Foppatofflor och Steppskor

Lärarexamen 210hp Handledare: Jonas Qvarsebo Barn och ungdomsvetenskap Examinator: Thom Axelsson

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Foppatofflor och steppskor

En undersökning kring högläsningens betydelse i förskolan

Crocs and tap shoes

Research in preschool about the importance of reading aloud

Patrice Franitza

Kristina Kastberg

Förord

Detta arbete är skrivet av Patrice Franitza och Kristina Kastberg, vi har olika styrkor när det kommer till vårt skrivande och har därför under arbetets gång dragit nytta av

varandra. Vi har under skrivprocessen kunnat komplettera varandra eftersom vi är varandras motsatser och därför kunnat dela upp arbetet på ett sådant sätt så vi har kunnat hjälpa varandra när vi funnit arbetet tungt.

Vi vill säga ett stort tack till alla fina förskolor med pedagoger och barn som tog emot oss med öppna armar!

Ett stort stöd i vårt skrivande har varit vår vän och förskollärare (även tidigare

lärarstudent på Malmö högskola) Therese Malmgren, tack för att du läst och hjälpt oss på vägen i skrivandet av vårt examensarbete, du är guld värd!

Ett tack vill vi även ge till Orkanenbibliotekets personal som har stöttat oss och fått upp ögonen för tidigare forskning via deras oändligt stora databaser.

Även tack till Olof Samuelsson för stöd och lugn under denna stressfyllda skrivprocess, du är en klippa.

Sammanfattning

Syftet med detta arbete är att studera hur skönlitteraturen används på förskolorna som vi har valt att besöka och varför högläsningen bortprioriterats.

För att uppnå våra syften har material samlats in på fyra stycken avdelningar på tre olika förskolor. Kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare har gjorts samt observationer i barngrupperna.

Syftet var att studera hur högläsningen används i de förskolor som besöktes, samt i vilket syfte pedagogerna anser att högläsningen används. Se hur högläsningen

prioriteras av pedagoger samt hur de jobbar för att nå mål som finns i läroplanen och de lokala målen som finns på förskolan.

Resultatet av intervjuerna och observationerna visar att pedagogerna gärna vill använda skönlitteratur i verksamheten men att vardagen sätter olika hinder i vägen för

högläsningen. Vår slutsats blir att pedagogernas retorik och praktik inte stämmer överens.

Nyckelord: Förskola, Högläsning, Läroplan, Pedagoger, Skönlitteratur.

Abstract

The purpose of this thesis is to examine how literature is used in the preschools and why reading aloud is not a priority in the daily routine anymore.

To achieve our goals we visited four units in three different preschools and also lead qualitative interviews withfour preschool teachers.

The purpose was to study how reading aloud is used in the preschools we decided to visit, and what purpose the preschool teachers thinks it has. See how reading aloud is prioritized by the preschool teachers and how they work to achieve local goals and goals contained in the curriculum.

The results ofthe interviews andobservations showthat the teachersare willing to use literature inthe everyday routines of the preschool, but duetoobstacles in the daily routine reading aloud is right now not a possibility. Our conclusion is thatthe preschool teachers’ rhetoric and practicedo not match.

Keywords: Curriculum, Literature Preschool, Reading aloud, Teachers.

Innehållsförteckning

1.

Inledning...8

2.

Syfte och problemställningar………....9

2.1.

Frågeställningar………...9

2.2.

Begrepp……….…10

2.3.

Genomgång av vald barnlitteratur………...10

2.3.1.1. Ljudboken………..10

2.3.1.2. Bilderboken………....11

3.

Litteraturgenomgång………...12

3.1.

Tidigare forskning kring läsning i förskolan………..12

3.2.

Pedagogens betydelse……….14

3.3.

Högläsning………..……15

3.4.

Böcker för barn……….……..16

3.5.

Barns samspel under läsningen………...17

3.6.

Nya mediers inverkan……….……18

3.7.

Literacy………19

4.

Metod och genomförande………..….20

5.

Resultat och analys……….23

5.1. Resultat………23

5.2. Analys………...……33

6.

Slutsats och diskussion……….……..37

6.1. Förslag på fortsatt forskning……….…..39

7. Referenser………...40

7.1. Tryckta källor……….…….40

7.2. Icke utgiven litteratur………..….40

7.3. Elektroniska källor………41

7.4. Barnlitteratur………...……..42

8.

Bilaga 1………43

9.

Bilaga 2………..……..44

10.

Bilaga 3………..……….45

11.

Bilaga 4………..……….46

12.

Bilaga 5………...………47

Inledning

Denna undersökning berör högläsning som pedagogiskt språkutvecklande verktyg i förskolan.

På grund av personalbrist i förskolorna vi valde att besöka påverkas läsandet med barnen, högläsningen valdes bort och ersattes med ljudbok för att barnen skulle komma ner i varv. På vissa av förskolorna hade de ”avslappningssagor” eller massagesagor istället för högläsning ur bok, vilket gör att den språkutvecklande delen av den pedagogiska verksamheten blir påverkad.

Detta har en allmän samhällsrelevans för att en viktig språkutvecklande del av den pedagogiska verksamheten går förlorad, när pedagog ersätts av inspelad röst på ljudsaga. Det har även en relevans för alla föräldrar som har sina barn i en förskoleverksamhet samt för alla pedagoger som arbetar i förskolan.

Pedagogerna på förskolorna har i sin yrkesroll ett uppdrag att följa läroplanen för förskolan och uppnå mål som att barnen skall ”utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Lpfö98 rev 10)

I Läroplanen för förskolan står även att:

”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar”(Lpfö98rev10). ”Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och

lärande”(Lpförev10).

Syfte

Syftet med denna studie är att studera hur högläsningen används i de förskolor vi har valt att besöka samt se vilket syfte pedagogerna tycker högläsningen har. Att se hur högläsningen prioriteras av pedagoger samt hur de jobbar för att nå de lokala målen, samt mål som finns i läroplanen.

Vi valde också att undersöka närmre på varför högläsningen försvinner från förskolans dagliga rutin, samt genom tidigare forskning läsa kring vilka konsekvenser detta ger av att högläsningen tas bort. På detta sätt använda argument från tidigare forskning i våra diskussioner med pedagoger i verksamheten, under samtalen med dem kring

högläsningens betydelse.

I en del av syftet ingick också att tala med personalen i verksamheten kring vad de tycker om sitt arbete med högläsning och litteratur på förskolan, hur de jobbar för att nå de lokala och allmänna mål som finns. Samt undersöka ifall det finns problem med hur verksamhetens rutiner ser ut kring högläsning och i så fall var ligger dessa problem, och hur kan man jobba för att förbättra situationen kring högläsningen i förskolan.

Med hjälp av våra frågeställningar har arbetet genomförts med pedagogintervjuer samt observationer av sagostunder, högläsning och vilostunder för att försöka konkritisera vårt syfte.

Frågeställningar

• Hur har sagostundens syfte förändrats de senaste åren på de förskolor vi besökt? •Vad är sagostunden idag, vilket syfte har den?

•Mot vilka mål arbetar personalen, tycker personalen att målen nås?

•Vad är personalens tankar kring framtiden för att realisera de mål de satt för barngruppen?

Begrepp

Sagoböcker och ljudböcker benämns som skönlitteratur i detta arbete.

Med flanosagor menas sagor som berättas av en pedagog samtidigt som de använder sig av självhäftande bilder som de sätter upp på en vägg under tiden som sagan berättas. Förskolorna i detta arbete har getts namnen Röd, Grön och Gul och avdelningarna benämns som ett, två, tre och fyra.

Avslappningssaga är en ljudsaga som användes av en av förskolorna, det är en saga om ett litet djur som reser över kroppen och besöker olika kroppsdelar som läsaren av sagan då ber barnen att spänna eller slappna av.

Foppatofflor är en sko av gummi designad av hockeyspelaren Peter Forsberg.

Genomgång av valda barnböcker

Ljudboken

Ljudboken som medtogs till förskolorna är en cd som heter Småsagor. Detta är en sagosamling av fem små sagor där alla är cirka tio minuter långa. Från denna cd spelades sagan Igelkotten och Mullvaden spelar fotboll upp i observationsgrupperna. Sagan handlar om en fotbollsmatch som spelas av vännerna Igelkotten och Mullvaden.

De spelar i två olika lag, det ena har tröjor på sig det andra spelar utan tröja. Igelkotten har smeknamnet Kotten. I boken görs många mål av båda djuren men det är Igelkotten som vinner matchen. Detta gör Mullvaden sur, Igelkotten och Mullvaden blir ovänner och Mullvaden blir arg och skjuter iväg bollen. Boken slutar lyckligt när Igelkotten finner bollen igen och Mullvaden ber om ursäkt med en hemmagjord studsboll som han ger till Igelkotten.

