” 2014
Innehåll
» Förord ...3
» Avfallsmängder 2013 ...4
» Så fungerar svensk avfallshantering ...6
» Förebyggande av avfall ...8
» Insamling och transport ...9
» Farligt avfall ...12
» El-avfall och batterier ... 14
» Materialåtervinning ... 16
» Biologisk återvinning ...18
» Energiåtervinning ...23
» Deponering ...26
» Kunder, taxor och kostnader ...28
» Annat avfall än hushållsavfall ...30
» Avfallsagenda ... 31
» Ordlista ...32
» Om Avfall Sverige ...35
» Kansli ...35
Förord
Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioritets
ordning är:
» förebyggande av avfall
» återanvändning
» materialåtervinning
» annan återvinning, till exempel energiåter
vinning
» bortskaffande.
Ser vi längre tillbaka i tiden än de fem år som vi redovisar i tabellerna i Svensk Avfallshantering märks en tydlig förskjutning uppåt i avfallshierar
kin. Sedan 1994 har materialåtervinningen mer än fördubblats och den biologiska återvinningen har nästan fyrdubblats. Energiåtervinningen har ökat med 70 procent medan deponeringen mins
kat med 98 procent under samma period.
Allt fler kommuner i landet har infört insamling av källsorterat matavfall och där matavfallet samlas in separat går det till biologisk återvin
ning i stället för energiåtervinning. 2013 ökade mängden matavfall till biologisk återvinning med 16 procent jämfört med 2012. Det är framför allt rötning som ökar medan kompostering minskar.
Biologisk återvinning och materialåtervinning av hushållsavfall ökar alltså i Sverige, det är samma trend som i övriga Europa. Den stora skillnaden är dock att deponering av hushållsavfall nästan inte förekommer i Sverige. Endast 0,7 procent av det svenska hushållsavfallet deponeras jämfört med 34 procent i Europa som helhet.
Med Svensk Avfallshantering 2014 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, besluts
fattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer.
Malmö i juni 2014 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige
Avfallsmängder 2013
Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2013 till 4 447 880 ton. Det är en ökning med 1,1 procent jämfört med 2012. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 461,2 kg hushållsavfall 2013, att jämföra med 460,3 kg per person 2012.
33 procent av hushållsavfallet går till material
återvinning, som därmed ökade med 3,2 procent till 1 467 200 ton, 152,1 kg/person.
Biologisk återvinning ökade med 5,7 procent till 711 450 ton, 73,8 kg/person. 16 procent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning 2013. Mängden insamlat matavfall ökade med 16 procent till 370 070 ton. Allt mer matavfall behandlas genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanlägg
ningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 14 procent. Matavfall som rötas vid avloppsreningsverk uppgick till 79 320 ton. Det är en ökning med 34 procent eller 20 000 ton.
Energiåtervinningen minskade med 1,5 procent till 2 235 930 ton, 231,8 kg/person. 50,3 pro
cent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2013.
Deponering av hushållsavfall ökade med 2,1 procent till 33 300 ton jämfört med 2012, 3,5 kg/person. Deponering står för 0,7 procent av totala behandlingen.
Mängden kärl och säckavfall minskade med 0,2 procent till 2 208 000 ton, 229 kg/person.
Grovavfallet ökade med 3,1 procent till 1 780 000 ton, 185 kg/person.
Statistiken över hushållsavfall är hämtad från Avfall Sveriges system Avfall Web och från produ
centernas organisationer. Avfall Web är kommu
nernas verktyg för utveckling, benchmarking och statistik. Kommuner och behandlingsanläggning
ar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och mängder, det är dessa uppgifter som sedan bildar underlag för den nationella avfallsstatisti
ken för hushållsavfall.
ton
1994 2000 2005 2013
1975
Biologisk åter vinning Deponering Materialåter vinning Energiåter vinning
0 500 000 1 000 000 1 500 000 2 000 000
2 500 000 5 milj. ton
4 3 2 1
0
2009 2010 2011 2012 2013 Materialåtervinning
Biologisk återvinnning
Energiåtervinning Deponering
ÖVERSIKT 1975-2013 AVFALLSTRENDEN 2013
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2009–2013 (TON)
ton 2009 2010 2011 2012 2013
Materialåtervinning 1 604 400 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200
Biologisk återvinning 617 680 623 200 653 300 673 180 711 450
Energiåtervinning 2 173 000 2 123 680 2 235 720 2 270 650 2 235 930
Deponering 63 000 42 000 38 200 32 600 33 300
Totalt behandlad mängd 4 458 080 4 203 290 4 352 910 4 398 680 4 447 880
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2009–2013 (KG/PERSON)
kg/inv 2009 2010 2011 2012 2013
Materialåtervinning 171,8 150,2 150,3 148,8 152,1
Biologisk återvinning 66,1 66,2 68,9 70,4 73,8
Energiåtervinning 232,6 225,5 235,8 237,6 231,8
Deponering 6,7 4,5 4,0 3,4 3,5
Totalt behandlad mängd 477,3 446,4 459,0 460,3 461,2
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2009–2013 (%)
Andel, % 2009 2010 2011 2012 2013
Materialåtervinning 36,0 33,7 32,8 32,3 33,0
Biologisk återvinning 13,9 14,8 15,0 15,3 16,0
Energiåtervinning 48,7 50,5 51,4 51,6 50,3
Deponering 1,4 1,0 0,9 0,7 0,7
Totalt behandlad mängd 100 100 100 100 100
INSAMLAD MÄNGD KÄRL- OCH SÄCKAVFALL SAMT GROVAVFALL 2009–2013 (TON)
2009 2010 2011 2012 2013 Kärl och säckavfall 2 167 800 2 152 000 2 230 900 2 212 000 2 208 000
Grovavfall 1 498 400 1 518 000 1 638 000 1 727 000 1 780 000
(KG/PERSON) 2009–2013
2009 2010 2011 2012 2013
Kärl och säckavfall 232 229 235 231 229
Grovavfall 160 161 173 181 185
Källa: Avfall Web
Kärl och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall.
milj. ton 5 4 3 2 1 0
2009 2010 2011 2012 2013
Så fungerar svensk avfalls- hantering
Avfall ska hanteras så att största möjliga miljö
och samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla delta – kommuner, producenter, hushåll och verksamheter.
