Sjuksköterskans roll i att upptäcka och identifiera deprimerade patienter. En litteraturstudie

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

Nivå 61-90 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Hälsa och samhälle

SJUKSKÖTERSKANS

ROLL I ATT UPPTÄCKA

OCH IDENTIFIERA

DEPRIMERADE

PATIENTER

EN LITTERATURSTUDIE

SHAYAN BORDBAR

MILAD NABIZADEH

SJUKSKÖTERSKANS

ROLL I ATT UPPTÄCKA

OCH IDENTIFIERA

DEPRIMERADE

PATIENTER

EN LITTERATURSTUDIE

SHAYAN BORDBAR

MILAD NABIZADEH

Bordbar, S & Nabizadeh, M. Sjuksköterskans roll i att upptäcka och identifiera deprimerade patienter. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2009.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur sjuksköterskan kan

upptäcka och identifiera deprimerade patienter så att optimalt stöd och behandling kan ges. Metoden som valdes är en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar blivit granskade utifrån Polit & Beck kriterier för vetenskap. Resultatet visade att sjuksköterskan med kategorier/teman såsom prediktorer för depression,

tvärprofessionellt samarbete, användande av screeninginstument och kompetenshöjande insatser kan ge stöd och behandling för att förbättra deprimerade patienters psykiska hälsotillstånd.

NURSE ROLE IN DETECTION

AND IDENTIFICATION OF

DEPRESSED PATIENTS

A LITTERATURE REVIEW

SHAYAN BORDBAR

MILAD NABIZADEH

Bordbar, S & Nabizadeh, M.Nurse role in detection and identification of depressed patients. A litterature review. Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2009.

The aim of this literature review was to examine nurse role in detection and identification of depressed patients so that support and treatment can be given. The method that had been chosen is a literature study, ten scientific articles has been reviewed by using Polit & Beck criteria for science. The results showed that the nurse with the categories/themes, such as predictors of depression, cross-professional collaboration, the use of screeninginstument and competence-raising activities can provide support and treatment to improve the depressed patient's mental health.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Medicinska orsaker till depression ... 5

Diagnos 5

Egentlig depression ... 7

Melankoli ... 7

Sjukligt svårmod, dystymi ... 8

Manodepressiv sjukdom ... 8

Könsskillnader vid depression ... 8

Utbildning ... 8 Kompetensbeskrivning ... 9 Nyckelord ... 9 TEORETISK REFERENSRAM 10 SYFTE 13 METOD 13 Litteratursökning ... 13

Inkluderings- och exkluderings kriterier ... 14

Kvalitetsgranskning ... 14 Databearbetningsprocess ... 14 RESULTAT 15 Prediktorer för depression 15 Tvärprofessionellt samarbete 16 Användande av screeningsinstrument 17 Kompetenshöjande insatser 18 DISKUSSION 18 Metoddiskussion ... 19 Resultatdiskussion 19 Prediktorer för depression 20 Tvärprofessionellt samarbete 21 Användande av screeningsinstrument 22 Kompetenshöjande insatser 23 SAMMANFATTNING 24 REFERENSER 25 BILAGOR 28

BILAGA 1. Mall för kritisk granskning av vetenskapliga artiklar ... 29

BILAGA 2. Artikelgranskning kvalitativ ... 30

BILAGA 3. Artikelgranskning kvantitativ ... 31

INLEDNING

Många sjuksköterskor inom hälso- och sjukvårdsområden träffar på personer med psykiska sjukdomar och detta är en viktig anledning till att just denna

yrkeskategori måste ha kunskap om psykiatriska sjukdomar och psykiatrisk omvårdnad. När författarna hade sin verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatrin och primärvården väcktes intresset för depression p.g.a. mötet med patienter med befintliga tecken på depressiva symtom. Problematiken var att ställa rätt diagnos i rätt tid och därmed erbjuda dessa människor rätt vård. Därför är detta arbete viktigt i och med att det erbjuder kunskap om depression som sjuksköterskor måste ha en insikt om för att kunna upptäcka patienter med depressiva tillstånd (Lökensgard, 1997).

Ohälsa, produktivitetsbortfall och arbetsoförmåga är några symtom för

depressions sjukdomar. Främst är det kvinnor; närmare bestämt varannan kvinna och var femte man som någon gång i livet drabbas av depression. I de flesta fall drabbas vederböranden av fler depressionstillstånd under livet och

konsekvenserna av depression anses vara allvarliga. Därför är det viktigt att rätt diagnos ställs till personen i fråga. Depression kan leda till ensamhet, låg livskvalitet, ökad användning av sjukvård och hemsjukvård, sänkt kognitiv

förmåga, ADL-svårigheter, självmord och ökad dödlighet i andra sjukdomar, samt att det har visat sig att personer med depression har en ökad risk att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar som exempelvis stroke och hjärtinfarkt (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003).

Psykiska problem förknippas ofta med skamkänslor och en av anledningarna är att det är ett intimt problem som de inte gärna vill erkänna till sig själv eller till omgivningen. Resultatet av detta blir att patienterna inte alltid vågar anförtro sig åt vårdpersonalen och många patienter vet själva inte om att de är drabbade av en depression utan anser symtomen som fysiskt besvärande (Henkel mfl, 2004).

BAKGRUND

Epidemiologi

En av våra största folksjukdomar är depression. Ca 40% av kvinnor och 20% av männen drabbas av depression. ”Månadsförekomsten brukar anges till 5-10 % av befolkningen (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003).

Depression är en av de vanligaste sjukdomarna och varje år kommer en kvinna av 15 och en man av 30 att drabbas av depression, och varje allmänläkare kommer att träffa mellan 60 och 100 personer med sjukdomen (Churchill, 2005).

Etiologi

Depressionen kan komma från svåra perioder någon gång i livet och under dessa perioder i livet är det naturligt att känna sig ledsen, olycklig och nedstämd. Det kan till exempel vara att förlora någon anhörig, en kärleksrelation som tagit slut eller att ekonomin skötts dåligt. Oftast försvinner nedstämdheten efter en tid, kanske med hjälp av nära och kära och dessa tillfälliga känslor av nedstämdhet, oro, sorg är en naturlig del av livet och klassas inte som en sjukdom.

Ur en medicinsk synvinkel har individen hamnat i något som kallas för en ”reaktionsfasen”, ångest och nedstämdhet är vanliga under denna fas.

