MALMÖ UNIVERSITET
Kultur och samhälle Urbana studier
Skillnader i förvaltning av avfallshantering
En jämförelse mellan en svensk och en serbisk kommun
Differences in Waste Management
A comparison between a Swedish and a Serbian municipality
Emilija Grujic
Bildkälla: Emilija Grujic, 2019.
Examensarbete i MV109C Miljövetenskap Kandidatnivå VT2019
Handledare: Johanna Nygren Spanne & Jonas Lundsten 2019-06-03
Sammanfattning
Avfall är ett globalt miljöproblem, bland annat på grund av avfallets utsläpp av växthusgaser som påverkar klimatet (Nyström, 2018). Avfallshanteringen styrs av statsförvaltningar i olika länder och eftersom det syns skillnader i länders förvaltning av avfallshantering så kan detta påverka både människan och miljön negativt. Därför krävs globala lösningar och samarbeten mellan olika länder för att skapa en hållbar avfallshantering i framtiden. Sverige och Serbien är två länder i Europa där avfallshanteringen och statsförvaltningssystemet skiljer sig. Syftet med detta examensarbete var att undersöka och jämföra avfallshanteringen i Malmö, Sverige och Aleksinac, Serbien. Frågeställningen jag ville besvara var hur möjligheterna såg ut för att miljöanpassa avfallshanteringen på kommunal nivå i Serbien respektive Sverige, samt vilka skillnader i systemen var. Undersökningen var baserad på intervjuer, där jag intervjuade en arbetare från respektive kommun med ansvar för avfallshanteringsfrågor, samt en analys av kommunernas avfallsplaner. Resultatet visade att det fanns skillnader mellan länderna då avfallshanteringssystemet skiljde sig åt. Målet var att uppnå en hållbar avfallshantering i framtiden och länderna hade inte utvecklats i samma takt för att uppfylla målet. Skillnader sågs främst i förvaltningsstrukturen, avfallshanteringen i dagsläget, regelverk, ekonomisk utveckling, social medvetenhet, infrastruktur, EU-medlemskap, möjligheter och förutsättningar m.m.
Abstract
Waste is a global environmental problem, partly because of the greenhouse gas emissions from waste that affect the climate (Nyström, 2018). Waste management is governed by administrations in different countries, and since there are differences in waste management, it can adversely affect both humans and the environment. Therefore, global solutions and collaborations between different countries are required to create sustainable waste management in the future. Sweden and Serbia are two countries in Europe where the management system differ. The purpose of this thesis was to investigate and compare waste management in Malmö, Sweden and Aleksinac, Serbia. The question I wanted to answer was how the possibilities were to environmentally adapting waste management at the municipal level in Serbia and Sweden, and what differences in the systems was. The survey was based on interviews, therefor I interviewed a worker from respective municipality with responsibility for waste management issues, and an analysis of the municipal waste plans. The result showed differences between the countries because the waste management system differed. The goal was to achieve sustainable waste management in the future and the countries did not developed in the same pace to fulfil the goal. Differences were mainly seen in the administrative structure, waste management in present, regulations, economic development, social awareness, infrastructure, EU-membership, opportunities and conditions, etc.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
2. Förvaltningssystem, avfallsplaner och miljöpåverkan ... 3
2.1 Avfallets miljöpåverkan ... 3
2.2 Vad är en avfallsplan? ... 3
2.3 Förvaltningssystemet i Sverige ... 4
2.4 Förvaltningssystemet i Serbien ... 5
2.5 Avfallsplan Malmö stad ... 5
2.6 Avfallsplan Aleksinac kommun ... 9
2.6.1 Regional avfallsplan 2010–2020 ... 9
2.6.2 Lokal miljöplan 2018–2028 ... 11
3. Kunskapsläge ... 16
3.1 Lagstiftning ... 16
3.2 Deponier ... 16
3.3 Problem och lösningar ... 18
4. Ledningssystem ... 20
5. Metod ... 23
5.1 Intervju ... 23
5.1.1 Urval ... 23
5.1.2. Intervjumetod och analysmetod ... 23
5.2 Erfarenheter ... 25
5.3 Validitet och reliabilitet ... 25
6. Empiri och analys ... 26
6.1 Intervju och analys Malmö stad och Aleksinac kommun ... 26
6.1.2 Genomförandet av avfallsplanen ... 28
6.1.3 Förbättringar ... 31
6.2 Sammanfattande analys av resultatet ... 33
6.2.1 Förvaltningsstrukturen och avfallshanteringen i dagsläget ... 33
6.2.2 Social medvetenhet ... 36
6.2.3 Ekonomi ... 37
7. Diskussion ... 40
7.1 Bidragande faktorer ... 40
7.2 Utveckling och modernisering ... 41
7.3 Globalt problem ... 42 7.4 Slutsats ... 43 8. Referenser ... 44 9. Bilagor ... 49 9.1 Referenser ... 49 9.2 Lagar ... 49
1
1. Inledning
Miljöproblemen vår värld utsätts för är globala och därför krävs globala lösningar och samarbeten mellan olika länder. Avfall är ett av dessa globala miljöproblem på grund av avfallets utsläpp av växthusgaser (Nyström, 2018). Avfallshanteringen styrs av statsförvaltningar i olika länder och om avfallshanteringen inte utförs på ett hållbart sätt kan det leda till negativ påverkan på både människan och miljön (Pervez och Kafeel, 2013). Avfallshantering omfattar sortering, insamling, transport, lagring, återvinning och deponering (Naturvårdsverket, 2005). Under alla dessa avfallshanteringsprocesser kan utsläpp av växthusgaser uppkomma och därför är ett hållbart avfallshanteringssystem viktigt då det kan minska miljöpåverkan (Naturvårdsverket, 2005). De statliga förvaltningssystemen varierar kraftigt mellan olika länder och skillnaderna syns främst i förvaltningens strukturer, men det finns även skillnader i ministeriernas styrande roll (Statsrådets kommunikationsavdelning, 2016). År 2016 genererade världen 2,01 miljarder ton avfall och den årliga avfallstakten ökar i dagsläget (The World Bank, 2018). På grund av befolkningstillväxten och urbaniseringen förväntas den årliga avfallsmängden fortsätta öka (The World Bank, 2018). Avfallshanteringen sker idag på ett mer effektivt sätt än tidigare, dock har mängden avfall ökat vilket leder till att även hanteringen måste utvecklas (Avfall Sverige, 2018).
Två länder som båda ligger i Europa är Sverige och Serbien. De är båda parlamentariska demokratier, men skiljer sig framförallt i deras statsförvaltningssystem på grund av ett flertal anledningar som exempelvis att länderna arbetar på olika sätt och utgår ifrån olika regelverk samt på grund av ländernas möjligheter och förutsättningar i dagsläget. Sverige är ett land som är medlem i Europeiska unionen (EU) och följer miljöarbetet inom EU:s ramar. Serbien är ett land som inte är medlem i EU men har olika internationella miljösamarbeten för att lösa miljöproblemen som finns i landet och för att bidra till att miljömålen uppnås. Skillnaderna mellan de två länderna syns främst inom det offentliga förvaltningssystemet och det finns ett flertal faktorer som har en inverkan på systemet. Faktorer som kan påverka ett lands statsförvaltningssystem kan exempelvis vara förvaltningsstruktur, regerverk, möjligheter och förutsättningar samt kunskapsnivån. Dessa påverkande faktorer kan även bidra till att det finns skillnader i hur länderna hanterar frågor kring lokala förutsättningar, som exempelvis avfallshanteringen.
2 1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka och jämföra avfallshanteringen i Sverige och Serbien. Målet är att undersöka likheter och skillnader mellan en svensk och serbisk kommun, och även varför det i dagsläget ser ut som det gör. Genom att analysera kommunernas avfallsplaner och använda mig av en kvalitativ metod, intervjuundersökning, kommer jag att få en större inblick i kommunernas statsförvaltningssystem samt deras avfallshantering. Därefter kommer jag att kunna jämföra kommunerna. Frågeställningen jag vill besvara är hur möjligheterna ser ut för att miljöanpassa avfallshanteringen på kommunal nivå i Serbien respektive Sverige, samt vilka skillnader i systemen är. Jag tycker att det är intressant att undersöka varför olika länder egentligen skiljer sig i hantering av olika miljöfrågor. Eftersom det är gemensamma globala problem som måste lösas tillsammans är det intressant att veta hur länder går tillväga för att lösa dessa problem.