Bilderböckerna

Om du ger en gris en pannkaka var boken som lästes i alla barngrupper, boken handlar

om en flicka som ger en gris en pannkaka med sirap på. Efter det går grisen igenom hela hennes hus och hittar på en mängd roliga saker. Grisen badar skumbad, klär ut sig i flickans kläder och skor, dansar i steppskor, tar kort och skickar vykort. På sin väg för att posta vykorten stannar grisen för att bygga en koja i trädgården som hon sedan tapetserar. Grisen blir klibbig av tapetlimmet vilket får henne att tänka på sirapen som hon åt till pannkakorna. Sagan fortsätter där den börjar med att grisen är tillbaka i köket men är så trött så hon somnar på bordet.

Ida och vargen var den bok som endast blev läst på förskola Gul då denna bok inte

ingick i vår ursprungliga planering, men blev läst på grund av att barnen ville höra mer saga. Boken handlar om Ida som sover över hos mormor. Innan Ida ska sova så berättar hennes mormor en saga som handlar om en varg som äter upp en liten flicka. Efter det kan inte Ida somna och hon hör konstiga ljud hemma hos mormor, ljuden tror hon kommer från vargen i sagan. Boken slutar med att det visar sig att det bara var mormor som snarkade.

Litteraturgenomgång

Tidigare forskning kring läsningen i förskolan

Utvärderingar och kartläggningar av högläsning i förskolan har kartlagts utav både kommuner, forskare och bibliotek. Ann-Katrin Svensson Docent i pedagogik hade under tre år ett projekt för kulturrådet i Jönköping för att försöka få pedagoger i förskolan entusiastiska till litteratur och läsning. I samarbete med Länsbiblioteket i Jönköping försökte Svensson skapa bättre kontakt till biblioteket eftersom

bibliotekarierna hade märkt att läsningen och läsintresset hade sjunkit i kommunen (Kulturrådet, Jönköping 2011). En trend Svensson också upptäckte på förskolorna var att läsningen hade bytts ut emot vila, pedagogerna placerade ut barnen på madrasser för att lugna dem under sagostunden istället för att hålla i en aktiv högläsning. Svensson var inte den enda som lagt märke till denna trend.

Under höstterminen 2010 startade tre specialpedagoger, Boy Margareta, Holmberg Pia och Siöström Pia i Burlövs kommun en kartläggning över alla förskolor i kommunen för att se hur de mål som rörde litteratur, högläsning, böcker och språkutveckling följdes. Resultatet av detta arbete har nu blivit ett verktyg i BRUK som står för: Bedömning, reflektion, utveckling och kvalitet:

”Kvalitetsarbete i förskola och skola är resultatet av Skolverkets arbete med att tillsammans med förskolor, skolor och kommuner ta fram nationella kvalitetsindikatorer och kvalitetsmått som beskriver verksamhetens måluppfyllelse. Arbetet inriktades mot att ta fram indikatorer som kan användas för självvärdering på verksamhetsnivå, som underlag för skolors

kvalitetsredovisningar samt för att stimulera den pedagogiska debatten”. (Boy, Holmberg & Siöström, 2010)

Efter tre års kartläggning fann de sina resultat oroande. 40-80 % av de mål som förskolorna i kommunen har rörande böcker följdes inte, 50 % av pedagogerna ansåg själva att de behövde införa nya rutiner för högläsning eftersom dessa just nu felade, men menade att det hela handlade om en tids och personalbrist. Deras undersökning är nu en del av det nya BRUK-materialet som presenteras senare i år (Skolverket).

Barnböcker som är medvetet valda till barn utvecklar språket, stimulerar fantasin, ger möjlighet till reflektion och bearbetning, är jag-stärkande, utvecklar empatiska och sociala förmågor, väcker lust, intresse och kreativitet samt förmedlar kultur.

”Vi anser att utvald litteratur måste bli ett mer levande inslag i förskolan och till viss del även i förskoleklassen framöver. Att högläsning inte förekommer dagligen och är lustfylld samt att innehållet i böckerna inte samtalas kring, där återkopplingar sker till vardagen ser vi som bekymmersamt. Det är av stor vikt att barn får lyssna på och samtala om böcker. Detta hjälper dem att utveckla sitt språk, stimulera sin fantasi och väcka intresse och nyfikenhet för

skriftspråket” (Boy, Holmberg& Siöström 2013).

I sin kartläggning lägger även Boy, Holmberg & Siöström vikt på hur högläsningen utvecklar den språkliga medvetenheten, hur lyssnandet till en saga lär ett barn hur en berättelse är uppbyggd.

Ann-Katrin Svensson behandlar samma ämne i sin bok Språkglädje (2005), där hon menar att om man som barn får lyssna till sagor så utvecklas språket, fantasin men också nyfikenheten för skriftspråket. När barn får höra på en saga så lär de sig också hur en saga är uppbyggd, hur det fungerar med kapitel och att sätta punk på meningar. Detta påverkar barnens språkutveckling då de hör hur meningsuppbyggnader skall låta och kan då ta efter av detta själv och tillämpa i sitt talspråk. Svensson påpekar dock att alla dessa fördelar hänger ihop med om barnen är aktiva under läsningen eller inte, det är pedagogens roll att aktivera barnen i sagan så de tar till sig innehållet eller aktivt samtalar kring sagan.

Bo Mohl & May Schack skriver också kring barns känslomässiga engagemang i sagan i sin bok När barn Läser (1980). Mohl & Schack skriver om hur barn i första hand måste uppfatta det som läses för dem för att kunna ta det till sig, barnen upplever sagan och avkodar den. Inte förrän efter det kan de uppfatta vad som hänt och påverkas av dess innehåll, detta handlar om barn i 3-5årsålderns koncentrationsförmåga. Som berättare måste man följa ett visst mönster i sitt talande för att fånga barnens intresse, det handlar om tempo, rörelser och hur du använder din röst. Precis som Svensson talar Mohl & Schack kring pedagogens viktiga roll i högläsningen med barnen.

Pedagogernas betydelse

Hur pedagoger aktiverar barnen under läsningen avgör helt hur mycket barnen tar till sig av boken, eller vad de tar med sig av en sagostund. Mem Fox, Associate Professor of Education och barnboksförfattare har skrivit över 40 barnböcker men även gett ut facklitteratur för hur föräldrar och pedagoger skall läsa för barn. Hon skriver i sin bok

Läsa Högt (2001) om hur viktigt det är att berättaren förmedlar sagan på ett sådant sätt

så barnen förstår sagan. Om barnen inte förstår en viss del av sagan kommer de att få ett glapp i sin berättelse som de inte förstår, eller så kommer de sluta lyssna för de inte längre förstår vad som händer i sagan.

Fox uttrycker också att läsningen är ett utmärkt tillfälle för barnen att lära sig nya ord, när pedagogerna läser en bok för barngruppen som innehåller ord som barnen inte vanligtvis hör så öppnar detta ett fönster för att utöka barnens ordförråd. Fox skriver även att använda sig av synonymer kan utöka barns ordförråd. I barngruppen på

förskolan finns ofta en favoritbok och denna kan man ta användning av om man byter ut ett par av orden till synonymer. Det kan vara lättare ord som olika benämningar på storlekar, att byta ut exempelvis stor till enorm. Att arbeta med en bok på detta sätt både förnyar en gammal favoritbok för pedagogen, och så är det ett sätt att jobba med

språkutveckling i barngruppen.

Pedagoger i förskolan kan även använda sig av böckerna som ett verktyg i känslo- eller konflikthantering, Ann-Katrin Svensson skriver i sin bok Språkglädje (2005) om hur pedagoger kan använda boken som inte bara ett redskap till att förmedla en historia men även att hantera känslor eller verkliga aktuella problem. Svensson skriver att om

pedagogen använder sin röst till att göra sagan sorglig eller glad kan de arbeta med barn för att knyta an till problem som finns i verkliga livet. Till exempel låta barnen få medlidande för en huvudkaraktär det går illa för eller glädjas när boken slutar lyckligt. Pedagogen kan även välja böcker för syftet av problemlösning, om det för tillfället finns något i barngruppen som skapar problem kan man närma sig detta genom att starta en diskussion utifrån en bok.