Kommunerna arbetar allt mer med att främja förebyggande och återanvändning av avfall.
Kommunernas ansvar
Kommunerna ansvarar för insamling av hushålls
avfall utanför producentansvaret. Att avfallet transporteras till en behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering, är också kommunernas ansvar. Förberedelse för återanvändning är också en del av uppdraget.
Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exempelvis restauranger, butiker, kon
tor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömäs
sigt riktigt sätt.
Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgär
der för att minska avfallets mängd och farlighet.
Producentansvar
Producenterna ansvarar för det avfall som omfat
tas av det lagreglerade producentansvaret som finns för:
» returpapper
» förpackningar
» elektriskt och elektroniskt avfall
» däck
» bilar
» batterier
» läkemedel.
Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder.
Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. De ska också följa kommu
nens regler för avfallshanteringen.
Annat avfall
Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhän
dertagandet av det avfall som inte är hushållsav
fall eller omfattas av producentsvar.
Behandlingsmetoder Avfall behandlas genom
» materialåtervinning
» biologisk återvinning
» energiåtervinning
» deponering.
Förberedelse för återanvändning är också ett återvinningsförfarande.
Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper.
Materialåtervinning minskar miljöpåverkan samtidigt som det sparar energi och råvaru
resurser.
Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till for
donsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsme
del som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar.
Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt. Det är ett effektivt och miljömässigt säkert
sätt att utvinna energi ur avfallet, det ger både fjärrvärme och el.
Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera bränn
bart eller organiskt avfall.
Organisationsformer
Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer:
» egen förvaltning
» kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner
» gemensam nämnd
» kommunalförbund.
Samverkan mellan kommuner är en naturlig verk
samhetsform för att nå största möjliga miljö och samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kom
petens som krävs. Kommuner kan även samver
ka kring enskilda frågor, till exempel vid gemen
samma upphandlingar.
I 71 procent av landets kommuner utförs insam
ling av kärl och säckavfallet huvudsakligen av privata utförare, 22 procent av kommunerna utför insamlingen i egen regi och övriga har en kombina
tion av privata utförare och egen regi.
Behandlingen av avfallet genomförs antingen i egen regi av kommunen/kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun, annat kommunbolag eller ett privat före
tag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utfö
randeformerna beror på behandlingsmetod.
FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP
UTFÖRARE AV INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL
Kommunal förvaltning 158 54%
Kommunalförbund 29 10%
Gemensam nämnd 9 3%
Kommunalt bolag 48 17%
Kommunalt bolag, flera ägare 46 16%
Privat utförare 71%
Enbart egen regi 22%
Kombination 7%
Antal kommuner
Förebyggande av avfall
Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslag
stiftningen. Avfallshierarkins prioritetsordning är:
» förebyggande av avfall
» återanvändning
» materialåtervinning, inklusive förberedelse för återanvändning
» annan återvinning, till exempel energiåtervinning
» bortskaffande.
Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl.
Varje EUland ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mäng
den farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbe
tet. Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan från 2013 valt att fokusera på fyra avfallsström
mar som har stor miljöpåverkan:
» textilier
» mat
» elektronik
» bygg och rivningsavfall.
Störst miljövinst att förebygga avfall Sverige är bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster nås genom att förebygga uppkomsten av avfall och öka återanvändningen. Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår.
För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom den långsiktiga visionen ”Det finns inget avfall”. Visionen innehåller två mål för 2020 dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och
tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering.
Verktyg för uppföljning
Det har hittills saknats verktyg för att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen och se att åtgärderna styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med flera aktörer, har därför tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen. Avfall Sverige kommer att fort
sätta arbetet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för kommunerna i deras arbete med att öka återanvändningen och förebygga avfall.1
Återbruk
Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar på sina återvinningscentraler med olika hjälporga
nisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. 43 procent av återvinningscentralerna har mottag
ning av material för återanvändning, typ kläder och möbler. För att underlätta kommunernas arbete med förebyggande och återanvändning har Avfall Sverige publicerat en guide som förklarar de juridiska förutsättningarna2.
Avfall Sverige är nationell samordnare för EUprojektet ”Europa minskar avfallet”, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfallet och mängden farliga ämnen i avfallet. Projektet startade 2009 och sträcker sig fram till 2015.
Med start 2015 kommer Avfall Sverige och lan
dets kommuner att bedriva en gemensam kampanj för förebyggande av avfall och återanvändning.
Avfallstrappans olika steg är vägledande för den svenska avfallshanteringen.
FÖREBYGGANDE
ÅTERANVÄNDNING
MATERIALÅTERVINNING
ENERGIÅTERVINNING
DEPONERING
© Avfall Sverige
1 U 2014:01 Avfallsindikatorer – vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering 2 Guide #9 Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning
Insamling och transport
Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens kärl och säckavfall kan samlas in som en blandad frak
tion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion.
För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck eller kärlstorlekar och med olika töm
ningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfal
let ofta varje vecka.
De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorterar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl.
Påsarna transporteras sedan av sopbilen till en optisk sorteringsanläggning där de sorteras auto
matiskt för rätt behandling.
I flera kommuner finns numera fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. För vil
lor är det vanligt att förpackningarna sorteras i två fyrfackskärl och hämtas med olika intervall.
Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matavfall, brännbart avfall, pappersförpackning
ar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka.
Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjärde eller var åttonde vecka.
Den traditionella baklastande sopbilen domi
nerar fortfarande insamlingsarbetet men ande
len flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas.
Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Dessutom används andra alternativa drivmedel, till exempel RME eller Biomax, och även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandling kan kommunerna även ställa krav
på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmil
jösynpunkt.
Moderna insamlingssystem
Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft och mycket arbetsskador. Idag har säckar ersatts med kärl eller andra typer av behållare.
