w s
-(
lx
recensioner
71
O r g a n is a tio n e r , s a m h ä lle o ch g lo b a lis e r in g Studentl i tt erat ur ( 2 0 0 2 ) ISBN: 9 1 - 4 4 - 0 2 2 8 4 - 0 A h rn e o ch P a p a k o s t a s (i fortsättningen betecknade A &c P) har skrivit en mycket märklig och m ärkvärdig bok som jag anser vara omöjlig att göra rättvisa i en kortare recension J a g försöker därför först att sam m anfatta bokens viktigaste teser. D ärefter avslutar jag m ed de traditionella omdöm ena.I lågm äld ton ifrågasätter de en hel del etablerade ”sanningar” inom sam h ällsv eten sk ap en och a rg u m enterar m estadels övertygande för alternativa synsätt. E xem pel på sådana ”sanningar” är dikotomin mellan ”individ och samhälle” där författarna m enar att denna dels skym mer m otsättningarna mellan människor, dels felaktigt betraktar in d iv id e n som ensam och in te organiserad. A & P föreslår därför
i stället a tt den tidigare tudelningen skall bytas ut m ot ”organisation och organisering . H uvudskälet är
a tt m änniskors h an d lan d e först och främ st styrs genom att de är organiserade och a tt d et tillh ö r
olika organisationer. Dessutom sker sam hällsprocesser främ st genom interaktion mellan olika typer av organisationer (s 14).
A & P m enar också a tt både sam hälls- och system begreppen lider av brist på substans. Följden blir att det inte finns någon plats för individerna och att det inte på något påtagligt sätt kan klargöras h u r m änniskors h an d lin g ar kan kopplas ihop med samhällsprocesser (s 39). Författarna lanserar därför
begreppet ”detsociala landskapet”som alternativ till vad de menar utgör mer utslitna och begränsade begrepp som ”system”, ”struktur” eller ”samhälle”.
A m b itio n ern a m ed begreppet är långtgående (s 53):
a tt försökafinna ett sammanfattande begrepp f ö r en relationistisk ontologi f ö r a tt beskriva samhällsprocesser utan a tt tala om avgränsade samhällen eller system, men heller inte reducera d et samhälleliga till enskilda individer.
B egreppet ”socialt landskap” och
synen på organisationer och orga nisering visar sig senare vara mycket fruktbart och författarna ifrågasätter och bokstavligt avlivar, liksom i för bigående, en rad m yter t.ex.:
II Sam hällsförändringar som en form av stadier m ed övergångs perioder, där olika sekvenser före och efter varit förknippade med en tanke om att förändringar tenderar att ha en viss riktning. Vanligen anses nya stadier också stå för högre stadier i samhällsutvecklingen. Ibland påstås också denna vara teleologisk, dvs. att det finns ett mål för den.
A & P :s ståndpunkt är i stället att förändringsprocesser sker på olika sätt inom olika samhällsområden och i olika geografiska regioner och delar av det sociala landskapet (s 64). D etta gör att det inte går att tillämpa en enda modell för samhällsutveck ling. Centralt är i stället bl. a. att föra in e tt organisationsbegrepp, och att inse att det sociala landskapet innehåller flera rumsligt avgränsade och socialt lokaliserade tidsrytmer. Ö ppenhet och slutenhet kan därför finnas sam tidigt, m en inom skilda social utrym m en.
Kritiska tidpunkter, öppna och ockuperade sociala utrym m en och spårbundenheter sam t deras sek ventiella dynamik har en historisk dim ension, m en också en social geografi. Vidare gäller att ”om man lägger olika organisatoriska sek venser bredvid varandra, upptäcker m an snart att den ena sekvensens inlåsning sam manfaller m ed den
72
Böcker & rec e ns io ne r
andras ö p p e n h e t dvs. d e t finns hela tiden öppna sociala rum i det sociala landskapet, m en dessa är inte lokaliserade till samma plats” (s 69-70).
II ”S pårbundenhet” — ett vanligt synsätt bland historiker och kom parativa samhällsvetare — är inte en process som låser in hela samhället utan enbart delar av det, och den sekvensen kan u tg ö ra en fö r u t sättning för en öppenhet någon annanstans. D e t finns ett socialt liv även utanför den historiska tunnel som de historiska institutionalis- terna beskriver. Faran m ed tanken om spårbundenhet är att man bara följer ett spår ( s 70).
Inför denna helt centrala tes i boken är det bara att säga tack. D et var kul för oss andra, som tidigare inte förstått denna, för samhällsanalyser avgörande utgångspunkt, att få den utredd och fastslagen. Jag har dess utom svårt att kom m a m ed några avgörande invändningar.
A & P travar em ellertid vidare bland m yterna. V id en närm are granskning av det sociala landskapet visar det sig att en hel del av det som
ses som förändringar i organisationer och i samhället i själva verket rör sig om marginella förändringar s.k. relativ tröghet (s 98). D etta beror
på att organisationen fortsätter att göra samma saker som tidigare men beskriver dem på andra sätt (=loss- koppling mellan kärna och periferi), rationaliseringar (man gör samma
saker som tidigare men på ett annat sätt) eller flyttning och spridning av organisationer (=samma saker som tidigare men på ett nytt ställe). I själva verket är därför, m enar författarna, det som beskrivs som (omvälvande) samhällsförändringar bara ett uttryck för organisationers m o ts tå n d m o t fö rä n d rin g . D e flesta organisationsförändringar äger heller inte rum i organisationens kärna, utan utanpå organisationen eller i dess periferi.
H uvudskälen till trö g h eten är organisationens oförmåga att handla p.g.a. bundna resurser, att kunna fatta beslut p.g.a. hindrande regler och konstitution och att p.g.a. brister upptäcka problem och möjligheter i om givningen. T ill d e tta k o m m er också organisationens ovilja att handla utifrån rådande kultur, egna m otiv och ideologi, lojalitet och vanans m akt sam t rädsla för försämringar.
A & P gör dessutom en in tre s san t analys av n åg ra olika nya organisationers etablering utifrån tröghetsbegreppet. D e finner då bl. a. att IK E A kunde etableras därför att konkurrenterna inte kunde se de nya form er för distribution som IK E A lanserade. I stället organise rade möbelbranschen i Sverige en bojkott av IK E A och stängde ute dem från möbelmässor och liknande arrangemang (s 88).
M iljöpartiets entré på den poli tiska arenan möjliggjordes, å andra sidan, genom att Centerpartiet som
på den tiden främst drev miljöfrågor, inte kunde förnya form erna för po litiskt arbete. Miljöpartiets grundare eftersträvade direktdemokrati, något som var omöjligt att åstadkomma i ett etablerat parti. D essutom var C enterpartiet splittrat, vilket h in drade en helhjärtad satsning på miljöfrågor. Sam m anfattningsvis var det alltså här oförmågan att fatta beslut inom Centerpartiet, inte bris ten på resurser eller oförmågan att se, som möjliggjorde M iljöpartiets etablering (s 87).
N är det gäller Radio N ord, slut ligen, möjliggjordes etableringen av en lucka i den dåvarande lagen. D en bestod i att sändningar kunde genomföras, inte i Sverige, m en på internationellt vatten från ett fartyg som sände till svenska lyssnare.
A & P lanserar också begreppen
”öppna utrymmen ’ och ”gläntor”.
Dessa anses innehålla m öjligheter till organisering som ännu inte har utnyttjats och ibland inte ens kom mer att användas. Dessa utrym m en är dock inte tom m a, utan där pågår aktiviteter och där finns människor, idéer, m ateriella artefakter eller naturliga tillgångar som jord, floder etc. som skulle kunna utgöra resur ser för nya organisationer (s 109). A tt det finns m öjligheter där beror på att existerande organisationer på grund av sina gränser och sin tröghet inte förm år utnyttja alla p o ten tiella resurser som finns i deras omgivning.
Författarna kvalificerar därefter fyndigt olika typer av sociala utrym
73
Böcker & rec e ns io ne r
m en i relation till olika form er av tröghet. O rsakerna till tröghet ger skilda m öjligheter för nya organi sationer att uppstå och etableras i öp p n a u try m m en . I huvudsak skiljer m an m ellan ”fria u try m m en” dvs. sådana som etablerade organisationer inte utnyttjar, inte är intresserade av och kanske inte ens känner till. D en andra huvud k a te g o rin u tg ö rs av ”skyddade utrymm en” vars existens till stor del beror på etablerade organisationers oförmåga eller ovilja till förändring eller en rädsla för uppkom sten av nya organisationer.