1.2 Avgränsningar
Jag har valt att undersöka och jämföra avfallshanteringen i Sverige och Serbien. För att begränsa min undersökning har jag valt att jämföra Malmö stad, Sverige, och Aleksinac kommun, Serbien. Anledningen till att jag har valt dessa två kommuner är ett bekvämlighetsurval som grundar sig i att jag är uppväxt i dessa två områden. Undersökningen kommer att baseras på de senaste förvaltningsdokumenten (avfallsplaner) och intervjuer om avfallshanteringen i dagsläget samt styrningen av avfallsplanerna inom kommunerna.
3
2. Förvaltningssystem, avfallsplaner och miljöpåverkan
2.1 Avfallets miljöpåverkan
Avfallshantering som inte utförs på rätt sätt orsakar luft-, jord- och vattenföroreningar (Pervez och Kafeel, 2013). Oreglerade deponier och okontrollerad förbränning leder till utsläpp av växthusgaser vilket påverkar miljön. Även risk för människors hälsa uppstår på grund av förorenat vatten och förorenad mark som kan nå människan genom konsumtion, men även på grund av damm, gnagare, öppen förbränning m.m. (Pervez och Kafeel, 2013). Att bo i närheten av en deponi kan leda till inandning av ämnen och kontakt med förorenad mark. Forskning visar att några av hälsoeffekterna kan vara cancer, andningsproblem och andra sjukdomar. Invånare som bor nära en deponi klagar även på lukten som kan anses vara otillfredsställande (Krčmar et al., 2018).
2.2 Vad är en avfallsplan?
En avfallsplan är ett hjälpmedel för kommuner att driva och utveckla avfallshanteringen (VafabMiljö, u.å). Avfallsplanen innehåller mål och åtgärder för att minska avfallets miljöpåverkan och syftet är att gå mot en mer hållbar avfallshantering (VafabMiljö, u.å). Det finns nationella, regionala och kommunala avfallsplaner i Sverige (Naturvårdsverket, 2017). Enligt avfallsförordningen (2011:927) har Naturvårdverket ansvar för en nationell avfallsplan som ska utvärderas vart sjätte år. Syftet med den nationella avfallsplanen är att minska mängden avfall och dess negativa påverkan på både människan och miljön. I avfallsförordningen (2011:927) framgår även regler om regional avfallsplanering där det står att Länsstyrelsen ska göra en sammanställning över de kommunala avfallsplanerna som sedan överlämnas till Naturvårdsverket. Kommunerna är ansvariga för att ta fram den kommunala avfallsplanen och kommunernas skyldigheter finns i miljöbalken (1998:808). Naturvårdsverket har även tagit fram föreskrifter och vägledning för vad en kommunal avfallsplan ska innehålla (Naturvårdsverket, 2017).
I Serbien finns det också nationella, regionala och kommunala avfallsplaner (Lagen om avfallshanteringen (”SI. Glasnik RS”. nr. 36/2009, 88/2010 och 14/2016)). På nationell nivå finns en strategi som är ett grundläggande dokument för avfallshantering. Den nationella strategin innehåller en analys av det nuvarande tillståndet, mål och åtgärder för en förbättring och för att uppnå en hållbar avfallshantering i Republiken Serbien. Två eller flera kommuner
4 vars totala befolkning är upp till 250 000 invånare kan sammanställa en gemensam regional avfallsplan, med godkännande av ministeriet. Regionala planer innehåller gemensamma mål för avfallshantering i enlighet med den nationella strategin. På en lokal nivå har alla kommuner en lokal avfallsplan som innehåller målen för avfallshantering inom kommunen i enlighet med den nationella strategin (Lagen om avfallshanteringen (”SI. Glasnik RS”. nr. 36/2009, 88/2010 och 14/2016)).
2.3 Förvaltningssystemet i Sverige
Sverige är en konstitutionell monarki och en parlamentarisk demokrati där makten utövas av Regeringen och Riksdagen (Europeiska unionen, 2019b). Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995 och har 20 ledamöter i Europaparlamentet (Europeiska unionen, 2019b). Inom EU drivs miljöarbetet aktivt för att uppfylla miljömålen (Tegman, 2018). För ett mer hållbart EU finns miljökrav som måste följas. Inom EU har medlemsstaterna satt upp målen för miljöpolitiken några år framåt och även en vision för år 2050 (Europeiska unionen, 2019a). Sveriges regering, tillsammans med EU, bestämmer hur ett lokalt självstyre ska styras genom direktiv och lagar (Kullander & Lena, 2019). Kommuner har ansvar för avfallshanteringen, dvs insamling, transport och återvinning eller bortskaffande av avfall inom kommunen (Avfall Sverige, 2019). Kommunerna utgår från miljöbalken (1998:808), avfallsförordningen (2011:927) och andra relevanta lagar för avfall. Miljöbalken (1998:808) innehåller lagar om återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi som ska främjas så att ett kretslopp uppnås, hänsynsreglerna, regler som berör avfallshantering om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, avfall och dess hantering och ansvarsfördelning. Avfallsförordningen (2011:927) innehåller bestämmelser för avfall och avfallets hantering. Avfall ska tas om hand enligt EU:s avfallshierarki (Avfall Sverige, 2019). Avfallshierarkin visar vilka metoder som ska användas för avfallshantering och i vilken ordning. Metoderna som ska användas är förebyggning, återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning och deponering. I första hand ska avfallet förebyggas så att det inte uppkommer. Det avfallet som uppkommer ska återanvändas och materialåtervinnas eller energiåtervinnas. Sist ska avfallet deponeras utifrån olika bedömningar. Enligt miljöbalken (1998:808) ska alla kommuner ha en renhållningsordning som innehåller en avfallsplan och föreskrifter för avfallshantering. Andra viktiga styrmedel för avfallshantering inom kommunen är avfallstaxan, så att
5 avfallsverksamheten kan finansieras via avgifter, och information, för att syra allmänhetens medvetenhet och beteende (Avfall Sverige, 2019).
2.4 Förvaltningssystemet i Serbien
Serbien är en stat på Balkanhalvön som är en parlamentarisk demokrati (Encyclopædia Britannica, 2019). Landet har utryckt önskan om att bli medlem i EU men är ännu inte en av medlemsstaterna (Encyclopædia Britannica, 2019). De högsta myndigheterna i Republiken Serbien är Nationalförsamlingen, presidenten, Regeringen, domstolen och Åklagarmyndigheten. Nationalförsamlingen är den högsta representativa lagstiftande myndigheten i Serbien. Nationalförsamlingens arbete är att anta och ändra konstitutionen, besluta om ändringar av Republiken Serbiens gränser, publicera en folkomröstning, bekräfta internationella avtal när lagen föreskriver den skyldigheten, besluta om krig och fred samt förklara krigstillstånd och nödläge. Vidare är Nationalförsamlingens arbete att övervaka säkerhetstjänsternas arbete, besluta om lagar och andra allmänna handlingar från Republiken Serbien jurisdiktion, anta försvarsstrategi, anta utvecklingsplaner, godkänna Republiken Serbiens budget och slutligen ge amnesti för brott. Nationalförsamlingen besluter även om andra viktiga punkter som exempelvis vem som sitter i Regeringen och de högsta myndigheterna i landet (Narodna Skupština Republike Srbije, 2019).
Kommunerna har även ansvar för vissa områden i enlighet med Lagen om lokal självstyrning (”Sl. Glasnik RS”, nr. 129/2007 och 83/2014). Avfallshantering är ett område som hanteras av kommunerna och då följs bland annat Lagen om avfallshantering (”SI. Glasnik RS”. nr. 36/2009, 88/2010 och 14/2016) men även andra relevanta lagar om avfall och avfallshantering. Lagen om avfallshantering (”SI. Glasnik RS”. nr. 36/2009, 88/2010 och 14/2016) beskriver kategorisering och klassificering av avfall, planering av avfallshantering, skyldigheter för avfallshantering, organisering av avfallshantering, hantering av speciella avfallsströmmar, villkor och licensförfarande, gränsöverskridande förflyttning av avfall, rapportering om avfall och databaser, finansiering av avfallshantering, inspektion m.m.
2.5 Avfallsplan Malmö stad
Avfallsplanen för Malmö stad beslutades år 2016 och är ett strategiskt dokument för kommunens utvecklingsarbete inom avfallsområdet till år 2020 (VASYD, 2016). I planen har
6 Malmö stad och Burlöv kommun tillsammans med SYSAV arbetat fram fokusområden och effektmål, som regionen ska satsa på till år 2020. Avfallsplanens utgångspunkt, som även är gemensam inom EU, är avfallshierarkin. Avfallshierarkin visar i vilken riktning Sverige ska gå mot för en utveckling av framtidens avfallshantering (VASYD, 2016).
