Tiden ute för TikTok?
När en social medieapplikation blir en social
maktapplikation som hotar nationell säkerhet
Josefin Noresson
Självständigt arbete, 15 hp
Statsvetenskap med inriktning krishantering och säkerhet Påbyggnadskurs
HT 2020
Handledare: Magnus Ekengren Antal ord: 14913
Abstract
Today, social media applications are used not only as a means to communicate but also as a means to exert power. In some cases, it even has gone so far that specific social media applications have been accused of constituting a threat against national security. This is the case with TikTok, today’s fastest-growing social media application in the world. TikTok is a video-sharing platform used by approximately 800 million individuals every month,
developed and owned by a Chinese company named ByteDance Ltd.. The purpose of the following study is to explain how a seemingly innocent social media application like TikTok, used by individuals and owned by a private company, can constitute a threat against national security. This is performed by using the term “sharp power”. The study concludes that TikTok can be used by the Chinese government to exert sharp power, enabling the state access to the global information environment.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Problemformulering ... 5
1.3 Syfte och frågeställning ... 7
1.4 Avgränsningar ... 7 1.5 Disposition ... 8 1.6 Bakgrund ... 9 1.6.1 Sociala medier ... 9 1.6.2 TikTok ... 10 2. Teoretiskt ramverk ... 11 2.1 Tidigare forskning ... 11 2.2 Begreppsapparat ... 14 3. Tillvägagångssätt ... 20 3.1 Operationalisering ... 20 3.2 Metod ... 21 3.3 Material ... 22 4. Analys ... 23
4.1 Hur TikTok relaterar till begreppen hård och mjuk makt ... 23
4.2 Vilken information TikTok samlar in ... 25
4.2 Hur TikTok:s information kan delas med den kinesiska staten ... 28
4.3 Hur TikTok kan utnyttjas av den kinesiska staten för att tränga in i andra staters informationsmiljö ... 32
5. Avslutning ... 38
5.1 Slutsats ... 38
5.2 Vidare forskning ... 40
5
1. Inledning
1.1 IntroduktionEtt aktuellt ämne i dagens säkerhetspolitiska debatt är hur den teknologiska utvecklingen ger nya instrument för att utöva makt (Walker, Kalathil & Ludwig, 2020; Deibert, 2019; Archetti, 2015; Bjola, 2018; Ördén, 2019). I många fall betraktas teknologiutvecklingen som ett
tveeggat svärd då teknologin både kan utnyttjas för goda och för onda syften (Bjola, 2018:313; Eriksson & Giacomello, 2006:232). Detta gör frågor relaterade till teknologi svåravvägda. Samtidigt finns en allmänt vedertagen uppfattning om att vi, i och med den teknologiska utvecklingen, bygger in sårbarheter i våra system vilka kan utnyttjas av onda aktörer (Kello, 2013; Walker et al., 2020; Moghior, 2018; Ördén, 2019; Eriksson & Giacomello, 2006; Cross & Shimonski, 2014). Ändå fortsätter vi att använda oss av teknologier i ökad utsträckning.
En informations- och kommunikationsteknologi som har växt, och som fortsätter att växa i användning, är sociala medier (Bjola, 2018). Under de senaste 20 åren har sociala medier fått stor spridning globalt till följd av teknologiska innovationer (Boin, Ekengren & Rhinard, 2020:118). Omfattande bredbandsutbyggnader har möjliggjort snabbare uppkoppling och överföring av data vilket medfört en ökad internetanvändning världen över. I samband med detta har sociala medias popularitet stegrat (Olsson, 2017). Sociala medier förknippas ofta med någonting positivt då de är ekonomiskt fördelaktiga, tillgängliggör information för en större publik och stärker civilsamhällets röst (Deibert, 2019). Via sociala medier ges människor möjlighet att kommunicera, diskutera och debattera med varandra. Där kan individer uttrycka sin åsikt och dela den med andra (Edoff & Lundell, 2017). Därför har sociala medier länge ansetts gå i samklang med liberala demokratiska värderingar såsom yttrandefrihet1 (Deibert, 2019).
1.2 Problemformulering
På sistone har det dock uppmärksammats hur auktoritära stater i allt högre utsträckning utnyttjar sociala medier för att främja illiberala odemokratiska syften (Walker & Ludwig, 2017; Walker, 2018; Walker et al., 2020). En social medieapplikation som nyligen anklagats för detta är TikTok (Figliola, 2020; Trump, 2020a). TikTok är en videodelningsplattform som har omkring 800 miljoner aktiva användare per månad och som ägs av det kinesiska företaget
6 ByteDance Ltd. (hädanefter endast ByteDance)2 (Figliola, 2020). Enligt USA:s president
Donald Trump utgör TikTok ett hot mot den nationella säkerheten (Trump, 2020a). Därför utfärdade han den 6 augusti 2020 en exekutiv order som fastslog att allt samröre med TikTok:s ägare ByteDance skulle vara otillåtet 45 dagar senare i syfte att hantera hotet från applikationen. Detta innebär ett förbud mot TikTok (Trump, 2020a). Det ska dock nämnas att förbudet ännu inte är ett faktum till följd av juridiska svårigheter att implementera ordern men att det fortfarande arbetas för att få den verkställd (Fung & Disis, 2020). Även om det
förekommer att stater försöker censurera innehåll på sociala medier menar Howard, Agarwal och Hussain (2011) att det är sällan som stater helt försöker förbjuda sociala medier. Således utgör TikTok ett intressant fall att studera.
Vid en första anblick kan det vara svårt att förstå hur en tillsynes oskyldig social
medieapplikation som TikTok, vilken ägs av ett privat företag och används av individer, kan utgöra ett nationellt säkerhetshot. Walker och Ludwig (2017) menar dock att auktoritära stater såsom Kina utnyttjar olika teknologier för att utöva makt på ett distraherande och
manipulerande sätt. Det görs bland annat genom att ”disguising state-directed projects as the work of commercial media” (Walker & Ludwig, 2017:23). Syftet med en sådan förklädnad är att auktoritära stater ska komma åt den demokratiska marknaden som annars tar avstånd från auktoritära praktiker och illiberala värderingar (Walker et al., 2020). Sprunget ur en kritik mot att detta distraherande och manipulerande sätt att utöva makt varken kan betraktas som mjuk attraherande eller hård tvingande makt myntar Walker och Ludwig (2017) begreppet ”sharp power”(översätts till skarp makt) 3.
I artikeln The Cutting Edge of Sharp Power används TikTok som ett kortfattat exempel på hur ett kinesiskt företag arbetat internationellt till fördel för den kinesiska regeringen genom att censurera innehåll som misskrediterar Kina (Walker et al., 2020:135). Då censurering och annan informationskontroll ”[is] a key attribute of sharp power” antyder alltså Walker et al. (2020:128) att TikTok utgör en av de informations- och kommunikationsteknologier som den kinesiska staten utnyttjar för att utöva skarp makt genom, alltså att TikTok utgör ett skarpt maktmedel. Om TikTok utgör ett skarpt maktmedel skulle det kunna förklara hur det kommer sig att applikationen utpekats som ett nationellt säkerhetshot. Detta då den skada som skarpt maktutövande kan åstadkomma utgör ”a national-security challenge” för de nationer som utsätts för det (Walker, 2018:20). Walker et al. (2020) undersöker dock inte saken vidare utan
2 Mer information om vad TikTok är återfinns i avsnitt 1.6.2 TikTok.
7 nämner endast TikTok för exemplets skull. Samtidigt har Walker och Ludwig (2017:23), i samband med att de myntade begreppet, föreslagit att ”observers in democracies should put them [sharp power efforts] under the spotlight and analyze them in a comprehensive manner”. Av detta följer att det vore nödvändigt att undersöka TikTok på djupet vilket görs inom ramen för denna studie.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att förklara hur en tillsynes oskyldig social medieapplikation som TikTok kan utgöra ett hot mot nationell säkerhet. Detta görs med hjälp av begreppet skarp makt. Med en sådan förklaring ämnar studien också bidra med ett empiriskt exempel på hur skarp makt mer konkret kan utövas. Följande frågeställning har formulerats för att bedriva studien:
Hur kan anklagelserna mot att TikTok utgör ett nationellt säkerhetshot förklaras med hjälp av begreppet skarp makt?
1.4 Avgränsningar
Studien avgränsas till att fokusera på TikTok som social medieapplikation. Självklart finns en mängd andra sociala medieapplikationer såsom Facebook, Snapchat, Instagram, Twitter och YouTube som också skulle kunna undersökas. Varför TikTok utmärker sig bland dessa sociala medieapplikationer beror bland annat på att det ägs av ett kinesiskt företag och inte ett amerikanskt sådant (Figliola, 2020). Dessutom är alla ovan nämnda sociala
medieapplikationer förutom TikTok blockerade i Kina (Walker, 2018:16; Leskin, 2019). TikTok är alltså en gemensam plattform för både öst och väst. Givetvis finns det fler kinesiskägda applikationer än TikTok som används både inom och utom Kina, däribland Meitu, Xiaohongshu och Baidu Tieba (Kemp, 2020a:39). Dessa applikationer har dock varken samma globala täckning eller samma mängd användare som TikTok har och de har heller inte specifikt utpekats som säkerhetshot (Kemp, 2020a:s39; Kemp, 2020c:95; Trump, 2020a). En applikation som däremot har det är WeChat (Trump, 2020c).
