Den ”ljusa” och ”mörka”
rapmusiken
KURS:Uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap II, 15 hp PROGRAM: Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet FÖRFATTARE: Alicia Josefsson och Alva Sandberg
EXAMINATOR: Staffan Sundin TERMIN:Höstterminen 2020
En samtalsanalytisk fallstudie av interaktionen i
talkshowen Malou Efter Tio
2
SAMMANFATTNING
Författare: Alicia Josefsson och Alva Sandberg
Titel och undertitel: Den ”ljusa” och ”mörka” rapmusiken – En samtalsanalytisk fallstudie av interaktionen i talkshowen Malou Efter Tio
Språk: Svenska
Antal sidor: 46
Följande studie utforskar hur kulturella stereotyper framställs genom interaktionen under två separata intervjuer i talkshowen Malou Efter Tio. Programledaren Malou von Sivers har fått kritik för hur hon intervjuar två rapartister med skilda kulturella bakgrunder. Greekazo som associeras med minoritetsbefolkningen och Einár som associeras med majoritetsbefolkningen. Studien undersöker och jämför interaktionerna i de två intervjuerna utifrån teorierna samtalsanalys, intersektionalitet och olika koncept för representation i media. Analysen genomförs med samtalsanalys som metod och utgår från två separata transkriberingar av materialet.
Resultatet visar att Malou von Sivers samspel med de två gästerna skiljer sig, där båda intervjuerna formar stereotypa uppfattningar kring rappgenren. Genom slutdiskussionen förs en diskussion om att det sker en problematisk representation av båda rapartisterna. Framför allt eftersom det upprättas en skillnad mellan rapartisterna genom intervjuerna då de tillskrivs olika egenskaper som baseras på deras etniska tillhörighet. Detta visar på starka maktrelationer som existerar i talkshowen och också på hur ojämlikhet som finns i samhället uppkommer i programmet. Utifrån vårt resultat kan vår studie synliggöra och uppmärksamma hur samtalsstrukturen i den här talkshowen flätas samman med maktstrukturen i vårt samhälle.
Nyckelord: Talkshow, Intervju, Samtalsanalys, Intersektionalitet, Stereotyper, Representationer, Kulturell Hegemoni, Symbolisk Förintelse, Rapmusik.
3
ABSTRACT
Authors: Alicia Josefsson and Alva Sandberg
Title and subtitle: The “light” and “dark” rap music – A conversational analysis case study of the interaction in the talk show Malou Efter Tio
Language: Swedish
Pages: 46
The following study examines how cultural stereotypes are reproduced through the interaction during two separate interviews from the talk show Malou Efter Tio. The host Malou von Sivers has been criticized for how she is interviewing two rap artists with different cultural backgrounds. Greekazo, associated with the minority population and Einár, associated with the majority population. The study examines and compare the two interviews based on the theories conversation analysis, intersectionality and several concept of representation in media. Conversation analysis is also used as a method and the analyzation is based on two separate transcriptions of the material.
The results showed that Malou von Sivers interplay between two guests were different, however both interviews reproduce stereotypical perceptions about the rap genre. Furthermore, the results are discussed which shows that both representations of the rap artist are problematic. Especially since a difference is established between the rap artists through the interviews as they are attributed different characteristics based on their ethnicity. This shows the strong power relations that exist in the talk show and also how inequality that exist in our society arises in the program. Based on our results, our study exposes and pays attention to how the conversational structure of this talk show is intertwined with the power structure in our society.
Keywords: Talk Show, Interview, Conversation Analysis, Intersectionality, Stereotypes, Representation, Cultural Hegemony, Symbolic Annihilation, Rap Music.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Bakgrund ... 6
1.2 Problemformulering ... 8
1.3 Syfte och frågeställningar ... 8
1.4 Avgränsningar ... 9
2. Tidigare forskning ... 9
2.1 Diskurs i tv-talkshows ... 9
2.2 Kulturer, minoriteter och rappgenren i media ... 11
3. Teoretiskt ramverk ... 13
3.1 Samtalsanalys ... 13
3.2 Intersektionalitet ... 14
3.3 Stereotyper och representationer i media ... 15
3.4 Kulturell hegemoni och symbolisk förintelse ... 16
4. Metod ... 17
4.1 Samtalsanalys ... 17
4.2 Material och urval ... 19
4.3 Metodkritik ... 20
4.4 Validitet och reliabilitet ... 21
5. Analys och resultatredovisning ... 21
5.1 Presentation av gäst ... 21
5.2 Presentation av medverkande gäst ... 23
5.3 Gästernas låttexter ... 24
5.4 Gästernas påverkan på lyssnarna ... 30
5.5 Gästernas roll som artist ... 38
5.6 Sammanfattning av analysresultat ... 42
6. Slutsats och diskussion ... 44
7. Framtida forskning ... 46
8. Litteratur och källförteckning ... 47
9. Bilagor ... 51
8.1 Bilaga 1 ... 51
8.2 Bilaga 2 ... 53
5
Talkshows har fått stor spridning under de senaste åren tack vare sitt underhållande, spontana och livliga sätt att nå ut till publiken på ett intresseväckande sätt (Tolson, 2006, s. 130). Malou Efter Tio är ett av Sveriges populära talkshowprogam som har utökat sina tittarsiffror under det senaste året. Även studier kring samtalen i talkshows har uppmärksammats under de två senaste decennierna. Tidigare ansågs samtalet i dessa lättsamma intervjuer vara ett så pass vardagligt fenomen att det inte har mycket att göra med medias maktposition i samhället. Däremot har specifika intervjuformer utvecklats under genrens växande popularitet och det har blivit en viktig informationskälla med allt från diskussioner kring världshändelser till personliga berättelser från intresseväckande kändisar (Hutchby, 2006, s. 3).
I kontext med detta har det länge diskuterats hur media framställer olika grupper av samhället. Debatten handlar om att olika kulturella och etniska grupper ofta underrepresenteras eller representeras på ett stereotypiskt och objektifierande sätt i mediaprodukter, samt ofta i samband med problemorienterade frågor (Trebbe & Schoenhagen, 2011). En konsekvens av dessa processer är en symbolisk förintelse (Gerbner, 1972) av vissa grupper, som blir osynliga genom att ständigt underrepresenteras eller representeras på ett fördömande och trivialiserat sätt. Detta grundar den dominerande uppfattningen om hur världen fungerar och vart makten i ett samhälle finns (Coleman & Yochim, 2008, s. 2 – 3).
Underrepresentation av den egna grupptillhörigheten kan påverka individens självuppfattning eftersom man inte ser representation av dem som tillhör sin egen samhällsgrupp, och när en representation väl sker, är det ofta på ett stereotypiskt och objektifierande sätt. Dessutom när olika kulturella grupper representeras genom negativa stereotyper framhävs inte bredden av den specifika kulturens egenskaper. Detta resulterar i att publiken får ta del av en falsk bild, vilket blir problematisk då vissa kulturer endast ”möter” andra kulturer genom medier. Därför ligger det ett stort ansvar hos media att främja inkludering och förstående för andra kulturer (Kidd, 2016, s. 27 – 28). Ett kritiskt område i detta mål är hur språket används i dessa intervjuprogram. Beroende på hur media formulerar sig när de talar om och med olika grupper kan det synliggöra diskriminerande
6
strukturer som finns i samhället. Detta kan förstärka strukturer som hjälper att behålla vissa grupper förtryckta och segregerade medan andra privilegieras. Därför ligger det ett intresse i att undersöka hur interaktionen i ett svenskt talkshowprogram bidrar till att reproducera kulturella stereotyper.
1.1 Bakgrund
Under de senaste åren har programledaren Malou von Sivers fått ta emot kritik för hur hon intervjuar sina gäster i talkshowprogrammet Malou Efter Tio (Johansson, 2020). Det är en svensk talkshow som började sändas 2006 på TV4 med den prisbelönta journalisten och programledaren Malou von Sivers (Eriksson & Lund, 2016). Programmet sänds klockan tio på vardagsförmiddagarna fem dagar i veckan och bjuder på diskussioner kring aktuella teman och intervjuer med exempelvis artister, författare, politiker och privatpersoner (TV4, 2017; TV4, 2020b).
