Examensarbete i Kriminologi Malmö högskola 165-180 hp Hälsa & Samhälle
INGEN RÖK UTAN ELD
EN KARTLÄGGNING AV SVENSKA
MORDBRÄNNARE UR ETT GEOGRAFISKT
PROFILERINGSPERSPEKTIV
JOHANNA MINIC
MATHILDA NILSSON
INGEN RÖK UTAN ELD
EN KARTLÄGGNING AV SVENSKA
MORDBRÄNNARE UR ETT GEOGRAFISKT
PROFILERINGSPERSPEKTIV
JOHANNA MINIC
MATHILDA NILSSON
Minic, J. & Nilsson, M. Ingen rök utan eld- En kartläggning av svenska mordbrännare ur ett geografiskt profileringsperspektiv. Examensarbete i
kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och
samhälle, institutionen för kriminologi, 2013.
SAMMANFATTNING
Syftet med denna uppsats är att utifrån ett uppdrag från Christina Innala vid Örebropolisen undersöka huruvida det går att utläsa beteendemönster hos svenska mordbrännare som kan ligga till grund för vidare geografiska analyser. I
uppsatsen kommer vi att se närmre på mordbrännare och geografisk profilering utifrån svenska förhållanden. Materialet som ligger till grund för uppsatsen består av domslut gällande mordbränder och dessa analyseras och kategoriseras. De domslut som i materialet har omfattat seriemordbrännare har analyserats utifrån geografisk profilering med hjälp av mjukvaran GeoProfile. Detta för att undersöka hur brottplatser förhåller sig till fasta punkter för svenska seriemordbrännare. Sammanfattningsvis kan man utifrån vårt material identifiera sex stycken kategorier av mordbrännare. Dessa kategorier stämmer överrens med tidigare forskning. Utifrån våra geografiska profileringar kan man dra slutsatsen att seriemordbrännare tenderar att anlägga sina bränder i anslutning till en eller flera fasta punkter. Den svenska mordbrännaren är alltså inte en irrationell individ som slumpmässigt och oberäkneligt anlägger bränder. Bränderna tenderar ofta att uppstå inom en gärningsmans rutinaktivitetsområde, det vill säga att
gärningsmannen vanligtvis begår brott i områden som denne känner till.
Nyckelord: Fasta punkter, geografisk profilering, GeoProfile, mordbrand,
NO SMOKE WITHOUT A FIRE
A STUDY OF SWEDISH ARSONISTS FROM A
GEOGRAPHIC PROFILING PERSPECTIVE
JOHANNA MINIC
MATHILDA NILSSON
Minic, J, & Nilsson, M. No smoke without a fire- A study of Swedish arsonists from a geographic profiling perspective. Degree project in criminology 15
högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of
criminology, 2013.
ABSTRACT
As an a assignment from Christina Innala at the police in Örebro, this paper aims to investigate whether it is possible to discern behavioral patterns of Swedish arsonists as a point of departure for further spatial analysis. In this paper
geographic profiling based on Swedish conditions will be studied. The material that is the basis for the essay consists of judicial decisions regarding arson and these will be analyzed and categorized. The judicial decisions that in the material has included serial arsonists has been analyzed based on geographic profiling using the software GeoProfile. We want to examine wheatear crime scenes are related to anchor-points for Swedish serial arsonists.
In summary, based on our material we were able to identify six categories of arsonists. These categories match those of previous research. Based on our geographic profiling it can be concluded that the serial arsonists tend to set their fires in connection with one or more anchor-points. The Swedish arsonist is not an irrational individual that randomly and unpredictably set fires. Fires tend to occur within a criminals routine activity area, in other words the offender usually commits the offense in areas that is known for him/her.
Keywords: Anchor-points, arson, arsonists, geographic profiling, GeoProfile,
FÖRORD
Idén till uppsatsen kom till efter en föreläsning angående geografisk profilering av Christina Innala hösten 2012. Därefter kontaktade vi Christina som gav oss
uppdraget att undersöka svenska mordbrännare ur ett geografiskt profileringsperspektiv.
Vi skulle vilja rikta ett stort tack till Christina Innala som under tidens gång varit en stor hjälp och som gett oss goda och användbara råd längs med vägen. Wesley English är en person som har varit till stor hjälp då vi tack vare honom har kunnat genomföra våra geografiska profileringar. Vi vill även tacka vår fantastiska
handledare Manne Gerell som gång på gång fått läsa våra oändliga utkast. Han har även tagit sig tid att hjälpa oss i att göra vår uppsats bättre, utan honom hade vi inte kunnat göra ett så bra jobb.
Slutligen vill vi tacka våra familjer och vänner som har stått ut med oss under våra svagaste ögonblick och som hjälpt oss att finna motivation att fortsätta. Tack!
Johanna Minic & Mathilda Nilsson Malmö, maj 2013.
INNEHÅLL
Abstract ... 3 Förord ... 4 1. Inledning ... 7 1.1 Syfte ... 8 1.2 Frågeställningar ... 8 1.3 Disposition ... 8 2. Bakgrund ... 8 2.1 Brandstatistik i Sverige ... 93. Vad säger lagen? ... 10
4. Teoretiska utgångspunkter & andra förklaringsmodeller ... 11
4.1 Rationella val-teorin ... 11
4.2 Rutinaktivitetsteorin ... 12
4.3 Geografisk profilering ... 12
4.3.1 Beteendegeografi ... 13
4.3.2 Criminal Geographic Targeting ... 14
4.3.3 Mjukvaran Geoprofile: Utveckling och etablering ... 16
4.3.4 Grundläggande tester inom geografisk profilering ... 16
4.4 Mordbrännare ... 17
4.4.1 Pyromani ... 18
5. Tidigare forskning ... 19
5.1 Den typiska seriemordbrännaren ... 19
5.2 Bränder anlagda av flera gärningsmän ... 21
5.2.1 Medbrottslighet ... 21
5.2.2 Positioner under förberedelse & planering av anlagd brand ... 21
5.2.3 Positioner under utförandet av anlagd brand ... 22
6. Material & metod ... 22
6.1 Litteratursökning ... 23
6.2 Metod: Textanalys ... 23
6.2.1 Urval ... 25
6.2.2 Tematisering och kategorisering ... 25
6.2.3 Matris ... 25
6.3 Metod: Geografisk profilering ... 26
6.3.1 GeoProfile: En förklaring av tillvägagångsättet ... 26
6.4 Begränsningar ... 27
6.5 Etik ... 27
7. Resultat ... 28
7.1.1 Kategorisering ... 34
7.2 Resultat: Geografisk profilering ... 35
7.2.1 Domslut B1701-08 ... 36 7.2.2 Domslut B2623-09 ... 37 7.2.3 Domslut B4486-09 ... 38 7.2.4 Domslut B4823-10 ... 39 8. Diskussion ... 40 8.1 Metoddiskussion ... 40 8.2 Resultatdiskussion ... 41 9. Slutsats ... 44 Referenser ... 45
Bilaga 1: Criminal geographic targeting ... 48
Bilaga 2: Kodbok ... 49
Bilaga 3: Matris ... 51
1. INLEDNING
År 2011 dömdes Ulf Borgström eller ”gryningspyromanen”, som han kallats i medierna, till 8 års fängelse för bland annat mordbrand. I över tio års tid hade han undkommit polisen och misstänktes för att ligga bakom mellan 80 -100 bränder runt om i landet. Utredningen kring gryningspyromanen beskrivs som svensk kriminalhistorias största och mest kostsamma (Klint, 2012). Majoriteten av bränderna inträffade i Skåne och då framförallt på Österlen. Bränderna kunde i perioder inträffa med mycket kort mellanrum och många Österlenbor vande sig till slut vid tanken att vakna till ännu en brand (Holender & Jacobsson, 2011). Mellan åren 2000- 2011 brann det på väldigt många platser i Skåne och i
Småland. Allt från kulturbyggnader som Emil i Lönnebergas snickarbod, Astrid Lindgrens barndomshem till bostadshus i centrala Ystad totalförstördes i anlagda bränder. Polisen misstänkte mycket tidigt utifrån bland annat vittnesuppgifter, spaningar och dylikt, att det var en och samma person, det vill säga Ulf Borgström, som anlade bränderna. Även Ulf Borgström själv uttalade sig ett flertal gånger på ett sådant sätt vilket man skulle kunna tolka som att han tog på sig ansvaret för bränderna. Problemet var att polisen inte kunde gripa Borgström då alla bevis, gång på gång brann upp (Klint, 2012). Även om polisen länge misstänkt Borgström och att mycket pekade på att det var han som anlagt bränderna hade han bara blivit dömd för mordbrand en gång innan. Det var år 2005 som Borgström dömdes för mordbrand efter att ha försökt tända eld på en knivfabrik i Dalarna (Holender & Jacobsson, 2012; Klint, 2012). År 2011
lyckades polisen efter ett intensivt spaningsarbete gripa Borgström på bar gärning. Bränderna som Borgström misstänks för, uppskattas ha kostat samhället omkring en miljard kronor (Lindelöw et.al. 2011).