Hos dem som drabbas av depression, kommer hjärnans signalsubstanser och deras samspel med de så kallade mottagarcellerna, receptorerna, ur balans d.v.s. de ingår i det komplicerade systemet av att överföra impulser mellan nervcellerna. Exempel på hjärnans budbärare är serotonin, dopamin och noradrenalin och dessa signalsubstanser påverkar privatlivet, tankeverksamheten, initiativförmågan, sömnen, aptiten och sexualiteten (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003). Nedan följer förklaring till ett par faktorer samt orsaken till depression. Kemisk obalans

I människor som är drabbade av depression har det påträffats låga nivåer av serotonin, noradrenalin och dopamin.

Men det kan inte säkerställas om dessa är i obalans till neurotransmittorer som orsakar depression eller om det är depression som orsakar obalansen i hjärnan (a, a).

Gener

Depressioner kan vara genetisk men det kan även tillkoma genom andra faktorer såsom miljöinflytanden osv. Det finns en 10-20% risk att få en depression om någon inom familjen har haft det (a, a).

Hormonella obalanser

Kvinnor löper större risk att drabbas av depression än män. Forskare menar att hormonerna är förklaringen till denna skillnad. Kortisol är ett hormon som kroppen producerar som en del av en stressreaktion och det har visat sig finnas i högre nivåer hos vissa deprimerade. Liksom för neurotransmittorer är det inte tydligt om det är depression eller den hormonella obalansen som kommer först (a, a).

Medicinska orsaker till depression

En mängd medicinska problem kan påverka humöret och leda till depression såsom sjukdomar som Parkinsons, MS och Alzheimers påverkar hjärnan och kan orsaka depression på grund av sjukdomsförloppet. Depression är även ett

symptom på ett medicinskt problem och ofta uppstår depression av sjukdomar som påverkar immunsystemet och kroppens hormoner.

Även hälsoproblem kan orsaka kronisk smärta eller handikapp och detta kan i sin tur utlösa depression. Stora omställningar i livet kan framkalla depression

eftersom vissa människor inte hinner med att anpassa sina liv till de nya

omständigheterna vilket leder till att de löper större risk för att bli deprimerade. Vissa kan hantera sin depression om den inte är långvarig men inte alla. Ändrad livsmiljö exempelvis vid utflyttning från nära och kära, brist på motion, ensamhet, dålig diet, alkohol och drogmissbruk och sist men inte minst stress kan ha

betydelse för uppkomsten av depression (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003).

Diagnos

Diagnostik i psykiatrin är ett hinder på grund av att de använder två olika språk eller diagnostiska system att beskriva sjukdomar eller störningar: ICD 10

(International Classification of Diseases) och DSM (Diagnostical and Statistical Manual of Mental Disorders). Sjukvården anser att diagnos ska ställas enligt ICD-systemet medan kliniker och forskare använder sig mer av DSM-ICD-systemet och i

regel är de två systemen ganska lika varandra och utgör inga stora skillnader (Herlofson & Landkvist, 2002, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2004).

Diagnostik enligt DSM kriterier för depressiv sjukdomsperiod enligt Herlofson & Landkvist (2002):

1. Minst ett av symtomen nedstämdhet eller minskad glädje måste existera samt fem av de övriga symtomen för diagnosen egentlig

depressionsepisod.

2. Resten av symtomen är följande

 Massiv viktnedgång utan bantning, viktuppgång, minskad eller ökad aptit dagligen.

 Sömnrubbning (kan vara ökad eller minskad sömn).

 Observerbar psykomotorisk agitation eller hämning.

 Svaghetskänsla eller brist på energi näsan dagligen.

 Självmords tankar eller försökt ta livet av sig.

 Koncentrationssvårigheter.

3. Symtomen orsakar stort lidande och detta påverkar i sin tur det sociala aspekterna i livet.

4. Symtomen beror inte på någon form av missbruk.

5. Depressionen har varat längre än 2 månader efter närståendes bortgång I DSM –IV specificeras depressionen på olika sätt exempelvis melankoli för både uni och biopolär affektiv sjukdom. Följande symtom ska visa sig under den svåraste perioden under den specifika episoden:

1. Glädje och lust känslan har nästan eller komplett försvunnit. 2. Känner sig inte bättre även om något roligt inträffar.

Även minst tre av följande symtom ska föreligga då nedstämdheten upplevs annorlunda än någon annan känsla:

1. nedstämdheten är värst på morgonen.

2. aptiten minskar markant och drabbas av en ökad viktnedgång. 3. överdrivna eller obefogade skuldkänslor.

4. stark agitation (a, a).

Diagnostik enligt ICD-10 kriterier för depressiv sjukdoms episod bygger på följande huvud principer (Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2004):

Biopolär sjukdom klassificeras som

1. Biopolär sjukdom, lindrig eller medelsvår depressiv episod. 2. Svår depressiv episod utan psykotiska symtom.

3. Svår depressiv episod med psykotiska symtom.

För depressiv episod unipolär sjukdom, ställs följande generalkriterier: 1. Depressiv perioden skall vara minst 2 veckor.

2. Hypomana eller maniska symtom har inte funnits tidigare under individens liv.

3. De vanligaste exklusions kriterierna är att episoden förklaras av bruk av psykoaktiva substanser eller av något psykiskt syndrom.

Minst två av följande tre bedömningsgrunder skall finnas med Lindrig depressiv episod

1. Generalkriterierna skall vara uppfyllda.

2. Två av följande tre symtom måste finnas med:

 Att individen i fråga inte kan integrera normalt med livet. Detta ska ha på gått i minst två veckor.

 Minskad glädje vilket gör att de inte upplever saker och ting som glädjefyllda.

 Är trött konstant och har brist på energi.

3. En eller flera symtom ska finnas med för att ge ett totalt antal av 4 symtomer:

 Minskat själförtroende eller självtillit.

 Självmords tankar, kan vara återkommande.

 Svårigheter att koncentrera sig eller fatta beslut.

 Sömnstörning av någon form.

 Minskad eller ökad aptit (kan leda till viktuppgång eller viceversa). Svår depressiv episod utan psykotiska symtom

1. general kriterierna skall vara uppfyllda.

2. hallucinationer, vanföreställningar får inte föreligga. 3. minst två av tre symtom för lindrig depressiv episod .