Efter flera år i tv-rutan fick Malou von Sivers utökad sändningstid 2017 eftersom Malou
Efter Tio blivit allt mer populärt bland TV4:s tittare, och programmet går bra både digitalt
och linjärt vilket stärker kanalen TV4 (TV4, 2017). Den 17 mars 2020 slog Malou Efter
Tio tittarrekord för programmet med 284 000 tittare. En sammanställning av snittsiffrorna
2020 under vecka 15 visar att programmet har ökat med 85 procent från föregående år, det vill säga en markant ökning i antalet tittare (TV4, 2020a). Däremot har programledaren kritiserats flera gånger eftersom det är vanligt att hennes inslag byter fokus. Kritiken handlar bland annat om att hon avbryter sina gäster och säger klumpiga kommentarer som förolämpar dem, vilket resulterar i att gästerna känner sig uthängda och att de framställs på ett oacceptabelt sätt. Hon har svarat på kritiken flera gånger och menar att syftet inte är att någon ska känna sig kränkt, utan snarare att det är hennes uppgift som journalist att intervjua dem genom att ställa frågor som handlar om deras uppväxt, bakgrund och personlighet (Johansson, 2020).
Vår studie kommer att grunda sig i den kritik som tas upp i en artikel av SVT Nyheter mot Malou von Sivers och programmet Malou Efter Tio. I ett avsnitt intervjuas den unga rapartisten Greekazo som har nått stor framgång på kort tid. Programmet har blivit kritiserat på grund av att samtalet kom att handla om rapartistens relation till kriminalitet och droger istället för hans musik (Mohammadi, 2019). Kvällstidningen Aftonbladet tar
7
också upp kritiken mot Malou von Sivers och lyfter fram en parallell till hur en annan ung rapartist vid namn Einár blev bemött på ett annorlunda sätt trots liknande framgång (Rikken, 2019). Båda artisterna är födda och uppväxta i Sverige och bor i olika förorter runt Stockholmsområdet. Einárs föräldrar har sitt ursprung från Sverige och Greekazos föräldrar har grekiska och polska rötter (Brännström, 2019; Don Demina, 2019; Lundblad-Joons, 2020).
Svensk rapmusik, eller så kallat gangsterrap, har under det senaste året toppat spellistorna i Sverige. I samband med att musikgenren växer har det uppstått en debatt om hur allvaret i artisternas låttexter påverkar samhället (Sarnecki, 2020). Romantiserar rapartister våld, kriminalitet och droger eller handlar det endast om att de skildrar den levnadstillvaro och utsatthet de lever i? Svaret på den frågan tycks vara olika från fall till fall. Men enligt Schneider (2011, s. 42) är det de stora medierna som påverkar hur allmänheten skapar negativa uppfattningar kring rapmusik och dess inflytande i vårt samhälle. Rappkulturen förknippas generellt med negativa associationer som exempelvis kriminalitet och drogmissbruk samt att det länge har funnits delade åsikter kring dess kultur (Sernhede & Söderman, 2010).
Det är viktigt att lyfta fram problematiken kring programmet Malou Efter Tio eftersom olika kulturella grupper i vårt samhälle behöver representeras mer frekvent i media utan att stereotypiseras. I och med att Malou Efter Tio förmedlas via tv-mediet och har ett stort antal tittare så resulterar det i att programmet får stor räckvidd och når ut till stora delar av samhället (Thörn, 2004, s. 113). Programmet har höga tittarsiffror och har fått utökad sändningstid, som kan tyda på att programmet anses ha hög trovärdighet. Medier med hög trovärdighet uppfattas som mer övertygande och har därför en större sannolikhet att påverka publikens uppfattningar och attityder, vilket blir problematiskt beroende på hur programmets gäster framställs stereotypiskt eller inte (Vraga et al., 2012). Detta ger ytterligare ett behov till att kritiskt analysera programmet Malou Efter Tio eftersom kritiken som lyfts betonar hur hon intervjuar rapartisterna på skilda sätt trots att de har uppnått liknande framgång inom rappgenren på kort tid.
8
1.2 Problemformulering
Det finns skäl till att kritiskt analysera hur media reproducerar stereotyper och synliggöra hur olika grupper i samhället framställs eller inte. Olika stereotyper står för samhällets dominanta värderingar och uppfattningar om specifika grupper, och fungerar därför som en symbolisk makt på grund av att det förminskar och nedvärderar den berörda gruppen (Bengtsson et al., 2017, s. 151). Den bilden av verkligheten som vi tar till oss genom medier kan kännas mer verklig än den verklighet vi faktiskt lever i. Resultatet av detta kan således skapa konsekvenser, framför allt för de åsiktsbildningar som skapas utifrån den medierade verkligheten. Reproduktionen av negativa stereotyper och osynlighet av vissa samhällsgrupper skapar en förvrängd verklighetsbild, symbolisk förintelse och en maktobalans i samhället. Genom att undersöka och jämföra hur interaktionen går till i intervjuerna med Greekazo och Einár i Malou Efter Tio, kan det hjälpa oss att bilda kunskap om hur makt utövas, hur olika roller intas och utvecklas samt hur attityder och värderingar reproduceras. Genom metoden samtalsanalys kan vi analysera hur samtalet i respektive intervju är diskriminerande eller inte och med stöd utifrån våra valda teorier kan vi ytterligare undersöka hur representationerna av rapartisterna utspelar sig i programmet.
1.3 Syfte och frågeställningar
Med utgångspunkt i den kritik som lyfts mot programmet Malou Efter Tio, är studiens syfte att utforska hur kulturella stereotyper framställs i programmet. Vidare är syftet att undersöka och jämföra interaktionerna i de två olika intervjuerna för att se hur de skiljer sig från varandra. Slutligen kommer våra frågeställningar att diskuteras i förhållande till den växande debatten om rasism i det svenska samhället. I vår analys kommer vi svara på följande frågeställningar:
• Hur ser samspelet ut mellan programledaren och två rapartister med skilda kulturella bakgrunder?
• Reproducerar programledaren kulturella stereotyper genom interaktionen under respektive intervju, och i så fall hur?
9
1.4 Avgränsningar
Vår studie är avgränsad till enbart två intervjuer ur programmet Malou Efter Tio. I programmet medverkar två rapartister som intervjuas av programledaren Malou von Sivers, där den ena intervjun är med Greekazo och den andra är med Einár. Eftersom vi endast analyserar två intervjuer ur programmet behöver resultatet inte tyda på hur kulturella stereotyper synliggörs generellt i alla avsnitt ur talkshowen Malou Efter Tio.
2.1 Diskurs i tv-talkshows
I talkshows används ett specifikt samtalsspråk som är framträdande i jämförelse med andra mediespråk. Samtalen kännetecknas av att det är som en blandning mellan vardaglig kommunikation och nyhetsintervjuer. Talkshows har blivit allt mer populärt de senaste 20 åren, det är ett program som styrs av tittarsiffror och kretsar kring intervjuer av olika gäster som exempelvis politiker, experter, kändisar eller privatpersoner. Programformatet präglas av att det ska vara lättsamma personliga konversationer, men även innehålla livfulla eller dramatiska sekvenser (Ekström et al., 2006, s. 16 – 17).
I kontrast till vad Ekström et al. (2006) säger om att talkshows präglas av lättsamma och personliga konversationer, hävdar Laura Loeb (2015) i sin studie att konversationen i talkshows inte alls är lättsam och avslappnad. Genom sin studie visar hon att specifika normer förekommer i talkshows och att det är ett tecken på de metoder som används av programledaren. Clayman & Heritage (2010) menar också att olika normer förekommer i talkshows som kan hjälpa journalisten att tillämpa olika metoder för att styra samtalet. Det kan verka som att samtalen i talkshows är spontana, men vanligtvis finns det en planering hos produktionen hur intervjun ska gå till. I vissa fall kan det vara tanken bakom hela intervjun att skapa oväntade och dramatiska uttalanden från gästernas håll för att skapa intresse hos publiken (Ekström et al., 2006, s. 17).
Den främsta normen som förekommer i talkshows kallas för frågor-svar-normen. Det innebär att journalistens roll i konversationen är att ställa frågor och den som blir intervjuad svarar på frågorna. Journalister kan således använda sig av olika metoder för att ställa
10
frågor, ett exempel på dessa metoder kallas för prefaced questions. Journalisten leder då in konversationen åt ett visst håll genom att prata lätt om ett ämne för att sedan kunna ställa en känsligare fråga. Vissa känsligare frågor kan sträcka på gränserna och tyckas vara partiska eller riktade från journalistens håll, men dessa frågor legitimeras genom det förarbetet som sker innan frågan ställs. Detta gör journalisten genom att tillämpa bakgrundsinformation för lyssnarna, alltså prefaced questions, som ger förståelse för varför frågan ställs (Clayman & Heritage, 2010, s. 218).
