Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15 hp
Att leva med kvarvarande urinkateter
Lisa Magnusson och Oskar Niklasson
Humanvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar
391 82 Kalmar
Kurs: Omvårdnad – uppsats 15hp
Att leva med kvarvarande urinkateter
Lisa Magnusson och Oskar Niklasson
SAMMANFATTNING
Kvarvarande urinkateterisering i form av KAD eller suprapubiskateter är en vanlig behandlig vid olika problem med urinvägarna. Författarna har i en systematisk litteraturstudie med innehållsanalys som metod haft som syfte att belysa erfarenheter hos människor som levt med kvarvarande kateter under en längre tid. Vi har sett att bristen på kunskap om dessa
människors erfarenheter och livsvärld är ett omvårdnadsproblem som kan innebära ett lidande för dessa människor. Huvudresultaten är att livet med kateter kan ge erfarenheter av både negativ och positiv art. Erfarenheter vi valt att lyfta fram har delats in i fyra kategorier och är främst av vardaglig karaktär. Detta innebär bland annat underlättande och hämmande
erfarenheter i sociala sammanhang. Vi har även sett att kunskap och information påverkar det dagliga livet. Slutsatsen är att det går att lära sig leva med en kvarvarande kateter, men att det tar tid. Det är nödvändigt med mer omvårdnadsforskning på detta område.
Innehåll
1. Inledning ... 4
2. Bakgrund... 4
2.1. Indikationer för kateterbehandling ... 4
2.2. Presentation av de olika kateterformerna ... 5
2.3. Förekomst av kateterbehandling ... 5 2.4. KASAM ... 6 2.5 Livsvärld... 6 3. Problematisering ... 7 4. Syfte ... 7 5. Metod... 8 5.1. Systematisk litteraturstudie ... 8 5.2. Urval... 8 5.2.1 Inklusionskriterier ... 8 5.2.2. Exklusionskriterier ... 9 5.3. Genomförande... 9 5.4. Kvalitetsgranskning... 10 5.5. Dataanalys ... 11 5.6. Etiskt ställningstagande... 12 6. Resultat... 13 6.1. Vardaglighet ... 13
6.1.1. ”Det är som att ta på sig strumporna” ... 13
6.1.2. ”Det gäller att klara av det dagliga livet” ... 14
6.2. Katetern är något främmande: ”Jag ville bara rycka ut den” ... 15
6.3. Befrielse/hämning: ”Jag kan komma ut, men...”... 15
6.4. Kunskap: ”Det är så mycket som jag inte fick veta”... 17
7. Diskussion ... 18
7.1. Resultatdiskussion... 18
7.2. Fortsatt forskning - Kliniska implikationer... 21
7.3. Metoddiskussion... 21
8. Slutsatser och avslutande kommentar... 23
Referenser ... 25 Bilaga 1: Artikelmatris
4
1. Inledning
Författarna till denna litteraturstudie har under både arbetsliv och klinisk praktik under utbildningen till sjuksköterska träffat på åtskilliga människor som lever med en kvarvarande urinkateter. Vi har också reflekterat över att många sjuksköterskor, vårdlärare och annan vårdpersonal gjort anmärkningen att kvarvarande urinkateterbruk är något som knappast förekommer utan är en del av det förgångna.
Vår tanke var att dessa människor ofta blev förbisedda och att deras erfarenheter inte kom fram. Därför väcktes intresset att belysa erfarenheterna hos människor med kvarvarande urinkateter.
2. Bakgrund
2.1. Indikationer för kateterbehandling
Den vanligaste anledningen till behandling med kvarvarande kateter är akut urinretention eller operativa ingrepp. Vid dessa indikationer blir behandlingstiden ofta kortvarig och personen är vanligen utan kateter när han eller hon lämnar sjukhuset. Det finns dock indikationer där det är befogat att behandla människor med kvarvarande kateter under längre tid och dessa är bland andra kronisk urinretention där intermittent kateterisering inte är möjlig (Almås & Gjerland, 2001). Kronisk urinretention kan uppkomma till följd av flera olika orsaker. Det kan vara mekaniska faktorer i form av förträngningar i urinröret till exempel vid
prostataförstoring. Neurologiska faktorer i form av skador i centrala nervsystemet kan också orsaka kronisk urinretention (Almås & Gjerland, 2001).
Urininkontinens är egentligen ingen indikation för behandling med kvarvarande kateter men kan övervägas om den kvarvarande katetern uppenbart förbättrar livskvaliteten för bäraren (Hellström & Lindehall, 2006). Behandling med kvarvarande kateter ordineras alltid av läkare.
5
2.2. Presentation av de olika kateterformerna
För kateterisering av urinblåsan kan flera olika metoder användas. Vanligast är kateter à demeure (KAD) och suprapubisk kateter. KAD är en form av kvarvarande kateter som förs upp genom urinröret till urinblåsan för dränage. En KAD kan ligga i urinblåsan upp till 12 veckor beroende av vilket ytskikt som används. Det innebär att katetern måste bytas minst var 12:e vecka men kan också bytas oftare eller vid behov. Suprapubisk kateter är en kateter som dränerar blåsan genom att katetern läggs in genom bukväggen till blåsan (Almås & Gjerland, 2001). Suprapubisk kateter kan med fördel användas för att undvika skador på urinröret och suprapubisk kateter underlättar också sexuallivet (Hellström & Lindehall, 2006).
Till slangen kopplas en urinuppsamlingspåse, denna påse måste alltid tas med över allt. Urinuppsamlingspåsarna finns i olika storlekar och modeller
(sjukvårdsrådgivningen/handboken). Vanliga komplikationer till kateterbehandling är till exempel urinvägsinfektion och upphävt flöde i katetern, urinstopp (Hellström & Lindehall, 2006).
2.3. Förekomst av kateterbehandling
Långtidsbehandling med kvarvarande urinkateter har minskat kraftigt de senaste decennierna men siffror från 90-talet visar att cirka fem procent av de geriatriska patienterna lever med kvarvarande kateter (Hellström & Lindehall, 2006). Denna procentsiffra torde stämma väl överens med förhållandena på svenska äldreboenden även idag, bland annat har en
kartläggning inom Hägersten- Liljeholmens stadsdelsförvaltning från 2008 visat att av 2266 boende i äldreboenden och i hemsjukvården hade 5,2 % KAD (Hägerstens-Liljeholmens stadsdelsförvaltning, 2008). Det är således en relativt stor grupp människor som lever med kvarvarande kateter.
6
2.4. KASAM
Att skapa begriplighet och sammanhang i de personliga erfarenheterna är ett centralt begrepp i Antonovskys teori om känslan av sammanhang (KASAM). Enligt denna teori uppstår vid sjukdom eller dramatiska händelser en obalans som på något sätt måste hanteras. En stark känsla av sammanhang är enligt Antonovskys teori en underlättande faktor till att skapa strategier för att bemästra kriser eller dramatiska händelser (Tamm, 2002). Känslan av
sammanhang består av tre huvudkomponenter: hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. För att öka graden av dessa komponenter behövs resurser, från den egna personen och till exempel i form av stöd från familj, närstående och andra (Antonovsky 2005).
En förståelse för hur människor använder olika bemästrandestrategier för mer eller mindre kroniska tillstånd som kan upplevas som stigmatiserande ses av Joachim & Acorn (2000) som grundläggande för en individanpassad vård. Att uppmärksamma och möta människor i deras sjukdom eller lidande är en central funktion för sjuksköterskan (Socialstyrelsen, 2005). Detta kan ses som att vara en resurs i analogi med KASAM-resonemanget ovan.