Det första fokusområdet som har arbetats fram i regionen är en hållbar konsumtion för minskade avfallsmängder (VASYD, 2016). Målet är att den totala mängden hushållsavfall per person ska minskas från år 2015. Ett annat mål är att den totala mängdes textilavfall i restavfallet ska halveras jämfört med år 2015. Det sista målet, som även är ett kommunalt mål, är att matsvinnet per person ska minska från år 2015. Det andra fokusområdet som har arbetats fram i regionen är en hållbar sortering med ökad återvinning. Målet är att mer än 50 % av matavfallet ska utsorteras och behandlas biologiskt så att växtnäring och energi tas tillvara. Ett annat mål är att mängden förpackningar och tidningar i restavfallet ska halveras för respektive material jämfört med år 2015. Det sista målet är att nedskräpningen ska minska från år 2016. För att nå målen inom dessa två fokusområden behövs en mängd åtgärder genomföras. Exempelvis kommunikationsarbete, för att öka kunskapen och motivationen, men även skapa praktiska förutsättningar för att ändra konsumtionsbeteenden. Det tredje fokusområdet som har arbetats fram i regionen är en hållbar hantering för en renare miljö. Målen är att mängden farligt avfall i restavfallet ska bli noll, att avfallstransporterna ska bli fossilbränslefria och att intressenters förtroenden för avfallskedjan ska bli större än år 2016. Andra mål, som även är kommunala mål, är att andelen avvikande tömningar ska bli högst 10 % och att andelen kundreklamationer ska vara minst lika låga som år 2015. För att nå målen inom detta fokusområde behövs åtgärder för att skapa fler insamlingsplatser som gör det enklare att lämna farligt avfall. Även kommunikationsarbete behövs för att öka kunskapen om farligt avfall som på sikt ska leda till att människor har motivation att sortera ut det (VASYD, 2016).
För att genomföra alla mål har regionen arbetat fram strategier (VASYD, 2016). För att nå målen krävs kommunikation, med detta menas beteendeförändringar hos befolkningen inom kommunen. För att förändra ett beteende behövs kunskap och motivation och det krävs tillgänglighet, dvs. fysiska förutsättningar. Det måste finnas tillgängliga platser för att byta, låna och reparera saker. Det krävs även investeringar, dvs. tekniska lösningar och personella resurser. Samt krävs det samverkan, dvs. att många olika aktörer, kommunala förvaltningar, bidrar och samarbetar. Ytterligare krävs ekonomiska styrmedel för att visa en tydlig riktning på avfallsarbetet. Sist krävs innovationer, dvs. nya idéer och lösningar för att utveckla möjligheterna till en mer hållbar avfallshantering (VASYD, 2016).
7 I avfallsplanen beskrivs även hur avfallshanteringen såg ut när avfallsplanen togs fram i Malmö stad och Burlöv kommun (VASYD, 2016). Malmö stad hade år 2014 en befolkning på 315 076 invånare och befolkningen förväntas höjas. Avfallskedjan är lång och har många inblandande aktörer i processen. I denna kedjan finns avfallslämnaren, som är skyldig att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljövänligt sätt, kommunen, som är skyldig att se till att hushållsavfallet tas om hand, producenter, som har ansvaret att insamla, bortforsla, materialåtervinna och energiutnyttja avfallet, och avfallsbehandlare, som är både offentliga och privata aktörer som behandlar avfallet. I avfallsplanen beskrivs därefter hur varje specifikt avfall insamlas, definieras och hanteras. Avfallet ska behandlas enligt avfallshierarkin. Det ultimata är när avfall inte uppstår alls, då har avfallet minimerats. I situationen då avfallet uppstår ska det först återanvändas, sedan materialåtervinnas och sist återvinnas genom utvinning av energi. Det avfallet som inte kan tas tillvara ska deponeras. Farligt avfall ska behandlas likadant beroende på dess egenskaper. Dessa prioriteringar gäller under förutsättningarna att det ska vara miljömässigt och ekonomiskt rimligt. Därefter beskriv även en uppföljning av den tidigare avfallsplanen för perioden 2011–2015 (VASYD, 2016).
Figur 1. Figuren visar avfallshierarkin (avfallstrappan) som beskriver hur avfall ska hanteras på så sätt som ger
8
Figur 2. Figuren visar avfallshanteringen i Sysavregionen.
Det presenteras även en hel del lagar och regler för avfallshantering, eftersom avfallsplanen ska styras enligt lagstiftning (VASYD, 2016). Området regleras och vägleds av lagar, planer, mål och strategier på EU-nivå och även nationell, regional och lokal nivå. EU:s reglering om avfall finns i avfallsdirektivet från 2008 (2008/98/EG). Svensk lagstiftning är miljöbalken (MB 1998:808) och även avfallsförordningen (SFS 2011:927). Annan lagstiftning som också är relaterad till avfall är plan- och bygglagen (2010:900), boverkets byggregler (BSF 2011:6, BBR 18) och arbetsmiljölagen (1977:1160) (VASYD, 2016).
På en nationell nivå är målet för Sveriges miljöpolitik att lösa stora miljöproblem till nästa generation på ett sätt som inte har negativ miljö- och hälsopåverkan (VASYD, 2016). Inom miljöarbetet finns 16 nationella miljömål som används som riktlinjer inom arbetet och dem är; begränsad klimatpåverkan, frisk luft, bara naturlig försurning, giftfri miljö, skyddade ozonskikt, säker strålmiljö, ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag, grundvatten av god kvalitet, hav i balans samt levande kust och skärgård, myllrande våtmarker, levande skogar, ett rikt odlingslandskap, storslagen fjällmiljö, god bebyggd miljö och ett rikt växt- och djurliv. Sverige har även en nationell avfallsplan för perioden 2012–2017 som togs fram av Naturvårdsverket och ska fungera som ett komplement till miljöbalken och annan avfallslagstiftning. På en regional nivå följer Skåne det regionala åtgärdsprogrammet för att nå miljömålen i Skåne län.
9 I ett program för Region Skåne beskrivs prioriterade mål, där avfallsområdet berör flera av dessa. På lokal nivå har Malmö stad ett miljöprogram med miljömål som kommunen prioriterar för att utvecklas till en hållbar stad. Malmö stad har även en översiktsplan från år 2014 som innehåller riktlinjer för en hållbar avfallshantering (VASYD, 2016).
2.6 Avfallsplan Aleksinac kommun 2.6.1 Regional avfallsplan 2010–2020
En gemensam regional avfallsplan för region Niš, Serbien, togs fram i juni år 2010 och varade 10 år framåt (Kesić & Kosić, 2010). Aleksinac är en av dem 8 kommunerna som tillhör regionen. Aleksinac kommun, som ligger i den Republiken Serbien, har en yta på 707 km2 och 48 087 invånare (Republički zavod za statistiku, 2019). Kommunens yta innefattar 64 % jordbruksmark och 36 % berg. Avfallsplanen är ett grundläggande dokument som ger förutsättningarna för en rationell och hållbar avfallshantering på regional nivå. Denna plan innehåller mål och Serbiens strategiska prioriteringar för de kommande åren. Avfallsplanen är även en långsiktig strategi för att skydda miljön och förbättra livskvaliteten (Kesić & Kosić, 2010).
Den regionala avfallsplanen innehåller bestämmelser för avfallshantering, bestämmelser för avfallshantering utifrån EU:s strategiska planer och bestämmelser kring harmonisering av lagstiftning, som är oundvikliga för Serbien om dem vill bli medlem i EU (Kesić & Kosić, 2010). Avfallsplanen innehåller även uppdelningar och prioriteringar av möjliga alternativ för avfallshantering, ansvarsfördelning av avfallshanteringen och fastställande av målen för avfallshantering på kort- och lång sikt. För att genomföra strategin krävs skydd och förbättring av miljökvaliteten, skydd av människors hälsa och dricksvatten, implementering av principen om hållbar utveckling och ytterligare integration av miljöhänsyn i politiken. Det krävs även en förbättring av kunskapsnivån och en utveckling av allmänhetens medvetande samt en utveckling av ekonomiska strategier. Viktiga steg för en hållbar utveckling anses vara förstärkning av befintliga åtgärder, utveckling av nya åtgärder, ökad integritet av miljöintressen, accepterande av individuella ansvar och ett mer aktivt deltagande av allmänheten i beslutsprocesser (Kesić & Kosić, 2010).