Maria Simonsson skriver också kring detta i sin bok Bilderboken i förskolan (2004) då hon tar upp hur enligt henne en bra bok skall vara. Simonsson skriver att man självklart

skall bevara det svenska kulturarvet och läsa böcker från författare som Astrid Lindgren och Elsa Beskow för barnen, men bara för att pedagogerna tycker dessa är bra gör dem inte bra. Bra böcker skall engagera barnen, vara en kunskapskälla och utveckla deras fantasi. Simonsson menar också att många pedagoger väljer att bara läsa snälla sagor för barnen för det är de böcker som är mysigast och man vill inte göra någon ledsen. Detta anser Simonsson är att inte använda litteraturen till fullo, att läsa sorliga böcker att använda sig av böcker som slutar olyckligt, till och med handlar om krig är viktigt för barnen då de också måste lära sig hantera sina känslor och bearbeta händelser i sitt liv som är tunga.

Allting handlar om hur pedagogerna förmedlar sagan och väljer att samtala kring ämnena, detta kräver intresserade och engagerade pedagoger. Det blir då givande högläsning.

Högläsning

Maria Simonsson Docent, Fil. Dr på Linköpings universitet anser att högläsning borde vara en självklar del av den dagliga verksamheten på förskolan. Simonsson menar att högläsningen är speciellt viktig för de barn som inte blir lästa för hemma. Simonsson anser även att högläsningen är så viktigt att det borde finnas mål i läroplanen för

förskolan kring bilderböcker och läsning, men också hur man kan jobba för att nå dessa mål. I sin avhandling Bilderboken i förskolan (2004) tar hon upp att i de gamla

styrdokument som fanns på förskolan (1987) fanns det specifika mål rörande läsning och böcker, men även hur pedagoger skulle jobba för att nå dem. I den läroplan som finns idag för förskolan finns inga spår av detta och även inga tips för pedagoger hur de skall jobba. Simonsson avslutar sin avhandling med att skriva att högläsning med barnen är inte bara en frihet de skall ha tillgång till, men också en rättighet. I läroplanen Lpfö98 (reviderad 2010) står det att:

Förskolan ska främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande./…/ Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns

språkutveckling och uppmuntra och ta tillvara barns nyfikenhet och intresse för den skriftliga världen. (Lpfö98. Rev10)

Även Ann-Katrin Svensson belyser vikten av högläsning för barn som inte blir lästa för hemma. Hur viktigt det är för just dessa barn att erbjudas tillgång till böcker och

högläsning för att utveckla sitt språk på förskolan. Speciellt viktigt är det att pedagogerna läser med engagemang och även avslutar böcker de har startat. Att inte avsluta en bok, att bryta mitt i läsning kan skapa oro hos barnen. De flesta rutiner i ett barns liv har avslut, det kan vara så enkelt som att säga hej då innan man lämnar förskolan, det är ett avslut på barnens dag. Även så måste böcker få avslutas. Mem Fox tar också upp detta då hon talar kring hur barn rent känslomässigt måste få ett avslut i det som aktiverar dem. Högläsningen är ett tillfälle för känslor (som vi har behandlat i en tidigare rubrik) och detta gör att högläsningen måste hanteras och avslutas på ett sådant sätt så barnen känner att de är färdiga med denna saga men också så att de inte lämnar högläsningen orolig.

Böcker för barn

Enligt Ingrid Nettervik (1994) så har sagor och berättande funnits långt före bokens uppkomst. Sagor och berättelser tror Nettervik har funnits lika länge som människan och vår förmåga att kommunicera. Men det var inte förrän på 200-talet man kan bevisa att sagosamlingar skrevs ner och bevarades.

Men i vår forskning har vi intresserat oss av bilderboken och vad en bilderbok är idag, bilderbokens syfte är inte detsamma idag som för exempelvis 100år sedan.

Barnlitteraturen före 1800-talet var skriven för att förmedla den kristna läran till barn, barnbokens syfte var moral och upplysning. Bilderboken har sedan 1800-talet fram till nu gått igenom många faser, under industrialiseringen förändrades bilderboken och den blir mer underhållande och fantasifull. Tanken var då att man inte skulle belasta barn med tunga vuxenämnen utan hålla barnen glada. Bilderboken blev sedan mer romantisk och då den gav en bild av den ideala barndomen. Bilderböcker har används som verktyg för utvecklig och hantering av känsliga ämnen som död och krig. I sin bok I barnbokens

värld (1994) tar Ingrid Nettervik upp dessa förändringar i litteratur för barn men även

olika författare och hur de skrev till barnen. Nettervik behandlar också förändringen av litteraturen i Sverige hur sagan förändras och mycket mer, men poängterar även än en

gång det både Fox och Svensson har tidigare belyst om bilderböcker idag, att det viktigaste är inte vad du läser men att du läser och hur.

Bilderboken har inte endast ett enda syfte idag som den hade till exempel på 1800-talet, utan är ett brett redskap i både den pedagogiska verksamheten i förskolan och i den språkutveckling som sker hemma i samband med läsning (I. Nettervik, 1994).

Barns samspel under läsningen

Under en tidigare rubrik beskrev vi vikten av engagerade pedagoger under läsningen, men även barnen i barngruppen spelar för varandra en viktig roll när det handlar om att ta till sig ny kunskap under ett högläsningstillfälle. Detta kallas att barn lär sig i samspel med andra, Lev Vygotskij benämner detta som proximal utvecklingszon (Evenshaug & Hallen, 2001).

När pedagogen läser med en barngrupp så kan det finnas ord i boken ett barn inte förstår, istället för att pedagogen förklarar så kan ett annat barn som redan har ordet i sitt ordförråd förklara för sin vän. Det stärker då barnets självbild då den har kunnat hjälpa sin kompis. Även om pedagogen läste för fort och barnen missade en bild eller ett ord så kan barnen hjälpa varandra. Simonsson (2004) beskriver också dessa sociala interaktioner i läsningen, att känna, bläddra och få prata med en kompis medan de läser och inte bara lyssnar. Detta gör att helheten av läsupplevelsen blir så mycket mer än bara sagans innehåll, det blir också ett utbyte mellan barnen om till exempel husdjur och syskon, tankar som väckts av sagan kan starta ett samtal kring ett annat ämne. Detta samspel menar Simonsson och även Fox nästan är viktigare än själva sagan.

Det är svårt att skriva om detta ämne utan att gå in och förklara vad vi själva sett under våra observationer, så låt oss återkomma till detta ämne i resultat och analysdelen.

Nya mediers inverkan

I förskolan idag används inte bara bilderböcker, vi lever i en modern tid och både datorer, ljudsagor och Ipads har integrerats i förskolans vardag. Mem Fox benämner ljudsagan som ett utmärkt hjälpmedel för att undvika att hjärnan rostar, hon menar att ligga och lyssna på en ljudsaga och få föreställa sig bilderna i huvudet är en bra fantasiövning.

Listening to Learn (2012) är en bok av Sharon Grover & Lizette D. Hannegan där de

diskuterar ljudboken som hjälpmedel, hur vissa pedagoger kallar det fusk att lyssna på ljudbok istället för att läsa en bok, men hur den egentligen är till hjälp och kan få barn som inte gillar att läsa eller inte är intresserade av böcker att blir intresserade av

litteratur. Grover & Hannegan påtalar dock precis som Fox att läsaren är viktig, även en inspelad röst måste vara så att den fångar en lyssnare. Grover & Hannegan jämför talaren på ljudböcker med en tolk, som en översättare av en bok som man inte kan läsa utan endast lyssna till.

Denise Johnson assistant professor of reading education tar upp samma ämne som Grover & Hannegan i sin artikel Benefits of Audiobooks for All Readers (2003) då hon också skriver hur viktigt det är att läsaren av ljudboken fångar lyssnaren. För om den som läser inte förstår innehållet så går hela berättelsen förlorad. Johnson tar även upp andra användningsområde för ljudboken som att använda den för att presentera en ny dialekt. Pedagoger som jobbar med barngrupper om ett projekt om Sverige eller svenska språket kan lyssna till sagor lästa på olika svenska dialekter (Johnsons exempel är om amerikanska dialekter men det fungerar även i Sverige då vi har många olika dialekter i vårt land). Johnson skriver även att man kan använda ljudboken till att presentera lite svårare litteratur för barnen, som en övergång till svårare och längre böcker.

Denna studie är inte inriktad på datorer och Ipads och deras användning i förskolan men det kan inte undvikas att nämna att de finns där, även forskare som Ann-Katrin

Svensson (1998) tar upp datoranvändningen i förskolan då hon talar om nya tidens hjälpmedel. Hon är positivt inställd till detta då det också är ett tillfälle för barn att samarbeta och lära av varandra. Men hon lägger också stor betydelse på hur pedagoger

inte bara skall använda sig av det ena eller det andra (teknik eller böcker) utan att en kombination är det bästa.