Precis som i fallet med TikTok utfärdade Trump (2020c) den 6 augusti 2020 en order som fastslog att WeChat utgör ett hot mot den nationella säkerheten. WeChat ligger för närvarande högre upp än TikTok på listan över världens mest använda sociala medieapplikationer (Kemp, 2020c:95). WeChat används också som ett kortfattat exempel i Walker et als. (2020:130) artikel The Cutting Edge of Sharp Power. Varför studien ändå avgränsas till att fokusera på TikTok och inte WeChat beror på flera faktorer.
8 Först och främst fastslår Trump (2020a:st.2) att ”action must be taken to address the threat posed by one mobile application in particular, TikTok”. Detta trots att WeChat utpekades som ett nationellt säkerhetshot samma dag. TikTok verkar alltså ha prioritet. Sedan är TikTok ”[the] world’s fastest-growing social media platform” till skillnad från WeChat (Weimann & Masri, 2020:10). WeChat lanserades januari 2011 medan TikTok inte lanserades förrän september 2016 (Figliola, 2020). Trots dess korta existens på marknaden har TikTok, ovanligt nog, blivit ”one of the most popular applications in the world” (Weimann & Masri, 2020:1). TikTok finns heller inte med på topplistan över Kinas mest använda sociala medier medan WeChat ligger på första plats (Kemp, 2020a). Att TikTok inte ens inkluderas på den listan trots att det är en kinesisk applikation och världens snabbast växande plattform gör TikTok intressant. Vidare har de två applikationerna olika funktioner. TikTok är en
videodelningsplattform medan WeChat har multipla funktioner, inklusive betalningar och e-handel som inte räknas till sociala medier (Figliola, 2020:1). Dessutom används TikTok i högre utsträckning än WeChat i USA och ”WeChat is used in the United States primarily by the Chinese language community, whereas TikTok is used more widely” (Kemp, 2020b:34; Figliola, 2020:1). Varför studien inte undersöker både TikTok och WeChat, som trots det ovan nämnda också hade varit ett intressant fall att studera, beror på studiens begränsade omfattning. För att hinna uppnå ett djup kan det som i det här fallet vara nödvändigt att avgränsa studien till att endast omfatta ett fall (Flyvbjerg, 2006).
En annan avgränsning som görs inom ramen för denna studie är att staterna Kina och USA står i fokus. Dels görs den avgränsningen med hänvisning till att TikTok är en kinesisk applikation och att anklagelserna mot att TikTok utgör ett nationellt säkerhetshot kommer från USA. Dels görs den med hänvisning till att ”China…ranks among the world’s most politically repressive states” medan USA är en av världens äldsta demokratier och som ”länge setts som ett demokratiskt föredöme” (Walker, 2016:53; Lindahl, 2020:st.2). Därmed fångar de två staterna kontrasterna mellan liberala och illiberala värderingar. Tidsmässigt fokuserar undersökningen på perioden 2019-2020. Detta då debatten om TikTok som ett säkerhetshot tog form under senare delen av 2019 varpå Trumps förbudsorder gavs under 2020 (Figliola, 2020).
1.5 Disposition
Studien är indelad i fem kapitel. Det inledande kapitlet har hittills avsett introducera studiens problem, syfte och omfång och avslutas härefter med ett bakgrundsavsnitt om sociala medier och TikTok. Därefter, i det andra kapitlet, redogörs för det teoretiska ramverket som studien
9 lutar sig mot vilket inkluderar tidigare forskning och begreppsapparat. Begreppsapparaten förklarar vad hård, mjuk respektive skarp makt innebär och lyfter kritik mot begreppet skarp makt som är det begrepp som valts ut för att förklara anklagelserna mot TikTok. I det tredje kapitlet redovisas det tillvägagångssätt som använts för att bedriva studien. Det inkluderar operationalisering samt val av metod och material. Det fjärde kapitlet utgör själva
analysdelen. Analysdelen består av fyra avsnitt indelade med hjälp av
operationaliseringsfrågorna framtagna i kapitel tre. Efter analysdelen följer det femte och avslutande kapitlet där studiens slutsatser och förslag på vidare forskning ges. Härnäst följer bakgrundsavsnittet.
1.6 Bakgrund
1.6.1 Sociala medier
Framväxten av social medier beskrivs ofta som explosionsartad (Omand et al., 2012:804; Cross & Shimonski, 2014:1; Walker & Ludwig, 2017:12). Samtidigt fortsätter sociala mediers roll i samhället att bli ännu mer central. Allt oftare använder människor sociala medier för att söka information samtidigt som tilliten till traditionella informationskanaler såsom TV, radio och tidningar minskar (Walker et al., 2020:129).
Sociala medier skiljer sig från traditionella medier i flera avseenden. Traditionell media går från sändare till mottagare och de två parterna interagerar inte med varandra. När det istället gäller sociala medier kan användarna interagera med varandra (Andersson, 2017).
Möjligheten för sändare och mottagare att interagera är vad som skapar den mellanmänskliga sociala aspekten (Olsson, 2017; Cross & Shimonski, 2014). På sociala medier är också vem som helst fri att producera innehåll, så kallat användargenererat innehåll. Till skillnad från sociala medier består traditionella medier av professionellt producerat innehåll
(Försvarsmakten, 2013). Att nå ut med meddelanden i traditionella medier kostar därför mer i både tid och pengar. Via sociala medier går det snabbt och är alltsomoftast gratis (Cross &
Shimonski, 2014). Inte heller opererar sociala medier inom samma geografiska gränser som traditionella medier gör då de sistnämnda ofta riktar sig mot en nationell eller lokal publik (Cross & Shimonski, 2014). Sociala medier har alltså en längre räckvidd (Bennett & Livingston, 2018).
Företagen som äger och administrerar sociala medieapplikationer tjänar pengar bland annat genom att sälja information om användarna. En social medieanvändare har alltså valt ”att frivilligt sälja ut sig själv” (Martínez & Sandberg, 2017:73). Företagen tjänar också pengar på
10 att visa reklam för användaren (Martínez & Sandberg, 2017). I sociala medier kan annonser ofta individanpassas med hjälp av avancerad teknologi. Detta då sociala medier vanligen styrs av algoritmer byggda med artificiell intelligens (AI) (Walker, 2019). AI kan kortfattat
beskrivas som ett datorprograms förmåga att tänka likt en människa (Omand et al., 2012). En variant av AI som är tätt förknippad med sociala medier är maskininlärning (Walker et al., 2020). Walker et al. (2020:131) beskriver maskininlärning som ”a process whereby programs are trained to process large volumes of data, identify patterns, and draw conclusions in a way that imitates intelligent human behavior”. Med sådan teknologi blir det möjligt att processa långt mer information än vad en levande människa förmår (Omand et al., 2020:810). TikTok är en av de sociala medieapplikationer som använder sig av sådan avancerad AI-teknologi (Figliola, 2020; Li, 2019).
1.6.2 TikTok
TikTok, eller Douyin som applikationen heter i Kina, ägs av det kinesiska företaget
ByteDance och har över två miljarder nedladdningar globalt (Weimann & Masri, 2020). Efter att ha lanserat i Kina 2016 blev TikTok under 2017 tillgänglig på Android och iOS och spreds därmed bortom den kinesiska marknaden (Weimann & Masri, 2020). Under 2018 köpte ByteDance upp den i USA då populära applikationen Musical.ly ”as a means to enter the U.S. market” (Figliola, 2020:1). Musical.ly slogs därefter ihop till TikTok (Figliola, 2020). Precis som den kända tjänsten YouTube är TikTok också en videodelningsplattform. Till skillnad från YouTube har dock TikTok ett kortvideoformat (Weimann & Masri, 2020). Det innebär att det finns en tidsbegränsning på de klipp som produceras. Till en början låg maxgränsen för ett videoklipp på 15 sekunder men numera är det tillåtet med fyra stycken
15-sekunderssekvenser. Alltså är maxgränsen nu på 60 sekunder4 (Figliola, 2020). Populärt är att producera dansklipp, klipp med läppsynkroniserade låtar eller olika typer av komedi- eller talangklipp. En stor del av användarna utgörs av barn och tonåringar (Weimann & Masri, 2020).