Loeb (2015) identifierar ytterligare två normer som vägleder interaktionen i talkshows och förklarar hur interaktionen i dessa program skiljer sig från nyhetsintervjuer. Den ena normen kallar hon för personalization och den andra för congeniality. Normen
personalization står för att programledaren kan använda upplevelser och intressen som
hjälpmedel för att ifrågasätta och besvara sina gäster. Den andra normen, congeniality, kännetecknar en bekväm miljö att utföra en intervju i, som därmed skapar utrymme för gästen att både tala om sig själv och marknadsföra vad det är de håller på med (Loeb, 2015, s. 28). Genom vår analys kan vi undersöka om dessa normer förekommer genom programmet och om det påvisar någon form av metod som programledaren använder genom intervjuerna. Om detta framkommer, kan vi även analysera om det finns en likhet eller skillnad i hur programledaren tillämpar normer och metoder i respektive intervju. Ytterligare menar Göran Eriksson (2010) i sin studie att olika roller intas av programledaren och gästerna. Dessa roller intas dels för att underhålla publiken och dels för att programledaren ska kunna ifrågasätta sina gäster samt leda samtalet till aktuella ämnen. Eriksson (2010, s. 532) förklarar att det är programledarens uppgift att skapa ett underhållningsvärde för tittarna genom att leda fram historier i samtalet. Eftersom samtalet i talkshows ämnar vara personliga, är det vanligt att programledaren försöker få fram personliga berättelser från gästerna.
För att kunna skildra hur berättandet sker lyfter Eriksson (2010) fram sex olika roller som en programledare eller gäst kan inta när en historia berättas. Den första rollen kallar han för The Protagonist vilket är den roll som en person intar när hen berättar en historia i samtalet. The Elicitor är den roll som intas när man ställer frågor som leder fram till en historia. The Initial Teller är den som uttrycker påståenden i ett samtal. The Problematizer är när en person indikerar om potentiella problem utifrån ett agerande eller en känsla. The
11
ur en berättelse, i syfte att skapa mer underhållning eller informationsfyllnad för tittarna. Den sista rollen kallas för The Primary Recipient som intas av den tänkta mottagaren av en berättelse, antingen en annan deltagare i samtalet eller tittarna (Eriksson, 2010, s. 534). Den här studien blir relevant för vår analys om det visar sig att programledaren och gästerna intar någon av de här rollerna genom intervjun. Ytterligare kan vi se hur samspelet ser ut mellan programledaren och gästerna genom vilka roller de intar eftersom de symboliserar olika karaktärsdrag.
2.2 Kulturer, minoriteter och rappgenren i media
Joachim Trebbe och Philomen Schoenhagen (2011) har studerat hur kulturella minoriteter representeras i tv, närmare bestämt i vilket sammanhang de framställs och hur de får komma till tals. Frågan forskarna ställer sig är om och hur olika grupper i samhället representeras i mediesammanhang. Att representeras i media är väsentligt för integrationen av minoriteter i samhället, det är viktigt för att kunna känna sig inkluderad och för att förändra sociala strukturer. Däremot eftersom det är genom medier som olika grupper representeras, formas olika uppfattningar kring dessa grupper beroende på hur de representeras (Trebbe & Schoenhagen, 2011). Vidare har Mary Anna Kidd (2016) i sin artikel diskuterat problem och möjligheter för multikulturella länder att skapa interaktion mellan olika kulturer. I artikeln lyfts det upp hur vissa kulturer endast möter andra kulturer genom medier. Detta lägger därför ett stort ansvar på media att främja inkludering och förstående för andra kulturer.
När minoritetsbefolkning representeras genom negativa stereotyper framhävs inte bredden av den specifika kulturens egenskaper och det resulterar i att publiken får ta del av en falsk representation. Detta kan således påverka majoritetsbefolkningens uppfattningar om dessa grupper. Negativa stereotyper kan även påverka minoriteters självuppfattning, eftersom de inte ser sig själva representeras på liknande vis som majoritetsbefolkningen. Om man inte ser representationer från den egna grupptillhörigheten framställas som exempelvis framgångsrika, kompetenta och intelligenta påverkar det uppfattningen om hur man passar in i samhället och majoritetskulturen. Ytterligare kan en underrepresentation i förhållande till den negativa stereotypa representationen leda till att individer stereotypiserar sig själva och försöker passa in i de begränsade roller som representeras (Kidd, 2016, s. 27). I relation
12
till detta framhäver Trebbe och Schoenhagen (2011, s. 425) att representation i media är ett komplext problem för minoritetsgrupper. Detta eftersom det finns en vilja hos minoriteter att representeras mer i media men även mindre på grund av att de framställs stereotypiskt och objektifierande. Minoriteter är överrepresenterade i media när det handlar om problemorienterade frågor och underrepresenterade i mer vardagliga sammanhang. Vår studie kan ytterligare bidra till att synliggöra hur och på vilket sätt kulturella stereotyper reproduceras genom vår analys av ett specifikt fall från en svensk talkshow.
Kidd (2016, s. 27) poängterar att om negativa stereotypa representationer kan påverka både majoritetsbefolkningens uppfattning om olika grupper och minoritetsbefolkningens självuppfattning, finns det skäl till att belysa negativa stereotyper som ett problem i ett multikulturellt samhälle. För det första, om majoriteten av en befolkning ska kunna förstå andra kulturella grupper i samhället, behöver de se en rättvis representation av dessa grupper. För det andra behöver minoriteter i ett samhälle se sig själva representeras i flera olika roller än den negativa stereotypa för att känna sig inkluderande. Och för det tredje läggs det ett stort ansvar hos media att försöka bidra till en lösning genom att på ett etiskt och korrekt sätt främja att representera dessa grupper (Kidd, 2016, s. 28). Däremot hävdar Trebbe och Schoenhagen (2011, s. 425) att varken mer närvaro av minoriteter eller en intensivare diskussion i media kring integrationsproblem kommer lösa denna komplexa fråga, utan att det snarare handlar om bland annat att utveckla sensibilitet från journalistikens håll. Slutligen, det som är gemensamt för dessa två studier är att både Kidd (2016) samt Trebbe och Schoenhagen (2011) belyser media och journalistikens viktiga roll i detta komplexa problem. I förhållande till vår studie blir slutsatserna från de här studierna relevanta eftersom vi undersöker ett specifikt fall, Malou Efter Tio. Detta för att se hur media, det vill säga programmet, representerar två gäster med olika kulturella bakgrunder samt hur journalisten Malou von Sivers genom intervjun reproducerar kulturella stereotyper.
Vidare har rappgenren sedan dess uppkomst kritiserats för innehållet i musiken och dess påverkan på samhället. Genren har bland annat fått kritik för användandet av sexuella referenser, svordomar samt försköning av droger och kriminalitet. Dessutom menar kritikerna att detta kan leda till ett negativt inflytande hos lyssnarna, då de syftar på att låttexterna uppmanar allmänheten att realisera det som sägs (Schneider, 2011; Sernhede & Söderman, 2010). Däremot är det en del av genren att skriva destruktiva texter om
13
samhällsproblem, det grundar sig i att genren ifrågasätter social orättvisa och vill uppmärksamma utsatta levnadsförhållanden genom musiken. Det finns dock interkulturella växlingar i hur musiken tolkas och tas emot av allmänheten. Olika faktorer som social och ekonomisk bakgrund samt etnicitet och kulturellt kapital är av betydelse för hur musiken uppfattas av omgivningen (Tanner et al., 2009, s. 706 – 708).
Schneider (2011, s. 36 – 42) menar att allmänhetens negativa synsätt kring genren präglas av en okonventionell propaganda och att det är de stora medierna som påverkar hur allmänheten skapar negativa uppfattningar kring genren. Schneiders (2011) slutsats blir av betydelse för vår studie eftersom Malou Efter Tio förmedlas genom tv-mediet och genom en stor kanal som TV4. Det som programmet producerar och hur de representerar sina gäster påverkar allmänhetens mottagande av budskapet. Beroende på hur Malou von Sivers reproducerar kulturella stereotyper genom programmet kan det visa på vilken makt hon har som journalist och programledare att påverka allmänhetens negativa uppfattningar kring musikgenren och dess artister.