Svensson (1998) påtalar dock tydligt att förskolor inte skall börja byta ut pedagoger emot teknik, och ifall man kan byta ut en pedagog emot ett tekniskt hjälpmedel så var denne pedagog inte en bra pedagog från första början.

Literacy

Carina Fast skriver i sin bok Literacy (2001) att all aktivitet som barnen i förskolan är delaktiga i och där det sker någon form av läsning och skrivning kan placeras in i begreppet literacy. Literacy är något som barnen socialiseras in genom familjen och även genom pedagogerna på förskolorna.

I förskolekontexten kan pedagogerna bidra till barnens literacyutveckling genom att bland annat utveckla det muntliga berättandet. Barnen får ta del av språkets

uppbyggnad, ordets betydelse och sagornas utformning och innehåll. Allt detta genom högläsningen.

Under högläsningen ska det finnas möjlighet till samtal kring det lästa för att barnen ska kunna bygga upp en förståelse kring det som de har hört. Dessa samtal är minst lika viktiga som själva högläsningen menar Fast (2011).

I boken Litteraturläsning i förskolan (2013) av Damber, Nilsson och Ohlsson skriver de om effektiv högläsning.

”Flertalet studier påvisar även att högläsning i sig inte ger bevisliga effekter för

språkutvecklingen eller den tidiga litteracitetsutvecklingen avseende ordförråd, insikt om narrativa strukturer eller tillägnande av skriftspråkets mer komplexa grammatiska strukturer etc. Denna brist på positiva effekter tros sammanhänga med att pedagogerna läser för och inte med barnen” (Damber, Nilsson & Ohlsson, 2013).

Detta hänger ihop med vad Fast menar att samtalen kring böckerna är minst lika viktiga om inte viktigare än själva boken eller högläsningen i sig.

”Effektiv högläsning, dvs att läsa med barnen, bygger enligt studier på dialog mellan barnen eller mellan barnen och pedagogen före, under och efter läsningen. Dialoger och aktiviteter där barnet engageras skapar förutsättningar för lärande. Det är i dessa interaktiva aktiviteter barnen

möter skriftens dekontextualiserat språk som utvidgar deras ordförråd. Kontakten med

dekontextualiserat språk och mer abstrakt tänkande utgör även en ingång till skolspråket, vilket inte minst är viktigt för de svenska barn som har annan kulturell bakgrund.” (Fast, 2011).

Metod och genomförande

Denna studie är gjord på ett kvalitativt sätt då denna metod passade oss som forskare bäst, även om det är mer tidskrävande än en kvantitativ så ger det oss mer flexibilitet i vårt skrivande. Syftet var att kunna föra ett samtal med dem som observeras och

intervjuas för att få en så sann verklighetsbild så möjligt av vad som hände i förskolorna som var med i undersökningen.

De metoder som användes:

Intervjuer: Tillsammans med personal på avdelningarna som besöktes hölls kvalitativa mer ingående intervjuer för att få svar på de frågor arbetets syfte är baserat på. Endast utbildad personal intervjuades, det vill säga förskollärare.

Observationer: Observationer är också ett bra tillfälle att se hur personal interagerar med barnen och hur de talar till dem när barnen ställer frågor eller söker kontakt under högläsningstillfället.

För att kunna se hur pedagogerna jobbade och även hur barnens respons var så oss hölls en serie observationer på tre olika förskolor i fyra olika barngrupper, alla barnen var 3-5år gamla.

De förskolor som besöktes ligger alla i södra Skåne och de har ingen koppling till varandra, anledningen till att dessa förskolor valdes till undersökningen var att de alla jobbar med ljudböcker och andra medier utöver bilderböcker under högläsningen. Förskolorna ligger i olika städer och en av förskolorna är privat, de andra är kommunala förskolor.

Barngrupperna som var med på observationerna var inte grupper vi själva satt ihop utan var de redan existerande grupperna som fanns på förskolans avdelning. Dessa

barngrupper som var med under observationerna var de barn som dagligen hade högläsningstillfället tillsammans.

Under den första kontakten med förskolorna berättades vad som skulle undersökas samt att barngruppens vardagliga rutiner skulle störas så lite så möjligt. Våra besök på

förskolorna startade redan på morgonen och vi spenderade förmiddagen med barnen och barngruppen, medverkade på samlingar och interagerade med barnen under dagens alla rutiner så att barnen inte skulle tycka att det var konstigt att besöket bara var under en kort stund och under ett enda moment (högläsningen).

För att påverka resultaten så lite så möjligt med nya moment som att någon vuxen barnen inte kände skulle läsa för dem så läste pedagogerna sagan och spelade upp ljudboken för barnen. De höll i sin sagostund som vanligt, det enda var att böcker och ljudböcker var nya för barnen, eftersom att sagan skulle vara helt ny för barnen så att inte svaren skulle bli påverkade av att sagan de lyssnade på var en saga de kunde utantill.

Efter sagornas slut frågades barnen vad sagorna handlade om och vad de tyckte om sagorna. Intervjuer gjordes veckan efter då detta krävde lite mer tid och att

förskollärarna fick gå ifrån gruppen en stund. Intervjuerna genomfördes med fyra förskollärare.

Barngrupper skiljer sig ifrån varandra och därför hade resultatet kunnat gå på många olika sätt beroende av detta. Samt att forskningen utfördes tidigt under höstterminen när alla nyinskolningar och nya barn precis tillkommit i barngruppen kan påverka resultatet. Resultatet hade kanske inte varit desamma om man jämfört höst och vårtermin emot varandra. Det enda som kan göras är att dra slutsatser från det som visats under observationerna och fått fram genom intervjuer och finna likheter eller skillnader från de olika tillfällena. Likheter kan även kopplas från resultaten mot tidigare forskning. Målet med undersökningen var att få fram kunskaper för att förbättra verksamheten, ett resultat som kan tillämpas rent praktiskt i förskolan. Utöver att belysa högläsningens betydelse under besöken så fick undersökningen pedagogerna på förskolan att börja tänka kritiskt kring sitt arbete och varför de gör som de gör.

Veckorna innan observationerna så kontaktades förskolorna för att ordna med tillstånd från föräldrarna för att deras barn skulle få vara med på våra observationer. Alla

föräldrar sade att deras barn fick vara med, men många var oroliga för att resultat skulle hamna på internet eller att fotografi skulle tas. Så därför beslutades att inte använda

fotografi och film för att detta var ett känsligt ämne för många föräldrar, alla observationer antecknades dessutom utan namn.

Under intervjuerna med förskollärarna berättades allt om de tankar som väcktes under dagen, vad som sett och hur vi tänkte kring rutinerna på förskolan. Att ge personalen all information och inte undanhålla vissa detaljer (så som vi hade gjort för barnen) gav de ärligaste svaren från pedagogen samt startade en diskussion kring deras tankar om sitt arbete.

Detta var den största skillnaden från barnen till pedagogerna, då inte allt berättades för barnen vad som skulle göras under besöken, till barnen hade bara sagt att vi hälsade på. Aldrig nämndes det för barnen om vilken del av dagens rutiner vi var intresserade av, men uppenbart så satt vi och antecknade under högläsningen och detta kan ha lett till att vissa barn kan ha räknade ut agendan med besöken. Inga barn påpekade dock detta mer än att de frågade under slutet på dagen vad som skrivits ner, de ville veta om något hade skrivits om dem. Barnen fick svar på sina frågor och eventuella kommentarer från dessa barn lästes upp så de fick reda på vad som skrivits om dem.

Under intervjuerna med förskollärarna så pratade de om de mål som förskolan har kring läsning, litteratur och högläsning. De frågor som ställdes till pedagogerna var om hur ofta de läser och vad de läser. Även om hur de på förskolan jobbar mot sina mål (lokala och lpfö98 rev10) hur de tycker dessa mål följs, samt hur de vill förändra sina rutiner för att nå de mål som de just nu känner att de inte uppnår (se bilaga 1 för

intervjufrågor).

Resultat och analys

Resultat

Tre olika förskolor i södra Skåne besöktes för att observationer och pedagogintervjuer skulle genomföras. De genomförda observationerna var i fyra barngrupper med barn i åldrarna 3-5år. Det var fem till åtta barn i varje grupp.

Förskola Röd, barngrupp ett:

Barnen skall ha vila och läsning innan de går ut på gården och de springer bort till sin soffhörna och kallar på oss för att vi skall följa med. En flicka sätter sig i soffan och säger till oss att hon helst vill sitta upp om hon får, eftersom att ligga ner på madrass är så tråkigt. Varpå vi svarar att hon får fråga sin fröken eftersom vi bara är på besök. Flickan suckar och frågar pedagogen, hon slipper ligga på madrass idag.