Ulf Borgström hade i stort sett varit kriminell hela sitt vuxna liv. Barndomen kantades av svåra familjeförhållanden, droger och våld. Han har blivit dömd för ett 30-tal brott (exklusive de två mordbrands-domarna). Under 90-talet gick han under namnet ”telesabotören” då han ägnade sig åt komplicerade telebedrägeri. Det var dock inte förrän år 2000 som Borgström efter ett avtjänat fängelsestraff började elda. Motiven sägs vara att Ulf under hela sitt liv byggt upp ett hat gentemot samhället och att han efter frisläppandet år 2000 fått nog och beslutat sig för att hämnas. Han ansåg att samhället tagit ifrån honom allt som han höll kärt (Klint, 2012). Sagt och gjort, de följande tio åren misstänks Borgström ha bränt ner en rad oersättliga kulturbyggnader som många människor i Sverige har någon relation till. Det tog polisen tio långa år och en intensiv och kostsam jakt innan man år 2011 äntligen kunde gripa Borgström och säkra bevis som höll i rätten. Ulf Borgström dömdes till 8 års fängelse för bland annat mordbrand (Holender & Jacobsson, 2011). Frågorna som väcktes var många, hur ska man i framtiden undvika att mordbrännare kommer undan? Vart börjar man leta? Hur ska polisen bära sig åt för att hitta de skyldiga?
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är kartlägga mordbrännare utifrån ett geografiskt
profilerings-perspektiv. Denna uppsats skrivs på uppdrag av Christina Innala vid Örebropolisen och ämnar till att ligga till grund för deras framtida geografiska analyser. Vi skall titta närmre på mordbrännare och geografisk profilering utifrån svenska förhållanden. Örebropolisen efterlyser hur man ska kunna öka
sannolikheten för att hitta okända gärningsmän gällande mordbränder. Geografisk profilering är en metod för att ringa in gärningsmän då det inte är ovanligt att en gärningsman begår upprepade brott inom ett och samma geografiska område. Vi kommer att utifrån cirka 70 domslut som vi fått tilldelade av Örebropolisen försöka utläsa beteendemönster som kan ligga till grund för vidare geografiska analyser. Tyngdpunkten kommer dock att ligga på att identifiera gärningsmannens fasta punkt (bostad, arbete och dylikt) i förhållande till brottsplatsen.
För att kunna besvara den primära frågeställningen måste det först fastställas om svenska mordbrännare utgör en enhetlig kategori eller om det är flera olika kategorier av mordbrännare med olika typer av beteendemönster. Sedan väljs domslut som omfattar seriemordbrännare ut för att identifiera geografiska rörelsemönster med fokus på potentiell prediktion utifrån fast punkt och brottsplats(er). För att besvara den primära frågeställningen har därför två
underfrågor formulerats som tillsammans utgör grund för att besvara den primära frågan.
1.2 Frågeställningar
- Vilka mönster kan utläsas från mordbrännares tillvägagångssätt & beteende ur ett geografiskt profileringsperspektiv?
o Går det att kategorisera svenska mordbrännare inom den studerade populationen?
o Hur förhåller sig brottsplats till fasta punkter för svenska seriemordbrännare?
1.3 Disposition
I början av uppsatsen kommer en bakgrund till ämnet att beskrivas och lagen om mordbrand att presenteras. Därefter kommer våra teoretiska utgångspunkter att diskuteras och sedan kommer relevant tidigare forskning läggas fram. Val av material och metod beskrivs därefter och sedan presenteras resultaten. Slutligen kommer en diskussion angående både metod och resultat att genomföras. Uppsatsen avslutas med en kort slutsats.
2. BAKGRUND
Det var i slutet av 60-talet som FBI så smått började med att utveckla nya arbetsmetoder gällande identifierandet och eftersökningen av mördare.
Arbetsmetoderna grundade sig på psykologika utvärderingar, polisens tidigare erfarenheter och kunskap kring framförallt mördares beteende och
tillvägagångsätt. Det nya och det mer psykologiska sättet att arbeta syftade till att underlätta polisens arbete kring att identifiera vem gärningsmannen var samt att veta vart man skulle börja leta. Detta låg sedan till grund för vad som på 70-talet skulle utvecklas till gärningsmannaprofilering. Vilket innebar att man beskrev en viss typ av gärningsman utifrån brottplatsdata. FBI etablerade på 80-talet en
beteendevetenskaplig enhet som utelustande ägnade sig åt att utveckla och fördjupa kunskapen kring gärningsmannaprofilering (Fox & Levin, 1994).
En gärningsmannaprofil innebär att man utifrån brottet och brottsplatsen försöker identifiera en okänd gärningsmans sociala och psykologiska egenskaper. Denna profilering kan sedan hjälpa brottsutredarna att rikta spanings- och
utredningsarbetet åt ett visst håll. Geografisk profilering är en utveckling av gärningsmannaprofilering (psykologisk profilering), där man finner
personlighetsmönster bundna till ett visst brott eller brottsplats. Det vill säga att man utifrån de miljöbundna aspekterna på en brottsplats och antagandet om att många gärningsmän begår brott i deras närmiljö försöker lokalisera
gärningsmannen. Geografisk profilering fokuserar till skillnad från
gärningsmannaprofilering på faktorer som till exempel platsen och miljön där brottet inträffade, tidpunkten för när brottet inträffade samt vilka
transportmöjligheter som fanns i anslutning till brottsplatsen. Både
gärningsmannaprofilering och geografisk profilering utgår från forskning kring gärningsmäns beteende och tillvägagångsätt. Samt att de syftar till att begränsa spaningsområdet vilket både kan underlätta och effektivisera polisens arbete (Turvey, 2001).
Den kanadensiska polisen Kim Rossmo är den som utvecklat den mesta av forskingen och användningen av geografisk profilering (Rossmo, 2000). Rossmo (2000) menar på att brottslighet inte är slumpmässig, det finns en logik bakom det geografiska läget av brottsplatserna. Att människors rutinaktiviteter och
geografiska tänkande inte skiljer sig från hur kriminella tänker och beter sig (Cohen & Felson, 1979). Rossmo (2000) hävdar även att gärningsmän förhåller sig till sina brottsplatser på exakt samma sätt som människor förhåller sig till vart de till exempel storhandlar, vilken väg de tar till jobbet utifrån var de bor
någonstans. Det vill säga att gärningsmän oavsett brottstyp vanligtvis begår brott i områden som de känner till (Brantingham & Brantingham , 1998). Rossmo (2000) utvecklade utifrån dessa tankar ett datorprogram (rigel) vars syfte var att utifrån brottsplatsens geografi minska sökområdet inom vilket gärningsmannen mest troligt befann sig inom. År 1990 genomfördes den första geografiska profileringen någonsin (Rossmo, 2000).
2.1 Brandstatistik i Sverige
Mordbrand är ett brott med låg uppklaringsgrad. År 2012 anmäldes 1846 stycken mordbränder i Sverige vilket var en minskning från förgående år med 11% (Brå, 2013). Svenska Brandskyddsföreningen, SBF uppskattar dock att det årligen anläggs omkring 10 000 bränder i Sverige, vilket motsvarar cirka en fjärdedel av alla de bränder som inträffar årligen (Blomqvist & Johansson 2008).
Brandstatistiken visar på att det mellan åren 1999-2007 har ”anlagd brand ej i byggnad” stått för omkring 19-27% av det totala antalet bränder. Inom denna kategori står skogsbränder för det högsta antalet bränder, tätt följt av bränder i personbilar, ospecificerade bränder och bränder i containers (Blomqvist & Johansson 2008). När det gäller frekvensen mellan det totala antalet bänder och hur många av dessa som är anlagda återfinns den högsta andelen anlagda bänder för bänder i avfallsbehållare och bränder i vägfordon och då speciellt i personbilar (Blomqvist & Johansson 2008).
Gällande anlagda bränder i byggnad visar brandstatistiken att de mest förekommande bränderna mellan åren 1997-2007 är gruppen av bränder där
brandorsaken var okänd (Blomqvist & Johansson 2008). Dock var ”anlagd brand” i regel den vanligaste identifierade brandorsaken. Det största antalet anlagda bränder i byggnader inträffade i allmänna byggnader och bostadshus, inom dessa kategorier inträffade majoriteten av bränderna i flerbostadshus följt av bränder i skolor och förskolor (Blomqvist & Johansson 2008). Tidpunkten för de flesta anlagda bränderna i flerbostadshus inträffade på kvällen och då främst i källar-, vindsutrymmen och trapphus och bränder på skolor och förskolor tenderade även de att uppstå på kvällen med främst under helger och under sommaren.
Skolbränder beräknas kosta det svenska samhället omkring 300 miljoner årligen och gärningsmannen/männen identifieras endast i 10% av fallen (Blomqvist & Johansson 2008).