3.1 Samtalsanalys
Samtalsanalys är en teori som har tillfört till insikten om vardaglig kommunikation mellan människor. Inriktningen har skapats utifrån den etnometodologiska idén och forskarna Emanuel Schegloff, Gail Jefferson och Harvey Sacks grundade inriktningen på 1960-talet (Norrby, 2014, s. 33). Utifrån transkriptioner av vardagliga samtal har samtalsanalys bevisat att samtal i största drag är organiserade, även fast det inte alltid framstår som det vid första ögonkastet. Vidare är samtalsanalys inte enbart en teori, utan även en metod för insamling av data och analys (Bryman, 2011; Hutchby, 2006).
I vår studie kommer samtalsanalys att användas som både teori och metod. Från första början var samtalsanalys skapad för att analysera vardagligt förekommande samtal, men på senare år har teorin tillämpats på andra områden, bland annat i institutionella och mediala sammanhang. Ett institutionellt samtal innehåller ett oregelmässigt maktförhållande mellan deltagarnas interaktion i samtalet. I sammanhanget med intervjuer i talkshows kan det vara att programledaren är den som utser ett ämne, öppnar upp till
14
samtalet och avslutar det. Här är det programledaren som har makten och styr samtalet i olika riktningar, den som blir intervjuad ställer vanligtvis inte några frågor till intervjuaren. I ett medialt samtal kan samtalsanalys användas för att förstå hur ett samtal är organiserat och hur medier kommunicerar på olika sätt till sina tittare och lyssnare, som exempelvis i en talkshow (Ekström & Moberg, 2008, s. 109 – 111).
Teorin samtalsanalys är relevant att använda i vår studie eftersom den studerar människors interaktion och med hjälp av teorin kan vi förstå hur samtalet ser ut mellan gästerna och programledaren i respektive intervju (Norrby, 2014, s. 34). Teorin fokuserar även på språkets mönster och struktur vilket är en väsentlig del för vår studie, där vi kan få förståelse för hur samspelet ser ut genom språkets mönster i intervjuerna (Ekström & Larsson, 2000, s. 221).
3.2 Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett teoretiskt perspektiv som grundar sig i flera olika teorier men framför allt afroamerikansk feministisk teori och postkolonial teori (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007, s. 11). Det intersektionella perspektivet fick sin början på 1980-talet genom att juridikprofessorn Kimberlé Williams Crenshaw använde begreppet i sin artikel
Demarginalizing the Intersection of Race and Sex: A Black Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist Politics. Syftet med artikeln
var att framhäva svarta kvinnors erfarenheter av förtryck och utsatthet, samt att varken feministisk teori eller någon form av teori kring ras eller etnicitet gav utrymme för svarta kvinnors erfarenheter att analyseras. Intersektionalitet har som nämnt ovan även inspirerats av postkolonial teori genom att det ämnar uppmärksamma hur kolonialt förtryck har förflyttat sig från de tidigare koloniserade länderna till kolonisatörländerna, som exempelvis USA, England och Frankrike. De människor som tidigare blev förtryckta i sitt eget hemland blir nu istället förtryckta på ett annat sätt i de koloniala länderna genom att vara invandrare och billig arbetskraft (Edling & Liljefors, 2016, s. 180 - 181)
Utifrån denna inspiration har den intersektionella teorin formats och vuxit till ett allt mer populärt perspektiv inom samhällsvetenskapen. Teorin kan ses som ett hjälpmedel för att beskriva hur ojämlikhet och makt uppstår i vårt samhälle. Perspektivet syftar främst till att analysera diskriminering eller förtryck i skärningspunkten mellan samhälleliga
15
maktrelationer som exempelvis kön, etnicitet, hudfärg, klass och sexualitet. Det handlar om hur olika maktrelationer påverkar, samspelar och stärker varandra. Det som är centralt inom intersektionalitet är samhällets olika sociala skiktningar, dess under- och överordnade positioner, och hur dessa kombineras samt påverkar människor. Som människa kan man på en och samma gång bli utsatt för diskriminering och förtryck i olika former. Ett tydligt exempel i det svenska samhället kan vara hur kvinnor med invandrarbakgrund som tillhör arbetarklassen kan bli förtrycka både för att de är kvinnor, arbetare och invandrare (Edling & Liljefors, 2016, s. 177 – 179).
Teorin intersektionalitet är relevant att använda i vår studie eftersom ett intersektionellt perspektiv gör det enklare att skilja hur olika maktordningar skapar exkludering och inkludering i vårt samhälle. Genom att använda ett intersektionellt perspektiv kan vi uppmärksamma frågor om hur ojämlikhet uppstår i intervjuerna och hur makt synliggörs, samt hur dessa hör ihop med uppfattningen om klasstillhörighet, könstillhörighet och etnicitet.
3.3 Stereotyper och representationer i media
Det är vanligt att människor har stereotypa bilder om andra individer i sin omvärld. Dessa stereotypa bilder styr hur vi möter andra människor och genom våra stereotypa uppfattningar bemöter vi dem på olika sätt. Vanligtvis bedömer vi andra i vår omgivning utifrån de grupper man tillhör och inte som enskilda individer när det handlar om stereotypisering. När vi träffar nya människor i vår vardag har vi inte alltid någon uppfattning om vem den andra är, istället kategoriserar vi dem utifrån den information vi får när vi talar med dem. De slutsatser som vi tar efter första mötet angående andras personlighet blir en så kallad stereotyp (Hinton, 2003, s. 10 – 13).
Stereotypa representationer i media visas främst när olika grupper i samhället ställs mot varandra, vilket resulterar i att vissa grupper värdesätts mer än andra. När denna fördelning sker synliggörs benämningen ”vi” och ”dom”, där ”vi” anses vara det normala som utgår från normen samtidigt som ”dom” är avvikande och går emot normen. Vidare är stereotypisering en bidragande faktor för hur rasism synliggörs i media. Detta eftersom stereotyper vanligtvis sammankopplas till maktutövning där människor värdesätts på skilda sätt. Denna stereotypisering synliggörs främst när det finns en tydlig maktobalans,
16
där man anser att vissa grupper har makten att förmedla stereotypa bilder av underordnande och uteslutna grupper i samhället. Med andra ord kan man säga att stereotyper använder sig av strategin, splitting, där man skiljer på det ”normala och acceptabla” från det som ses som ”onormalt och oacceptabelt”. Vilket leder till att man utesluter alla grupper som inte passar in i normen som återigen skapar ett ”vi” och ”dom” tänkande (Hall et al., 2013, s. 247 – 248).
Denna maktobalans kan ytterligare synliggöras genom sättet vi väljer att uttrycka oss om olika grupper. Därför spelar språket en avgörande roll vid representation av olika grupper. Beroende på hur vi väljer att uttrycka oss genom det talade språket kan det bidra till diskriminering eller återge uppfattningar som tolkas diskriminerande. Dessa uppfattningar hänger ihop med ”vi” och ”dom” benämningen, vilket kan skapa idéer om vad som anses vara normalt och vanligt eller onormalt och avvikande. De uppfattningar som skapas konstrueras genom det språk vi väljer att tillämpa, det vill säga hur vi väljer att tala med och om andra människor. Vilket skapar olika föreställningar som grundar sig i de uppfattningar vi har om olika grupper (Hornscheidt & Landqvist, 2014, s. 7). För att se om stereotypa representationer synliggörs i talkshowen Malou Efter Tio kan vi med hjälp av begreppen kulturell hegemoni och symbolisk förintelse få förståelse för hur det kommer till uttryck, vilket redovisas nedan.
3.4 Kulturell hegemoni och symbolisk förintelse
Begreppet hegemoni handlar om en hierarkisk ordning där en eller flera individer befinner sig i en mer utsatt och svagare ställning, gentemot en eller flera individer som kan influera andra att följa de dominerandes vilja. Med andra ord är det ett maktbegrepp som kan förklaras som att någon utövar makt över någon annan individ (Eriksson & Hettne, 2001, s. 40). Begreppet hegemoni myntades av den italienska marxisten Antonio Gramsci och kan definieras som styre eller dominans (Hall et al., 2013, s. 344). Hegemoni bygger på en ömsesidighet som antingen är konstruerad eller verklig. Vilket innebär att de dominerande grupperna i samhället styr de underordnande genom att dela liknande kulturella värderingar där syftet är att se den ledande och dominerade ställningen som legitim. Detta begrepp kan således användas när man talar om kulturell dominans och makt, vilket definieras som kulturell hegemoni. Begreppet handlar om att särskilda grupper styr ett
17
samhälle där syftet är att alla ska dela samma kulturella utgångspunkter, värderingar och normer från de som är förknippade med hegemonin, det vill säga de dominerade grupperna i samhället. Detta görs för att alla grupper ska dela en gemensam bild av en samhällsideologisk värld och acceptera bilden som den kulturella normen i samhället, vilket skapar en hegemonisk kulturell sfär, med andra ord en kulturell hegemoni (Eriksson & Hettne, 2001, s. 53–56).