Pedagogen sätter på en ljudbok, sagan är om en igelkott och en mullvad som spelar fotboll. Två flickor ligger tillsammans på en ormkudde och de börjar efter två minuter in i sagan leka med den, ett par andra barn tittar ut genom fönstret på andra barn som redan fått gå ut på gården, pedagogen drar ner gardinerna. Sagan tar slut och vi frågar om barnen gillade sagan.

Barnen svarade att sagan var bra, men vid frågan vad sagan handlade om blev de tysta. En pojke säger efter en stund ”Jag tror någon gjorde ett mål?” En annan flicka frågar pedagogen ifall de skall sitta inne länge till och vad de skall göra nu.

Pedagogen säger att de skall läsa en bok innan de går ut. Pedagogen tar fram boken som handlar om en gris som äter pannkakor. När hon börjar läsa flyttar barnen runt, från att ha legat spridda på madrasser och i soffor sätter de sig alla i soffan runt pedagogen med boken och lyssnar till sagan.

”Min pappa har haft grisar!” Säger plötsligt en flicka och pedagogen avbryter sagan,

en annan flicka berättar att hennes farmor och farfar har grisar och att de bor på landet. Detta leder till att barnen börjar diskutera vem som har bott på landet av dem och hur många som har varit på bondgårdar. Pedagogen låter barnen prata klart sig innan hon läser vidare.

I sagan tar grisen på sig steppskor, pedagogen stannar upp och frågar hur många av barnen som vet vad steppskor är. Ingen av barnen vet vad steppskor är och pedagogen förklarar steppdans och steppskor, alla barnen provar att steppa lite i golvet.

Sagan fortsätter och grisen hittar på många äventyr och sagan slutar med att grisen somnar på köksbordet. Barnen börjar skratta, ”Klart hon somna så som hon höll på!” säger en pojke. En flicka i gruppen berättar om att hennes lillebror ibland somnar vid bordet efter att familjen har ätit hemma, alla barnen börjar prata om småsyskon men även om de mindre barnen på avdelningen som ibland somnar på borden precis som grisen när de är trötta.

Efter att barnen pratat klart frågade vi vad de tyckte om denna saga, barnen tyckte den var rolig och räknar upp olika saker grisen hade gjort som att bygga koja och äta pannkakor. Pedagogen frågar ifall något av barnen minns att det fanns ett par speciella skor i sagan vad det var för något och vad de hette. Samtliga barn börja steppa med fötterna i golvet men ingen mindes vad de hette. Innan pedagogen hinner säga något utbrister en flicka ”Foppatofflor!” och alla barnen börjar skratta. Steppskor rättar pedagogen med ett leende.

Så med det var det slut på sagostunden och barnen springer ut på gården. Förskola Gul, barngrupp två:

De stora barnen (3-5år) på denna förskola har ett eget läsrum med soffa, cd-spelare och stjärnor på väggar och i tak. Vi går in och barnen sprider ut sig i rummet på madrasser och i soffan. Pedagogen går bort till cd-spelaren för att sätta i skivan. ”Jag vill inte

lyssna på sån idag, måste vi?” säger en pojke. Pojken får inget svar av pedagogen utan

hon sätter sig i soffan och sagan startar.

Det är sagan om igelkotten och mullvaden som spelar fotboll, i sagan så spelar de i lag med och utan tröjor, en pojke skrattar till och kallar det tröjlösa laget ”nakenfisar”.

Pojken som inte ville lyssna sätter sig mot väggen med stjärnor och räknar dem högt, en annan pojke ligger bakom soffan och verkar söka kontakt med Kristina för en tittut lek. En flicka ser detta och petar då på Kristina för att visa henne sin mjukiskatt som hon har i famnen.

Sagan tar slut. Pedagogen frågar ifall de minns något av sagan. Pojken som tidigare kallat det tröjlösa laget nakenfisar sa att han hade sagan hemma, fast i bokform och han gillar den. Pojken som räknade stjärnor sa att han inte minns någonting, detta svar ger honom en blick från pedagogen och hon påpekar till honom att om han lyssnar så kanske han kommer ihåg sagan nästa gång. Två barn frågar ifall de inte kan läsa en bok istället, innan de får svar säger en flicka att hon kommer ihåg att de spela fotboll i ljudsagan. En pojke vänder sig då till Kristina och berättar att han går på fotboll, en annan pojke i gruppen säger att han också spelar fotboll. Barnen i gruppen börjar prata om fotboll.

Pedagogen tar fram boken om grisen, ”Du måste sitta i mitten fröken så alla ser

bilderna!” säger en flicka när pedagogen börjar läsa. Pedagogen sätter sig i mitten av en

soffa och alla barnen sätter sig runt henne. Sagan läses och i boken tar grisen ett bad, en flicka undrar ifall grisen har en badanka och gemensamt tittar de alla på bilden för att se ifall det finns en badanka. Grisen tar på sig steppskorna och en flicka frågar vad

steppskor är. Innan pedagogen hinner svara svarar pojken som sitter bredvid flickan att steppskor har man när man dansar steppdans. En annan flicka hjälper till att förklara, hon säger att de är en typ av klackaskor som låter när man dansar i dem. Pojken hoppar mer från soffan och steppar i golvet, ”såhär!” Säger han och dansar innan han sätter sig i soffan igen. Pedagogen säger ingenting utan fortsätter att läsa.

I sagan bygger grisen en koja, en flicka pekar på bilden och säger att det ser ut som ett

”bondestall”. En pojke svarar henne då att kanske är det för att hennes vänner från

bondgården skall hälsa på (tidigare i sagan hade grisen uttryckt sin saknad av de gamla vännerna hemma på bondgården). Alla barnen är överens om att det är därför grisen bygger kojan, pedagogen fortsätter läsa.

Sagan tar slut och pedagogen frågar vad barnen tyckte om denna saga och vad den handlade om, barnen listar olika saker grisen gjorde och sa att sagan var ”mittemellan lång” så de kan läsa en saga till. Pedagogen säger att de har de tid till idag och hon tar upp en bok till. Denna bok handlade om en flicka som sov över hos sin mormor.

I sagan berättar mormodern en historia om en varg som äter en flicka, ”Det är ju sagan

om rödluvan!” säger en pojke. De andra barnen håller med men pedagogen säger inget

utan läser vidare. En pojke påpekar att han tycker mormodern ser konstig ut på bilderna, pedagoger undrar vad han menar och alla barnen tittar på bilden ihop. De kommer fram till att mormodern ser konstig ut för hennes armar och ben är för smala för hennes kropp, och att det ser ut som hon har tuppkam.

Sagan fortsätter med att flickan i boken hör konstiga ljud och tror det är vargen, en pojke i barngruppen tror att flickan kanske bara hör en kråka. Sagan slutar med att det visar sig att det är mormoderns snarkningar flickan hör. Pojken som trodde det var en kråka verkar bli besviken, en flicka säger till honom att det kanske finns en kråka i alla fall på bilden. De tittar på bilden ihop. En annan flicka undrar varför flickan i sagan trodde det var en varg, pedagogen svarar inte men en pojke svarar henne att han tror att flickan i sagan drömde och i hennes dröm hörde hon en varg fast i verkligheten var det mormor som snarkade.

Pedagogen frågar vad barnen tyckte om denna saga och vad den handlade om, barnen säger att den handlade om en varg fast inte på riktigt. En pojke säger att vargar inte finns på riktigt men får då svar från en flicka som säger att hon sett vargar på Skånes djurpark. Diskussionen om boken tar då slut och istället pratar alla barnen om de djur de sett på Skånes djurpark och hur många gånger de varit där och så vidare.

Pedagogen berättar att det är dags att gå ut. Förskola Grön, barngrupp tre:

Barngruppen springer bort till vilohörnan på avdelningen, de slänger sig ner på madrasser. Pedagogen börjar med att placera ut barnen på de ställen hon vill ha dem, hon särar på vissa barn och tar upp en pojke i knäet sedan sätter hon på sagan om de fotbollsspelande djuren. ”Fotboll!” skriker en pojke. ”Igelkott!” skriker då en annan pojke tillbaka, pedagogen ber pojkarna att vara tysta.

”Jag vill inte lyssna kan jag få gå?” viskar en flicka till pedagogen som skakar på

huvudet.

Sagan tar slut, pedagogen frågar om barnen minns vad sagan handlade om.

”Kottar och fotboll” svarar en pojke. ”Inte kottar! En igelkott” svara en flicka honom.

En annan flicka sa att hon inte gillade sagan, hon gillar mer Pippi Långstrump, en saga som hon läste mycket hemma.