Manuell hantering ersätts med ny teknik och automatiserade system som sopsug och under
jordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybyggda områden.
Fördelarna är bland annat att det inte krävs lika tung manuell hantering och att systemen är este
tiskt mer tilltalande. Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter men det uppstår fortfarande problem, som branschen kontinuerligt arbetar med att lösa.
Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösyn
punkt eftersom det är slutet och helt automatise
rat. Systemet minskar också behovet av trans
porter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt.
Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlings
containrar, som är placerade i en terminal.
Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon.
Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten, vakuumtekniken sätts igång och avfallet trans
porteras med hjälp av luft från de olika lagrings
tankarna till dockningspunkten och vidare in i bilen.
Underjordsbehållare är ett annat växande insamlingssystem. Genom att placera behållare
under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen under jord är relativt låg vil
ket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även under
jordsbehållare som töms med frontlastarfordon.
Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna.
Flytande avfall
Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fett
avskiljarslam och frityrfett är en del av kommu
nens avfallsansvar. De 212 kommuner som rap
porterat in data i Avfall Web har totalt 540 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,3 miljoner ton slam. 13 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten kör med konventionella slambilar.
150 kommuner har angivit att de hanterar 67 500 latrintömningar per år och totalt 1 690 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrin
tömning per år i vissa kommuner upp till nästan 11 000 tömningar i en kommun med många fri
tidshus.
Nya lösningar, som fosforfällor och
minireningsverk för reducering av fosfor i enskil
da anläggningar har installerats under senare år3. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp som orsakar övergödning. Filtermaterial från fos
forfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/behandling.4
Återvinningscentraler
På kommunernas bemannade återvinningscen
traler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, elavfall och farliga avfall. Grovavfall är hushålls
avfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämp
ligt att samla in i säck eller kärl.
Under 2013 lämnade hushållen in 1 780 000 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 185 kg/person.
Det finns cirka 630 återvinningscentraler i hela landet och sammantaget får de årligen cirka 25 miljoner besök. Mängden grovavfall och farligt avfall, som lämnas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Kommunerna har därför anpassat och moderniserat sina åter
vinningscentraler. Mindre återvinningscentraler har lagts ner och ersatts av nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare.
I våra grannländer har några stora städer infört små återvinningscentraler, så kallade miniåvc:er, i närheten av stadskärnorna. Där tar man emot elavfall och smått grovavfall bland annat. Försök med miniåvc:er pågår även i Sverige. Det finns också mobila återvinningscentraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även elavfall. Den mobi
la centralen besöker ett antal fasta insamlings
platser enligt en särskild turlista.
Många av landets återvinningscentraler har drab
bats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installeras därför elstängsel eller kameraövervakning, vilket redu
cerat inbrotten.
För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöks
statistik, har flera kommuner infört ett bomsys
tem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushål
len rätt till ett visst antal fria besök. Även småfö
retagare kan i flera kommuner mot avgift använ
da den service, som kommunerna ger via åter
vinningscentralerna.
Återvinningsstationer
Producenternas system med cirka 5 800 obe
mannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på sam
råd mellan producenter och kommuner. På åter
vinningsstationerna finns behållare för tidnings
papper och olika förpackningsmaterial.
Fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter är på väg att införas i allt fler kommuner.
3 U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp
4 U 2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial – ett hushållsavfall
FÖRDELNINGEN AV DRIVMEDEL
Diesel 70%
Naturgas 2%
Biogas 18%
RME/Tallolja 8%
Diagrammet visar fördelningen av olika drivmedel för sopbilar som ett genomsnitt av den procentuella fördelningen inom varje kommun. Det visar inte fördelningen utifrån totala mängder drivmedel som åtgått för insamling av kärl och säckavfall.
Diagrammet bygger på uppgifter som 100 kommuner har registrerat i Avfall Web.
Farligt avfall
2013 samlades 72 240 ton farligt avfall in från hushållen, en ökning med 9 procent jämfört med året innan. I mängden ingår även 44 000 ton impregnerat virke och 5 300 ton asbest.
Impregnerat virke har ökat med 19 procent och asbest har minskat med 9 procent jämfört med 2012.
Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mäng
der i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och lämnas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall kan innehålla ämnen som till exempel är giftiga, cancerframkallande, miljö eller brand
farliga.
Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Ansvaret regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhåll
ningsordningen.
Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De flesta kom
muner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter.
Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den offi
ciella svenska avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2012.
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för hushål
lens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Många kom
muner kan erbjuda fastighetsnära insamling av farligt avfall, ofta i kombination med flera andra insamlingssystem som farligt avfallbilar eller insamlingsskåp i butiker.
Behandlingsmetoder
Farligt avfall som lämnats till mottagnings eller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehand
las inför den fortsatta behandlingen.
Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandling
en oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återan
vändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen.
Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exempel för att ta hand om färgburkar och olje
filter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämpningsmedel och annat farligt kemikalie
avfall, förbränns i speciella ugnar vid höga tem
peraturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behand
ling eller genom jordtvätt bland annat.
Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd.
ton
-10 -13
-08 -04
-02
-00 -06
Insamlad mängd farligt avfall (exkl. asbest och impregnerat virke) 0
10 000 20 000 30 000 40 000
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke)
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) 50 000
70 000 60 000
INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2013
El-avfall och batterier
140 240 ton elavfall inom producentansvaret, exklusive batterier, samlades in 2013. Det är en liten minskning jämfört med 2012. I genomsnitt lämnades 14,5 kg elavfall per person in 2013.
Året innan samlades 14,7 kg in per person.
2013 samlades 2 600 ton bärbara batterier och 520 ton inbyggda batterier in, i genomsnitt 0,32 kg per invånare. Det innebär en minskning med 10 procent jämfört med 2012. 6 850 ton bilbatterier, i genomsnitt 0,71 kg per invånare, samlades in 2013. Det är en ökning med 6 pro
cent jämfört med året innan.
Insamlingssystem
Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige har kommuner och producenter samarbetat för att samla in elavfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenter
nas servicebolag ElKretsen samarbetar i syste
met Elretur. Kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av elavfall från hushåll och producenterna ansvarar för behand
lingen. ElKretsen har i sin tur samverkan med Elektronikåtervinning i Sverige, som också före
träder producenter.