Särskilda mål för den regionala planen är en hållbar avfallshantering (Kesić & Kosić, 2010). En hållbar avfallshantering speglar en rationell användning av råvaror, energiproduktion och möjligheten att använda bränslen från avfall. Målet är även att minska, återanvända och
10 återvinna avfall och även minska risken för deponerat avfall för kommande generationer. Andra särskilda mål är implementering av en effektivare administration och användning av ekonomiska resurser för investeringar och genomförande. Vidare krävs det bearbetning och återanvändning av material och energi från avfall och reduktion av farligt avfall (kemikalier som utgör risk för miljön och människors hälsa) med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Ett annat viktigt mål är att utveckla allmänhetens medvetande i samhället gällande avfallsproblemen. Sist krävs en utveckling av projektet i enlighet med Kyoto protokollet för utnyttjande av gaser från deponin (Kesić & Kosić, 2010).
Det presenteras även en hel del lagar och regler i avfallsplanen. Alla strategier, lagar, regler och direktiv om avfallshantering på nationell nivå presenteras och även EU:s lagstiftning om avfallshantering. Efter en generell beskrivning av avfallsplanens innehåll så beskrivs det hur situationen är i dagsläget. Det nämns att avfall deponeras okontrollerat på olika områden och att detta började kontrolleras för bara några år sedan, vilket resulterade en negativ påverkan på både miljön och alla levande organismer (Kesić & Kosić, 2010). I dagsläget har alla kommuner själva ansvar för sin avfallshantering och i planen beskrivs det hur varje specifikt avfall ska hanteras. I Aleksinac finns Javno komunalno preduzeće (JKP) som är en kommunal organisation som hanterar avfallet. JKP samlar in kommunens avfall en gång i veckan. De sorterar avfallet och transporterar det sedan till deponin. 4 gånger om året görs även en morfologisk undersökning av det kommunala avfallets sammansättning. Det saknas containers samt enskilda containers för sortering av sekundära råvaror i kommunen. Kommunen har i sina strategiska planer utryckt behovet av fler containers och fler transportfordon för insamling av avfall. Kommunen har även ingen återvinningscentral. Ett projekt har utvecklats om utbyggnaden av en återvinningscentral, dock hade inga förändringar skett ännu. JKP sorterar endast avfallet och det handlar främst om insamling av PET-förpackningar, papper och kartong, däck och metaller (Kesić & Kosić, 2010).
Vidare beskrivs en slutlig bedömning för avfallshanteringen i regionen. Här nämns det att situationen i dagsläget anses vara otillfredsställande på grund av olika skäl (Kesić & Kosić, 2010). Anledningarna är att ingen bortforsling av avfall görs på dem flesta landsbygdsområden, att mängden och sammansättningen av kommunalt avfall inte undersöks tillräckligt vilket leder till problem och svårigheter vid kapacitetsplanering, att icke sanitärt avfall är det främsta alternativet för avfallshantering (vilket inte överensstämmer med EU:s mål) och att lagstiftningen inte följs fullt ut. Andra anledningar är även att det inte finns effektiva resurser för att främja en hållbar avfallshantering och att investeringarna inte är tillräckliga. En annan
11 viktig anledning är att dem lokala självstyren inte är tillräckligt anpassade för en regional basis. I avfallsplanen skrivs det att ett mer utvecklat regelverk för övervakning och kontroll krävs (Kesić & Kosić, 2010).
De viktigaste faktorerna till varför det i dagsläget ser ut som det gör är brist på resurser, brist på övervakning och kontroll av avfallsströmmarna och avfallets innehåll samt okontrollerat bortskaffande av farligt avfall. Andra faktorer är även brist på medvetenhet hos befolkningen, brist på infrastruktur för separat insamling av avfall och att ingen plats för insamling av farligt avfall finns (Kesić & Kosić, 2010).
2.6.2 Lokal miljöplan 2018–2028
I den lokala miljöplanen för Aleksinac kommun finns ett avsnitt som handlar om avfallshantering. I detta avsnitt sammanfattades den regionala avfallsplanen för endast området Aleksinac. Ett lokalt självstyre har skyldigheten att ta hand om kommunalt, inert och icke farligt avfall i kommunen (Skupština Opštine Aleksinac, 2018). Aleksinac kommun reglerar, organiserar och bedriver en förvaltning av kommunalt avfall i enlighet med Lagen om avfallshantering (”Sl. Glasnik RS”. nr. 36/2009, 88/2010 och 14/2016). Avfallshanteringen började organiseras i mitten av 1980-talet i Serbien men i Aleksinac började det inte förrän år 2005. På grund av detta så skapades oreglerade deponier i kommunen. Detta ledde till en stor mängd avfall som resulterade en omöjlighet att genomföra projektet (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
Den kommunala deponin ligger nordväst om staden (Skupština Opštine Aleksinac, 2018). Deponin är 15-20m högre än vägen och ligger 0,5 km från närmaste befolkade plats. Denna plats formades år 1986 och är en plats där blandat avfall deponeras, dvs. avfall från hushåll, skolanläggningar, hälsovårdsinstitutioner, industri, jordbruk, slaktindustrin, bygg m.m. Det är förbjudet att deponera farligt avfall, alltså tar platsen endast emot icke-farligt avfall och inert avfall. Området där deponin ligger anses vara olämplig på grund av olika anledningar. På grund av bristerna med kommunens deponi och icke kontrollerande avfallsmängder har det i vissa fall uppstått bränder, damm, ökning av antalet fåglar och gnagare, spridning av avfall samt obehaglig lukt som har negativ effekt på jorden och det underjordiska vattnet (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
12 I slutet av 1990-talet utvecklades området genom att en traktor började användas på deponin för att sortera avfallet, ett staket runt om deponin och ett vakthus med ramp byggdes samt installerades el och vatten i området (Skupština Opštine Aleksinac, 2018). Trots dessa förändringar kategoriseras deponin som K4, vilket betyder att den officiella deponin inte uppfyller kraven för att minska skyddsåtgärderna enligt den nationella strategin för avfallshantering. Efter år 2005 påbörjades olika aktiviteter vilket gradvis ledde till ett bättre tillstånd på deponiplatsen. Kommunen finansierade i containers för PET-förpackningar på vissa ställen i kommunen, främst för att det inte skulle slängas på deponin. Årligen samlades ca 15 ton PET-förpackningar från dessa containers. Det installerades även tre pyrometrar för kontroll av flödvatten och detta kontrollerades regelbundet. Det utfördes regelbundna analyser av kemisk sammansättning och kvalitet av grundvatten i deponeringsområdet. År 2009 påbörjades projektet om utbyggnaden av en återvinningscentral av fast kommunalt avfall. Projektet ska dock genomföras först när det regionala systemet för avfallshantering börjar gälla (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
Figur 3. Figuren visar avfallshanteringsprocessen i den blivande återvinningscentralen. Processen består av
insamling, transport, sortering, återvinning och analys (Envi Tech, 2010).
JKP utför alla nödvändiga tekniska förutsättningar för att behålla den befintliga deponins livslängd och minska risken för negativ miljöpåverkan, i enlighet med Lagen om bortskaffande av avfall till deponier (”Sl. Gasnik RS”. nr. 92/2010) (Skupština Opštine Aleksinac, 2018). Dock uppfyller deponin fortfarande inte kraven och de viktigaste anledningarna är att det inte finns ett avloppssystem, vegetativt skyddande bälte och annan infrastruktur och anläggningar. Vissa saker har förbättrats på deponin och nu förekommer inte djurlik, däck, industriavfall och medicinskt avfall på platsen. Även återvinning av metall har utvecklats och mängden metall på deponin är minimal. PET-förpackningar, glas och kartong har också minskat på deponin då kommunen har ansvar för detta (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
13
Bild 1. Deponin i Aleksinac kommun (Bildkälla: Emilija Grujic, 2019).
Bild 2 och 3. Deponin i Aleksinac kommun (Bildkälla: Emilija Grujic, 2019).