Pedagogen tar fram boken om grisen och börjar läsa denna istället. När hon läser titeln på sagan som är ”Om man ger en gris en pannkaka” så skrattar en pojke och säger

”Varför skall man ge en gris en pannkaka? Skall han ha den på huvudet eller?”. En

flicka svarar han då att pannkakor har man på tallrikar titta själv på bilden, barnen tittar på bilden. Pedagogen börjar läsa och i sagan har grisen sirap till pannkakorna och pedagogen frågar barnen ifall de någonsin ätit sirap. Vissa av barnen har ätit sirap och de pratar om hur sött och kladdigt det är innan pedagogen läser vidare.

I sagan får grisen ta ett bad och en flicka frågar om grisen skall bada i en pool,

pedagogen visar bilden och pekar på badkaret. En pojke undrar då varför grisen är täckt av vit snö. En flicka svarar honom att det inte är snö utan bubblor från badet.

Även i denna grupp frågar barnen vad steppskor är och pedagogen förklarar hur steppskor fungerar och visar med fötterna.

Grisen skickar vykort till alla sina vänner och en flicka frågar varför grisen skickar vykort. Pedagogen ställer då frågan till barngruppen. ”Varför tror ni att man skickar

vykort?”. Barnen svarar att det är för man saknar någon eller vill skicka kort från sin

semester. De pratar om vykort och hur många brev man kan skicka och om de fått några vykort själva.

Sagan fortsätter och grisen börjat tapetsera. Ett barn frågar varför man behöver limma upp tapeter. Pedagogen förklarar hur det går till när man tapetserar och varför man behöver lim.

Sagan tar slut och pedagogen frågar vad de tyckte om denna saga och barnen säger att den var bra sen springer de ut, på vägen ut skriker en flicka till oss ”tack för sagan!”. Pedagogen vänder sig till oss och ber om ursäkt för sin stökiga barngrupp, hon sade att det är svårt att läsa för denna barngrupp, det är mycket lättare att lägga de på vars en madrass och spela ljudboken för dem. Hon avslutar med att säga att hon hoppas vi i alla fall fick ut någonting av våra observationer.

Förskola Grön, Barngrupp fyra:

Barnen lägger sig på madrasser och sätter sig i soffor, pedagogen startar ljudsagan. Två flickor börjar sätta upp håret på varandra, en pojke ber pedagogen att stänga fönstret. En annan pojke börjar gunga på stolen han sitter på och ber oss titta på honom. Pedagogen flyttar pojken och särar på ett par andra barn som inte ligger stilla. ”Vad sa han i

sagan?” säger en pojke, han får inget svar. En annan pojke säger att han tycker att

gubben på cd:n pratar roligt och alla barn börjar då skratta. Pedagogen försöker lugna gruppen.

Sagan tar slut. Pedagogen frågar vad barnen tyckte om sagan och vad den handlade om, en pojke säger att sagan handlar om bajs och de andra barnen håller med. Pedagogen tar fram bilderboken istället och börjar läsa.

Barnen vill se på bilden för att se hur pannkakan ser ut och pedagogen visar, de undrar också vad sirap är och pedagogen förklarar. Grisen badar i sagan och en flicka tittar på bilden och säger att det är för mycket skum, att man inte skall ha så mycket skum när man badar, de andra barnen håller med och de tittar ihop på bilden.

Grisen tar på sig steppskor, en pojke frågar vad steppskor är och en annan pojke svara att de är skor som man dansar stepp med, de låter. Pojken börjar steppa i golvet. Pedagogen förklarar att i steppskor finns metallplattor i sulorna som gör att de låter. Alla barn vill titta på bilden på steppskorna en gång till för att se hur de såg ut. En flicka säger att grisar inte kan ha skor. Hon får inte svar av någon.

Sagan fortsätter och barnen pekar på bilderna när grisen balanserar alla vykort i en skottkärra och skrattar när grisen äter pannkakor igen. En pojke undrar hur många grisar det var i sagan och pedagogen svarar att det var samma gris hela tiden. ”Jag har fisit!” skriker en pojke och alla barn springer ut. Även denna pedagog ber om ursäkt för sin stökiga grupp innan hon lämnar rummet.

En vecka senare besökte vi förskolorna igen, denna gång för att genomföra intervjuerna med pedagogerna. Vi valde att dela upp tillfällena för att intervjuerna krävde att

förskolläraren gick ifrån barngruppen en stund för att vara med oss studenter. Detta krävdes planering av arbetslaget då de under en stund var en personal kort och behövde planera sina aktiviteter efter detta.

*Frågorna som ställdes till förskollärarna finns i Bilaga 1.

Grön förskollärare från barngrupp tre: Benämns för enkelhetens skull i denna text som Grön3

Grön3 berättade att förskolorna i kommunen hade fått mycket kritik över att de inte använder sig av böcker och läsning med barnen, men hon kände att detta inte passade in i hennes barngrupp för de jobbade för tillfället mycket med ramsor och rim. De hade ett tema med matematik på avdelningen men Grön3 hoppades att de skulle kunna jobba mer med läsningen.

På förskolan hade de lokala mål, de målen valdes från så kallade kvalitetskort. Alla avdelningar fick välja 3-5 mål som sedan under terminen skulle realiseras. (Dessa lokala mål är i bilaga 2) Denna avdelning som Grön3 hade ansvar för hade ett mål som

handlade om läsning, hon sade att arbetslaget på avdelningen hade denna termin satsat på matematiken mer än på läsningen.

När Grön3 förklarade avdelningens rutiner kring läsning och böcker så sade hon att det var varierande. Den enda fasta tid som fanns för högläsning var efter maten, men det handlade inte så mycket om läsning utan mer om nedvarvning. Hon sade att de just nu hade en livlig grupp, lite på grund av alla nya inskolningar. Grön3 sade att det var svårt att hålla sagostund med barngruppen de hade för tillfället. De hade provat att använda ljudböcker men det hade bara blivit oroligare så nu försökte hon bara få barnen att varva ner en stund efter maten innan de gick ut. Istället så höll hon i en sagostund precis innan hopslagningen av förskolans alla avdelningar på eftermiddagen. Grön3 berättade att sent på dagen innan avdelningarna slåss samman för stängning och det bara är ett par barn kvar så håller hon i sagostund med flanosaga och det går bra för det är så få barn kvar. Men Grön3 sade dock att detta är alltid samma barn som är kvar sent och vet att det var många barn som blev utan saga, men detta var den enda lösningen hon kunde komma på för tillfället när det handlade om att införa mer läsning med barnen.

Intervjun avslutades med att fråga hur hon hade velat förändra rutinerna på avdelningen, hur man hade kunnat jobba annorlunda för att få in mer högläsning. Tillsammans med Grön3 och talade kring avdelningens rutiner och var man hade kunnat införa mer läsning med barnen då den tid som just nu var avsatt till läsning hade blivit vilostund. Grön3 kom på att morgonsamlingen var ett tillfälle att jobba med, hon sade att hon ville prova att hålla flanosaga med barnen på morgonen istället för på eftermiddagen så alla

barn kunde vara med. Hon sade att hon skulle samtala med kollegerna för att se vad de tyckte kring denna iden.

Grön förskollärare från grupp fyra, benämns för enkelhetens skull i denna text som Grön4:

Grön4 berättade för oss kring rutinerna på avdelningen och om deras kvalitetskort, samma som hennes kollega Grön3 hade förklarat för oss tidigare men lade till att avdelningen gjorde besök på det lokala biblioteket minst en gång i månaden för att låna böcker.

På frågan om läsningen så svarade Grön4 också att deras barngrupp för tillfället var väldigt livlig, Grön4 menade på att barngruppen lätt spårade ur, de lyssnar inte till sagan utan börjar prata om sina husdjur och familjer istället. Grön4 sade också att hon allt för ofta måste bryta läsningen och gå ut istället, hon sade att hon tyckte synd om de få barn som lyssnade och inte fick höra klart sagan men det är omöjligt att läsa i

gruppen när det är så stökigt, det är lättare att bara gå ut så de kan få springa av sig. Grön4 sade att när de sedan gick in igen då försökte hon ifall det fanns tid att samla ihop de barnen som ville höra klart sagan så de skulle få ett avslut, men detta var inte alltid en möjlighet. Grön4 sade att hon gärna ville få barnen att lyssna mer på

ljudböcker men det var i princip omöjligt då de hela tiden bara fick sära på barn och tysta ner dem för att de bara låg och tramsade.