Insamling av elavfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvin
ningscentraler, det finns cirka 630 runt om i lan
det. I omkring 80 procent av kommunerna finns tre eller flera insamlingssystem för elavfall där insamlingen är organiserad via kommunerna.
Den fastighetsnära insamlingen via kommuner eller entreprenörer omfattar sammantaget ca 1 200 000 hushåll. Insamling via butiker, inklusive elektronikbranschens egen insamling, sker på mer än 1 500 insamlingsställen.
Avfall Sverige och ElKretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor och smått elavfall. Ett 100tal sådana insam
lingsbehållare finns utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet.
Utvecklingen av teknik för olika återvinnings
metoder har underlättat insamlingen för konsu
menterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare.
Batteriproducenterna har ansvaret för insam
ling, behandling och återvinning av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genomföra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisa
tion ElKretsen insamlingen av bärbara batterier.
I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna.
Behandlingsmetoder
Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas – sorteras och demonteras – innan det behandlas.
Förbehandlingen sker hos certifierade anlägg
ningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning.
Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvinnas.
Plasthöljen förbränns i anläggningar för energiut
vinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnet koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter.
Datorer, mobiltelefoner och andra IT produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort inne
hålla guld och/eller silver.
Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksil
ver. Dessa produkter hanteras därför genom separering i en sluten process. Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduk
tion av ljuskällor. Glaset renas och återvinns.
Alla batterier ska samlas in och materialåter
vinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorte
ras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande.
INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2013 kg/invånare
-04
-03 -05 -06 -07 -08 -09 -10 -11 -12 -13 0
0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30 0,35 0,40
Inbyggda Bärbara Småbatterier
INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING
-03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 -10 -11 -12 -13 ton
0 50 000 100 000 150 000 200 000
Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret Källa: El-kretsen och Avfall Web
Material- återvinning
1 467 200 ton, 33 procent av hushållsavfallet, gick till materialåtervinning 2013. Det motsvarar 152,1 kg per person. Det är en ökning med 3,2 procent jämfört med 2012.
I den totala mängden ingår hushållens insam
lade förpackningar och returpapper, som lämnats till materialåtervinning. Dessa fraktioner uppgick till 720 580 ton, 74,7 kg per person.
Insamlingssystem
Flertalet producenter för förpackningar och tidning
ar har organiserat sina åtaganden för insamling och återvinning genom företaget Förpacknings
och tidningsinsamlingen – FTI. Ett mindre antal producenter organiseras genom företaget TMR.
Förpackningar och returpapper samlas huvud
sakligen in via producenternas obemannade återvinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscen
traler. I flera kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar.
På kommunernas bemannade återvinnings
centraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, elavfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till energi
återvinning, sten och jord blir till fyllnadsmassor etc. Numera finns även återvinningsmetoder för gips, planglas och plast som inte utgörs av för
packningar, så kallad kommunplast.
Materialåtervinning spelar en stor roll i ett håll
bart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt.
Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions eller konstruk
tionsmaterial. Materialåtervinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det leder också till att vi sparar energi.
Genom att till exempel använda ett ton återvun
net stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid.
Mer kan återvinnas
Omkring 60 procent av det som läggs i hushål
lens soppåse skulle kunna materialåtervinnas.
I hushåll utan utsortering av matavfall är siffran nästan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige5. Undersökningen har sam
manställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner. Villaägare är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara materi
al. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siff
ra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batte
rier och elavfall. Merparten utgörs av elavfall.
Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastig hetsnära insamling sorterar bäst. De läm
nar hälften så mycket förpackningar och retur
papper i soppåsen som andra hushåll.
5 U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl och säckavfall
INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2013
[ton] [kg/person]
Returpapper 332 780 34,5
Pappersförpackning 128 880 13,4 Metallförpackningar 16 530 1,7 Plastförpackningar 53 840 5,6 Glasförpackningar 188 550 19,5
Totalt 720 580 74,7
Källa: Avfall Web och Förpacknings och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och sk. fastighetsnära insamling.
INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2009-2013 (TON)
2009 2010 2011 2012 2013
Returpapper 420 000 386 000 383 500 358 070 332 780
Förpackningar av papp, metall, plast och glas 852 830 704 730 682 100 618 940 648 650
Elektronikavfall 117 770 117 100 122 530 116 440 115 780
Kylenheter 26 080 26 730 26 760 24 620 24 460
Bärbara batterier 1 720 2 750 3 200 3 460 3 120
Bilbatterier 5 280 7 000 6 780 6 450 6 850
Elavfall utanför producentansvaret 5 000 5 500 5 050 6 610 6 030
Oljehaltigt filter 1 800 1 800 1 820 1 690 1 740
Vattenbaserad färg 4 000 3 750 4 100 4 010 4 210
Metallskrot 169 920 159 050 164 730 153 000 153 030
Gips 18 090 17 520 22 410
Planglas 1 630 1 250 1 400
Plast, ej förpackningar 5 400 4 010 4 170
Wellpapp från åvc 36 320 43 420
Övrigt material till återvinning 69 860 99 150
Summa 1 604 400 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200
Källa: Avfall Web, Elkretsen och Förpacknings och tidningsinsamlingen (FTI)
I mängden förpackningar ingår även insamlat från verksamheter. Mycket av detta material är sk. jämförligt hushållsavfall.
Fr.o.m. 2011 samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och kommunplast (ej förpackningar).
Fr.o.m. 2012 ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral
ton
1995 2005 2013
1975
Materialåtervinning
Materialåtervinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för återvinning
0 1985 200 000 400 000 600 000 800 000 1 000 000 1 200 000 1 400 000 1 600 000 1 800 000 2 000 000
MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2013
Biologisk återvinning
2013 gick 711 450 ton hushållsavfall till biolo
gisk återvinning – rötning eller kompostering. Det är en ökning med 5,7 procent jämfört med 2012.
