelvis genom läsning.
Jag pratar och förklarar när jag läser böcker. Om jag själv känner att det här ordet som jag har läst så frågar jag barnen ”Vad betyder det här ordet” sen kan de tänka lite och sen förklarar jag på olika sätt och olika synonymer så de förstår eller kan man ta ett exempel för att förklara det. Jag har mycket läsning här inne. Jag har planerad läsning och spontan läsning och planerad läsning alltid två gånger per dag. Jag har tänkt bara att jag gör det här för att alla barnen är mångfald och har två, tre språk hemma och jag vill gärna att de ska bygga på det svenska språket så jag har gjort så att vi alltid måste prata och uppmuntra genom det.
Respondent C berättar att:
Vi läser och pratar sen om boken. Det är viktigt med läsning för barnens språkutveckling.
Respondent A delar med sig av hur de på ett målmedvetet sätt arbetar med högläsning. De utgår från läroplansmålet som handlar om att barn får möjlighet att utveckla ”sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Lpfö 98/16, s.10). Vidare menar hon att det viktigt att ha med den planerade
läsningen och den spontana läsningen under lekens gång. Vi tolkar att hennes sätt att arbeta med böcker och högläsning är helt i enlighet med Edwards (2008) som skriver att högläsning ger barnen möjlighet att ”uppfatta struktur, meningsbyggnad, satsmelodi och uttal” och ”att text och bild ger inspiration till samtal” (ibid. s.20–21).
Att boken har olika funktioner för barn är också något som Fast (2007) lyfter fram i sin avhandling där han menar på att det kan vara för samtal och interaktion men även för att bläddra och sjunga. ”… att läsande endast är ett av en mängd olika sätt som människor förstår världen på, och att vi använder olika medier integrerat och utan att alltid skilja skriven text från annat som kan vara av betydelse för att förstå ett sammanhang.” (Björklund, 2008, s. 22) Björklund (2008) lyfter även fram att läsandet kan ses som en grundläggande kunskap och att det är en viktig förutsättning för att kunna orientera och klara sig bra i det samhälle som man lever i (Björklund, 2008, s.22).
Respondent A:
När jag sitter med barn med outvecklat verbalt tal så går vi igenom bilder och visar ”detta är en penna” eller ”detta är en bok” osv, vi benämner hela tiden för de barnen för att de också ska komma ikapp med språket. Mycket språkande hela tiden inom allt, prata prata! Vi använder oss också av spel, rim-spel, rimma själv, själv hitta på något som rimmar på ditt namn.
För att ge barnen ett rikt språk är det bästa hjälpmedel vi har, böckerna. Barn behöver möta utvecklande och intressanta samtal dagligen för att utveckla språket. Genom samtal och lek får barnen möjlighet att lära sig olika språkliga uttryckssätt. (Svensson 2005, s.12 – 29).
Litteraturen ger fantastiska möjligheter att berika upplevelser, utöka förståelse och utveckling av språket. Oavsett om det är genom att läsa själv eller lyssna på böcker och läsning så stimulerar det barnen till att utveckla sitt egna aktiva berättande.
4.5 På vilket sätt är det verbala språket viktigt i barnens lek? Kan bristande på det verbala talet stänga ute barn från leken?
Respondent A:
För att kunna läsa av leksignaler, lekreglerna, att vara med och bestämma för vi är inte alltid med i alla lekar. För det är viktigt att de förstår varandra för att som vuxen kan man inte alltid vara närvarande i varenda lek för att när de leker skickar de olika signaler eller när de säger ”Jag vill inte vara med” eller ”jag vill inte vara katt idag”.
Respondent C svarar:
Jag tror att det är viktigt och det blir ju viktigare ju äldre de blir för att när de är små leker de ju bredvid varandra det är ju inte så mycket prat men man märker ju att det ändå är kommunikation mellan de små. De jollrar ju fram och tillbaka till varandra det ser man ju men sedan när de är äldre blir det ju viktigt att kunna prata just för det här med roller," Vem är jag?" "Vem ska jag leka med?" "Vem är jag i den här leken"? Att man ska kunna hitta på en historia, då måste man ju kunna följa historien och förstå historien och kunna prata i leken, kunna driva leken framåt. Det är viktigt att kunna sätta ord på saker och ting och kan man inte det då blir det ju svårt.
Respondent B:
Det verbala språket är jätteviktigt tycker jag för att man ska kunna bidra med någonting på något sätt till exempel ”nu går vi till affären” Om man inte vet vad affären är blir det svårt att fantisera och det blir svårt att veta vad det är man gör i affären. Men har man det verbala språket och förståelse för begreppet då är det lätt att gå vidare med leken.