Målet med miljöplanen är att etablera ett hållbart långsiktigt avfallshanteringssystem som minskar riskerna för negativ påverkan på miljön och människors hälsa (Skupština Opštine Aleksinac, 2018). I planen har mål satts upp som är nödvändiga att uppnå. Dessa mål är att genomföra den kommunala deponeringsplanen, att delta i aktiviteter på regional nivå som kan leda till effektivisering av det regionala avfallshanteringssystemet, att genomföra en revidering av projektet för sanering och återvinning av kommunens deponering, att ge åtkomst till mark
14 för den planerade återvinningscentralen och även införa en grön skyddszon kring deponin. Vidare är målen att slutföra kompost och andra anläggningar och infrastrukturer för projektet om sanering och återvinning, införa platser för containers i områden, slutföra arbetet av en lokal avfallsplan och sammanställa en plan för placering av gemensamma containers i bostadsområden. Slutligen är målen att förbättra det kommunala avfallshanteringssystemet (sortering, insamling och transport), utveckla återvinningssektorn JKP, öka allmänhetens medvetenhet om en adekvat avfallshantering och även stödja frivilliga aktiviteter för plockning av skräp (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
I miljöplanen finns även olika program för genomförandet av den lokala miljöplanen. Dessa program innehåller speciella mål, projekt, åtgärder, ansvariga organisationer, tidsintervall för genomförande och finansieringskällor. I det lokala avfallsprogrammet är målet att etablera ett hållbart långsiktigt avfallshanteringssystem på ett sätt som har minimal negativ påverkan på miljön och människors hälsa (Skupština Opštine Aleksinac, 2018).
Tabell 1. Tabellen visar det lokala avfallsprogramet för Aleksinac kommun.
Uppgift Åtgärd Ansvarig Tidsintervall Finans
Genomföra den kommunala deponeringsplanen
Genomföra all verksamhet som planeras i
deponeringsplanen
Kommunen och JKP 2018-2023 Kommunens
budget och miljöfonden Etablera ett regionalt
avfallshanteringssystem
Delta i alla regionala aktiviteter som kan leda till snabbare etablering
Ministeriet, Niš, Aleksinac och hela regionen, ekonomi- avdelningen och JPK 2018-2023 Kommunen och Republiken Serbiens budget Genomföra huvudprojektet för sanering och återvinning av den kommunala deponin
Organisera revisionsprocessen Kommunen och JKP 2018-2019 Kommunens budget och miljöfonden
Ge åtkomst till mark till den plenerade
återvinningscentralen
Markförvaltnings-förfarande Kommunen och JKP 2018-2019 Kommunens budget och miljöfonden Slutföra utvecklingen av
en lokal
avfallshanteringsplan
Påskynda processen Kommunen 2018-2019 Kommunens
budget och miljöfonden Genomföra regelbundet
bortskaffande av oreglerat avfall
Fortsätta att utföra regelbundna kontroller Kommunen, ekonomi-avdelningen, byggavdelningen och JKP 2018-2023 Kommunens budget och miljöfonden Utveckla en plan för placeringar av containers i bostadsområden Påbörja en process för framställningen av detta dokument Kommunen, ekonomi-avdelningen och byggavdelningen 2018-2019 Kommunens budget och miljöfonden Utveckla återvinningssektorn i JKP
Tillhandahålla ett tillstånd för hantering av icke farligt avfall för JKP och även tillhandahålla en lämplig utrustning Kommunen, ekonomi-avdelningen och JKP 2018-2019 Kommunens budget och miljöfonden
15 Förbättra kommunalt avfallshanteringssystem, (sortering, insamling, transport, borskaffande) Kontrinuerlig verksamhetsutövning för förbättring Kommunen, ekonomi-avdelningen och JKP 2018-2023 Kommunens budget och miljöfonden Stödja frivillig rengöring Tillhandahålla påsar och
handskar för att stödja frivillig plockning av skräp Kommunen och ekonomi-avdelningen 2018-2023 Kommunens budget och miljöfonden Utveckla allmänhetens medvetenhet Organisation av olika handlingar, presentationer osv. Kommunen, ekonomi-avdelningen, JKP, media, utbildning 2018-2023 Kommunens budget och miljöfonden
16
3. Kunskapsläge
3.1 Lagstiftning
Kommunalt fast avfall är summan av allt avfall från bostäder och mindre kommersiella anläggningar som samlades in av lokala myndigheter (Wright & Boorse, 2014). Andersson och Stage (2018) skriver att svensk lagstiftning gjorde kommuner ansvariga för återvinning och bortskaffande av hushållsavfall. Därför spelade kommunerna en viktig roll inom avfallshanteringsområdet i Sverige (Andersson och Stage, 2018). Lindqvist (2013) skriver att lokala självstyren baserades på internationell och nationell lagstiftning. Dock kunde privata företag avvika från lagstiftningen, dvs. inte följa lagstiftningen fullt ut eller tolka på ett annat sätt, i vissa punkter vilket kunde påverka utvecklingen av avfallshanteringen.Detta resulterade förändringar i lokala självstyren som skiljde sig från hur avfallshanteringen utfördes internationellt och nationellt (Lindqvist, 2013). Corvellec, Bramryd och Hultman (2012) skriver att den nuvarande juridiska kontroversen kunde vara en utmaning för kommunala avfallshanteringsföretag som exempelvis SYSAV. Den juridiska kontroversen ställde nya krav och nya strategier för kommunala avfallshanteringsföretag i Sverige vilket ledde försvagning av företagens förmåga att skapa sociala, miljömässiga och ekonomiska värden (Corvellec et al., 2012).
Serbiens avfallshantering grundade sig i EU:s lagstiftning och den nationella strategin för avfallshantering (Ilić & Nikolić, 2016). Serbiens avfallshantering låg i dagsläget under EU-målen och därför genomgick landet en pågående process för att harmonisera EU-lagstiftningen (Ilić & Nikolić, 2016). Ilić och Nikolić (2016) skriver att avfallshanteringen var en utmaning som alla länder stod inför och att den kommunala avfallshanteringen var otillräcklig på grund av att kommunerna saknade resurser och utbildade arbetare. Detta problem var svårare att lösa i utvecklingsländerna. Serbien kunde karakteriseras som ett outvecklat land eftersom landet stod inför allvarliga problem med avfallet på grund av det ineffektiva systemet. Deponeringen var tvungen att ersättas med andra mer hållbara, effektiva och moderna processer (Ilić & Nikolić, 2016). På grund av att länder hade olika statsförvaltningssystem så kunde även avfallshanteringen variera i praxis.
3.2 Deponier
Tot, Vujić, Srdević, Vujić och Russo (2016) skriver att det för Serbien och de flesta länderna i Sydöstra Europa var lämpligt att utveckla ett avfallshanteringssystem tillsammans med
17 utvecklingen av samhället och ekonomin för att kunna ansluta sig till EU. I dessa länder bortskaffades avfallet på deponier utan någon tidigare behandling och endast en liten del av avfallet som samlades in återanvändes. Avfallshanteringen och implementeringen av olika avfallsbehandlingsalternativ på regional nivå i dessa länder styrdes av olika faktorer såsom ekonomisk utveckling, infrastruktur, lagstiftning, administrativ och institutionell ram, teknik, miljömedvetenhet m.m. Dessa länder präglades av andra problem såsom hög arbetslöshet, låg inkomst, konkurrenskraftig ekonomi, korruption m.m. (Tot et al., 2016). Tot et al. (2016) skriver att den ökade mängden avfall, antagen lagstiftning inom avfallshantering, administrativa frågor, ekonomiska konsekvenser och social medvetenhet är viktiga drivkrafter för att uppnå ett hållbart avfallshanteringssystem. I sin studie undersöker dem vilken faktor som var mest relevant för att utveckla avfallsledningssystemet och vad anledningen var bakom den långsamma utvecklingen i Serbien och andra länder i södra Europa. De kommer fram till att den institutionella administrativa verksamheten hade störst inverkan på att utveckla avfallshanteringssystemet och att en förbättring av planeringssystemet krävdes (Tot et al., 2016). Mihajlović (2016) skriver att, för att Serbien skulle uppfylla målen för en hållbar avfallshantering, krävdes en utveckling av miljöskydd och infrastruktur. Dessa viktiga punkter skulle stödja utvecklingen av avfallshanteringssystemet dock menar Mihajlović (2016) att den största utmaningen var den ekonomiska faktorn. Att bygga infrastrukturen skulle leda till en upprättning av ett välfungerande system (Mihajlović, 2016).
Boškov, Josijevi, Joviči och Babi (2016) skriver att avfallshanteringen i Serbien var baserad på deponier och därav hade deponier bildats i landet. De skriver att gaser från deponier hade en stor miljöpåverkan som istället kunde användas för att producera energi. De fanns 51 deponier i Serbien och om man skulle investera i ca 14 kraftvärmeverk för energiproducering skulle kostnaden vara ca 12 000 000 euro, vilket var en kostsam investering. Användningen av gaser som energikällor skulle även minska metanutsläppen per år (Boškov et al., 2016).
