Examensarbete inom handikapp-och Malmö universitet rehabiliteringsvetenskap 15 hp Hälsa och samhälle Socialpedagogiskt arbete inom 20506 Malmö funktionshinderområdet
ADHD I MEDIA
EN DISKURSANALYS AV TEXTER I TRE
SVENSKA DAGSTIDNINGAR
FÖRORD
Under de tio veckor som arbetet med den här uppsatsen har pågått har känslor av hopp och förtvivlan bytt plats många gånger. När den nu är färdig infinner sig en känsla av stolthet över att alla timmar inomhus, när majsolen värmde som bäst, faktiskt resulterade i en färdig uppsats.
Jag vill tacka min handledare Matilda Svensson Chowdhury för att du har läst min text och kommit med användbar och bra feedback. Du har gett mig värdefulla råd och delat med dig av dina humanistiska kunskaper. Det har varit till stor nytta för mig i arbetet med uppsatsen.
Jag vill också tacka min studiekamrat Malin Vilhelmsson som har varit min konstant kloka, roliga och evigt stöttande partner under arbetet med uppsatsen. Sist, men inte minst, vill jag tacka min familj för att ni alltid har funnits där för mig med uppmuntran och kärlek. Tack vare er nådde jag ända fram!
Malmö, maj 2018 Helena Björnstedt
ADHD I MEDIA
EN DISKURSANALYS AV TEXTER I TRE
SVENSKA DAGSTIDNINGAR
HELENA BJÖRNSTEDT
Björnstedt, H. ADHD i media. En diskursanalys av texter i tre svenska dagstidningar. Examensarbete i Socialpedagogiskt arbete inom
funktionshinderområdet, 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för
hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete, 2018.
Samhället formas genom vårt språk och därför kan mänsklig kommunikation aldrig betraktas som neutral. Trots det missar den samhällsvetenskapliga
forskningen ofta att belysa språkets betydelse för hur komplexa sociala fenomen framställs och förstås. Hur och i vilka sammanhang samhälleliga fenomen nämns och diskuteras i media påverkar hur människor uppfattar och förhåller sig till fenomenet i verkligheten. Det är i relationen mellan språk, kommunikation och samhälle den här studien har sitt fokus. Studien syftar till att undersöka hur diagnosen ADHD framställs i svenska dagstidningar. Studien har för avsikt att undersöka hur dagstidningstexter framställer ADHD i perspektiv som fokuserar på diagnos och funktionsförmåga. Vidare syftar studien till att belysa hur individuella erfarenheter och upplevelser skildras i dagstidningstexter. Tre
svenska dagstidningar har valts ut och utifrån dessa har artiklar som berör ADHD analyserats. För att kunna uppfatta och förstå mönster och strukturer i texter som framställer ADHD är studiens utgångspunkt diskursteori. Diskurser fungerar som ett raster för vad som kan sägas, tänkas och skrivas om ett visst fenomen.
Mänskliga handlingar och skeenden får genom diskurser en objektiv status vilket får effekten att de blir förgivettagna. Materialet i studien har analyserats med utgångspunkt i Norman Faircloughs kritiska diskursanalys som syftar till att belysa hur diskurser producerar och reproducerar ojämlika maktförhållanden i samhället. Resultatet tyder på att ADHD skildras ur ett antal återkommande diskurser, där främst en medicinsk diskurs dominerar. Personer som kommer till tals eller skildras i texterna upplevs ha ett motsägelsefullt förhållande till
diagnosen. Det finns ett behov av att befinna sig inom diskursen för att ha rätt till samhällets stöd. Samtidigt motsätter sig personerna diagnosens stigmatiserande effekter. Studiens resultat visar att ADHD inte låter sig förklaras genom enstaka diskurser. Det krävs, precis som Fairclough hävdar, ett kritiskt ifrågasättande av intertextuella sammanhang för att förstå komplexiteten i ett fenomen som ADHD.
Nyckelord: ADHD, diagnos, diskurs, funktionsförmåga, kritisk diskursanalys,
ADHD IN THE MEDIA
A DISCOURSE ANALYSIS OF TEXTS IN
THREE SWEDISH DAILY NEWSPAPERS
HELENA BJÖRNSTEDT
Björnstedt, H. ADHD in the media. A discourse analysis of texts in three Swedish newspapers. Degree of Bachelor of Science with a Major in Disability and
Rehabilitation Science, 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and
Society, Department of Social work, 2018.
Society is shaped by our language and therefore human communication can never be considered neutral. Nevertheless, social science research often misses the importance of language for how complex social phenomena are produced and understood. How and in which contexts social phenomena are mentioned and discussed in the media affect how people perceive and relate to the phenomenon of reality. It is in the relationship between language, communication and society this study has its focus. The study aims at investigating how the diagnosis ADHD is presented in Swedish daily newspapers. The study intends to investigate how daily newspapers present ADHD in perspective that focuses on diagnosis and functional ability. Furthermore, the study aims at illustrating how individual experiences and events are depicted in newspaper articles. Three Swedish daily newspapers have been selected and from these, articles concerning ADHD have been analyzed. To detect and understand patterns and structures in texts that concern ADHD, the study takes origin in the discourse theory. Discourses act as a filter for what can be said, thought and written about a certain phenomenon. Human acts and occurrences are given an objective status through the discourse, which causes them to be taken for granted. The material in the study has been analyzed based on Norman Fairclough's critical discourse analysis aimed at illustrating how discourses produce and reproduce an uneven balance of power in society. The result suggests that ADHD is described by many recurring
discourses, primarily dominated by a medical discourse. Persons who are spoken or portrayed in the texts are found to have a contradictory relationship to the diagnosis. There is a need to be in the discourse to be entitled to community support. At the same time, the individuals oppose to the stigmatizing effects of the diagnosis. The results of the study show that ADHD cannot be explained by single discourses. It is necessary, as Fairclough claims, to have a critical questioning of intertextual contexts to understand the complexity of a phenomenon such as ADHD.
Keywords: ADHD, critical discourse analysis, diagnosis, discourse, functional
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 2
1. INLEDNING ... 6
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
1.2BAKGRUND ... 6 1.3MATERIAL ...10 1.4BEGREPPSDEFINITIONER ...11 1.5DISPOSITION ...11 2.TIDIGARE FORSKNING ... 12 2.1ANALYTISKA PERSPEKTIV ...12
2.2BIOLOGISKA OCH PSYKOSOCIALA PERSPEKTIV ...12
2.3MEDICINERING ...13
2.4DIAGNOSENS BETYDELSE ...14
3. GRUNDLÄGGANDE TEORETISKA OCH ANALYTISKA PERSPEKTIV ... 15
3.1DISKURSTEORI ...15
3.1.1 Diskursanalys som teori och metod... 16
3.2DISKURSANALYS ...17
3.3KRITISK DISKURSANALYS ...18
3.3.1 Faircloughs tredimensionella modell ... 18
3.3.2 Interdiskursivitet och intertextualitet ... 20
4. ANALYTISK TEORI ... 20 4.1STIGMATEORI...21 4.1.1 Stämplingsteori ... 21 5. METOD ... 22 5.1KVALITATIV METOD ...22 5.2ANALYSGENOMFÖRANDE ...22 5.3FORSKARENS ROLL...23 5.4BEGRÄNSNINGAR ...24 5.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN ...24 5.6TILLFÖRLITLIGHET ...25
6. RESULTAT OCH ANALYS ... 25
6.1TEMA ETT –REFLEKTIONER KRING MÄNSKLIG VARIATION ...26
6.1.1 Sammanfattande analys av tema ett ... 28
6.2TEMA TVÅ –DET PERSONLIGA NARRATIVET ...29
6.2.1 Sammanfattande analys av tema två ... 31
6.3TEMA TRE –ADHD– EN TILLGÅNG OCH KRAFT ...32
6.3.1 Sammanfattande analys av tema tre ... 34
6.4TEMA FYRA –SAMHÄLLET PRATAR OM ADHD ...35
6.4.1 Sammanfattande analys av tema fyra ... 37
6.5TEMA FEM –KONSEKVENSER AV DIAGNOSEN ADHD ...38
6.5.1 Sammanfattande analys av tema fem... 40
7. DISKUSSION ... 41 7.1SAMMANFATTNING ...41 7.2METODDISKUSSION ...41 7.3RESULTATDISKUSSION ...42 7.4VIDARE FORSKNING ...43 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 45 KÄLLFÖRTECKNING ...45 LITTERATURFÖRTECKNING ...47
1. INLEDNING
”I medier framhålls ofta ADHD:s positiva sidor. Det kan förvärra lidandet för dem som kämpar med sin diagnos, menar läkare.” (Dagens Nyheter 2018-03-11)
Citatet från Dagens Nyheter kan sägas belysa vikten av att reflektera över hur ett samhällsfenomen beskrivs och framställs i media. Det är rimligt att anta att media i någon eller flera former utgör viktiga och inom vissa områden den enda källan till hur människor informerar sig om företeelser i samhället.