Begreppet symbolic annihilation, eller så kallat symbolisk förintelse, syftar till att beskriva problematiken kring hur olika kulturella och etniska grupper behandlas i media. Det handlar framför allt om att observera frånvaro, fördömande eller trivialisering av dessa grupper i media. George Gerbner var den som först formade begreppet symbolisk förintelse och använde det för att avslöja hur representationer samt frånvaron av representationer grundar den dominerande uppfattningen om hur världen fungerar (Coleman & Yochim, 2008).
De här två begreppen blir relevanta att applicera i studien eftersom de kan hjälpa oss att se hur makt och dominans synliggörs i samtalet. Ytterligare kan vi urskilja vilka som är en del av den kulturella hegemonin och ifall det sker någon form av symbolisk förintelse genom intervjuerna. Det blir således intressant att tillämpa begreppen i analysen eftersom det visar på ett tydligt sätt hur maktrelationerna synliggörs i intervjuerna och vem som får inta den ledande och legitimerande rollen i samtalet.
4.1 Samtalsanalys
Samtalsanalys är en kvalitativ metod som är relevant att använda vid en analys av den talande interaktionen, exempelvis talkshows, nyhetsintervjuer eller politiska debatter (Hutchby, 2006, s. 163). I denna metod undersöker man samtalet och hur samspelet ser ut mellan de medverkade i samtalet (Bryman, 2011, s. 467). Samtalsanalys är ett lämpligt verktyg att tillämpa i studien eftersom den inriktar sig på samtalets inre kontext, vilket är det som kan avläsas av vad som sker i ett samtal. I vårt sammanhang handlar det om två utvalda intervjuer, där fokus är att se hur samtalet kan vara diskriminerande och hur programledaren reproducerar kulturella stereotyper.
4. Metod
18
Utgångspunkten i metoden är att studera människors interaktion och det är viktigt att analysen utgår från ett empiriskt och inte ett teoretiskt material. Det empiriska materialet består av olika samtal från inspelningar som i sin tur tolkas genom en transkription som ligger till grund för analysen (Norrby, 2014, s. 36). Att genomföra en transkription tar tid eftersom målet är att återge flera detaljer i ett samtal som är betydelsefulla för tolkandet av analysen (Norrby, 2014, s. 100).
Inom samtalsanalysen är forskare intresserade av hur samtal skapas och hur individer ordnar upp det i relation till andra former av samtal (Wirdenäs, 2007). En viktig och grundläggande del inom samtalsanalysen är att inte bygga upp några hypoteser i förväg, det är snarare viktigare att se på materialet på ett objektivt synsätt. En analys inom samtalsanalys bör grunda sig på det som finns i samtalet och det är viktigt att man inte kopplar in deltagarnas kulturella och sociala identiteter (Norrby, 2014, s. 34). Det är således viktigt att det är naturligt uppkomna samtal och utifrån dessa observeras olika mönster som slutsatserna sedan grundas på. I alla samtal finns det en viss struktur och för att uppmärksamma vilken struktur ett samtal har används så kallade trafikregler.
Genom vår analys har vi valt att utgå från Norrbys (2014), Ekströms och Mobergs (2008) redogörelse för dessa trafikregler eller centrala begrepp. Utifrån det som sägs i intervjuerna har vi valt att fokusera på följande begrepp; turtagning, uppbackningar,
ämnesintroduktion, ämnesbyte och avbrott. Turtagning kan förklaras som att samtalet går
fram och tillbaka mellan två individer. När en person talar är alla andra i samtalet tysta och tvärtom när någon annan talar. Uppbackningar förklaras som korta signaler som exempelvis ja, mm, hmm och nä eller nickningar. Dessa uttryck är ett sätt för att visa talaren att man förstår och lyssnar på det som sägs i samtalet. Ämnesintroduktion är när ett nytt ämne introduceras i samtalet. Ämnesbyte är när det går från ett ämne till ett annat, vilket kan ske på ett mer framträdande sätt eller så är det mindre synligt (Norrby, 2014). Avbrott är när någon blir avbruten, vilket kan uppfattas som ett sätt att styra över samtalet. Det kan således uppfattas som att ge bekräftelse och stöd i samtalet (Ekström & Moberg, 2008). Vi kommer även använda oss av det som redovisats i kapitlet tidigare forskning. Bland annat Clayman & Heritages (2010) omfattande studier inom samtalsanalys där fokus är att analysera de normer och metoder som förekommer i intervjuerna. Vidare kommer analysen redogöra för de normer som Loeb (2015) identifierar, vilket är personalization och
19
programledaren och gästerna intar med inspiration från tidigare studier av talkshows från Eriksson (2010).
Dialogerna i intervjuerna har transkriberats med utgångspunkt från Norrbys (2014, s. 110 – 111) transkriptionsmodell (se Bilaga 1). En grundlig och välutformad transkription krävs för att vår studie ska uppnå syftet och besvara frågeställningarna. En transkribering är alltid särskiljande och utifrån syftet kan en transkription genomföras på olika sätt. Forskare talar om en generell regel vilket handlar om att en transkription ska innehålla alla detaljer och nyanser som kan urskiljas i ett samtal (Fejes & Thornberg, 2009). Eftersom båda intervjuerna är inom en tidsram av knappt 20 minuter gjorde vi en bedömning där vi valde att transkribera intervjuerna från början till slut och var för sig. Detta för att genomföra en grundlig transkription där allt som sägs i intervjuerna analyseras som vi sedan kan jämföra med varandra. I transkriberingen har vi valt att inte skriva ut talarnas fullständiga namn, istället skrivs talarens namn med initialer, inspirerat av Norrbys modell (Norrby, 2014, s. 110 – 111).
4.2 Material och urval
Som nämnt utgår studiens undersökning från programmet Malou Efter tio med programledaren Malou von Sivers. Det valda materialet består av två avsnitt ur talkshowen som sändes den 11 oktober respektive den 6 december 2019. I det första avsnittet från den 11 oktober intervjuar programledaren rapartisten Einár och avsnittet är cirka 14 minuter. I det andra avsnittet som sändes den 6 december intervjuas en annan rapartist vid namn Greekazo och intervjun är cirka 17 minuter lång. Båda intervjuerna utspelar sig i en studio utan någon studiopublik. I Greekazos intervju medverkar programledaren Anders Öfvergård och i Einárs intervju medverkar artistens mamma Lena Nilsson som är skådespelerska (Malou Efter Tio, 2019).
Studiens urval valdes ut eftersom gästerna är jämnåriga och kan kategoriseras inom samma område, det vill säga rappgenren. Vilket leder till att programledaren kan forma liknande frågor och därmed går det jämföra hur Malou von Sivers intervjuar artisterna. Vi kan även se ifall programledaren reproducerar kulturella stereotyper när hon intervjuar rapartister med liknande framgång, samt analysera hur samspelet ser ut mellan programledaren och gästerna.
20
Eftersom studiens undersökningsmaterial består av två tv-intervjuer kan man diskutera om det är ”naturliga uppkomna” samtal eftersom de är iscensatta och följer en viss struktur. Programledaren har som uppgift att ställa frågor och få svar från gästerna, det kan vara olika frågor som intervjuaren vill att gästen ska svara på och därför kan samtalet styras i olika riktningar (Norrby, 2014). Intervjuerna kan således klassificeras som uppbyggda samtal i och med att intervjuerna är iscensatta. Däremot kan man se det som att vårt valda material baseras på naturligt uppkomna samtal eftersom vi personligen inte kan ha inflytande över hur samtalen styrs och vad resultaten blir och därför är de av naturligt slag (Fejes & Thornberg, 2009).