Ibland uppstår också ett sorts skydd när gam la o rganisationer vill skydda nya som växer upp under deras domäner. Författarna utvecklar senare denna typologi ytterligare genom att indela de fria utrymm ena i nya (som uppkomm er genom sociala förändringar), gamla (som etablerade organisationer på grund av ovilja och oförmåga inte har ockuperat), konstruerade (som förberetts av aktörer för att locka dit andra organisationer) och övergivna (som uppstår genom att etablerade organisationer förändrar sin verk samhet). D e skyddade utrym m ena kan indelas i bevakade (som gamla organisationer har uppsikt över), reglerade (där tillträde är reglerat eller form ellt förbjudet) och skug gade (där u try m m et finns inom andra organisationer som begränsar vilka som har tillträde dit).
G enom fallstudier visar A 8c P blan d an n at a tt IK E A och M c
Donalds utnyttjat nya utrym m en, m edan innebandyn vuxit fram i övergivna och Anonyma Alkoholister u p p s tå tt i k o n stru erad e. R adio Nords verksamhet byggde därem ot på u tn y ttja n d e t av e tt gam m alt öppet utrym m e och användningen av ett bevakat och reglerat. Även här öppnar författarnas lansering av nya begrepp upp läsarens möjlig heter att förstå hur nya organisationer kan uppstå.
Slutligen diskuterar författarna också olika former fö r spridning av hela eller delar a v organisationen. Dessa förlopp anses som de viktigaste orsakerna till förändring i det sociala landskapet. S p rid n in g en förstås
genom att sätta den i relation till tidigare organisationers tröghet och existensen av öppna utrymmen; dess betydelse beror på att tillförandet av resurser utifrån förändrar m akt- och styrkeförhållandena inom ett område (s 128). Spridningsförloppet analyseras u tifrå n var initiativet till spridningen kom m er (från en ursprunglig organisation eller från entreprenörer) och den fortsatta relationen till källan (om den m ed för fortsatta direkta kontakter, om dessa i stället är m er indirekta, om de upphör eller om kontakterna kanske aldrig har funnits).
I K E A h a r d å s p r id its f r å n källan, fackföreningar i Sverige genom nätverk och M cD onalds från etableringsstället. I alla dessa fall har spridningen dessutom lett till fortsatta direkta kontakter. För Anonym a Alkoholister gäller där
em ot a tt den visserligen spridits genom nätverk m en senare bara h ar indirekta k o n tak ter m ed u r sprungskällan, m edan t.ex. Livets O rd spridits från etableringsstället, m en num era inte har kvar några direkta kontakter m ed det.
I sista k a p itle t krossas ä n n u en myt; A & P anser a tt det är en
myt a tt den svenska modellen fa llit samman. Skälet är att de stora fack
föreningarna finns kvar m ed högre m edlem stal och detsam m a gäller för arb etsg iv a ro rg an isatio n ern a, de politiska partierna, de statliga myndigheterna och de allra flesta företag. Vad som har hänt är därför egentligen ”bara” att det skett för skjutningar mellan organisationerna bl. a. beroende på att svenska företag fått ökade m öjligheter a tt flytta produktionen utomlands. Dessutom har vissa utrymmen öppnats genom att bevakningen av områden upphört genom avregleringar, vilket gjort att vissa nya organisationer i landskapet kunnat etableras t.ex. friskolor och perso n alu th y rn in g sfö retag . Den
svenska modellens fa ll visar sig alltså i realiteten bestå av förskjutningar i maktrelationer mellan ett antal rela tiv t tröga organisationer.
D ärem ot har utvecklingen inne burit fler organisationer som var och en engagerar färre m änniskor och därm ed ij ärm ar sig från enskilda individer (s 148-149). Inom ramen fö r d en u tv eck lin g en finns d e t också åtm instone två viktiga och helt skilda trender. D en ena inne bär en tillväxt av kunskapsföretag
74
Böcker & r ec e ns io ne r
och frivilligorganisationer, där de m änskliga resurserna dom inerar. Den andra innebär— tvärtom— att tekniska och ekonomiska resurser ökar i förhållande till de mänskliga, vilket betyder att det blir fler organi sationer med färre människor. D etta har ibland tolkats som individualism och som ett utslag för att individ erna överger organisationerna. A & P m enar dock att det snarare är organisationerna som Ijärmar sig från människorna.
O rganisationernas spridning i världen gör att de ur ett globalt per spektiv blir mer sam manhängande. Sam tidigt blir vardagen m er frag- mentiserad genom att samhällslivet domineras av organisationer som individerna blir alltmer beroende av. E n av konsekvenserna är att det blir meningslöst att prata om klasskill nader i världen. G lobala skillnader i levnadsvillkor beror därför i första hand på de skillnader som uppstår g enom m än n isk o rs tillh ö rig h e t till olika organisationer i form av medborgarskap, familj etillhörighet och anställningar i olika företag i olika länder.
E n f ö r tä tn in g a v d e t sociala la n d skapet m ed f l e r organisationer leder också t i l l ökad interaktion m ed andra organisationer och m indre interaktion mellan m än n iskor inom organisatio nerna. I sin tur innebär detta att organisationer får m er av resurser från andra organisationer än från de egna medlemm arna.
Samtidigt som organisationernas antal ökar så får m edlem m arna en
allt lösare koppling till dem och utesluts allt oftare. Vanliga fenomen är t. ex. människor som flytt från krig och förtryck och som ingen vill ta emot, ökad arbetslöshet, försvagning av anställningskontrakt, outsourcing, personaluthyrning m.m .
K onsekvenserna av dessa fö r svagade relationer mellan individ och organisation är en strävan att återförenas med naturen i form av extraordinära ensamhetsupplevelser t.ex. bergsbestigning eller dykning, eller genom narcissiska upplevelser som kroppsbyggnad eller ja g u t veckling. E n annan reaktion är att söka sig till artificiella, ofta tillfäl liga, m en intensiva förtätningar av samhällslivet i form av delaktighet i kollektiva riter. Sådana utgörs t.ex. av rockfestivaler, firandet av segrar i idrottstävlingar, deltagande i kom munalt arrangerande spektakel, nya religiösa sekter eller i nynazistiska parader. D en typen av deltagande ersätter de försvagade banden till traditionella organisationer och ger en illusion av total hängivenhet, en absorption av individen i ett efemärt sam hälle och en rituell m ening utan substans.
D e t k än n s n ästan fö rm ä te t a tt kom m a m ed kritikiska synpunk te r på en så fa s c in e ra n d e o ch nyskapande bok. E n invändning är dock att fram ställningen är väl lågm äld och flyter på i sam ma takt oberoende om författarna presentar nya, överraskande och omvälvande slutsatser eller om dessa är av mer
m odest karaktär. Exempel på det förra är t.ex. att dikotom in individ och samhälle är föga fruktbar, att system - och sam hällsbegreppen till stora delar saknar substans, att de flesta sam hälls- och organisa tionsförändringar i själva verket är marginella, att den svenska modellen inte alls fallit sam man och att det numera är föga meningsfullt att tala om klasskillnader. Slutsatser av mer m odest natur gäller t.ex. hur nya organisationer tenderar att bildas i öppna utrym m en, eller hur sprid ning och flyttning av organisationer äger mm.Textens karaktär skymmer därför i viss m ån några av bokens allra mest strategiska slutsatser.