Vårt språkbruk befinner sig i en komplex och ständigt pågående process där ord och text även producerar något annat. Utan språket skulle samhälleliga fenomen och företeelser, hur stora eller små de än är, endast ha en materiell existens. Ord och text får mening och kraft när de sätts i en samhällelig kontext menar samhälls- och medieforskarna Peter Berglez och Ulrika Olausson (2008).
1.1 Syfte och frågeställningar
Denna uppsats syftar till att undersöka hur diagnosen ADHD ges mening i svenska dagstidningar. Ambitionen är att utifrån ett urval av artiklar, notiser och insändare identifiera, jämföra och diskutera hur diskurser skildrar företeelser och handlingar som inbegriper personer eller sammanhang kopplade till diagnosen ADHD.
Frågeställningar:
Hur framställs ADHD i dagstidningstexter som belyser perspektiv som utgår från diagnos och funktionsförmåga?
Hur konstrueras individuella upplevelser och erfarenheter av ADHD i dagstidningstexter?
1.2 Bakgrund
Kommunikation är oundviklig för människan, det går inte att välja bort menar journalistik-och kommunikationsforskaren Jesper Strömbäck (2009). När vi kommunicerar sker det via ett mer eller mindre medvetet urval av fakta som silas genom ett individuellt filter av perspektiv, aspekter och vinklar. Det är därför omöjligt att säga att mänsklig kommunikation är neutral vare sig det är hemma vid köksbordet, i artiklar vi läser i tidningen eller politikers budskap. Samhället formas genom hur vi talar, skriver och gestaltar vår verklighet. Trots det missar samhällsvetenskaplig forskning ofta att belysa kommunikativa processers betydelse för att hur komplexa sociala fenomen uppstår och förstås (a.a.). Hur stor mediernas makt är och vilka effekter det får på medborgaren är en ständigt pågående diskussion. Människans behov av orientering samt graden av relevans och osäkerhet är faktorer som avgör hur mycket en människa låter sig bli påverkad av det som förmedlas via medier. Här finns med andra ord ett samband mellan hur stort kunskapsbehovet i ett visst ämne är och hur mottaglig människan är för yttre påverkan. Det kan till exempel innebära att mediers framställan och
beskrivning också blir allmänhetens bild och uppfattning av ett samhällsfenomen (Strömbäck 2009).
Karin Helgesson, doktor och universitetslektor med fokus på textanalys,
textproduktion och retorik skriver att forskare som studerar texter i olika former generellt förväntas anta en kritisk hållning till sitt material med syftet att belysa hur ett fenomen formas och gestaltas utifrån samhälleliga maktstrukturer och värderingar (Helgesson 2017). Den kritiska hållningen kan sägas ha sin grund i en språksyn som är konstruktivistisk som tydliggör att språket i sig är konstruerande med en uppenbar potential att påverka och förändra samhället. Språk,
kommunikation och samhälle är beroende av varandra konstaterar Helgesson (2017).
Psykologen och universitetsläraren Gunilla Hallerstedt är redaktör för boken
Diagnosens makt (2006) som belyser hur vi i samhället talar om ohälsa och
diagnoser. Många människor i vårt samhälle har det svårt och lider av både kroppslig och själslig smärta. Hur talar vi om problematiken och hur skapas medvetande och kunskap om den ökade ohälsan i vårt samhälle? Hallerstedt (2006) skriver att idéhistorikern Sven-Erik Liedman konstaterar att bilden av människan har förändrats de sista decennierna. Medier, politiker och det allmänna medvetandet har gått från att betrakta människan som en psykosocial varelse till att vara en biologisk bärare av hjärna och en viss genuppsättning. Liedman menar att nutidens biologiska synsätt gynnar den rådande tidsandan som präglas av effektivitet och marknadsideologi där tiden inte räcker till för att samtala kring individuella livsberättelser. Det kan också ses som ett uttryck för förskjutning från kollektivism till individualism som skapar behov av kategorisering där diagnoser blir ett effektivt redskap att sortera människor utifrån biologiska förutsättningar. Resultatet blir att orsaker till problem och svårigheter anses finnas på individnivå och inte på samhällsnivå (a.a.).
Begreppen sjukdom och diagnos kan enligt författaren och idéhistoriken Karin Johannisson (2006) både beskrivas som kroppsliga händelser och språkliga konstruktioner utifrån såväl medicinska perspektiv som ur ett historiskt kunskapsläge. Definitionen av sjukdom inbegriper en rad olika relationer och strukturer som får betydelse för individidens identitet och roll i samhället. Exempel på relationer som förenas i sjukdomsbegreppet är läkare-patient, familj-individ, samhällsinsatser-individ och arbetsgivare-individ. Johannisson (2006) sammanfattar sitt resonemang med att tydliggöra att sjukdom och diagnos fungerar som markörer för normer och värderingar. Dess existenser är beroende av en omgivning som är överens om hur de ska namnges, uppfattas och bekräftas. Utan en språklig konstruktion finns det inte heller tillstånd att förhålla sig till (a.a.).
Diagnosen blir en maktfaktor när den ger namnges och synliggör en problematik och ett lidande. Den legitimeras och exponeras och får en viss status kopplad till medicinsk och kulturell kontext. Johannisson (2006) belyser hur kontroversiella diagnoser som exempelvis oral galvanism och elallergi har lägre status.
Diagnosens status riskerar att påverkas av föreställningar och myter kring symptomens utseende och tecken vilket upplevs stigmatiserande. Här finns även fördomar och antaganden om diagnosbärarna som grupp med kopplingar till kön, sexualitet och livsstil. Medicinska diagnoser fungerar som en slags meningsbärare som indikerar hur omgivningen vid en viss tidpunkt ska förhålla sig till sjukdom,
avvikelse och normalitet och till vad som är rimligt och acceptabelt (Johannisson 2006).
De vid Köpenhamns universitet verksamma danska psykologerna Glennie Marie Almer och Marie Mandel Sneum skriver i sin bok ADHD hos barn och vuxna (2008) hur det år 1902 gjordes de första nedtecknade observationerna av något som liknar den neuropsykiatriska diagnosen ADHD. Den engelske pediatrikern George F Still konstaterade att en viss grupp barn hade en nedsatt moralisk kontroll och bristande förmåga att uppträda enligt rådande samhällsnormer. Egenskaper som kan liknas vid en del av de symptom och beteenden som idag förknippas med ADHD. Efter en epidemi av hjärnhinneinflammation 1917 - 1918 drogs paralleller till Stills beskrivning och begreppet Minimal Brain Damage (MBD) användes för beteendeproblem utan påvisade hjärnskador. Begreppets sista ord, damage, ändrades under 1960-talet till dysfunction eftersom det saknades belägg för sambandet mellan beteendeproblematik och hjärnskada. Uppkomsten och anledningarna till beteenden kopplade till ADHD har under åren ändrats från att ha betraktats som ett resultat av bristande föräldraförmåga till fokus på genetisk ärftlighet. 1970-talet innebar ett paradigmskifte där fokus flyttades från motorisk hyperaktivitet och impulsivitet till att betrakta uppmärksamhetsdysfunktion som den centrala defekten (a.a.).
Diagnoskriterierna för ADHD beskrivs i en diagnosmanual; Diagnostic and Statistical Manual of Mental disorders (DSM). Den ges ut av APA (American Psychiatric Association). Den senaste upplagan, DSM 5 som utkom 2013, beskriver över 400 psykiatriska diagnoser (Socialstyrelsen 2014). Kortfattat utgörs diagnoskriterierna för ADHD av uppmärksamhetsstörning och /eller koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet. För många barn och unga med ADHD innebär diagnosen svårigheter att leva upp till krav inom framförallt skolan. Inte sällan uppstår det konflikter med både jämnåriga och vuxna (Almer & Mandel Sneum 2008). Omgivningens hänsyn och förståelse för individens förutsättningar är ofta avgörande för hur hindrande
funktionsnedsättningen blir hävdar neuropsykiatern och barnläkaren Tore Duvner (1997).
Almer och Mandel Sneum (2008) menar att ADHD bör betraktas som en kombination av ett flertal genetiska och miljömässiga faktorer som tillsammans utgör delar av ett komplext samspel. Författarna skriver att det trots en intensiv forskning på området fortfarande är en gåtfull och kontroversiell diagnos. Inte minst för att diagnosens symptom i form av beteendestörningar behandlas med centralstimulerande medel som motiveras utifrån subjektiva bedömningar baserat på observationer av läkare och närstående, exempelvis föräldrar (a.a.).