2.5 Livsvärld
Livsvärldsperspektivet är ett vetenskapligt paradigm som utvecklades av teoretikerna Husserl och Merleau-Ponty under 1960- och 70-talen. Ur ett livsvärldsperspektiv beskrivs världen utifrån upplevelser; människans livsvärld definieras av upplevelser hon får och erfarenheter hon gör i vardagen (Dahlberg & Drew 1997). Livsvärlden kan definieras som den verklighet vi lever i och ser som självklar. Den kan anses vara mer än bara de fysiska omständigheterna runt omkring oss, den är avsevärt mycket mer komplex (Bengtsson 1998). Ur ett holistiskt vårdperspektiv är det viktigt att ta reda på och bejaka människans livsvärld och inte låta denna få mindre betydelse än kliniska aspekter (Dahlberg & Drew 1997).
Livsvärldsansatsen i en praktisk verklighet kan innebära att sjuksköterskan lyssnar med intresse och delar människans verklighet, berättelse och livshistoria utifrån dennes perspektiv (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg 2003).
7
3. Problematisering
Den kunskap om kvarvarande urinkateterformer som finns och som ingår i undervisningen på sjuksköterskeprogrammet fokuserar på insättande av, avveckling av och skötsel av olika former av urinvägskatetrar. I ämneslitteraturen saknas däremot information om hur
kvarvarande urinkateterbehandling upplevs och påverkar livsvärlden för de människor som lever med kvarvarande urinkateter under en så lång tid att den kan betraktas som permanent. Vi tror, grundat på vår förförståelse, att sjuksköterskans brist på medvetenhet om dessa människors livsvärld och erfarenheter kan leda till onödigt lidande hos denna grupp av människor och att detta är ett omvårdnadsproblem.
Det centrala i sjuksköterskans yrkesutövning är att ge god omvårdnad med ett
helhetsperspektiv på människan. Detta kan ses som ett perspektiv som fokuserar människans livsvärld. Med tanke på detta holistiska synsätt framstår okunskapen om hur människor upplever livet med kvarvarande urinkateter som en allvarlig kunskapslucka. Därför blir det ur ett omvårdnadsperspektiv särskilt viktigt att söka kunskap om vilka erfarenheter dessa
människor har.
Vår uppfattning, grundad på erfarenheter från praktik och arbetsliv, är att urinkatetern för många personer kan upplevas som en stor förändring i vardagen. Vi kan anta att kvarvarande urinkateter påverkar människors livssituation och dagliga liv. Att genom en litteraturstudie belysa dessa erfarenheter är både viktigt och intressant.
4. Syfte
Syftet med studien är att utifrån forskningsresultat belysa erfarenheter av att ha urinkateter hos människor som levt med kvarvarande urinkateter under en sådan tidsrymd att den kan betraktas som permanent.
8
5. Metod
5.1. Systematisk litteraturstudie
Den systematiska litteraturstudien är en metod som innebär en sammanställning, värdering och analys av all litteratur inom ett visst forskningsområde. Den skiljer sig från en allmän litteraturstudie eller litteraturgenomgång genom det genomtänkta och systematiska sökandet efter artiklar, den kritiska värderingen av artiklarna och den systematiska analysen av artiklarnas resultat (Forsberg & Wengström, 2008).
Målet för forskaren som gör en systematisk litteraturstudie är dels att sammanställa all forskning som finns inom ett forskningsområde, dels att väga samman resultaten från denna forskning och genom denna sammanvägning skapa en helhetsbild av forskningsläget. Dessutom försöker forskaren åstadkomma en syntes av resultaten från de artiklar han eller hon granskat för att skapa ny kunskap (Forsberg & Wengström, 2008).
En systematisk litteraturstudie skall ha ett klart formulerat syfte. Sökförfarandet skall utformas så att alla för syftet relevanta artiklar hittas i sökningen. Artiklarna måste sedan kvalitetsbedömas, och endast de artiklarna med tillräckligt hög kvalitet inkluderas. Artiklarnas syfte, metod, frågeställning, mätinstrument, analys och tolkning granskas och även andra aspekter som studiens ålder och kliniska relevans bör beaktas (Forsberg & Wengström, 2008).
5.2. Urval
5.2.1 Inklusionskriterier
Artiklarna ska vara skrivna på svenska eller engelska och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Artiklarna ska lägga fokus på personer som har eller har haft behandling med kvarvarande urinkateter i form av KAD eller suprapubiskateter. Vidare ska artiklarna fokusera vuxna personers erfarenheter av att ha levt med kvarvarande urinkateter under längre tid. Med vuxna menas personer över 18 år.
9 5.2.2. Exklusionskriterier
Artiklar som berör personer med intermittent urinkateterisering har exkluderats. Vidare har artiklar som haft ett klart medicintekniskt fokus exkluderats. Även artiklar där
urinkateterbehandlingen haft tillfällig karaktär har exkluderats.
5.3. Genomförande
Initialt gjordes provsökningar med en mängd sökord. Sökorden valdes ut efter ett antal provsökningar. Tidigt i provsökningarna framkom att den omvårdnadsforskning som fanns kring patienterfarenheter av att leva med kvarvarande urinkateter var mycket begränsad. Databaserna Cinahl, PsychInfo och PubMed genomsöktes med sökorden urinary catheter, experience och nursing. Samtliga sökord trunkerades för att få maximal bredd i sökningen. De slutliga söktermerna blev således urinary catheter*, experience* och nurs*. Sökorden
kombinerades med varandra och när sökresultatet understeg hundra titlar lästes dessa. Vidare läste vi abstracten på de artiklar som var relevanta med vårt syfte. Efter det första intryck som abstract-läsningen gav läste vi översiktligt igenom artiklarna i sin helhet för att få ett första intryck om artiklarna passade till vårt syfte. De artiklar som fortfarande bedömdes relevanta i förhållande till vårt syfte och våra inklusionskriterier togs med i kvalitetsgranskningen. I Cinahl lästes 84 titlar och13 abstract varav åtta artiklar lästes i sin helhet. En av dessa bedömdes inte hålla vetenskaplig kvalitet okulärt och exkluderades därför. Sökningen i Cinahl resulterade slutligen i sju artiklar som kvalitetsgranskades.
I PsychInfo lästes 18 titlar och fyra abstract. Ingen artikel lästes i sin helhet. Tre titlar visade sig vara dubbletter från sökningen i Cinahl. Vi fann inga artiklar som
kvalitetsgranskades.
I PubMed lästes 95 titlar och fem abstract av vilka en artikel lästes i sin helhet . Fem titlar var dubbletter från sökningarna i Cinahl och PsychInfo. Sökningen i PubMed resulterade slutligen i en artikel som kvalitetsgranskades.
Vi har dessutom genomfört manuella sökningar genom att läsa referenser ur artiklar vi funnit i databaserna. De titlar som verkade relevanta har vi sökt efter genom riktad
10 ytterligare tre artiklar som kvalitetsgranskats. Totalt inkluderades elva artiklar i
litteraturstudien.
Tabell 1.
Cinahl 080905
Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar
1. Urinary catheter* 1594 0 0 0 0 0 2. Experience* 90914 0 0 0 0 0 3. Nurs* 413510 0 0 0 0 0 4. 1+2 84 84 13 8 7 7 5. 3+4 45 45 0 0 0 0 Psychinfo 080905
Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar
1. Urinary catheter* 45 0 0 0 0 0 2. Experience* 416620 0 0 0 0 0 3. Nurs* 114710 0 0 0 0 0 4. 1+2 22 22 2 0 0 0 5. 3+4 18 18 4 0 0 0 PubMed 080912
Sökord Antal träffar Lästa titlar Lästa abstract Lästa artiklar Granskade artiklar Inkluderade artiklar
1. Urinary catheter* 11708 0 0 0 0 0 2. Experience* 470354 0 0 0 0 0 3. Nurs* 499942 0 0 0 0 0 4. 1+2 732 0 0 0 0 0 5. 3+4 95 95 5 1 1 1
5.4. Kvalitetsgranskning
Efter en första genomläsning av artiklarna genomfördes en systematisk kvalitetsgranskning med stöd av relevanta granskningsmallar. För artiklar med kvalitativ metod användes en mall
11 ur Forsberg & Wengström (2008). För artiklar med kvantitativ metod användes en mall ur Willman, Stoltz och Bahtsevani (2002).