73,8 kg hushållsavfall per person behandlades genom biologisk återvinning 2013. Biologisk återvinning utgör nu 16 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall.
Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till 370 070 ton 2013. Matavfall till samrötningsanläggningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 14 procent. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar uppkommer cirka 81 kg matavfall per person och år i Sverige6.
Ökad insamling av källsorterat matavfall Insamling och behandling av källsorterat matav
fall ökade med 16 procent 2013 jämfört med 2012. 64 procent av landets kommuner samlar in källsorterat matavfall, visar en undersökning som Avfall Sverige genomfört. Ett tiotal av dessa har endast insamling från storkök och restau
ranger, resterande kommuner har system även för hushållen.
Undersökningen visar också att ytterligare ett 70tal kommuner har planer på att införa system för källsortering av matavfall.
Avfall Sverige har publicerat en rapport7 med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall. Rapporten visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till
dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kon
troll är viktigare för att lyckas än vilket insam
lingssystem man väljer. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden idag och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall.
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för källsorte
rat matavfall från villahushåll är två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall.
Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också och syste
met används nu i fler kommuner än tidigare.
Behandlingsmetoder
Rötning är den vanligaste metoden att behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvud
sakligen består av metan och koldioxid. Biogas är förnybar och kan efter uppgradering användas som fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Vid rötning bil
das även biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2013 producerades 939 800 ton biogödsel.
Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Kompost används främst som jordförbättringsmedel eller i jordblandningar.
6 Naturvårdsverkets rapport ”Matavfallsmängder i Sverige”
7 U 2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall
Certifierad återvinning
Anläggningar som producerar kompost eller bio
gödsel från utsorterat bioavfall, inklusive matav
fall från livsmedelsindustrin, kan kvalitetsmärka sin produkt genom Certifierad Återvinning.
Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbe
tat fram i samråd med lantbruks och livsmedels
branschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen och LRF Mjölk är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktnings
organet för detta certifieringssystem är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Cirka 90 procent av all biogödsel som produceras i sam
rötningsanläggningar och används inom jordbru
ket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande avfall till slutprodukt. Det finns även krav på hur processen genomförs.
Minimera metanutsläpp
Avfall Sverige har tagit initiativ till ett frivilligt åta
gande för att minimera metanutsläpp till luft från biogas och uppgraderingsanläggningar. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl även om de är låga när de kommer från biogasanläggningar. Ett 40tal biogas och uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till det frivilliga åtagandet.
BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2009–2013 (TON)1
2009 2010 2011 2012 2013
Rötning2 535 930 661 620 555 050 695 940 945 550
Kompostering 630 500 566 210 690 100 558 830 528 470
Total 1 166 430 1 227 830 1 245 150 1 254 770 1 474 190
RESURSHUSHÅLLNING 2009–2013 (TON)
2009 2010 2011 2012 2013
Biogödsel 498 720 582 750 594 310 725 970 939 800
ENERGIPRODUKTION 2009–2013 (MWH)
2009 2010 2011 2012 2013
Fordonsgas 262 600 264 680 321 600 353 180 511 470
El 0 0 60 0 0
Uppvärming 41 280 50 980 17 380 15 540 24 400
Fackling 13 560 12 450 10 390 25 640 31 760
Totalt (MWh) 317 440 328 110 349 430 394 360 567 630
Källa: Avfall Web
1) Dessa mängder avser de samrötningsanläggningar som behandlar hushållsavfall. De ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige.
2) Minskningen 2011 beror på att två anläggningar, som tidigare ingått i vår statistik, har utgått.
Det är anläggningar vid avloppsreningsverk och räknas in i statistik som Svenskt Vatten tar fram.
2010 2011 2012 2013
Matavfall till samrötningsanläggning 103 580 132 380 185 540 225 320
Matavfall till central kompostanläggning 101 720 77 520 73 370 63 030
Matavfall som rötas vid reningsverk 45 000 68 000 59 310 79 320
Matavfall som rötas vid gårdsanläggning 2 400
Matavfall som hemkomposteras 58 800 51 500 51 800 48 700
Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 314 100 323 900 303 160 292 680
Totalt 623 200 653 300 673 180 711 450
Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter.
Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m.
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 – 2013 BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2010–2013 (TON)
Ton 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000
0 1975 1985 1995 2005 2013
KOMPOSTERING 2013
Totalt (ton) varav hushållsavfall
Ale 1 300 620
Alingsås 3 400 1 000
Borlänge* 11 540 11 070
Eskilstuna 3 860 2 690
Eslöv 5 860 5 860
Fagersta 4 330 700
Filipstad 940 10
Gällivare 11 240 350
Gävle 14 680 14 680
Göteborg 21 520 3 620
Halmstad 6 270 6 270
Helsingborg 12 940 12 920
Huddinge 2 000 2 000
Hässleholm 14 060 8 670
Jönköping 9 140 9 140
Karlshamn 13 050 10 320
Karlskrona 6 000 6 000
Karlstad 32 920 2 770
Klippan 5 040 4 320
Kristinehamn 19 190 0
Kungsbacka 1 510 1 500
Landskrona 4 870 3 050
Ludvika 14 080 3 480
Luleå 12 850 9 850
Malmö* 38 140 28 590
Mariestad 2 450 800
Norrtälje 480 480
Sala 8 330 2 970
Simrishamn 8 980 4 010
Sunne 550 0
Söderhamn 7 240 1 530
Södertälje 2 960 2 950
Tranås 1 590 0
Trelleborg 5 630 3 840
Täby 24 700 10 310
Uppsala 15 990 12 800
Västerås 14 570 5 700
Ystad 3 730 2 620
Örebro 8 070 7 350
Östersund 7 140 6 420
Övriga anläggningar 145 330 145 330
Totalt 528 470 356 590
Källa: Avfall Web
Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hus
hållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall.
Anläggningarna i Kristinehamn, Sunne och Tranås är trots denna definition med
räknade.