Ovan nämnda diagnosmanual är den femte i ordningen. DSM gavs ut första gången 1952 och sociologiprofessorn Thomas Brante (2006) redogör för hur synen på psykiatriska diagnoser, dess symptom och orsaker har ändrats sen den första utgåvan. I de första versionerna uttrycktes ingen tydlig gräns mellan ”normalt” och ”onormalt” beteende. Utifrån Freud och psykoanalysen ansågs orsaker till beteenden finnas i barndomen eller i traumatiska livshändelser.
Diagnoser ställdes utifrån underliggande orsaker och inte symptom som individen uppvisade. Här finns den förändrade grundtanken. I de tidiga versionerna av DSM betraktades symptom som kulturellt betingade och inte indikationer på sjukdom. Från 1980 och DSM-3 och framåt beskrivs och bedöms psykiatriska diagnoser
primärt utifrån symptom med följden att normalitet ställs i skarp kontrast till sin motsats (Brante 2006). När filosofiprofessorn Fredrik Svenaeus (2015) nästan ett årtionde senare konstaterar att den markanta ökningen av antalet
ADHD-diagnoser de senaste trettio åren har präglat vårt sätt att betrakta och tolka
personlighetsdrag är Brantes resonemang från 2006 fortfarande aktuellt. Svenaeus påpekar att en psykiatrisk terminologi i form av neuropsykologiska begrepp och modeller har fått en plattform i vår vardagsvokabulär. Det är i vårt dagliga språk som synen på normalitet formas. Svenaeus (2015) lyfter att framförallt barns personlighetsdrag befinner sig i fokus för denna samhälls-och kulturprocess. Det handlar om hur mänskliga ytterlighetstillstånd betraktas och förklaras. Vårt vardagstänkande är enligt Svenaeus (2015) alltmer influerat av psykiatri och neurovetenskap vilket allt oftare påverkar hur gemene man förstår och uppfattar uttryck för livets problem och påfrestningar samt förväntningar på vad som är normalt och acceptabelt beteende.
Enligt Brante (2006) kan ökningen av ADHD förklaras med utökade diagnoskriterierna som innebär att prevalensen ökar, d.v.s. att kännetecken
kopplade till diagnosen stämmer in på fler individer. Som exempel kan anges att i den första DSM-manualen var det bara barn som ansågs aktuella och att
störningen förväntades avta eller försvinna efter de första skolåren. I en senare version inkluderas även vuxna och diagnosen anses vara livslång och uppträda mer eller mindre framträdande beroende på kontextuella liksom individuella faktorer. Brante (2006) lyfter förutom medicinska aspekter även fram sociala orsaker till varför ADHD-diagnosen har utvidgats. Det handlar bland annat om, som tidigare nämnts, att den biologiska förklaringsmodellen har vuxit sig starkare. Mänskliga problem anses främst ha biologiska och genetiska orsaker. Lösningarna blir därmed mer endimensionella serverade av framförallt läkemedelsindustrin. Här nämns även medias roll där allt från professionella till journalister dukar upp ett smörgåsbord av artiklar om ADHD och manualer för att föräldrar ska kunna diagnosticera sitt barn eller kanske en släkting som upplevs rastlös (Brante 2006). Historiken och filosofie doktorn Cecilia Riving (2012) konstaterar att
diagnosmanualens omfång har växt från ca 100 sidor till nästan 2000 sidor i den sista upplagan. Har vi systematiskt blivit allt sjukare? Eller finns det en tendens att betrakta mänskliga tillstånd och problem som tecken på sjukdom? En psykiatrisk diagnos inbegriper ett komplext nät av associationer, känslor, reaktioner och betydelser. För den som länge har kämpat med att passa in och strävar efter att leva upp till omgivningens förväntningar och krav är en diagnos kanske en välkommen förklaring till varför det enkla är så svårt. Diagnosen kan också upplevas stigmatiserande och ständigt påminna om avvikelse och sjukdom. Inte sällan bidrar omgivningens okunskap och rädsla till att förstärka utanförskapet (a.a.).
Eva Kärfve, docent och universitetslektor i sociologi, kan sägas föregå Cecilia Rivings diagnosresonemang när hon 2001 beskriver hur föräldrar till barn med ADHD upplever stor lättnad den dagen deras barn får sin DAMP-diagnos (min kommentar: när boken gavs ut var användes företrädesvis DAMP istället för ADHD). Diagnosen ger föräldrarna en förklaring till barnets oacceptabla beteende och kan till viss del lätta på skuldbördan och ansvaret. Kärfve påtalar också att en av diagnosen tydliga nackdelar är tänkt att vara en dess absoluta fördelar;
handlar om en neuropsykiatrisk tolkning av förståelse som inte räcker längre än till konstaterandet att oförmågan bottnar i diagnosen DAMP (Kärfve 2001). ADHD syns inte, det är en osynlig funktionsnedsättning. Författaren och medicine doktorn Gunilla Brattberg lyfter att omgivningen ofta bedömer sin medmänniska utifrån framförallt personliga egenskaper och bortser från kontextuella faktorer kopplade till individens förmåga och makt att påverka sin situation. Medan i den omvända situationen utgår hen från sin egen situation som förklaring till sitt handlande. Det leder ofta till att vi-och domperspektiv där vi står för samhörighet och dom står för avvikelse och utanförskap. Brattberg (2013) poängterar att vi-perspektivet inte existerar utan dom-vi-perspektivet. När vi i mötet med dom upplever osäkerhet och rädsla projicerar vi negativa känslor på de som avviker. Rädsla och osäkerhet inför det som är svårt och annorlunda utgör avgörande anledningar till att människor upplever sig stigmatiserande i samhället (a.a.). Psykologen och författaren Bo Hejlskov Elvén (2009) skriver att människors föreställningar om sitt eget och andras beteende inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det påverkar hur vi bemöter varandra och det riskerar att få stora konsekvenser när det gäller exempelvis människor med neuropsykiatriska diagnoser. Hejlskov (a.a.) menar att det generellt finns felaktiga föreställningar om funktionsnedsättningar och att det beror på att det saknas gedigen kunskap om vilka utmaningar som människor med svårigheter ställs inför. ADHD kopplas ofta ihop med ett problemskapande beteende där t. ex. normbrytande agerande och oförmåga att följa regler, framförallt de som är oskrivna och underförstådda, väcker många och ofta starka reaktioner hos omgivningen. Omgivningens
bemötande tar ofta avstamp i antaganden om att beteende och uppförande är något som individen väljer själv. Det är när individens förmågor ställs mot
omgivningens bemötande och reaktioner som ADHD-diagnosens komplexitet blir tydligast menar Hejlskov Elvén (2009).
1.3 Material
Materialet inkluderar totalt trettiotre publicerade texter i tre större svenska dagstidningar med en geografisk spridning från söder till norrunder perioden januari 2017 till mars 2018. Uppsatsen syftar inte till att undersöka texternas utformning och innehåll i förhållande till den tidning de publiceras i. Den
geografiska uppdelningen har endast avsikten att decentralisera spridningen för att undvika att två av tre undersökta dagstidningarna har sitt säte i Stockholm vilket i någon mån skulle kunna uppfattas som mindre representativt. Urvalet skedde utifrån Malmö universitets databas, kallad mediearkivet, med följande
webbadress: http://web.retrieverinfo.com.proxy.mau.se/services/archive.html En databas till vilken man har tillgång som student vid ovan nämnda lärosäte. I databasens sökfunktion skrev jag in sökordet ADHD och avgränsade sökningen till skrivna texter från följande tre svenska dagstidningar; Sydsvenskan, Dagens Nyheter och Norrbottens-Kuriren.
Materialet inkluderar längre artiklar, notiser samt även insändare utifrån tanken att materialet skulle utgöra ett tvärsnitt av publicerat material som berör diagnosen ADHD under den aktuella perioden. Materialet inbegriper mångbottnade
perspektiv ur vilka såväl personer som sammanhang kommer till tals och skildras. Materialets skiftande karaktär kan anses vara tillräckligt varierat för att kunna betraktas som representativt i förhållande till uppsatsens nivå och storlek. Se tabell på nästa sida för en översikt av textmaterialet.
Tabell 1. Tidningar, antal och fördelning av texttyper.
Tidning Artiklar Notiser Insändare Antal
Sydsvenskan 8 1 3 12 Norrbottens-Kuriren 9 2 11 Dagens Nyheter 9 1 10
Jag gör inte anspråk på att ha valt ut samtliga artiklar i de tre dagstidningarna under ovan givna period. Urvalet skedde utifrån tanken att det skulle vara aktuella texter av rapporterande och berättande karaktär samt även inkludera insändare och kortare notiser. Materialets bredd kan ses som en ambition att likna det urval av textvarianter som möter läsaren av dagstidningar i Sverige under den aktuella perioden. För att kunna besvara uppsatsens frågor och syfte finns det ett intresse av att analysera hur ADHD framställs i flera olika former av dagstidningstext. Som tidigare nämnts inkluderar materialet artiklar, notiser och insändare vilket innebär att innehållet i respektive text skiljer sig åt i bredd, djup och omfång. Av utrymmesskäl har jag i resultat- och analysdelen valt att gemensamt benämna de olika materialformerna som text. Dock kommer de olika texternas citat att analyseras utifrån sitt textmässiga sammanhang för att möjliggöra en fördjupad analys.