Kvalitativa artiklar granskades med stöd av modifierade granskningsfrågor från
granskningsmallen. Vi modifierade granskningsmallen så att frågorna kunde besvaras med ja eller nej. Exempelvis ”Finns det beskrivet var undersökningen ägde rum”. Varje ”ja”-svar gav ett poäng och varje ”nej” gav noll poäng. Varje kvalitativ artikel kunde maximalt få 19 poäng. Kvantitativa artiklar granskades genom att granskningsmallen modifierades på så sätt att endast de frågor som var relevanta för de studier vi valt besvarades. Till exempel har frågor rörande randomisering och kontrollgrupper lyfts ut ur granskningsmallen då de granskade studierna genomgående var icke-experimentella. Endast de frågor som gått att besvara med ”ja” eller ”nej” har inkluderats. Frågor om patientkarakteristika har omformulerats till ”ja/nej”-frågor, till exempel ”finns ålder hos respondenterna beskrivet?”. Frågorna
poängsattes sedan med ett poäng för varje ”ja” respektive noll poäng för varje ”nej”, maximalt kunde de kvantitativa artiklarna få 13 poäng.
Sammanfattningsvis har den kvalitativa granskningsmallen 19 poäng som maxpoäng medan den kvantitativa granskningsmallen har 13 poäng som maxpoäng. Willman et al (2002) föreslår att kvalitetsgranskningen kan värderas efter procent, procentsatsen de föreslår är att 80-100% av maxpoäng innebär hög kvalitet, 70-80% av maxpoäng innebär medelhög kvalitet medans procentsats under 70% av maxpoäng innebär lågkvalitet.
Nio av de granskade artiklarna hade hög kvalitet medan två av de granskade artiklarna hade medelhög kvalitet och noll av de granskade artiklarna låg kvalitet. Vi har valt att
inkludera de artiklar som haft hög eller medelhög kvalitet. Slutligen har vi inkluderat samtliga elva artiklar som granskats i studien.
De modifierade mallarna finns som bilaga (bilaga 2).
5.5. Dataanalys
Vi har använt oss av ett arbetssätt som bäst kan beskrivas som en innehållsanalys. Enligt Forsberg & Wengström (2008) är innehållsanalys ett systematiskt sätt att klassificera data för att kunna kartlägga mönster och teman. För att få en övergripande bild av artiklarna lästes de
12 översiktligt av oss var för sig. Därefter träffades vi och samtalade om artiklarna. Var och en av oss hade då reflekterat och skrivit anteckningar om artiklarnas huvudfynd och resultat. Anteckningarna och reflektionerna jämfördes och vi försökte urskilja gemensamma nämnare i artiklarnas innehåll. De anteckningar vi förde fokuserade de olika erfarenheterna hos deltagarna i studierna. Utifrån dessa anteckningar formulerades sedan analysfrågor. Vilka erfarenheter hos deltagarna är framträdande? Finns det erfarenheter som återkommer i flera artiklar?
Vi kom fram till att huvudfynden i artiklarna som var förknippade med deltagarnas erfarenheter av att leva med urinkatetern kunde delas in i olika kategorier vilka vi valt att kalla vardaglighet, kunskap, urinkatetern är något främmande och befrielse/hämning. Utifrån dessa kategorier formulerades nya, specifika analysfrågor: vad i texterna berör deltagarnas erfarenheter om vardaglighet? Vad berör deltagarnas erfarenheter om kunskap? Vad berör deltagarnas erfarenheter om att urinkatetern är något främmande? Vad berör deltagarnas erfarenheter om att urinkatetern ger bäraren ökad befrielse eller minskad rörelse? Dessa frågor användes under en förnyad, noggrann läsning. Samtliga passager som berörde dessa
kategorier lyftes ut och sammanställdes i ett samlingsdokument.
Kategorierna som beskrivs ovan har använts som rubriker i resultatredovisningen.
5.6. Etiskt ställningstagande
Samtliga studier som ingår i denna systematiska litteraturstudie har publicerats i erkända vetenskapliga tidsskrifter. De har också i och med accepterandet till nämnda tidsskrifter genomgått en etisk granskning.
Vi har försökt att presentera resultat och slutsatser på ett balanserat sätt, som innebär att ingenting förtigits eller förstorats. Artiklarna sparas av författarna och kan begäras vid behov.
13
6. Resultat
6.1. Vardaglighet
6.1.1. ”Det är som att ta på sig strumporna”
Människor som lever med kvarvarande urinkateter upplever en omställning i livet i samband med att de får urinkatetern. Man kan likna omställningen att leva med urinkateter med att ändra livsstil, på ett sätt som att det blir en del av den dagliga rutinen (Godfrey, 2008; Kralik, Seymour, Eastwood & Koch, 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Roe, 1990; Sweeney,
Harrington & Button, 2007; Wilde, 2001; 2003:a; 2003:b).
I ljuset av att människor tidigare haft olika problem med urintömningen känner de sig nu som normala igen, förutom att urinen nu går genom en slang i stället (Godfrey, 2008).
Urinrörets normala funktion har alltså ersatts av en ”slang”. Liknande språkliga uttryck för vardaglighet förekommer också. Genom att kalla urinkatetern ”en del av mig” har individen kommit till en punkt i medvetenheten där urinkatetern har blivit accepterad och blivit en del av kroppen (Sweeney et al., 2007; Wilde, 2001; 2003:a; 2003:b).
Att livet med en kvarvarande urinkateter efter en tid blir en del av vardagen innebär också att katetern är något man förhåller sig till på olika sätt. Exempelvis kan man välja att bära urinkatetern runt halsen och kalla det sitt halsband eller låta sina barnbarn leka med kateterpåsen (Sweeney, 2008, Wilde, 2003b). Genom att döpa urinkatetern till smeknamn eller låta andra människor göra sig förtrogna med katetern väljer individen således att inte tabubelägga den, utan tvärtom lyfta fram den som en naturlig del av vardagen.
Det finns individer som strävar efter en inställning som ger sken av att det inte finns något val annat än att använda urinkatetern; det gäller att klä på sig och gå ut och njuta av livet. Urinkatetern är en förändring, men man kan välja hur man ska förhålla sig till denna förändring (Wilde 2003:a). Vissa bryr sig inte om ifall andra ser urinkatetern eller
kateterpåsen, utan de är övertygade om att livet måste gå vidare trots den omställning som urinkatetern innebär (Kralik et al., 2007).
Urinkatetern kan påverka individens dagliga liv på ett negativt sätt. Exempel på detta är oro för komplikationer och för att få minskad rörlighet. Flertalet av individerna understryker dock andra aspekter på urinkateterbruket, positiva erfarenheter som till exempel lättnaden att
14 kunna tömma blåsan vid behov. Urinkatetern kan vara ett nödvändigt ont men inte något direkt obehagligt. Dessutom verkar de som levt med urinkatetern längre ha mer positivt att säga om erfarenheten. Med tiden har de accepterat den (Wilde, 2003:b).
Urinkatetern ses som något givet, något självklart i vardagen. Många individer upprättar rutiner och vanor i samband med urinkateterbruket. Att betrakta sysslorna med urinkatetern som något alldagligt, till exempel som att ta på sig strumporna, kan vara underlättande när man lär sig leva med den (Kralik et al., 2007).