Med omkring 800 miljoner aktiva användare per månad har TikTok fler användare än vad Snapchat och Twitter har sammanlagt. TikTok ligger därmed på plats sju över världens mest använda sociala medieapplikationer efter Facebook, Youtube, WhatsApp, FB Messenger, WeChat och Instagram (Kemp, 2020c:95). Av de 800 miljoner aktiva användarna på TikTok utgör ungefär 49 miljoner av dem amerikanska användare. Applikationen finns tillgänglig på
11 39 olika språk i 155 olika länder (Figliola, 2020). TikTok har kontor på utspridda ställen i världen men huvudkontoret är lokaliserat i Beijing (Peking). Under oktober 2020
uppskattades ByteDance, företaget som äger TikTok, vara värt över hundra miljarder dollar (Figliola, 2020). Som tidigare nämnt är TikTok samtidigt ”[the] world’s fastest-growing social media platform” (Weimann & Masri, 2020:10).
TikTok ger varje användare ett individpassat videoflöde kallat ”For You” (Figliola, 2020). Med hjälp av algoritmer och avancerad AI-teknologi kan TikTok ”learn about each user’s interests and preferences” och sedan skapa ett unikt For You-flöde till varje användare (Li, 2019:334). TikTok:s förmåga att skapa ett så personifierat flöde beskrivs som nyckeln till TikTok:s framgång och har gjort att användandet av applikationen upplevs som
beroendeframkallande (Figliola, 2020). TikTok utmärker sig från plattformar såsom Facebook och Twitter i det avseendet att användaren inte behöver etablera kontakter för få ett flöde. Flödet med videoklipp finns där från första gången användaren öppnar applikationen och sedan individanpassas det baserat på användarens interaktion med innehållet (Xiao refererad i Restuccia, McKinnon & Wells, 2020).
Under den senaste tiden har diskussionen om TikTok som ett säkerhetshot fått stort utrymme i media och den allmänna debatten (Figliola, 2020; TV4, 2020; Restuccia et al., 2020;
McCandless Farmer, 2020; Frederick, 2019; Committee on the Judiciary, 2019;2020). Det vore därför nödvändigt med vetenskapliga perspektiv på TikTok och den uppståndelse som applikationen skapat.
2. Teoretiskt ramverk
2.1 Tidigare forskningVad gäller tidigare forskning inom området verkar det finnas ett generellt intresse för
teknologiutvecklingen, hur den ger nya instrument för att utöva makt och hur statlig säkerhet påverkas av detta (Kello, 2013; Eriksson & Giacomello, 2006; Walker et al., 2020; Deibert, 2019; Archetti, 2015; Bjola, 2018; Ördén, 2019). Det verkar också finnas ett ökat intresse för de potentiella farorna med sociala medier (Deibert, 2019; Walker, 2019; Walker et al., 2020; Archetti, 2015; Bjola, 2018). Dessa studier har gemensamt att de betonar informationens betydelse för statlig säkerhet idag. Information har alltid varit viktig men
teknologiutvecklingen och människors ständiga uppkoppling har gjort det möjligt att idag utvinna och manipulera information på helt nya sätt och i ofattbara andra mängder (Walker et al., 2020).
12 Via sociala medier går det både att samla in och sända ut information. I det förstnämnda fallet finns det forskning som pekar på hur data från sociala medier kan användas för strategisk underrättelseinhämtning (Lim, 2016; Omand et al., 2012). I det andra fallet finns det forskning som pekar på hur möjligheten att sända via sociala medier kan användas för att sprida desinformation (Bennett & Livingston, 2018; Hellman & Wagnsson, 2017; Bjola, 2018; Deibert, 2019). Eftersom sociala medier ”har tillgång till stora delar av ett lands befolkning” gör det dem till en viktig maktfaktor (Martínez & Sandberg, 2017:73). Enligt Eriksson och Giacomello (2006) blir stater alltmer i behov av att kunna kontrollera informationsflöden. De menar att detta är ”a function necessary to preserve national sovereignty and boost national security” (Eriksson & Giacomello, 2006:224). Samtidigt hävdar de att det i princip är omöjligt för en stat att kontrollera dessa flöden idag då det finns många andra kommunikationsvägar än TV och radio vilka annars är relativt lätta för en statsmakt att kontrollera. När meddelanden numera strömmar fritt över nationsgränser i en extrem hastighet gäller, enligt Eriksson och Giacomello (2006:224), att ”a single government has little or no control”. Walker (2018) och Walker et al. (2020) menar dock att auktoritära stater i allt högre utsträckning lär sig att kontrollera dessa informationsflöden genom att utnyttja nya teknologier. Walker et al. (2020) håller med Eriksson och Giacomello (2006:232) om att det de kallar för informationsrevolutionen har integrerat världen i en komplex
teknologisk interdependens. Walker et al. (2020) fokuserar dock specifikt på interdependensen mellan demokratier och autokratier. De skriver att:
As the information revolution advanced into the age of social media and machine learning, ever deeper forms of technological interdependence between democracies and authoritarian regimes emerged.
(Walker et al., 2020:129)
Interdependens är något som förknippas med den liberala skolan, som innebär ömsesidigt beroende och som ofta uppfattas ha en positiv innebörd. Detta då interdependensen har en integrerande effekt (Walker, 2016). Enligt Walker (2016:49) har västvärldens demokratiska stater sedan slutet på kalla kriget försökt integrera auktoritära stater ”into the liberal
international order” i syfte att göra dem mer liberala och mindre repressiva. Dock har
västvärlden underskattat den mörkare sidan av teknologisk interdependens mellan auktoritära och demokratiska stater menar Walker et al. (2020:129), nämligen att den möjliggör för
13 autokratier att nå bortom sina egna nationsgränser med deras illiberala värderingar och
repressiva praktiker. Liknande idé återfinns i Deibert (2019) som skriver:
Thanks to social media, autocrats can now reach across borders and steal silently into the pockets, papers, and communications of dissidents, secretly listening to and watching all that they do, often with perilous consequences.
(Deibert, 2019:34)
Med andra ord betonar både Deibert (2019) och Walker et al. (2020) betydelsen av sociala medier för relationen mellan auktoritära och demokratiska stater, där Kina och USA
återkommer som representanter för dessa stater. Kinas framfart och statens relation till USA är också ett välstuderat område (Mearsheimer, 2010; Hagsröm & Nordin, 2019; Walker et al., 2020). Såväl Deibert (2019) som Walker et al. (2020) menar att auktoritära stater utnyttjar sociala mediers öppenhet för att kunna kontrollera information globalt. Fallet TikTok, där det ”demokratiska” USA nyligen anklagat det ”auktoritära” Kina för detta, verkar dock ännu vara outforskat.
Den tidigare forskning som finns om just TikTok är begränsad. Hittills har uppmärksamheten riktats åt sociala medieapplikationer som funnits längre på marknaden, såsom Facebook, Twitter och Instagram (Weimann & Masri, 2020). Det förefaller dessutom saknas
statsvetenskapliga perspektiv på TikTok. I de fall där TikTok specifikt studerats åläggs istället ett beteendevetenskapligt perspektiv. Fokus är ofta på den yngre generationen (barn,
tonåringar och unga vuxna) och deras användning av TikTok med hänvisning till att applikationen domineras av denna användargrupp (Bucknell Bossen & Kottasz, 2020; Weimann & Masri, 2020; Ostrovsky & Chen, 2020). Kopplingar görs ofta till hur TikTok fungerar som en influencerplattform5 och hur användningen av TikTok förändrats i samband med coronapandemin (Haenlein et al., 2020; Bucknell Bossen & Kottasz, 2020; Ostrovsky & Chen, 2020, Kennedy, 2020). Således vore det nödvändigt med ett statsvetenskapligt
perspektiv på TikTok.
Vad ett statsvetenskapligt perspektiv kan bidra med är att skapa en bättre förståelse för TikTok på makro- istället för mikronivå som den tidigare forskningen hittills inriktat sig på. En växling från mikro- till makronivå torde vara nödvändig för att fånga den nationella säkerhetspolitiska aspekten av TikTok. Dessutom efterlyser Kello (2013:16) fler
5 En influencer är en person som tjänar pengar på att använda sociala medier för att försöka influera andra
14 statsvetenskapliga studier inom området teknologiutveckling och säkerhet. Han menar att området annars kommer fortsätta att överlåtas till teknologer som fokuserar på säkerhet i termer av koder och inte i termer av internationell säkerhet (Kello, 2013:16). Denna studie tar också fasta på Erikssons och Giacomellos (2006) argument att statlig säkerhet måste förstås i förhållande till den nya digitala tidsåldern då den i skapat nya möjligheter att utöva makt. Eriksson och Giacomello (2006) avslutar sin artikel med att föreslå att empiriska fallstudier görs på området vilket denna studie bidrar till genom att analysera hotet från TikTok. Fallstudier inom samma område har förstås gjorts förut men Ördén (2019:422) menar att sådana studier ofta använder begrepp såsom informationskrigföring eller hybridkrigföring. Därför blir denna studie, som ju istället använder begreppet skarp makt, en annan.