4.3 Metodkritik
Vår valda metod är inte problemfri och det är viktigt att vi tar hänsyn till det när vi använder oss av den. När en samtalsanalys genomförs är det viktigt att inte blanda in egna tolkningar av det som sägs i intervjuerna, det är viktigt att transkriptionen formas på ett objektivt sätt (Norrby, 2014). För att undvika att våra egna tolkningar synliggörs i transkriberingen av intervjuerna kommer vi fokusera på att endast anteckna det som sägs i intervjuerna och inte blanda in våra egna erfarenheter. Vår valda metod kan också vara problematisk eftersom det är viktigt att vi transkriberar allt som sägs i intervjuerna. Det finns en risk att vi missar särskilda detaljer som kan ha betydelse för vårt slutresultat. För att minska detta problem har vi valt att lägga stor vikt vid transkriberingen och vid upprepande tillfällen har vi lyssnat på intervjuerna för att kontrollera så att inga viktiga nyanser har utelämnats. Metoden har även fått kritik för att den är avgränsad och att det inte går att tyda ett samtal på ett tillförlitligt sätt genom att endast rikta in sig på samtalskontexten. Kritiker menar att det är viktigt att metoden ser över de yttre faktorerna som finns utanför samtalet, som exempelvis kön, etnicitet och ålder. Istället väljer samtalsanalysen att fokusera på att hitta olika mönster i samtalet och utesluter således de yttre faktorerna som finns utanför samtalet (Norrby, 2014, s. 48). I vår analys kommer vi däremot att undersöka dessa yttre faktorer som finns utanför samtalet eftersom de relateras till vårt forskningsproblem och är viktiga för att vi ska tolka vårt valda analysmaterial. Detta kan vi genomföra med stöd från redogörelsen av tidigare forskning samt de teorier och begrepp vi har valt att tillämpa i
21
studien. Ytterligare kan vi ta stöd från att vår studie har sin utgångspunkt i den tidigare kritik som har riktats mot programmet.
4.4 Validitet och reliabilitet
Författarna Bryman (2011) och Hartman (2008) påpekar att det är betydelsefullt att ta hänsyn till studiens reliabilitet och validitet när en undersökning genomförs. Reliabilitet handlar om att se hur pass tillförlitligt studiens material är och vilken betydelse materialet har för studiens syfte. Samtidigt som validitet handlar om att se hur pålitlig datainsamlingen är och att man undersöker det som studien syftar till att undersöka (Hartman, 2008).
I kvalitativa studier är dessa koncept inte lika grundläggande som för en kvantitativ studie (Bryman, 2011). Men trots det anser vi att det är viktigt att belysa dessa begrepp för att se hur pass tillförlitligt och giltigt studiens material är. Vi kommer därför använda oss av en bestämd transkriptionsmall som ligger till grund inför tolkandet av intervjuerna. Transkriberingen av intervjuerna kommer formas på ett utförligt och detaljerat sätt för att stärka studiens giltighet. Materialet i vår studie, det vill säga två transkriberade intervjuer, valdes ut med syfte att besvara studiens frågeställningar. Vilket resulterar i att studiens analysmaterial blir tillförlitlig eftersom vi har granskat intervjuerna grundligt för att se om materialet kan hjälpa oss att besvara vårt syfte och frågeställningar.
5.1 Presentation av gäst
När en artist eller andra offentliga personer blir inbjudna till talkshows sker det oftast i samband med att det finns ett slags nyhetsvärde kring gästen, exempelvis ny aktuell musik. Gästen får då ett tillfälle att marknadsföra det som de är aktuella med för tittarna (Eriksson, 2010, s. 531).
Malou von Sivers inleder intervjun med Greekazo genom att tala om för tittarna vem hon har bjudit in till programmet (rad 1 – 10). Hon förklarar att det är en rapartist som har nått
22
stor framgång på kort tid. Programledaren kopplar även ungdomars relevans till programmet genom att presentera sin gäst som en ungdomlig rapartist vars lyssnare främst representeras av samhällets ungdomar (rad 1 & 9). Sedan spelas en musikvideo upp i cirka 32 sekunder där en utvald låt av Greekazo visas för tittarna (rad 6 – 7). Genom musikvideon skapas en föreställning hos tittarna om Greekazo, dels hur han ser ut, men även hur hans musik låter och vad han rappar om. Vidare hyllar programledaren rapartistens snabba framgång vilket kan ses som det aktuella nyhetsvärdet kring gästen (Eriksson, 2010, s. 531).
1. M: ja har bjudit in en ung rapartist som på
2. bara fyra månader (.hh) har haft förti
3. miljoner lyssnare (.hh) påå sina låta:r ni
4. ska få höra en utav låtarna så här låter
5. han
6. (LÅTEN FÖRSENT AV GREEKAZO SPELAS I CIRKA
7. 32 SEK)
8. M: ^mm^ så där eeh låtere och väldigt många
9. unga framförallt lyssnar på de här
10. välkommen hit
I inledningen av Einárs intervju välkomnar Malou von Sivers alla tittare och talar sedan om vem som är hennes huvudgäst genom några hyllande ledtrådar (rad 1 – 7). Programledaren presenterar Einár vid sitt fullständiga namn, Nils Einár Grönberg, men benämner honom inte som rapartist (rad 5). Likaså presenterar hon hans mamma vid namn, Lena Nilsson (rad 6). Genom presentationen berättar programledaren kort om Einárs framgång inom musiken och dess spridning i samhället. Vilket betyder att det aktuella nyhetsvärdet i denna intervju också är gästens framgång inom musiken (Eriksson, 2010, s. 531).
1. M: välkomna hit ja de ee (0.6) ofattbara
2. hundratjugo miljoo:ner spelningar av (x)
3. hans låtar på Spotify och tvåhundratusen
4. följare på Instagram jag talar om eeh (0.6)
23
6. mamma Lena Nilsson skådespelare (.)
7. [guldbaggevinnare]>>
5.2 Presentation av medverkande gäst
I vissa talkshows är det vanligt att man bjuder in två olika gäster som tillåts diskutera kring ett ämne, där tanken är att de två olika gästerna ska associeras med varsin sida av ämnet. Det är vanligt att den ena gästen intar en ”klagande” eller ”upprörd” roll, medan den andra gästen intar motsatsen, som exempelvis ”förolämpad” roll. Det centrala är att de två olika gästerna associeras med den ena eller andra sidan av ämnet som diskuteras (Hutchby, 2006, s. 71).
Anders Öfvergård är inte med i studion under början av Greekazos intervju, utan kommer in senare efter att Malou von Sivers och Greekazo har samtalat i cirka 4 minuter. Programledaren presenterar Anders vid namn och välkomnar honom in i studion (rad 133 – 135). Hon aktualiserar Anders nyhetsvärde genom att förklara att han medverkar i intervjun på grund av hans aktuella dokumentärserie ”Anders och knarket” i TV4 (rad 137 – 138) (Eriksson, 2010, s. 531). Här skapas en förståelse varför Anders kommer in i studion fyra minuter efter att intervjun startade. Genom programledarens förarbetade frågor till Greekazo, som handlar om användandet av drogassociationer i låttexterna, legitimeras Anders medverkan i förhållande till hans dokumentärserie (Clayman & Heritage, 2010). Det skapar en uppfattning om att Anders och Greekazo associeras med två olika sidor av det aktuella ämnet droger. Här intar Anders den ”klagande” eller ”upprörda” rollen när han kommer in som en representant för att diskutera drogmissbruk i Sverige, och som visar sig senare i transkriberingen att han är emot drogassociationer i låttexter. Medan Greekazo inte nödvändigtvis intar en ”förolämpad” roll men däremot en motsatt roll eftersom han frekvent använder drogassociationer i sina låttexter. Rapartisten placeras här i en kontext med en programledare som gör en dokumentärserie om problemorienterade frågor i samhället.
133. M: >> men du vi vi ska ta ett litet snack me
134. Anders Öfvergård som sitter här (.)
135. välkommen hit Anders
24
137. M: Anders har ee gjort en dokumentärserie som
138. heter Anders (.hh) och knarket och>>
139. (ANDERS VISAS I BILD FÖR FÖRSTA GÅNGEN OCH
140. SKAKAR HAND MED GREEKAZO)
I Einárs intervju är den medverkande gästen hans mamma, som sitter med i studion redan från början. Efter att Einár har presenterats välkomnar Malou von Sivers hans mamma, Lena Nilsson (rad 6). Lena presenteras i första hand som Einárs mamma, men även som skådespelerska och guldbaggevinnare. På grund av att Lena är en medverkande gäst och hennes son är huvudgäst, blir hennes främsta position i programmet att vara mamma. Däremot är hennes aktuella nyhetsvärde guldbaggevinnare (Eriksson, 2010, s. 531).
1. M: välkomna hit ja de ee (0.6) ofattbara
2. hundratjugo miljoo:ner spelningar av (x)
3. hans låtar på Spotify och tvåhundratusen
4. följare på Instagram jag talar om eeh (0.6)
5. Nils Einar Grönberg som sitter här med sin
6. mamma Lena Nilsson skådespelare (.)