6.1.2. ”Det gäller att klara av det dagliga livet”
Att leva med urinkateter innebär praktiska problem och även rädsla för att komplikationer och bekymmer skall uppstå (Godfrey 2008; Jakobsson, Hallberg & Lovén, 2000; Jakobsson, 2002; Kralik et al., 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney, 2007; Wilde, 2001).
Mekaniska problem, som till exempel läckage eller flödesstopp men även rädsla för lukt, kan bidra till pinsamma erfarenheter i sociala sammanhang (Jakobsson ,2002, Kralik et al., 2007, Wilde, 2001).
Sociala aktiviteter kan hämmas av risken för pinsam lukt eller läckage; man vågar inte gå ut bland folk av rädsla för att andra ska märka att det luktar urin. Det kan också vara svårt att anpassa klädseln så att det blir bekvämt att bära runt urinkateterutrustningen och det kan också vara svårt att hitta möjligheter att tömma påsen i offentliga sammanhang (Wilde, 2001). Man känner sig mycket mer bekväm om urinkateterpåsen görs osynlig. Flera individer vill av denna anledning dölja urinkateterutrustningen i sociala sammanhang (Frazcyk, Godfrey & Feneley, 2003; Godfrey, 2008; Jakobsson et al., 2000; Kralik et al., 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney, 2007; Wilde, 2003:a) medan andra inte bryr sig om att den syns. För att dölja urinkateterutrustningen har många valt att anpassa klädseln (Godfrey, 2008; Jakobsson et al., 2000; Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2001). Exempelvis kan nämnas att bära långa kjolar för att skyla påse och slang (Godfrey, 2008), att ha kateterpåsen i en väska vid sidan om eller att placera kateterpåsen under en handduk i knät när man sitter ned (Wilde, 2003: b).
Vidare kan vissa människor som lever med kvarvarande urinkateter inte sova i vilken ställning som helst på grund av att vissa sovställningar ger upphov till smärta och obehag
15 (Kralik et al., 2007). Detta har lett till störd sömn och minskat välbefinnande hos en del
människor.
6.2. Katetern är något främmande: ”Jag ville bara rycka ut den”
Även om många individer upplever urinkatetern som en del av dem själva finns det också de som skräms av den och uppfattar den som något främmande. Många är rädda och känner sig oroliga vid insättande och byte av urinkatetern (Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:a; 2003:b). Många har också en uppfattning av att urinkatetern är något som inte hör till den egna kroppen (Godfrey, 2008). Även om urinkatetern inte är obehaglig är den en ständig påminnelse om att något i kroppen inte har full funktion (Wilde, 2002). Det finns också de som är rädda att urinkatetern ska skada kroppen då den är ett främmande föremål (Kralik et al., 2007, Sweeney et al., 2007).
Flera människor reagerade kraftigt i samband med att urinkatetern sattes in. Vissa individer blev chockade av att få urinkatetern insatt. Det blev en stor förändring som gav upphov till nya känslor om dem själva och deras identitet (Sweeney et al., 2007). Många är också oroliga för att urinkatetern ska gå sönder eller oroar sig över vad som kan hända vid kateterbyte eller när urinkatetern slutar fungera som den ska (Wilde, 2003:b).
6.3. Befrielse/hämning: ”Jag kan komma ut, men...”
De flesta människor upplever att urinkatetern innebär en känsla av frihet men det finns också de som tycker att den är något som hämmar deras frihet (Godfrey, 2007; Kralik et al., 2007; Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:b). Urinkatetern ger många människor frihet genom att den är smidig och har gjort livet lättare än förut. Ett exempel på hur urinkatetern har gett ökad frihet är den ökade möjligheten att resa (Roe & Brocklehurst, 1987). Vidare upplever många också en ökad säkerhet och en kontroll över livssituationen. Detta märks till exempel genom att individen kan ta sig ut från hemmet utan att hela tiden tvingas tänka på var det kan
16 finnas en toalett, likaså genom att kunna tömma påsen när denne vill och genom att individen kan dricka obegränsat med vätska utan att behöva bekymra sig för urinläckage (Kralik et al., 2007).
Trots att urinkatetern är ett föremål som inte är oproblematiskt att handskas med, utan tvärtom är något som måste passas på hela tiden och begränsar rörelsefriheten, blir livet ändå lättare än innan (Wilde, 2003:b).
Även om många individer upplever att de fått ökad frihet genom urinkatetern finns det också de som känner sig mer hämmade. Flera individer erfar att urinkatetern hindrar dem från att exempelvis simma, dansa eller sitta i bilen under längre tider, något de gjort obehindrat förut (Kralik et al., 2007). Vidare beskrev flera individer känslor av obehag eller äckel vilket i sig är hämmande (Wilde, 2003:a).
Känner man obehag och äckel så kan det innebära att man tycker att urinkatetern är något skamligt. Det kan vara pinsamt när urinkatetern syns, läcker, eller när den måste tömmas på urin (Roe & Brocklehurst, 1987). Flera har också erfarenheter av att rädslan för läckage innebär att de också undviker sociala kontakter (Jakobsson et al 2000, Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney et al., 2007). För att undvika negativa reaktioner från andra människor undviker man således sociala situationer. Särskild tydligt var detta hos människor som inte levt med urinkatetern under en längre tid (Sweeney et al., 2007).
Att leva med urinkateter är för många människor en pendling mellan att vara tillfreds med livet med denna och att känna sig märkt av urinkateterbärandet (Jakobsson et al., 2000; Sweeney et al., 200; Wilde, 2003:a). Ju längre man levt med urinkatetern, desto lättare är det att vara tillfreds med urinkatetern och livet (Roe & Brocklehurst, 1987; Sweeney et al., 2007; Wilde, 2003:a; 2003:b). Det tar ungefär ett år att vänja sig vid ett liv med urinkateter (Roe & Brocklehurst, 1987). När urinkatetern fungerar bra är den som en del av kroppen. När
urinkatetern däremot krånglar eller när individen känner sig märkt av att urinkatetern är synlig försvinner intrycket att urinkatetern är en del av kroppen. Erfarenheten blir istället den
17
6.4. Kunskap: ”Det är så mycket som jag inte fick veta”
Flera individer har erfarenheter av att informationen från sjukvårdspersonalen om livet med urinkateter varit bristfällig eller mindre än önskvärd (Godfrey 2008; Jakobsson et al., 2000; Jakobsson, 2002; Roe & Brocklehurst, 1987; Roe, 1990; Sweeney, 2007; Wilde, 2003:b). Att inte förstå eller vara osäker på behovet av kateter, att bli besviken på urinkateterns funktion, att inte känna sig involverad eller få det stöd man behöver och att få bristfällig information kan leda till praktiska och psykosociala bekymmer, och känslor av obehag (Godfrey, 2008; Jakobsson, 2002).
Om man förstår varför man har en kateter och tar till sig behovet av en sådan samt om man engagerar sig i urinkateterbruket finns det goda förutsättningar för att vara tillfreds med livet (Godfrey, 2008). Har man dessutom ett bra förhållande med vårdpersonalen ökar också tillfredsställelsen. Många människor var ivriga med att få bli informerade och ville skapa mening med urinkatetern och dess funktioner. Att känna att man inte har tillräcklig kunskap eller att inte känna sig tillräckligt informerad kan leda till en ständig oro över hur man ska klara sig i hemmet, när sjukhusvistelsen är över (Godfrey, 2008).
Att inte få relevant och saklig information får även effekter på sexuallivet. Det är svårt att bibehålla sexuell aktivitet med inneliggande urinkateter och man har erfarenheter av att det finns stora kunskapsbrister om detta hos vårdpersonalen. Kunskap om hur man bibehåller sexualiteten, utan att man har samlag, verkar saknas hos sjukvårdspersonalen. (Jakobsson et al., 2000; Roe & Brocklehurst, 1987; Wilde, 2003:b).