Som nämndes i problemformuleringen antyder Walker et al. (2020:135) att TikTok utgör ett medel som den kinesiska staten använder för att utöva skarp makt genom. Saken undersöks dock inte vidare. Direkt efter att Walker et al. (2020:135) använt TikTok som exempel skriver de att det kvarstår en lucka att fylla avseende hur av auktoritära teknologier kan utnyttjas för illegitima syften. Detta motiverar, ihop med det faktum att skarp makt är ett relativt nytt begrepp som har nytta av att utforskas vidare, att skarp makt väljs som begreppsapparat för denna studie.
2.2 Begreppsapparat
Begreppet skarp makt myntades för första gången i december 2017 i rapporten Sharp Power:
Rising Authoritarian Influence framställd av The National Endowment for Democracy
(Walker & Ludwig, 2017). Efter det har Walker (2018) publicerat den vetenskapliga tidskriften What Is ”Sharp Power”? och Walker et al. (2020) den vetenskapliga tidskriften
The Cutting Edge of Sharp Power. Dessa verk definierar vad skarp makt är och kommer
således ligga till grund för denna studie. Skarp makt definieras dock i relation till hård och mjuk makt varför innebörden av dessa två begrepp beskrivs först. Gemensamt för dem är att makt betraktas som inflytande.
Hård makt
Den hårda makten förknippas ofta med traditionell makt i form av staters militära eller
ekonomiska resurser vilka betraktas som materiella och ”öppna” maktfaktorer. Eftersom stater har monopol på militära resurser kopplas den hårda makten till statliga aktörer. Hård makt har genom de militära resurserna förmågan att bringa fysiskt våld och genom de ekonomiska resurserna förmågan att bedriva ekonomisk påtryckning. Därför beskrivs hård makt som en
15 tvingande form av makt (Walker & Ludwig, 2017; Walker, 2018; Walker et al., 2020; Nye, 1990).
Mjuk makt
Snarare än att vara tvingande som den hårda makten brukar den mjuka makten, som myntades av Joseph S. Nye, Jr. 1990, beskrivas som en attraherande och övertygande form av makt. Den handlar om att få andra aktörer att vilja det som maktutövaren själv vill (Nye, 1990:167). Mjuk makt ”is the ability to affect others by attraction and persuasion rather than through the hard power of coercion and payment” (Nye, 2018:st.4). Likt detta brukar den mjuka makten ställas i kontrast mot den hårda makten. Istället för att fokusera på materiella ting fokuserar mjuk makt på immateriella saker såsom ideologier, värderingar, normer, kultur och
utbildning, alltså saker som stater inte har monopol på. Därför anses mjuk makt kunna utövas av såväl statliga som icke-statliga aktörer (Walker & Ludwig, 2017; Walker, 2018; Walker et al., 2020; Nye, 1990). För en stat som utövar mjuk makt handlar det om att ”’win hearts and minds’ and to achieve a positive public image” (Walker, 2018:18). Således har mjuk makt en mer diplomatisk karaktär än den hårda tvingande makten (Walker & Ludwig, 2017:12). Det ska dock nämnas att hård och mjuk makt inte alltid kan ses som varandras motsatser. Exempelvis kan även mjuk makt anses vara tvingande och ibland krävs det exempelvis mjuk makt för att legitimera hård makt (Bially Mattern, 2005; Hagström & Nordin, 2019).
Skarp makt
Skarp makt är då ”neither really soft nor hard” (Walker, 2018:17). Det är med andra ord en maktform som inte kan beskrivas som tvingande, attraherande eller övertygande. Istället beskrivs skarp makt som en distraherande och manipulerande form av makt som auktoritära stater utövar för att få inflytande på den internationella arenan (Walker & Ludwig, 2017:6). Rysslands försök att påverka val i utlandet är ett välkänt exempel på skarp makt enligt Walker (2018:12). Även om begreppen hård, mjuk och skarp makt skiljer sig åt har den skarpa
makten vissa likheter med den mjuka makten (Walker & Ludwig, 2017:13; Walker, 2018:18). De två begreppens likheter och skillnader återges därför i tabellen nedan i syfte att ge en inledande överblick över vad skarp makt är.
16 Kännetecken för mjuk makt Kännetecken för skarp makt
Likheter Syftar till inflytande
Handlar om
immateriella ting (militär och
icke-monetär)
Syftar till inflytande Handlar om
immateriella ting (militär och
icke-monetär)
Skillnader Attraherarar/övertygar
Diplomatisk
Godartad (”benign”) Vinner över saker
Distraherar/manipulerar Aggressiv
Elakartad (”malign”) Stjäl saker
Tabell 1. Kännetecken för mjuk respektive skarp makt sammansatt utifrån beskrivningar av Walker och Ludwig (2017), Walker (2018) och Walker et al. (2020).
Den skarpa makten har alltså en mer negativ konnotation än den mjuka makten trots att båda handlar om immateriella ting. Olikheterna innebär dock inte att skarp och mjuk makt inte kan utövas parallellt. En stat kan mycket väl utöva båda samtidigt (Walker, 2018:18). ”Yet…when certain lines are crossed, these shifts tell us that states are moving from soft to sharp power” (Walker, 2018:18). Tabellen ovan försöker fånga denna gränsdragning.
Tabellen nedan försöker fånga gränsdragningen som Walker och Ludwig (2017), Walker (2018) och Walker et al. (2020) gör mellan demokratiska och auktoritära stater. Asymmetrin mellan dem ligger nämligen till grund för hur begreppet skarp makt vidare definieras varför det är nödvändigt att klargöra dess olikheter. Observera att punkterna i vardera kolumn inte läses som direkta motsatser till varandra.
Kännetecken för demokratiska stater: Kännetecken för auktoritära stater: Allmänna och fria val, lika
rösträtt
Politisk pluralism Liberalism
Transparens och spårbarhet ”Öppna” och fria system Rättsstatsprincipen Mänskliga rättigheter Statscentrerad styrningsmodell, maktmonopol Enpartistat
Ser liberalism som ett hot ”Stängda” och ofria system Repressiva, undertrycker
alternativa synpunkter Ideologisk kontroll
17 Mänskliga friheter såsom
yttrandefrihet Fokus på individen Självständiga institutioner Positiv inställning till öppna
fria debatter
Uppmuntrar till oberoende tankar
Öppen och fri handel USA och Västeuropa
exempel och ideal
Censur
Tvingad eller köpt lojalitet till staten
Tar bort, neutraliserar eller straffar kritik mot staten Emot öppna fria debatter Emot utländska företag på
den inhemska marknaden Kina och Ryssland exempel
och ideal
Tabell 2. Kännetecken för demokratiska respektive auktoritära stater sammansatt utifrån beskrivningar av Walker och Ludwig (2017), Walker (2018) och Walker et al. (2020).
Vad som tas fasta på med denna åtskillnad är att auktoritära stater, med dess odemokratiska och illiberala värderingar, har svårt att ”mjukt” attrahera eller övertyga en omvärld av icke-auktoritära stater med demokratiska och liberala värderingar. Deras statscentrereade styrningsmodell tillåter heller inte att icke-statliga aktörer fritt kan utöva makt genom
exempelvis ideologier, värderingar, normer, kultur och utbildning vilket annars kännetecknar den mjuka makten (Walker, 2018:18). “China, Russia, and other authoritarian states are ill equipped to ‘do’ soft power well” (Walker, 2018:18). Samtidigt strävar auktoritära stater efter att öka sitt inflytande på den internationella arenan (Walker & Ludwig, 2017). För att göra detta utövar de vad som bättre beskrivs som skarp makt:
Above all, the term “sharp power” captures the malign and aggressive nature of the authoritarian projects, which bear little resemblance to the benign attraction of soft power. Through sharp power, the generally unattractive values of authoritarian systems— which encourage a monopoly on power, top-down control, censorship, and coerced or purchased loyalty—are projected outward, and those affected are not so much audiences as victims.
(Walker & Ludwig, 2017:13)
Utgångspunkten för begreppet skarp makt är alltså att auktoritära stater opererar
internationellt precis som de gör nationellt, det vill säga att deras värderingar och strävan efter kontroll inte ändras så fort deras nationsgränser korsas (Walker et al., 2020:127). Syftet med den skarpa makten är att obemärkt tränga in i demokratiska system för att underminera dem
18 och få kontroll över information bortom landets egna nationsgränser (Walker & Ludwig, 2017:7; Walker, 2018:17). Detta för att få inflytande även i demokratier vilka annars inte attraheras eller övertygas av auktoritära staters illiberala värderingar (Walker & Ludwig, 2017). Auktoritära staters försök till inflytande handlar med andra ord inte om en
charmoffensiv utan snarare om vilseledning (Walker & Ludwig, 2017:6). ”Authoritarian influence efforts are ‘sharp’ in the sense that they pierce, penetrate, or perforate the information environments in the targeted countries” (Walker & Ludwig, 2017:13). För att utöva skarp makt utnyttjar auktoritära stater demokratiers öppna informationsmiljö.