Jag tycker heller inte att slutkapit let gör boken riktigt rättvisa genom att tydligt sum m era upp och lyfta fram det m est centrala innehållet. Vidare gäller det att vara mycket observant på den stora mängd noter som finns i texten eftersom åtskil liga innehåller central inform ation. Så berörs t.ex. i notform problem et med att på svenska använda begrep p et ”socialt landskap” (s 55) och hur stater relaterar till det sociala landskapet (s 104). I en annan not berättas att Nokia, tvärtem ot vad som o fta sägs, fak tisk t h a ft en längre tra d itio n av a tt tillverka trådlösa telefoner. Vidare får läsa ren veta att Facitkoncernen faktisk insåg behovet av förändringar, men hade för starka sociala åtagande i lokalsam hället för att genom föra dem. D en typen av fotnoter m ed viktig inform ation kunde nog m ed
75
Bocker & recensioner
fördel integrerats i den löpande texten. Bokens titel ”Organisationer, samhälle och globalisering” är dess utom tyvärr täm ligen intetsägande och speglar på in tet sätt dess spän nande innehåll.
Sammanfattningsvis gäller dock att de ”nya” begreppen typ ”socialt landskap”, ”öppna och reglerade u tr y m m e n ”, ”o rg a n is a tio n o ch o rg a n is e rin g ” (som e r s ä ttn in g för m änniska-sam hälle) och rela tionerna mellan dem snarast öppnar en helt ny värld, eller i varje fall ett n y tt perspektiv på världen. M ed d etta avser jag dock inte e tt in träde i en ny magisk värld av H arry P ottertyp; Snarare är parallellen eskimåernas begreppsapparat för snö och hur denna används, dvs. där
vi kanske ser ett halvdussin olika typer av snö (nysnö, skare, lössnö, m oddig snö o.s.v.) har eskimåerna i stället m er än e tt 20-tal klassifi ceringar. D enna mängd av begrepp är nödvändig för att eskimån lätt- tare och m er effektivt skall kunna behärska och navigera i sitt kalla snölandskap; A 8c P:s bok är på motsvarande sätt nödvändig för att vi bättre skall kunna förstå, hantera och ”resa” i det sociala landskapet. (Jag måste därför motvilligt tillstå att den ibland därför också känns aningen Pottersk.)
A 8c P har verkligen också peda gogiskt lyckats med att exemplifiera sina begrepp på ett slående sätt. D et kan dock kanske ändå som kuriosa nämnas att de inte tagit upp Anders
E hnm arks användning av gläntor i boken ”M aktens hem ligheter; E n essä om M achiavelli”. D är fram trä der i avslutningskapitlet Machiavelli som letande efter ju st gläntorna i historien vilka skulle m öjliggöra att en ny furste kunde fram träda och ena Italien.
A llra sist — m ina invändningar m åste i huvudsak betraktas som ganska perifera. D enna bok är en av de viktigaste böckerna som p u blicerats inom svensk sociologi. Jag tror också att den, vid översättning, skulle stå sig mycket väl i interna tionell konkurrens. Lars-Erik W o l v é n , M i t t h ö g s k o l a n , Ö s t e r s u n d \ Ihcf’f* A T h e o ry o f th e E m o tio n al Self Ö r e b r o St udi es in S o c i o l o g y N o . 6 ( 2 0 0 4 ) , Sa mhäl l s ve t . inst., Ö r e b r o universitet ISBN 91 - 7 6 6 8 - 3 8 0 - X E m m a E n g d a h l har skrivit en teoretisk avhandling. D en riktar å ena sidan in sig på G .H . M eads texter och å andra sidan på vissa
so cio lo g isk a/ socialpsykologiska emotionsteorier. H o n har t. ex. i ringa utsträckning använt objekt- relatio n ssk o lan , som in n e h å lle r
tan k ar som är närliggande, m en d esto m er a n a ly s e ra t/k ritise ra t de m ikrosociologer som försökt h an tera em otionsteorierna inom sociologiska ramar. E n g d ah l vill utvärdera dessa med hjälp av Mead. H en n es syfte är a tt utveckla en alternativ em otionsteori genom en rekonstruktion av M ead utifrån hans em otionsteoretiska fragm ent.
E ngdahls k ritik av em o tio n s- sociologin inbjuder till tolkning av vari styrkan i en m eadsk em o tio n ste o ri skulle bestå. D ag en s starka psykobiologiska tänkande ger exempel: uppfattningar som att tendens till riskbeteende kan förstås genom att blott studera tillväxten av vissa hjärnstrukturer i tonåren, eller
76
Böcker & rec e ns io ne r
att ungdomars dåliga förmåga att be döma andras emotionella stämning endast beror på om strukturering i hjärnan (SVT i Vetenskapens värld 15 februari 2004) visar sig bära på biologisk reduktionism. Em otioner utgör kognitiva bearbetningar av kroppsliga/ sensoriska erfarenheter och föds inom rollövertagande; emotioner återfinns inte i biologiska strukturer utan i sociala.
Av utrym m esskäl förbigår jag nästan allt av det viktiga Engdahl gör med andra teoretiker. Historiskt går hon tillbaks till A dam Sm ith, som visar sig vara en postm odernist i m odern förklädnad. Förutom den nämnda sentida emotionssociologin finns också Cooley med i en intres sant parallell till Castoriadis (med bl.a. begrepp som imagination).Till M eads handlingsbegrepp kopplas också M erleau-Pontys intresse för kroppens och ”inhibitionens” roll i skapandet av m edvetande. D etta är fö rtjän ster som är ovanliga i litteraturen.
M e n d e t fin n s p u n k te r d ä r Engdahl har missat. Låt mig nämna den första som en bristfällig ”be- greppsprecisering”. E n avhandling ska alltid sträva efter precision och klarhet. D et gäller inte m inst för arbeten som bygger på begrepp vilkas tradition är notoriskt luddig. D it hör många av de begrepp som här är aktuella. Klagomål: 1) D et saknas ibland en specifik angivelse av innebörd. 2) G runddefinitionen är svår att hitta. 3) D en varieras överdrivet. 4) D e t är ibland svårt
att avgränsa olika basbegrepp från varandra.
Exem pel finns redan i början där em otion, em otionellt själv och personlighet varieras. M e n m ed dessa svårigheter blir d et efte r hand lindrigare; det är också just en viktig del av syftet för Engdahl att arbeta explorativt med definitio
ner. Begreppen är svårfångade och
tillkortakommanden ursäktliga. E n merit för Engdahl är att ett meadskt syfte förstås blir att se begreppens relation till varandra. M ånga har t. ex. stångats m ed M ead när de för sökt avgränsa ”1” och ”m e” som två särskilj da begrepp. D essa är enligt m in m ening om öjliga a tt förstå om m an särskiljer dem. D e utgör ett dialektiskt begreppspar, kanske D e t D ialektiska Begreppsparet i den n a socialpsykologiska skola. Vetenskapen är mestadels analytisk, men M ead fram tvingar också den syntetiska sidan av vetenskapligt tänkande.
Engdahl gör inte sådana fel. M en hon borde varit noggrannare i sina definitioner. E n eloge för att skönja släktskap mellan begrepp som hos M ead hör ihop, men där få forskare har följt M eads linje. Eloge för att problematisera detta. Kontinuerligt exempel är den intim a släktskapen mellan em otion och personlighet. M en att de hör samman betyder inte att de är utbytbara m ot varandra. De utgör förstås markant olika aspekter av ett komplext fenom en.
D et finns andra exempel, där be- greppsanalysen är svår och luddig:
Vad m enas m ed ”co rp o ral eva luations”? E n värdering som sitter inbyggd i kroppen? E n kroppens värdering av tillvaron? En värdering som en person gör och där krop pens signaler spelar en tydlig roll, t. ex. skam? Vilket sam band finns mellan ”feeling”, ”self-feeling” och ”em otion”?
Jag lämnar det begreppsliga planet. M en begrepp i systematisk relation till varandra bygger teori, och detta är Engdahls viktigaste syfte. D et finns en särskild punkt där hennes teoretiska fram ställning behöver bearbetas tydligare. I nuvarande form ulering inbjuder den till van tolkning.
R o llö v e rta g a n d e b e g re p p e t är d e t v ik tig a s te i M e a d s te o r i. R ollövertagande resulterar i a tt (yttre) händelser och ting får en ”insida”: de blir gravida m ed ”m e n in g ”. Vi ”to lk a r” dem , världen fram står som ”begriplig”, (varvid vissa fen o m en b lir ”svårbegrip liga”). Rollövertagande genererar medveten tankeförmåga. D et finns rollövertagande gentem ot naturens förem ål, varigenom dessa k o m m er anta meningsfull karaktär: en b it av en trädgren, i sig själv utan m ening, blir en ”klubba” genom rollövertagande.
