SAMVERKAN INOM BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE -Målet med det brottsförebyggande- och samverkansarbetet i Köpings kommun

S

AMVERKAN INOM

BROTTSFÖREBYGGANDE

ARBETE

Målet med det brottsförebyggande- och samverkansarbetet i Köpings kommun

Shazia Qorbani & Kenora Yildiz

Handledare: Zohreh Khoban

Seminariedatum: 2021-01-14

Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp

Abstract

This study aims to increase the understanding of the presumptions for a necessary

collaboration between the different collaboration actors when it comes to crime prevention work in the municipality Köping. We interviewed several actors within Brå in Köping on the basis of three main issues:

- Are there differences in what different collaborating actors consider to be the goal of crime prevention work?

- Are there differences in what different collaborating actors consider to be the goal of the collaboration work itself?

- Are there differences in what different collaborating actors believe should be done to improve the collaboration work?

The method used for this study to answer the three main issues was semi-structured

interviews. Criminal policy issues are a high subject on the agenda in all parts of Sweden. In order for the crime prevention work to succeed various forms of collaboration methods are required. In this study we look further into different ways of collaboration methods- and theories, the study also looks into crime prevention and previous research on the subject. The two primary conclusions that were discovered through this study are that all collaborating actors strive for the same overall goal regarding the crime prevention work which is to increase safety and reduce and prevent crime. The collaborating actors have different focus areas to achieve these goals. And the second conclusion is that the collaboration method that is used benefits all collaborating actors and strengthens them through a good functioning collaboration work.

Vi vill rikta ett stort tack till alla intervjupersoner vars medverkan möjliggjort studien. Tack för det genuina intresset samt engagemanget ni visat oss.

Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Zohreh Khoban som med inspirerande handledning, vägledning och uppmuntran stöttat oss att slutföra arbetet.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING 1

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 2

1.2DISPOSITION 3 2. TEORI 3 2.1BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE 3 2.2SAMVERKANSTEORI 5 2.3TIDIGARE FORSKNING 7 3. METOD 9

3.1FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED DEN VALDA METODEN 10

3.2VAL AV FALL OCH INTERVJUPERSONER 11

3.3TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 12

3.4GENERALISERBARHET 13

4. ANALYS 14

4.1MÅLET MED DET BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETET ENLIGT SAMVERKANSAKTÖRER 14 4.2MÅLET MED ATT HA ETT SAMVERKANSARBETE ENLIGT AKTÖRERNA 18

4.3UTVECKLING AV SAMVERKANSARBETET 23

5. SLUTSATSER OCH DISKUSSION 26

6. REFERENSLISTA 30

1

1. Inledning

Lag och ordning är det politikområdet som i det aktuella läget toppar den politiska agendan (Novus 2020). Rikspolisen publicerade år 2014 en rapport över de kriminella nätverken i landet. Rapporten visar en lista över tjugotvå städer där de kriminella nätverken växer sig allt starkare. Några exempel på dessa städer är Örebro, Köping, Falkenberg och Halmstad (SVT 2014).

Samhället står inför utmaningar när det gäller det brottsförebyggande arbetet (Brå 2020). För att kunna klara av dessa utmaningar så behövs det en utveckling av samhällets insatser, som exempelvis rättsväsendet samt andra aktörer som berörs av frågan (Länsstyrelsen u.å.).En stor del av det brottsförebyggande arbetet riktas redan vid ett tidigt stadium mot ungdomar, detta för att förhindra riskerna att de hamnar i brottslighet (Polisen 2018).

Ökad trygghet i samhället skapas bland annat av minskad brottslighet och via det

brottsförebyggande arbetet skapas en plan för hur olika aktörer kan samverka för att bidra till ett långsiktigt och uthålligt brottsförebyggande arbete (Regeringskansliet 2017). Det

brottsförebyggande arbetet ska via olika modeller, handlingsplaner och policys utformas för att i så stor mån som möjligt förebygga de brott som sker. Dessa modeller, policys och handlingsplaner ska även utformas för att i förebyggande syfte kunna stoppa individen som möjligtvis skulle kunna ligga bakom brottet innan det kriminella beteendet hinner utvecklas (Welsh & Farrington 2012).

År 1996 arbetade regeringen fram ett nationellt brottsförebyggande program vars benämning var - Allas vårt ansvar (Ds 1996:59). Detta gjordes för att framställa utgångspunkter för ett långsiktigt och uthålligt brottsförebyggande arbete. Detta program resulterade i att

Polismyndigheten och kommunerna fick en ökad samverkan samt så bidrog programmet till utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet på olika instanser, lokal nivå var en av dessa (Regeringskansliet 2017).

Enligt Fritzell och Birath (2014) så är samverkan en nyckel till en bra framtid och de menar på att samhället har störst chans att lyckas med det brottsförebyggande arbetet om det utförs

2

med både sociala och situationella insatser samtidigt. Sociala insatser handlar om det som är inriktat mot att få gärningsmannen att inte begå brott. Situationella insatser handlar om att förändra miljön där brott sker, för att försvåra eller hindra omständigheterna i miljön där brott begås. Om båda dessa brottspreventioner får ta plats i arbetet så kan också samverkan mellan de olika aktörerna öka (Birath, Fritzell 2014).

Brottsförebyggande rådet (Brå) som är en myndighet under justitiedepartementet är Sveriges främsta aktör inom området brottsförebyggande. Brå står i centrum för forskning inom rättsväsendet samt utvecklingen av den. Brå:s huvuduppgifter är att arbeta mot minskad brottslighet och för att öka tryggheten i samhället, detta genom att framställa information och sprida kunskapen om brottslighet och det brottsförebyggande arbetet. På kommunal nivå är de främsta aktörerna inom brottsförebyggande området polisen och kommunala samt privata organisationer (Johansson 2014). I de flesta kommuner finns även ett lokalt

brottsförebyggande råd eller motsvarande strategisk samverkansorganisation (Brå

2020). Enligt Johansson (2014) är det lätt att riktningen för samverkansarbetet går förlorad om aktörerna blir tilldelade icke tydliga syften och mål. Detta kan även leda till att de gemensamma frågorna för samverkansgruppen kan hamna efter i prioriteringen då enskilda aktörers fokusområden blir högre prioriterade.

1.1 Syfte och frågeställningar

Den här uppsatsen syftar till att öka förståelsen för förutsättningarna för en förbättrad samverkan mellan olika samverkansaktörer inom det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå. Uppsatsen kommer att fokusera på hur samstämmiga samverkansaktörerna är inom det brottsförebyggande arbetet. Vi kommer därför att besvara följande frågor:

- Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet för det brottsförebyggande arbetet?

- Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet med själva samverkansarbetet?

3

- Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser bör göras för att förbättra samverkansarbetet?

En av städerna på Rikspolisens lista över de städer där de kriminella nätverken växer sig allt starkare är Köping som också är den kommun denna uppsats kommer att studera. Vi kommer att svara på frågeställningarna genom att fokusera oss på kommunen Köping eftersom det är typiskt fall av en ort där de kriminella nätverken växer.

1.2 Disposition

I denna del beskrivs uppsatsens disposition, som sedan efterföljs av studiens teoretiska ramverk samt tidigare forskning i kapitel två. I kapitel tre beskrivs studiens valda metod tillsammans med tillvägagångssätt, val av fall och generaliserbarhet. Detta kapitel efterföljs av kapitel fyra där vi presenterar studiens analys och resultat. I kapitel fem diskuterar vi slutsatser och förslag på framtida forskning.

2. Teori

2.1 Brottsförebyggande arbete

Inom det svenska välfärdsarbetet är brottsförebyggande arbete ett väsentligt område. Insatserna av arbetet utförs av många olika aktörer som t.ex. myndigheter, kommuner och andra aktörer. I och med att idén om samverkan blivit en central del i det brottsförebyggande arbetet inrättade nordiska länder nationella brottsförebyggande råd på 1970- och 1980-talet. Grundidén var att genom att offentliga myndigheter och medborgare samarbetade skulle det brottsförebyggande arbetet kunna förbättras (Takala 2004).

Idén om förebyggande består av både främjande av positiv utveckling och hämmandet av negativ utveckling. Således har brottsförebyggande den betydelsen att både minimera möjligheterna till brottslighet med hjälp av att minska förekomsten av brottsframkallande situationer, även kallade situationella preventioner, och att minska människors benägenhet till att begå brott, vilket ibland benämns som sociala preventioner (Wikström & Torstensson 1997).