Förutsättningarna för att göra detta har ökat i och med sociala mediers spridning då de öppnar upp för nya möjligheter att komma åt information på ett lättillgängligt sätt (Walker & Ludwig, 2017:12-13). Walker (2018:20) menar att Kina spelar i en egen liga när det kommer till utöva skarp makt och att skarp makt är den kinesiska statens varumärke. Det gör, i samband med att TikTok är kinesiskägt, att denna studie fokuserar på Kina även om skarp makt förstås
innefattar även andra auktoritära stater såsom Ryssland.
Auktoritära staters skarpa maktutövande har länge gått obemärkt av omvärlden menar Walker och Ludwig (2017). Detta då auktoritära staters försök till inflytande länge betraktas som mjuk makt, en konsekvens av att den mjuka makten i vanligt språkbruk betraktats som motsatsen till hård makt (Walker & Ludwig, 2017:13). Walker och Ludwig (2017:12) menar att en inkorrekt användning av begreppet mjuk makt riskerar att den skarpa makten fortsatt går obemärkt och ger ”a false sense of security”. Därför behövs begreppet skarp makt, vilket ytterligare motiverar att skarp makt används som begreppsapparat för denna studie.
Kritik mot skarp makt
Liksom alla teorier och teoretiska begrepp går det att finna kritik även mot skarp makt. En sådan kritik är att skarp makt är ett försök att efterlikna Nyes begrepp smart makt som innebär att mjuk och hård makt kombineras på ett smart sätt. Skillnaden skulle då bara vara att skarp makt är smart makt specifikt utövad av auktoritära stater (Chitty, 2019). Följande Walkers och Ludwigs (2017), Walkers (2018) och Walker et als. (2020) resonemang skulle detta dock inte stämma med hänvisning till att skarp makt varken är hård eller mjuk makt, och därmed inte heller torde vara en kombination av dem. Det skarp makt tar fasta på är just den distraherande och manipulerande maktformen som utövas i det fördolda och som inte är tvingande eller attraherande/övertygande. En kritik som följer utav detta är att skarp makt kan vara svår att upptäcka (Nye, 2018). Detta bekräftas av Walker et al. (2020) men det är också just därför det behövs analyser med avseende på skarp makt, menar de. Om sådana analyser inte görs
19 kommer auktoritära staters skarpa maktutövande fortsatt gå obemärkt, eller som Walker et al. (2020:134) uttrycker det: “it hums quietly along in the background”. Därför behövs studier som denna.
Studien kunde också ha använt en annan teoretisk utgångspunkt än skarp makt, exempelvis Köpenhamnsskolans säkerhetiseringsteori framställd av Buzan, Wæver och de Wilde (1998). Kortfattat fångar säkerhetiseringsteorin hur ett problem ramas in och framställs av politiska aktörer, hur problemet blir betraktat som ett säkerhetsrelaterat hot och hur detta kan legitimera extraordinära åtgärder som behövs för att hantera hotet och skydda säkerheten (Eriksson & Giacomello, 2006:234). En sådan utgångspunkt hade varit intressant att använda för att analysera retoriken som Trump använder när han talar om att TikTok utgör ett säkerhetshot och således borde förbjudas. Dock gäller att ”The Copenhagen school, while advocating a wide understanding of security, has not considered the information revolution at all”, vilket skarp makt har (Eriksson & Giacomello, 2006:234). Begreppet skarp makt fångar också relationen mellan USA och Kina på ett bättre sätt än vad säkerhetiseringsteorin hade gjort då fokus där snarare hade legat på Trump och den amerikanska befolkningen. Dessutom har skarp makt större behov av att utforskas vidare än säkerhetiseringsteorin då det begreppet tillkom 2017 kontra säkerhetiseringsteorin som tillkom 1998. Således använder denna studie skarp makt ändå.
En annan möjlig kritik mot skarp makt skulle kunna vara att begreppet fokuserar för mycket på auktoritära och demokratiska stater som en dikotomi. Det finns såklart gråzoner på denna skala. Dikotomin framställs också som ond-god där demokratier och deras demokratiska värderingar framstår som det bästa och auktoritära stater med deras auktoritära värderingar som det värsta. Det ger en negativ bild av auktoritära stater och deras teknologiutveckling. Walker et al. (2020:134) lyfter dock att även demokratiskt utvecklad teknologi inte
automatiskt innebär yttrandefrihet och transparens. Däremot är sannolikheten för det högre i en demokrati än i en autokrati och således finns det skäl att ändå göra denna åtskillnad. Slutligen kan kritik också riktas mot att skarp makt är ett diffust begrepp med många tillämpningsområden. Exempelvis kan skarp förekomma i akademi-, kultur-, media-, telekommunikations-, utbildnings- och affärsdomänen (Walker & Ludwig, 2017; Walker, 2018; Walker et al., 2020). Denna bredd ger dock inte skäl att avfärda begreppet. Istället behöver denna bredd tas itu med. Det kan denna studie anses bidra till genom att använda begreppet skarp makt för att analysera TikTok, som ju hänför sig till mediedomänen.
20
3. Tillvägagångssätt
3.1 OperationaliseringFör att lösa forskningsproblemet på ett systematiskt sätt är det nödvändigt att genomföra en operationalisering. Ett sådant steg skapar en brygga mellan det teoretiska och det empiriska då det tydliggör hur det teoretiska ska kunna hittas i materialet (Bennett, 2010:34; David & Sutton, 2016:186, Eliasson, 2013:9;13). Eftersom denna studie ämnar använda begreppet skarp makt för att förklara hur TikTok kan utgöra ett nationellt säkerhetshot är det med stöd av den begreppsdefinitionen som operationaliseringsfrågorna ska utvecklas.
Skarp makt definieras i termer av att den varken är hård eller mjuk (Walker, 2018:17). För att TikTok ska utgöra ett skarpt maktmedel gäller därmed att applikationen måste vara något annat än tvingande eller attraherande/övertygande. Detta föder den första
operationaliseringsfrågan (1) Hur relaterar TikTok till begreppen hård och mjuk makt? Vidare gäller att skarp makt är något som auktoritära stater utövar för att få inflytande på den internationella arenan (Walker & Ludwig, 2017:6). Auktoritära staters mål ”is to make
information available in a selective way” (Walker et al., 2020:128). Detta menar Walker et al. (2020:128) “[is] a key attribute of sharp power”. För att göra information tillgänglig på ett selektivt sätt krävs att någon information först samlas in. Detta föder den andra
operationaliseringsfrågan (2) Vilken information samlar TikTok in?
Eftersom TikTok är privatägt och skarp makt fokuserar på auktoritära stater behövs den tredje överbryggande operationaliseringsfrågan (3) Hur kan den information som TikTok samlar in
komma att delas med den kinesiska staten? Om den information som TikTok samlar in inte
kan delas till kinesiska myndigheter gäller att TikTok inte kan användas av den kinesiska staten ”to make information available in a selective way” (Walker et al., 2020:128). För att TikTok ska kunna utgöra ett skarpt maktmedel krävs därför att applikationen kan utnyttjas av den kinesiska statsmakten.
Ifall TikTok kan utnyttjas av kinesisk statsmakt blir en följdfråga vad TikTok kan utnyttjas till. Om TikTok utnyttjas av den kinesiska statsmakten ”[to] pierce, penetrate, or perforate the information environments in the targeted countries” gäller att TikTok kan betraktas som ett skarpt maktmedel (Walker & Ludwig, 2017:13). Detta då det är just auktoritära staters försök få inflytande på den internationella arenan genom att tränga in i andra staters
informationsmiljö som gör den skarpa makten skarp (Walker & Ludwig, 2017:13; Walker, 2018:12). Detta föder den fjärde och sista operationaliseringsfrågan (4) Hur kan TikTok
21
utnyttjas av den kinesiska staten för att tränga in i andra staters informationsmiljö?
Formuleringen ”tränga in i” används som en gemensam översättning till ”pierce, penetrate, or perforate” av den anledningen att orden är synonyma med varandra (Walker & Ludwig, 2017:13). Vad ordet ”tränga” avser fånga i det här avseendet är att auktoritära stater tar sig in i andra staters informationsmiljöer på ett ovälkommet och hänsynslöst sätt. För att kunna göra detta används distraktion och manipulation (Walker, 2018:12; Walker & Ludwig, 2017:6). Med distraherande avses ett sätt att vilseleda eller avleda uppmärksamhet (Walker & Ludwig, 2017:14;21). Med manipulerande avses förvrängning och försök att påverka människors uppfattning med dolda intentioner (Walker, 2019:172). Detta kan exempelvis göras genom att ändra diskurser eller genom att använda förklädnad, det vill säga att något framställs vara något som den egentligen inte är (Walker & Ludwig, 2017; Walker et al., 2020). För denna studie handlar det inte om att mäta i vilken grad sådana försök har lyckats utan om sådana försök har gjorts eller kan komma att göras.