4. symtomen för lindrig episod ska ge ett totalt antal av minst 6 symtom Svår depressiv episod med psykotiska symtom

1. ett, två och tre vid svår depressiv episod utan psykotiska symtom. 2. hallucinationer, vanföreställningar, väntade katastrofer med mera

tillkommer (Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2004).

Egentlig depression

För att kunna säkerställa diagnosen depression måste det föreligga minst fem av de nedan förtecknade symtom, och dessa ska även kunna besvaras av dessa symtom under större delen av dagen, under minst en tvåveckorsperiod.

Nedstämdhet, minskad glädje och intresse för vanliga aktiviteter är de vanligaste symtom bilderna, dessutom måste dessa symtom orsaka ett tydligt elände och förvärra både arbetsprestationen och den sociala funktionsförmågan (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003).

Melankoli

Den svåraste formen av egentlig depression kallas melankoli och individen kan inte påverka symtomen med yttre stimulans. Allting känns svåruthärdligt och individen känner att denne är helt ointresserad inför omvärlden och att denne inte har någon ork eller lust inte ens för nära och kära. Ofta vaknar individen tidigt på morgonen och mår som sämst då, men känner sig något bättre framåt

eftermiddagen och kvällen. Individen har en stark orokänsla samt ångest som inte går bort. Ångesten kan ibland vara så outhärdlig vilket kan leda till dödsångest och detta kan vara mycket plågsam för individen, särskilt tidigt på morgonen (a, a).

Sjukligt svårmod, dystymi

Om individen känner sig nedstämd och oftast har dålig aptit, dåliga sömnvanor, saknar energi, känner hopplöshet eller har koncentrationsvårigheter under minst två år ställs diagnosen sjukligt svårmod (dystymi) (Allgulander, 2005, Cullberg, 2003).

Manodepressiv sjukdom

Symtomen vid manodepressiv sjukdom som även kallas bipolär sjukdom, består av svängningar i humöret. Vissa gånger kan det skilja sig markant i humöret dvs. individen har vissa stunder där denne befinner sig på botten och vissa stunder där denne upplever livet som bäst (a, a).

Könsskillnader vid depression

Forskning påvisar att där finns könsskillnader i serotonin nivåerna mellan män och kvinnors hjärnor, vilket visar att kvinnors hjärnor var känsligare att utveckla depression än vad mäns hjärnor var. Kvinnors serotoninreceptorer i hjärnan var fler än männens och att kvinnor hade lägre nivåer av det specifika

serotonintransportproteinet, som transporterar tillbaka serotoninet till nervcellerna, än män (Jovanovic mfl, 2008).

Barndomsupplevelserna har också visat sig öka risken för depression signifikant då faktorer som neurotiska föräldrar, neurotiska symtom hos barnen kunde påvisas i en studie av Veijolas mfl (1998) och förekomsten av depression var dubbelt så hög för kvinnor som för män då tidigare barndomsupplevelser inkluderades som en faktor.

Andra forskare undersökte om könsskillnader hade någon betydelse för mannen och kvinnans benägenhet till depression och om utbildningsnivå utgjorde en faktor. Studien visade att kvinnor utan en högskoleutbildning som hade en lägre utbildningsnivå hade en högre depressionsrisk än männen med liknande

utbildningsnivå. Denna könsskillnad minskade avsevärt för depression då könen hade en utbildningsnivå som motsvarade högskolenivå eller högre (Ross & Mirowsky, 2006). Vidare forskning har visat att tjejer uppvisade större

stresspåverkan pga av att tjejer känner större press på sig då de kände ett ansvar att umgås med vänner, vara sociala, umgås med familjen, prestera bra t.ex. i skolan och vara romantiska dvs ha tid för sin partner osv medan för killarna var stresspåverkan då de fysiskt skulle prestera i något t.ex. i någon idrottsutövning. Då tjejer kände större press på sig från omgivningen reagerade de också därefter med stress vilket ledde till att de reagerade starkare vilket ökade risken för depressiva symtom än jämförelsevis vad killarna reagerade till stress då killarna inte stressade upp sig lika mycket som tjejerna (Hankin mfl, 2007).

Utbildning

En studie i Umeå visade att depressionstillstånd är en av de vanligaste

diagnoserna bland primärvårdspatienter,som dock oftast hade sökt för somatiska besvär. Endast en fjärdedel av dessa patienter identifierades och en ännu mindre andel erbjöds behandling och detta lede till onödig lidande för dessa patienter (Bodlund, 1997).

Med tanke på detta har socialstyrelsen på uppdrag från regeringen försökt förstärka och förbättra den psykosociala kompetensen och bemötandet i primärvården (Socialstyrelsen, 2007).

1. Landstingen måste framställa en allmän vidareutbildning för de yrkesgrupper i primärvården som har en lämplig grundutbildning som sjuksköterska, sjukgymnaster och kurator som i sina olika vardagars roller möter de människor som söker sig till primärvården för sjukdomar som depression, ångest m.m.

2. Regeringen bör tänka igenom att öka antalet platser på grundutbildningarna för socionomer och psykologer.

3. Landstingen måste ge en tydligare och bättre upplysning till medborgarna om vilken psykosocial behandling primärvården kan erbjuda

(Socialstyrelsen, 2007).

Kompetensbeskrivning

I kompetensbeskrivning för sjuksköterska står det beskrivet att sjuksköterskan ska sörja för vårdtagarens primära och specifika omvårdnadsbehov bl.a. utifrån

fysiska, psykiska och sociala aspekter dvs. sjuksköterskan ska genom observation, bedömning, planering, genomförande, utvärdering, omvårdnadsdiagnostik och omvårdnadsordination ge patient adekvat omvårdnad. Sjuksköterskans

huvudsakliga ansvars- och arbetsområden är: omvårdnadens teori och praktik, forskning, utveckling, utbildning och ledarskap. Denne ska inrikta sina krafter på att dessa områden överblickas med en helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt. Det är sjuksköterskans uppgift att vårdtagaren och dennes familj får det stöd de behöver och sjuksköterskan ska även klara av att identifiera vårdtagarens resurser, krav och förmåga till egenvård och dessutom även kontinuerligt vidareutveckla professionens personliga och professionella kompetens (Socialstyrelsen, 2005a).