1.4 Begreppsdefinitioner
Nedan följer förklaringar av centrala begrepp som används i uppsatsen. ADHD Attention Deficit Hyperactivity Disorder
ADD Attention Deficit Disorder
NPF Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som i Sverige inkluderar ADHD, ADD, Aspergers syndrom, autism och Tourettes syndrom. Ibland inkluderas även tvångssyndrom (Region Uppsala 2018).
1.5 Disposition
Uppsatsens första avsnitt innehåller syfte och frågeställningar samt en
bakgrundbeskrivning som avser att sätta in läsaren i det aktuella sammanhanget och i de kontexter knutna till ADHD som utgör uppsatsatens kärna och
komplexitet. Påföljande avsnitt redogör för hur tidigare forskning i form av vetenskapliga artiklar och adekvat litteratur undersöker och tolkar hur perspektiv på ADHD definieras i skrift samt vilka konsekvenser det får i både individ- och samhällsperspektivet. Avsnitt tre och fyra tar upp de teorier som används i resultat-och analysdelen. De valda teorierna är diskursteori samt stigma- och stämplingsteori utifrån Erving Goffmans tankar. Det tredje avsnittet tar också upp de grundläggande dragen inom diskursanalys med speciellt fokus på Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Avsnitt fem redovisar hur materialet har bearbetats metodologiskt samt hur jag som forskare förhåller mig till min egen roll samt tankar kring etik och tillförlitlighet. Därefter presenterar avsnitt sex som innehåller resultat och analys av det bearbetade materialet. Slutligen innehåller avsnitt sju reflektioner över resultatet i förhållande till uppsatsens syfte och frågeställningar samt vad det kan betyda i ett vidare perspektiv.
2.TIDIGARE FORSKNING
Vid en sökning under mars och april 2018 på vetenskapliga texter publicerade om diagnosen ADHD mellan åren 2000 och 2018 är antalet träffar i Malmö
universitets databas ca 140 000. När sökningen utökas med sökord som kan kopplas till någon form av analytisk ansats av mediala perspektiv och
sammanhang som berör diagnosen ADHD blir de adekvata träffarna betydligt färre. Vid genomläsning av de för denna undersökning aktuella vetenskapliga artiklarna finns ett antal teman som kan anses återkomma och av den anledningen betraktas som centrala. Här finns också en tanke om att liknande teman går att finna i det material som har samlats in och kommer att analyseras längre fram. Nedan presenteras de fyra teman som kan betraktas som mer eller mindre återkommande och gemensamma för alla artiklarna.
2.1 Analytiska perspektiv
Forskarna i social hälsa Claire Norris och Gwynedd Lloyd (2010) liksom den brittiska samhällsforskaren Mary Horton-Salway (2011) gör undersökningar som fokuserar på hur diskurser i brittiska dagstidningar ser ut och hur de bidrar till att definiera ADHD. Artikelförfattarna intresserar sig för vilken roll brittiska
dagstidningar spelar för hur allmänheten informerar sig och får kunskap om ämnet. För många människor är dagstidningars version och framställan av ett fenomen den enda kunskapskanalen, samtidigt fungerar massmedia som ett forum där egna erfarenheter och åsikter kan uttryckas. Det gör dagstidningar till en arena där diskurser kopplade till ADHD exponeras, produceras och reproduceras. Horton-Salway (2011) ser i sin studie att det finns en moralitet i massmediala texter som kopplar samman avvikande och stygga barn och deras föräldrar med samhällstillståndet i ett större perspektiv. Hon kan skymta en längtan tillbaka till den gamla goda tiden när föräldrar och skola framgångsrikt lyckades hantera och disciplinera olydiga barn. Samma resonemang återfinns hos beteendeforskarna Soly Erlandsson, Linda Lundin och Elisabeth Punzi Erlandsson som 2016 utför en diskursanalys på hur det amerikanska nationella institutet för psykisk hälsa
(NIMH, National Institute of Mental Health) framställer diagnosen ADHD. De kommer fram till att diskurser inom forskning, media och hos professionella har makt att styra hur omgivningen uppfattar, kategoriserat och klassificerar motsatser som normalitet och avvikelse. Även docenten i sociologi Jonas Lindblom och universitetsadjunkt i statsvetenskap Josef Qaderi kommer i sin undersökning av hur svensk dagspress hanterar kritik mot ADHD-medicin fram till att massmedia har en central roll i egenskap av dominerande kommunikativ länk mellan
vetenskap och människors vardag. Massmedial rapportering och hantering
medverkar till att fenomen accepteras eller förkastas av allmänheten. Ett tecken på att massmedia i högsta grad är delaktig i processer av samhällsförändring enligt Lindblom och Qaderi (2018).
2.2 Biologiska och psykosociala perspektiv
Mary Horton-Salways (2011) undersökning av hur ADHD har presenterats och debatterats i brittiska dagstidningar de senaste tjugo åren visar att repertoaren har två tydliga inriktningar, en biologisk och en psykosocial. Inom det psykosociala perspektivet ryms beskrivningar av barn med ADHD som stygga, onormala, ineffektiva. Den dominerande beskrivningen av föräldrarna är att de på olika sätt försummar sina barn. Svaret på det oönskade beteendet hos barnen finns att hitta i det biologiska perspektivet (a.a.). Dessa två perspektiv återfinns i flera av
undersökning från 2016 fram till att mellanmänskliga relationer, individuella erfarenheter samt betydelsen av kulturell och social kontext helt saknas i det undersökta dokumentet. De experter som tillåts uttala sig utgår från en biomedicinsk modell som förordar medicinering för att korrigera oönskat
beteende hos barn. Erlandsson m.fl. (2016) påpekar att det i västvärlden pågår en individualiseringsprocess där individens livsstil, beteende och förutsättningar förstås utifrån främst en individuell dimension. Hur individen påverkas av ekonomiska, sociala och strukturella processer anses inte vara lika avgörande för framgång och hälsa som de individuella egenskaperna (a.a.). Ponnou och Gonon (2017) konstaterar att dominans av den biomedicinska modellen sker på
bekostnad av resonemang kopplade till psykosociala faktorer som psykisk ohälsa, socioekonomiska faktorer som låg utbildningsnivå och bristande familjerelationer. Lindblom och Qaderi (2018) beskriver ett samhällsvetenskapligt begrepp, det
neurokemiska självet, vilket förklarar hur socialpsykologiska faktorer som
arbetslöshet, psykisk ohälsa och fattigdom orsakar anomalier i hjärnans kemi. Tillsammans med begreppet högfartskultur, som uttrycker människans alltmer ökade behov av snabb tillfredställelse, blir den givna lösningen psykofarmaka. De båda begrepp speglar en samhällsutveckling som tenderar att bortse från sociala faktorers betydelse för individens livssituation. Det är en mycket problematisk utveckling enligt Lindblom och Qaderi (2018).
2.3 Medicinering
Lindblom och Qaderi (2018) kommer fram till att läkemedelsstudier har allt svårare att få gehör för objektiva hos allmänheten och samhället i stort. Massmedia utgör en dominant kanal för information och förfogar därigenom möjlighet att påverka hur allmänheten exemålevis ska uppfatta effekter av läkemedel mot ADHD. Sanningshalten i vetenskapliga resultat ifrågasätts och ersätts av diskurser som betraktar psykofarmaka ur alternativa
verklighetsperspektiv som indikerar att individen förväntas ta ett större eget ansvar för sin hälsa (a.a.).
De franska forskarna i social medicin och hälsa Sébastien Ponnou och Francois Gonon har vid ett flertal tillfällen undersökt franska medier och kommer i den senaste studien från 2017 fram till att franska dagstidningarsartiklar delvis utgör en kontrast till fransk TV och franska vetenskapliga specialisttidningar. Franska dagstidningar förmedlar en mer komplex bild av orsaker till ADHD och hur det ska behandlas. TV och specialisttidningar i Frankrike kan sägas domineras av en biomedicinsk inställning som förordar att ADHD primärt bör behandlas med medicin. Franska dagstidningsartiklar är överlag mer nyanserade i sin rapportering av ADHD som även inkluderar experter som framhåller att sociala och
kontextuella faktorer bör beaktas i samband med övervägande av medicinering. Ponnou och Gonon (2017) ställer sig frågan vilken inställning läkare och andra experter verkligen har i det fysiska mötet med föräldrar och barn med ADHD. Medicinering i Frankrike är tydligt reglerarad med upprepade besök hos
psykiatriker, men enligt Ponnou och Gonon (a.a.) varierar förskrivningen kraftigt mellan sjukhus i Frankrike. Ponnou och Gonon (2017) konstaterar att utbudet av diskurser som förmedlas till föräldrar som har barn med ADHD är motstridiga när det gäller medicinering bör därför studeras vidare. Horton-Salway (2011) och Norris och Lloyd (2010) konstaterar att debatten och intresset kring ADHD med medicineringens vara eller inte vara har i engelsk dagspress ökat de senaste åren. Horton-Salway (2011) får fram ett något annorlunda resultat i sin undersökning av
brittiska tidningar än Ponnou och Gonon (2017). I brittiska dagstidningar finns en dominerande biomedicinsk diskurs som förmedlar budskapet att föräldrar som har barn och ungdomar med ADHD måste informeras, disciplineras och medicineras om så behövs för att förhållandet till samhället ska gå åt rätt håll (a.a.).