4

Gällande de sociala preventionerna så brukar de preventiva insatserna delas in i tre nivåer, dessa benämns som universella, selektiva och indikerade insatser. De universella insatserna riktar sig mot alla inom en särskild målgrupp t.ex. föräldrar, gymnasieelever eller medborgare oavsett risken för brottsbenägenhet. Exempelvis att rikta ett anti-mobbningsprogram på en skola riktat mot alla skolans elever. De selektiva insatserna inom brottsförebyggande vänder sig till personer som är i en hög riskzon för att utveckla problem och detta går att identifiera via kunskap om olika riskfaktorer gällande brottslighet. De indikerade insatserna riktar sig mot personer som redan har specifika problem och påbörjat brottslig verksamhet i någon form. Exempelvis ett program som riktar sig mot ungdomar som börjat med brottslighet (Forster & Sundell 2005).

För att det brottsförebyggande arbetet ska ha en möjlighet att utvecklas är det högst relevant att kunna mäta måluppfyllelsen för dem olika preventionerna. Detta utgör en grundsten för utvärderingen av vilka brottsförebyggande åtgärder som är effektiva eller ineffektiva. Utan en utvärdering saknas det noggranna kriterier för att kunna dela in de vidtagna åtgärderna och en avsaknad av utvärdering innebär också att kunskapstillväxten på det brottsförebyggande området inte ökar. Vidare kan en utvärdering bestå av flera varierande utformningar (Wikström & Torstensson 1997).

Det brottsförebyggande arbetet och dem olika preventionerna utförs av flertalet olika aktörer i Sverige. Myndigheten Brå vars huvuduppgift är att främja brottsförebyggande arbete, arbetar med att stödja och samordna nationellt, regionalt och lokalt brottsförebyggande arbete. Länsstyrelserna i Sveriges regioner har i uppdrag att vara samordnare i det regionala brottsförebyggande arbetet. Det lokala brottsförebyggande arbetet i de flesta kommunerna samordnas av en eller flera personer, dessa brukar ha titeln säkerhetssamordnare eller brottsförebyggande samordnare (Brå 2019). Svenska kommuner utför brottsförebyggande insatser genom att exempelvis stödja föräldrar och erbjuda familjecentraler. Arbetet sker även inom socialtjänsten, skolan och genom hur kommunen utformar sina fysiska miljöer. En annan typ av brottsförebyggande arbete som förekommer är att kommunerna ingår i samverkansavtal och överenskommelser med polisen om hur dem ska förebygga brott och framställer tillsammans med polisen så kallade medborgarlöften (SKR 2019).

5

Utgångspunkten är att polisen lyssnar på vad som är viktigt för de personer som bor och verkar inom ett område för att dem ska känna sig trygga. Medborgarlöften ska se till att förebygga brott, öka tryggheten, stärka förtroendet för polisen samt att medborgarna och lokalsamhället ska känna sig delaktiga i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet (Polisen, u.å.).

Sammanfattningsvis definieras brottsförebyggande arbete i denna studie som både det faktiska brottsförebyggande arbetet och de samordnande aktiviteter som implicerar

samverkan med andra myndigheter, såsom t.ex. civilsamhälle, kommun och polis (Sarnecki 2015).

2.2 Samverkansteori

Samverkan som styrningsstrategi kan användas på många olika sätt. Denna uppsats kommer att fokusera på samverkan mellan organisationer som arbetar med människor, det vill säga en bestämd inriktning och ett bestämt syfte som till exempel brottsförebyggande arbete. Enligt Danermark (2000) handlar samverkan till en större del om att olika organisationer som är styrda av olika regelsystem har ett planerat utbyte av resurser och arbetar mot förenade mål. De målinriktade handlingarna inom samverkansarbetet utförs med en avgränsad grupp och riktar sig in på ett särskilt problem samt syfte. För att dubbelarbete och ineffektivitet ska motverkas har myndigheter och andra offentliga aktörer fått uppdraget att samverka från staten. En informativ och ett tydligt klargörande gällande syftet av samverkan vid startandet av ett samverkansarbete är grundläggande, detta på grund av att det är olika personer med olika ansvar och roller som stöter ihop med varandra, men också för att förtydliga dem lagar och regler som gruppen arbetar utifrån är väsentliga för att kringgå eventuella svårigheter och motgångar. Danermark beskriver samverkan som en stimulerande och berikande process om rätt förutsättningar har skapats (Danermark 2000).

Det finns olika definitioner av samverkansteori. En typ av samverkansteori är den som Vedung (2006) beskriver som perfekt idealtypisk när aktörerna inom samverkans nätverket ömsesidigt arbetar för att lösa gemensamma eller sina medaktörers individuella problem och detta genom att kommunicera via dialoger samt diskussioner på jämställd basis. Vidare beskriver Vedung att ett samverkansnätverk ska ha en sammansättning som fungerar smidigt

6

och att organisationen ska vara platt utan någon slags ledare i ett gemensamt överordnat centrum (Vedung 2006).

Som tidigare nämnt är samverkan ett centralt begrepp inom det brottsförebyggande- samt det trygghetsskapande arbetet. En styrningsstrategi som benämns som samverkanstyrning har under de senaste decennierna utvecklats. En annan definition av samverkanstyrning är att det är en konstruktion där en eller flera aktörer som exempelvis offentliga aktörer samt icke statliga aktörer förs samman i gemensamma forum för att med samstämmighet fatta beslut. I detta sammanhang är syftet med en samverkan mellan de olika aktörerna som kommun, polis och civilsamhälle att utforma organisatoriska och systematiska förutsättningar för att kunna utföra och implementera brottsförebyggande åtgärder som i sin tur ska uppfylla de

gemensamma målen (Ansell & Gash 2007).

Enligt rapporten Samverkan som organiseringsprocess av Socialstyrelsen innebär samverkan ett gemensamt handlande samt ett arbete som genomförs tillsammans. När organisationer samverkar med varandra behåller dem sina ursprungliga mål och detta kallas i sin tur för samexistens. Det innebär att samverkan sker parallellt mellan t.ex. organisationer i grupper och inom dessa grupper omfördelas inte resurser och det sker inte heller någon förändring av respektive organisations mål eller resultat. Att framställa gemensamma mål och prioriteringar utan någon omfördelning och behålla sina ursprungliga uppdrag är också syftet med

samverkansarbetet. För att uppnå en gynnsam samverkan krävs goda attityder och

värderingar, det krävs även ett utbyte av erfarenheter, gemensam arbetsplanering samt ett bra samarbete för att tillfredsställa varje enskild organisations behov. Ett gott samarbete kan bestå av ett gemensamt lärande och detta kräver i sin tur gemensamma värderingar och enighet om vilka mål som ska uppnås (Socialstyrelsen 2000).

För att inom samverkansarbetet åstadkomma effektiva mål kan gruppen använda sig utav SMART (Brottsförebygganderådet 2016). Smart står för att målen ska vara specifika, mätbara, avgränsade, realistiska och tidsatta. För att bäst ha en möjlighet till att nå målen är det väsentligt att gruppen väljer åtgärder som faktiskt påverkar den olika orsakerna som ligger till grund för problemet. De mest effektiva åtgärderna mot ett särskilt problem brukar ofta vara en kombination av situationella och sociala åtgärder, de åtgärder som det beslutas om

7

måste även lämpa sig för organisationernas kapacitet så att de är genomförbara. Att ha en plan för samverkan vid akuta händelser är också viktigt (ibid).

Olika aktörer är oftast högt involverade i implementeringsprocessen när det kommer till samverkan och ett grundantagande gällande nätverksteorier är att sakfrågorna som ska

behandlas i de politiska besluten är så pass komplexa att en simpel implementering genom de enskilda organisationerna snarare motverkar implementeringen. En lösning på detta kräver en bra samverkan mellan alla aktuella aktörer, detta kan beskrivas som snabbt organiserade implementeringsnätverk. Dessa nätverk kan i sin tur betraktas som en god förutsättning för en lyckad implementering. Processen av implementeringen räknas som självorganiserad och riktningen på åtgärderna klassas i sin tur som resultaten av en så kallad informell samverkan. Dessa självorganiserade, informella samverkansnätverk korsas med de formella strukturerna och blir på grund av detta viktiga medel för att organisera implementerings duglighet

(Hertting 2014).

2.3 Tidigare forskning

Enligt Sarnecki (2015) har det gjorts stora framsteg den senaste tiden gällande

brottsförebyggande åtgärder men tyvärr är dessa åtgärder och kunskaper ännu otillräckliga. De flesta åtgärderna inom det brottsförebyggande arbetet blir inte utvärderade, och om det sker en utvärdering håller den inte hög standard för att kunna användas som ett medel inom kunskapsutvecklingen kring ämnet. Sarnecki tar även upp att forskningens resultat inom brottsförebyggande arbete som görs på vissa håll i världen inte nödvändigtvis är applicerbart i Sverige, eller andra delar av världen (Sarnecki 2015).