Utifrån respondenternas svar tolkar vi att det verbala språket är viktigt för att kunna bidra till något i barnens lek.
Språkutveckling utmanas bland barn av både vuxna och andra barn. När de samspelar med kamrater som har kommit längre i deras språkutveckling än vad de själva har gjort så får barnen möjlighet att ta del av ett mer utvecklat språk (Bruce & Riddersporre, 2012 s.168).
Språket är en av de viktigaste förutsättningarna för att lära. Språket hjälper oss att organisera erfarenheter och kunskaper och att minnas dem bättre. Genom att delta i samtal och prata med vuxna och andra barn skaffar barn sig kunskap om det mesta: sig själva, den närmaste
omgivningen, naturen och andra människor (Gjems, 2011, s.7) se Bruce & Riddersporre (2012)
Barn som sällan leker finns i nästan varje barngrupp. En anledning till att de leker ensamma kan vara för att de inte lärt sig leksignaler eller de sociala lekreglerna: turtagande,
därför sällan, detta på grund av kommunikationssvårigheter och brister i språket (Knutsdotter Olofsson 1987, s.88). Barn som behärskar språket kan med hjälp av språket få meddela roller, symbolhandlingar, situationer, substitut och för att föra handlingen framåt. Vidare menar Knutsdotter Olofsson (1987) att med hjälp av språket får de barnen in saker i leken som ligger utanför den konkreta situationen (ibid, s.76).
5. Slutsats och diskussion
5.1 Metoddiskussion
Resultatet av vår studie gav oss en bred bild av pedagogernas syn på det verbala språkets betydelse i leken. Respondenterna beskrev språket som en viktig del i barnens lek. Alla tre tillfrågade respondenterna ställde upp på intervjuerna. Då intervjuerna ägde rum på deras egna avdelningar kände de sig trygga med att besvara våra frågor. En annan anledning till att de kände sig trygga var att vi redan i början informerade om i vilket syfte intervjun ska användas och att vi kommer att använda oss utav fiktiva namn. Något annat som vi tror underlättade är att vi är bekanta med respondenterna då våra förskolor tillhör samma
förskolechef. I slutet av intervjuerna frågade vi återigen de tillfrågade om det fortfarande går bra att vi använder oss av materialet i vår studie, även detta tillförde trygghet bland
respondenterna. För att kunna utföra intervjuerna använde vi oss av den Kvalitativa
forskningsintervjun av Steinar Kvale & Svend Brinkmann (2014) samt Att skriva uppsats med kvalitativ metod av Johan Alvehus (2013). Samspelet mellan oss och respondenterna
upplevdes väldigt naturligt, detta kan bero på att vi använde oss av en halvstrukturerad intervju där utrymme fanns både för våra huvudfrågor samt följdfrågor. Detta gjorde således att det blev mer som ett samtal än en intervju. Genom att bearbeta vårt intervjumaterial fick vi svaren som vi var ute efter och de är baserade på syftet med studien. Trots att intervjuerna föll naturligt så kan det även vara en nackdel då risken för hemmablindhet finns eftersom vi känner och har en relation till respondenterna. Risken kan också vara att man får svar som man förväntas få och på så sätt kan resultatet påverkas. För att få en bättre syn på hur och om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek skulle det varit bra att genomföra flera intervjuer.
5.2 Resultatdiskussion
Valet av litteraturen grundas på våra erfarenheter men även på vår tidigare fältundersökning där vi har observerat barnens lek. Vi har valt litteratur som ger en tydlig och beskrivande översikt om pedagogerna arbetar med språkutveckling i relation till lek och vad de i så fall gör. Vår utgångspunkt i arbetet är Vygotskijs sociokulturella perspektiv där språkanvändning och kommunikation är centralt och bildar länken mellan barn och omgivningen. Med hjälp av språket kommunicerar vi med andra människor. Språket har i huvudsak en social funktion och det är ett av flera sätt att kommunicera. Språket är ett av flera sätt att kommunicera på men i vår undersökning har vi valt att lägga fokus på talspråket.
Vi har utgått från två frågeställningar för att analysera resultatet i undersökningen: • Vilken betydelse menar pedagoger att leken har för barns språkutveckling? • Vad gör pedagogerna i relation till barnens lek som syftar till språkutveckling? Utifrån vårt material fick vi syn på att det framgick bland alla respondenternas svar att det verbala språket spelar stor roll i barnens lek. Utifrån den ställda frågan när barnen leker på deras avdelning fick vi svar att barnen leker nästan hela tiden.