Lindblom och Qaderi (2018) konstaterar att medicinering i samband med ADHD har i Sverige ökat med 463 % mellan åren 2006 och 2016. Den ökade
användningen motiveras med effekter av ökad koncentration och minskad
impulsivitet. Samtidigt kritiseras både säkerhet och effekterna utifrån studier som visar att bruket av exempelvis Ritalin riskerar att framkalla hjärnskador och psykisk ohälsa som ångest och depression. Lindblom och Qaderi (2018) talar om en psykofarmakologisk töjbarhet som är tänkt att illustrera hur gränsdragningen mellan kurativa läkemedel och skadliga substanser som klassificeras som narkotika skapas genom kollektiva definitionsprocesser vilka äger rum i
dagstidningar. En effekt blir att läkemedelsstudier har allt svårare att få gehör för objektiva resultat hos en allmänhet som har tillgång till alternativa diskurser (a.a.).
2.4 Diagnosens betydelse
Erlandsson m.fl. (2016) konstaterar att framställningen av ADHD domineras av hur symptomen hyperaktivitet och bristande koncentrationsförmåga leder till ett livslångt lidande med en obotlig sjukdom. Diagnosticering och medicinering anses vara de åtgärder som eventuellt kan lätta på bördan. Erlandsson m.fl. (2016) vill uppmärksamma att risken för marginalisering är stor när mänsklig sårbarhet betraktas som en biomedicinsk störning som ska korrigeras med medicin. Individperspektivet och ökad medicineringen bidrar till att betrakta mänskligt lidande som en privat angelägenhet orsakat av diagnoser snarare än naturliga och begripliga reaktioner på utmanande och överväldigande livsförhållanden (a.a.). Horton- Salway (2011) kommer fram till att i brittiska dagstidningar dominerar beskrivningen av föräldrarnas bristande sociala förmågor vilka anses orsaka en usel barndom som i sin tur resulterar i ADHD. Bristande föräldradisciplin, dåliga skolresultat, undermålig kosthållning och ohälsosam livsstil överhuvudtaget presenteras i dagspressen som orsaker till varför barn får diagnosen ADHD. Det resulterar i att samma tidningar publicerar texter med råd och tips till föräldrar vilket kan tolkas som ett moraliskt samband mellan avvikande, stygga barn och deras föräldrar i det lilla perspektivet och samhällstillståndet i det större
perspektivet (Horton-Salway 2011).
Erlandsson m.fl. (2016) påpekar att diagnoser är deskriptiva och baseras på subjektiva bedömningar. Svårigheter som att prestera i skolan eller
samarbetsproblem slås samman och anses orsakas av ADHD samtidigt som de utgör diagnoskriterier. Det blir problematiskt när den primära förklaringen till ADHD förklaras med dysfunktion hos det enskilda barnet istället för att inkludera omgivningens betydelse för individens livsvillkor. Diagnosticering kan även betraktas som en klassificerings-och kategoriseringsprocess enligt Erlandsson m.fl. (2016) där sammanhang som forskning, media och professionella strukturer har makt att styra hur omgivningen uppfattar och skiljer på normalitet och
avvikelse. Karin Johannisson (2006) för samma resonemang när hon skriver att diagnosen riskerar att dölja bättre och mer nyanserade förklaringar än det rent medicinska. Ju fler roller och identiteter som kopplas till sjukdom desto färre tillstånd och beteenden kan sorteras in under nomalitetsbegreppet. Gränsen för vad som uppfattas som variationer på normalt beteende minskar när nyanser av mänsklighet allt oftare får ett medicinskt namn (a.a.). Effekterna av sådana
resonemang förvandlas till stor lönsamhet för läkemedelsindustrin som erbjuder medicinering som lösning på individens lidande liksom samhällets (Erlandsson m.fl. 2016).
3. GRUNDLÄGGANDE TEORETISKA OCH
ANALYTISKA PERSPEKTIV
Följande avsnitt inleds med en redogörelse för teorins betydelse för forskning och utveckling av ny kunskap. Därefter kommer en övergripande redogörelse för begreppet diskurs som i sin abstrakta form nog kan betecknas som komplicerat och mångtydigt. Avsnittet avslutas med att beskrivning av hur diskurser genom olika diskursanalytiska angreppssätt fungerar som en metod i textanalys.
Enligt metodikprofessorn Alan Bryman fungerar teori som en vägledning för den planerade forskningen. Teori är både en grund och en ram som tillsammans bildar en plattform varifrån forskaren arbetar. Tolkning och förståelse av komplexa sociala företeelser i en specifik kontext blir möjligt genom teorier (Bryman 2011). Mats Ekström, professor i medie-och kommunikationsvetenskap poängterar att teoretiska begrepp och verktyg även möjliggör för forskaren att kritiskt reflektera över sin egen roll inom det aktuella forskningsområdet i förhållande till
forskningens resultat och analys (Ekström 2008).
Inom diskursteori finns det flera tongivande teoretiker såsom den franske filosofen Michel Foucault, den argentinske statsvetaren Ernesto Laclau och den belgiska professorn i statsvetenskap Chantal Mouffe. De har på olika sätt bidragit med teoretiska begrepp och perspektiv på diskursers betydelse för mänsklig interaktion. Inom ramen för den här uppsatsens storlek och tidsåtgång har det tyvärr inte funnits möjlighet att beröra ovan nämnda teoretiker.
3.1 Diskursteori
Teorin om diskurser syftar till att skapa en förståelse av den sociala verkligheten genom att analysera sociala fenomen med hjälp av diskursanalytiska redskap skriver humanioraforskarna Winther Jörgensen och Louise Phillips i sin bok
Diskursanalys som teori och metod utgiven år 2000. Vad är en då en diskurs?
Begreppet används både i sammanhang där det har en nästintill flytande funktion och betydelse, samtidigt kan diskursen definiera sin kontext och dess ramar på ett precist och avgränsande sätt. Författarna väljer följande övergripande definition; ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 7). När vi talar om exempelvis en medicinsk diskurs anger den exempelvis hur professionella talar och agerar i sammanhang kopplade till en medicinsk kontext. En medicinsk diskurs inbegriper flera diskurstyper som exempelvis anger hur patienten i mötet med läkaren
förväntas agera och tolka det som sägs och framförs. Diskursen kan sägas definiera språkliga mönster och strukturer som inbegriper och tydliggör
förväntningar och underliggande antaganden om hur en läkare eller sjuksköterska ska kommunicera och agera inom sin professionella kontext förklarar
sociologerna Mats Börjesson och Eva Palmblad. Den är tydligt avgränsad och kan för den som befinner sig utanför diskursen uppfattas exkluderande. För en patient i nämnda exempel kan exkluderingens effekter bli uppenbara i situationer när läkare använder medicinsk terminologi utan att översätta så att det blir begripligt för patienten (Börjesson & Eva Palmblad 2007). Utgångspunkten är att hur vi
talar och skriver inte kan betraktas som en neutral handling. Språket avspeglar hur människor skapar och förändrar sin egen identitet och sina sociala relationer i förhållande till sin omvärld. Diskurser kan förvisso ha marginaliserande och uteslutande effekter, men de kan också verka som inspiratörer som genom
associationer orienterar och utvecklar mänskligt handlingsutrymme (Börjesson & Palmblad 2007).
Sociala förhållanden och fenomen anses inom diskursteori vara diskursivt skapade och kan förstås och analyseras med diskursanalytiska redskap. Teorin präglas av en ständigt pågående kamp om hur individ och samhälle ska definieras. Utifrån grundantagandet att betydelsen av sociala fenomen aldrig slutgiltigt kan fixeras får denna eviga strid sociala konsekvenser. Den som analyserar diskurser studerar hur social strävan efter konsensus och etablering av entydighet ser ut och vilka konsekvenser det får för individ och samhälle (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Bergström och Boréus (2012) betonar att diskursbegreppet ska kopplas samman med sociala praktiker som tydliggör hur och på vilket sätt människor i ett visst sammanhang agerar eller förväntas agera. Sociala praktiker utgörs av
handlingsmönster, vanor och konventioner som i sitt utförande som i mer eller mindre utsträckning är regelstyrda. Inom diskursteori är språkanvändning en betydande del av den sociala praktiken, vilket innebär att det inom
samhällsvetenskaplig forskning utgör ett angeläget och intressant område att studera för att förstå hur människor i samhället interagerar med varandra.