Även Grön4 blev tillfrågad om hur hon hade velat ändra på avdelningens rutiner. Hon svarade att hon ville ändra på mycket, helst hade hon önskat att de hade kunnat vara en personal till på avdelningen. Detta hade löst ett av de stora problemen hon kände att avdelningen hade, problemet med att de allt för ofta fick avbryta sagorna för att istället gå ut. Grön4 sade att ifall man varit en pedagog till så hade denne pedagog kunnat gå ut med de barn som inte klarat av att sitta still, och de barn som ville kunde sitta kvar och lyssna färdigt på sagan.

Grön4 önskade även att hon kunde jobba mer med barns tankar kring böckerna och även att hon var en bättre berättare. Grön4 berättade om en kurs hon hade läst som handlade om att hitta på sagor och fånga barn i ett berättande, hon kände att detta var ett sätt som kanske hade kunnat fånga denna barngrupp som nu fanns på avdelningen. Men Grön4

kände att hon inte var en bra nog berättare för detta, vi uppmuntrade henne till att försöka.

Grön4 avslutade med att säga att vårt besök hade fått henne till att tänka till, hon sade att efter det vi hade lämnat veckan innan hade hon tänkt för sig själv ”vad är det vi gör

egentligen, och varför gör vi såhär?” Grön4 sade att det är när lärarstudenter kommer

ut och ifrågasätter rutiner och arbetsätt man verkligen tänker till, och det behövs för annars blir man för bekväm i sitt arbete och man slutar tänka efter kring varför man gör vissa saker.

Förskollärare från Förskola Gul barngrupp två, benämns här för enkelheten skull som Gul2.

Gul2 berättar för oss om böckerna på förskolan och hur de används, många böcker skänks av föräldrar, annars lånar de dem från biblioteket. Biblioteket i kommunen arrangerar även högläsning för barn med jämna mellanrum och då går Gul3 dit med sin barngrupp.

De mål som finns på förskolan är de mål som står i Läroplanen för förskolan (lpfö98 rev10), de har inga lokala mål utan jobbar för tillfället utifrån det mål i läroplanen som säger att man skall intressera de större barnen för skriftspråket.

På förskola Gul har man jobbat med ljudsaga i många år, de stora barnen (3-5år) har lyssnat till ljudsagor efter maten i minst tre år, men i denna barngrupp de har nu har Gul3 märkt att det är svårt. Gul3 menar att den läsning som sker efter maten är för att barnen skall varva ner innan de går ut och ljudsagan fungerade inte för denna barngrupp utan de börjar leka istället och krypa runt. De har nu infört massagesagor efter maten istället för ljudsaga eller bok, detta berättar Gul3 har den bästa effekten på deras barn, de blir lugna och vilar och det är en mysig stund för dem att massera varandra.

På frågan om hur hon hade velat ändra rutiner eller någonting rörande högläsningen och böcker så svarar Gul3 att hon gärna hade ändrat på hur de använder böcker, men även tillgängligheten. Gul3 förklarar att de har haft stora problem på avdelningen med att barnen förstör böcker så de har nu lagt undan böckerna i högre hyllor så barnen inte kommer åt dem själva. Gul3 sade att de nu jobbar med de minsta barnen på förskolan kring hur man tar hand om böcker, så att de inte skall bli så destruktiva i sitt hanterande av böcker när de blir större som de stora barnen nu är.

Förskollärare från förskola Röd barngrupp ett, benämns här för enkelhetens skull som Röd1:

På röd förskola så har man slutat helt med läsning efter maten, Röd1 berättar precis som de andra pedagogerna vi talat med hur det är svårt att läsa för barnen efter maten och att de nu har det som avslappningsstund istället. Denna avdelning på röd förskola har valt att istället hålla i högläsningstillfälle tre gånger i veckan på annan tid (inte efter maten). Efter barnen har ätit lägger de sig på madrasser och lyssnar på avslappningsmusik eller en *avslappnings saga. (*Begreppet finns förklarat i begreppsdelen)

Barngruppen får ligga och varva ner i ca 10 minuter innan de går ut på gården. De har även ljudböcker men Röd1 sade att hon tyckte detta varvar inte ner barnen på samma sätt som avslappningssagorna gör. De använder fortfarande ljudsagorna men inte i ett avslappningssyfte utan mer som en fantasiövning förklara Röd1. Röd1 sade att hon använder sig av ljudsagor då hon vill att barnen skall föreställa sig sagan framför sig och öva sin fantasi.

De mål som finns på förskolan är de mål som finns i läroplanen för förskolan (lpfö98 rev10), men det finns också ett par lokala mål men inga av dem handlar och läsning eller böcker, det finns ett om språket. (dessa mål var tyvärr inte tillgängliga för oss studenter) Förskolan jobbar för tillfället mycket mot mål som rör natur och matematik förklarade Röd1.

När Röd1 ombads att tänka kring avdelningens rutiner och vad hon ville ändra sade hon att allting handlade om bekvämlighet, Röd1 sa att när sätter man på Cd-spelaren så klarar barnen sig själv, man kan då som pedagog snabbt plocka undan annat eller förbereda något och det går inte ifall du sitter och läser en bok, det hade underlättat mycket i de dagliga rutinerna ifall vi varit en mer i personalstyrkan.

Röd1 sade att hon gärna hade läst mer för barnen, hon sade att hon gillade att hålla i högläsning och var ledsen över att det inte fanns tid dagligen till detta men hon sade att det är svårt i den barngrupp de har nu. Röd1 sade också att hon ville införa flanosagor för barngruppen eftersom hon hade jobbat med dessa förut, Röd1 sade att vårt samtal hade väckt en tanke hos henne kring att kanske införa flanosaga under samlingen. Röd1 uppmuntrades även hon till att ge det ett försök.

Analys

De röda trådar som följde genom alla observationer var hur ljudsagan inte gav barnen chansen till avbrott och förklaringar, hur bilderboken kunde stoppas och gav därför utrymme till förklaringar från pedagogen. När barnen lyssnade till ljudsagan uppstod glapp i sagan då de missade någon mening eller inte förstod vissa ord, (detta hände under observationerna på förskola grön grupp fyra) detta menar Fox (2001) kan leda till att barnen slutar lyssna eller inte förstår sagan. Detta märktes också i

observationsgrupperna då svaren om vad sagan handlade om var ofta korta som

”Fotboll” eller ”mullvad och igelkott”. Inga barn kunde minnas vem som vann matchen eller vad som hände under sagans gång.

Jämför man då detta med de svar barnen gav efter bilderbokens slut så ser man tydliga kontraster. Efter bilderboken så talade barnen kring vad grisen hade gjort och vad de tyckte om henne. Alla barn i observationsgrupperna kom speciellt ihåg steppskorna och samtliga grupper ”steppade” i golvet när de pratade om skorna. Samtliga barn i dessa fyra barngrupper vet nu vad steppskor är, de har utökat sitt ordförråd. Exempel som detta med steppskorna skriver även Fox kring i sin bok Läsa högt (2001) då hon skriver om hur samtal under läsningen kan hjälpa barn att utöka sitt ordförråd.

Barnen förklarade även för varandra under sagotillfällena, både när det kom till ljudsagan och bilderboken. Barnen gav varandra ofta svar innan pedagogen hann förklara. Detta kallar pedagogen och filosofen Lev Vygotskij för att barn lär sig av varandra i en proximal utvecklingszon, det betyder att barn lär nya saker medans de samspelar med varandra (Evenshaug & Hallen, 2001). Barnen samtalade med varandra om det som hände i bilderboken, i sagan och på bilderna. Ofta ledde detta också till andra samtal, som i observationen på Röd förskola där en flicka berättade att hennes pappa haft grisar som sedan ledde till en diskussion om grisar, landet och bondgårdar. Samma sak hände på Gul förskola efter ljudsagan då barnen började prata om vem som spelade fotboll efter sagans slut när pedagogen frågade vad sagan handlade om. Även på gul förskola började barnen prata om Skånes djurpark och deras upplevelser där efter att sagan om vargen var slut.

Simonsson (2004) skriver att sagans innehåll inte är det viktigaste utan diskussionen denna startar som kan leda till samtal om barnens egna husdjur eller familjer är själva poängen med högläsningen. Detta hände också under diskussionen om grisen som somnade på bordet i röd förskolas sagostund. Samtalet mellan barnen handlade först om deras småsyskon som gjorde samma sak där hemma, till att senare om de andra barnen på avdelningen. Diskussionen slutade med att de även tog upp händelser från när de själva var små och lyckats somna på borden efter maten.

På grön förskola så talade båda pedagogerna om hur stökiga deras barngrupper var och hur svårt det var att hålla sagostunder med dem. Men som utomstående observerande av sagostunden såg man att barnen i högsta grad var aktiva under högläsningen.