Att få information om hur man ska gå till väga för att ha sex eller samlag med
inneliggande urinkateter, borde vara lika självklart som information om till exempel trycksår förknippade med urinkateterbärande ansåg många (Wilde, 2003:b). Det finns många som överhuvudtaget inte får någon information om hur man har sex när man har urinkateter (Roe & Brocklehurst, 1987).
18
7. Diskussion
7.1. Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån forskningsresultat belysa erfarenheter av att ha urinkateter hos personer som levt med kvarvarande urinkateter.
Det centrala intrycket efter att ha arbetat med denna litteraturstudie är att dessa
människors erfarenheter är att livet med urinkateter innebär en stor omställning men att det går att lära sig leva med denna. Hur går det då till att lära sig leva med urinkatetern? För det första föreföll tiden vara en faktor. Ju längre tid deltagarna levt med urinkateter, desto lättare verkade det vara att leva med denna . För det andra var kunskapsfaktorn avgörande för att skapa begriplighet och sammanhang. För det tredje uppfattar vi att de som i och med
urinkatetern fått en förändring i positiv riktning tycks ha lättare att lära sig leva med den än de som upplever att urinkatetern inneburit en negativ förändring.
Vi har vid granskningen av artiklarna funnit huvudresultat som delats in i fem kategorier vilka redovisats under resultatdelen. Den första kategorin är vardaglighet i form av att livet med urinkatetern blir en del av det normala livet. Detta har vi sett som centralt. Vägen fram till denna vardaglighet förefaller lång, det tar tid att lära sig leva med urinkatetern, ungefär ett år i medeltal (Roe & Brocklehurst 1987).
Ett talande exempel på upplevelsen av livet med en kvarvarande urinkateter uttrycks av en deltagare i Godfreys studie (2008): Det är som att vara normal igen, även om urinen går genom en slang nu. Detta uttalande belyser väl ett sätt att se på livet med kvarvarande urinkateter . Det finns ingen som vill ha en urinkateter, lika lite som det finns någon som vill vara handikappad.
Att leva med en kvarvarande urinkateter är på gott och ont att leva med en mer eller mindre permanent ny del av kroppen. Denna nya kroppsdel kan vara en möjlighet och ett hot. Den kan bidra till ökad självständighet eller minskad rörelsefrihet och kan till med leda till komplikationer, infektioner och andra besvär, men kan ändå betraktas som en del av livet (Sweeney et al., 2007; Wilde 2001; 2003a; 2003b). Detta liv blir, eller kan bli, med tiden en del av vardagen (Kralik et al. 2007). Det som ingår i vardagen måste man på något sätt förhålla sig till. Den israeliska forskaren Aaron Antonovsky menar att begreppet KASAM vilar på begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 2005).
19 Genom språkliga uttryck som förknippas med förtrogenhet eller vardaglighet kan katetern bemästras. Den blir begriplig.
Hanterbarheten – den andra komponenten i KASAM-begreppet – hamnar under den andra aspekten av vardaglighet som vi urskiljt i vårt resultat. Vardaglighet ur denna aspekt är ett ord som väl speglar de praktiska problem som livet med urinkatetern bär med sig. Människor som lever med kvarvarande urinkateter råkar ofta ut för komplikationer – läckage, infektioner och trycksår - men även rädslan för komplikationerna blir ofta ett praktiskt problem. Särskilt betydande blir dessa praktiska hinder när det gäller sexuallivet (Jakobsson 2002; Wilde 2003). En av de människor som kommer till tals i Wildes (2003) studie om betydelse och
praktisk kunskap om kvarvarande urinkatetrar uttrycker att fördomar och antaganden om sexualitet från vårdpersonalens sida kan vara hindrande för god information om sexualitet med inneliggande urinkateter. Information om hur man kan anpassa situationen så att samlag kan genomföras borde vara lika självklar som att informera om risken för trycksår (ibid.) Sådan information, som en sjuksköterska kan ge, torde bidra till ökad hanterbarhet.
Hanterbarhet beror enligt Antonovsky (2005) på de resurser som en person har till förfogande – oavsett om det kommer från personen själv eller från hans omgivning, till exempel familjen eller vårdpersonal.
Erfarenheter av att leva med urinkateter, och särskilt ur ett sexuellt perspektiv, är dåligt utforskade. Att leva med stomi, det vill säga ett slags konstgjord tarmöppning, har likheter med att leva med kvarvarande urinkateter. Här förefaller det finnas bättre beskrivet, hur människor reagerar och fungerar i sexuellt hänseende. I boken ”Omvårdnad vid långvariga sjukdomstillstånd” beskrivs till exempel att den sexuella aktiviteten efter ett stomi-ingrepp minskade både hos män och kvinnor (Råskog, 2002).
Länkat till rädslan för komplikationer hör en rädsla för urinkatetern som något främmande i kroppen. Har man accepterat urinkatetern kan denna känsla av något främmande vändas till en känsla av att det är något integrerat, något naturligt – eller för att återknyta till teorin om KASAM, något meningsfullt. För att skapa denna känsla av naturlighet eller meningsfullhet har vi sett att kunskap om urinkatetern och information om denna är väsentligt. Godfrey (2008) beskriver att när en människa med kvarvarande urinkateter har insikt i varför han eller hon har urinkatetern ökar chansen för att acceptera behovet för den. Således framstår kunskap och information som väsentligt för att skapa en känsla av sammanhang. Vi har också sett att urinkatetern både kan vara underlättande och hämmande i människors liv, underlättande då den kan ge ökad frihet för bäraren men den kan också leda till social isolering.
20 Vi har uppfattat att en och samma förändring, att få en kvarvarande urinkateter, kan uppfattas på olika sätt av olika människor. Vi antar att denna upplevelse är beroende av hur personen tolkar förändringen. Vi kan knyta även detta resonemang till Antonovskys begrepp meningsfullhet. Antonovsky menar att människor som upplever meningsfullhet möter bekymmer och svårigheter på ett annat sätt än människor som inte upplever meningsfullhet. Människor med hög grad av meningsfullhet tolkar motgångar som utmaningar och inte som problem medan människor med låg grad av meningsfullhet tolkar motgångar tvärtom (Antonovsky 2005).
Vi har också sett en stor variation i människors uttryck för deras erfarenheter.
Förändringen i livet att få en urinkateter tolkas av vissa människor som hämmande (Kralik et al. 2007, Wilde 2003:a), medan andra har erfarenheten att samma förändring ger dem en känsla av ökad frihet (Roe & Brocklehurst 1987, Kralik et al. 2007 & Wilde 2003:b). Sett utifrån ett livsvärldsperspektiv blir detta förståeligt i och med begreppets komplexa och mångsidiga natur. En individs livsvärld är djupt subjektiv och personlig (Bengtsson 1998). Att lära sig leva med en kvarvarande urinkateter innebär en process mot att acceptera sitt nya jag och sin nya kropp. Råskog (2002) beskriver skapandet av en ny självbild som ett sorgearbete som det är viktigt att ta itu med så fort som möjligt. Ett sorgearbete kan gå med olika hastighet. Det sjuksköterskan bör erbjuda utifrån ett omvårdnadsperspektiv är dels god information om själva förändringen i sig, det vill säga att få en kateter, dels information om hur andra människor har upplevt förändringen eller den nya självbilden.