O m denna del i M eads teori har det ibland antagits att det finns ett särskilt rollövertagande gentem ot ”tingvärlden” och e tt annat m o t A lter. D e flesta sociologer har i sin tur bara intresserat sig för det sociala rollövertagandet, och där
77
Böcker & re ce ns io ne r
m ed har M eads teori huggits itu. M eads teori blir då något annat än M eads teori.
E ngdahl gör inte denna blunder, m en hon begår ett annat felsteg. H o n separerar de två rollöverta gandena. M ed fragm entariskt stöd i formuleringar hämtade från M ead hävdar hon att det viktiga fenomenet
inhibition av det tingliga rollöverta gandet ger upphov till ”sensations” — ([sinnes]-förnim m elser) — på en primitiv basnivå. D etta rollöver tagande transform erar ”sensations” till en annan nivå, som jag kallar ”avancerad”. D är uppstår em otio nerna. Dessa är alltså grundade i primära kroppsliga sensationer, t.ex. fysiskt sam spel m ellan spädbarn och vårdare.
D e sociala ro llö v ertag an d en a därem ot baseras i ”fu n k tio n e ll iden tifik a tio n’, att individen gör — och varseblir sig själv göra — liknande beteenden som Alter gör. Im itation av fysiska gester är ett exempel. D etta föder den inhibition som ur den motsvarande primitiva nivån i socialt rollövertagande kristalliserar fram ”self-feeling”,”self-evaluation” och liknande subtila fenom en.
M e n E n g d ah l gör inte syste m atiskt det m an måste göra enligt vissa M eadkällor: H o n separerar det tingsliga och det sociala rol lö v e r ta g a n d e t o c h h ä v d a r a tt självvärderingens (emotionella) för måga växer fram ur rollövertagande med tingen medan självreflexionens (kognitiva) förmåga kommer ur rol lövertagande med Alter. Resultatet
av detta teoretiska felsteg blir att m an får en meadsk teori om m ed vetandet om tingvärlden och en
an n a n om m edvetandet om den sociala världen. Engdahls feltramp är små, m en det är märkligt att hon gör något alls, ty hon är medveten om dessa problem. D e empiriska tolkningar hon gör pekar också på att hon praktiskt gör de hänsynsta ganden j ag önskar, varför jag vill tro det hela vara formuleringsmässiga misstag. M en de är för frekventa.
M e a d är ib lan d em fatisk. På denna punkt är han det: M eningen med ett objekt består i Alters respons på invidens beteende (gester) m ot objektet. H ärav följer rent logiskt att emotionernas värld inte kan bli medveten för Ego utan att E go ta r A lters a ttity d /r o ll m o t Egos beteende m o t objektet. Först när A lter re- sponderar med liknande gester som Egos egna avtäcks tinget/beteendet och transformeras till ett objekt/en handling, vars insida finns till för fogande för det härigenom födda m edvetandet hos Ego. D e tta är en svårtillgänglig tes, m en mycket klar hos M ead (1934, bl.a. kapitel 11). D en har inte givits adekvat u tto lk n in g och form ulering hos E n g d ah l; m an kan få in try ck et av ett kluvet medvetande, ett som vetter åt tingen och ett annat som vetter åt Alter. H os M ead är det så att rollövertagandet m ed A lter är prim ärt (fram för tingens) i fråga om m edvetandet.
D enna kritik till trots är Engdahls text stark. D en har kreativitet, ex
pressivi tet och djärvhet. D et finns också te o re tisk t starka punkter. N ågra ytterligare sådana är den förtjänstfulla distinktionen mellan
fu n k tio n e ll id e n tifik a tio n” kontra
”existen tiell d ifferen tierin g . Enklast
uttryckt: den ursprungliga existen tie llt upplevda id en tifik atio n en , (varvid spädbarn och vårdare är det stående exemplet) spjälkas upp just genom funktionell identifikation (t. ex. imitation). Ergo: genom funktio nell identifikation upptäcker Ego att Ego och A lter är existentiellt olika varelser. D et tillkom m er att också Alter härigenom tvingas till reflexion över detta. D etta måste framhävas om m an ställer sig på M eads bas. Alters attityd genom går en trans formation genom Alters iakttagelse att Ego har tagit till sig Alters at tityd. Eller: R ollövertagandet är definitionsm ässigt en öm sesidig verksam het. E go blir A lter, och A lter blir Ego.
Jag har inte stött på någon in- teraktionist som gått så på djupet m ed denna distinktion och dess konsekvenser som Engdahl gjort. H ennes behandling kan bli kär nan i en utveckling av teorin. H o n för alltså denna gren av sociologin fram åt, genom att belysa — och själv odla vidare — vissa teser m ed rötter hos M ead.
K ro p p en, den fu n k tio n e lla iden tif ik a tio n e n och in h ib itio n e n är viktiga för distin k tio n en m ellan (om edveten) p r i m i t i v och (m ed veten) a va n cera d n iv å i individens utveckling. D istinktionen är inte
78
Böcker & re ce ns io ne r
riktigt inarbetad i texten, m en har ändå teoretiskt liv. Funktionell iden tifikation verkar på den primitiva nivån, och vad där sker föder fram existentiell differentiering och det därigenom m edvetna m änskliga subjektet med ett Själv och förmåga att transformera ”feelings” och ”sen sations” till en medveten självreflexiv nivå. Dessa distinktioner saknas hos emotionssociologerna.
Engdahl är ibland ursäktligt oklar i dessa distinktioner. D et är ”över kurs”. Objektrelationsteoretikerna har i allm änhet inte urskiljt de två nivåerna. In te ens D aniel Stern gör det, tro r jag. D en enda som är varse problem et är enligt m in
kunskap C hodorow i sin klassiska ”The Reproduction o f M othering”. Så jag kräver inte klarhet i dessa frågor av Engdahl. Klargörandets uppgift ligger fram för oss.
Jag vill i egna ord uttrycka skill naden så att det är ju st skapandet av m ening genom intersubjektiva symboler, därefter m edvetandet, jagm edvetande och självreflexion (Engdahls term) som är skillnaden. M ead talar om den primitiva nivån och om a tt det som där händer är en fö ru tsättn in g för vad som sedan händer på den avancerade nivån. M o to rn i transform ationen från prim itiv till avancerad nivå är fenom enet mening, som är em er
gent; den föds ur rollövertagandet m ed Alter.
Jag slutar som jag började, genom att vända mig m ot den biologiska reduktionismen: H a t kan inte re duceras till ”rik tad ” aggressivitet, kärlek inte till attraktion plus repro duktionsdrift. H ärom är Engdahl och jag djupt eniga trots viss lättare begreppsförvirring. D enna enighet är inte min enda anledning att upp skatta hennes avhandling.
Lars-Erik B e r g , S o c i o l o g i s k o in s ti tu ti o n e n , G ö t e b o r g s u n iv e r s i te t SWEDtSH WSWtfl t TO*-' AnaSyws F a cets o f G e n d e r: A n a ly s e s o f th e F am ily a n d th e L a b o u r M a rk e t. S w e d i s h Institute for Soci al Re s e ar c h, 2 0 0 4 , So c i o l o g i s k a inst., St ockhol ms universitet ISBN 9 1 - 7 6 0 4 - 0 9 8 - 4
■P
Th is e x c e l l e n t d is s e rta tio n consists o f four papers covering dif ferent aspects o f gender inequality in the interface between the family and the m arket. A ll o f the papers entail quantitative analysis o f sur
vey data. O ne paper uses Swedish C hild Level o f Living Survey data from 2000 to examine the effects o f parents’ attitudes about gender and the division o f housework on th eir children’s attitudes and on
the housework their children do. Evertsson finds th at gender diffe rentiation is present among youths; girls do more housework and boys do more outdoor work. The ques tion o f interest is how the gender regime is transm itted intergenera- tionally.The m ost straight-forward hypothesis is th a t parents whose beliefs and b ehaviour are m ore egalitarian w ould raise children w ith more egalitarian beliefs and w ith less g e n d e r-d iffe re n tia te d behaviour. But, interestingly, there is little support for this. Thus, so mehow gender inequality is passed betw een the generations, but there is no evidence th at the traditional successfully socialize trad itio n al children while the egalitarian so cialize egalitarian children.