Sveriges brottsförebyggande arbete har genom åren präglats och styrts av

handlingsprogrammet Allas vårt ansvar som är framtagen av brottsförebyggande rådet och blev godkänd av regeringen. Handlingsprogrammet betonar åtgärder som är

tvärvetenskapliga, dessa åtgärder är både de sociala samt de situationella preventionerna. Handlingsplanen lägger även stor vikt vid brottsförebyggande arbete på lokal nivå och kommunernas ansvar betonas särskilt mycket. En bred samverkan med olika aktörer både inom den offentliga men även den privata sektorn, olika organisationer samt medborgarna själva är också högst aktuella. Takala (2006) menar på att det svenska handlingsprogrammet

8

till skillnad från andra nordiska länders handlingsprogram uttrycker större vikt av att utveckla de lokala brottsförebyggande strukturerna. Trots detta menar Takala på att det inte är möjligt att bevisa att investeringar som gjorts i brottsförebyggande arbete har resulterat i minskad brottslighet (Takala 2006).

Regeringen investerar tid och resurser inom området för samverkanstyrning i många olika sektorer. Det har visat sig att samverkanstyrning ofta är mer krävande samtidigt som

resultaten också visar sig vara mycket osäkra (Zachrisson, Bjärstig & Ekberg 2018). På grund av detta är det högst väsentligt att denna typ av styrning enbart använts vid lägen där det verkligen är motiverat för den sortens styrning. De olika formerna som samverkanstyrning kan ha bör därför utformas noggrant. Tidigare forskning visar även att det är viktigt för tjänstemän att ta hänsyn till förtroende och tillit när de utformar strategier för samverkan. Denna forskning visar också att i dem områden där offentliga tjänstemän väljer att utforma strategier och mål för samverkansarbetet som matchar med de förtroendevaldas mål och intressen tenderar resultaten att bli bättre och de politiska målen implementeras i högre utsträckning (ibid). Det har även visat sig att olika samverkansstrategier som använts inte utesluter varandra utan snarare kompletterar varandra. Samverkan är endast ett genomförbart alternativ i hanteringen av problemområden och inte ett universalmedel, dessutom behöver användandet av samverkansstrategier utforskas ytterligare (ibid).

Enligt Johansson (2014) har brottsförebyggande nätverk såsom regionala och lokala ingen befogenhet att fatta beslut om större frågor vilket är en av förutsättningarna för ett

framgångsrikt samarbete. Dessa typer av nätverk saknar även egna ekonomiska resurser. Detta är i sin tur ett problem då det begränsar nätverkens utrymme att agera och arbeta som önskat. Ytterligare ett problem som Johansson påvisar är att dessa nätverk uttrycker sina syften och mål på en politisk nivå enbart och inte som konkreta mål. Detta i sin tur leder till att syften och mål blir oklara för aktörerna och samverkansarbetet påverkas indirekt då enskilda aktörer kan prioritera sina egna intresseområden före de gemensamma frågorna för nätverket som helhet. I och med att nätverkens arbete inte styrs av tydliga mål skapar det begränsningar för ett framgångsrikt samverkansarbete. Denna otydlighet innebär även att arbetets riktning lätt går förlorad (Johansson 2014).

9

Sammanfattningsvis kan vi dra slutsatsen att det sker brottsförebyggande arbete i en hög utsträckning och att det läggs ner mycket resurser på arbetet men i och med att många

åtgärder inom arbetet inte blir utvärderade är det svårt att se om arbetet ger goda resultat. Det har även visat sig att inom de områden där samverkan sker med tydliga strategier och mål gemensamt för de olika aktörerna tenderar resultaten att bli bättre och de politiska målen implementeras i högre utsträckning. Eftersom dessa brottsförebyggande nätverk i stor utsträckning saknar befogenhet och egna ekonomiska resurser begränsar detta nätverkens utrymme att arbeta som önskat. Eftersom ett problem inom brottsförebyggande nätverk verkar vara att nätverkens syften och mål inte är tydliga och konkreta för aktörerna skapar detta svårigheter inom samverkansarbetet. Därför har vi valt att rikta in vår studie på en lokal samverkan inom det brottsförebyggande arbetet gällande mål för att ta reda på om dessa verkligen är otydliga eller om aktörerna anser att nätverket har ett gemensamt syfte samt tydliga mål.

3. Metod

Den metod som vi använt oss utav är semi-strukturerade intervjuer. Denna intervjumetod är en självrapportering där intervjupersonen får frågor kring ett särskilt fenomen. Den

semistrukturerade intervjumetoden är även vanligast när forskaren är ute efter öppna svar, eller när forskaren inte vet tillräckligt mycket om det aktuella området samt när forskaren vill utveckla prövningar av olika teorier eller begrepp inom ett särskilt område (Esaiasson m.fl. 2017). Enligt oss passar en semistrukturerad intervju våran studie bäst för att samla in vårt empiriska material detta eftersom vi ville ge intervjupersonerna en möjlighet att svara öppet samt djupgående på våra frågeställningar och även att det skall finnas ett stort utrymme för att diskutera. Den passar också våran studie bäst på grund av att vi har breda frågor som vi ställer och breda frågor kräver djupare svar. Genom att göra en enkätundersökning hade det varit svårt att formulera svarsalternativ då vi är ute efter utförliga svar.

Innebörden av semi-strukturerade intervjuer är att det finns en frågeguide innan intervjun och intervjuaren väljer sedan själv till vilken utsträckning det ska kompletteras med flera

följdfrågor (Ahrne & Svensson, 2015).

Vi formulerade en frågeguide innan intervjutillfällena utifrån våra tre frågeställningar. I denna del av studien presenteras frågeguiden som innehåller de frågor som vi utgick ifrån i

10

intervjuerna. Frågeguiden består av totalt åtta frågor som är skapade för att vi ska kunna besvara våra tre utvalda frågeställningar så bra samt neutralt som möjligt. Frågorna är även utformade för att bidra till en ökad validitet i kommande slutsats. Frågorna är vidare skapade för att kunna besvara om det finns skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet för det brottsförebyggande arbetet, om det finns skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet med samverkansarbetet samt om det finns skillnader i vad olika

samverkansaktörer anser bör göras för att förbättra samverkansarbetet. Via

intervjupersonernas svar på frågorna kommer vi alltså kunna formulera en slutsats som är baserad på tillförlitliga svar då intervjupersonerna dagligen arbetar med frågorna som finns i vår utformade frågeguide på olika sätt. För att säkra samt öka validiteten har vi valt att försöka utforma så neutrala frågor som möjligt och vi har även valt att intervjua centrala aktörer inom ämnet vilket också bidrar till nödvändig och tillförlitlig kunskap och information. Hela frågeguiden finns i studiens del “appendix”.

3.1 Fördelar och nackdelar med den valda metoden

Styrkan med semi-strukturerade intervjuer är att vi som forskare får en djupare förståelse av beteenden, åsikter, erfarenheter och känslor samt insikt om personers egna uppfattningar vid en intervju. De personer som vi intervjuar har även möjligheten att berätta hur de gör saker i praktiken och hur dem upplever detta. En intervju är även fördelaktig genom att den kan återspegla nästintill oändligt många antal samhällsfenomen, alltså är intervjuer på flera sätt ett oslagbart verktyg. Ytterligare en fördel med semistrukturerad intervjumetod är att det jämfört med låst intervjuformfrågor ger en mycket bredare bild med fler nyanser och dimensioner. Genom en låst intervjuform ges det inte heller beskrivningar av händelseförlopp och situationer, som vi däremot fick genom vår valda metod. Eftersom vi också ville följa upp intervjupersonens svar och ha ett öppet förhållningssätt samt eftersom vi hade förklarande frågor så valde vi en semistrukturerad metod då denna ansågs mest fördelaktig (Ahrne & Svensson, 2015).

En svaghet med intervjuer är att det uppstår problem när det sker en tolkning av vad en utsaga egentligen betyder, med andra ord går det alltså inte att ta för givet att intervjupersonerna verkligen gör vad dem säger och att deras utsaga har bäring på deras personliga handlingar (Ahrne & Svensson, 2015).

11

Vi hade kunnat använda oss utav en låst intervjumetod där vi skickar intervjun till personerna och de hade kunnat svara genom en enkätundersökning med svarsalternativ, vilket hade sparat oss resurser samt mycket tid för studien och vi hade hunnit med fler personer. Däremot hade vi då gått miste om fördelarna med vår valda metod som vi ansåg vara positivt övervägande.

3.2 Val av fall och intervjupersoner

Vår studie ämnar studera samverkan kring det brottsförebyggande arbetet inom Köpings kommun. Köping är en av de städer som finns med på Rikspolisens lista över dem städerna där de kriminella nätverken växt sig allt starkare, detta tillsammans med andra viktiga faktorer gör att fallet klassas som ett så kallat typiskt fall, vi diskuterar detta djupare i delen

generaliserbarhet. För att uppnå bästa möjliga slutsatser på avsatt tid för vår studie har vi valt att med tidigare ovan nämnd metod intervjua viktiga och centrala aktörer inom det

brottsförebygganderådet i Köpings kommun.