Att få kvarvarande urinkateter kan liknas vid att få ett kroniskt sjukdomstillstånd. Att till exempel drabbas av diabetes typ 2, ett allvarligt och kroniskt tillstånd, innebär stora krav på individen när det gäller att bemästra sjukdomen. Cooper, Booth & Gill har i en studie (2003) visat, att sjuksköterskan tillsammans med andra yrkeskategorier har ett stort ansvar för att individen med diabetes ska nå långsiktiga mål. Det förefaller som om undervisning i sig är viktigt för att dessa personer ska ta ett större ansvar för sin sjukdom och sitt liv, och att
långsiktighet är viktigt när det gäller information, undervisning och stöd (Cooper et al., 2003). Vi har all anledning att tro att detta resultat om diabetiker kan vara relevant även för
21
7.2. Fortsatt forskning - Kliniska implikationer
Det vi funnit är att människor som lever med kvarvarande urinkateter framför allt är oroliga över hur den påverkar det dagliga livet. I det dagliga livet kan medicinska komplikationer ingå. Det vi funnit är dock att medicinska komplikationer som till exempel sår och infektioner inte är det som ligger i fokus hos människor som lever med kvarvarande urinkateter. Vi ser naturligtvis ingen anledning att sluta arbeta med att förebygga och informera om infektioner och komplikationer. Dock anser vi att resultatet i denna studie visar på att det finns andra viktiga aspekter att belysa vid samtal med urinkateterbärare. Vi har funnit att materialet som rör erfarenheter vid urinkateterbehandling är mycket bristfälligt. Fortsatt forskning i ämnet ser vi därför som nödvändigt.
7.3. Metoddiskussion
Genom att göra en systematisk litteraturstudie kan ett forskningsområde kartläggas. Genom denna kartläggning kan författaren påverka det praktiska arbete i empirin men också belysa de områden som ännu inte är beforskade alls eller de områden som inte är tillräckligt beforskade (Segesten, 2006). Genom att göra en systematisk litteraturstudie har vi kunnat kartlägga forskningsområdet som rör erfarenheter hos människor som lever med kvarvarande
urinkateter. Resultat kan användas i empirin för att minska lidande hos människor som lever med kvarvarande urinkateter permanent, detta kan också leda till en bättre omvårdnad om dessa människor.
Genom att välja de inklusionskriterier som vi valt har vi täckt in den vuxna befolkningen som har levt med kvarvarande urinkateter. Dock kan vi ha missat yngre människors
erfarenheter. Vi bedömer dock att de allra flesta som lever med kvarvarande urinkateter är äldre än 18 år.
Vi har valt att exkludera de artiklar som fokuserat människor med intermittent
urinkateterisering då vi är av uppfattningen att de inte har samma erfarenheter som de som lever med kvarvarande urinkateter. Genom att exkludera dessa artiklar har vi också exkluderat artiklar som har haft fokus både på människor som lever med kvarvarande urinkateter och de
22 som lever med intermittent kateterisering. I och med att vi exkluderat dessa artiklar kan
erfarenheter hos människor med kvarvarande urinkateter ha undgått oss, detta kan vara en brist i studien då vårt resultat hade kunnat se annorlunda ut om vi inte exkluderat den typen av artiklar. Vi har också valt att exkludera artiklar där urinkateterbehandlingen varat under en mycket begränsad tid, detta har vi valt att göra då vi antar att de människor som lever med kvarvarande urinkateter permanent har andra erfarenheter än de som levt med kvarvarande urinkateter endast under något eller ett par dygn. Detta antagande kan naturligtvis vara felaktigt.
I studien har det ingått tre sökord som samtliga har trunkerats. Innan vi gjorde den slutgiltiga sökningen har vi gjort inledande provsökningar. Dessa provsökningar var
ostrukturerade och experimentella. Vi sökte med flera olika sökord och vi sökte i flera olika databaser som bedömdes kunna passa vårt syfte. Östlundh (2006) menar att en inledande sökning bör vara experimentell och inte systematisk. Den inledande sökningen ger förslag på sökord samt databaser som kan vara aktuella. Den inledande sökningen ledde fram till sökorden urinary catheter, experience och nurse, och till databaserna Cinahl, Psychinfo samt PubMed. Anledningen till att vi valt att inte använda databasen SweMed är att vi i våra inledande sökningar inte funnit några artiklar som passat vårt syfte i den databasen. Dessa sökord var sökord som gav ett lagom antal träffar. Färre sökord gav mycket omfattande sökning med ohanterligt många träffar medan fler sökord gav en mycket snäv sökning med endast ett fåtal träffar. För att bredda vår sökning har vi trunkerat samtliga sökord. Östlundh (2006) beskriver hur trunkering ökar antalet träffar då en trunkering används för att få med samtliga böjelser av en ordstam. Till exempel experience som vi trunkerade experience* och genom detta täckte in både experience och experiences.
Genom att modifiera granskningsmallarna har vi ändrat frågorna så att de passar den typen av artiklar som vi har använt oss av, genom att göra detta har vi fått en granskningsmall som är mer tillförlitlig. När granskningsmallar används måste dessa modifieras för varje forskningsprojekt, detta för att de ska anpassas till den pågående forskningen (Willman et al., 2002). För att öka trovärdigheten i vår granskning har vi använt oss av de frågor som vid kvantitativ forskning rör syfte, frågeställningar, design, urval, mätinstrument, analys och tolkning. Forsberg & Wengström (2008) anser att det är just dessa delar som är viktigast vid granskning av kvantitativa artiklar. Vi har gjort på liknande sätt när det gäller modifieringen av den granskningsmall som använts för granskning av kvalitativa artiklar, dock har vi lagt fokus på de frågor som rör redovisning av etiskt ställningstagande, att metoden passar för syftet, att forskaren har redovisat förförståelse eller risk för bias, att resultatet är innehållsrikt,
23 tillför ny kunskap och är väl strukturerat och att diskussionen är trovärdig. Dessa frågor anses av Forsberg & Wengström (2008) vara de mest relevanta vid granskning av kvalitativa artiklar.
I litteraturstudien har vi använt oss av artiklar som kommer från Sverige, Australien, England samt USA. Dessa länder speglar stora delar av västvärlden och att det därför går att överföra resultaten till svenska förhållanden. Att kunna överföra resultatet i vår studie till de förhållanden som råder i Sverige anser vi vara en styrka i vår studie.
Studien innehåller både kvalitativa och kvantitativa artiklar detta är en styrka och ökar trovärdigheten i resultatet. Att använda metodtriangulering innebär att använda artiklar av både kvantitativ och kvalitativ metod, detta ökar trovärdigheten i studien då frågeställningarna blir belysta från två olika håll, att belysa resultaten från olika håll styrker resultatet (Forsberg & Wengström, 2008).
Att vi har granskat artiklarna oberoende av varandra ökar trovärdigheten i vår studie, vilket styrks av Willman et al (2002) som menar att granskningen får större tyngd om man är två eller flera oberoende granskare. Vår analys innebar att vi var för sig läste och analyserade texterna för att sedan gemensamt urskilja centrala teman i texterna genom analysfrågor. I och med den begränsade tid som vi har haft till vårt förfogande skulle vår analys av resultatet hade kunnat vara betydligt mer strukturerat och metodiskt, detta kan ses som en brist i vår studie. Studien innehåller vissa intiutiva tolkningar vilket innebär att andra forskare med andra förförståelser skulle kunna komma fram till andra kategorier och resultat. Detta kan ses som en brist i studien som påverkar trovärdigheten negativt. Samtidigt menar Forsberg &
Wengström (2008) att just variationen av uttryck i studierna kan ses som en styrka när det handlar om kvalitativa ansatser.
8. Slutsatser och avslutande kommentar
Att få kvarvarande urinkateter i form av KAD eller suprapubiskateter kan vara en påfrestande upplevelse i många avseenden. För många är urinkatetern en chock som är svår att förlika sig med. Det är uppenbart att den urinkateter som används permanent blir en påverkande faktor på ett socialt, emotionellt och sexuellt plan och kan ge upphov till många problem, men också möjligheter. Att sammanfatta de erfarenheter som människor som levt med kvarvarande urinkateter har är inte lätt i och med den variation som finns i erfarenheterna.