Krčmar et al. (2018) skriver att de flesta deponierna i Serbien drevs utan kontroll och att det inte togs hänsyn till nationell och europeisk lagstiftning. Miljökonsekvensbedömning (MKB) var ett verktyg som användes för att bedöma potentiell och befintlig miljöpåverkan på deponier Krčmar et al. (2018). Efter att olika provtagningar utfördes på deponierna som visade att grundvattnet och marken var förorenad och utgjorde en stor miljörisk påpekade Krčmar et al. (2018) att provtagningar på deponier skulle göras oftare i Serbien och att en adekvat saneringsteknik skulle tillämpas. Med hjälp av MKB kunde en utvärdering göras för att hitta lösningar och minska negativa effekter (Krčmar et al., 2018). Jovanović (2019) beskriver
18 Serbiens situation i dagsläget och skriver att ett problem var att kommunerna inte gav exakta uppgifter om mängden avfall. Under år 2017 genererades ca 2,15 miljoner ton avfall men endast 1,80 miljoner ton hanterades av kommunen. Det mesta av avfallet gick till deponin och endast 3 % återvanns. EU:s mål var att återvinna 50 % av kommunalt avfall till år 2020 (Jovanović, 2019).
I Sverige hade utsläpp från deponier, framförallt utsläpp av metan, minskat från år 1990 med hjälp av nationella styrmedel. Sveriges och EU:s standarder hade blivit bättre då ny lagstiftning skärpte kraven (Nyström, 2018).
3.3 Problem och lösningar
Sundqvist och Palm (2010) skriver att klimatpåverkan kunde minskas genom att se uppkommande avfall som en resurs istället, vilket även var ett mål inom EU:s avfallshierarki. Stepanov (2018) skriver i sin undersökning att vårt moderna samhälle utsattes inför stora mängder avfall och att avfallet producerades som ett resultat av mänsklig aktivitet. Ohållbara produktion- och konsumtionsmönster, samt en ohållbar avfallshantering bidrog till ännu mer avfall och även förlusten av användbara resurser från avfallet som exempelvis energi. Alltså bidrog detta till negativa konsekvenser för miljön och människans hälsa (Stepanov, 2018). Stepanov (2018) undersökte olika modeller för styrning av avfallshantering och kommer fram till det mest effektiva sättet att hantera avfall på. Deras resultat kunde hjälpa beslutsfattare att välja mellan olika behandlingstekniker av kommunalt avfall. Slutligen skulle detta leda till en förbättring av den strategiska planeringsprocessen inom miljöskyddsområdet (Stepanov, 2018). Detta visar på att det fanns forskning som framförde olika avfallshanteringsmetoder som kunde tillämpas för att leda till ett bättre och mer hållbart avfallshanteringssystem.
Stanisavljević et al. (2015) uppmärksammar regioner till små kommuners viktiga roll i kapacitetavfallshanteringssystem. De nämnder att en utveckling och implementering av olika lösningar i små kommuner krävdes för att uppnå ett regionalt avfallshanteringssystem. De skriver att leverans av avfall till regionala avfallshanteringscentraler kunde leda till de mest prisvärda miljöfördelarna för de representativa kommunerna, dock var detta system dyrare att implementera (Stanisavljević et al., 2015).
Larsson, Sahlén, Mårtensson och Khanal (2010) jämför avfallshanteringen i Nepal och Sverige där dem kommer fram till att det fanns skillnader i avfallshanteringen mellan länderna. Städer
19 med högre befolkning och mer turism hade även mer kommunalt fast avfall. De kommer även fram till att städer i Nepal behövde ett mer strukturerat avfallshanteringssystem. Förutom strukturella problem så fanns det även problem i attityder och beteenden hos befolkningen. Kunskapsnivån och beteendeförändringar krävdes för att nå ett strukturerat avfallshanteringssystem (Larsson et al., 2010). En liknande undersökning gjordes av Milutinović, Stefanović, Kyoseva, Yordanova och Dombalov (2016) där dem jämförde avfallshanteringen i Niš, Serbien och Sofia, Bulgarien. De skriver att det fanns problem i miljöbedömningen, den ekonomiska lönsamhet och sociala acceptansen i avfallshanteringssystem. På grund av detta ansåg dem att det var viktigt att jämföra, samarbeta och utbyta erfarenheter inom områden med liknande egenskaper. De kommer fram till att det mest hållbara sättet var en mekanisk-biologisk behandling, dvs. återvinning, kompostering och bränsleproduktion. Med tanke på att detta sätt användes i Sofia kunde dessa resultat hjälpa beslutsfattande i Niš att välja ett hållbart avfallshanteringssystem (Milutinović et al., 2016). Ilić och Nikolić (2016) skriver att politiska prioriteringar ur utvecklingsperspektivet krävde lösningar för att Serbien skulle uppnå en hållbar avfallshantering. De kommer även fram till att det fanns hinder, kostnader och tidskrav för att etablera ett effektivt institutionellt system som kunde generera strategiska beslut och säkerställa tillräcklig kapacitet för utveckling och genomförande av infrastrukturprojektet (Ilić & Nikolić, 2016).
20
4. Ledningssystem
En organisationsstruktur spelar en viktig roll och därmed finns teorier som identifierar strukturen inom en organisation för att hantera problem (Business Jargons, u.å). Organizational theory handlar om att identifiera beteendet hos människor som interagerar med varandra för att utföra åtgärder som är gemensamma mål. Målet är att studera effekten av sociala relationer mellan individer i en organisation tillsammans med deras handlingar som helhet (Business Jargons, u.å). Organisationer identifierar de mönster och strukturer som de använder för att lösa problem och maximera effektivitet. Detta kan vara ett sätt för organisationer att veta vilket sätt som är det bästa för att driva en organisation (Keya, u.å). Med hjälp av teorin kan människors beteende i en organisation undersökas. I en organisation finns det ett flertal inblandade aktörer som påverkar en fråga lika mycket. Om inte alla utför arbetet på rätt sätt eller på samma sätt så kan det leda till att organisationsstrukturen blir ostabil och inte kan utvecklas.
Contingency theory är en beteendeteori som handlar om att det bästa sättet att organisera inte existerar (MeroSpark, 2016). Strukturerna i en organisation styrs av olika faktorer. Högsta ansvariga person väljer att organisera på ett sätt utifrån den externa miljön. Alltså beror organisationssystemet och ledningssystemet på omgivningens egenskaper (MeroSpark, 2016). Den externa miljön innehåller ett utbud av behov som kan påverka organisationen, men som organisationen inte direkt kan styra. Påverkan kan vara politisk, ekonomisk, ekologisk, samhällelig och teknologisk (Keya, u.å). Detta tyder på att ledningssystemen i olika länder kan bero på landets lokala förutsättningar och möjligheter, dvs. landets miljösituation. Alla länder har olika förutsättningar och möjligheter som därmed påverkar avfallshanteringen och kan leda till att resultaten i genomförandet och implementeringen av vissa mål varierar mellan länderna. Organizational theory undersöker faktorer som påverkar beteendet hos människor inom en organisation medan contingency theory undersöker faktorer utanför organisationen som har en påverkan.
Institutional theory handlar om att verksamheter påverkas av deras miljö och vad som gjorts tidigare, alltså bygger strukturen på regler, normer och rutiner (Raynard, Johnson & Greenwood, 2015). Teorin beskriver pressen för institutioner att bli mer likartade (Higher Ed Professor, 2017). Organisationer försöker anpassa sig till standarder för att främja organisationens legitimitet. Valen en institution gör speglar dess normer, värderingar och ideologier. Den institutionella miljön påverkar kraftigt utvecklingen av strukturer i en organisation (Higher Ed Professor, 2017). Detta tyder på att normer och rutiner spelar en viktig
21 roll i dagslägets organisationssystem. Förr såg organisationsstrukturen annorlunda ut och för vissa länder är det svårt att anpassa sig till nya system och förändringar. Detta kan leda till att många organisationer har samma strukturer som förr flera år seden.
Waste management theory handlar om kunskap om avfall och avfallshantering (Pongrácz, Phillips & Keiski, 2004). Teorin grundar sig i att förhindra att avfall skadar människors hälsa och miljön, för att främja en hållbar resursanvändning. En korrekt definition av avfall är avgörande för att bygga ett hållbart avfallshanteringssystem. Definitioner sedan lång tid tillbaka stämmer ibland inte överens med dagens lagstiftning och definition av avfall. När ett material definieras som avfall kommer det också behandlas som avfall och därför är det viktigt att implementera dem nya definitionerna av avfall i organisationernas strukturer för att uppnå ett hållbart avfallshanteringssystem (Pongrácz, Phillips & Keiski, 2004). Detta tyder på att definitionen av avfall kan variera mellan olika länder vilket kan skapa ett stort problem för att uppnå en hållbar avfallshantering. Målet är att förebygga avfallet så att det inte uppstår alls, dock kan variationen mellan definitionen av avfall leda till att det hanteras på olika sätt i olika länder.