Alla intervjupersoner som vi valt att ta med i denna studie är aktiva i Brå via sina förvaltningar eller organisationer. Brå i Köping består av relevanta aktörer från

Polismyndigheten, kommunchefen, kommunens säkerhetschef samt olika aktörer från alla kommunens samtliga förvaltningar och bolag, aktuella politiker, ungdomscoacher,

centrumföreningen och brottsofferjouren. Alla dessa samverkar för att uppnå målen gällande det brottsförebyggande arbetet. Vi valde att avgränsa oss till dem aktörer som vi anser är mest centrala och relevanta för vår studie för att kunna uppnå bästa möjliga reliabla

slutsatser. Totalt genomfördes sex intervjuer med sex olika aktörer.

Första intervjupersonen som valdes ut och kontaktades representerade Polismyndigheten för området Västra Mälardalen där även Köping inkluderas, detta var en viktig intervjuperson för vår studie då Polisen är en viktig aktör inom det brottsförebyggande arbetet samt inom brottsförebygganderådet. Polisen är den myndighet som främst arbetar med brott- och brottsförebyggande arbete inom Köpings kommun. Vår andra intervjuperson kom att bli en representant för Social- och arbetsmarknadsförvaltningen, detta för att bland annat få en djupare inblick i olika former av brott som hanteras av Social- och

arbetsmarknadsförvaltningen samt hur dessa förebyggs. Förvaltningen är även likt resterande aktörer aktuell inom samverkansarbetet som pågår gällande det brottsförebyggande arbetet i

12

kommunen. Ytterligare en aktör som intervjuats är en representant från

Utbildningsförvaltningen för att djupare studera hur det brottsförebyggande arbetet sker i skolorna eftersom det sker en daglig kontakt med barn, ungdomar samt föräldrar på skolor. Även en aktuell representant från Köpings bostads AB intervjuades för att se hur det aktiva brottsförebyggande arbetet i deras bostadsområden går till samt hur Köpings bostads AB arbetar för att uppnå målen som sätts upp för det brottsförebyggande arbetet i kommunen. Ytterligare en person som vi intervjuade var säkerhetschefen i Köpings kommun, denna aktör är högst aktuell gällande samverkansarbetet inom lokala brottsförebyggande rådet samt det brottsförebyggande arbetet som sker i Köping. Säkerhetschefen är även samordnare inom Brå. Säkerhetschefen har en god inblick i både mål och hur det brottsförebyggande arbetet går till, detta ger oss goda kunskaper och förutsättningar för att uppnå bästa möjliga slutsatser för vår studie. Sist men inte minst intervjuade vi en representant från Kultur- och

folkhälsoförvaltningen i Köpings kommun. Den personen arbetar med barn och unga tillsammans med ungdomscoacherna som är ute på exempelvis fritidsgårdarna i Köping där dem dagligen träffar ungdomarna i kommunen. Genom detta skapas automatiskt en inverkan på dessa barn och unga då deras fritid inkluderar umgänge med ungdomscoacherna.

3.3 Tillvägagångssätt

Vi gick tillväga på så sätt att vi först började med att välja ut intervjupersoner i form av viktiga aktörer som kommer att kunna bidra till vår studie med information kring vårt ämne. När vi valt ut dem aktuella intervjupersonerna mejlade vi till samtliga för att se om dem var villiga att ställa upp på att bli intervjuade av oss. I mejlen berättade vi om vilket ämne som studeras samt varför vi valt att skicka ut en förfrågan om en intervju till just dem som enskild person. När vi fått respons från de olika personerna bestämde vi tid samt dag för när

intervjuerna skulle hållas. Med tanke på den rådande pandemin och befintliga restriktioner valde vi att utföra alla intervjuer via Zoom som är ett digitalt program där alla deltagare i samtalet via en möteskod kopplar upp sig i ett och samma mötesrum och kan tala ostört med varandra via kamera om så önskas. Detta för att intervjupersonen inte ska störas eller

påverkas av några som helst faktorer i sina svar. Innan intervjuerna formulerade vi en frågeguide som vi utgick ifrån under intervjuerna för att inte tappa den röda tråden genom intervjuns gång och för att kunna jämföra svar från de olika intervjupersonerna. Denna frågeguide hade även intervjupersonerna blivit tilldelade innan intervjun. Vid början av

13

samtalet informerade vi alla intervjupersoner om att dem kommer att vara anonyma och endast benämnas med vilken förvaltning eller myndighet dem tillhör, en intervjuperson valde vi att benämna med dennes arbetstitel då det endast finns en med det arbetet i Köpings kommun och detta godkände intervjupersonen. Vi valde även att spela in alla intervjuer, vilket är en förutsättning för att sedan kunna transkribera intervjuerna enligt Ahrne & Svensson (2015). Alla intervjupersoner informerades om detta och gav sitt medgivande till inspelningen. Eftersom intervjuerna spelades in med mobiltelefon kunde vi båda vara lika delaktiga under intervjuns gång, vi delade upp frågorna och ställde sedan följdfrågor när vi kände att det behövdes. Intervjuerna tog mellan 20–45 minuter. Efter att intervjuerna utförts transkriberade vi dessa genom att lyssna på ljudinspelningarna och skriva ner vad som sades under samtalet.

3.4 Generaliserbarhet

Enligt Esaiasson (2017) beskrivs ett fall som ett typiskt fall när fallet inte skiljer sig systematiskt mycket från andra fall i populationen. Det är alltså möjligt att generalisera typiska fall till fler fall i populationen så länge det inte finns störande variabler som påverkar det studerade fenomenet (Esaiasson et al. 2017). Eftersom vår studies utgångspunkt är de tjugotvå städer som finns på rikspolisens lista över städer där de kriminella nätverken växer sig allt starkare är detta en likhet som finns sinsemellan dessa kommuner. En annan likhet som finns hos majoriteten av städerna på listan är att de alla har ett lokalt brottsförebyggande råd. Vi anser dock att generalisering av vårt resultat när det kommer till alla kommuner på listan bör göras med försiktighet eftersom det finns för många eventuellt systematiskt

störande variabler. Köpings kommun är till befolkningen endast lik två andra städer som finns med på listan vilka är Laholm och Alvesta, resterande nitton kommuner är enligt oss inte generaliserbara eftersom befolkningsantalet skiljer sig för mycket. Detta ser vi som en störande variabel då befolkningsantalet kan påverka hur hög brottsligheten är i staden och vidare hur samverkan för det brottsförebyggande arbetet bör hanteras. Alltså kan detta ge konsekvenser för vårt resultat då befolkningsantalets påverkar brottslighet i en stad och detta i sin tur påverkar det brottsförebyggande arbetet. Något som skulle kunna vara utmärkande för Köping är att det ligger nära många större städer vilket får oss att tro att det skulle kunna vara en central del för brottslighet i och med att större städer oftast har en högre andel brottslighet och detta kan sprida ut sig till städer i närheten. En annan faktor som kan skilja Köping från

14

andra kommuner där brottslighet växer, och som kan få konsekvenser för hur samspelt de brottsförebyggande aktörerna kan arbeta, är hur mycket resurser som läggs ner på det lokala brottsförebyggande arbetet. Resurser kan skilja sig i form av tid som läggs ner på arbetet, aktörer som är inkluderade och ekonomiska förutsättningar. Lokala brottsförebyggande råd runt om i landet kan lägga ner olika mycket tid samt vara olika mycket aktiva gällande arbetet, detta är något som kan vara en påverkande faktor men däremot inget vi studerat i denna studie. En annan påverkande faktor för generaliserbarheten mot andra kommuner kan vara hur mycket dialog, kommunikation och information aktörerna delar sinsemellan varandra i de lokala brottsförebyggande råden vilket är ytterligare en anledning för oss till att vara försiktiga med att generalisera vårt resultat på andra kommuner.

4. Analys

I denna del av studien kommer vi att analysera våra intervjuer. Materialet kommer att analyseras med våra formulerade frågeställningar som utgångspunkt.