Lek har historiskt alltid varit ett centralt innehåll i förskolan, inspirerat av fröbelpedagogiken som bestod av att barnet genom leken får möjligheter att utveckla sina kompetenser och träna sina färdigheter. Att leken är betydelsefull framgår även i styrdokumenten där det står att ”förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet” (Lpfö 98/16, s.6). Genom lek får barnen möjligheter att lära känna sin omvärld, träna sin kompetens och sina färdigheter (Sandberg, 2008). I leken utvecklas barnet moraliskt, fysiskt och andligt som i sin tur ger barnet glädje och frihet, därav är den mest andliga produkten lek i förskoleåldern (Lindqvist, 1996). Svensson (1998) menar att talet bygger på ett samspel mellan den talande och den lyssnande. För att det ska ske ett utbyte måste de talande anpassa sig till varandra. Knutsson Olofsson (2003) menar att barn talar under lekens gång där de ersätter ord med handlingar och vice versa. Utifrån respondenternas svar såg vi likheter att barnen väljer att leka med barn som har lika utvecklat ordförråd. För att leken ska kunna utvecklas och fortgå måste man ha de tre grundläggande förutsättningarna för lek som är ömsesidighet, turtagande och samförstånd. Utan dessa förutsättningar menar respondenterna på att det endast blir korta lekar eller att det inte blir någon lek alls.
Respondenterna uttryckte även att det finns barn som inte leker på deras avdelningar vilket kan bero på att barnen inte har ett utvecklat talspråk, på grund av detta blir oftast dessa barnen uteslutna då de har svårt för att uppnå uppmärksamhet genom språk. Detta lyfter Knutsdotter Olofsson (1987) fram då hon menar på att barn som är goda kommunikationsdeltagare kan uttrycka sig och fortsätta ett samtal till skillnad från de som har svårt för att uttrycka sig verbalt.
Sammanfattningsvis kan man konstatera utifrån respondenternas svar att det verbala språket är nyckeln till kommunikation i leken och för att leken ska kunna fortgå och utvecklas behövs det verbala språket. Detta för att kunna läsa av leksignaler och bidra till leken. Om det verbala
språket brister så sker ingen utveckling i leken och man tröttnar och slutligen kan leken inte fortsätta och barnen som saknar det verbala språket blir således uteslutna.
Samspelet mellan barn och personal är viktigt redan från början och personalens
professionalitet har en avgörande betydelse för barnets kommunikativa utveckling samt begreppsutveckling (Lindö, 2002).
Utifrån våra respondenters svar fick vi syn på att de är närvarande i leken. I den fria leken där barnen själv väljer vad de vill leka är pedagogerna med även där men på barnens villkor. Knutsdotter Olofsson lyfter fram att den vuxna ska gå in i leken på barnens villkor och inte som en dominerande person. Den vuxna ska ta vara på barnets intentioner och genom sina frågor och förslag bidra till ett rikare lekinnehåll, detta genom att inte styra utan snarare utvidga (Knutsdotter Olofsson, 1987, s.127). Respondenterna är med även i den fria leken för att genom leken arbeta med språket där de benämner, introducerar nya begrepp men även för att utveckla leken. Knutsdotter Olofsson (1987) lyfter fram att den vuxnes roll är stor för att leken ska utvecklas och att en lekfull pedagog med en lekfull inställning kan introducera olika lekformer som bidrar till en rik, varierad och utvecklad lek. Vidare menar hon att det är den vuxne som lägger de grundläggande lekreglerna som är turtagande, ömsesidighet och
samförstånd. Genom att pedagogen låtsas i leken tränar barnet på lyhördhet och leksignaler
(ibid.)
Ytterligare något som vi fick syn på utifrån det samlade materialet är att pedagogerna arbetar med barnens språkutveckling genom planerade aktiviteter utifrån barnens intressen där läsning och att spela spel är centralt. Genom att spela spel som exempelvis ”Memory” eller ”frågesport”, utvecklas barnen språkligen då pedagogerna förklarar, benämner, samtalar samt utforskar och upptäcker. Bruce och Riddersporre (2012) menar att genom att ställa frågor och svara på barnens frågor samt genom att benämna och ge bekräftelse bygger de ut barnens språk och ger på så sätt ovärderliga bidrag. Vidare menar de att lärande och språkutveckling är varandras förutsättningar och hör således samman (ibid.).