Nyckelord

Sjuksköterskan kan med hjälp av sitt kunnande hjälpa andra som har drabbats av en psykisk ohälsa och därmed vägleda den drabbade. Den avgörande faktorn mellan en sjuksköterska och en patient är det förtroende som de bygger upp. Om sjuksköterskan har brist på respekt för den drabbade individens resurser och möjligheter kan detta skada det hälsobefrämjande arbetet som sjuksköterskan har som uppgift att utföra.

Individens tillit sätter en grund till en stärkt självförtroende på sin egen färdighet att själv ha kontroll över den livssituation som han eller hon har drabbats av. Med detta fysiska handikapp stimuleras den drabbade att motivera sig och få ett ökat intresse i aktiviteter som skyddar och befrämjar hälsan.

Sjuksköterskan behöver hjälp att lära sig hantera symtom, tecken på sjukdom och behandling samt lära sig hantera de psykosociala konsekvenserna och

livsstilsförändringar som sjukdomen medför.

I figur 1 hänvisar författarna till några nyckelord till den goda omvårdnadens dörr. Sjuksköterskan ska i sitt bemötande med en person som lider av ett handikapp ha stor förståelse och empati, detta leder i sin tur till att stärka bandet mellan

sjuksköterska och patient och det uppskattas av vårdtagaren på grund av att han eller hon känner att sjuksköterskan har åsidosatt tid för att lyssna och förstå individen (Arvidsson & Skärsäter, 2006). Under hela omvårdnadsprocessen är relationen mellan sjuksköterska och vårdtagare en av de viktigaste faserna under hela omvårdnadens uppbyggande. Detta baseras på, förtroende och tillit för sjuksköterskan.

Omvårdnadsprocessen behöver klara av konflikter som drabbar vårdgivaren och vårdtagaren och för att kunna ge vårdtagare bästa omvårdnad, måste sjuksköterska tillämpa individuellt anpassad kunskap inför varje vårdsituation.

Dessa omvårdnadsnycklar ska passa som nyckel i ett nyckelhål för att slå upp dörrarna till en omvårdnadsrelation och sjuksköterskans kunskap kan hjälpa den drabbade att under hela omvårdnadsprocessen få tillbaka kontrollkänslan som den drabbade tidigare har förlorat. Det väsentliga är att vårdgivare och vårdtagare måste komma överens om vad eller vilka svårigheter som den drabbade vill ha hjälp med och hur de ska gå tillväga och detta kan åstadkommas genom att låta vårdtagare dela med sig av sin sjukdom och hur berätta hur individen i fråga upplever det.

Sjuksköterskan kan med hjälp av detta få en inblick i vårdtagaren rädslor, behov och egna tankar angående patientens sjukdom och detta leder i sin tur att

sjuksköterskan informerar om sina kunskaper av sjukdomen, problem,

möjligheter, hinder och vilka hjälpmedel som finns tillgängliga för vårdtagaren att ta del av.

När vårdtagare och vårdgivare har nått en överenskommelse påbörjas behandlingsfasen vilket i slutändan ska leda till bättre hälsa för vårdtagaren (Arvidsson & Skärsäter, 2006).

Figur 1. Nycklar till god omvårdnad. Bilden har modifierat av författarna. Källa: Arvidsson, B, Skärsäter, I (2006) Psykiatrisk omvårdnad, s 127.

TEORETISK REFERENSRAM

Författarna har valt omvårdnadsteoretikern Carnevalis (1999) modell för omvårdnadsdiagnostiskt resonemang vilket sjuksköterskan kan använda som verktyg för att beskriva omvårdnadsproblem och behov och ha detta som utgångsläge för att kunna diagnostisera och planera omvårdnadsbehandlingar.

Den dagliga livskategorin inverkar på hur individen handlar och därför ställs kraven på det funktionella hälsotillståndet, men på samma gång inverkar den funktionella hälsotillståndskategorin hur individen klarar av sitt dagliga liv.

Då dessa kategorier är i ett beroende - förhållande med varandra går den ena kategorin inte att uteslutas från den andra utan att överväga detta samspel. Modellen som nämns här och som kan ses här under kallas för Dagligt liv och Funktionellt hälsotillstånd-modellen (Carnevali, 1999).

Figur 2. Omvårdnadssamband mellan Dagligt liv och Funktionellt hälsotillstånd. Bilden har modifierats av författarna.

Källa: Carnevali, D (1999) Handbok i omvårdnadsdiagnostik, s 22.

Dagligt liv och funktionell hälsostatus är en av Carnevalis (1999) modeller för att bedöma individens hälsostatus.

Många krav ställs på individen dagligen och de gäller för denne att finna en ömsesidig balans mellan krav i dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd och upprätthålla en tillfredställande balans mellan de inre och yttre resurser som finns tillgängliga för att tillgodose dessa krav. Detta kan bäst beskrivas med hjälp av en balansvåg. Figur 3 är en bild av en balansvåg som representerar individen strävan över att finna balansen mellan krav och resurser och krav och resurs bör individen ha möjlighet att utnyttja för att uppnå en relativt god livskvalitet i det vardagliga livet. Enligt Carnevali (1999) beskrivs hälsotillståndet över individen inte om denne är sjuk eller frisk utan om det råder balans mellan krav och resurser. Som kan ses på figur 3 består kraven av: aktiviteter - upplevelser, händelser - upplevelser, förväntningar - förpliktelser, omgivning, värderingar, övertygelser, seder och bruk.

Resurser består av inre och yttre resurser och inre resurser har en subkategori vilket består av styrka, uthållighet, sinnesförnimmelser, sinnesstämning, kunskap, motivation, mod, färdigheter och kommunikation. Yttre resurserna har även här en subkategori vilket består av bostad, grannskap, kommunikationsmöjligheter, människor, material, tekniska hjälpmedel, teknologi, transport, pengar och husdjur. Enligt Carnevali (1999) har sjuksköterskan som uppgift att hjälpa individen och dess familj till bättre livskvalitet genom att medverka till att det råder balans mellan krav och resurser i det vardagliga livet för vårdtagaren.

Figur 3. Krav och Resurser. Bilden har modifierats av författarna. Källa: Carnevali, D (1999) Handbok i omvårdnadsdiagnostik, s 23.

SYFTE

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur sjuksköterskan kan

upptäcka och identifiera deprimerade patienter så att optimalt stöd och behandling kan ges.