Utifrån de kostnader och psykiska och fysiska skador som bränder åsamkar och den vetskap som finns gällande brottets geografi är det således intressant att fördjupa kunskapen kring mordbränder utifrån ett geografiskt perspektiv. Denna studie kommer att bli ett tillägg till de få existerande studier gällande mordbränder i Sverige.
3. VAD SÄGER LAGEN?
Brott definieras i brottsbalken på följande sätt: ”Brott är en gärning som är
beskriven i denna balk eller i en annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet” (1kap, 1§BrB). Brott existerar med andra ord inte
om det inte finns en lag som definierar handlingen som kriminell (Sarnecki, 2009).
Mordbrand definieras enligt nationalencyklopedin som ett allmänfarligt brott som föreligger när en individ uppsåtligen anlägger en brand som kan innebära fara för en människas hälsa eller liv eller för förstörelse av egendom. Varken människor eller egendom behöver komma till skada för att ett brott ska klassificeras som mordbrand utan brottet kan ses som fullbordat genom att branden i sig konkret utsätter egendomen/människorna för fara (Nationalencyklopedin, 2013). I svensk lag regleras mordbrand i brottsbalken (1962:700) kapitel 13 om allmänfarliga brott:
1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.
Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. 2 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER &
ANDRA FÖRKLARINGSMODELLER
En teori är förenkling av en komplicerad verklighet och en sorts översikt där antaganden redovisas. Teorier hjälper till att placera in det man kommit fram till i sin undersökning i ett större sammanhang och bidrar därmed till förståelsen om varför något är som det är och vilka konsekvenser detta kan få (Jacobsen, 2007). Det finns enligt Rossmo (2000) alltid en rationell influens vid valet av det geografiska läget på vilket ett brott inträffar. Tillfälligheter och möjligheter i miljön kan spela en avgörande roll för hur och var gärningsmannen väljer sitt offer eller mål. Det valet innebär en process, ett övervägande, av för- och
nackdelar. Rossmo (2000) menar vidare på att det alltid kommer finnas ett val för varje enskild gärningsman om vart denne kommer begå sitt brott, och genom att förstå hur det valet görs kan kunskapen, förståelsen och betydelsen om det geografiska läget öka. Det är således relevant för uppsatsen att ha med rationella val-teorin och rutinaktivitetsteorin som teoretiska utgångspunkter då dessa dels är tätt förknippade med varandra och till stor del ligger till grund för utvecklingen av geografisk profilering.
4.1 Rationella val-teorin
För att förstå mönster i brott är det nödvändigt att förstå att varför vissa objekt och platser väljs före andra. I vissa fall handlar det om möjligheter inom vilket miljön uppmuntrar till brott. Det har visats i studier att gärningsmän inte tenderar att välja mål och objekt slumpmässigt utan väljer utifrån ett rationellt val i beslutandet om att begå ett visst brott (Ainsworth, 2001).
Teorin om rationella val handlar om att människan begår medvetna val, rationella val. Individer handlar utifrån en övervägning om fördelar och nackdelar med en handling. Teorin utgår alltså från att varje individ har en övervägandeprocess innan handling sker. Rationella val härstammar från en ekonomisk inriktning där man utifrån studier av individer försökte förklara samhällsfenomen, det vill säga konsumenters och investerares beteende (Hira & Hira, 2000). I utvecklandet av teorin gjorde man fyra antagande, dessa antagande är: individer eftersträvar att uppfylla sina mål, målen ska stämma överens med egenintresset, beteende är ett resultat av processer som består av medvetna val och att individen är den grundläggande aktören i samhället (Clark & Cornish 1986).
Clark och Cornish (1986) utvecklade en kriminologisk inriktning av rationella val-teorin. Teorin är ett resultat av uppkomsten av situationell brottsprevention och har sitt fokus på instrumentella brott såsom exempelvis rån, stöld, inbrott och vissa typer av mordbränder. Inom rationella val-teorin talas det även om
brottstyper och varje brottstyp har olika förutsättningar, risker, krav och möjligheter och detta leder till att individer måste genomgå en valprocess vid varje enskild brottstyp. Utvecklandet ledde till att ett nytt brottsspecifikt fokus på brottstyper kom till där man kom fram till att olika brott tillgodoser olika behov hos individen och att den situationella kontexten påverkar individens rationalitet. Om man således ska få individer att inte begå brott bör man ur ett situationellt perspektiv öka ”kostnaderna” för handlingen att göra handlingen ”dyr”. Med detta menas att nackdelarna med handlingen bör bli större än fördelarna (Clark & Cornish, 1986). Kritik har riktats mot denna teori då den exempelvis inte förklarar handlingar grundade i frustration. Rationella val-teorin inte tar hänsyn
till känslor och kognition (Trasler, 1993). För att få en mer klar bild av mordbrännare ur ett geografiskt profilerings-perspektiv kommer även rutinaktivitetsteorin diskuteras.
4.2 Rutinaktivitetsteorin
Rutinaktivitetsteorin grundar sig i humanekologin och sammanlänkar frånvaron av kapabel väktare, tillgången av ett lämpligt objekt och närvarandet av en motiverad gärningsman. Cohen och Felson (1979) menar att dessa tre har en betydelse för att om ett brott sker när de faktorerna är sammanfallande i tid och rum. Rutinaktiviteter är återkommande aktiviteter som tillfredsställer individers grundläggande behov och dessa kan ske i hemmet, på arbete utanför hemmet och i övriga fritidsaktiviteter. De strukturella förhållandena som teorin tar sin
utgångspunkt i är rumsliga och tidsmässiga omständigheter som rör hela samhället och därmed dess hela utveckling. Ett lämpligt objekt kan till exempel vara en person eller ett hus. Faktorn lämpligt objekt tar hänsyn till tillgänglighet, synlighet och objektets resistens mot brottet i fråga. I förhållande till mordbrand kan detta till exempel betyda att huset är tillverkat av betong i stället för trä eller att insynen från gatan är bra respektive dålig. Dessa faktorer är omständigheter som antingen uppmuntrar eller avskräcker gärningsmannen från att tända eld på huset. Inom faktorn motiverad gärningsman anses det vara oviktigt varför gärningsmannen är motiverad. Det viktiga inom denna faktor är att gärningsmannen begår brott inom dess rutiner. Den sista faktorn, frånvaro av kapabel väktare, syftar inte bara till väktare eller polis utan till alla människor som befinner sig på en plats där ett brott skulle kunna ske (Cohen & Felson, 1979). Eck (2003) utvecklade
rutinaktivitetsteorin och lade till begreppet övervakare. Det finns tre sorters övervakare: Manager, Handler och Guardian. Manager är den person som
kontrollerar den fysiska miljön medan Handler är den person som kontrollerar den potentiella gärningsmannen och Guardians kan vara både informella och formella personer som verkar avskräckande för gärningsmannen (Eck, 2003). En koppling mellan rutinaktivitetsteorin och rationella val-teorin är ett bra sätt för att förklara brottslighet på individnivå och i fråga om hur platsen och dess omgivning spelar roll, vilket kan anses vara relevant för uppsatsen gällande mordbrännare utifrån ett geografiskt perspektiv. Rutinaktivitetsteorin förklarar de rumsliga och
platsbundna omständigheterna kring ett brott och rationella val-teorin kan vara ett bra komplement då denna förklarar gärningsmannens individuella övervägande kring brottet.
4.3 Geografisk profilering
Crime pattern theory eller brottsmönsterteorin som det kan översättas till är en teori som kombinerar rationella val-teorin med rutinaktivitetsteorin och lägger till miljömässiga aspekter för att förklara fördelningen av brott. Denna teori är således en så kallad integrerad teori. Man utgår från föreställningen att varje brott är en produkt av ett antal faktorer som spelar in, exempelvis motivation, tidigare upplevelser och offrets karaktärsegenskaper. Dessa faktorer sammanfaller i tid och rum och då leder det antingen till ett brott eller ej. De miljömässiga
aspekterna är på makro-, meso och mikronivåer och involverar ekonomiska, kulturella, institutionella och fysiska strukturer (Brantingham & Brantingham, 1993).
Brantingham & Brantingham (1993) utvecklade en modell tillhörande teorin som innefattar ett antal faktorer. Modellen påminner om rutinaktivitetsteorin och tar
hänsyn till bostad, arbetsplats och fritidsaktivitet dock har det även tagits hänsyn till brottsplatser, aktivitetsområde och målområde. De menar på att offret/målet oftast finns inom gärningsmannens medvetenhets- eller aktivitetsområde och varje mål bedöms utifrån rationella val-tänket där fördelar mot nackdelar vägs mot varandra (Brantingham & Brantingham, 1993).