* Certifierad anläggning enligt SPCR 152
RÖTNING 2013
Totalt (ton) varav hushållsavfall
Bjuv** 54 220 1 590
Borås** 36 080 21 910
Falkenberg** 88 260 17 330
Falköping 8 520 1 620
Helsingborg** 46 800 14 970
Huddinge 290 290
Jönköping** 18 820 15 720
Kalmar** 23 450 0
Karlshamn 3 260 3 260
Karlskoga 11 510 1 530
Katrineholm 53 440 0
Kristianstad** 97 280 23 630
Laholm** 61 210 10 500
Lidköping 75 040 0
Linköping** 94 200 37 700
Norrköping** 27 900 13 350
Skellefteå 8 120 6 320
Skövde** 67 820 0
Sävsjö** 58 220 0
Uppsala** 26 600 22 350
Vänersborg** 17 060 16 150
Västervik 3 690 110
Västerås** 21 180 16 990
Örebro 42 580 0
Totalt 945 550 225 320
Källa: Avfall Web
Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som tar emot hushållsav
fall. De flesta tar också emot annat avfall
Anläggningarna i Kalmar, Katrineholm, Lidköping, Skövde, Sävsjö och Örebro är trots denna definition medräknade.
Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida.
**) Certifierad anläggning enligt SPCR 120
Energi- återvinning
Under 2013 gick 2 235 930 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en minskning från 2012 med 1,5 procent. Utslaget på varje invåna
re i Sverige lämnades 231,8 kg hushållsavfall per person till energiåtervinning 2013.
Energiåtervinning utgör 50,3 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall.
Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärr
värmesystemen. 2013 utvanns totalt 15,6 TWh energi, fördelat på 13,8 TWh värme och 1,8 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi ur avfallet, cirka 3 MWh per ton8. Förutom hushållsavfall behandlades också 3 043 160 ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. Detta är inklude
rat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska upp
gifter avser främst anläggningar som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den tota
la energiåtervinningen av avfall i Sverige.
Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från ugnen utgör 15–20 viktprocent av den tillförda mängden avfall och rökgasreningsrester utgör 3–5 viktprocent. Slaggruset används huvud
sakligen som konstruktionsmaterial på deponier.
Efter stabilisering deponeras rökgasreningsres
terna eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor och täkter.
Utbyggnad och import
I Sverige finns 32 anläggningar, som förbränner hushållsavfall och utbyggnad pågår. Kapaciteten för energiåtervinning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall och vän
tas fortsätta öka under de kommande åren visar en studie från Avfall Sverige9.
301 500 ton hushållsavfall importerades till Sverige 2013, främst från Norge. Den totala importen av avfall till energiåtervinning var 831 400 ton*.
Svensk energiåtervinning bidrar till att Europa klättrar i avfallstrappan genom att avfallsström
mar styrs om från deponi till energiåtervinning.
Återvinningsmetod
Enligt EU:s ramdirektiv för avfall är avfallsför
bränning med effektiv energiutvinning att betrak
ta som återvinning10. Svenska anläggningar upp
fyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet.
Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod.
Utsläppsvärden från svenska förbränningsan
läggningar redovisas till myndigheterna enligt de krav som föreskrivs.
* Endast anläggningar som är medlemmar i Avfall Sverige bidrar till statistiken.
8 2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv
9 E2014:03 Kapacitetsutredning 2014. Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 10 E2013:08 Ökad materialåtervinning – Vad är energiåtervinningens roll?
Tillfört avfall (ton) Energiutvinning (MWh)
Kommun Anläggning varav hushållsavfall
Totalt från Sverige Värme El
Avesta Källhagsverket 59 120 30 420 178 910 0
Boden Bodens Värmeverk 95 600 46 440 240 380 24 230
Bollnäs Säverstaverket 56 380 51 530 116 320 28 440
Borlänge Fjärrvärmeverket, Bäckelund 67 890 24 210 165 020 33 650
Borås Ryaverket 117 180 24 570 250 700 52 500
Eda Åmotsfors Energi 70 080 10 690 155 000 20 000
Eksjö Eksjö Energi AB 48 330 19 520 89 600 14 730
Finspång FTV Värmeverket 24 190 21 640 66 930 0
Göteborg Sävenäs avfallskraftvärmeverk 517 770 229 490 1 439 470 264 890 Halmstad Kristineheds avfallsvärmeverk 179 660 68 660 635 430 58 970 Helsingborg Öresundskraft Filbornaverket 159 920 46 220 390 660 77 700
Hässleholm Beleverket i Hässleholm 49 350 33 740 110 560 9 350
Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik 159 170 34 520 390 730 105 480
Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk 90 370 36 100 353 940 26 330
Karlstad Avfallsvärmeverket på Heden 49 260 40 300 145 960 0
Kil Kils Avfallsförbränningsanläggning 14 500 0 42 100 0
Kiruna Kiruna Värmeverk 72 440 10 970 164 290 24 860
Kumla SAKAB Förbränning 152 740 13 130 259 410 59 050
Köping Norsa avfallsförbränningsanläggning 23 660 17 780 67 450 0
Lidköping PC Filen 119 720 43 200 322 290 24 820
Linköping Gärstadverket 429 750 189 180 1 060 490 116 170
Ljungby Ljungby Energi AB 54 330 47 990 127 430 14 460
Malmö Sysav förbränningsanläggning 571 870 221 490 1 397 950 257 190
Mora Avfallsförbränningen Mora 20 350 15 720 56 270 0
Norrköping E.ON Händelöverket 398 000 100 000 964 000 161 000
Skövde Värmekällan 59 910 30 320 179 070 9 760
Stockholm Högdalenverket 749 820 454 170 2 211 680 177 410
Sundsvall Korsta kraftvärmeverk 185 200 87 290 450 580 48 570
Uddevalla Lillesjö Avfallskraftvärmeverk 112 950 50 700 199 010 64 330
Umeå Dåva kraftvärmeverk 149 460 59 320 333 610 75 260
Uppsala Vattenfall AB Värme Uppsala 372 510 162 620 1 076 790 37 260
Västervik Stegeholmsverket 47 610 14 000 120 910 500
Summa 5 279 090 2 235 930 13 762 940 1 786 910
Källa: Avfall Web
Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall.
Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad.
Mängden hushållsavfall innefattar enbart hushållsavfall från Sverige I totala mängden avfall ingår även importerat avfall.
I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt ca 240 GWh
ENERGIUTVINNING 2009–2013
2009 2010 2011 2012 2013 Förbränning (ton)
Hushållsavfall 2 173 000 2 123 680 2 235 720 2 270 650 2 235 930
Annat avfall 2 322 120 2 704 370 2 671 760 2 771 370 3 043 160
Summa 4 495 120 4 828 050 4 907 480 5 042 020 5 279 090
Produktion (MWh)
Värme 11 502 820 11 752 870 12 798 018 13 031 240 13 762 940
El 1 637 360 1 696 400 1 872 204 1 703 350 1 786 910
Summa 13 140 180 13 449 270 14 670 222 14 734 590 15 549 850
Slagg, bottenaska (ton) 736 020 850 200 879 640 850 120 902 760
RGR, flygaska (ton) 216 660 239 050 256 880 226 840 241 600
-92 -97 -02 -09 -13
ton
1 000 000 2 000 000 3 000 000 4 000 000 5 000 000 6 000 000
Total mängd avfall till energiåter vinning Varav hushållsavfall
2 000 000 6 000 000 10 000 000 14 000 000 18 000 000
-92 -97 -02 -09 -13
MWh
Total energiproduktion (el och värme) Varav värme
AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1992–2013 ENERGIUTVINNING UR AVFALL 1992–2013
Källa: Avfall Web
Deponering
2013 deponerades 33 300 ton hushållsavfall.
Det är en ökning med 700 ton, 2,1 procent, jäm
fört med 2012. Utslaget per invånare är det 3,5 kg. 0,7 procent av hushållsavfallet deponerades 2013. Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt 1 391 900 ton år 2013, en minskning med
163 400 ton jämfört med året innan. På enskilda anläggningar kan dock den totala mängden deponerat avfall variera kraftigt från år till år beroende på ett varierande behov av att depone
ra förorenade massor.
Under 2013 deponerades hushållsavfall på 47 anläggningar.
Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel kakel, porslin, keramik och fönsterglas.
På en modern avfallsanläggning är depone
ringen endast en liten del av verksamheten.
Utsortering av material för bearbetning, för trans
port till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanlägg
ningar. De utnyttjas också som mellanlager för avfallsbränslen och för avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas.
På anläggningarna behandlas ofta även biolo
giskt nedbrytbart avfall och förorenade massor.
Avslutade deponier ska sluttäckas. Tillsammans utgör dessa deponier en yta av uppskattningsvis 25 km2, och den uppskattade totala kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäckningsändamål är cirka 68 miljoner ton.
Idag utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och förorenade jordar i de olika skikten i sluttäck
ningarna. Huvuddelen av de deponier som avslu
tades som en följd av strängare bestämmelserna för deponering, som infördes 2008, kommer att sluttäckas fram till år 2030.
Gas och lakvatten samlas in
Under 2013 samlades totalt cirka 245 GWh deponigas in vid 58 avfallsanläggningar, varav 194 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen bestod av 12 G Wh i form av el och resten som värme. Gas motsvarande 51 GWh facklades bort.
Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. På 43 av anläggningarna med gasutvinning deponeras fortfarande avfall. Gas och lakvatten samlas fortfarande in även från avslutade deponier.
Under 2013 hanterades drygt 7,1 miljoner kubikmeter lakvatten på 99 avfallsanläggningar.
Endast 60 av dessa anläggningar deponerar fort
farande avfall. Utspädning genom inläckage av grundvatten och dagvatten kan dessutom varie
ra kraftigt mellan olika anläggningar.
Mindre än hälften av anläggningarna uppger att lakvatten avleds till kommunala reningsverk efter varierande grad av lokal behandling. Övriga anläggningar uppger att lakvattnet hanteras lokalt innan det släpps till recipient.
Energiutvinning på deponier (MWh) 2009 2010 2011 2012 2013
Nyttiggjord energi 294 240 262 200 237 400 205 900 193 800
varav elenergi* 17 400 20 400 16 000 10 500 12 600
Fackling 43 600 36 600 32 200 49 300 50 800
2009 2010 2011 2012 2013
Deponerad mängd 1 030 000 1 271 000 1 515 500 1 555 300 1 391 900
varav hushållsavfall 63 000 42 000 38 200 32 600 33 300
* Övrig energi blir värme Källa: Avfall Web
Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över anläggningar som tog emot hushållsavfall. Idag har många av dessa anläggningar upphört med att ta emot hushållsavfall.
Det finns en osäkerhet i värden för hushållsavfall då det inte alltid är möjligt att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall.
DEPONERADE MÄNGDER 2009–2013 (TON)
ENERGIUTVINNING PÅ DEPONIER 2009–2013 (MWH)
-09 -11 -13 -07
-95 -97 -99 -01 -03 -05 0
1 000 000 2 000 000 3 000 000 4 000 000 5 000 000 6 000 000 7 000 000 8 000 000 ton
Deponerad mängd avfall varav hushållsavfall DEPONERADE MÄNGDER 1994 – 2013
Kunder, taxor och kostnader
Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och producenterna. Kommunens kostnader tas ut via en avfallsavgift, som kommunfullmäktige fast
ställer. Producenternas kostnader tas ut som en avgift på produkten. Producenterna beslutar själ
va hur stor avgiften ska vara.
Avfallsavgiften täcker som regel kommunens hela kostnad för avfallshanteringen, men under
skott får skattefinansieras. I kostnaderna ingår att administrera verksamheten genom avfallspla
nering, kundservice, fakturering och information.
Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för ser
vice vid återvinningscentraler, som mottagning av grovavfall och hushållens farliga avfall till exempel. Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämt
nings och behandlingsavgift.
Enligt kommunallagens självkostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre avfallsavgifter än motsvarande de kostnader de har för avfalls
hanteringen.