3.1.1 Diskursanalys som teori och metod
Winther Jörgensen och Phillips (2000) beskriver diskursanalys som en metodisk och teoretisk helhet med en socialkonstruktionistisk grund. Den
vetenskapsteoretiska ansatsen poängterar språkets roll och betydelse för vår syn på kunskap och hur verkligheten konstrueras. Det är också en teoretisk modell som anger metodologiska riktlinjer som inbegriper teknik och begrepp som används i text-och språkanalys. Inom social forskning är diskursanalys ett inspirerande redskap och författarna (a.a.) poängterar att förhållningssätten är flera. Språk och subjekt utgör centrala föreställningar som kan bidra till kritisk forskning som syftar till att synliggöra maktstrukturer i samhället. Genom att belysa normativa positioner och perspektiv skapas en plattform där ifrågasättande och social förändring möjliggörs. Diskursanalys vilar som tidigare nämnt på socialkonstruktionistisk grund och utgör idag en vanlig metod inom
samhällsvetenskaplig forskning. Winther Jörgensen och Phillips (2000) nämner den engelska professorn i kritisk psykologi Vivien Burrs fyra övergripande socialkonstruktionistiska premisser som kan kopplas till diskursanalysens grundläggande utgångspunkter:
-En kritisk inställning till självklar kunskap. Vår kunskap om omvärlden är inte objektiv. Verkligheten och vår kunskap är produkter av hur vi kategoriserar världen (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 11)
-Historisk och kulturell specificitet. Vår kunskap och syn på världen är beroende av vår historiska och kulturella kontext. Vår världsbild är specifik och kontingent, dvs unik men också tillfällig. Vilket innebär att vårt handlande förändras över tid och att diskurser bidrar till att både bevara och konstruera sociala mönster
-Samband mellan kunskap och sociala processer. Sociala processer skapar och upprätthåller vårt sätt att uppfatta världen. Genom social interaktion får vi
kunskap och där bygger upp vi upp gemenskaper kring vad som är sant och falskt (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 12).
-Samband mellan kunskap och handling. Vår världsbild påverkar hur människors sociala handlingar uppfattas och förstås. Det i sin tur formar relationen mellan å ena sidan kunskap och sanning och å andra sidan olika sociala världsbilder. En ständigt pågående process som får konkreta konsekvenser i människors vardag (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 12).
Ingrid Sahlin, professor i socialt arbete och docent i sociologi, delar Vivien Burrs uppmaning när hon citerar Potters och Wetherellsdefinition. Sahlin betonar att textanalys utifrån diskurser kräver ett förfrämligande. Det är förvisso inte enkelt, men analysen kräver att forskaren intar en distanserad position i arbetet med materialet.
”Diskursanalysen gör det möjligt att se det märkvärdiga i något som framstår som naturligt. Ingen text kan uttrycka allt utan vilar på en rad outtalade förutsättningar, men i en diskursanalys läser man inte texterna för att undersöka vad författaren vill säga, utan man granskar dem för att undersöka vad de underförstår,
omöjliggör respektive implicerar”. (Sahlin 1999, sidan 91).
3.2 Diskursanalys
Forskare som använder sig av diskursanalys riktar sitt intresse mot hur olika verkligheten och tillvaron kan se ut beroende på betraktarens perspektiv och position. Utifrån tanken att tillvarons förutsättningar är bundna till olika perspektiv finns det möjlighet att utforska villkoren för hur olika bilder av verkligheten ser ut och formas (Börjesson & Palmblad 2007). Diskursteori vilar på en socialkonstruktionistisk grund, en vetenskapsteoretisk inriktning som menar att det inte finns en oberoende verklighet. Kunskap är resultatet av sociala
konstruktioner som utvinns genom mänsklig interaktion i form av
kommunikationsprocesser. Det konstruktionistiska perspektivet indikerar att verkligheten aldrig till fullo kan avspeglas (Börjesson & Palmblad 2007; Allwood & Erikson 2017). Diskursanalysen kan beskrivas som ett raster var igenom
fenomen ute i samhället studeras. Genom att studera hur språket producerar sammanhang får forskaren genom diskursanalysen ett verktyg för att kunna förstå och beskriva den verklighet hen lever i (Börjesson & Palmblad 2007). Doktorn i sociologi Malin Wreder menar att diskursanalysen belyser hur vår förståelse av verkligheten sker genom godtyckliga och socialt föränderliga språkliga
kategoriseringar (Wreder 2007). Det innebär att vår förståelse och kunskap om vår omvärld inte är stabil utan att det snarare handlar om en ständigt pågående
förändringsprocess. Kritiker av diskursanalys menar att metoden saknar ett individ- och bakgrundsperspektiv. Här framförs argument som kritiskt hävdar att metoden saknar en strävan efter att belysa samband mellan orsak och verkan som kan vittna om sänkta vetenskapliga anspråk. Repliken på kritiken kan
sammanfattas med att diskursanalysen utan enskildas berättelser klargör tillåtande och exkluderande mönster på både individ- och strukturell nivå (Wreder 2007). Winther Jörgensen och Phillips (2000) förtydligar resonemanget ytterligare genom att poängtera att syftet med diskursanalys inte är att finna verkligheten bakom fenomenet. Målet är att utifrån ett redan existerande material undersöka
vilka mönster som finns och vilka sociala konsekvenser framställningarna får (a.a.).
Det finns inget klart svar på hur diskursanalytiska frågor formuleras. Det ligger lite i sakens natur menar Börjesson (2003) att inte dämpa kreativiteten utan att genom en öppen hållning analysera hur verkligheten konstrueras. På 1950-talet kom den språkliga vändningen som representerade en kritisk hållning mot naturvetenskapens studier av människan som man menade saknade förståelse för hur dennes relation till den sociala verkligheten konstrueras. Tillsammans med socialkonstruktionism blir den språkliga vändningen nödvändiga referenser för tanken om att språket utgör ett verktyg för att förstå hur människan konstruerar sin verklighet (Allwood & Eriksson 2017). Betraktarens roll inkluderas i den samhällsvetenskapliga forskningen där dennes språk, funktion och roll problematiseras och tillmäts betydelse för hur versioner av verkligheten konstrueras (Börjesson 2003).
3.3 Kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalysen vill genom forskning belysa hur diskursiva praktiker bidrar till att producera och reproducera ojämlika maktförhållanden i samhället. Effekterna anses ligga på ett ideologiskt plan och kan beskrivas ur exempelvis ett socioekonomiskt fokus som pekar på sociala klasskillnader eller skillnader mellan män och kvinnor (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
Diskurser kan definieras på två sätt; dels substantivet i sig som språkbruk såsom
social praktik, dels som bruket av substantiv med artikel; som ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv (Winther Jörgensen &
Phillips 2000, sidan 72). Exempel på den sistnämnda definitionen kan vara feministisk diskurs eller miljödiskurs. Definitionerna är framtagna av Norman Fairclough, engelsk lingvistikprofessor född 1941. Fairclough menar att diskurser konstruerar sociala identiteter och sociala relationer samtidigt som de fungerar som ett kunskaps- och betydelsesystem (a.a.).
I diskursanalys ligger fokus på två dimensioner;
-den kommunikativa händelsen; exempelvis en film eller en tidningsartikel. Här inkluderas ordet genre som beskriver språkbruket inom en bestämd social praktik, exempelvis intervjugenre eller reklamgenre (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 73).
-diskursordningen; är de diskurser som används inom en viss social domän, exempelvis mediernas diskursordning eller sjukvårdssystemets diskursordning (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sidan 73).
3.3.1 Faircloughs tredimensionella modell
Varje kommunikativ händelse har tre dimensioner; den är en text som kan vara tal, bild eller en blandning av båda, den är en diskursiv praktik som inbegriper
produktion och konsumtion av texter och slutligen den yttersta dimensionen som är social praktik som innebär kontextualisering av de två första dimensionerna. Begreppen utgör olika dimensioner i Faircloughs modell (se figur 1 på sidan 19) som kan beskrivas som en analytisk ram för forskning om kommunikation och samhälle. Fairclough menar att den kritiska diskursanalysens mål är att synliggöra på vilket sätt språkliga diskurser upprätthåller social ordning och kontrollerar social förändring.
Figur 1 Norman Faircloughs analysmodell (Winther Jörgensen & Phillips 2000,
sidan 74).
Nedan följer en kortare sammanfattning av hur Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips i sin bok Diskursanalys som teori och metod (2000)
förklarar begreppen i Faircloughs modell samt hur de ska användas i en kritisk diskursanalys.