Lindskog och Sundqvist (2011) skriver om vilka aktörer som är bäst utrustade att hantera och åtgärda miljöproblem. De ifrågasätter staten som ansvarig för att lösa miljöproblemen. Tidigare så har staten inrättat miljömyndigheter, skapat miljölagstiftning och utvecklat miljöutbildningar, men idag är det annorlunda (Lindskog & Sundqvist, 2011). Lindskog och Sundqvist (2011) menar att staten inte längre har lika stor makt som innan då det nu är fler aktörer som är inblandade. Det uppkommer olika politiska debatter där en ståndpunkt utgår ifrån bristande styrning och miljöpolitik. Många anser även att miljömyndigheter ställer onödiga krav som i sin tur hindrar utveckling. Den andra ståndpunkten utgår ifrån att staten och medborgare anser vikten av att minska sina utsläpp. Med politiska styrmedel och ny teknik ska vi göra det mer miljövänligt (Lindskog & Sundqvist, 2011).
Hornborg (2010) skriver om vi ”inte är villiga att omorganisera och omstrukturera vårt samhälle i grunden så kan det leda till att inga miljöavgifter kan bromsa konsumtionen och i längden även leda till förvärring av den ekonomiska krisen”. Hornborg (2010) menar att vi är i behov av omstrukturering för att lösa miljöproblemen, dock ifrågasätts tekniken och moderniseringen. Hornborg (2010) påpekar även att ett hierarkisystem existerar i vår värd då resurser inte fördelas som de ska. Målsättningen med hållbar utveckling ska inbegripa globala fördelningsproblem och miljö-och resurshållningsproblem. Miljöavgifter och ny teknik leder
22 till att man bromsar systemet och detta krokar med den övriga politiken som strävar efter tillväxt, ökad konsumtion och ökad sysselsättning. Hornborgs (2010) reflektioner stämmer inte överens med teorin ekologisk modernisering som handlar om att ekonomisk tillväxt och ny teknik är lösningen på överlevnadsfrågorna. Hornborg (2010) lyfter även fram en ekologisk teori om ojämnt byte som syftar till att förena världssystemen och globala fördelningsfrågor. Hanningan (2006), till skillnad från Hornborg (2010), beskriver ekologisk modernisering som en möjlighet att övervinna miljökrisen utan att påverka moderniseringstakten. Ekologisk modernisering har blivit en viktig punkt för ekonomiska och ekologiska förändringsförhållanden och även speciellt inom det politiska området (Hanningan, 2006). Medan Hornborg (2010) påstår att moderniseringen gör det omöjligt för oss att lösa miljöproblemen så anser Hanningan (2006) att miljöproblemen och moderniseringen var två olika områden som inte påverkar varandra. Detta kan även kopplas till Lindskog och Sundqvist (2011) som skriver att det finns två utgångspunkter. En utgångspunkt menar att miljöpolitiken och styrningen går åt fel riktning (Lindskog & Sundqvist, 2011), som även Hornborg (2010) påpekar då han anser att en omstrukturering krävs. Den andra utgångspunkten menar att moderniseringen kommer göra det mer miljövänligt (Lindskog & Sundqvist, 2011), som även Hanningan (2006) påpekar då han anser att miljöproblemen och moderniseringen är olika områden som inte påverkar varandra.
Med hjälp av organisationsteorierna kommer jag att kunna analysera kommunernas förvaltningssystem i dagsläget och genom att använda mig av Horborgs (2010), Hanningans (2006) och Lindskog och Sundqvist (2011) tankesätt kommer jag kunna analysera hur avfallshanteringen och moderniseringen hänger ihop i Sverige och Serbien och hur moderniseringen påverkar miljön.
23
5. Metod
5.1 Intervju 5.1.1 Urval
Urvalet av intervjupersoner var strategiskt (Bryman, 2011). Jag intervjuade en arbetare från respektive kommun. En utbildning krävdes då mitt val av informanter var en medarbetare i Malmö stad (Informant 1) och en högre förvaltningschef i Aleksinac kommun (Informant 2), med ansvar för avfallshanteringsfrågor. Mitt val baserades på att informanterna var kunniga inom området och kunde svara på frågor om kommunernas avfallshantering i dagsläget och om styrningen av avfallsplanerna från respektive kommun. Jag kontaktade Miljöförvaltningen i Malmö stad där Informant 1 frivilligt ville svara på frågor om avfallshanteringen i Malmö stad och kommunens avfallsplan. Jag fick kontakt med Informant 2 under min praktikperiod i Aleksinac kommun som ville svara på frågor om avfallshanteringen i dagsläget i Aleksinac kommun och kommunens avfallsplan. Båda informanterna var kunniga inom avfallsområdet och kunde svara på frågorna utförligt. Ålder och kön spelade ingen roll för min undersökning.
5.1.2. Intervjumetod och analysmetod
Jag använde mig av en kvalitativ metod, intervjuundersökning, i enlighet med Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014). Jag valde semistrukturerade intervjuer för att få svar på specifika frågor. Min första intervju var med en miljöinspektör på Miljöförvaltningen i Malmö stad. Intervjun var på svenska och varade i 40 minuter. Min andra intervju var med chefen på avdelningen för inspektionsfrågor i Aleksinac kommun. Intervjun var på serbiska och varade i 60 minuter. Jag utgick ifrån mina frågeställningar och formulerade frågor kring huvudämnet. Intervjuerna var semistrukturerade i enlighet med Bryman (2011), vilket innebar att jag hade en lista över specifika ämnen som skulle beröras. Frågorna jag ställde handlade om kommunernas miljöarbete gällande avfallshantering i dagsläget och kommunernas avfallsplaner.
Intervjufrågorna som ställdes handlade framförallt om avfallsplanen och situationen i dagsläget. Undersökningens syfte och frågeställning var utgångspunkten i utformningen av intervjufrågorna. Frågorna som ställdes var: ”Hur ser styrningen av avfallsplaneringen ut i kommunen, respektive regionalt och nationellt?”, ”Hur bestäms avfallsplanen och vem är utförare?”, ”Hur följs arbetet upp?”, ”Är lagstiftningen adekvat och till hjälp i arbetet?”, ”Hur har det gått hittills med genomförandet av avfallsplanen?”, ”Hur långt har det kommits? Har några mål redan uppfyllts?”, ”Har det uppstått något/några problem med genomförandet
24 av avfallsplanen?”, ”Tror ni att alla mål kommer uppfyllas till det angivna årtalet? Om nej, vilket/vilka mål och varför tror ni att detta/dessa inte kommer att uppfyllas?” och ”Finns det något som skulle kunna förbättras i kommunen för att en hållbar avfallshantering ska uppnås i framtiden?”. Därefter frågade jag även om informanterna hade något att tillägga. Intervjufrågorna översattes på serbiska vid intervjun med chefen på avdelningen för inspektionsfrågor i Aleksinac kommun.
När intervjuerna var genomförda började en genomgång av insamlade data. Intervjun med chefen på avdelningen för inspektionsfrågor i Aleksinac kommun översattes först till svensk text. Jag antecknade under intervjuernas gång och utgick sedan ifrån mina anteckningar för att transkribera mitt material. Efter att ha transkriberat mitt material valdes relevanta citat ut. Materialet kodades i enlighet med Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014). Materialet från den första intervjun, med Informant 1, i Malmö stad kopplades till Malmö stads avfallsplan för att se hur avfallsplanen följdes praktiskt och hur kommunens arbete såg ut. Materialet från den andra intervjun, med Informant 2, kopplades till Aleksinac kommuns lokala miljöplan och även den regionala avfallsplanen för att se hur avfallsplanen följdes praktiskt och hur kommunens arbete såg ut. Informanternas svar delades upp i olika kategorier som var styrning av avfallsplanen, genomförandet av avfallsplanen och förbättringar. Jag utgick från mina intervjufrågor vid kategorisering av materialet. Därefter kodades materialet genom att se vilka faktorer som hade en påverkan på avfallshanteringssystemet i respektive kommun.