Ovanstående operationaliseringsfrågor är tänkta att systematisera och strukturera analysen. Gemensamt förväntas de fyra operationaliseringsfrågorna kunna ge svar på studiens övergripande frågeställning: Hur kan anklagelserna mot att TikTok utgör ett nationellt
säkerhetshot förklaras med hjälp av begreppet skarp makt? Om materialet visar att TikTok
kan utnyttjas som ett skarpt maktmedel förklarar det hur det kommer sig att applikationen kan betraktas som ett säkerhetshot. Om inte så förmår begreppet skarp makt inte att förklara detta.
3.2 Metod
Denna studie grundar sig på en kvalitativ fallstudie. Varför detta tillvägagångssätt har valts trots behovet av att ta itu med den bredd som nämndes i slutet på avsnitt 2.2 Begreppsapparat beror på flera faktorer. Vanligen lämpar sig en kvantitativ metod bättre när en bredd behöver uppnås. Detta då en sådan metod inkluderar fler analysenheter och således kan täcka in fler områden inom ramen för en och samma studie (Eliasson, 2013:30). Som tidigare nämnt kan den skarpa makten förekomma i akademi-, kultur-, media-, telekommunikations-, utbildnings- och affärsdomänen och med en kvantitativ studie hade sannolikt fler av dessa områden kunnat inkluderas. Dock kräver den kvantitativa metoden att egenskaperna går att mäta med siffror (Eliasson, 2013:5;21). När det gäller skarp makt är detta problematiskt till följd av begreppets komplexitet. Det är liksom övriga maktbegrepp svårt att kvantifiera skarp makt (Walker, Kalathil & Ludwig, 2018:st.14; Bennett, 2010:34). I sådana fall lämpar sig den kvalitativa metoden bättre eftersom den ”sysslar med sådant som går att beskriva med ord” (Eliasson,
22 2013:21). Valet av metod bör hänga samman med den teoretiska utgångspunkten och vad som passar den bäst vilket motiverar att denna studie använder en kvalitativ ansats (Eliasson, 2013:21).
Vidare är fallstudier nödvändiga när det rör sig om frågor som behöver besvaras med ett djup (Flyvbjerg, 2006). Detta då fallstudier möjliggör ingående analys som ger möjlighet att finna detaljer, nyanser och kopplingar (Flyvbjerg, 2006; Eliasson, 2013:21). Detta kan inte uppnås i samma grad med en kvantitativ ansats eftersom analysenheterna då är flera och därmed kräver en splittrad uppmärksamhet (David & Sutton, 2016:154). Det går dock inte att frånta den kvantitativa ansatsens förmåga att uppnå en bredd och dess styrka i att kunna generalisera resultat. Däremot innebär det inte att resultaten från kvalitativa fallstudier inte kan
generaliseras alls. Det går att göra, om än i lägre utsträckning, om det utvalda fallet som studeras är representativt för andra liknande fall (Flyvbjerg, 2006). I denna studie anses fallet TikTok utgöra ett fall av andra kinesiskägda sociala medieapplikationer som exporteras till utlandet. Hur TikTok valdes ut bland dessa fall återfinns i avsnitt 1.4 Avgränsningar. I avsnitt 3.1 Operationalisering togs fyra operationaliseringsfrågor fram med stöd av hur begreppet skarp makt definieras. Det är dessa operationaliseringsfrågor som kommer att användas som stöd vid genomläsning av materialet och även låta strukturera analysdelen. Vid genomläsning av material kommer information att ställas mot vad som överensstämmer med och vad som avviker från begreppet skarp makt. En sådan typ av genomläsning uppmuntrar till att även lyfta sådant som motsäger tesen vilket är viktigt för att inte förvränga resultat (Vetenskapsrådet, 2017). Den här studien tillgriper en explorativ ansats. ”Vid exploration försöker man i frånvaron av tidigare redogörelse ta reda på vad som pågår i en situation” (David & Sutton, 2016:26). Det ämnar denna studie göra i fallet med TikTok. Att tillgripa en explorativ ansats är nödvändigt när det behöver skaffas grundläggande kunskap inom ett område. Det innebär ofta att samla in en bredd av kvalitativ data (David & Sutton, 2016:29).
3.3 Material
För att besvara studiens frågeställning måste anklagelserna mot TikTok som ett säkerhetshot hittas i materialet. Materialet kommer till stor del utgöras av statliga handlingar hämtade från den amerikanska regeringens officiella hemsida (usa.gov) efter en sökning på TikTok. Sökningen täcker bland annat de order som Trump (2019;2020a;2020b) utfärdat i ärendet. Sökningen inkluderar också en rapport ordnad av kongressens forskningstjänst (CRS) författad av Figliola (2020) som är specialist inom internet- och telekommunikationspolicy.
23 Rapporten innehåller en teknologisk översikt över TikTok och behandlar TikTok som ett säkerhetsproblem. TikTok som ett säkerhetsproblem behandlas också i två inspelade förhör av det amerikanska rättsväsendet (Committee on the Judiciary, 2019;2020). Skriftliga vittnesmål finns också att tillgå (Frederick, 2019). Sökningen på den amerikanska regeringens officiella hemsida inkluderar även lagförslag som gäller TikTok. Gemensamt torde dessa handlingar kunna fånga TikTok som ett säkerhetspolitiskt problem ur ett nationellt perspektiv.
För att fånga vilken information som TikTok samlar in och hur den kan komma att delas med den kinesiska staten används, utöver materialet ovan, TikTok:s användarvillkor och
integritetspolicy (TikTok, 2019;2020). Det ska dock nämnas att användarvillkoren och integritetspolicyn ser olika ut beroende på var TikTok-användaren har sin vistelseort. Denna studie använder sig av de policys och villkor som gäller för USA. När en omfattning av något behöver ges kommer även några kvantitativa data att användas. För att få med utomstående kommentarer angående TikTok kommer TV4:s (2020) intervju med IT-säkerhetsexperten Marcus Murray att tas med som talar om säkerhetsriskerna med TikTok. Ytterligare utomstående perspektiv inhämtas från Englund (2019) som skriver om Kinas
informationsinhämtning generellt och inte specifikt om TikTok. Att söka alternativa källor som kan komplettera varandra är en viktig del av källkritiken då det minskar risken att någon relevant eller motsägande aspekt utelämnas (Ågren, 2018). Viktigt att betona är dock att detta material endast utgör en delmängd av den empiri som finns att tillgå. Mängden material måste avgränsas på grund av studiens begränsade omfattning. Materialet har dock valts ut för att kunna komplettera varandra i största möjliga mån för det som anses relevant för studiens problemformulering.
4. Analys
4.1 Hur TikTok relaterar till begreppen hård och mjuk makt
Som nämndes i studiens problemformulering antyder Walker et al. (2020:135) att TikTok utgör ett skarpt maktmedel. De sätter dock inte TikTok i relation till begreppen hård och mjuk makt trots att den skarpa makten definieras av att den är ”neither really soft nor hard”
(Walker, 2018:17). Därför görs det i detta analysavsnitt.
TikTok har omkring 800 miljoner aktiva användare per månad (Figliola, 2020). Över två miljarder nedladdningar av applikationen har gjorts globalt (Weimann & Masri, 2020:4). Denna skara utgörs av individer som frivilligt har valt att använda TikTok. Därför går det inte att bortse från att TikTok måste ha “[an] ability to affect others by attraction” (Nye,
24 2018:st.4). Om TikTok inte hade förmågan att attrahera en stor publik hade applikationen sannolikt inte varit världens snabbast växande sociala medieplattform. Figliola (2020:2;6) skriver också att ”TikTok’s appeal” till stor del beror på det personifierade For You-flödet och att det är därifrån som TikTok:s framgång kommer. Genom att ge varje användare ett unikt innehåll baserat på vad just den personen förväntas gilla upplevs TikTok som både roligt och beroendeframkallande (Figliola, 2020; Restuccia et al., 2020). Alltså bekräftas att TikTok har en dragningskraft.
Länge har TikTok främst attraherat den yngre generationen men under 2020, i samband med coronapandemin, har den äldre generationens användning av TikTok ökat markant.
Coronapandemin har gjort att innehållet på TikTok alltmer präglas av videoklipp relaterade till politik och arbete vidare än dans och musik. Med bredare innehåll attraherar TikTok en större publik varför applikationens popularitet ökat och fortsätter att öka (Stern refererad i Restuccia et al., 2020). TikTok:s popularitet i samband med att TikTok är en kinesisk applikation gör att den kinesiska staten kan använda TikTok ”to achieve a positive public image” (Walker, 2018:18). Därför kan TikTok betraktas som ett mjukt maktmedel, något som inte framgår när Walker et al. (2020:135) använder TikTok som exempel. Det framgår heller inte hur TikTok kan uteslutas vara ett hårt maktmedel.