Två av respondenterna arbetar målmedvetet med högläsning för att bidra till stimulering av det verbala språket då det skapar samtal och interaktion mellan barnen emellan men även mellan barnet och pedagogen
Något som vi tydligt kan se utifrån det samlade materialet är att pedagogernas arbetssätt har stor betydelse för att språkutveckling ska ske. Pramling m.fl. (1991) lyfter fram de tre viktiga dimensionerna som bör finnas i den vuxnes beteende: vägledning, engagemang och
svarsbeteende. Utifrån vår data kan vi se att de arbetar utifrån dessa dimensionerna genom att
de ständigt uppmuntrar barnen till lek genom att delta i barnens låtsaslek och bidra till språkutveckling genom att förklara, benämna och uppmuntra till samtal. Smilansky (1968) menar att låtsaslek inte kan läras utan vuxnas hjälp. Om pedagogerna inte har tid och ork att lära ut rolltekniker eller utnyttja språket i leken trots att det på förskolan finns tillgång till leksaker och material, då blir det ingen lek. Men om pedagogerna tränar barnet att leka olika lekar som sjukhus eller affär, då ökar det i sin tur barnens lek. ”Att behärska rollekandets konst är alltså inte allom givet, vilket många tycks tro” (Smilansky 1968 se Knutsdotter Olofsson 1987, s.90).
5.3 Sammanfattande diskussion
Under vår utbildning har vi under ett tidigare tillfälle gjort en fältstudie där vi observerade barns lek och fick syn på att språket spelar en stor roll i leken och att barn med god
språkförmåga ofta blir invalda i lekgemenskapen med andra. Vi kunde även se att barn som har svårt att uttrycka sig inte blev insläppta i leken. Med detta arbete ville vi, genom
intervjuerna ta reda på hur och om pedagoger arbetar med språkutveckling i relation till lek. Utifrån vår insamlade data framkommer det att pedagogerna arbetar med språkutvecklande syfte både i den fria leken genom att vara närvarande och delaktiga men även i planerad lek där man utifrån barnens intressen praktiserar bland annat läsning och spelar spel där syftet är att arbeta språkutvecklande genom att benämna, förklara och samtala. Många uttrycker oro att den fria leken får allt mindre utrymme och blir allt mindre fri. Detta är något som Knutsdotter Knutsdotter Olofsson (1987) lyfter fram då man på förskolan oftast tvekar att som pedagog gå in i en roll i barnens lek. Med andra ord ska den fria leken även vara fri från en vuxen
inblandning. Å andra sidan uppfattas leken av vuxna som universell och medfödd. Vidare menar författaren att leken utvecklas hos barnet i samspel med den vuxne på denne initiativ. Om den vuxne således tar en passiv roll och helt överlämnar leken till barnet, då blir leken dåligt utarbetad, repetitiv, kortvarig och utnyttjar bara en del av tillgängligt material (Knutsdotter Olofsson 1987, s.124). Språket är ett sätt att kommunicera och på så sätt sker lärande i samspel med andra. I samspel med andra eftersträvas en ständig dialog med andra människor (Williams m.fl. 2000 s.23).
6. Framtida forskning
I vårt arbete fokuserade vi på hur pedagogerna resonerar kring språkutveckling i leken. Vi fick syn på att pedagogerna arbetar språkutvecklande genom att vara närvarande både i den fria leken men även i de planerade aktiviteterna. Frågan är då hur den kunskapen som
förskollärarna besätter omsätts i praktiken. Vi har i ett tidigare arbete gjort en observation av barnens lek där vi kom fram till att språket spelar en stor roll i leken och barn med god språkförmåga blir oftast invalda i lekgemenskapen med andra. Som en vidare studie skulle vi vilja observera hur förskollärarna omsätter sina teoretiska kunskaper i det praktiska arbetet.
Referenslista:
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber
Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med
berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2009.
Tillgänglig på Internet:
gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/18674/1/gupea_2077_18674_1.pdf
Brodin, Jane & Sandberg, Anette (2008). Miljöer för lek, lärande och samspel. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Bruce, Barbro (2010). Lek och språk. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.).
Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 101–120.
Bruce, Barbro & Riddersporre, Bim (2012). Kärnämnen i förskolan: Nycklar till livslångt
lärande. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur
Läroplanen för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2016
https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?
Edwards, Agneta (2008). Bilderbokens mångfald och möjligheter.1. utg. Stockholm: Natur & Kultur
Egeberg, Sonja & Jerlang, Espen (1999). Utvecklingspsykologiska teorier: en introduktion. 3., [utök.] uppl. Stockholm: Liber
Glaser, Joakim. Muntlig historia och interaktion. I Thor Tureby, Malin & Hansson, Lars (red.) (2015). Muntlig historia: i teori och praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: om skapande lekpedagogik i förskola och
skola. Lund: Studentlitteratur
Lindö, Rigmor (2002). Det gränslösa språkrummet: om barns tal- och skriftspråk i didaktiskt
perspektiv. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Olofsson, Birgitta (1987). Lek för livet: en litteraturgenomgång av forskning om