The only h in t o f this is th at the
79
Böcker & rec e ns io ne r
daughters o f m others w ith more e d u c a tio n do less h o u s e w o rk (whereas m others’ education does not affect boys’housework). W hile this casts doubt on early socialization models, as Evertsson argues, I am less convinced by her claim th a t it supports the “doing gender” m o del. (That perspective has become popular, but seems to me to have unclear predictions here.) Rather, the variation in kids’housework per formance that Evertsson can explain seems to be driven by how much help parents need. For example, w hen the m other works full time or the father does a m ajority o f all housew ork (for some unspecified reason th at suggests some unusual inability of the mother to do it), both boys and girls get pulled in to do more, although the effect is m uch larger on girls than boys. W hile the use o f cross-sectional data limits the causal inference we can make, the analysis is valuable because we have so few direct studies o f children’s developm ent o f gender-differen tiated behaviours.
The second analysis (with Magnus Nermo) uses U.S. and Swedish data to examine the effect o f the relative earnings o f husbands and wives on the am ount o f housew ork they do, after adjusting for the num ber o f hours o f m arket w ork done by the partners. Bargaining or exchange theory says relative earnings de crease one’s housework. A nother perspective suggests th a t “doing gender” in one area may sometimes
be undertaken to compensate for an area in w hich one has failed to perform according to gendered ex pectations. In this “gender deviance neutralization” view, if a couple is non-traditional on one dim ension — economic dependence — then they will try to make up for it on another. H ence, as w om en increa singly earn m ore than m en (the gender deviance), women will do more and or m en less housework. O f course, this prediction in the range w here w om en earn m ore than m en is the opposite o f w hat b arg ain in g th eo ry predicts. The Swedish analysis (using data from the Level o f Living Survey, or LNU, from multiple years) shows results consistent w ith bargaining theory. As w om en earn more relative to their husbands, they do less and husbands do more housework. In the U.S. there is a curvilinear effect o f the proportion o f family income provided by the husband th a t is co n sisten t w ith com bination o f bargaining and gender deviance neutralization.That is, in the range from husbands providing all the money to equal earnings, women reduce their housework; b u t the sm all p ro p o rtio n o f couples in the range from equal earnings to women providing all the income, w o m en a c tu a lly in crease th e ir housework.
Economists and sociologists often disagree on how relative earnings should be measured. Sociologists generally use relative contribution
to annual earnings, as Evertsson and N erm o did. A nnual earnings, o f course, are a function o f both one’s wage rate and the num ber o f weeks w orked and hours per week. E conom ists argue th a t it is th e hourly wage rate n o t an nual earnings th a t is indicative o f w h at an individual could fall back on in the case o f divorce or a lack o f cooperation by the spouse in marriage; they assume th at we could all increase our hours at the current wage rate. Future research should examine w hich measure o f relative resources b etter predicts housework.
In the third analysis, Evertsson examines w hether divorce increases w omen’s and men’s “hazard” o f an occupational move th a t entails a significant increase or decrease in prestige, relative to no significant change. She finds th at moves right after divorce are disproportionately upward for women, although this is much more likely if she was already em ployed at the divorce. M oves right after a divorce are dispropor tionately downward for men. This suggests that divorce motivates and enables wom en to take the earner role more seriously, while m en are less m otivated or discouraged after a divorce in a way that hurts careers. The analysis supports the notion that marriage increases gender inequality in the m arket through encouraging a traditional division o f labor.
The final analysis o f the disser tation examines formal on-the-job
80
Böcker & re ce ns io ne r
training. She finds th at w om en get less F O J T overall; they get less g eneral tra in in g and less tr a in ing th at increases prom otion but m ore in d u stry specific training. The com m on explanation in the A m erican literatu re for w om en receiving less training is employers’ statistical discrim ination based on their anticipation that men will stay w ith the firm longer. Sweden is an interesting case in w hich to test the theory, because w om en have longer seniority on average th an m en (by over a year), so employers would have no reason to predict th a t w o m en are m ore likely to quit in Sweden. Thus, she argues th at the presence o f differences in provision o f training by gender are evidence o f discrim ination th at is
based on som ething other than a correct statistical generalization. Evertsson then looks at the effect of training on earnings and finds th at both general training and training said to increase prom otion actually increases the earnings of men but not women. U pon reading the analysis, my initial thought was that, given extensive job segregation by sex, the findings may not reflect employers’ proclivity to give training to m en more than wom en in the same job, but rather a disinclination to provide training to workers in predom i nantly female jobs. However, oddly enough, the analysis also shows th a t the female-intensive fields o f public adm inistration, education, and health provide more training than other fields; the gender effects
reported are net o f this favourable distribution. Thus, the mystery is what motivates employers to provide less training to wom en or w omen’s jobs, other things equal.
Evertsson’s dissertation is a good exem plar o f second g e n e ra tio n gender scholarship. N ow th a t the broad contours o f gender inequality in the m arket and hom e are well known, w hat we need are careful analyses o f the mechanism s sus taining specific aspects o f gender inequality. Evertsson has joined the serious contributors to this growing research area. P a u la E n g l a n d , P r o fe s s o r o f S o c i o l o g y , S t a n f o r d U n iv e r s ity Forskares socialisation F o r s k a r e s s o c ia lis a tio n : k u n s k a p s s o c io lo g is k v isit i d o k t o r a n d e r s liv s v ä r ld a r Doct or al t h es es at the D e p a r t m e n t of Soc i ol ogy, U m e å University ( 2 0 0 4 ) ISBN 9 1 - 7 3 0 5 - 5 7 0 - 0
Hur blir m an forskare? O ch vad hän d er när m an blir det? D essa frågor vill Umeåsociologen Peder K arlsson besvara i sin d o k to rs
avhandling. H a n gör det genom a tt fånga in enskilda individers föreställningar, förhållningssätt och erfarenheter. U tgångspunkten för
studien är ett livsvärldsperspektiv, där forskningen studeras inifrån och m ed utgångspunkt i dem som utöver den.
A vhandlingen har en högaktu ell forskningspolitisk b akgrund, näm ligen reform eringen av fors karutbildningen 1998 liksom de planerade förändringarna i sam band med Bolognaprocessen. Peder Karlssons studie fyller därvidlag en viktig kunskapslucka eftersom k ä n n e d o m e n om e ffek tern a av forskarutbildningsreform erna h it tills har varit begränsad. Studiet av forskarutbildningen har dock en ännu vidare betydelse.
G enom att studera hur de nya m ed b o rg arn a tas om h a n d och
81
Böcker & re ce n si on er
slussas in i systemet kan vi också lära oss hur vetenskapliga normer, förhållningssätt och praktiker ser ut i systemet som helhet. D et är m ed andra ord stora frågor som tas upp till behandling av Karlsson, och som han tar sig an på ett respektfullt men ändå djärvt och personligt sätt.T ill förtjänsterna i Karlssons studie hör inte m inst den fina diskussionen av doktorandkategorins heterogenitet liksom analysen av vad som hän der m ed denna kategori och m ed forskningspraktiken när villkoren för forskarutbildningen stramas åt.
Karlssons huvudsakliga slutsats är att kategorin ”forskare” inte är fast och fixerad, utan att det är något som uppstår i den miljö i vilken den vetenskapliga in skolningen sker, v an lig en d en ak ad em isk a institutionen. D et finns med andra ord in g en e n h e tlig k ateg o ri av doktorander, utan en m ängd olika erfarenheter, präglade av samspelet m ellan individ, kollektiv och in stitutioner: interaktionen m ellan doktoranden, kollegerna (inklusive handledare) och forskningsmiljön är det som skapar ”forskaren”.
Vägen till d en n a slutsats går över e tt b rett teoretiskt studium av litteratur inom om rådena forsk ningspolitik, vetenskaplig praktik och socialisation. D enna teoretiska diskussion u tg ö r fak tisk t n åg o t av avhandlingens kärna. Karlsson inleder m ed en diskussion av två centrala forskningspolitiska arbeten publicerade under senare tid: ”The N ew Production o f Knowledge”,
av M ich ael G ib b o n s m ed flera, och ”Prom etheus B ound” av John Z im an . G ib b o n s m ed flera bok blev snabbt välkänd eftersom den lanserade det om diskuterade be greppet ”m ode 2”, vilket syftade på en förändring i sättet att producera kunskap, från disciplin till problem, och från institution till team.