Förfall-funktion är ett begrepp som avser det observerade mönster som
framkommit när brottsligt beteende studerats. Generellt sett tenderar gärningsmän att begå fler brott i närheten av sin fasta punkt, ofta hemmet, och färre desto längre bort denne rör sig. Förfall-funktionen grundar sig på matematiska beräkningar där man räknar ut den punkt där summan av distanserna till
brottsplatserna är minst vilket innebär den punkt där det är störst sannolikhet att den fasta punkten finns (Canter & Youngs, 2008). Canter och Youngs (2008) myntade begreppet buffert-zone. Risken att en gärningsman begår ett brott i sin så kallade buffert-zone är väldigt liten då denna zon vanligtvis innefattar
gärningsmannens bostad, arbetsplats eller någon annan fast punkt.
Gärningsmannen vill då inte begå brott inom denna zon då denne inte vill riskera att bli upptäckt. Forskning visar dock att gärningsmän tenderar att begå brott precis utanför sin buffert-zone då denne fortfarande känner till
området/omgivningen. Detta kan leda till att om polisen kan identifiera var gärningsmannens fasta punkt är belägen kan de förutsäga risken för att
gärningsmannen kommer att begå ett brott vid ett visst avstånd från sitt hem. Det går alltså att förutse vid vilket avstånd som en gärningsman är mest respektive minst benägen att begå ett brott (Canter & Youngs, 2008). Brantingham & Brantinghams (1993) modell ledde fram till förståelsen av att platsen kan ha ett samband med brottslingen och därför vara högst intressant vid brottsutredningar. De började därför räkna på avstånd mellan brottsplatser och dömda gärningsmäns hem och fann samband i vissa brottstyper. Detta är grunden till det som vi idag kallar för geografisk profilering (Rossmo, 2000).
4.3.1 Beteendegeografi
Det finns forskare som valt att inrikta sig på forskning om geografi och
människors beteende i förhållande till de geografiska platser de befinner sig i. Ett vanligt påstående inom denna forskningsinriktning är att människor som har olika val kommer att välja det som ligger närmst individen, det som kräver minst ansträngning (Brantingham & Brantingham, 1984; Clark, 1990). Detta påstående kallas för närhetsprincipen eller minsta-ansträngnings principen.
Minsta-ansträngnings principen är inte bara användbar inom det geografiska tänket, utan också inom kriminologin när det ska utrönas varför brottslingen har agerat på ett visst sätt. Vid fördjupning i närhetsprincipen tas det ställning till individens mentala karta. Mentala kartor utvecklas från individers upplevelser inom deras medvetna område. Det medvetna området är där rutinaktiviteterna för en individ sker. En mental karta är kognitiva bilder av kända områden, såsom grannskap, kvarter eller städer. Denna karta är utformad på det sätt som individen har upplevt sin omgivning när denne har varit där och mentala kartor ser olika ut hos olika individer. Dock kan de mentala kartorna hos olika individer ha mycket
gemensamt. Mentala kartor influerar brottslingens val av brottsplats, ett mål/offer blir inte viktimiserat förrän en brottsling är medveten om att det faktiskt är ett mål. Kognitiva kartor involverar även dimensioner såsom färger, ljud, känslor, sentiment och symboler (Brantingham & Brantingham, 1984; Clark, 1990).
Runt om i världen, speciellt i Kanada och USA har geografisk profilering blivit en mer använd metod inom polisen. Att lagra, manipulera och påvisa data från ett brott har blivit möjligt tack vare en mjukvara vid namn GIS (Geographic
information system). GIS syftar till att fånga, lagra, hämta, analysera och påvisa geografisk data. Möjligheten att lagra och integrera geografiska attribut och andra data ger ett bra verktyg för brottsanalyser. Till en början användes mest denna data till att utröna vart polisen kunde hitta så kallade ”hot-spots” och kluster av brottslighet. Idag används den information som kan utläsas av ett brott till att lättare utreda seriebrottslighet och för att upptäcka trender, mönster och bekräfta närvaro av personer så att polisen vet hur de ska gå tillväga vid ett specifikt brottstillfälle. Om polisen utför retrospektiva analyser av kända fall kan de använda den information som utvinns till att lösa framtida fall av både tillfällesbrott och seriebrott (Rossmo, 2000).
Exempel på två modeller för att genomföra geografisk profilering: The Arson Risk Prediction Index (ARPI) är en datorbaserad modell som utvecklades för att kunna predicera benägenheten för bränder i Brooklyns stadsdelar. Där rankades byggnader efter sannolikheten för att de skulle bli nästa mål. Det bestämdes bland annat utifrån tidigare skadegörelser mot byggnaden, uthyrningsprocent och
tidigare bränder (Cook, 1985). Brantingham & Brantingham’s (1993) modell har syftet att försöka predicera var brott är mer troliga att uppkomma, geografisk profilering är i sin tur ett försök till att tillämpa denna modell genom att använda brottsplatsernas läge som bas. Detta för att kunna predicera det mest troliga området där gärningsmannen har sin fasta punkt (hem, arbete, återkommande fritidsaktivitet). En fast punkt kan vara av olika karaktär och variera i dess
betydelse. En gärningsman kan ha flera fasta punkter som alla mer eller mindre är en del av dennes rutinaktivitet. Hemmet eller arbetsplatsen är två vanliga exempel på fasta punkter men matbutiken där gärningsmannen dagligen köper sin tidning kan även den vara en fast punkt. Det finns inga uttalade regler för när en plats är en fast punkt för en individ utan det är ett övervägande som görs utifrån relevans för brottet. Exempelvis brottsplatsens geografiska läge, bevis och omgivningens struktur. Även om dessa två modeller har olika syften och ingångar bygger de på samma underliggande koncept och idéer (Brantingham & Brantingham, 1993).
4.3.2 Criminal Geographic Targeting
I de enklaste fall ligger gärningsmannens hem i mitten av brottsmönstret och brukar kunna identifieras via de rumsliga medlen. Dock är det i väldigt få fall detta stämmer in och det är alltså mer komplext än så (Rossmo, 2000). George Rengert (1996) hävdar att det finns fyra hypotetiska rumsliga mönster för geografin av brottsplatser: (1) enformigt mönster, utan någon influens av avståndsförfall; (2) ”bulls-eye” mönster, som visar avståndsförfall och rumsliga kluster kring en gärningsmans fasta punkt; (3) bimodalt mönster, med
brottskluster runt två eller fler av gärningsmannens fasta punkter; (4) ”teardrop” mönster, centrerat kring gärningsmannens primära fasta punkt med en direkt lutning gentemot en sekundär fast punkt (för bild se bilaga 1). Brottsmönster påverkas också av variationen i andra verklighetsbaserade faktorer, till exempel att: rörelse följer gators utformning, trafikflöden påverkar mobiliteten, det finns variationer i zonindelningen och markanvändningen samt att brottskluster är beroende av målets bakgrundsnatur. De rumsliga medlen är därför begränsade i dess förmåga att utröna kriminellas fasta punkter (Rengert, 1996).
Många forskare har upptäckt vikten av riktningen och avståndet i analysen av kriminellas beteende inom rumsliga mönster. Inom miljöinriktad kriminologi har ett ramverk etablerats inom vilket resan-till-brottet (Journey-to-crime) och andra geografiska principer har kombinerats och därmed skapat en metod för att bestämma gärningsmannens fasta punkt utifrån brottsplatsen (Levine, 2006). Denna modell skapades av Levine (2006) utifrån Venn-diagrammet för att han enligt sig själv inkluderade många fler faktorer än vad en predicerande
mönsteranalys gjorde.
Figur 1 ” Journey-to-crime, Venn diagram” (efter Rossmo,2000, s196)
U.S Bureau of alcohol, tobacco and firearms (ATF) och FBI’s forskning på seriemordbrännare tyder på att 70 % av bränderna inträffade inom 2 miles (cirka 3,2 kilometer) från deras hem. Venn-diagrammet ovan (figur 1) visar tre cirklar inom vilka punkterna i mitten representerar tre olika bränder. Utifrån påståendet ovan om att gärningsmannen vanligtvis har sitt hem inom ett visst avstånd kan man med hjälp av varje brottsplats uträknande radie beräkna cirkels storlek. Eftersom brotten misstänks ha ett samband utgår man ifrån att där cirklarna överlappar varandra är det mest troligt att gärningsmannen har sin fasta punkt (oftast hemmet). Den högsta sannolikheten för gärningsmannens fasta punkt är i mitten där alla cirklar överlappar (Rossmo, 2000).
Detta sätt att räkna ut gärningsmäns fasta punkt är idag lite föråldrat. Simon Frasers University och polisen i Vancouver utvecklade denna modell om Criminal Geographic Targeting som förkortas CGT till ett datoriserat geografiskt
profileringssystem. Brottsplatskoordinater analyseras med en patenterad algoritm som räknar ut sannolikheten för var gärningsmannen mest troligt har sin fasta punkt inom sökområdet. En tredimensionell bild skildrar sannolikheten och visar på riskytor (Rossmo, 2000). Denna bild bygger på ett tvådimensionellt perspektiv som integreras med en vägkarta och det kallas för geoprofile. Sökområdena är definierade som en rektangulär zon som går längs gatunätet och som innehåller alla brottsplatser. Dessa brottsplatser kan vara mötesplatser mellan offer och gärningsman, mordplatser, platser där kroppar dumpats eller dylikt. Termen sökområde används därför som den geografiska region inom vilken
gärningsmännen väljer, efter någon form av söknings- eller jaktprocess, en rad
olika platser för sina kriminella handlingar.Tekniskt sett är en geografisk
profileringsskiss oändlig då sökområdet endast utgår från en standardiserad metod som endast visar resultat innehållande viktig information (Rossmo, 2000).