Texten som text: Med hjälp av bestämda redskap finns det möjlighet att kartlägga
hur diskurserna förverkligas textuellt som bidrar till framväxandet och förståelsen för hur texten ska tolkas. Texten analyseras med hjälp av framför allt begreppen transitivitet, agent och modalitet (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
I analysen kommer begreppet transitivitet till användning när forskaren ska studera hur händelser och processer förbinds med subjekt och objekt. Här finns ett intresse av att se vilka ideologiska konsekvenser som produceras genom textens transitivitet. Det sker med hjälp av begreppet agent som kan exemplifieras genom frasen; ”50 sjuksköterskor avskedades igår”. Här används en passiv form och ett utelämnande av en agent, ett handlande objekt som tar ansvar för det som har hänt. (Winther Jörgensen & Phillips 2000)
Modalitet är ett ”sätt” och anger talaren/författarens grad av instämmande i en
text. Det finns skillnader mellan ”Jag tycker att det är kallt” och ”Kanske är det lite kallt”. Vilken modalitet som väljs får konsekvenser för diskursens
konstruktion av både sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem. Ett slags modalitet är sanning där talaren/författaren instämmer fullständigt i sitt påstående vilket kan förtydligas i följande exempel; ”Bara några veckor efter operationen kan man ge sig ut på korta promenader”. Modalitet blir i exemplet en sanning är där talaren/textförfattaren ger sin tillåtelse och sätter sig själv i
positionen som kan ge mottagaren lov att göra något vilket resulterar i att en viss social relation uppstår. För massmedier spelar modalitet en stor roll för
möjligheten att presentera sina tolkningar som om det vore fakta (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
I analys av texters egenskaper inkluderas enligt Faircloughs teori även produktions- och konsumtionsprocesser vilka ingår i modellens diskursiva
praktik. Text och diskursiv praktik skall dock skiljas åt där den diskursiva praktiken koncentrerar sig på hur redan etablerade diskurser och genrer används
av textförfattare som sedan når mottagaren och utgör ett filter för hur texten konsumeras och tolkas. Textmottagarens kännedom och vidare förhållningssätt till diskursen fortplantar sig sedan i form av diskussioner med omgivningen (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
Textanalysen har en lingvistisk inriktning där språkets formella karaktär belyses i konstruktionen av diskurser. Slutligen förmedlar den diskursiva praktiken
relationen mellan den sociala praktiken och texterna. När Fairclough integrerar den sociala praktiken får diskursen ett socialt sammanhang vilket kan sägas spegla syftet med kritisk diskursanalys; att undersöka relationer mellan diskurser och sociala strukturer (Bergström & Boréus 2012). En kommunikativ händelse ska ses som en social praktik som antingen reproducerar eller ifrågasätter en rådande diskursordning. Diskursordningen är central i Faircloughs teori och den kan sägas vara ett slags system som utifrån språk och kommunikation både formar och låter sig formas. Som system är diskursordningen både en struktur och en praktik som inbegriper avgränsningar i kombination med en öppenhet för förändring genom andra diskurser (a.a.).
3.3.2 Interdiskursivitet och intertextualitet
När artikulering av diskursordningar skiftar form skapas nya gränser både inom och mellan olika diskurser, något som Winther Jörgensen och Phillips (2000) skriver att Fairclough kallar för interdiskursivitet. När diskurser blandas och omformas till nya interdiskursiva versioner kan det betecknas som en drivkraft med syftar till sociokulturell förändring. Motsatsen, det vill säga de diskurser som blandas på ett konventionellt vis strävar enligt Fairclough snarare efter att
upprätthålla diskursordningar och därigenom den dominerande sociala ordningen (a.a.).
En kommunikativ händelse är aldrig ny. Det är en fortsättning på tidigare
händelser vilket kan sammanfattas i påståendet; det är oundvikligt att inte använda ord som inte redan används i ett tidigare sammanhang (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Fairclough menar att människor oundvikligen dras till och
påverkas av intertextuella sammanhang som utgörs av det redan sagda och skrivna (Fairclough 2010). Det handlar om en påverkansprocess som bildar en
intertextuell kedja där kommunikativa händelser införlivar objekt från tidigare
händelser där det historiska perspektivet kan sägas bidra med utveckling och förändring. Det blir också utgångspunkten för den kritiska hållning inom diskursanalys där existerande diskurser utgör fokus för social förändring och frigörelse från förtryckande strukturer (Winther Jörgensen & Phillips 2000; Foucault 2010).
4. ANALYTISK TEORI
Nedan beskrivs teorier som använts för att analysera empirin. Skillnaden mot avsnittet som heter teori och metod är att nedan text beskriver teorier som inte inbegriper metodologiska moment.
4.1 Stigmateori
Grekerna skapade termen stigma som ursprungligen beskriver hur moraliskt avvikande människor brännmärktes för att omgivningen skulle förstå vilka de var. I våra dagar har betydelsen av stigma förskjutits och anspelar mer på en
stigmatiseringsprocess. Människor och framför allt deras handlingar i ett visst hänseende eller kontext uppfattas och stämplas som negativa och därmed avvikande mot det som av omgivningen uppfattas som normalt (Dahlgren & Starrin 2004).
Den kanadensisk-amerikanska professorn i antropologi och sociologi Erving Goffman beskriver i sin bok Stigma. Den avvikandes roll och identitet, hur normalitet utgör ett abstrakt men ständigt närvarande epitet som människor livet igenom förhåller och anpassar sig till. Stigmatiseringen uppstår i en slags diskrepans mellan individens faktiska identitet och den skenbara identitet som skapas och uppfattas av omgivningen. Stigmatiserande processer skiftar i tid och rum, men har det gemensamt att det ofta handlar om människoöden som generar känslor av skam och förnedring som sker i socialt samspel mellan människor. Den som har en egenskap som inte motsvarar omgivningens förväntningar besitter ett stigma när hens anspråk på gruppens gemenskap nekas av de som anser sig tillhöra gemenskapen. Stigma uppstår i mellanmänskliga relationer och i samspelet mellan individ och samhället vilket gör stigma till en social konstruktion (Goffman 1963; Dahlgren & Starrin 2004).
Goffman (2014) skriver att varje samhälle avgör genom kategorisering vilka egenskaper och personliga drag som anses acceptabla och naturliga hos sin
befolkning. Sociala spelregler talar om för oss vilken typ av människor som vi kan förvänta oss att möta, vilket kan beskrivas som en slags bekvämlighet som
därmed inte kräver något större engagemang från vår sida. Det är först i mötet med den som avviker som stereotypa föreställningar om normalitet blir synliga och tvingar den som avviker att förhålla sig både till sitt eget avvikande attribut och omgivningens reaktioner (a.a.).
Goffman (2014) påpekar att förutsättningarna för att samhällets normativa förväntningar ska uppfattas som självklara av varje medborgare är att de vidmakthålls med hjälp av institutionalisering. Det innebär att medborgare som bryter mot en samhällets regler reglereras skadan via strukturella åtgärder eller förväntas regelbrytaren själv åta sig att rätta till felet. Saknar denne regelbrytare möjlighet att ha kontroll över sig själv eller kanske misslyckas att fylla normen får det effekter på dennes integritet. Enligt Goffman (2014) räcker inte alltid en god vilja för att hålla sig inom normens ram. Individens livsomständigheter påverkar i stor grad individens kontroll och förmåga att efterleva normen. Det är endast genom att utgå från att individen vet och kan anpassa sig efter samhällets
förväntningar som det möjligt att anta att ett normbrytande beteende är avsiktligt (a.a.).
4.1.1 Stämplingsteori
En människa som besitter en mindre önskvärd egenskap riskerar att reduceras av omgivningen. Goffman (2014) menar att när den stigmatiserade av omgivningen tillskrivs egenskaper som exempelvis oduglig och handikappad riskerar personen ifråga även att utsättas för en stämplingsprocess. Enligt beteendevetaren Björn Nilsson formas människans självbild och självkänsla av omgivningens
människa blir en avvikare grundas i hur omgivningen tolkar och reagerar på hens beteende och handlingar. Anledningen till ett avvikande beteende är inte kopplat till personliga egenskaper utan till vilken grad det bryter mot normer och sociala förhållningssätt som definieras av andra (Nilsson 2015). Samhällets uppdelning av normalt och onormalt riskerar i sin kategoriseringsprocess att betrakta de som avviker som offer. Långtifrån allt beteende som inte anses normalt kan sägas ingå eller ens vara möjligt att stämpla. Det är främst beteenden och handlingar kopplat till social eller mental avvikelse som riskerar att stämplas (a.a.).
5. METOD
I följande kapitel redogör jag för tankar kring val av metod och hur jag har gått tillväga för att analysera mitt material. Därefter följer reflektioner över min roll som forskare och hur jag ur ett etiskt perspektiv förhåller mig till mitt material.