24 Samtidigt är variation i resultatet utifrån ett livsvärldsperspektiv något eftersträvansvärt, eftersom detta innebär att fler aspekter av människors erfarenheter då kommer fram (Forsberg & Wengström 2008).
Det är uppenbart att erfarenheterna av urinkateterbehandlingen fokuserar sociala
konsekvenser och problem, sexuella funktionshinder och känslor förknippade med självbilden men att rent medicintekniska aspekter, till exempel förebyggandet av infektioner och trycksår inte är något väsentligt i kateterbärarnas erfarenheter. Trots detta är sjuksköterskans
kunskaper, tror vi, centrerade kring till exempel korrekt inläggningsteknik och förebyggande av infektioner.
Erfarenheterna av att leva med kvarvarande urinkateter innebär många problem på emotionella, psykosociala och praktiska plan men det går att acceptera katetern, det går att lära sig leva med den.
Eftersom vi fokuserat långvariga kateterbärare är katetern hos dessa inte någon kortvarig, akut eller semiakut åtgärd utan en mer eller mindre permanent lösning på ett visst kroniskt problem. Katetern i dessa fall kan alltså nästan liknas vid en protes eller ett implantat. I likhet med dessa kan katetern bytas men kan ändå ses som ett permanent tillägg i kroppen – hos den amerikanska forskaren M.H. Wilde uttryckt som ”embodied changes” (Wilde 2003:a sid 1196).
Förändringen gäller således inte bara det att man får en urinkateter i tillägg, utan att det blir en del av hela urinvägssystemet och att det också verkligen upplevs så, i varje fall när urinkatetern fungerar utan problem. Att acceptera urinkatetern som en del av kroppen är möjligt att uppnå. Viktiga faktorer ur ett omvårdnadsperspektiv som kan förbättra och accelerera denna acceptans är stöd, råd och information från sjuksköterskan (Roe 1990, Sweeney et al 2007).
En vanlig kommentar från kolleger, studenter och lärare när vi nämnt ämnet till denna uppsats har varit att det väl inte finns några personer som blir långtidsbehandlade med urinkateter längre, att långvarig urinkateterbehandling är något som upphört.
Förhoppningsvis har vi med denna uppsats bidragit till att något belysa det faktum att långtidsbehandling med urinkateter fortfarande förekommer och till och med är ganska
vanligt. Det finns och kommer antagligen alltid att finnas människor för vilka behandling med till exempel KAD är det enda alternativet. Dessa människors erfarenheter är försummade i omvårdnadslitteraturen och forskningen, och förhoppningsvis kan vår uppsats bidra något till att öka förståelsen och förbättra omvårdnaden för dessa människor.
25
Referenser
Almås, H. & Gjerland, A. (2001). Omvårdnad vid sjukdomar och rubbningar i urinvägarna och de manliga könsorganen. I H. Almås (Red.). Klinisk omvårdnad 2. (pp. 576-606). Stockholm: Liber.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Bengtsson, J. (1998). Fenomenologiska utflykter. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Cooper, H. C., Booth, K., & Gill, G. (2003). Patients’ perspectives on diabetes health care education. Health education research, 18(2), 191-206.
Dahlberg, K. & Drew, N. (1997). A lifeworld paradigm for nursing research. Journal of
Holistic Nursing 15, 303.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå
vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. Värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.
Fraczyk, L., Godfrey, H. & Feneley, R. (2003). A pilot study of users experience of urinary catheter drainage bags. British Journal of Community Nursing, 3, 104-111.
Godfrey, H. (2008). Living with a long-term urinary catheter: older people’s experiences.
Journal of Advanced Nursing, 62, 180-190.
Hellström & Lindehall. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur.
Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning (2008). Uppföljning av hälso- och
sjukvårdsinsatser/kvalitetsindikatorer i särskilda boendeformer för äldre. [URL]
http://insyn.stockholm.se/Hagerstenliljeholmen/document/2008-10-26 15/Dagordning/4/4%20Tjut%20Uppf%C3%B6ljning%20HsL%20Kartl%C3%A4ggning.pdf. Tillgänglig 2008-11-13.
Jakobsson, L., Hallberg, I. & Lovén L. (2000). Experiences of micturation problems, indwelling catheter treatment and sexual life consequences in men with prostate cancer.
Journal of Advanced Nursing, 31, 59-67.
Jakobsson, L. (2002). Indwelling urinary catheter treatment and health-related quality of life in men with prostate cancer in comparison with men with benign prostatic hyperplasia.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 16, 264-271.
Joachim, G. & Acorn, S. (2000). Stigma of visible and invisible chronic conditions. Journal
of Advanced Nursing, 32, 243-248.
Kralik, D., Seymour, L., Eastwood, S. & Koch, T. (2007). Managing the self: Living with an indwelling urinary catheter. Journal of Nursing and Healthcare of Chronic Illness in
association with Journal of Clinical Nursing, 16, 177-185.
Roe, B.H. & Brocklehurst, J.C. (1987). Study of patients with indwelling catheters. Journal of
Advanced Nursing, 12, 713-718.
Roe, B.H. (1990). Study of the effects of education on patient’s knowledge and acceptance of their indwelling urethral catheters. Journal of Advanced Nursing, 15, 223-231.
Råskog, B-A. (2002) Omvårdnad av patienter med stomi. I U. Kylberg & E. Lidell (Red.),
Omvårdnad vid långvariga sjukdomstillstånd. Lund: Studentlitteratur.
Segesten, K. (2006). Att välja modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.). Dags för
uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (pp. 85-88). Lund:
27 Sjukvårdsrådgivningen/Handboken (2006).
http://www.sjukvardsradgivningen.se/handboken/06_article.asp?CategoryID=2619&ParentId =2619. Tillgänglig 2008-11-24
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. [URL]
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/33C8D178-0CDC-420A-B8B4-2AAF01FCDFD9/3113/20051052.pdf Tillgänglig: 2008-11-14
Sweeney, A., Harrington, A. & Button, D. (2007). Suprapubic Catheters - A Shared
Understanding, From the Other Side Looking In. Journal of Wound, Ostomy & Continence
Nursing, 34, 418-424.
Tamm, M. (2002). Psykosociala teorier vid hälsa och sjukdom. Lund: Studentlitteratur
Wilde, M.H. (2001). Urine Flowing: A Phenomenological Study of Living with a Urinary Catheter. Research in Nursing & Health, 25, 14-24.
Wilde, M.H. (2003a). Life With an Indwelling Urinary Catheter: The Dialectic of Stigma and Acceptance. QUALITATIVE HEALTH RESEARCH, 11, 1189-1204.
Wilde, M.H. (2003b). Meanings and Practical Knowledge of People With Long-term Urinary Catheters. Journal of Wound, Ostomy & Continence Nursing 30; pp 33-39.
Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2002). Evidensbaserad omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.
Östlundh, L. (2006). Informationssökning. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats (pp. 45-70). Lund: Studentlitteratur
Bilaga 1: Artikelmatris
Författare, titel, tidskrift (år) Syfte Urval Metod/analys Resultat Kvalitet
Fraczyk, L., Godfrey, H., Feneley, R. A pilot study of users experience of urinary catheter drainage bags. British Journal of Community
Nursing (2003).
Undersöka vilken påverkan valet av urinpåsar har på det dagliga livet. Strategiskt urval (n=59). Medianåld er 69 år. Kvantitativ metod, icke-experimentell, survey. En fjärdedel av deltagarna upplevde att urinpåsen hade en stor påverkan på det dagliga livet.