Geografisk profilering är ett strategiskt informationshanteringssystem designat för att stödja grova seriebrottsutredningar. Den har nära relation med
gärningsmannaprofilering vars definition lyder: ett arbetssätt som baseras på en beskrivning av okända gärningsmän som grundar sig på en utvärdering av brottsplatsen, offer och andra tillgängliga bevis. Det är inte alla typer av
brottslingar och brottplatser som kan bli geografiskt profilerade men i lämpliga fall producerar processen praktiska och användbara resultat. Implementationen av geografisk profilering är ett direkt resultat av studier på seriemördare. Mord och grova sexrelaterade brott är i särklass de två största kategorierna inom geografisk profilering tätt följt av mordbränder och rån (Copson, 1995). Geografisk
profilering är vanligtvis bara en liten del av en större och mer komplex polisutredning (Rossmo, 2000).
4.3.3 Mjukvaran Geoprofile: Utveckling och etablering
Även om det geografiska profileringsfältet på senare år har utvecklats avsevärt för att hjälpa rättsväsendet att lokalisera seriegärningsmän har detta arbetssätt inte fått den genomslagskraft som varit önskvärt. Eftersom att detta är ett relativt nytt forskningsfält är det fortfarande oklart huruvida geografisk profilering signifikant kan bidra till en utredning. Den geografiska profileringsmjukvaran omvandlar utredningen till ett praktiskt verktyg som erbjuder pragmatiska strategier för vilket inriktning en utredning ska anta. Det är endast en väldigt liten procent av
rättsväsendet som idag använder sig av något slags geografiskt
profileringsprogram. En orsak till detta kan vara programmen i sig då dessa tenderar att begränsas av antingen kostnadsineffektiva användningar och implementeringar samt svårigheter att utnyttja tiden effektivt med hjälp av programmen (English, 2008). English (2008) menar på att forskningen och användandet av geografiska profileringsmjukvarusystem har begränsats på grund av att det finns så få mjukvaror, idag finns endast tre. Genom att utveckla en ny mjukavara erbjuds nya möjligheter att experimentera med både gamla och nya tillvägagångssätt som inte kan genomföras utan en dator. English (2008)
förenklade kartanvändningen på det sättet att programmet använder Google Maps som bakgrund. GeoProfile räknar också automatiskt ut bland annat sökområdet och search cost. Det gör även enskilda analyser för varje variabel man matar in och det för att man kan se hur varje variabel påverkar den fullständiga bilden (English, 2008).
4.3.4 Grundläggande tester inom geografisk profilering
Efter att en geografisk profilering genomförts med hjälp av en mjukvara finns det främst fem sorters noggrannhetsåtgärdet som bör vidtas. Detta används för att göra en så säker profilering som möjligt (English, 2008). Den första åtgärden är den så kallade error-distance vilket är den raka linjens avstånd mellan den
predicerade fasta punkten och den faktiska fasta punkten. Profile error-distance, är den andra åtgärden, som visar den raka linjens avstånd mellan platsen för den faktiskt fasta punkten och den närmsta punkten på kanten av det mest predicerade området. Den tredje åtgärden kallas för top-profile-area och det är förhållandet mellan den bäst predicerade regionen och totala referensområdet. Den näst sista och fjärde åtgärden som man kan vidta är profile-accuracy vilket är ett binärt test av hur den faktiskta punkten omfattas av det mest predicerade området. Den sista
åtgärden är search-costs som är den pocentandel av referensområdet som söktes av innan den fasta punkten identifierades (English, 2008).
4.4 Mordbrännare
Det finns en tendens bland en del av de forskare som studerar mordbrännare att utveckla induktiva strategier och typologier av gärningsmän, vilka det går att utläsa mönster av beteende och tillvägagångssätt ifrån gällande mordbränder. FBI’s National Center for Analysis of Violent Crime utvecklade en typologi bestående av olika typer av mordbrännare med olika motiv. Klassificeringen utgår från att det finns sju olika typer av motiv för mordbrännare: vandalism, hämnd, spänning, döljande av brott, vinst, blandat och psykisk störning/sjukdom (Kolko, 2011).
Mordbrännare med motiv att vandalisera tenderar att tända eld som ett slags ”hyss” i syfte att förstöra egendom. Dessa bränder genomförs vanligtvis av ungdomar som ensamma eller i gäng vill förstöra. Vanliga mål för bränderna inom denna kateogin är skolor och dess tillhörande byggnader, övergivna hus och lokaler samt vegetation (gräs, buskar, skog). Bränderna uppstår vanligtvis i gärningsmannens/männens direkta närmiljö inom 0,8-1,6 km från deras hem. De tenderar att ta sig till brottsplatsen till fots men det händer att de tar sig dit med hjälp av transportmedel som bil eller cykel (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994). Mordbrännare med motiv att hämnas söker vedergällning för något denne uppfattar som fel eller orättvist och som inträffat flera månader eller år tillbaka i tiden. Denna kategori omfattas av fyra undergrupper: personlig, grupporienterad, institutionell och samhällelig vedergällning (Rossmo, 2000; Sapp et al., 1994). Mordbrännare som är ute efter personlig hämnd riktar ofta sina bränder direkt mot sitt offers bostad eller fordon. Mordbrännare som söker grupporienterad hämnd tenderar att rikta sina bränder gentemot kyrkor, myndigheter, mötesplatser och andra symboliska mål. De gärningsmän som vill hämnas på institutioner tänder vanligvis eld på regeringsbyggnader, medicinska-, religiösa-, utbildnings- och militära strukturer. De mordbrännare som söker vedergällning gentemot samhället i stort tenderar att anlägga bränder som involverar slumpmässigt utvalda mål och vars skada i sin tur tenderar att eskalera i styrka och omfattning (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994). De mordbrännare som har något agg gentemot en institution eller ett samhälle tenderar att känna ett behov av multipla handlingar av hämnd på grund av den formlösa naturen och storleken på deras mål. Mordbrännare som drivs av hämnd väljer ofta mål och offer inom deras egen närmiljö, ungefär 1,6 – 3,2 km från hemmet. Dessa gärningsmän rör sig ofta till fots till och från
brottsplatsen (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994).
Den spänningssökande mordbrännaren har ett begär av sensation, erkännande eller uppmärksamhet. De gärningsmän som är ute efter senasation och spänning tenderar att planera sina brott och längta efter spänningen kring branden, elden och dess räddningsinsats. Detta är den farligaste typen av mordbrännare. Spänningsökandet kan vara av sexuell natur men detta är inte så vanligt förekommande. De spänningssökande mordbrännarna som är ute efter ett
erkännande inkluderas av de gärningsmän som vill spela ”hjälte”. Dessa anmäler branden, varnar och räddar andra eller hjälper till att släcka elden. Mordbrännare som är ute efter uppmärksamhet tenderar att röra sig i välbekanta områden, under en radie på omkring 1,6- 3,2 km från deras hem. De tenderar att anlägga allt större bränder över tid (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994).
Det finns de gärningsmän som anlägger bränder i syfte att dölja andra brott som till exempel inbrott, mord eller förskingring. Denna typ av mordbrännare väljer ofta offer och mål i sitt närområde, cirka 1,6- 3,2 km från hemmet. De tenderar liksom många andra typer av mordbrännare att ta sig till fots till och från
brottsplatsen och medbrottslingar är vanligt inom denna kategori (Rossmo, 2000). Den vinningsökande mordbrännaren anlägger bränder av monetära skäl. Denna kategori inkluderar individer som tänder eld för att till exempel komma åt
försäkringspengar, undkomma affärsavtal eller som helt enkelt professionellt hyr ut tjänster som omfattar anläggning av bränder. Deras mål är vanligtvis utvalda långt innan och på en plats som innebär att gärningsmannen ofta måste resa en bit, vanligvis med hjälp av bil eller kollektivtrafik. Det är inte ovanligt att denna typ av gärningsman har en eller flera medbrottslingar (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994).
Mordbrännare som lider av någon form av psykisk störning eller sjukdom gör det uteslutande på grund av sina mentala problem. Motiven här tenderar att vara irrationella och ibland helt sakna verklighetsförankring (Rossmo, 2000). Mordbrännare med blandade motiv brukar vanligtvis uppvisa ett stort och brett intervall av motivationer. De kan till exempel anlägga bränder både för att hämnas och av monetära skäl. Den extremistiska mordbrännaren använder sig ofta av eld som ett vapen mot politiska, sociala eller religiösa ändamål. Exempel på typiska mål i USA är abortkliniker och laboratorium som utför experiment på djur. Medbrottslingar är vanligt förekommande för denna kategori av mordbrännare. Gemensamt för alla de sju kategorierna av mordbrännare är att makt och hämnd verkar vara två bidragande faktorer till att bränderna uppstår (Rossmo, 2000; Sapp, et al., 1994).