Zim ans något mindre kända bok tog en annan utgångspunkt, i sin betoning på vetenskapens ”dyna miska fasta tillstånd”. Verksamheten tillväxer inte längre ekonom iskt, sam tidigt som den fortsätter att vidgas innehållsligt, nya områden upptäcks, andra förvandlas, sam m a n sm ä ltn in g a r m ellan äm n en sker, samtidigt som de samhälleliga kraven med avseende på användbar het, nytta och etiskt ansvarstagande ständigt ökar. Resultatet blir spän ningar mellan till synes oförenliga mål och resursramar.
Författaren tar också avstamp i vetenskaps- och kunskapssociologi, såväl den klassiska M ertonska tradi tionen som den m oderna, som ofta drar åt det socialkonstruktivistiska hållet. D e t av R obert K M erto n etablerade fältet vetenskapssociologi behandlade vetenskapens normer, belöningssystem, sociala mekanis mer, komm unikationsform er m ed m era, m edan Thom as K uhn var tidigt ute m ed att kom binera so ciala och epistemologiska aspekter i sitt studium av paradigmskiften i fysikens utveckling. Sin m er kom pletta institutionalisering fick detta konstruktivistiska perspektiv i och
m ed det så kallade starka program mets etablering. D enna ansats har sedan breddats och fördjupats, och utvidgats, till exempel av B runo L a to u r och an d ra in o m den så kallade aktör-nätverksteorin, som studerat det komplexa sam spelet m ellan forskare, m aterialitet och politik.
T ill denna tradition hör också A ndrew Pickering, som flerstädes åberopas av författaren. Pickering är inriktad emot att studera vetenskap liga praktiker — definierat som den tidsbaserad analysen av hur m än niskor och materia samagerar och är involverade i en ömsesidig påverkan. Av P ickering h äm tar författaren dels fokus på forskningspraktik, dels betoning på tidsaspekten, att stu d era v eten sk ap en i realtid, i dess utveckling som ett emergent fenom en (i tillblivelse och ständig förändring).
Sam tidigt knyter K arlsson an också till socialpsykologiska tradi tioner och studiet av socialisation. Socialisation kan ses som det falt i vilket aktörer och praktiker möts i tid och rum. H ärm ed landar förfat taren i en delvis egen definition av akademisk socialisation: en process utsträckt i tid där båda parter — i detta fall doktorand och handle dare/institution — är aktiva och där d et också sker en ömsesidig påverkan, där socialisationen leder till en förändring av socialisations- sam manhanget.
Slutligen diskuterar Karlssons liv sv ä rld sd isk u ssio n e n , u tif r å n
82
Böcker & rec e ns io ne r
H a b e rm a s välkända diskussion om livsvärld och system. Livsvärlds- perspektivet riktar intresset m ot a tt stu d era forskares/och an d ra aktörers praktiker, vardagsvillkor och interaktiva sam m anhang, till exem pel k o m m u n ik atio n , språk och kultur. Författaren diskuterar också utförligt olika perspektiv på detta med vardagsverklighet, främst utifrån fenomenologi. H ä r knyter han an till A lfred Schutz begrepp medvetandeströmmar, världen taget för givet och reflektionen, ofullstän dighet och tillblivelse.
D en vittom fattande teoretiska diskussionen u tm ynnar i en be- greppssyntes, där fenom enologi blandas m ed socialkonstruktivism: forskares intentioner och mål antas bygga på existerande fömtsättningar av materiell, normativ och teoretisk natur (fenomenologi) — vilket i sin tur fungerar som en bakgrund till forskares am bitioner att tänja på förståelsen av det kända och ac cepterade (socialkonstruktivism ). D etta samspel diskuterar författaren i term er av em ergent respektive in stitu tio n aliserad p rak tik , m ed vilket han m enar sökandet efter fö rståelse som ö v ersk rid er d e t kända utifrån analytisk kontinuitet och stabilitet.
D en heterogena begreppsvärld som Karlsson utvecklat, där inte alltid helt kom patibla begrepp och förståelseramar blandas, saknar inte sina komplikationer, eftersom det inte framstår som klart var författa ren hör hemma: i kunskapssociologi,
systemteori, forskningspolitik, feno menologi eller socialkonstruktivism. H an vill kunna kombinera alla dessa ansatser till en egen begreppslig struktur, vilket är en närmast olöslig uppgift och som också försvårar a n k n y tn in g en m ellan teo ri och empiriska studier.
D e n a m b itiö s a te o r id is k u s sionen till trots, ligger den stora behållningen i den fina och käns liga beskrivningen och analysen av forskarsamhällets m est underord nade grupp, doktoranderna, och deras tillvaro som den präglas av vardagsslitet i mer eller mindre väl fungerande forskningsmiljöer och en ständig kamp för erkännande och synlighet. Karlsson fångar också fint in forskningspraktikens insti tutionella former och uttryck. M ed forskningspraktiken förstår han den arena i vilken vetenskapens olika nätverk möts: discipliner, organisa tioner, byggnader, traditioner med mera. Författaren ser institutionen som det viktigaste sam m anhanget för socialisationen, och som den plats där dessa olika nätverk van ligen interagerar.
Livsvärlden hos de studerade doktoranderna är därför den region av nätverken där doktoranden finns — och som doktoranden själv iden tifierar. Doktoranders medvetenhet om sig själva är en avspegling av forskningspraktikens m ateriella, kulturella och sociala beståndsde lar. Författaren söker också efter in d ik a tio n e r på a tt livsvärlden koloniseras av system et, d et vill
säga att systemets sätt att fungera också tagit sig in i doktorandernas självförståelse.
För att nå dithän i förståelsen har nio doktorander intervjuats, fem kvinnor och fyra män, tre hum an ister, tre samhällsvetare och tre från teknik och naturvetenskap. E tt antal huvudtem an kunde identifieras i dessa in terv ju er: b ety d elsen av inträde och rekrytering, avhand lingen och fram tidsutsikterna efter disputationen; doktorandtillvaron — inklusive u n d e rv isn in g och tjänstesituation; sociokulturell miljö; kön; och forskningssyn.Tre centrala analytiska tem an kunde identifieras i intervjuerna på grundval av dessa tem an.
D o k to ran d tillv aro n är fu n d a m ental osäker och diffus. Vad är m an egentligen som doktorand: student, m edarbetare, självständig forskare eller m arginalexistens? A lla dessa identiteter förekommer i Karlssons studie, och de växer fram i ett samspel mellan indivi den och den institutionella miljön. Vidare präglas forskarutbildningen av kam pen för en position inom forskningssystem et, vilket tar sig praktiska uttryck i form av skrivande och sökande efter erkännande och m eritering. D en som har svårt att hantera denna strid för synlighet har också svårt att hävda sig och tenderar att marginaliseras i syste met. Slutligen finns det betydande variationer beroende på fas i av handlingsarbetet och beroende på äm nen och områden: naturvetare
83
Böcker & rec e ns io ne r
ingår i allmänhet i välstrukturerade sam m anhang, liksom samhällsve tare m edan hum anister finns i ett m er frag m en terat sam m anhang. D etta i sig avspeglar också olika syn på doktoranden och avhand lingen, om d et är institutionens angelägenhet eller den enskilde doktorandens ansvar. D en breda teorigenom gången används alltså inte särskilt aktivt i analysen. Därtill är den alltför stor och em piriskt svårhanterlig. Teoridiskussionen står därför i huvudsak på egna ben. I den empiriska delen fram träder Karlsson istället p rim ärt som en forskningspolitiskpolicyanalytiker med en orientering m ot att studera hur forskningssystemet påverkats av bredare rekrytering och strängare produktivitetsm ål sam tidigt som de klassiska akadem iska idealen fortfarande hålls högt (avancerad
publicering, nyhetsvärde och ori ginalitet med mera). H an belyser också den marginelles position i fo rsk n in g ssy stem et och dennes bidrag till forskningspraktiken i en tid av motsättningar mellan politiskt bestäm da mål och institutionalise rade praktiker. H är hade det dock varit värdefullt m ed k o m p lette rande m aterial kring handledaren, institutionen, avdelningen, forsk- ningslinjerna och finansieringen, liksom m er av intensivstudier av m iljö ern a i vilken socialisation skedde och uppföljande intervjuer och observationer. D et vi får veta om den institutionella miljön är vad de intervjuade berättade, vilket na turligtvis säger en del men knappast allt om hur institutionerna faktiskt är uppbyggda och strukturerade. Författarens bibliom etriska k u n nande kunde också ha använts för
en fördjupad förståelse av de olika institutionsm iljöernas nätverk och produktivitet.