Utgångspunkten för analysen av mitt material var att förstå hur avfallshanteringen såg ut i respektive kommun samt jämföra kommunerna. Det transkriberade materialet av informanternas svar delades föst upp i olika kategorier och kodades, därefter jämfördes och analyserades materialet. För att analysera mina intervjuer använde jag mig av olika teorier om organisation, ledning och styrning som exempelvis contigency theory, institutional theory, organizational theory och waste management theory. Jag använde mig även av Hornborg (2010), Hanningan (2006) och Lindskog och Sundqvist (2011) tankesätt om miljöpolitik och modernisering. Tidigare forskning om avfallshantering användes också i min analys för att jämföra vad andra forskare hade kommit fram till under åren och om det stämde överens med mitt resultat.
25 5.2 Erfarenheter
Jag använde mig även av egna erfarenheter som material föra att jämföra en svensk och serbisk kommun. Mina egna erfarenheter baserades på 5–8 veckors praktik i en svensk respektive serbisk kommun. Under 8 veckors tid utfördes praktik på en miljöförvaltning i en svensk kommun och under 5 veckors tid utfördes praktik på en miljöförvaltning i en serbisk kommun. Under praktikperioderna fick jag en större inblick i avfallshanteringssystemet i kommunerna. Genom att få tillgång till alla förvaltningsdokument och genom kommunikation med anställda i kommunerna fick jag en bredare och mer förståelig bild av situationen i dagsläget i respektive kommun. Egna erfarenheter gav en större bild av hela situationen då jag fick se hur miljöarbetet och avfallshanteringen såg ut i verkligheten inom kommunerna. Genom att se hur allting fungerade och genom kommunikation med människor som hade ansvar för avfallshantering fick jag en bättre uppfattning av verkligheten, som jag inte hade fått om jag enbart hade läst förvaltningsdokument och intervjuat arbetare från respektive kommun. Under praktiktiden fick jag även prata med arbetarna som förklarade mycket mer ingående och detaljerat om hur hela processen såg ut.
5.3 Validitet och reliabilitet
Jag undersökte undersökningarnas validitet och reliabilitet i enlighet med Bryman (2011). Intervjuundersökningen, som var en kvalitativ metod, kunde upprepas genom att intervjua personer som arbetade i en svensk respektive serbisk kommun, med ansvar för avfallshanteringsfrågor. Resultaten från intervjuerna bekräftade det som stod i avfallsplanerna men beskrev även mer utförligt hur avfallshanteringen och miljöarbetet i kommunen var. Avfallsplanerna kunde hittas via internet eller i respektive kommun och gällde under den angivna perioden. Reliabiliteten och validiteten var relativt hög då samma resultat hade fåtts fram om man undersökte samma dokument, dock kunde svaren från informanterna i respektive kommun variera. Situationen i kommunerna kunde även ändras efter en tid vilket betydde att annorlunda resultat kunde ha fåtts fram efter en tid. Mina informanter svarade utförligt utifrån deras perspektiv och svaren kunde skilja sig ifrån en intervju med andra informanter som arbetade i respektive kommun. Eftersom jag hade en grundförståelse efter praktikperioderna så ökade detta trovärdigheten i tolkning av analysen och därför var, även här, reliabiliteten och validiteten hög.
26
6. Empiri och analys
6.1 Intervju och analys Malmö stad och Aleksinac kommun 6.1.1 Styrning av avfallsplanen
Min första informant var miljöinspektören på Miljöförvaltningen i Malmö stad (Informant 1) och min andra informant var chefen på avdelningen för inspektionsfrågor i Aleksinac kommun (Informant 2). Informant 1 berättade hur situationerna såg ut i Malmö stad, Sverige, medan Informant 2 berättade hur det var i Aleksinac kommun, Serbien. Jag började ställa frågor om hur styrningen av avfallsplaneringen såg ut i kommunen, respektive regionalt och nationellt, hur avfallsplanen bestämdes och hur arbetet följdes upp. Informant 1 berättade att det fanns en nationell avfallsplan i Sverige som kommunerna skulle utgå ifrån vid styrning av avfallshantering inom kommunen. Varje kommun skulle enligt miljöbalken ha någon form av strategisk plan, en avfallsplan, med mål för framtida avfallshanteringen. I miljöbalken fanns riktlinjer för hur avfallshantering skulle ske på kommunal nivå. Precis som Andersson och Stage (2018) påpekade så gjorde svensk lagstiftning kommuner ansvariga för avfallshanteringen och därav spelade kommunerna en viktig roll för avfallshanteringsområdet i Sverige.
Informant 1 berättade att VASYD ledde arbetet tillsammans med Burlöv kommun och Malmö stad. De samlades varje år för att följa upp arbetet och utgick ifrån en så kallad handlingsplan där processen följdes. Vid dessa tillfällen gick dem igenom målen i avfallsplanen och kopplade målen till arbetet som gjordes i kommunen. Sedan konstaterades det hur arbetet i kommunen bidrog till att uppnå målen. Denna handlingsplan utvärderades och uppdaterades varje år. Lagstiftningen ansågs vara adekvat och till hjälp i arbetet.
Varje år uppdateras en handlingsplan där man går igenom målen som finns i avfallsplanen. Målen kopplas till arbetet som utförs i kommunen för att se hur arbetet i kommunen bidrar till att uppnå målen. Varje år utvärderas handlingsplanen. (Informant 1, 2019)
Informant 2 berättade att det, på nationell nivå i Serbien, hade fastställts en nationell strategi för avfallshantering och att det även fanns ett planerat regionalt system för avfallshantering på regional nivå för Aleksinac kommun som ännu inte hade börjat gälla. Enligt den nationella avfallsstrategin hade 27 regioner ansvaret för kommunal avfallshantering. Insamling av kommunalt avfall i Serbien utfördes av kommunala organisationer, som till största del baserades på insamling av blandat avfall. I dagsläget samlade Aleksinac kommun, med hjälp
27 av dem kommunala organisationerna, kommunalt avfall från hushåll som sedan transporterades till den kommunala icke-sanitära deponin. Såhär skulle Aleksinac kommun hantera avfall tills den regionala deponin utvecklades och tills den regionala avfallsplanen började gälla.
På en nationell nivå har en nationell strategi för avfallshantering fastställts och på regional nivå finns en planerad regional strategi för avfallshantering. Insamling av kommunalt avfall i Republiken Serbien utförs av kommunala organisationer och baseras på insamling av blandat avfall. Serb: (Na nacionalnom nivu definisana je nacionalna strategija upravljanja otpadom i predviđen je regionalni sistem prikupljanja otpadom. Prikupljanje komunalnog otpada u Republici Srbiji obavljaju opštinska komunalna preduzeća i uglavnom se zasnivaju na sakupljanju mešovitog otpada). (Informant 2, 2019)
Om Serbien ville bli medlem i EU så krävdes en harmonisering av EU:s lagstiftning. Om landet inte utvecklades och effektiviserade avfallshanteringssystemet kunde ingen förändring ske i framtiden. Precis som Ilić och Nikolić (2016) nämner så var avfallshanteringen en stor utmaning för Serbien. Deponeringen måste ersättas med andra mer hållbara, effektiva och moderna processer (Ilić & Nikolić, 2016).
Informant 2 berättade att den lokala miljöplanen med ett avfallshanteringssavsnitt antogs varje femte år och utförarna var dem kommunala organisationerna som hade hand om det kommunala avfallet och även miljöavdelningen i Aleksinac kommun. Under tiden miljöplanen gällde brukade kommunen, miljöavdelningen, följa upp arbetet och vilka mål som uppfylldes från avfallsplanen. Aleksinac kommun investerade även i resurser som exempelvis containers där kommunalt avfall sedan transporterades ifrån. De investerade även i speciella transportbilar som hanterade avfallet. Lagstiftningen ansågs vara adekvat och till hjälp i arbetet.
Den lokala miljöplanen för avfallshantering antas vart femte år av miljöavdelningen i kommunen och kommunens organisation som har hand om avfallshantering. Kommunen tillhandahåller resurser och tillgång till containers för att uppnå en utbyggnad av territoriet där avfallet samlas ifrån. Miljöavdelningen kontrollerar genomförandet av avfallsplanen. Serb: (Lokalni plan upravljanja otpadom se donosi na 5 godina u njegovoj izradi učestvuje preduzeće koje vrši uslugu iznošenja komunalnog otpada i služba zaštite životne sredine u opštini. Opština obezbeđuje sretstava za nabavku kontejnera za proširenje teritorije sa koje se iznosi komunalni otpad. Službe za zaštitu životne