METOD

En litteraturstudie gjordes för att besvara studiens syfte för att öka kunskapen inom utvalt område. Nedan redogörs tillvägagångssätt för litteratursökning, inkluderings- och exkluderings kriterier, kvalitetsgranskning och

databearbetningsprocess.

Litteratursökning

Författarna sökte material till studien via databasen PubMed och CINAHL genom att göra en litteratursökning. Följande söktermer användes:

 Depression

 Nurse-patient relations

 Nurses role

 Nursing

 Nursing care

 Primary health care

Sökoperatorer användes för avgränsning mellan olika sökord tex AND eller OR. Limits användes och de var artiklar som hade abstracts.

Tabell 1.

Databas Sökord Limits Träffar Granskade

abstract

Granskade artiklar

Använda artiklar PubMed Depression AND

Nursing Care AND Primary health care

Abstract 411 85 10 7

PubMed Depression AND Nursing AND Primary health care Abstract 427 62 5 2 PubMed "Depression"[Mesh] AND "Nursing Care"[Mesh] AND "primary health care"[Mesh] Abstract 8 5 2 1 PubMed "Depression"[Mesh] AND "Nursing"[Mesh] AND "primary health care"[Mesh]

Abstract 8 2 1 0

PubMed "Depression"[Mesh] AND "Nursing

Care"[Mesh] PubMed depression AND

nurse-patient relations Abstract 229 11 1 0 PubMed "Depression"[Mesh] AND "nurse-patient relations"[Mesh] Abstract 63 2 0 0

PubMed depression AND Nurse's Role Abstract 305 29 5 0 PubMed "Depression"[Mesh] AND "Nurse's Role"[Mesh] Abstract 119 4 0 0

CINAHL Depression AND Nursing Care AND Primary health care

Abstract 219 11 0 0

CINAHL Depression AND Nursing Care

Abstract 2658 43 0 0

CINAHL depression AND nurse-patient relations

Abstract 506 24 0 0

CINAHL depression AND Nurse's Role

Abstract 385 13 0 0

Totalt 5690 301 24 10

Inkluderings- och exkluderings kriterier

Nedan beskrivs angivna inkluderings- och exkluderings kriterier för litteratur studien. Inkluderings- och exkluderings kriterier var följande:

 Artiklarna ska vara publicerade i vetenskapliga tidskrifter.

 Publicerade på engelska.

 Följa mallen och standarden IMRAD - Introduction Method Results and Discussion, för vetenskapliga artiklar utformat av Polit & Beck (2006).

Kvalitetsgranskning

Författarna har kritiskt granskat artiklarna utformat av Polit & Beck (2006) vilket kan ses i bilaga 1. Författarna har kvalitetsgranskat de 10 utvalda artiklarna var för sig för att sedan träffas och diskutera kvalitetsgranskningen.

Kvalitetsgranskningen har skett efter Polit & Becks (2001, 2006) protokoll för kvalitetsbedömning av vetenskapliga artiklar.

Då valda vetenskapliga artiklar var av både kvalitativ och kvantitativ ansats använde författarna två protokoll för kvalitetsbedömning av vetenskapliga artiklar, en för den kvalitativa forskningsmetoden (bilaga 2) och en för den kvantitativa forskningsmetoden (bilaga 3).

Då författarna kvalitetsbedömde de vetenskapliga artiklarna och utgick från poängsammanställningen utformades kvalitetstyperna hög, medel och låg där hög kvalitetstyp återgav ett högt kvalitetsbetyg för artikeln medan kvalitetstypen låg återgav ett lågt kvalitetsbetyg för artikeln (a, a). Kvalitetstyperna av artiklarna kan skådas via artikelmatrisen (bilaga 4).

Databearbetningsprocess

Artiklarna granskades både var för sig och tillsammans. Författarna skrev en kort sammanfattning av varje artikel, när artiklarna granskades var för sig, vilket

skildrande syftet, metoden och resultatet av varje artikel, vidare gjordes även en preliminär kategorisering/tematisering var för sig. Då författarna gemensamt granskade artiklarna diskuterades nya kategorier/teman fram som var intressanta och relevanta för studiens syfte och frågeställning med en modifierad version av Hartmans (1998) kategoriseringsmetod. Fyra kategorier/teman skapades, vilka var 1. Prediktorer för depression, 2. Tvärprofessionellt samarbete, 3. Användande av screeningsinstrument och 4. Kompetenshöjande insatser.

RESULTAT

Resultatanalysen baserades på 10 vetenskapliga artiklar och presenteras utifrån fyra kategorier/teman:

- Prediktorer för depression - Tvärprofessionellt samarbete

- Användande av screeningsinstrument - Kompetenshöjande insatser

För en mer ingående redogörelse av de enskilda artiklarna hänvisas läsaren till matrisen i bilaga 4.

Prediktorer för depression

I Etowa mfl (2007) studie tas en rad faktorer upp som kan öka kvinnornas benägenhet till depression, däribland oron för deras barn och familj, sorg, förlust stress, rasism, menopaus, ångest och smärta i samband med sjukdom. För att motverka depressionsrisken har kvinnorna i denna studie identifierat ett antal olika stödbegrepp dvs stöd från familjemedlemmar, positiva attityder, andliga handlingar, tala med andra, och proaktivt "göra" saker för att ta kontroll över deras liv (a, a).

Badger mfl (2000) studie visade en rad demografiska egenskaper som är

predisponerande faktorer för depression såsom, sociala strukturella karaktärer och föreställningar om hälsa och sjukdom som gör det möjligt för människor att söka vård. Betydande skillnader konstaterades endast för ålder. Icke deprimerade deltagare var cirka 10 år äldre än deprimerad deltagare och många fler icke deprimerade deltagarna var i åldrarna 80 till 90 år. Det fanns signifikanta skillnader mellan de 2 grupperna för arbetarstatus, dvs de som jobbade och de som var arbetslösa. Fler deprimerad deltagare (70%) var funktionshindrade jämfört med icke deprimerade deltagare (43%). Även om där inte fanns några signifikanta skillnader mellan gruppernas faktiska inkomst, fanns där en signifikant depressionsinverkan för finansiell ställning. Deprimerad deltagarna påstod att deras finansiella ställning var sämre än icke deprimerade deltagare. Deprimerad deltagare rapporterade att de hade knappt eller inte tillräckligt med pengar för att täcka levnadsomkostnaderna. Vidare konstaterades en signifikant depressionseffekt för hälsostatus. I varje kategori var deprimerade deltagare mer i behov av vårdtjänster än icke deprimerade deltagare både för akut sjukvård och för psykiatrisk vård (a, a).