Häkkänen, Puolakka & Santtila (2004) har dock i sin studie kommit fram till att de utifrån sitt material kunnat identifiera fyra typer av mordbrännare: Den
självdestruktive, seriemordbrännaren, den kriminella och ungdomsbrännaren. Där den självdestruktive tänder eld endast i syfte att skada sig själv eller som ett rop på hjälp (Häkkänen, Puolakka & Santtila 2004). Den självdestruktive är en typ av morbrännare som ATF och FBI inte har med i sin kategorisering men som flera andra forskare identifierat i sina studier, exempelvis Gerell (2013).
Seriemordbrännaren är enligt Häkkänen, Puolakka & Santtila (2004) en gärningsman som vanligtvis lider av pyromani eller har pyromaniska drag och som anlägger bränder på grund av någon form av tillfredställelse. Den kriminella kan jämföras med ATFs och FBIs ”döljande av brott”, det vill säga att
gärningsmannen anlägger brand i syfte att dölja ett brott eller i syfte att underlätta genomförandet. Ungdomsbrännaren kan även den jämföras med den amerikanska typologin då denne ofta faller in under vandalism eller spänning (Häkkänen, Puolakka & Santtila 2004).
4.4.1 Pyromani
Pyromani är en ovanlig sjukdom men mordbrännare och framför allt
seriemordbrännare tenderar att uppvisa vissa pyromaniska symtom. Kriterierna för att klassas som en pyroman diagnoseras med hjälp av DSM-IV. Den omfattar sex stycken kriterier: 1) Många avsiktligt anlagda bränder, 2) Spänning eller känslomässig upphetsning innan elden utbryter, 3) Fascination med intresse för bränder och dess kontexter, 4) Tillfredsställelse, njutning och lättnad när man anlägger eller iakttar bränder, 5) Bränderna anläggs inte på grund av
instrumentella, hämndsökande eller psyksikt grundande syften, 6) Beteendet är inte bättre förklarat av uppförendestörningar, maniska sjukdomar eller ASPD (Kolko, 2011; Rossmo, 2000). Pyromaner tenderar att vara vuxna män med inlärningssvårigheter och svaga sociala färdigheter. De är inte psykotiska och tenderar att planera sina brott mycket noga och vara likgiltiga gentemot
konsekvenserna av bränderna. Pyromaner iakttar ofta sina bränder, sätter igång falska alarm och är ofta involverade i lokala brandkårer (Kolko, 2011; Rossmo, 2000).
5. TIDIGARE FORSKNING
Allt mänskligt beteende är ett resultat av en komplex interaktion mellan individuella faktorer och miljöfaktorer. Traditionellt sett har forskare försökt förstå kriminella handlingar genom att nästan enbart fokusera på gärningsmannen och dennes interna motivation. Under de senaste årtiondena har det skett ett skifte och forskare fokuserar allt mer på omständigheterna kring själva brottet, det vill säga exempelvis brottsplatsens karaktärsdrag, som ett sätt att förstå varför brottet inträffade. Vissa miljöer har visat sig vara mer kriminogena än andra och verkar inbjudande för brottssökande individer (Ainsworth, 2001;Wikström, 2006). Ainsworth (2001) menar på att brottslighet inte är ett resultat av slumpen utan att det många gånger finns ett bakomliggande mönster till den kriminella handlingen. Canter (1994) menar på att gärningsmän sällan reser särskilt långt för att begå sina brott utan tenderar att handla inom ett relativt litet geografiskt område utifrån deras hemadress. Majoriteten av kriminella individer begår brott i områden som de känner till eller som liknar det egna området. Miljön och platsen där ett brott inträffar har visat sig spela en signifikant roll i utvecklandet av brottet (Ainsworth, 2001). Rossmo (2000) menar på att studier av platserna för seriebrott och
tillfällesbrott är ett praktiskt verktyg som hjälper polisen att identifiera det mest sannolika området inom vilket gärningsmannen bor eller arbetar.
5.1 Den typiska seriemordbrännaren
U.S Bureau of alcohol, tobacco and firearms (ATF) och FBI genomförde under 90-talet en omfattande studie av seriemordbrännare. De studerade 83 dömda mordbrännare som tillsammans var ansvariga för 2611 bränder (cirka 31,5
stycken bränder per dömd individ) och sju dödsfall (Rossmo, 2000). ATF och FBI utgick i sin studie av den genomgångna klassificeringen ovan för att identifiera och kategoriera seriemordbrännare, deras tillvägagångsätt och beteende (Rossmo, 2000).
Seriemordbrännarna i AFT och FBI’s studie klassificerades på följande sätt: 7% föll inom ramarna för vandalism, 41% kategoriserades som hämndsökande mordbrännare, 31% ansågs vara spänningssökande, 5% hamnade i kategorin av brottsdöljande mordbrännare, 5% av de studerade tillföll kategorin vinstdrivande mordbrännare, 6 % kategoriserades som psykiskt störda/sjuka och 6% av
gärningsmännen hamnade i kategorin blandat. ATF och FBI fann även i sin studie att hela 64 % av de dömda mordbrännarna angav hämnd som den huvudsakliga orsaken till varför de tänt eld. Spänning (27%) och emotionella problem (23%) var de näst mest vanliga orsakerna till bränderna medan vinst (12%), vandalism (10%) och brottsdöljande (5%) var de minst förekommande orsakerna till varför bränderna uppstod. Stress inklusive interpersonliga konflikter och ekonomiska
svårigheter rapporterades vara en stor (45%) bidragande faktor till bränderna. Den mest förekommande känslan under själva branden var för de flesta ilska (33%) (Rossmo, 2000).
ATF och FBI kom i sin studie fram till att den typiska seriemordbrännaren var en vit, relativt ung man som var singel, icke-kulturell och hade en intelligens nivå på det normala eller strax över det normala. Mer än hälften av de dömda
morbrännarna var arbetarklass, två tredjedelar beskrev sig själva som medelklass och en tredjedel som underklass. Ungefär hälften indikerade att de kom från dysfunktionella familjer. Endast 16% av mordbrännarna levde ensamma och de flesta som levde i en relation saknade stabilitet i dessa. Tatueringar och fysiska attribut var relativt vanligt (23%). Ungefär en fjärdedel rapporterade att de var homo- eller bisexuella. Medbrottslingar var förekommande vid en femtedel av fallen, huvudsakligen i samband med brottsdöljande bränder och vinstsökande gärningsmän (Rossmo, 2000).
De flesta gärningsmänen i studien hade ett tidigare grovt kriminellt förflutet, 24% av dessa omfattade mordbränder. Hälften av gärningsmännen hade en historia av psykiska problem, en fjärdedel hade någon gång försökt ta livet av sig. Många av respondenterna (46%) angav att deras bränder var uträknande och planerade. 35 % angav dock att deras bränder var ett resultat av impulsivt handlande. Endast 13% menade på att bränderna var opportunistiska. Seriemordbrännara i studien var inte särskilt mobila, 95% av bränderna var anlagda i områden som var bekanta för gärningsmannen. En femtedel anlade bränder inom en 0,8 km radie ifrån deras hem men hälften av bränderna anlades inom en 1,8 km radie. 70% av bränderna inträffade var inom en 3,2 km radie från gärningsmannens bostad men majoriteten av bränderna (86%) uppstod inom en radie av 96 km (Rossmo, 2000). 7 % av respondenterna angav att de satt eld på sitt eget hem/institution. De flesta tog sig till och från brottsplatsen tills fots (61%) och några använde sig av cykel (5%) eller bil (20%) dock ägde de flesta inte bilen de använde sig av. Bränderna inträffade oftast efter arbets-/skoltid (43%) och ibland på väg till eller från skola eller arbete (8%) (Rossmo, 2000).
Det vanligaste objektet för bränderna var bostadshus (11%), och då oftast garage eller verandor. I cirka en femtedel av fallen anlades bränderna i företagsbyggnader och i andra lokaler i cirka 15% av fallen. Gärningsmännen uppgav att de i 16% av fallen anlagt bränder i bilar samt att 17% av bränderna inträffade i olika typer av vegetation (Rossmo, 2000). Dessa resultat skiljde sig från kriminalstatistisken över mordbrännare vilket kan förklaras av att seriemordbrännare ofta anlade bränder för spänningens skull. Om man ska jämföra studien med
kriminalstatistiken så uppkommer de anmälda framförallt i bränderna i bostäder i 34%, affärs/företagslokaler i 13%, andra lokaler i 9%, i fordon 26,% och i
vegetation 18%. Alkohol förekom vid nästan hälften av fallen i ATF och FBI’s studie medan narkotika förekom ungefär vid en tredjedel av fallen. Flera (31 %) av de dömda mordbrännarna stannade kvar vid brottsplatsen medan andra (29%) tog sig till en plats i närheten för att på avstånd kunna iaktta branden (Rossmo, 2000). Majoriteten (40%) av mordbrännarna lämnade platsen direkt efter den anlagts, men av de som lämnade återvände över hälften till platsen inom 24 timmar. Seriemordbränder tenderar att vara ett tvångsmässigt brott och vuxna tenderar att anlägga fler bränder än unga. Medan forskningen inte finner någon ökning i frekvens kan en ökning ses i allvarlighetsgraden av bränderna (Rossmo, 2000).