Genomsnittlig avgift
Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt 2 032 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgif
ter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall Web. Lägenhetshushåll betalar i genomsnitt 1 303 kronor och för fritidshus är den genom
snittliga avgiften 1 165 kronor per år.
Många kommuner, som infört frivillig insamling av matavfall, använder taxan som styrmedel. Det kan ske genom att de som väljer matavfallsabon
nemang får betala en lägre avgift än de som väl
jer att lämna blandat avfall.
För att styra över mer avfall till återvinning har flera kommuner infört en viktbaserad avgift där man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall som hämtas. 29 kommuner hade infört viktbase
rad taxa 2013. Hämtningsfordonet är då försett
med en vågfunktion och utrustning för att identi
fiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostna
den blir vid viktbaserad avgift beror på hur myck
et avfall som lämnas. Avgiften varierar mellan 1,40–3,93 kr/kg brännbart kärl och säckavfall och 02,55 kr för matavfallskärlet, kombinerat med olika former av kärlavgifter och fast grundavgift. En del kommuner som har matav
fallsinsamling har lägre viktavgifter för kärlet för matavfall, i vissa kommuner är det gratis.
I genomsnitt är kostnaden för kommunernas avfallshantering 733 kronor per person och år, exklusive moms. Kommunens kostnader för insamling av kärl och säckavfall är i genomsnitt 240 kr per person och år. I denna kostnad ingår inte behandlingen av avfallet. I grundkostnaden, som uppgår till 313 kr per person och år, ingår bland annat drift av återvinningscentraler, hante
ring av hushållens farliga avfall, planering, infor
mation och administration.
Det finns en mängd olika styrmedel för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det kan vara information eller administrativa och ekonomiska styrmedel. Till de administrativa styrmedlen hör regleringar och förbud, exempel
vis gränsvärden för utsläpp och förbud att depo
nera organiskt avfall.
Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot – exempelvis skattelättnader och subventioner–
eller piska som exempelvis skatter och avgifter.
En grundprincip är att förorenaren ska betala.
Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska deponeringen.
Skatten var då 250 kronor per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 juli 2006 är deponiskatten 435 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som är skattskyldig.
350 300 250 200 150 100 50 0
2010 2011 2012 2013
Grundkostnader som ser vice och administration Insamling av kärl- och säckavfall Behandling, inkl fjärr transpor t Övriga kostnader
850 800 750 700 650 600 550 500 450 400
2010 2011 2012 2013
Rötning matavfall Kompostering matavfall Energiåter vinning Deponering Kommunerna betalar ofta en avgift för att få
avfallet behandlat. Variationerna i behandlings
avgifter kan vara stora. Avgiften för energiåter
vinning, deponering och kompostering har mins
kat något jämfört med 2012. Avgiften för rötning är oförändrat.
Nöjda kunder
I Avfall Web kan kommunerna även mata in resultat från sina kundnöjdhetsundersökningar.
Undersökningarna visar att
» 81 procent av kunderna är nöjda eller mycket nöjda med avfallshantering i villa
» 77 procent är nöjda eller mycket nöjda med avfallshanteringen i lägenhet
» 76 procent är nöjda eller mycket nöjda med avfallshanteringen i fritidshus
» 86 procent är nöjda eller mycket nöjda med hämtning av kärl och säckavfall
» 84 procent är nöjda eller mycket nöjda med besöket vid återvinningscentral
» 73 procent är nöjda eller mycket nöjda med tillgängligheten till återvinningscentral
» 74 procent är nöjda eller mycket nöjda med återvinningsstationerna
» 76 procent anger att de lämnar in väldigt mycket eller allt farligt avfall till insamlingssys
temet
» 78 procent anger att de lämnar in väldigt mycket eller allt elavfall till insamlingssyste
met.
kr/ton Rötning Kompostering Energi- Deponering
matavfall matavfall återvinning
Genomsnitt 515 650 485 800
Intervall 380710 550780 370660 5001160
Behandlingsavgiften avser medianvärde i Avfall web. Intervallet visar normalfördelningen av behandlings- avgifterna.
KOSTNADER FÖR AVFALLSHANTERINGEN PER PERSON KR EXKL MOMS
BEHANDLINGSAVGIFTER FÖR HUSHÅLLSAVFALL KR EXKL MOMS 2013
BEHANDLINGSAVGIFTER EXKL MOMS 2010–2013
Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från drygt en tredjedel av Sveriges kommuner.
Källa: Avfall Web
Annat avfall än hushållsavfall
Industrier ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall och har i vissa fall egna deponier och möjligheter att utnyttja energin ur avfallet i egna anläggningar.
Avfall som uppkommer vid nybyggnad, renove
ring, ombyggnad eller rivning av byggnad eller som uppstår vid större anläggningsarbete i en trädgård ingår inte i kommunens ansvar att samla in eller omhänderta. Avfall från mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden räknas dock som hushållsavfall. En del bygg och rivningsavfall klassas som farligt avfall, till exem
pel asbest och impregnerat virke, och måste hanteras som sådant.
Samlade uppgifter om annat avfall än hushållsavfall finns i den officiella statistik, som Sverige rapporte
rar till EU via Naturvårdsverket. Enligt EU:s avfalls
statistikförordning ska medlemsländerna rapportera sin statistik vartannat år. Den senaste statistiken avser avfallsmängden 2012. Då uppkom 156 Mton avfall i Sverige varav 4,3 Mton från hushåll. 129 Mton uppkom i gruvnäringen. Fördelningen mellan övriga sektorer syns i diagrammet nedan.
I hela EU uppkommer cirka 2 miljarder ton avfall varje år.
Vattenförsörjning, avlopp, etc.
Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske Partihandel med avfall Livsmedel, dryckesvaror och tobak
Stål och metall Övriga industrisektorer Massa och papper El Gas Värme o Kyla Tjänstesektor Avfallshantering; återvinning
Hushåll Byggverksamhet
0 1 2 3 4 5 6 7
8 Miljoner ton
Farligt avfall Ickefarligt avfall
Källa: Avfall i Sverige 2012, Naturvårdsverket
Avfall i Sverige 2012 exkl. gruvavfall