L åt inte dessa kritiska synpunk ter skym ma betydelsen av Peder Karlssons originella och innovativa studium av inträdet i forskarsamhäl let. Genom en inkännande analys av hur forskarsamhället tar em ot nya medborgare och hur dessa formas visar han på den ömtåliga balansen m ellan innovation och stabilitet inom forskningssystemet, och på de känsliga mekanismer som skapar stabilitet m en också utrym m e för förändring och lärande hos både individer och sociala system.
M a t s B e n n e r ; F o r s k n in g s p o li tis k a in s titu te t, L u n d s u n iv e r s i te t
Nästa nummer av SF...
h a n d l a r b l a n d a n n a t o m popu l ä r k u l t u r o c h...kom m er i juni
*
84
Böcker & r ec e n si on er
I k r ä f t a n s te c k e n .
En h is to rie s o c io lo g is k s tu d ie a v c a n c e r fo r s k n in g e n s s a m h ä lle lig a v illk o r i S v e rig e och USA u n d e r 1 9 0 0 - ta le t
G ö t e b o r g St udi es in S o c i o l o g y (2 0 0 2)
ISBN 9 1 - 9 7 4 1 0 6 - 2 - 4
Det h a r s a g t s att varje tid har sin karaktärssjukdom. E n sjukdom som inte bara fyller befolkningssta- tistikens dödsorsakskolumner, utan som även kan sägas utgöra något av en symbolisk representation för tidsandan och som indirekt påverkar såväl den m edicinska vetenska pens som den offentliga vårdens inriktning. Även om cancer är en sjukdom som alltid har funnits kan det inte råda något tvivel om att den i epidemiologiskt, vetenskap ligt och sociokulturellt hänseende hö r 1900-talet till. E n åldrande befolkning, en minskad dödlighet i andra sjukdomar och förändringar när det gäller livsstil och kostvanor har m edfört att antalet m ännis kor m ed cancer ökat. Sam tidigt h ar fö rb ä ttra d e m ö jlig h eter a tt diagnostisera och behandla can cersjukdomarna lett till att antalet registrerade cancerpatienter ökat. C ancer har därm ed blivit ett allt större sam hällsproblem , förutom
det personliga lidande sjukdomen för m ed sig för de drabbade.
D et är därför glädjande att Anders Persson i avhandlingen I kräftans
tecken givit sig i kast m ed en del
av de kom plexa frå g o rn a k rin g cancerforskningens historia under 1900-talet. Syfte med avhandlingen är för det första att genom föra en explorativ studie av forskningsfinan sieringens infrastruktur eller lite mer bestämt ”att undersöka vilka sociala, ekonomiska och politiska betingelser som förelegat för cancerforskningen un d er 1900-talet, h u r dessa b e tingelser vuxit fram och vilken betydelse de haft för utvecklingen av forskningens olika grenar och perspektiv”. E tt m er distinkt syfte är att jämföra utvecklingen i Sverige och U SA utifrån iakttagelsen att d en svenska can cerfo rsk n in g en till en betydande del finansierats av frivilligorganisationer, m edan statliga anslag varit grunden för forskningen i USA.
M e to d e n k arak täriseras som historisk konkretiserande socio logi, m en är även inspirerad av det forskningsfält som b ru k ar kall- las vetenskaps- och teknikstudier (STS). Fokus läggs på hu r olika teorier utvecklats inom cancerforsk ningen, de olika aktörernas m otiv och intentioner tolkas och viktiga b ry tp u n k te r in o m fo rsk n in g e n identifieras. M aterialet består av verksamhetsberättelser från berörda organisationer, offentligt tryck av skilda slag, tidskriftsartiklar, själv biografier och intervjuer. Studien av cancerforskningens utveckling i U S A baseras på s e k u n d ä rlit teratur.
D e teoretiska utgångspunkterna i avhandlingen beskrivs som plura listiska. T anken på vetenskapens a u to n o m i, M e rto n s m o d ell för analys av forskarsamhällets interna norm system och etablerandet av ett sakkunnigsystem för styrning av fo rsk n in g , k o m b in eras m ed v etenskapssociologiska analyser av h u r m akten över forskningen förskjutits från den akadem iska k ulturen till byråkratiska, k o m m ersiella och civila om råden av sam hället. E tt socialkonstrukti- vistiskt perspektiv används för att belysa på vilket sätt en fråga blir till ett socialt eller samhälleligt problem. Relationen mellan forskarsamhället och politiker studeras m ed hjälp av begreppet socialt kontrakt och spelet kring detta analyseras ur ett aktörs-struktur-perspektiv.
F ram till slutet av 1930-talet
85
Böcker & rec e n sio ne r
spelade staten en mycket blygsam roll när det gäller finansieringen av can cerfo rsk n in g en och c a n cerbehandlingen. M en under det kom m ande decenniet skulle detta i grunden förändras. I U SA ledde engagem anget i andra världskriget till en nationell mobilisering av den statliga forskningspolitiken. Aven om kriget inte spelade samma roll i Sverige var även här 40-talet en tid av påtagligt ökad forskningspolitisk verksam het. B akgrunden var en övertygelse om forskningens allt större betydelse för samhällsutveck lingen, samt det inomvetenskapliga behovet av en in fra stru k tu r för forskningen i form av lab o rato rier och dyrbar utrustning. Anders Person m enar även att ett socialt kontrakt tog form vid denna tid m ed innebörden att staten hade ett övergripande ansvar för forskning ens finansiering, m edan besluten om vilken typ av forskning som skulle prioriteras skulle överlåtas till forskningens företrädare.
I kapitel 6 behandlas frågan om varför finansieringen av cancerforsk ningen i U SA under seklets andra hälft i så stor utsträckning dom i nerats av en statlig aktör, N ational Cancer Institute, trots att inslaget av donationer varit så stort inom andra områden. Svaret blir att de externa aktörerna valde en annan strategi, näm ligen att verka inom och genom statliga organ, istället för att bygga upp egna stiftelser. På det sättet kunde man förmå politikerna att göra om fattande satsningar och
sam m antaget kunde m an därm ed ge en vision om en snar lösning på cancerproblemet, även om flertalet forskare var tveksam m a inför en sådan optimism.
D et centrala kapitel 7 behandlar Riksföreningen för kräftsjukdomar- nas bekäm pande (Cancerfonden) och den svenska cancerforskningen. D en äldre cancerföreningen och verksam heten vid ju b ileu m sk li- nikerna var främ st inriktade m ot terapeutisk forskning, och i början av 50-talet diskuterade riksdagen ett förslag om inrättandet av ett särskilt institutet inriktad m ot grundforsk ning kring cancer. D etta gick dock inte igenom och istället bildades Riksföreningen på enskilt initiativ, som förutom stöd till forskningen skulle arbeta med upplysningsverk sam het. Riksföreningens styrelse hade A ugust L indberg från L O som ordförande och sedan var olika folkrörelser, näringslivet, medievärl den, forskningen och till och m ed regeringen representerade.
U nder hela 1960-talet var Riks föreningen den största finansiären av svensk cancerforskning, medan d et m edicinska fo rsk n in g sråd et svarade för en mycket liten summa. D å d e t am erikanska stö d e t var vikande fanns dock vissa farh å gor för brist på medel. E n större insam ling planerades, sam tid ig t som några ledande företrädare för medicinen menade att forskningen prim ärt borde finansieras av staten. Under 1970-talet skedde så en mar kant förändring genom att en allt
större andel av cancerforskningen finansierades genom de statliga forskningsråden. Kapitlets slutsats är att det sociala kontraktet mellan staten och forskare bestått under hela tidsperioden, dvs staten åtog sig att svara för finansieringen av forskningen m edan forskarna be stämde över dess inriktning.