5.2 Bränder anlagda av flera gärningsmän
Det finns forsking och statistik som visar på att mordbränder ofta anläggs och begås i grupp och att dessa grupper främst består av unga. Unga tenderar överlag att begå brott tillsammans men denna trend håller i sig upp till 20 års ålder då de flesta gärningsmän begår brott på egen hand (van Mastrigt & Farrington, 2009). Grupperna av unga är vanligtvis homogen i sammansättningen när det kommer till ålder, kön, etnicitet och tidigare brottslighet. Dock är det vanligt att det finns en individ inom gruppen som är lite äldre och mer brottserfaren och som driver på den gemensamma brottsligheten (van Mastrigt & Farrington, 2011). En förklaring som ge till att unga begår brott i grupp är att de på grund av social påverkan gör saker som de annars inte hade vågat göra (Uhno, 2012).
5.2.1 Medbrottslighet
Det finns olika perspektiv ur vilket medbrottslighet kan studeras. Det finns de som betraktar medbrottlighet som en biprodukt av det sociala urvalet då individerna som tillbringar mycket tid tillsammans passar på att begå brott tillsammans (Uhno, 2012). Det finns forskare som istället väljer att studera medbrottslighet som att unga gärningsmän som anlägger bränder i grupp delar samma uppsättning av personliga egenskaper vilket resulterar i att de tillbringar mycket tid med varandra och därför begår brott. Ett annat sätt att se på medbrottlighet är att se det som en följd av en beslutsprocess där för- och nackdelar med att begå ett brott tillsammans övervägs, vilket kan härledas rationella val-teorin. Ett fjärde
perspektiv gällande medbrottslighet anser att medbrottslighet bör förstås som en form av socialt utbyte mellan individerna i en grupp (Uhno, 2012). Detta sociala utbyte kan handla om att kunskap gällande tillvägagångssätt växlas ut mot en acceptans i ett specifik socialt sammanhang (Uhno, 2012). Weerman (2003) hävdar att brott som tillfredsställer immateriella behov till exempel skadegörelse (brand) oftare än andra brott tenderar att utföras i grupp.
Kolko (2011) menar att unga som anlägger bränder gör det främst på grund av grupptryck och att denna typ av mordbrännare oftare än andra typer anlägger bränder i grupp, avfyrar raketer och ligger bakom falska brandlarm. Kolko (2011) menar på att majoriteten av unga som i grupp anlägger bränder gör detta på grund av att det ger status och imponerar på omgivningen.
5.2.2 Positioner under förberedelse & planering av anlagd brand
Uhno (2012) skiljer i sin studie på fem olika positioner som tenderar att vara närvarande när det kommer till ungas förberedelse och planering av anläggning av bränder: den motiverade, den idérike, den praktiske, den informerande och den resursstarke. Den motiverade är den som har ett motiv till agera på ett visst sätt. Det behöver tvunget inte vara ett motiv till att starta en brand utan kan vara att individen har ett motiv till att skrämmas, förstöra, hämnas eller uttrycka vissa specifika åsikter. Även om en individ har ett motiv till att agera på ett visst sätt är det inte säkert att denne vet hur motivet ska omsättas i en idé om hur det ska genomföras, det är här den idérike kommer in i bilden (Uhno, 2012). Uhno (2012) menar på att den idérike, är den som har en tanke om hur motivet kan realiseras till handling. Det kan till exempel handla om att den idérike individen föreslår att brandbomber bör användas för att förorsaka förstörelse på en sporthall eller att brand kan vara ett sätt att dölja spår efter ett inbrott. Dock behöver inte den idérike vara den som rent praktiskt vet tillvägagångsättet för att realisera idén och anlägga en brand ser ut (Uhno, 2012). Det är den praktiske som har den tekniska
och pratiska informationen eller kunskapen om hur en brand kan anläggas. Fast den praktiska behöver inte vara den som sedan anlägger branden (Uhno, 2012). Den informerandes innehavande av kunskap skiljer sig från den kunskapen den praktiske besitter då den informerande innehar kunskap om det potentiella brandobjektet. Det kan till exempel vara information och kunskap om hur det ser ut inne på en skola, var eventuella övervakningskameror sitter eller om det finns något värt att stjäla. Den informerande kan även vara den som har lokalkännedom eller ha en relation till brandobjektet, till exempel är eller har varit elev vid den skola man funderar på att bränna ner (Uhno, 2012). För att kunna sätta en plan i verket krävs det att det finns resurser, den resursstarke är den som har de
materiella resurser som krävs för att anlägga branden. Det kan till exempel vara tändare, brännbart material eller vätskor. Den resursstarke kan även vara den som har tillgång till bil eller annat färdmedel som kan vara nödvändigt för att ta sig till och från den tänkta brottsplatsen (Uhno, 2012). Även om den resursstarke spelar en viktig roll under själva planeringen av branden behöver denna nödvändigtvis inte närvara vid själva anläggningen av branden (Uhno, 2012).
5.2.3 Positioner under utförandet av anlagd brand
Uhno (2012) menar positionerna vid planerandet av en brand skiljer sig från de positioner som förekommer vid själva anläggandet av branden. Hon menar på att hon i sin studie kan utskilja fyra återkommande positioner: chauffören,
brandanläggaren, vakten och publiken. Chauffören är den som vanligtvis med moped (ibland med bil) skjutsar deltagarna till och från brottsplatsen.
Brandanläggarens position tenderar att fördela sig över flera individer inom gruppen och refererar både till den/de som hämtar och planerar det brännbara materialet, häller ut den brännbara vätskan och den som tänder på. Vakten är den som håller utkik så att ingen obehörig upptäcker vad som är på väg att inträffa. Vakten eller vakterna tenderar att stå positionerad strax intill eller en bit från brottsplatsen. Publikpositionen tillskrivs de som befinner sig på brottsplatsen under anläggningen av branden och som iakttar händelseförloppen men inte deltar aktivt i handlingen. Dessa individer kan inte heller tillskrivas någon av de
ovanstående positionerna (Uhno, 2012).
6. MATERIAL & METOD
Undersökningen är i huvudsak baserad på kvantitativ metod dock kräver den geografiska profileringen att vi utifrån vårt material gjort en kvalitativ textanalys. Textanalysen görs dels för att undersöka om det finns några eventuella mönster bland materialet men också för att identifiera de domslut som omfattar de krav som ställs när det kommer till geografisk profilering.
Kvalitativ och kvantitativ metod kan komplettera varandra genom att till exempel vara en del av en och samma undersökning, att man inom sin undersökning gör flera delundersökningar vilket ökar validiteten. En nackdel med att kombinera kvalitativ och kvantitativ metod är att det kan vara mer kostnadskrävande och ett övervägande om för- och nackdelar bör ske. Vanligtvis inleder man med en
kvalitativ undersökning för att redogöra för relevanta teman. Därefter används den kunskap som den kvalitativa metoden ger till att den kvantitativa metoden något att analysera och bygga på. Detta kallas för metodtriangulering (Jacobsen, 2007).
6.1 Litteratursökning
Litteratursökning redogör för hur sökningen av relevant litteratur skett. I den litteratur som var av synnerligt intresse användes referenslistorna för att finna vidare källor vilket underlättade arbetet främst tidmässigt.
De databaserna och sökmotorer som använts i sökningen efter information har varit Malmö Högskolas bibliotekskatalog, Google Scholar, SAGE journal samt Academic Search Elite. De sökord som användes var: ”Arson”, ”aronist”, ”geographic profiling”, ”profiling”, ”mordbrand”, ”mordbränder”,
”mordbrännare”, ”pyroman”, ”pyromani”, ”GeoProfile”, ”enviromental crime”, ”routine activity theory” och ”rational choice theory”. Kravet på det litterära materialet har varit att de ska vara relevant för uppsatsen, det vill säga beröra ämnet geografisk profilering och/eller mordbrännare på ett eller annat sätt. Ingen tidsram har tillämpats då forskningen kring ämnet är småskalig.