Wolff & Agree (2004) undersökte sambandet mellan upplevd kvalitet av vården och depression bland kvinnliga vårdtagare av informell långtids vård. Under uppföljningstiden ökade förekomsten av depression från 24,7% vid baseline till 28,3% 3 år senare. Urvalet som användes bestod av 420 individers svar från en besvarad enkät där urvalet bestod av kvinnor som var 65år eller äldre. Av de sociodemografiska egenskaperna var enbart ras statistiskt signifikant där

afro-amerikaner hade en 54% mindre risk att bli deprimerade än ljushyade afro-amerikaner. De psykosociala variablerna ''en känsla av personlig behärskning'' och

''tillfredsställelse med emotionellt stöd'' var signifikant i förhållande till depression. ''Brist på respekt'', ''bristande ömsesidighet'' och ''otillräckligt instrumentellt stöd'' var förknippade med högre nivåer av depression. Kvinnor vars vårdgivare inte tog hänsyn till deras åsikter hade en 33-36% större risk att bli deprimerade än de kvinnor vars åsikt togs hänsyn till av vårdgivaren. Respekt var också en signifikant prediktor för vårdtagarens välbefinnande. För de vårdtagare, där den primära vårdgivaren inte brydde sig om deras lycka och välbefinnande, hade ca 70% större risk att bli deprimerade jämfört med den grupp vars

vårdgivare brydde sig om kvinnornas lycka och välbefinnande. Kvinnor som var nöjda med emotionellt stöd från sina sociala nätverk men som rapporterade att deras primära vårdgivare underlåtit att ta hänsyn till deras önskemål och åsikter hade 76% större risk att bli deprimerade jämfört med den grupp av kvinnor som rapporterade att vårdgivaren hade tagit hänsyn till deras önskemål och åsikter (a, a).

I likhet med Wolff & Agree (2004) studie visade Loughlin (2004) att ras var signifikant relaterad till depression då ca 55% av de ljushyade deltagarna och 40% av de afro-amerikanska deltagarna rapporterade depressionssymptom. Depression var också signifikant relaterat till kön, där 67% av männen och 47% av kvinnorna rapporterade mild depression. Depression var inte signifikant relaterat till åtgärder som formellt socialt stöd i forma av måltider som hemlevereras, kontakt med sjuksköterska eller hemtjänst. Att leva ensam och utbildningsgrad var heller inte signifikant relaterat till depressiva symtom. Då Pearsons korrelation användes för att fastställa statistiska samvariationer mellan depressionens svårighetsgrad och upplevd kvalitet och kvantitet av socialt stöd påvisades det att depression visade ett signifikant negativt samband med stigande ålder, men positivt samband med att vara man, vara ogift, och i behov av formell socialt stöd såsom vård i hemmet och måltider som hemlevereras. Studien visade att ca 52% av deltagarna hade lindriga symtom av depression (a, a).

Tvärprofessionellt samarbete

I Gray mfl studie (1999) där sjuksköterskor fick svara på en enkät uppgav hälften av de svarande att deprimerade patienter begärde information om de symtom som depression uppvisade (48%) och information om antidepressiva läkemedel (51%). Det påpekades också att 44% av sjuksköterskorna gav information och råd till patienter och deras familjer om depression varav 44% var förfrågningar om användningen av antidepressiva läkemedel och 56% om rådgivning vid

depression. Vidare ansåg 75% av de tillfrågade sjuksköterskorna att rådgivning var den bästa behandlingen för milt deprimerade patienter medan 33% var

överens med påståendet att kognitiv beteendeterapi var lämpligast vid behandling av depression. Fyrtiotvå procent av sjuksköteskorna var inte överens med

påståendet att antidepressiv medicinering var den bästa metoden för att behandla svårt deprimerade patienter och 52% av de svarande uppgav att antidepressiva läkemedel inte var beroendeframkallande. Respondenterna rapporterade att den psykiatriska hälso- och sjukvårdspersonal som de mest hade haft kontakt med var kommunens psykiatrisjuksköterskor och rådgivare. Sjuksköterskorna rapporterade att de hade väldigt lite kontakt med psykiatriker (96% hade ingen kontakt),

socialarbetare (87% hade ingen kontakt) och psykologer (93% hade ingen

kontakt). Vidare rapporterade 44% av sjuksköterskorna att de inte hade haft någon kontakt med den psykiatriska hälso- och sjukvårdspersonalen (Gray mfl, 1999).

I Symons mfl studie (2004) var de patienter som bedömdes av en sjuksköterska inbjudna att delta i en telefonintervju för att samla in deras synpunkter för den depressionstjänst som erbjöds.

Det som hade lockat patienterna till tjänsten var telefonlinjen som drevs av sjuksköterskor som utbildats för att lyssna då det för de deprimerade patienterna varit svårt att få tillgång till hjälp via mottagningen. Motiven för att kontakta tjänsten inkluderade tidigare erfarenheter för att söka professionell hjälp för depression, och förväntningarna att tjänsten skulle kunna erbjuda en ny metod för behandling.

Tjänsten erbjöds som en alternativ väg att träffa en läkare. Patienterna upplevde att läkaren inte skulle kunna erbjuda dem tillräckligt med tid att ta itu med sina problem, medan andra patienter först ville få det bekräftat att de har problem, det vill säga huruvida de var deprimerade eller inte, innan de träffade en läkare. Sjuksköterskor ansågs vara tillgängliga och kunna ge tid till att lyssna. Dessa egenskaper ansågs vara viktiga att ha för sjuksköterskor som hade att göra med deprimerade patienter. Vissa patienter menade att de skulle ha reagerat mindre förmånligt till tjänsten om den första kontakten tagits med en läkare snarare än en sjuksköterska. Vissa patienter menade att de skulle kunna fortsätta med att träffa en sjuksköterska för behandling av sin depression, men var underförstådda med att medicinsk hjälp och läkarkontakt var nödvändigt för att förskriva

antidepressiva läkemedel eller ordna remiss till en terapeut. Den timslånga inledande bedömningen med sjuksköterska upplevdes positivt varav patienten upplevde att de hade haft tid att ge sin historia utan att känna sig förhastad. Sjuksköterskans uppföljning uppfattades som stödjande och vikten av bedömning av deras framsteg och att övervakning av deras medicinering skedde.