4.1 Målet med det brottsförebyggande arbetet enligt samverkansaktörer Brottsförebyggande arbete sker på många olika nivåer och har olika fokusområden. Även i Köpings kommun sker det brottsförebyggande arbetet på olika sätt och har olika riktlinjer samt olika ansvariga aktörer för respektive fokusområde som ska arbetas för. Vår intervjuperson från Social- och arbetsmarknadsförvaltningen menar på att den förvaltningen mestadels arbetar brottsförebyggande med utsatta människor och gentemot

familjeproblematik, våld i nära relationer eller brott som är kopplade till alkoholkonsumtion samt missbruk:

Vi jobbar med utsatta människor, och utsatta människor som själva är i en väldigt utsatt situation skapar otrygghet för andra människor... då handlar det om personer som t.ex. inte har

ett ordnat boende eller har ett missbruksbekymmer. /Social- och arbetsmarknadsförvaltningen Våran målgrupp är inte fungerande människor i Köpings kommun som inte har några missbruksbekymmer där allting fungerar klockrent, som arbetar och betalar skatt, det är inte

15

Andra ansvariga aktörer har uppdraget att arbeta gentemot individer och grupper av ungdomar i till exempel skolan eller på fritidsgården då målet med det brottsförebyggande arbetet ska vara att förhindra att ungdomar hamnar i brottslighet eller stödja att ta sig ur brottsligheten:

Vi jobbar med kultur och fritidsanläggningar, barn och ungdomsverksamhet, och det är oerhört viktigt för oss att trygga dem anläggningar vi har. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen Eftersom vi har ungdomsfrågorna hos oss på fritiden och det är oftast då ungdomar är ute och rör på sig… och det ska dem vara absolut, men, det handlar också om att ungdomar ska känna

sig trygga att ta sig till och från sina fritidsaktiviteter. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

Vår intervjuperson från aktören Köpings bostads AB talade om hur de arbetar trygghetsskapande genom att ha ordning på gatubelysning samt att trygga miljön:

Det finns många olika orsaker till att man upplever saker och ting som antingen tryggt eller otryggt...Så en viktig roll för oss är ju förstås att sköta belysning, buskage eller liknande, det kan ju räcka med att det är stökigt på en plats för att den ska upplevas som otrygg. /Köpings

bostads AB

Aktörerna i det brottsförebyggande arbetet har alltså olika fokusområden och riktar sig mot olika grupper av människor i samhället. Trots detta framkom det att det finns tre

gemensamma huvudinriktningar för det brottsförebyggande arbetet: skapa trygghet, minska brottslighet och förebygga kriminalitet. Dessa tre inriktningar kan också ses som de primära målen i Brå:

Att öka tryggheten i Köping, det är väl det primära målet för Brå. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

I och med att Brå är en övergripande organisation så är rådets huvuduppgift att möjliggöra utbyte av information och kommunikation aktörerna emellan. Enligt säkerhetschefen så har lokala Brå i Köpings kommun även beslutsbefogenhet i vissa fall och frågor. Brå tar generella beslut på en övergripande nivå:

Brå är den beslutande arbetsgruppen skulle jag vilja säga... och den största där alla aktörer är med där vi tar mycket mer generella beslut om generella frågor medan man då kan arbeta mer

16

operativt med dem här frågorna i andra samverkansgrupper som finns under Brå. /Säkerhetschefen

Eftersom Brå i Köping arbetar från ett övergripande strategiskt perspektiv så jobbar de huvudsakligen fram samverkansdokument som alla aktörer är överens om. I dessa samverkansdokument finns det konkreta handlingsplaner för vad varje enskild aktör ska utföra eller vad aktörerna ska utföra gemensamt:

Handlingsplanen består av inhämtade uppgifter från alla involverade organisationer samt förvaltningar… alla involverade förvaltningar och organisationer får sedan lägga till vilka

ytterligare åtgärder man planerat att utföra under kommande år. /Säkerhetschefen

Dessa handlingsplaner tas fram av Brå inför varje kommande år och det läggs extra fokus på utsatta områden:

Oftast har vi utsett områden som man jobbar extra med under en period om man säger så… då skriver man fram en handlingsplan… då ser man över det området, vi går trygghetsvandringar

för att se över hur belysningen är, pratar med boende i området för att se vad dem ser som riskfaktorer. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

Eftersom en ökad trygghet är det primära målet skapas handlingsplaner utifrån detta. Målen blir alltså nedbrutna i handlingsplaner. Målet med det brottsförebyggande arbetet är att

aktiviteterna och handlingarna ska utföras gemensamt om det är det som är bestämt, men även om det utförs enskilt av någon aktör så skall ändamålet vara att alla aktörer förstärker

varandra:

Alla olika aktiviteter som finns i handlingsplanen syftar till att åtgärda eller vara lösningar på de utmaningar eller problem som dem här överenskommelserna handlar om och är identifierade. Det är ju liksom en huvudprocess och där jobbar vi och rådet tillsammans.

/Polismyndigheten

Jag skulle vilja säga att vårt mål i det brottsförebyggande arbetet är ju liksom att göra olika aktiviteter och handlingar gemensamt i det som är bestämt, eller att vi gör dem enskilt men

sammantaget så leder dem fram till att vi förstärker varandra för att nå målet. /Polismyndigheten

17

Brå i Köping har även egna ekonomiska resurser och ett exempel på ett gemensamt beslut de tar är att finansiera de tre ungdomscoacher som finns i Köpings kommun Samverkansgruppen har inte några direkta mätbara mål eftersom varje enskild aktör arbetar mot sin målgrupp och sina fokusområden där dem följer upp sina åtaganden enskilt:

Brå har en trygghetsbudget som man arbetar med… När det gäller målen så är arbetet som Brå lämnar ut till förvaltningarna får förvaltningarna eller kommunala bolagen redovisa för Brå i nästa möte där dem får lyfta det som de blivit ålagda, det som har beslutats att dem ska se över

och kanske åtgärda. /Säkerhetschefen

Brå i sig har väl egentligen inga mätbara mål och inte specifika mål. Det är svårt för Brå att ha specifika mål när det gäller andra förvaltningar och kommunala bolag… där är de själva mest

lämpade att sätta upp mål. /Säkerhetschefen

Däremot så har Köpings kommun tre övergripande mål och varje förvaltning har indikatorer som utgår från de tre övergripande målen och trygghet ingår i dessa. Syftet är att kommunen ska utföra ett likvärdigt arbete och det ska finnas gemensamma mål så varje förvaltning eller bolag inte arbetar på eget håll, detta är däremot ett fortfarande pågående arbete för att nå dit. Detta är också en anledning till varför Brå uppstod och finns än idag enligt säkerhetschefen:

Målet är ju för mig att arbeta med brottsförebyggande åtgärder på kort och lång sikt utefter den lägesbild som är framtagen i samverkan med polisen, och sen får jag försöka förmedla det arbetet till övriga förvaltningar och bolag och i mångt och mycket skriva riktlinjer som lämnas ut till övriga inom kommunen… Sedan får dem anamma de nya riktlinjer som beslutats om, och detta är för att vi ska ha ett likvärdigt arbete i kommunen… Det ska inte vara så att varje förvaltning sitter och arbetar på ett eget vis utan där ska vi försöka ha gemensamma mål och

gemensam samverkan… och detta är ett jättepågående arbete. /Säkerhetschefen

Ett exempel på hur kommunen och polisen arbetar tillsammans är verktyget Embrace dem använder sig utav. Vi kommer att förklara vad Embrace är i nästa kapitel. Ett annat exempel är medborgardialoger samt medborgarlöften som dem utför tillsammans.

Sammanfattningsvis så kan vi dra slutsatsen att majoriteten av intervjupersonerna anser att aktörerna inom Brå arbetar mot gemensamma mål. Aktörernas enskilda mål ligger i linje med Brå:s övergripande mål som är att skapa trygghet, minska brottslighet och förebygga

kriminalitet, men däremot arbetar alla aktörer mot dessa mål inom sina egna organisationer som rör deras eget fokusområde samt målgrupp. Det är därför svårt för Brå att sätta upp

18

specifika samt gemensamma mål för alla förvaltningar, bolag och myndigheter som är aktörer inom Brå eftersom alla har sina enskilda grunduppdrag. Men i det stora hela så är dem tre gemensamma övergripande målen, som tidigare nämnt, huvudinriktningar för alla aktörer inom det brottsförebyggande arbetet.

4.2 Målet med att ha ett samverkansarbete enligt aktörerna

Enligt säkerhetschefen som också är samordnare för Brå i Köping är Brå ett levande forum samt ett levande arbete som aldrig riktigt tar slut:

Man kan aldrig säga att det här är färdigt, och man kan inte säga att Brå arbetar med punkt 1,2,3... för så är inte fallet utan det kommer punkt 5,6,7 också helt plötsligt och då får man ta

tag i det… det här är ett levande arbete. / Säkerhetschefen

Samverkansaktörerna var eniga om att samverkan leder till att alla parter får samma information, de får inblick i vad andra gör, diskuterar fenomen samt kommer på förslag på hur dem tillsammans kan göra skillnad:

Man delar information för att få en gemensam bild om var man behöver stötta upp. /Utbildningsförvaltningen

Det är jätteviktigt med samverkan eftersom alla har sina perspektiv, och då måste man lägga alla perspektiv tillsammans om man gör olika saker. /Social- och arbetsmarknadsförvaltningen

Det där tror jag är jätteviktigt… att alla verkligen samverkar. Vissa bitar måste man samverka om för att bli riktigt starka på alla sätt och vis. /Köpings Bostads AB.