6.2 Metod: Textanalys
Att göra en textanalys är att arbeta kvalitativt. Att arbeta med kvalitativa metoder är att arbeta för att beskriva och analysera karaktärsdrag, egenskaper och
kvaliteter hos olika fenomen. Materialet i kvalitativa metoder består ofta av en text som kan vara antingen nedskrivna samtal eller observationer. Det är viktigt att tänka på att alla människor har olika sorts verklighet och syn på det vi ser, därför kommer analyser att se olika ut beroende på vem som gör dem. Forskarens roll är inom kvalitativa metoder alltså väldigt viktig och stor. Metoden är en systematisk och reflexiv utveckling av kunskap, där det i processen går att få insyn och utmaning. Dessa resultat delges sedan andra för att kunna överföra detta till en större kontext än den undersökta (Malterud, 2012). Kvalitativ metod syftar inte till att förklara hur mycket eller hur ofta något händer utan snarare ”varför?” och ”hur går det till?”. Syftet är att öka förståelsen för ett fenomen inom ett visst område (Malterud, 2012).
I den moderna forskning som praktiseras idag förvisas påståendet om att det existerar en neutral forskare. Det finns alltså ingen forskning som inte påverkas av forskaren som genomför och framförallt analyserar. Många faktorer påverkar vilka val en forskare gör under forskningsprocessen exempelvis; yrkesmässiga intressen, motiv, och personliga erfarenheter. Oavsett om kvalitativ eller kvantitativ metod tillämpas i forskningen påverkar forskaren processen, dock menar vissa att det sker en större påverkan inom kvalitativ forskning då denna forskning lämnar större utrymme för tolkning. Ett viktigt begrepp när det talas om forskarens roll är förförståelse och det innebär allt bagage som forskaren har med sig in i ett projekt. Att ha ett stort bagage med sig in i sin process behöver
nödvändigtvis inte vara negativt, utan detta kan ge både näring och styrka till projektet. Förförståelsen är ofta en del av de faktorer som gör att en forskare vill börja med ett projekt (Malterud, 2012). Malterud (2012) menar även på att om forskaren är medveten om sin förförståelse och noga har övervägt den har denne också bra förutsättningar för att motverka den genom processen.
Det finns olika sätt att gå tillväga när kvalitativa datamaterial analyseras, ett av sätten kallas för systematisk textkondensering. Systematisk textkondensering har sin utgångspunkt i Giorgis fenomenologiska analys och är aningen modifierad av Malterud (2012). Giorgi menar att syftet med fenomenologiska analyser är att kunna tillägna sig kunskap om informanters erfarenheter inom ett visst område.
Fenomenologiska analyser rekommenderas att genomföra utifrån fyra steg; (1) börja med att skapa sig en övergripande bild av materialet, (2) sedan urskilja meningsbärande enheter, (3) abstrahera innehållet i de meningsbärande enheterna, (4) sammanfatta betydelsen av materialet som utlästs (Malterud, 2012). I den första delen av analysarbetet bör forskaren bekanta sig med sitt material på ett försiktigt sätt. Denne går igenom all text på en gång för att kunna få en sorts helhetsbild och även kunna urskilja ett antal teman som kan komma att svara på frågeställningarna. Forskaren bör åsidosätta sin förförståelse och endast utgå från ett fågelperspektiv. Efter att materialet är färdig läst kan forskaren sätta sig och tänka igenom de teman som kan tänkas utröna ur materialet. Dessa teman är provisoriska och bör skrivas ner för det fortsatta arbetet (Malterud, 2012). Den andra fasen är att urskilja meningsbärande enheter. Här utgår forskaren från ett stort perspektiv där denne har några teman och nu vill fortsätta att gå på djupet och göra koder av dessa teman. Detta är en del av organiseringen av materialet där den relevanta texten skiljs ut från den irrelevanta texten. Här görs en systematisk genomgång av allt material igen och de meningsbärande enheter som är av betydelse för projektet plockas ut. Dessa enheter kan vara både långa meningar och korta ord eller fraser. Under denna procedur bör det beaktas i vilket tema dessa enheter kan passa in under (Malterud, 2012). Här börjar kodningsprocessen där man systematiskt klassificerar sina enheter under de teman som tidigare valts ut och kanske får man lägga till eller ta bort tema. I slutprocessen av fas två bör det beaktas om de koder som valts ut visar en samhörighet i materialet och vilka skillnader som finns. Varför skiljer sig ett eller två fall i datamaterialet? Kanske är det inte relevant för den slutgiltiga analysen. Det är tillåtet att koda samma
meningsbärande enhet under flera koder men om detta sker mer frekvent så bör se bör möjliga ändringar av koder ske (Malterud, 2012).
Fas tre av analysprocessen är kondensering eller abstrahering av materialet. Här ser forskaren vad varje kodgrupp representerar för innehåll. I denna fas finns risken att upptäcka att vissa koder inte används särskilt frekvent och möjligheten finns att slå ihop vissa koder. Nu har forskaren lagt undan originalmaterialet och har endast de enheter som varit relevanta. Arbetet går ut på att gå igenom kod för kod och se vilken information som kan utläsas. Den information som nu kommer fram kategoriseras i olika subgrupper och dessa subgrupper formas utifrån
förförståelsen och vilka erfarenheter som finns sedan tidigare. Forskaren försöker sammanfatta vilket innehåll tidigare kommit fram i mindre och färre meningar (Malterud, 2012).
I den fjärde och sista fasen sammanfattas texten. Forskaren sammanfattar vad alla kodgrupper ger för information och då bör varje subgrupp ges eget utrymme för att sedan skrivas ihop till en övergripande text. Här kan det komma fram att vissa grupper som är väldigt små i materialet saknar förankring och då bör forskaren reflektera över varför det blev så. Det är här dags att sätta rubriker för materialet och om möjligt utforma nya begrepp (Malterud, 2012). Här sätts bitarna ihop igen in i materialet för att se om det fortfarande stämmer med huvudtexten, trots alla behandlingar av informationen. Den här delen kallas för rekontextualisering och här kan det utläsas huruvida den behandlade informationen håller samma
andemening som helhetstexten. Det är i denna fas som de data som man fått ut valideras. Det är bra att göra en matris för hela textanalysprocessen då forskaren lättare får en överblick över materialet så denne kan utläsa både diagonalt och horisontellt vad informationen visar på. I slutet av fas fyra bör forskaren försöka
finna data som motvisar det som man kommit fram till för att frambringa det kritiska tänkandet (Malterud, 2012).
6.2.1 Urval
”Datamaterialet är forskarens källa till svar på de frågor som följer av problemställningen”
(Malterud, 2012 s.55)
All forskning bör ha utgångstrategier som innefattar både data om det fenomen som önskas undersökas och underlag för överväganden och giltighet och räckvidd i kunskapen. Inom kvalitativ metod utgår den som undersöker från en liten andel data och analyserar detta i hopp om att kunna applicera detta på en större kontext (Malterud, 2012).
Vi har av Christina Innala vid Örebropolisen fått tilldelat 70 domslutsnummer i ett Exceldokument. Innala har utfört ett strategiskt urval där domar gällande
mordbrand i Skåne och Örebro har tagits fram. Dessa domar beställde vi via internet från de gällande tingsrätterna. Av dessa 70 var en ej relevant då det inte innefattade brottsrubriceringen ”mordbrand”, ytterligare minskning av antalet domar gällde när samma domslutnummer återfanns flera gånger i materialet och/eller innefattade flera personer i samma rättegång där några ej misstänkts för mordbrand. Slutligen hamnade dokumentet på 67 rader i Excel och fortfarande kan några rader representera samma domslutsnummer då samma rättegång kan omfatta flera tilltalade.
6.2.2 Tematisering och kategorisering
Utifrån Malteruds (2012) systematiska textkondensering har en tematisering av domsluten gjorts. Vi har gemensamt läst igenom varje domslut och sedan utifrån dessa utrönt teman som har gett svar på vår första underfrågeställning ”Går det att kategorisera svenska mordbrännare inom den studerade populationen?”. Dessa teman har legat till grund för en mer djupgående kodning och analys av domarna. Samtidigt som vi har tagit ut meningsbärande enheter så har adresserna för individernas fasta punkt och adresserna för platsen där mordbranden ägt rum antecknats för att underlätta nästa fas av arbetet, det vill säga den geografiska profileringen.
6.2.3 Matris
Allt arbete som utfördes inom avsnittet textanalys resulterade i en kvantifiering i Excel där varje enskilt domslutsnummer lades i rader, tema och koder matades in i kolummer (bilaga 3). När detta arbete var färdigt började den tredje fasen av Malteruds (2012) textanalys, där informationen kondenserades. Detta skedde i statiskprogrammet SPSS som är ett mycket bra verktyg då vi ville få fram frekvenser och jämföra variabler. De kategorier som användes i SPSS-analysen presenteras i bilaga 2 med tillhörande definition. Kodningen i SPSS har skett på följande sätt att i de kategorier där svaren baseras på ”ja” eller ”nej” (nominal skalnivå) har ”ja” kodats som 1 och ”nej” kodats som 0. I variabeln kön har ”man” kodats som 0 och ”kvinna” som 1. ”Ålder” och ”fler än en brand vid rättegångstillfället” har kodats in som ”scale”. En närmre beskrivning av definitionerna finns i bilaga 2. Efter att denna analys gjordes presenterades resultaten utifrån tabeller och diagram som svarar på vår fråga angående