Hög
Godfrey, H. Living with a long-term urinary catheter: older people’s experiences. Journal
of advanced Nursing (2008).
Förstå erfarenheter hos äldre som lever med en kvarvarande kateter och att utveckla en självständig teori grundad i deras realitet. Strategiskt urval (n=13). Ålder: ≥60år. Kvalitativ metod, grundad teori. Hermeneutisk analys grundad på analysfrågor. Kärnkategorin ”all about acceptance” beskriver bäst äldres erfarenheter. Hög
Jakobsson, L., Hallberg, I. & Lovén L. Experiences of micturation problems, indwelling catheter treatment and sexual life consequences in men with prostate cancer.
Journal of Advanced Nursing (2000).
Undersöka erfarenheter av urinvägsproblem,
kvarliggande kateter och konsekvenser för sexlivet hos män med prostatacancer Strategiskt urval (n=25). Medianåld ern var 67 år. Kvalitativ. Fenomenologisk-hermeneutisk textanalys Upplevelsen är djupt personlig; och problemen associerade med prostatacancer inverkade radikalt på autonomi och livskvalitet. Hög
Bilaga 1: Artikelmatris
Jakobsson, L. Indwelling urinary catheter treatment and health-related quality of life in men with prostate cancer in comparison with men with benign prostatic hyperplasia.
Scandinavian Journal of Caring Sciences
(2002).
Undersöka känsla av obehag vid installation och användande av kateter. Jämföra problem hos män med BPH och
prostatacancer. Undersöka kopplingen mellan
HRQOL och SOC.
Strategiskt urval. (n=108) Medianåld ern var: BPH 76år Prostata cancer 71år Kvantitativ, icke-experimentell, survey. Icke-parametrisk analys på surveyreslutatet. Liknande problem hos båda grupperna. Brist på kunskap om praktiskt bruk.
Hög
Kralik, D., Seymour, L., Eastwood, S., Koch, T. Managing the self: Living with an
indwelling urinary catheter. Journal of
Nursing and Healthcare of Chronic Illness in association with Journal of Clinical Nursing
(2007).
Belysa deltagarnas perspektiv på att leva i samhället med
kvarvarande urinkateter samt öka medvetenheten om dessa erfarenheter hos kommunsjuksköterskor. Strategiskt urval (n=21) Ålder: 24-84 år Kvalitativ metod. Hermeneutisk analys. Övergripande resultat är att deltagarna vill lära sig egenvård i kateterhandhavande, detta ger ökad kontroll och relevans i dagliga livet.
Hög
Roe, B.H., Brocklehurst, J.C. Study of patients with indwelling catheters. Journal of
Advanced Nursing (1987).
Att undersöka den
kateterbärande patientens förståelse, acceptans och skötsel av katetern. Strategiskt urval (n=36) Ålder: ≥ 50 år Kvantitativ och kvalitativ, survey och intervjuer. Kvantitativ dataanalys. Förståelse, acceptans och bra skötsel av katetern är beroende av information och undervisning.
Medel-hög
Bilaga 1: Artikelmatris
Roe, B.H. Study of the effects of education on patient’s knowledge and acceptance of their indwelling urethral catheters. Journal of
advanced nursing (1990).
Att undersöka effekten av utbildning på patienters kunskap och acceptans av katetern. Konsekuti vt urval (n=45) Ålder: ≥ 18 år Strukturerade intervjuer, semikodade intervjuformulär, omvårdnads- och medicinska journaler. Kunskapen om katetern ökade med mer information, majoriteten av respondenterna accepterade katetern. Medel-hög
Sweeney, A., Harrington, A., Button, D. Suprapubic Catheters- A Shared
Understanding, From the Other Side Loking In. Journal of Wound, Ostomy & Continence
Nursing (2007).
Att utforska erfarenheterna hos människor som lever med en suprapubis kateter.
Strategiskt urval (n=6) Hermeneutisk metod, djup- intervjuer. Acceptansen för katetern förändrades över tid, från positiv till negativ.
Informanterna upplevde att de var dåligt förberedda för ett liv med
suprapubiskateter.
Hög
Wilde, M.H. Urine Flowing: A
Phenomenological Study of Living with a Urinary Catheter. Research in Nursing &
Health (2002).
Belysa erfarenheter av att leva med kvarvarande kateter. Strategiskt urval (n=14) Ålder: 35-95 år Kvalitativ metod, fenomenologisk . Hermeneutisk textanalys. Huvudfyndet är att leva med urinkateter är som att leva med kraften hos rinnande vatten.
Bilaga 1: Artikelmatris
Wilde, M.H. Life With an Indwelling Urinary Catheter: The Dialectic of Stigma and
Acceptance. Qualitative health research (2003).
Beskriva och tolka upplevelser hos kateterbehandlade personer. Strategiskt urval (n=14) Ålder: 35-95 år Kvalitativ metod, fenomenologisk. Hermeneutisk dataanalys av intervjuer och transkriptioner Erfarenheterna av att leva med kateter liknade en pendling mellan acceptans och stigmatisering.
Hög
Wilde, M.H. Meanings and Practical Knowledge of People With Long-term
Urinary Catheters. Journal of Wound, Ostomy
& Continence Nursing (2003).
Beskriva upplevda erfarenheter hos personer med kvarvarande kateter.
Strategiskt urval (n=14) Ålder: 35-95 år Kvalitativ metod, fenomenologisk. Interpretiv, iterativ hermeneutisk textanalys.
Trots många negativa aspekter
framkommer en balanserad syn på livet med en kateter.
Bilaga 2: Granskningmallar
Granskningmall kvantitativa artiklar
1. Finns antalet respondenter angivet?
2. Finns åldersdata på respondenterna angivet? 3. Finns det angivet kön på respondenterna? 4. Är exklusionskriterierna adekvata? 5. Är urvalsförfarandet beskrivet? 6. Är urvalet representativt? 7. Är bortfallsanalysen beskriven? 8. Är bortfallsstorleken beskriven? 9. Har adekvat statistisk metod använts? 10. Finns det något etiskt resonemang? 11. Är instrumenten valida? 12. Är instrumenten reliabla? 13. Är resultatet generaliserbart? Ja = 1 poäng Nej = 0 poäng Maxpoäng = 13
Granskningsmall kvalitativa artiklar
1. Är designen av studien relevant för att besvara frågeställningen? 2. Är urvalskriterierna för undersökningsgruppen tydligt beskrivna? 3. Finns det beskrivet var undersökningen ägde rum?
4. Finns det beskrivet hur urvalet skedde och var, när och hur undersökningsgruppen kontaktades?
5. Finns det beskrivet vilken urvalsmetod som användes? 6. Är undersökningsgruppen lämplig?
7. Är fältarbetet tydligt beskrivet (var, av vem och i vilket sammanhang skedde datainsamlingen?)
Bilaga 2: Granskningmallar
9. Finns datainsamlingsmetoden beskriven?
10. Är analys och tolkning av resultaten diskuterade? 11. Är resultaten trovärdiga (källor bör anges)?
12. Är resultaten pålitliga (undersökningens och forskarens trovärdighet)? 13. Finns stabilitet och överensstämmelse (är fenomenet konsekvent beskrivet)? 14. Är resultaten återförda och diskuterade med undersökningsgruppen?
15. Är de teorier och tolkningar som presenteras baserade på insamlade data (finns citat av originaldata, summering av data medtagna som bevis för gjorda tolkningar)?
16. Kan resultaten återkopplas till den ursprungliga forskningsfrågan? 17. Stöder insamlade data forskarens resultat?
18. Har resultaten klinisk relevans?
19. Diskuteras metodologiska brister och risk för bias?
Ja =1 poäng Nej = 0 poäng. Maxpoäng 19 poäng.