7. [guldbaggevinnare]>>
5.3 Gästernas låttexter
Ett samtal som intervju i en talkshow präglas av frågor-svar-normen, där en journalist ställer frågor till en inbjuden gäst som svarar på dessa frågor. Det finns en rad olika metoder för hur olika frågor ställs, som är av betydelse för både journalistens handlande och gästens sätt att svara (Clayman & Heritage, 2010, s. 227).
Redan tidigt in i intervjun med Greekazo leder programledaren in till ett första samtalsämne, nämligen rapartistens låttexter. Malou von Sivers börjar arbeta med prefaced
questions (rad 27), där hon bygger upp bakgrundsinformation till tittarna för att senare
kunna ställa en mer riktad eller kritisk fråga (Clayman & Heritage, 2010). Ytterligare så arbetar hon med normen personalization (rad 27 – 30) där hon relaterar frågan till hur hon själv upplever vad hiphop handlar om (Loeb, 2015).
25
28. tycker ja en berättelse om nånting (.hh)
29. eeh de e inte bara liksom musik utan orden
30. e ju viktiga
31. G: precis
32. M: då tänker ja lite grann på hur du (0.6)
33. tänker när du eeh skriver va inspireras du
34. av?
Greekazo svarar att han inspireras av sin omgivning i förorterna, där det finns både bra och dåliga saker som han försöker förmedla med sina texter (rad 35 – 45). Vidare läser Malou von Sivers upp en text som är från Greekazos låt ”Försent” (rad 57 – 59). Här fortsätter programledaren arbeta med prefaced questions för att kunna ställa en mer kritisk fråga där hon menar att man kan få en känsla av att Greekazo romantiserar kriminalitet och droger (rad 72 – 75).
Här tar programledaren upp en vanlig kritik gentemot rappgenren, att artisterna förskönar eller romantiserar droger och kriminalitet (Schneider, 2011; Sernhede & Söderman, 2010). Denna kritiska fråga legitimeras genom det förarbetet som programledaren har gjort vilket ger en förståelse för tittarna varför frågan ställs (Clayman & Heritage, 2010). Malou von Sivers intar rollen som The Problematized genom att påpeka ett möjligt problem med gästens låttexter (Eriksson, 2010).
Ytterligare använder sig programledaren av en uppbackning (rad 68) som skapar förvirring för Greekazo, eftersom han tar en längre paus innan han inleder nästa yttrande (rad 69). Förvirringen av turtagningen blir befogad i förhållande till det samtidiga tal som sker (rad 70 – 71), samt att programledaren sedan tar över turen (rad 72).
Uppbackningar kan fungera förvirrande för talaren eftersom man blir osäker på ifall den andra vill tillägga något i samtalet. Detta är något som kan förhindra gästen från att arbeta fram ett mer utformat svar på frågan, därför bör journalister i vissa fall undvika att använda sig av uppbackningar (Clayman & Heritage, 2010, s. 225).
57. M: [jag läser din text]>>
58. >> (.hh) fett starkt hasch du kan åka på
26
60. skrattar men ja ja tänker så här (.) de e
61. vä:::ldigt mycket kring våld å knark i
62. [dina texter]
63. G: [ah dee]>>
64. >> ah de d e de oftast de som händer >nu
65. för tiden< asså de e ju mycke våld å mycke
66. (0.6) ah allmänt mycke dåliga saker
67. [i samhället å]>>
68. M: [mmm]
69. G: >> (0.6) de inget fel o lyfta fram de å de
70. de e ju de som händer [mm]
71. M: [mä fö]>>
72. >> för man kan ju få en känsla av att du
73. litegrann (0.6) liksom romantiserar den
74. här ee liksom att leva i de här (.) fett å
75. de e coolt [å de ee]>>
76. G: [pff]
77. M: >> å så med kokain å sånna saker?
Greekazo svarar att han inte instämmer att det är coolt med droger och sådana saker (rad 78 – 80). Här försöker han neutralisera programledarens antagande om att ”romantisera” genom att inte ordagrant svara att han ”inte romantiserar”. Utan leder svaret in på en verklighetsskildring att det är ”sånt som förekommer överallt” (rad 82 – 84) (Clayman & Heritage, 2010, s. 232). Trots att programledarens fråga (rad 72 – 77) är legitimerad, så är den fortfarande aggressiv och sätter press på Greekazos svar (Clayman & Heritage, 2010, s. 234).
78. G: asså nej nej de e inget coolt åså exakt med
79. de de e mycke sånt runt omkring (.) dom
80. flesta förorterna i (.) i Stockholm då
81. M: mmm
82. G: >de e mycke sånt< som förekommer överallt
83. (.) såå (0.6) de e ju asså ganska vanlig
27
85. M: [(.hh) du kommer från]>>
86. G: [(xxx)]
87. M: >> Hässelby [eeh]>>
Sedan frågar programledaren ifall man skulle kunna ta avstånd från ”det mörker” som finns i texterna. I samband med detta berättar hon kort vart Greekazo kommer ifrån vilket ger lite information om hans bakgrund (rad 89 – 90). Här avviker programledaren från normen
congeniality och skapar inte utrymme för Greekazo att prata mer om sin bakgrund eftersom
hon fortsätter att behålla turen (rad 91) (Loeb, 2015).
Här synliggörs den kulturella hegemonin eftersom programledaren inte ger Greekazo utrymme att prata om sin bakgrund. En maktrelation blir tydlig eftersom Malou von Sivers, dels som programledare men även som medlem av den dominerande klassen, styr över vilket innehåll som ska produceras för tittarna (Eriksson & Hettne, 2001). Hon är inte särskilt intresserad av att ge Greekazo utrymme att marknadsföra sig själv, utan sätter agendan för att prata om det alternativa problem som finns med hans musik.
Ytterligare intar hon fortfarande rollen som The Problematized då hon påpekar att det finns ett mörker i texterna och att det är ett problem eftersom hon ger förslag om att han borde göra tvärtom (rad 92) (Eriksson, 2010).
89. M: >> och ee som ligger väster om Stockholm
90. kan man säga >en av förorterna där< (.hh)
91. fö för jag tänker så här skulle det vara
92. he:::lt ocoolt att göra tvärtom (.hh) att
93. skriva texter där man liksom tar a:vstånd
94. för sånna här grejer å pekar på (.)
95. [lju:set]>>
96. G: [hhm]
97. M: >> hoppet för de e mycket mö:rker i dom här
98. texterna
Sedan försöker programledaren lätta på stämningen genom att ge ett förslag om att de ska skriva en låt tillsammans (rad 117 – 123). Här synliggörs ytterligare en maktobalans i samtalet då programledaren är den som försöker neutralisera en ”mörk” röst med
28
resonemanget att det inte skapar positivitet. Vilket leder till en ”vi” och ”dom” känsla när det underliggande budskapet är att det inte riktigt är acceptabelt att skriva sådana texter (Hall et al., 2013).
Dessutom sätter Malou von Sivers in sig själv i sammanhanget, att de ska skriva en låt tillsammans. Detta påverkar Greekazos svarsalternativ då han möjligtvis hade svarat annorlunda om programledaren inte var med i sammanhanget. Här intar programledaren rollen The Dramatizer då hennes yttrande besitter en humoristisk ton och ett försök till att lätta på stämningen (Eriksson, 2010).
117. M: [så du skulle inte vilja]>>
118. >> skriva en eeh en text med mig?
119. G: asså vi skulle ju jättegärna kunna skriva
120. en text [men v-]
121. M: [jaa om]>>
122. >> kärlek eller om nånting mm liksom
123. [positivt de finns en väg ut]
I intervjuer är det vanligt att journalister sammanfattar vad som är kärnan eller resultatet av en respondents yttrande. Detta kan göras på ett utvärderande och kritiskt sätt, men även på ett mer sammanfattande och kooperativt sätt (Hutchby, 2006, s. 129).
Här sammanfattar programledaren det tidigare yttrandet (rad 130) för att paketera den centrala punkten från Greekazos uttalande. I detta sammanhang, att Greekazo inte borde skriva den sortens texter för tillfället som programledaren gav förslag på. Detta görs i förmån för att adressera publiken, då programledaren tar avstånd från att agera den främsta mottagaren av yttrandet och låter samtalet förstås som framställt för åhörarna (Clayman & Heritage, 2010, s. 225).
Greekazo representeras här som motvillig att följa den acceptabla normen inom den kulturella hegemonin, eftersom programledaren har lagt fram förslag på förändring (Eriksson & Hettne, 2001). Vilket leder till en stereotypisk uppfattning av rapartisten då han skiljer sig från det som anses normalt (Hall et al., 2013).