Alla aktörer betonade vikten av att alla ska ha samma lägesbild och samma information om vad som behöver göras för det brottsförebyggande arbetet. Genom att ha en inblick över varandras arbete så minskar riskerna för att dubbelarbete ska utföras på olika håll:

Jag tycker att dels så får vi inblick i vad andra gör, så vi inte gör samma saker… Vi får reda på hur vi kan kroka arm och hjälpas åt i vissa saker som vi vill angripa… Vi får samma information som också går ut hela vägen till medarbetarna, annars kan det gärna försvinna

bort i bruset... vi diskuterar fenomen och kommer på förslag hur vi tillsammans kan göra skillnad. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

19

Det framkommer tydligt att Brå i Köping utför gemensamma bedömningar, gemensamma orsaksanalyser, konkreta handlingsplaner, samverkansöverenskommelser samt

medborgardialoger:

Vi jobbar ju fram samverkansdokument som de olika parterna är överens om... och de konkreta produkterna av dem dokumenten är dels medborgarlöften och dels samverkansöverenskommelser och målet är att dessa ska genomföras och hållas.

/Polismyndigheten

Man skriver också medborgarlöften tillsammans med polisen för att vara tydlig med: vad förväntar sig kommunen av polisen? och vad förväntar sig polisen av kommunen? /Kultur-

och folkhälsoförvaltningen

Allt detta utförs för att aktörerna skall komma överens om vad varje enskild aktör ska utföra samt vad alla gemensamt ska göra. Aktörerna är även överens om att Brå utgör ett utbyte av kunskap parterna emellan och anser att en stor del av arbetet handlar om viljan till att vara med och gemensamt ha en god samverkan mellan aktörerna för att nå målen med arbetet. Om aktörerna enbart deltar i samverkansarbetet för att de måste utan något större engagemang och intresse så leder inte arbetet med samverkan långt:

Om jag som medarbetare i Köping kommun vill göra skillnad för människor i Köping, då lovar jag att då kan du gå dit och bjuda in till samverkan och få saker till stånd… men går du dit bara för att nån förvaltningschef sagt att du ska gå dit och sätta dig och inte öppnar munnen

eller bidrar, då kommer det inte bli nån skillnad. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

Intervjupersonerna påpekade även att eftersom Brå är en överordnad instans så är det dem större frågorna som lyfts upp i det forumet och därefter separeras arbetet ner till olika mindre samverkansgrupper där det kraftiga operativa arbetet inom brottsförebyggande utförs. De nämnde att det är utifrån Brå:s arbete det går att förstå vikten samt se behovet av ytterligare samverkansgrupper där arbetet kan utföras mer operativt. Det framkom även att det inte alltid är nödvändigt att den övergripande instansen, som i detta fall är Brå, är inkluderad i alla arbeten. I vissa fall kan det handla om att särskilda förvaltningar har arbeten som innehåller sekretess och vid sådana lägen är det inte väsentligt att hela Brå gruppen ska delta i det specifika ärendet enligt säkerhetschefen i Köpings kommun:

20

Brå är ju en övergripande instans där man ofta kan lyfta större saker, sedan benar vi ner det till olika samverkansgrupper som arbetar mycket mera operativt med sakfrågorna.

/Säkerhetschefen

I Brå kan man se ett behov av nya samverkansformer, sedan är det ju så att de operativa besluten och det operativa arbetet blir ju i dem olika mindre samverkansgrupperna. Det är ju också så att… vissa saker kan handla om sekretess, vissa saker kan handla om att det bara är riktat mot en förvaltning, och då blir det ju det att då behöver inte hela Brå vara involverade i

det arbetet. /Säkerhetschefen.

Enligt intervjupersonen från Polismyndigheter så har kommunen med sina respektive förvaltningar samt Polisen som myndighet sina enskilda grunduppdrag. Utifrån dessa grunduppdrag så har dem olika organisationerna att göra med samma grundproblematik i samhället. Dem olika förvaltningarna och Polisen jobbar med problematiken men dem har olika utgångspunkter mot problemet. Oavsett detta så anses det viktigt att dem möter varandra i arbetet och får en stor handlingskraft tillsammans inom samverkan:

Vi har förstås vårt grunduppdrag i samhället som vi ska utföra, och kommunen har sina grunduppdrag. Det är jätteviktigt att, vi som har att göra med samma grundproblematik i samhället men från olika infallsvinklar, att vi inte jobbar i stuprör... utan att vi försöker hitta

gemensamma nämnare och bedriva ett arbete som taktar i varandra där våra åtgärder från polisen sida och åtgärder från andra förvaltningar sida ger effekter på varandra.

/Polismyndigheten

Aktörerna var överens om att hjulet inte skall behöva uppfinnas flera gånger. Dem var även överens om att alla parter inom Brå får stöd genom samverkan och utifrån detta utför ett likvärdigt säkerhetsarbete i hela kommunen. Många menade även att genom att modernisera samverkansformen och göra det mer intressant för alla att verka i så kan även fler lockas, eftersom aktörerna gemensamt anser att ju fler som samverkar desto bättre blir resultaten med det brottsförebyggande arbetet. Detta framkom till exempel i intervjun med huvudansvarig för säkerhetsarbetet:

Jag som jobbar med säkerhet måste hela tiden arbeta med information och öka intresset för säkerhetsarbetet hela tiden och det är ju ett jätteviktigt arbete för min del… det gäller att få med alla i det här arbetet, och alla måste inse vikten av att jobba med säkerhetsfrågor och

21

trygghetsskapande frågor. Vi måste nå ut till fler… Arbetar vi inte tillsammans kommer vi inte att nå målen. /Säkerhetschefen

Ett mål med samverkan som skulle behöva spetsas enligt en enskild aktör är att aktörerna inom samverkansgruppen behöver vara kravställare mot varandra samt våga utmana varandra mer. Då kan dem åtgärder alla bidrar med, tillsammans, ge större effekter:

Jag tror att det är jätteviktigt, framförallt från Polisens sida, att vi är mottagliga för kommunens “input” om vilka krav och förväntningar dem har på våran verksamhet när vi sätter dem aktiviteter som ska göras… att vi kan bli litegrann kravställare mot varandra och

utmana varandra på ett positivt sätt. /Polismyndigheten

I intervjuerna framkom det att Embrace är ett viktigt verktyg för kommunikation och information. Embrace är ett inrapporteringssystem där aktörerna i Brå är delaktiga och rapporterar in oroligheter på aktuella platser, genom detta kan polisen sedan styra sina resurser mot de platser eller områden där oroligheterna rapporterats av andra aktörer. Via rapporteringarna får sedan polisen och kommunen en tydligare lägesbild av hur

resursfördelningen bör genomföras samt hur handlingsplanerna bör utvecklas:

En utav dem här sakerna som jag tycker är viktigt som Brå och kommunen lyckats genomföra tillslut är Embrace. Ett gemensamt verktyg där man kan ‘’ploppa’’ in allting som sker… Genom ett sådant verktyg kan man se händelser som man behöver uppmärksamma och sedan

på något sätt åtgärda och jobba på tillsammans. /Köpings bostads AB

Vi måste ju ta ett gemensamt ansvar för att det ska bli en ökad trygghet i Köping… Och då har alla förvaltningar ansvar för att rapportera in i Embrace när man ser kanske klotter, dålig

belysning, att det har varit otäcka områden eller att det varit inbrott. Då kan våran säkerhetssamordnare styra resurserna mot det området där det sker saker... Likaså Securitas

styr från det systemet, och även Polisen. /Kultur- och folkhälsoförvaltningen

Vi har alla förvaltningar och vi har alla kommunala bolag med i Embrace som rapporterar in vilket gör att vi får en jättefin bredd i inrapporteringen... Den lägesbild som vi får genom Embrace är väldigt kvalitativ... Polisen får endast in rapporteringar om när det begåtts brott och inte den lägesbild vi får utav Embrace vilket vi delar med Polisen och som är riktigt bra.

22

Genom att aktörerna samverkar och har en god kommunikation så klarar dem av svåra utmaningar tillsammans. Ett exempel på en utmaning i samhället, som även framkom under intervjuerna är utmaningen med ungdomar som hamnar i kriminalitet. För att kunna motverka detta och förstå orsak och verkan så behöver alla aktörer som kommer i kontakt med

ungdomar arbeta tillsammans, därför ser aktörerna samverkansformen som positivt:

Förstå själv om vi bara jobbade var och en med samma ungdomar, samma individer, samma problem men endast utifrån vårt huvuduppdrag...då skulle det bli mycket sämre om vi inte kunde prata med varandra, vi måste förstå orsak och verkan, men också hur vi kan bedriva ett

arbete som gynnar socialtjänstens fortsatta arbete eller tvärtom... Sedan har vi ju också andra aktörer som också är jätteviktiga. /Polismyndigheten

Den stora fördelen för min del, som handlar om barn och skolungdomar, det är att kunna ha en dialog om vad som händer även utanför skoltiden… för att kunna förstå bättre och att veta att

barnen har det tryggt tjugofyra timmar om dygnet så att säga... vi som bara träffar dem i skolan fokuserar ju bara på den tiden, sedan händer det väldigt mycket saker efter skolan.