Hård makt beskrivs som en tvingande form av makt (Walker & Ludwig, 2017; Walker, 2018; Walker et al., 2020; Nye, 1990). Eftersom TikTok laddas ned och används frivilligt av
individer är applikationen inte att betrakta som tvingande. Inte heller utgör TikTok någon militär resurs som kan användas för att bringa fysiskt våld. Huruvida TikTok kan betraktas som en ekonomisk resurs är däremot mer diskutabel. År 2019 omsatte TikTok 17 miljarder dollar och år 2020 uppskattades TikTok:s ägare ByteDance vara värt över hundra miljarder dollar (Murray refererad i TV4, 2020; Figliola, 2020:2). I Trumps (2020a) order om att förbjuda TikTok står att spridningen av kinesiska applikationer inte endast hotar USA:s nationella säkerhet utan även USA:s nationella ekonomi. Detta stödjer att TikTok skulle ha en koppling till den ekonomiska delen av hård makt. Dock hamnar TikTok:s omsättning och ByteDance:s företagsvärde inte direkt i händerna hos någon statlig aktör eftersom de hör till den privata verksamheten. Därmed är de inte att betrakta som en statlig ekonomisk resurs. Varför TikTok anses hota USA:s nationella ekonomi beror istället på att det finns oro över att Kina använder sådan informations- och kommunikationsteknologi för att bedriva spionage vilket på sikt kan få ekonomiska konsekvenser (Trump, 2019;2020a). Dels menar Trump (2019;2020a) att spionage kan möjliggöra framtida skadliga och kostsamma cyberattacker,
25 något Kello (2013:20-21) bekräftar kan ske, och dels kan spionage användas för att stjäla företagshemligheter, något som på sikt påverkar ett lands ekonomiska tillväxt. Hotet mot den nationella ekonomin handlar alltså inte om vad TikTok eller ByteDance är värt monetärt utan om vad TikTok kan användas till för att påverka staters ekonomiska intressen. Alltså verkar det inte handla om ”the hard power of…payment”, det är inte några ekonomiska
påtryckningar som görs via TikTok (Nye, 2018:st.4). Istället verkar det handla om att TikTok kan ge den kinesiska staten tillgång till ekonomiskt känslig information genom att utnyttja applikationen ”[to] pierce, penetrate, or perforate the information environments in the targeted countries” (Walker & Ludwig, 2017:13). Därför anses begreppet hård makt inte passa in på de anklagelser som riktats mot applikationen.
Eftersom det av den ekonomiska aspekten av TikTok framkom att applikationen kan användas för att bedriva spionage verkar heller inte begreppet mjuk makt passa in på de anklagelser som riktats mot applikationen. Begreppet mjuk makt må fånga TikTok:s
attraherande dragningskraft men fångar inte hur TikTok kan användas av den kinesiska staten för att dolt tränga in i andra staters informationsmiljö vilket spionage innebär. Det faktum att TikTok ändå kan användas som ett mjukt maktmedel utesluter inte att applikationen inte kan användas som ett skarpt maktmedel eftersom de två maktformerna kan samexistera (Walker, 2018:18). ”Yet…when certain lines are crossed, these shifts tell us that states are moving from soft to sharp power” (Walker, 2018:18). Om TikTok används för att
distrahera/manipulera vidare än att attrahera övergår det från att utgöra ett mjukt maktmedel till att utgöra ett skarpt maktmedel.
Vad TikTok utgör för slags maktmedel i praktiken beror alltså på hur applikationen används. Enligt Ware (refererad i Committee on the Judiciary, 2020:27;03) är TikTok utåt sett en underhållningsplattform men med potential att användas som ett medel för den kinesiska staten att insamla information. Som ett inledande steg i att undersöka detta vidare behandlar nästa analysavsnitt vilken information som TikTok samlar in.
4.2 Vilken information TikTok samlar in
Enligt Walker et al. (2020:132) har ”the Chinese party-state…been engaging in massive data-collection efforts”. Detta har bland annat gjorts genom samarbete med privata företag som har åtkomst till dessa data (Walker et al., 2020:132). Figliola (2020) fastslår att TikTok samlar in en mängd data från och om sina användare. Hawley (refererad i Committee on the Judiciary, 2020:23;01) menar att TikTok samlar in mer information än vad som går att föreställa sig och
26 betonar att applikationen till och med avläser alla privata chattmeddelanden på TikTok. Att TikTok faktiskt läser av alla privata chattmeddelanden bekräftas av TikTok:s (2020)
integritetspolicy. Användaren accepterar detta vid registrering av konto (TikTok, 2019;2020). När ett konto registreras godkänns TikTok:s (2019) användarvillkor vilket innebär att
användaren ger samtycke till att behandlas i enlighet med integritetspolicyn. Integritetspolicyn fastslår i sin tur hur information från och om TikTok-användare behandlas (TikTok, 2020). Tabellen nedan sammanställer den information som TikTok samlar in och har åtkomst till. För att underlätta läsningen är tabellen indelad i olika kategorier enligt den vänstra kolumnen.
TikTok samlar in och har åtkomst till följande information:
Profiluppgifter Användarnamn
Lösenord Ålder Kön
Födelsedatum
Telefonnummer och/eller e-postadress Profilfoto eller profilvideo
Övrig information användaren väljer att visa i sin profil
Inställningar Språk
Land Tidszon
Ljud (inklusive information om parkopplade enheter)
Teknisk information IP-adress
Sökord och sökhistorik Mobiloperatör
Enhetsinformation (exempelvis information om enhetens skärmupplösning, ID, modell, nätverkstyp, operativsystem med mera)
Beteendeinformation Följda konton
Gillat innehåll
Favoritmarkerat innehåll Delat innehåll
27 Visade annonser
Visade videoklipp
Hur länge användaren tittat på ett videoklipp Vilka videoklipp användaren tittar på igen Vilka pauser som användaren gör
Hur ofta applikationen används När på dygnet applikationen används Vilka knapptryck som görs
Hur användaren sveper i innehållet Användarens knapptrycksmönster Användargenererat
innehåll
Uppladdade videoklipp
Vilka ljud och bilder uppladdat videoklipp innehåller Uppladdad text till videoklipp
Innehållet i kommentarer Användarens livesändningar Meddelandeinformation Innehåll Tidpunkt skickat Tidpunkt mottaget Tidpunkt läst Chattdeltagare
Plats Användarens ungefärliga lokalitet (ges med hjälp av
användarens IP-adress och/eller mobilt SIM-kort) Användarens exakta lokalitet (ges genom Global
Positioning System, GPS, efter användarens tillåtelse eller vid annan rättsbefogenhet)
Deltagande Hur användaren deltagit i utmaningar
Hur användaren deltagit i tävlingar Hur användaren deltagit enkäter Övrig frivillig åtkomst Enhetens telefonbok
Kontakter i andra sociala nätverk Bild- och videomaterial från enheten Tillgång till kamera
28 Tillgång till mikrofon
Tabell 3. Sammanställning av vilken information TikTok samlar in och har åtkomst till. Tabellen sammansatt med hjälp av TikTok:s (2020) integritetspolicy, Figliola (2020) och Li (2019).
All information som TikTok samlar in och har åtkomst till enligt ovanstående punkter gäller varje enskild TikTok-användare. Med omkring 800 miljoner aktiva användare i månaden och med över två miljarder nedladdningar innebär detta enorma mängder information. För att TikTok ska kunna hantera så stora mängder information använder TikTok avancerad AI-teknologi. Med hjälp av AI-teknologi kan TikTok sedan analysera videoklippen för att göra ansiktsigenkänning, röstigenkänning, bildigenkänning och videoigenkänning. Det innebär att TikTok kan skapa information om bakgrundsmiljöer i varje videoklipp och kartlägga
individers kroppsrörelser (Murray refererad i TV4, 2020). Därefter kan ny information utvinnas. Därför skulle TikTok i allra högsta grad kunna användas ”to make information available in a selective way” (Walker et al., 2020:128).
Auktoritära staters möjlighet att kombinera information för att skapa en helhetsbild, och vad den utvunna informationen kan komma att användas till, lyfts som ett orosmoment i Walker et al. (2020:132). Enligt Hickey (refererad i Committee on the Judiciary, 2020:28;08) gäller att de data som TikTok samlar in ”enables malicious activity”. Dessutom har TikTok:s
långtgående informationsinsamling beskrivits som aggressiv (Figliola, 2020:4). Av detta följer att “the term ‘sharp power’ [that] captures the malign and aggressive nature of the authoritarian projects” skulle kunna användas för att förklara TikTok:s omfattande informationsinsamlingsaktivitet (Walker & Ludwig, 2017:13).