Pedagogerna kan ha uppfattat att barnen avbröt sagan som störande men vi såg detta som att barnen var intresserade. Båda pedagogerna på grön förskola tog tillvara på dessa avbrott då de svarade på barns frågor och förklarade bilderna, precis som Simonsson (2004) & Fox (2001) påtalar att man skall göra för att ta till vara på samtalet under högläsningen. Så även om pedagogerna inte tänkte på detta själva så gjorde dem detta. Även Simonssons (2004) argument om att sagan i sig inte är det viktigaste utan hur barnen talade kring bilderna i boken. Detta såg man under observationerna se bevis på då barnen ofta samtalade kring bilderna under sagans gång. Ofta fick pedagogen stanna sagan för att två eller flera barn ville tala kring en bild. Som Pojken på Gul förskola som ville se ifall det var en kråka på bilden eller barnen på Grön förskola grupp tre som ville se var grisen skulle bada och se ifall hon hade en badanka. Man kan tänka sig att barnen hade kunnat föra ett samtal kring bokens bilder tillsammans utan att en pedagog hade behövt läsa för dem. Detta kan vi självklart inte garantera men det var en tanke som väcktes och någonting att forska vidare på i framtiden, eller för någon annan att skriva examensarbete kring.

Analysen av de intervjuer som hölls under forskningstiden var att samtliga förskollärare kände att de kunde på ett eller annat sätt förbättra sina dagliga rutiner på förskolan när det kommer till högläsningen. Samma var det med högläsningens syfte, på alla

förskolorna hade högläsningens syfte förändrats under de senaste åren. Från att ha varit aktiv högläsning efter maten varje dag så var det nu istället daglig nedvarvning eller avslappning. Alla förskolorna som besöktes hade olika sätt, vissa läste böcker och andra spelade avslappnings-cd eller ljudbok.

Under intervjuerna frågades pedagogerna hur det hade blivit så att högläsningen blivit ersatt av avslappning, samt hur de som pedagoger väljer att prioritera högläsningen. Ingen av pedagogerna hade något direkt svar på dessa frågor. Röd1 sade att hon trodde det handlade om bekvämlighet och att man var fast i gamla rutiner. Både Röd1 och Grön4 talade kring hur man hade kunnat införa högläsningen efter maten igen ifall man varit fler i personalstyrkan, att problemet låg i personalbrist. Samtliga pedagoger sade att man först och främst fick prioritera aktiviteter på förskolan som fick rutinerna att flyta på, aktiviteter som rörde måltider, samling och det pågående temat på avdelningen. Pedagogerna uttryckte än en gång att det var synd att högläsningen blev bortprioriterad, men det var så verkligheten på förskolan såg ut för tillfället.

När pedagogerna talade kring de mål som fanns på förskolan så fanns det inga mål som berörde högläsningen, de mål som fanns på förskolorna var mål från Lpfö98 (rev10) som handlade om språkutveckling och att intressera barnen för skriftspråket. Även på förskolorna Grön och Röd där det fanns lokala mål som de kunde välja mellan var det bara på Grön förskola de hade valt att jobba med ett mål rörande läsning, målet var dock inte kring högläsning utan om de stora barnens intresse för att börja läsa. När

pedagogerna ifrågasattes kring varför det var så att högläsningen valdes bort bland de lokala målen (på Röd och Grön förskola) så fick vi höra att det såg bättre ut att jobba med mål rörande natur och matematik.

En annan gemensam nämnare för samtliga förskollärare var att de alla ville förändra förskolornas rutiner rörande högläsningen, alla pedagogerna talade kring hur de ville jobba i framtiden för att införa högläsningen igen i den dagliga rutinen på förskolan, samt jobba för att nå de mål som fanns. Mål som de för tillfället ansåg att de inte nådde. Grön4 ville börja jobba med sagoberättande utan bok, börja diskutera med barnen kring sagor och ta vara på samtalet. Röd1 hade en tanke kring avdelningens fantasiövning. Röd1 berättade under sin intervju att hon jobbar med ljudsagan som fantasiutvecklande men märkte att det inte fungerade med barnen. Under samtalstillfällena hade Röd1 fått en idé kring att jobba med böcker utan bilder, att hon själv skulle läsa för barnen och de fick fortfarande fantisera ihop bilderna själv. Röd1 trodde att det kanske blev bättre av att hon läste sagan istället för att cd-spelaren spelade på utan chans till avbrott. När Röd1 pratade kring denna idé så känns tanken från artikeln Benefits of Audiobooks for

All Readers av Denise Johnson där hon talar kring hur viktigt det är att du som berättare

fångar lyssnaren annars fungerar inte ljudboken i sitt syfte att förmedla en berättelse. Hur Röd1 känner att hon hade kunnat förmedla boken bättre än uppläsaren av ljudsagan på cd:n när hon säger att dennes röst är för monoton och inte fångar barnen, så är Grover & Hannegans (2012) uttryck om att uppläsaren av sagan fungerar som tolk i att förmedla en berättelse väldigt adekvat.

Att stunden efter maten hade gått från högläsning till avslappning var på alla förskolor vi besökte ett faktum, och samtliga förskollärare såg inte hur de skulle kunna förändra detta. Pedagogerna menade att det var det sätt som passade bäst just nu med tanke på de omständigheter som rådde, personalbrist och stora barngrupper. Men alla förskollärarna vi talade med var överens om att de ville återinföra högläsningen i förskolans dagliga rutin igen men de var oense om hur det skulle gå till.

Gul2 och Grön3 talade båda kring att införa flanosagor under samlingen, detta hade också Röd1 nämnt då hon sade under sin intervju hur hon saknade att arbete med flanosagan och ville börja med detta igen.

Någon lösning på problemet (problemet som är att högläsningen försvinner ur

förskolans dagliga rutiner) kan inte ges efter dessa veckor, men det som kan sägas är att all den personal som medverkat i denna undersökning är intresserade och motiverade till förändring. De vill alla se att högläsningen kommer tillbaka i den dagliga rutinen, efter avslutat arbete på förskolorna talade samtliga pedagoger kring sina idéer till förnyelser på avdelningarna.

Under intervjuerna med förskollärarna så ifrågasattes förskolans rutiner och startade på så sätt en diskussion kring högläsningen. Det är nu upp till pedagogerna själva att arbeta kring de brister som påtalade under intervjuerna. Att förändra rutinerna kring

högläsningen till det bättre och för att uppnå de mål som de känner idag inte realiseras för barnen.

Slutsats och diskussion

I läroplanen för förskolan (1998 reviderad 2010) står det inte direkt utskrivet att pedagogerna på förskolan bör arbeta med någon skönlitteratur, vilket innebär att man i praktiken inte kan kräva detta av pedagogerna. Detta betyder också att läroplanen för förskolan kan tolkas olika av olika pedagoger, vilket gör att hur välmenande

personalens pedagogik än är så kan man arbeta enligt läroplanen utan att för den sakens skull läsa en endaste bok för barnen på förskolan.

Pedagogerna på förskolorna anser sig inte ha tid att läsa med barnen på grund av personalbrist, därför förekommer högläsning endast enstaka gånger. Tidsbristen som pedagogerna påpekar kan delvis förstås då förskolorna har många barn i olika åldrar. Samtidigt känns det fel att personalbrist ska drabba högläsningen för barnen.

Förskollärarna hade inte själva reflekterat innan vårt besök varför de gjorde som de gjorde och varför den planerade högläsningen var försvunnen. Detta ledde till mycket intressanta diskussioner kring hur det fortsatta arbetet på förskolan kring högläsning kunde se ut. Det var dessa diskussioner med pedagogerna som var den del av arbetet som var det mest intressant att genomföra. Under dessa samtal med pedagogerna kunde det talas fritt kring högläsningens betydelse för barnen, samt kring vad som gick förlorat av att prioritera bort högläsningen.

Samtliga förskolor som besöktes hade ett högläsningstillfälle varje dag och detta var efter maten. Pedagogernas syfte med denna högläsning var att barnen skulle varva ner en stund efter maten innan de gick ut för att leka på gården. Men även detta syfte var svårt att uppnå ibland enligt pedagogerna. På Grön förskola berättade pedagogerna om hur de ofta fick avbryta läsningen och gå ut på gården direkt i stället på grund av en orolig barngrupp. Ett problem som pedagogerna på Grön förskola och även vi ansåg hade kunnat undvikas ifall det var större personalstyrka på avdelningen.

Ett syfte var att se hur pedagogerna prioriterade högläsningen och valde att arbeta för att nå de lokala målen samt de mål som finns i läroplanen för förskolan. Under intervjuerna med förskollärarna sa de alla liknande saker då de påpekade både tids och personalbrist, samt även hur lokala mål rörande läsning valdes bort och byttes ut emot andra mål som