Läkarna rapporterade att de till viss del var nöjda med att dela vården av deprimerade patienter med lämpligt utbildade och pålitliga

primärvårdssjuksköterskor, men att det var önskvärt att även en kommunens psykiatrisjuksköterska var inblandade. Detta skulle lätta på arbetsbelastning, resurser och stöd för läkaren då sjuksköterskorna såg sin roll som "spindeln i nätet" och vara där i egenskap som patients förespråkare och som stöd för läkaren (Symons mfl, (2004).

Användande av screeningsinstrument

I Blank mfl (2004) studie visades det att olika instrument för att påvisa depression kan visa olika resultat beroende på vilken population det används på. Skalorna som forskarna använde var CES-D-skalan (Center for Epidemiologic Studies Depression) och GDS-skalan (Geriatric Depression Scale). CES-D-skalan respektive GDS-skalan som användes för att påvisa depression bland

populationen på primärvårdsklinikerna visade stor känslighet för att upptäcka depression. CES-D skalan klarade sig bättre än de andra instrumenten i

sjukhuspopulationen för att mäta depression medan GDS-skalan presterade bäst för vårdhemspopulationen. Vidare använde forskarna en annan depressionsskala så kallade 1 - och 2-frågeskalor som skulle påvisa depression. Även här skilde sig resultaten beroende på vilken population som instrumenten användes på. Det så kallade 1 - och 2-frågorna visade bäst resultat för sjukhuspopulation för att påvisa depression. CES-D-skalan och GDS-skalan som användes fick ungefär samma resultat för att upptäcka kombinationen av subsyndromal depression och depressionssjukdomar på primärvårdsklinikernas population och

sjukhuspopulationen medan GDS-skalan fortsatte vara bäst för att påvisa depression i vårdhemspopulationen (Blank mfl, 2004).

I Johnston mfl (2007)studie undersöktes om depression kunde påvisas likvärdigt när olika bedömningsskalor för depression användes till äldre personer på

äldreboende. I studien skiljde sig andelen deprimerade äldre beroende på vem som utförde mätningen och vilka instrument som användes. Andelen deprimerade äldre skattad av sjuksköterskan med HDRS-instrument och GDS-12R-instrument visade ingen statistiskt signifikant skillnad mellan sjuksköterskans professionella uppfattning och HDRS-instrumentet. Däremot påvisades statistiskt signifikanta skillnader mellan sjuksköterskans professionella uppfattning och GDS-12R-instrumentet. Däremot när de äldre själva skattade depression med HDRS- och GDS-12R-instrumenten så påvisade statistiska signifikanta skillnader mellan de äldres uppfattning och HDRS-instrumentet. Sjuksköterskornas och de äldres egna åsikter skilde sig alltså statistiskt signifikant åt i att uppskatta andelen av de äldre som var deprimerade (a, a).

Kompetenshöjande insatser

I Gray mfl studie (1999) konstaterades det att 451 sjuksköterskor (70%) inte hade fått någon undervisning inom området psykisk ohälsa under de senaste 5 åren. Av de 30% som hade deltagit i minst en kurs relaterat till psykisk ohälsa var

depression, rådgivningsträning, stress- och ångest hantering de vanligaste förekommande (a, a).

Moreno mfl (2003) studie visade att när sjuksköterskor i interventionsgruppen fått undervisning i att upptäcka depression blev resultatet signifikant förbättrade kunskaper i att upptäcka depression bland patienter. Efter undervisning och träning hade interventionsgruppens patienter 3,2 gånger större chans att upptäckas ha depression av sjuksköterskan efter kontroll för demografiska och andra

variabler. Interventionsgruppens sjuksköterskor var mycket nöjda med utbildningen och kände att det hade förbättrat sina kunskaper i att hantera

depression. Trots genomgången utbildningsprogram rapporterad en betydande del av sjuksköterskorna att de fortfarande behövde förbättra sin förmåga att behandla deprimerade patienter (a, a).

Symons mfl (2004) studie betonar också vikten av tillräcklig förberedelse och fortbildning och regelbunden klinisk tillsyn för att förbättra behandlingen av deprimerade patienter.

I Livingston mfl (2000) studie studerades skillnaden mellan läkarens och sjuksköterskors attityder till depression. Läkarna var mer benägna än

sjuksköterskorna att förknippa depression med tidigare livshändelser och koppling till biokemiska abnormaliteter, likaså att antidepressiva läkemedel ger

tillfredsställande resultat och en säkerhet att ta itu med deprimerade äldre

personer. Dessutom var de mer benägna att tro att symtom på depression var olika hos äldre patienter jämfört med yngre. Den enda statistiska signifikansen före respektive efter förändring i attitydfrågeformuläret var på frågan "Jag behöver mer utbildning för att kunna hantera depression effektivt hos äldre", vilket tyder på att efter att ha fått utbildning, var läkarna mindre benägna att uppfatta sig själva som fortfarande i behov av sådan utbildning för bedömning av patienter med

depression jämfört med sjuksköterskorna

DISKUSSION

Diskussionen har delats upp i två delar: metoddiskussion och resultatdiskussion. I metoddiskussionen diskuteras tillvägagångssätt samt svårigheter. I

resultatdiskussion presenterar författarna resultatet från de 10 artiklarna och därtill även dess koppling till Carnevalis (1999) omvårdnadsteori.

Metoddiskussion

En litteraturstudie medför en tolkning av redan existerande tolkningar av resultat vilket eventuellt kan påverka resultatet och trovärdigheten. En annan misstolkning som kan ha begränsat studien är ovanan att söka litteratur i databaser, vilket kan ha lett till att intressanta artiklar försummats.

Litteraturstudiens fördelar är att de ger en bra helhetsbild, betydande mängd data kan överskådas och behandlas och många artiklar kan jämföras och det finns möjligheten att välja ut lämpliga artiklar då databaserna kan innehålla viktig data för att besvara studiens syfte.