I kapitel 8 skildras hur tanken på att miljöfaktorer kan orsaka cancer präglade vissa delar av cancerforsk ningen m ed början på 1950-talet, men fram förallt från m itten av 70- talet. Kring 1980 kan m an spåra en förskjutning i intresset från yttre miljöfaktorer till livsstilsrelaterade beteenden som kunde tänkas orsaka cancer och enligt Cancerkommitténs bedöm ning från 1984 svarade de senare för en mycket stor andel av cancerfallen.
I slu tk ap itlet knyts de e m p i riska resultaten till avhandlingens ursprungliga frågeställningar och perspektiv. Cancerfrågans behand ling under 1900-talet hävdas väl illustrera den använda analysmo dellen för hur ett ”socialt problem” uppkommer. Frågan om relationen mellan statlig finansiering och frivil lig eller filantropisk sådan behandlas, liksom de grundläggande föränd ringarna i forskningens villkor efter andra världskriget och etablerandet av ett mycket robust ”socialt kon tra k t” mellan staten och forskarna. D etta har medfört att det varit svårt för utom stående att påverka den svenska forskningspolitiken, medan det amerikanska samhällets organisa
86
Böcker & r ec e n si on er
tion har läm nat större utrym m e för enskilda aktörer.
Illl
Läsningen av A nders Perssons av handling störs en del av att texten inte är helt färdigredigerad. D e t finns en hel del enkla korrekturfel, men också grammatiska misstag och syftningsfel. Noternas utform ning varierar, liksom användningen av versaler i engelska b oktitlar och p u n k te r vid förkortningar. M e n denna typ av problem delar Ikräftans
tecken m ed flertalet avhandlingar
och det är bara att konstatera att det inte längre verkar funnits tid för en sista g en o m arb etn in g av m anuskriptet, vilket förm odligen m edför att boken förlorar en del läsare utanför akademin.
Vissa avsnitt brister också när det gäller källkritik. T ill exempel borde frågan om vilka slutsatser som kan dras av innehållet i riksdagsm otio ner och enkla frågor ha diskuterats m er kritiskt. A vhandlingens b e synnerligaste avsnitt är dock den raljerande polem ik som förs m ot den svenske utbildningsm inistern. D etta textavsnitt hade kunna passa som debattartikel i en dagstidning, m en borde här ha fallit offer för handledarens rödpenna.
E n fråga m an ställer sig vid läs ningen av avhandlingen är vilken typ av forskning och forskningstradition den representerar. D en anknyter direkt till det RolfThörnqvist kallat historisk konkretiserande socio
logi, som närm ast påm inner om det em piriskt förankrat historiska berättande som utm ärker en del äldre historieforskning.
D enna typ av dokum enterande historieforskning har ett självklart värde, m en när en sociologiskt skolad forskare arbetar m ed his toriskt m aterial kan m an kanske förvänta sig en m er teoretiskt och analytiskt genom tänkt m etod. E n m er tydlig diskussion om varför studien lagts upp på det sätt som sk ett och vilka tra d itio n e r som de olika valen u tg år ifrån hade utan tvekan stärkt avhandlingen. Generellt hör avhandlingen hemma i en vetenskapssociologisk tradition, även om inslagen av vetenskapshis toria är betydande. M ed hänsyn till utvecklingen inom dessa forsk ningsom råden är det dock något förvånande att läkemedelsindustrin och den medicintekniska industrins betydelse för cancerforskningen inte behandlas.
N är det gäller författarens orien tering i forskningsläget så är den helt rimlig när det gäller den specifika litteraturen om cancerforskningens historia, m en har betydande brister när det gäller näraliggande områden. D en medicinhistoriska forskningen om likartade sjukdom styper och vetenskapsom råden är frag m en tariskt redovisad. D etsam m a gäller litteratur som hade kunnat bidra till att ge en m er tydlig teoretisk ram för framställningen, till exempel när det gäller samspelet mellan sociala rörelser och statliga m yndigheter
liksom forskningspolitikens all m änna historia.
E tt ce n tra lt inslag i av h an d lin g en är stu d ien av relatio n en m ellan statlig och organisations- baserad finansiering av forskning. J ä m fö re ls e n m e lla n U S A o c h Sverige visar här, m åhända något förvånande, att staten har haft en viktig roll i USA medan den svenska forskningen varit m er beroende av insamlade medel och donationer. D et är förmodligen helt riktigt att detta delvis hänger sam man med att cancersjukdomen i U SA kom att uppfattas som en nationell an gelägenhet och rent av ett h o t m ot nationens överlevnad och styrka.
M ed hjälp av den litteratur som finns om olika typer av sociala rö relser borde det ha gått att kom m a lite längre i analysen av skillnaderna mellan dessa länder. D et är möjligt att organisationsformerna inte är av avgörande betydelse, utan det är de relationer som utvecklas mellan olika aktörer inom om rådet som i praktiken form ar besluten.
E n annan o m stän d ig h et som hade k u n n a t bli förem ål för en fö rd ju p ad analys gäller a tt den svenska cancerforskningen drogs in i populärkulturella evenemang som Hylands hörna, vilket inom andra om råden varit m er u tm ärk an d e för d e t am erik an sk a sam hället. Komparativ kulturanalys är dock ett mycket svårt forskningsområde och det är lätt att, som A nders Persson själv gör vid några tillfällen, hemfalla till schablonmässiga formuleringar
om respektive land.
Även om avhandlingens äm ne gäller forskningens finansiering finns det ändå anledning att efter lysa en m er ingående diskussion om de vetenskapliga förändringar som ägde rum under den aktuella tidsperioden.
D iskussionen om cancersjuk d o m arn as orsaker b erö r nästan alla större m edicinska teoretiska fr å g o r u n d e r 1 9 0 0 -ta le t, fr å n bak terio lo g isk a fö rk larin g ar till modern genetik. I likhet med många historiska eller sociologiska studier av 1900-talets medicin blir ”forsk ning” här något av en oberoende variabel, trots a tt den teoretiska utvecklingen troligen var något av en centrala förändringsfaktor även när det gäller vetenskapens politiska och sociala betydelse. Fram förallt hade en större uppm ärksam het på te k n ik - och m etodutvecklingen inom cancerterapin förm odligen tydliggjort behovet av ett fördju p at studium av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för cancerforskningen.
I diskussionen om den svenska cancerforskningens finansiella or ganisation påstås att denna varit beroende av korporativism en i det svenska sam hället. D e tta m åste anses vara ett ganska kontroversiellt uttalande, särskilt som inte andra möjliga förklaringar till samspelet m ellan olika aktörer på om rådet prövas. Kanske hade det varit rim ligare att beskriva relationen mellan dessa genom att säga att det fanns
en ideologisk konsensus i dessa frågor mellan forskare, politiker och organisationsföreträdare.
Illl
Avhandlingen Ikräftans tecken är en intressant och betydelsefull studie av can c e rfo rsk n in g e n och dess finansieringsform er under 1900- talet. A vhandlingens styrka ligger i en em piriskt förankrad historisk framställning baserad på ett omfat tande källmaterial och med ett långt tidsperspektiv.
D ärem ot har jag h aft anledning att sätta en del frågetecken kring valen av te o re tis k a p e rs p e k tiv och h u r dessa får konsekvenser för analysen; alternativa synsätt och fö rk la rin g sm o d e lle r b o rd e ha diskuterats. K om parationens metodologiska problem diskuteras inte och förankringen i näralig gande forskningsom råden är inte helt tillfredsställande.
U r historisk synvinkel kan man här som alltid önska m er av kon- textualisering och inplacering i ett såväl medicin- som välfärdspolitiskt sam m anhang. M e n självfallet är detta en värdefull avhandling, som säkert kom m er att stimulera andra att göra liknande fallstudier kring hur en sjukdom får sin plats i det kulturella, vetenskapliga och forsk- ningspolitiska rum m et.
R o g e r Q v o r s e ll, L in k ö p i n g s u n iv e r s i te t