TikTok menar dock själva att deras informationsinsamlingsaktivitet inte utmärkande skiljer sig från Facebook eller övriga sociala medieapplikationers informationsinsamling (Figliola, 2020:3). Bland forskare som gjort efterforskning i frågan råder delad mening om huruvida TikTok utmärker sig bland andra sociala medieapplikationer i detta avseende (Figliola, 2020:1). Figliola (2020:3) fastslår själv att TikTok:s informationsinsamling till stor del liknar övriga sociala medieapplikationers informationsinsamling. Däremot skiljer sig TikTok åt i det avseendet hur den insamlade informationen sedan kan komma att delas (Figliola, 2020).
4.2 Hur TikTok:s information kan delas med den kinesiska staten
Vad som skiljer TikTok från övriga världsledande sociala medieapplikationer såsom Facebook är att TikTok ägs av ett kinesiskt företag, ByteDance. Att TikTok ägs av ett kinesiskt företag innebär att ”[it] is subject to Chinese laws that require companies operating
29 in China to turn over user data when asked to by the national government” (Figliola, 2020:1). Företagens obligation att överlämna data till den kinesiska statsmakten på begäran regleras av två lagar. Den ena är Kinas cybersäkerhetslag antagen november 2016 ikraftträdande juni 2017. Den andra är Kinas underrättelselag från 2017 uppdaterad 2018. Lagarna kräver att kinesiska företag samarbetar med kinesisk underrättelsetjänst (Figliola, 2020:6; Englund, 2019:11; Frederick, 2019:2). Det innebär att ett företag som ByteDance kan komma att behöva lämna över TikTok:s insamlade information till den kinesiska regeringen (Figliola, 2020:1).
För övriga sociala medieapplikationer som inte omfattas av kinesisk lagstiftning är det betydligt svårare för en stat att utkräva information (Murray refererad i TV4, 2020). När det exempelvis Facebook tillhör all data företagets egendom (Bennett & Livingston, 2018:134). Det gör att det krävs annat lagstöd för att en statlig aktör ska kunna utkräva data från dessa sociala medieföretag. Övriga stater än Kina kan alltså också få tillgång till information från sociala medier men stödet för att utkräva informationen finns inte permanent i lagstiftningen såsom det gör i Kina (Murray refererad i TV4, 2020). Generellt brukar lagstiftning om hur sociala medier kan användas syfta till att skydda integriteten (Cross & Shimonski, 2014;197). Så är dock inte fallet i kinesisk lagstiftning. Istället underminerar den denna integritet och ger den kinesiska staten rätt att bedriva underrättelseinhämtning via privata företag.
Lagstiftningen möjliggör alltså skarpt maktutövande:
Sharp power may be used to degrade the integrity of independent institutions through manipulation, as when Chinese entities acting on behalf of the communist party-state disguise their initiatives as commercial ventures…
(Walker, 2018:12)
Eftersom den kinesiska lagstiftningen ser ut som den gör kan alltså ByteDance behöva samarbeta med den kinesiska statsmakten och utlämna TikTok:s insamlade information. Ett sådant samarbete behöver heller inte endast ske på statens begäran. Walker (2018:11) skriver att kinesiska företags framgång inte bara beror på företagets lönsamhet, utan även på hur väl företaget lever upp till den kinesiska statsmaktens efterfrågan. Detta gäller i synnerhet för företag med tillgång till informationsmiljöer, menar Walker (2018:11). Således är det inte otroligt att ett företag som ByteDance på egen hand initierar ett statligt samarbete för att visa välvilja och därigenom kunna öka företagets lönsamhet. ByteDance:s koppling till den kinesiska statsmakten verkar oroa Trump (2020b:st.2) då han skriver att ”[t]here is credible
30 evidence that leads me to believe that ByteDance...might take action that threatens to impair the national security of the United States” (Trump, 2020b:st.2). Dessutom skriver han att TikTok kan ge “the Chinese Communist Party access to Americans’ personal and proprietary information” (Trump, 2020:st.3). Alltså verkar TikTok ha förmågan att tillgängliggöra information. Detta ökar “Beijing’s ability to curate information in a systematic and selective manner” (Walker, 2018:15).
Den kinesiska statsmaktens möjlighet att använda TikTok för att få tillgång till användardata gäller dock inte endast amerikansk data som Trump (2020a) fokuserar på. TikTok finns tillgängligt i 155 länder varav USA endast är ett av dem (Figliola, 2020:1). Därför kan TikTok också sägas ha goda möjligheter ”to reach across borders” (Walker et al., 2020:129).
Möjligheten att nå bortom Kinas egna nationsgränser är en förutsättning för att skarp makt ska kunna utövas. Detta då skarp makt ”is an approach to international affairs” och något som auktoritära stater utövar för att öka sitt inflytande globalt (Walker, 2018:11). TikTok:s globala räckvidd i samband med att den kinesiska staten kan utkräva TikTok:s information via det kinesiska företaget ByteDance gör att applikationen har potential att användas som ett skarpt maktmedel.
Enligt företaget själva skulle dock detta inte stämma. I motsats till Trumps påstående menas nämligen att TikTok inte delar eller kommer att dela insamlad amerikansk data med den kinesiska staten (Figliola, 2020:4). När det gäller data från amerikanska TikTok-användare lagras informationen främst på servrar i USA med backupsystem i Singapore. Eftersom informationen lagras utanför Kina hävdas att kinesisk lagstiftning inte kan ge den kinesiska staten åtkomst till informationen (Figliola, 2020:4). Denna förklaring har dock kritiserats då tidigare anställda vittnat om motsatsen. Det krävs inte mer än att den kinesiska staten begär informationen från ByteDance för att få åtkomst till data från servrar lokaliserade utanför Kina (Hawley refererad i Committee on the Judiciary, 2019:17;13). Enligt Figliola (2020:12) har forskare redan funnit bevis på att TikTok delat data med den kinesiska staten. Förnekandet av detta skulle därmed kunna anses vara manipulerande. Dessutom omfattar den kinesiska lagstiftningen om krav på samarbete med Kinas underrättelsetjänst även kinesiska
medborgare. Därför kan en kinesisk medborgare som är anställd hos ett utländskt företag lokaliserat utanför Kina, exempelvis i Singapore eller i USA, också komma att utkrävas på information (Englund, 2019:11). Påståendet att information som lagras utanför Kina är oåtkomligt för den kinesiska staten går därför att ifrågasätta.
31 Det troligen främsta argumentet för att den information som TikTok samlar in faktiskt kan komma att delas med den kinesiska staten återfinns i TikTok:s (2020) integritetspolicy. Den bekräftar nämligen att TikTok:s information delas med offentliga myndigheter när lagen kräver så, eller om det av andra skäl bedöms rimligt såsom av säkerhetsskäl (TikTok, 2020). Eftersom TikTok gått ut med motsatta påståenden kan de sägas ha försökt vilseleda
allmänheten om TikTok:s verksamhet. Mycket talar alltså talar för att den information TikTok samlar in kan hamna i händerna på den kinesiska regeringen och därmed kan applikationen utgöra ett skarpt maktmedel. Således torde oron över vad TikTok kan användas till vara befogad.
Även om denna oro är befogad skulle en invändning mot att TikTok kan användas som ett skarpt maktmedel vara att den kinesiska lagstiftningen och TikTok:s integritetspolicy är så öppen och ärlig som den kan bli medan den skarpa makten avser fånga det dolda.
Informationen om hur TikTok delar data finns att tillgå om användaren söker sig till denna information. Om syftet med skarp makt är att dölja, som Walker et al. (2020:134) skriver, borde den information som visar hur TikTok kan komma att dela data inte vara tillgänglig. Walker et al. (2020:131-132) menar dock att teknologier kan användas i enlighet med lagstiftning och användarvillkor men ändå ha underliggande dolda intentioner, exempelvis spionage vilket inte framgår av integritetspolicys. Samtidigt är det få individer som faktiskt läser igenom alla användarvillkor och integritetspolicys innan de accepterar dem, något som auktoritära stater är fullt medvetna om (Deibert, 2019:28-29). Alltså är användarna sannolikt omedvetna om hur informationen TikTok samlar in kan komma att delas med den kinesiska staten.
Om, eller kanske snarare när, TikTok:s information hamnar i händerna på den kinesiska regeringen ges regimen möjlighet ”to make information available in a selective way” (Walker et al., 2020:128). Eftersom materialet uttrycker att så kan ske ger detta belägg för att TikTok har potential att användas som ett skarpt maktmedel. Huruvida TikTok de facto utgör ett skarpt maktmedel eller ej beror på om den kinesiska staten utnyttjar TikTok som ett sådant, det vill säga om TikTok används ”[to] pierce, penetrate, or perforate the information
environments in the targeted countries” (Walker & Ludwig, 2017:13). Detta behandlas i följande analysavsnitt.