5.1 Kvalitativ metod
För att samla in material till den aktuella undersökningen valde jag kvalitativ analys av texter och dokument, som enligt Bryman (2011) är en av de fem forskningsmetoder som kan anses vara de viktigaste inom kvalitativ forskning. Jag syftade till att undersöka och tolka språkets betydelse och roll i skapandet av föreställningar kring ADHD. Den kunskapsteoretiska ansatsen kan beskrivas som hermeneutisk. Metodologiskt fokus låg därmed på tolkning och förståelse av hur sociala fenomen skapas i samspelet mellan människor och omgivningen (Bryman 2011). Ytterligare ett kännetecken för kvalitativ forskning är att inta ett induktivt perspektiv som kortfattat beskriver att resultat-och analysarbete föregår koppling till teori. I den aktuella uppsatsen fanns funderingar kring teoretiska perspektiv. Men avsikten var att om möjligt förbli öppen under merparten av arbetets gång för att relationen mellan resultat och teori skulle möjliggöra nya och intressanta iakttagelser av samhälleliga skeenden. Slutligen motiverade uppsatsen en ontologisk ståndpunkt som var konstruktionistisk. Med andra ord innebar det att mina försök att tolka och förstå den sociala verkligheten utgick från tanken att mänskliga egenskaper och handlingar är resultatet av samspelet mellan individen och den sociala kontext hen befinner sig i (a.a.).
5.2 Analysgenomförande
Följande avsnitt inleds med en kort redogörelse för generella tankar kring sortering och bearbetning av empiri. Därefter följer en beskrivning av hur materialet i den aktuella uppsatsen har bearbetats och strukturerats. Slutligen presenteras vilka tankar som har funnits gällande begreppsanvändning och avgränsningar.
För att forskaren ska kunna överblicka sin empiri och skapa en analyserbar form behöver materialet sorteras och kategoriseras för att eventuella mönster och strukturer ska bli synliga. Börjesson (2003) varnar för att kategorisering kan ha en hämmande och alltför styrande funktion när materialet analyserades, men betonar samtidigt att det är en produktiv process som möjliggör för forskaren att se
mönster och strukturer som bidrar till att världen framträder i en lite mer begriplig och tillgänglig form för betraktaren än den gjorde tidigare.
Professorn i sociologi, Patrik Aspers, skriver att kodning, det vill säga att materialet bryts ner i mindre delar, utgör grunden för hur forskaren ska bearbeta sitt material. Aspers menar att koder bör vara entydiga och ömsesidigt uteslutande och samtidigt tillräckligt inkluderande för materialet som helhet. Koder har i sig ingen teoretisk koppling utan är relaterade till första ordningens konstruktion, vilket innebär att de ska vara empirinära och betraktas som konsekvenser av aktörens mening enligt Aspers (2007). Utgångspunkten i uppsatsen var att textförfattaren representerade aktörens mening, vilken under kodningsprocessen, försåg mig som forskare med material som initialt strukturerades utan koppling till teori. Ett förhållningssätt som styrkte min ambition att inta ett induktivt förhållningssätt till empirin.
Analysen inleddes med att jag läste igenom mitt material förbehållslöst ett par gånger. Vid genomläsningen insåg jag att materialet var spretigt i den mening att ADHD nämndes i många olika kontexter och att de som kom till tals inkluderade allt från personer med ADHD till texter som berörde fenomenet ADHD ur ett samhällsperspektiv. Samtidigt kunde jag konstatera att materialet troligtvis var tillräckligt innehållsrikt för att jag skulle kunna finna svar på mina
forskningsfrågor.
Nästa steg i analysen var kodningsmomentet där jag använde mig av Aspers (2007) rekommenderade tillvägagångsätt i form av öppen kodning som minimerar forskarens egen blick och förförståelse. I ett separat dokument noterade jag ord eller korta fraser som jag uppfattade som betydelsebärande och talande för varje text. Det resulterade i en stor mängd koder till varje text. Enligt Aspers (2007) blir tillvägagångsättet med öppen kodning ett sätt att närma sig helheten utifrån en fri tolkningsform (a.a.).
Efter kodningen började jag arbeta med överstrykningspennor i olika färger för att markerade återkommande och centrala ämnen och perspektiv. Tanken var att bearbeta texterna utifrån både individuella och samhälleliga perspektiv för att kunna besvara mina forskningsfrågor. Efter upprepade genomläsningar kunde jag urskilja strukturer och mönster som slutligen utmynnande i fem stycken teman. Utifrån dessa började jag plocka ut representativa och talande citat som jag sedan kommenterade och kopplade till diskursanalytiska begrepp.
5.3 Forskarens roll
För forskaren kan det vara problematiskt att förhålla sig objektiv till diskurser som engagerar vilket riskerar att personliga perspektiv och utgångspunkter skymmer diskursens form och ram. Här kan det vara lämpligt att anta en fenomenologisk ståndpunkt, d.v.s. att forskaren sätter sin egen ”kunskap”, d.v.s. förförståelse och värderingar inom parentes för att kunna agera i god tro i sin forskning (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Forskarens dilemma kan sägas utgöras av både intresse för det som ska undersökas samt det faktum att denne ofta delar de kulturella och sociala mönster som hen avser att undersöka.
Genom att sträva efter att ställa sig främmande inför sitt material ökar
möjligheterna att avslöja det som upplevs som naturligt accepterat och självklart (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Här finns frågor som forskaren bör ställa menar Börjesson (2003). Vad händer med berättelserna när de kopplades till teorier som forskaren har valt ut? Hur ser verkligheten ut när den omvandlas till forskarens artefakter och empiri? Winther Jörgensen och Phillips (2000) skriver
att det utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är omöjligt att bortse från det faktum att den enskilde forskarens förvärvade kunskap och insikt alltid kommer att skulle vara en av många möjliga representationer av världen. Forskarens position avgör alltid till en viss del vad denne kan se inom sitt forskningsområde och vad resultat sedan blir. I en diskursanalys är det på ett övergripande plan viktigt att forskaren överväger och redovisar sin egen position och hur den påverkar och bidrar till produktionen av diskursiva versioner av verkligheten (Winther Jörgensen & Phillips 2000).
5.4 Begränsningar
De begrepp och redskap som ingick och användes i uppsatsens diskursanalytiska delar var utvalda för att möjliggöra att syfte och frågeställningar besvarades. Inom kvalitativ forskning och framförallt inom diskursanalys finns det ingen fast
procedur för hur materialinsamling och materialanalys ska gå till enligt Winther Jörgensen och Phillips (2000). Det finns flera diskursanalytiska ansatser och metoder, vilket tillät att forskningsdesignen i den här uppsatsen utformades för att passa det utvalda ämnets karaktär och form.
5.5 Etiska överväganden
De etiska principerna utgörs av informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman 2011). Samtliga principer är viktiga att beakta och överväga med utgångspunkt i forskning generellt, men i sin övergripande form är de främst aktuella vid exempelvis olika former av intervjuer, enkäter och observationer. Eftersom den aktuella uppsatsens metodval syftade till att analysera skriven och redan publicerad text i dagspressen kunde jag inte förhålla mig till samtliga ovan etiska principer utifrån vad som förväntades vara ett normalt och etiskt korrekt förhållningssätt vid forskning. Inte desto mindre fanns det former av etiska överväganden att göra kopplat till ovan principer. Med utgångspunkt i syftet med informationskravet och samtyckeskravet fanns det anledning att beakta hur jag förhöll mig till de personer som omnämndes i materialet. Personerna i det undersökta och analyserade materialet saknade kännedom om att deras en gång godkända medverkan i en publicerad text nu skulle ingå i en vetenskaplig undersökning. Det innebar att det saknas ett formulerat samtycke till att delta vilket motiverade anonymisering av personer som figurerade med namn i uppsatsens material. I den aktuella uppsatsen betraktades anonymisering kunna utgöra en tänkbar och under rådande förhållanden också den enda möjliga åtgärden för att värna om personernas integritet och därmed leva upp till konfidentialitetskravet. Konfidentialitetskravet uppfylldes så långt det var möjligt i undersökningen genom att i de fall där citat innehöll namn ersattes det med tecknen; [xxx], för att på så vis undvika att
information och uppgifter som kunde kopplas till en enskild individ spreds vidare. Här fanns också en tanke om att fokus och intresse låg på fenomenet ADHD och inte en unik människas perspektiv, vilket kunde sägas gynna både etiska krav och undersökningens syfte.
Nyttjandekravet innebär att insamlat material som berör enskilda personer endast får användas i den aktuella undersökningen (Bryman 2011) vilket kunde bli problematiskt i den aktuella undersökningen utifrån det faktum att de valda
artiklarna var publicerade och tillgängliga för allmänheten både i pappersform och på nätet. Under rådande omständigheter med utgångspunkt i uppsatsens syfte blev inställningen att nyttjandekravet beaktades genom anonymisering, vilket så långt det blev möjligt förhindrade att uppsatsens analys och resultat medverkade till att