/Utbildningsförvaltningen

För vi behöver ju samarbeta med både socialförvaltningen och polisen o.s.v. för att få en bra helhet för ungdomarna i Köping. /Utbildningsförvaltningen

Enligt socialtjänstlagen är barn som är med om men även som bevittnar våld i hemmet brottsoffer, så vårt stora jobb är egentligen där i hemmet och inte ute på gator och torg.

/Social- och arbetsmarknadsförvaltningen

Intervjupersonerna anser att det är möjligt att få en bra helhet för ungdomarna i Köping genom dialoger sinsemellan aktörerna. Från polisens sida är det kommunpolisen som har huvuduppgiften att arbeta med samverkan tillsammans med de berörda kommunerna och har dessutom en uppgift på att bokföra de åtgärder och aktiviteter som genomförs för att kunna följa upp det som lovats att genomföra som t.ex. medborgarlöften. Medborgarlöften skrivs av kommunen och Polisen för medborgarna i lokalsamhället och innehåller löften av hur dem ska arbeta tillsammans för en ökad trygghet. Eftersom medborgarlöften är en del av det brottsförebyggande arbetet så är ett mål med samverkansarbetet att kunna uppfylla dessa medborgarlöften samt hålla dem.

23

Vi från Polisens sida har ju en särskild polis, kommunpolisen, som har det som en arbetsuppgift, att omhänderta samverkansbehov med externa parter egentligen hela tiden, det

är det som är huvuduppgiften för kommunpolisen. /Polismyndigheten

Sammanfattningsvis anser aktörerna att målet med en samverkan är att aktörerna gemensamt måste ta ett ansvar för att arbeta brottsförebyggande samt öka tryggheten i Köping. Vi fann alltså inga större skillnader i vad aktörerna anser vara målet med samverkansarbetet utan dem alla delar samma uppfattning om att samverkan resulterar i goda effekter för aktörerna enskilt och emellan varandra. Det finns inte heller någon aktör som anser att samverkansarbetet är något negativt eller resurskrävande utan i princip så är ett samverkansforum endast gynnande samt positivt.

4.3 Utveckling av samverkansarbetet

Något som i princip alla aktörer är överens om är att utvärdering samt analys gällande det gemensamma arbetet och dess tänkta effekter kan utvecklas och förbättras, exempelvis för att se om arbetet gett något resultat eller några effekter överhuvudtaget:

Det både vi och kommunen, och kanske tillsammans, kan bli lite bättre på i den här uppföljnings och utvärderings delen är att göra den här riktiga analysen över om vårt

gemensamma arbete har fått den effekten som vi verkligen ville att den skulle få. /Polismyndigheten

Man skulle behöva se över när vi har gjort nånting… har det gjort någon effekt? Där behöver vi spetsa till oss i våran kommun överlag… att följa upp. Kommunikation mellan olika aktörer, information, uppföljning och utvärdering, det är såna saker vi måste jobba extra på.

/Kultur- och folkhälsoförvaltningen

Det framkom även via intervjuerna att bristen på utvärderingsarbetet till en viss del saknas på grund av rådande kompetensbrist:

Internt inom polisen så tycker jag att vi saknar en del i kompetenshänseende här faktiskt, t.ex. någon form av utbildad kriminolog som har det till uppgift och har den tiden och kompetensen

24

Ytterligare ett utvecklingsområde som framkom i intervjuerna är att ta fram tydliga dagordningar och konkreta mål som sedan kan följas upp, även att konkretisera för vad de olika verksamheterna ska utföra:

Jag tror att det viktigaste är att ha en god uppföljning, att ha tydliga mål och följa upp dessa. /Köpings bostads AB

Om man kan vara så konkret som möjligt på mötet vad man vill ska följas upp skulle det underlätta, jag tror att det är tydliga dagordningar och konkreta mål att följa upp... eller att

man sätter aktiviteter till dem målen. /Utbildningsförvaltningen

Annan information som framkom av intervjuerna var att majoriteten av aktörerna ansåg att det är viktigt med att det finns gott om resurser. Detta för att uppnå en god samverkan samt ett bra brottsförebyggande arbete men att det främst handlar om att kunna utnyttja dessa resurser väl vilket ses som ett område för utveckling och förbättring:

Det finns så himla mycket resurser, men det handlar om vi använder resurserna väl… Resurserna tycker jag finns, jag tycker att politikerna ser det här, men jag tycker att vi måste liksom bli bättre på att granska oss själva och se över vad jobbet vi gjorde ledde till. /Kultur-

och folkhälsoförvaltningen

Om t.ex. Polisen har bekymmer med bemanningen så går det inte att följa handlingsplanen. Det måste helt enkelt finnas resurser hos alla, annars fallerar hela det här arbetet. Om man inte

har resurser att klara av handlingsplanen spelar det ingen roll vilka mål man sätter upp. /Köpings bostads AB

Effektivisering av samverkansarbetet är även det ett utvecklingsområde enligt vissa aktiva aktörer. Det framkom att arbetet kan uppfattas som trögt och tungt gällande beslut och liknande eftersom flera aktörer är aktiva och därmed kan ha olika åsikter och tankar om hur arbetet ska gå till samt i vilken takt:

Det mesta är nog positivt med att samverka, det negativa kan vara att ibland kan man tycka att det är tungt och trögrott och att det går att effektivisera. Ibland kanske man vill att det ska hända saker snabbare och att man snabbare ska komma fram till något. Men så är det väl alltid

när man samarbetar med andra kanske, man har olika bild av hur snabbt man ska gå fram och man kanske har olika åsikter. /Utbildningsförvaltningen

25

Det är förstås viktigt att besluten blir av... Med Embrace t.ex. det tog nästan tre år innan det kom på plats, och det där kan ju kännas tungt naturligtvis att det tar sån lång tid. Men när det väl finns på plats är man tacksam och glad över ett sådant bra verktyg. /Köpings bostads AB

Hela samverkansgruppen Brå har fyra möten per år. Majoriteten av aktörerna anser att fyra Brå möten med hela rådet och fyra möten med Brå:s arbetsutskott är tillräckligt för att ha en god samverkan:

Jag tycker att det antalet räcker bra utifrån det här perspektivet. Det ska ju ses ändå som ett råd, där mycket handlar om att göra avstämningar för att stämma av läget. /Polismyndigheten

Jag anser att fyra Brå möten med hela rådet och fyra möten med Brås arbetsutskott är tillräckligt för kommunen. /Säkerhetschefen

Det finns dock aktörer som anser att mer dialog med andra enskilda aktörer inom Brå är önskvärt och vill därför samverka med dessa enskilda aktörer utöver den redan befintliga samverkansgruppen:

Jag har lite svårt att uttala mig om det, men fyra träffar är inte så ofta ändå, så det gäller att det blir verkstad däremellan och det måste hända saker, annars är det ju inte tillräckligt.

/Utbildningsförvaltningen

Polisen samverkar vi inte så mycket med på andra håll, de har ju en hel del information som vi behöver ha av dem, och vi vill gärna ha dialog med dem också om trygghet och trivsel runt skolor. Så det skulle absolut vara önskvärt med mer samverkan med vissa aktörer för en bättre

samverkan. /Utbildningsförvaltningen

Intervjupersonerna anser att utvecklingen av samverkansarbetet handlar om att involvera fler aktörer såsom exempelvis näringslivet och föreningar. I samband med att fler aktörer

involveras ökar informationen kring arbetet och många fler inser vikten av

brottsförebyggande arbete och samverkan kring trygghetsskapande frågor. Fler kan då även medverka i olika operativa insatser som till exempel trygghetsvandringar som görs:

26

Att försöka utveckla samverkan, det är att involvera fler i olika samverkansgrupper, näringslivet, föreningar, alla måste ju vara med. Det är ett utvecklingsarbete som man behöver

se över, framförallt att involvera näringslivet i det här. Näringslivet kan ha jättemycket information som vi kan dra nytta av i vårt arbete. Vi kanske kan få näringslivet att arbeta med

trygghetsvandringar och andra operativa insatser. /Säkerhetschefen

Som tidigare nämnt arbetar aktörerna i många fall med samma målgrupp som till exempel ungdomar. Aktörerna har olika uppdrag men skulle kunna bli bättre på att dela kostnader och arbeta gemensamt och i slutändan handlar en utveckling av samverkan om resurser, hur stor budget kommunen är beredd att budgetera för det brottsförebyggande arbetet:

Mycket handlar om resurser, ibland uteblir någon del i samverkan och då blir det väldigt svårt. Om utbildningsförvaltningen inte skulle ha någon deltagare på mötet blir det svårt att samverka. Och trygghetsskapande kostar pengar också, så då måste man vara överens om hur

mycket pengar man är beredd att lägga som kommun. /Utbildningsförvaltningen Sedan har vi olika uppdrag i olika förvaltningar, men vissa saker blir gemensamma uppdrag och då kan det bli diskussion om att det hör mer till den andres område, istället för att se det

som gemensamma områden där man får dela på en kostnad. /Utbildningsförvaltningen

Sammanfattningsvis kan vi se att flertalet av intervjupersonerna anser att Köpings kommun ligger i framkant gällande samverkan inom det brottsförebyggande arbetet och att det finns en god samverkan emellan aktörerna. Det fanns både likheter och skillnader i vad aktörerna ansåg bör utvecklas gällande samverkansarbetet. Majoriteten av aktörerna som vi intervjuade tyckte att utvärdering, analys samt utnyttjande av resurser är saker som behöver utvecklas. Saker som konkreta mål, effektivisering och kompetensutveckling var också delar där vissa av aktörerna önskade utveckling när det kom till samverkansarbetet gällande det

brottsförebyggande arbetet i Köpings kommun.

5. Slutsatser och diskussion

Sedan år 1996 då det nationella brottsförebyggande programmet togs fram av regeringen så har samverkansarbetet utvecklats på flera instanser och det har skett en ökad samverkan mellan polisen och kommuner runt om i landet. Att samverkan sker mellan olika aktörer för att klara av utmaningen är alltså viktigt oavsett vilken nivå detta sker på. Samverkan tillåter

27

flera aktörer att föra diskussioner om brottsförebyggande arbete för att gemensamt angripa utmaningen i samhället. Den här studien ämnade att studera samstämmigheten mellan dem olika samverkansaktörerna i Köpings kommun samt till att öka förståelsen för

förutsättningarna för en förbättrad samverkan mellan samverkansaktörerna. De två primära slutsatserna som studien lyckats upptäcka är att alla samverkansaktörer strävar efter samma övergripande mål gällande det brottsförebyggande arbetet som är att skapa trygghet, minska brottslighet och förebygga kriminalitet, men att aktörerna däremot har olika fokusområden för att nå dem målen. Och den andra slutsatsen är att den samverkansmetod som används gynnar dem olika samverkansaktörerna samt att dem stärker varandra genom en väl fungerande samverkan. För att framföra våra slutsatser på ett sådant konkret sätt som möjligt delas kapitlet upp utefter studiens tre frågeställningar:

Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet för det brottsförebyggande arbetet?

De samverkansaktörer som via intervjuer medverkat i denna studie är eniga om att det brottsförebyggande arbetet är viktigt för att klara en av samhällets stora utmaningar som är kriminalitet. Samverkansaktörerna i Köpings kommun understryker vikten av att arbeta brottsförebyggande samt trygghetsskapande för att medborgarna i kommunen ska känna sig trygga samt att minska riskerna för att ungdomar ska hamna i kriminella banor och istället ha möjligheten till ett gott liv. De tre primära målen inom Brå är att skapa trygghet, minska brottslighet och förebygga kriminalitet. Dessa mål är enligt intervjupersonerna inte konkret nedskrivna mål med indikatorer eftersom dem är så pass övergripande, utan målen bryts istället ned till handlingsplaner. I dessa handlingsplaner står det skrivet vad aktörerna ska utföra i form av aktiviteter, enskilt eller gemensamt. Sedan sker det en årlig redovisning av varje aktör till de resterande aktörerna inom Brå för att påvisa hur väl dem lyckats uppfylla aktiviteterna inom handlingsplanen. Trots att samverkansaktörerna var eniga om de

övergripande målen för det brottsförebyggande arbetet så understryker dem att dem i många fall arbetar mot olika fokusområden samt målgrupper och i vissa fall olika typer av

brottslighet. Detta i sin tur leder till att dem sätter upp egna specifika mål inom sin egen organisation som är kopplat till deras grunduppdrag. Social- och arbetsmarknadsförvaltningen är en aktör inom Brå som arbetar mot en målgrupp av människor som har det svårt i samhället och utsätts för våld i hemmet samt nära relationer. Köpings bostads AB är en annan aktör

28

inom Brå som däremot arbetar gentemot hyresgäster och deras bostadsområden för att trygga miljön genom exempelvis gatubelysning samt renhållning. Dessa olika fokusområden kan vi koppla till tidigare forskning som handlar om sociala och situationella preventioner där social- och arbetsmarknadsförvaltningen arbetar med sociala preventioner och Köpings bostads AB främst arbetar med situationella preventioner. Att dem dessutom inte heller har mätbara mål med konkreta aktiviteter i Brå så ledet det till svårigheter att utvärdera arbetet. Enligt oss kan det vara därför majoriteten av intervjupersonerna ansåg att utvärderingen skulle behöva spetsas till samt utvecklas i kommunen eftersom dem saknar konkreta mätbara mål inom Brå.

Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser vara målet med själva samverkansarbetet?

Att alla samverkansaktörer har lika stor delaktighet och får samma information samt finner lösningar på utmaningarna tillsammans visar sig tydligt vara positivt och gynnande för alla medverkande aktörer. Det finns en klar linje som visar att intervjupersonerna delar samma uppfattning gällande målen med samverkansarbetet och det är att dem tillsammans genom samverkan är starkare. Utan samverkan, en god kommunikation och en delad lägesbild ökar riskerna för att samma arbete skall utföras av olika aktörer på flera håll. Samverkansaktörerna är också nöjda med de positiva effekter som samverkan givit dem såsom arbetsverktyget Embrace samt medborgarlöften. Med medborgarlöften sätts det upp tydliga riktningar på vad samverkansaktörerna förväntar sig av varandra. Enligt tidigare forskning har

brottsförebyggande nätverken ingen beslutsbefogenhet vilket är en förutsättning för ett

framgångsrikt samarbete. Tidigare forskning visar även att dessa typer av nätverk saknar egna ekonomiska resurser men detta stämde dock inte överens på Brå i Köping då dem har

möjlighet att fatta beslut inom generella frågor samt så har dem en egen så kallad trygghetsbudget. Detta kan enligt oss vara anledningar till att Brå i Köping har en framgångsrik samverkan inom det brottsförebyggande arbetet.

Finns det skillnader i vad olika samverkansaktörer anser bör göras för att förbättra samverkansarbetet?

Trots att Brå i Köping och de involverade aktörerna har en god samverkan så var aktörerna eniga om att det finns en hel del utvecklingsarbete. Samverkansaktörerna lägger stor vikt vid utvärdering samt analys av det arbete som har utförts och menar på att detta är grundliga

29

förutsättningar för att lyckas med arbetet. Detta kopplar vi till tidigare forskning som visar på att utvärdering är en grundsten för kunskapstillväxten för det brottsförebyggande området. För att kunna utvärdera de brottsförebyggande åtgärder som är effektiva eller ineffektiva krävs det noggranna utvärderingar och i och med att majoriteten av samverkansaktörerna anser att utvärderingsarbetet skulle behöva spetsas till skulle det enligt oss kunna vara en anledning till varför Köping är en av dem städerna på Rikspolisens lista över de städer där de kriminella nätverken växer sig starkare. Enligt tidigare forskning så är även förutsättningarna för en gynnsam utvärdering att det finns konkreta mål att följa upp, vilket också var en del av utvecklingsarbetet enligt vissa intervjupersoner i denna studie. Avslutningsvis så va majoriteten av aktörerna överens om att det finns goda resurser, både i form av de resurser som politikerna tilldelar samt resurser i form av personal och tid men att resurserna behöver ses över när det kommer till hur dessa prioriteras. Detta är en del som gör att vi har svårt att generalisera vårt resultat på andra kommuner gällande samma typ av arbete då vissa viktiga faktorer kan skilja sig såsom resurser, befolkningsmängd samt storlek på kommunen.

Med största sannolikhet kommer kriminalitet alltid att vara en utmaning i samhället. På grund av att brottslighet skiljer sig mellan kommuner samt att det brottsförebyggande sker på olika sätt så skulle framtida studier kunna undersöka olika fall med jämförande analyser. Där skulle det kunna ingå en kommun med mindre brottslighet per capita jämfört med en kommun med högre brottslighet per capita för att ta reda på vilka faktorer som leder till låg respektive hög brottslighet. Att intervjua fler involverade aktörer inom det brottsförebyggande arbetet som till exempel. politiker och näringsidkare och det hade kunnat ge en bredare samt mer nyanserad bild av området.