124. G: [eeh aahe]>>
29
126. låtar för vägar ut o sånt [men]>>
127. M: [mm]
128. G: >> (0.6) ja tycker inte ja ee borde göra
129. de just nu i alla fall
130. M: >du borde inte göra det nu<? [+nää+]>>
I följande del kommer vi att gå igenom Einárs intervju där de också samtalar kring rapartistens låttexter. Detta samtalsämne tas upp en bit in i intervjun (rad 75). Här synliggörs normen congeniality eftersom Einár får en bekväm miljö att berätta om sin musik och på så sätt marknadsföra sig själv (rad 81 – 89) (Loeb, 2015). Programledaren intar rollen som The Elicitor när hon ställer en inledande fråga till Einár som får tillfälle att utveckla ett mer berättande och utförligt svar (rad 75 – 77). Einár intar rollen som The
Protagonist genom att vara huvudrollen i berättelsen (Eriksson, 2010).
75. M: men du eeh (xx) (0.6) gör det jag gör för
76. dom som inte känner till vem du e hur
77. skulle du beskriva de du gör?
78. E: eeh (0.6) jag ^skulle^(0.6) <beskriva det
79. att (0.6) eeh e de aha ja kan fortsätta?
80. M: mm
81. E: *ah okej* ja skulle beskriva <det att det
82. (.) ja ja ja (0.6) ja gör min musik liksom
83. men ja gör den på ett eeh (0.6) på ett sätt
84. (.) på att blanda försöka blanda ut och
85. och bredda ut (.) bara mer än hiphop liksom
86. att göra de eeh (.) försöka bredda ut
87. rappen liksom och att inte bara hålla sig
88. i en cirkel ja försöker (.) göra musik som
89. alla kan lyssna på>
Sedan berättar Einár att han försöker skildra hur det ser ut i förorterna ur olika perspektiv i sina låttexter (101 – 107). Han betonar även hur han har lyckats ta sig ifrån saker som tidigare varit en del av hans liv, där det är underförstått att droger och kriminalitet har funnits tillgängliga (rad 107 – 112). Einárs yttrande är inget som programledaren kommenterar med hjälp av uppbackningar utan hon låter artisten prata fritt kring frågan
30
vilket leder till att han får makt och dominans i samtalet. Programledaren intar återigen rollen som The Elicitor genom att ställa en inledande fråga (rad 100) som i sin tur leder till att Einár intar rollen som The Protagonist (rad 101 – 112) (Eriksson, 2010).
100. M: va va vad tänker du att du berättar om?
101. E: (.hh) jag tycker att ja berättar eeh från
102. eeh (.) allas eeh (0.6) från allas
103. perspektiv å från (.) mitt perspektiv å hur
104. de ser ut (0.6) att ^eeh^ att vara att vara
105. just (x) där ja (.) där ja e ifrån eller
106. där (.hh) andra e ifrån dee runtomkring i
107. hela Stockholm där de e (.) småbarn som
108. skjuter å de eeh (.hh) (x) (0.6) de e
109. narkotikaförsäljning o sånt å sen (.) sen
110. sjunger ja också om att ja har ja har
111. lyckats ja har tagit mig ifrån förstår du?
112. men att det finns kvar (.hh) o [dee]
Här kan man se en stärkande maktrelation i samtalet. Einár får utrymme att representera sig själv som en rapartist som tagit sig ifrån drogrelationer och kriminalitet. Detta får han göra fritt utan avbrott eller uppbackningar från programledaren. Dessutom ifrågasätter hon inte hans låttexter och framför ingen särskild kritik gentemot rappgenren. Trots att Einár förklarar att han rappar om de sociala problem som finns i förorterna kritiseras det inte. Vilket gör att han tilldelas en legitimerande roll att få prata om denna problematik. Här synliggörs det att Einár legitimeras en roll tillhörande den hegemoniska gruppen i samhället. Han placeras inte i en underordnad position och det han rappar om rättfärdigas genom att han menar att han tagit sig ur det livet (Eriksson & Hettne, 2001).
5.4 Gästernas påverkan på lyssnarna
I båda intervjuerna pratas det om hur gästerna påverkar sina lyssnare. Det är inte förvånande att detta ämne tas upp eftersom det finns negativ kritik gentemot rappgenren och dess påverkan på samhället. Framför allt hur genren kan leda till negativt inflytande hos lyssnarna (Schneider, 2011; Sernhede & Söderman, 2010).
31
När Anders kommer in i intervjun med Greekazo styr han ganska snabbt in samtalsämnet kring dennes låttexter och dess påverkan på lyssnarna (rad 166 – 176). Anders syftar på att musiken som Greekazo producerar är en trend just nu (rad 169 – 170). Här intar Anders samma roll som programledaren tidigare intagit, The Problematized, då han också syftar till att det borde ske en förändring i rapartistens låttexter (Eriksson, 2010).
Ytterligare frågar Anders ifall Greekazo själv har levt i kriminaliteten (rad 175 – 176). Vilket synliggör en underliggande stereotyp om att han skulle vara kriminell bara för att han är en rapartist som skildrar verkligheten han omges av (Hinton, 2003).
166. A: eeh men de som e (0.6) ja förstår ju varför
167. du släppe:r (.) dom här låtarna [med]>>
168. G: [mm]
169. A: >> den här musiken för att (.hh) de e ju
170. de som ee trenden just nu (.hh) men (.) nu
171. när du har dina förti miljoner lyssningar
172. (0.6) eller streamningar (0.6) då kan man
173. ju faktiskt förändra de >fö ja men den
174. första frågan jag har till dig< är så där
175. (.) asså har du själv levt i kriminal
176. kriminaliteten?
Greekazo förklarar att han skriver den här typen av musik för att människor kan relatera till det han rappar om (rad 191 – 192). Implicit menar Greekazo att de som kan relatera är personer som lever i denna samhällsklass. Vilket är vad rappgenren går ut på, uppmärksamma utsatta levnadsförhållanden och ifrågasätta social orättvisa genom musiken (Tanner et al., 2009). Här avbryter Anders honom (rad 193) och frågar varför man måste sjunga om det som alla vet om (rad 196).
Anders vet säkert om att alla i hela samhället inte vet hur det är att leva i det förtrycka, ”dolda” samhället. Vilket han även medger tidigare i samtalet (se Bilaga 2 rad 149 – 154), där han själv förklarar att han insett bredden av samhällsproblemet efter inspelningen av hans dokumentärserie. Denna insikt hade han inte innan inspelningen, vilket många andra priviligierade svenskar inte heller har.
32
Här visar Anders varken förståelse för rappgenren eller den kultur som Greekazo kommer ifrån. Detta bidrar till att bredden av genren eller kulturens egenskaper inte framhävs (Kidd, 2016). På grund av maktpositionerna mellan deltagarna kan Anders här vrida situationen till sin egen fördel och Greekazos nackdel.
Sedan erkänner Anders vad hans egentliga fråga är till Greekazo (rad 199 – 202). I detta yttrande vinklar han sin fråga till ett ”nej-svar”. Det gör han genom att ställa en förklarande fråga där svaret vanligtvis anpassas till förklaringen (Clayman & Heritage, 2010, s. 232). Det är sällan någon hade svarat att de tycker det är bra att femtonåringar går runt med vapen i händerna. Här synliggörs ytterligare en underliggande stereotyp om att rapartister skulle föredra ett levnadssätt med droger och kriminalitet (Hinton, 2003).
191. G: >> om alla upplever de då kan ju alla
192. relatera [till de]
193. A: [joo men]>>
194. M: [mm]
195. A: >> om alla vet om de så undrar ja varför
196. man (.) måste sjunga om de som alla vet om
197. [äru me]>>
198. G: [aa]
199. A: >> men men min fråga till dig egentligen
200. va tycker du om kriminaliteten vaa tycker
201. du om att femtonåringarna går runt me vapen
202. i händerna åå
203. G: nee men de de e ju absolut inget bra
Lite senare in i intervjun sker ett överlappande tal mellan alla parter (rad 247), där Anders till slut är den som övertar turen. Detta visar att han är den som överröstar de andra och har dominans i samtalet eftersom han utser sig själv till nästa turtagare (Ekström & Moberg, 2008, s. 103 – 104).
Malou von Sivers har tidigare i samtalet försökt lyfta upp en annan bild av samhällsproblemet kring droger och kriminalitet, nämligen vuxna människor som säljer droger. Detta är något som Anders inte kommenterar utan skiftar återigen fokus till Greekazos låttexter (rad 250 – 253). Anders blir här den som sätter agendan genom att