Litteraturstudiens nackdelar är att det inte går att bilda sig en uppfattning om ursprungsstudiens data, utan får förlita sig på artikelförfattarens resultat och utgå ifrån att studiens innehåll är korrekt. En annan nackdel kan vara att det inte kan genereras någon ny kunskap då sammanställningen enbart är inom innehållet av 10 artiklar som författarna bidragit med, vilket inte är fallet med empiriska studier där ny kunskap kan genereras.

Nästan samtliga artiklar har varit kvantitativa för att besvara syftet vilket enligt författarna är en nackdel då fler artiklar som var kvalitativ hade önskats. Databaserna PubMed och CINAHL valdes för studiens litteratursökning. Enligt Polit & Beck (2006) bör information sökas i ett flertal olika databaser för att få fram ett stort urval av artiklar. Då detta inte efterföljdes kan detta ses som en svaghet i litteraturstudien.

Ett urval av fritextsökning-termer gjordes, där olika sökord och kombinationer av dessa användes. Sökningar gjordes individuellt och tillsammans för att minimera risken för bortfall av relevanta artiklar. Trots det fanns risken ändå att detta kan ha skett då de bästa tänkbara artiklarna, sökorden och kombinationer av dessa kan ha förbisetts.

Kritisk granskning och bedömning av artiklar kräver stort kunnande, vilket kan ha påverkat litteraturstudiens evidensstyrka pga. begränsade kunskaper av att

bedöma artikelns kvalitetsgrad.

Artiklarna tolkades alltså var för sig och sedan gemensamt och diskuterades senare igenom för att för att minimera risken att centrala meningsbärande enheter skulle gå förlorade när artiklarna kategoriserades efter en modifierad version av Hartmans (1998) kategoriseringsmodell, men även för att förförståelsen om ämnet inte skulle påverka analysarbetet vilket kunde leda till felaktig tolkning av data som då kunde leda till bias (a, a).

Det upplevdes vid ett par tillfällen svårigheter att översätta vissa begrepp från engelska till svenska då det saknades direkta motsvarigheter då de slogs upp, vilket ledde till att snarlika begrepp som passade in fick användas.

Carnevali (1999) valdes som teoretisk referensram för att beskriva hur det dagliga livet påverkar det funktionella hälsotillståndet och vice versa och hur krav, inre- och yttre resurser kan skapa en balans i vårdtagarens tillvaro vilket passar in i författarnas litteraturstudie då individer med depression har det svårt i det dagliga livet och oftast har ett nedsatt funktionellt hälsotillstånd (a, a, Cullberg, 2003).

Resultatdiskussion

Resultatet diskuteras utifrån de fyra kategorier/teman som redovisas vilka var 1. Prediktorer för depression, 2. Tvärprofessionellt samarbete, 3. Användande av

screeninginstument och 4. Kompetenshöjande insatser. Carnevalis (1999)

omvårdnadteori kommer även tas upp för relevant anknytning till sjuksköterskans omvårdnadsprocess.

Prediktorer för depression

Enligt Wasserman (1998) har kvinnor det lättare att översätta sina känslor till ord till skillnad från männen. Därför kan det vara lättare för sjuksköterskan att

upptäcka depressions symtom hos kvinnor än män (a, a). Kvinnor tenderar oftare att söka upp vård i rätt tid medan män oftast hanterar symtomen på andra sätt och söker vård mycket senare i depressionsförloppet, vilket Symons mfl (2004) studie visade.

Enligt Carnevali (1999) bör sjuksköterskan i primärvården, observera tecken på patientens sinnestillstånd och uppmärksamma uttalanden eller osagda krav av stöd för att upptäcka avvikelser i patienternas hälsotillstånd. Då patienten oftast kan vara bedrövad, nedstämd, ger uttryck för att livet är tomt och meningslöst kan sjuksköterskan med hjälp av vårdtagaren identifiera vilka inre och yttre resurser denne kan använda för att slutligen uppnå hälsa (a, a, Cullberg 2003). I Etowa mfl (2007) studie åstadkoms detta då kvinnorna byggde upp sina coping mekanismer såsom stöd av familjemedlemmar och sitt sociala nätverk etc för att åter ta kontroll över sina liv.

Friska individer kan känna det psykiskt ansträngande då de hamnar i en stressfull situation (Folkhälsorapport, 2005). Hur individen hanterar denna stress beror på hur känslig för påfrestningar denna individ är och vilka coping strategier denne kan hantera och dra nytta av. Dessa coping strategier bestäms utifrån tidigare erfarenheter av stress och hur detta tillstånd hanterades då (a, a). Sjuksköterskan har som uppgift att identifiera faktorer som bidrar till stress upplevelse och förebygga detta genom att identifiera vilka krav och resurser individen kan använda för att förhindra nästa stress upplevelse (Carnevali, 1999), vilket kvinnorna i Etowa mfl (2007) studie lyckades åstadkomma.

Enligt Cullberg (2003) är det viktigt att varje individ kan känna en mening eller sammanhang i livet. Om där inte finns en mening eller sammanhang som individen kan relatera till kan det leda till påfrestningar som kan leda till

depression (a, a). Om individen däremot kan känna en mening och sammanhang i livet kan det leda till att de påfrestningar och andra svårigheter individen ställs inför kan motarbetas och risken för t.ex. en depression minskar (a, a). Genom att sjuksköterskan kan identifiera de påfrestningar och andra svårigheter individen ställs inför och lyfta fram meningen och sammanhanget med livet kan

sjuksköterskan förbättra möjligheterna och balansera individens dagliga liv och funktionella hälsotillstånd och identifiera de krav och de resurser individen kan använda för att förbättra sin livssituation (Carnevali, 1999).

Enligt Cullberg (2003) kan låg utbildning bidra till psykisk ohälsa och vidare till depression för individen. Lyckligtvis så hade utbildningsgrad i Loughlin (2004) studie ingen signifikant relation till depression medan Ross & Mirowsky (2006) studie pekar mot det motsatta dvs desto högre utbildning individen har desto mindre risk finns det för depression.

Det sociala nätverket har betydande effekt för människor med hälsoproblem. Social kontakt behövs och är en förutsättning för att sjuksköterskan ska kunna skapa den relation som krävs för att patienten ska känna sig bekräftad (Arvidsson & Skärsäter, 2006). Sjuksköterskan har som uppgift att förmedla hopp, skapa en fysisk och psykisk miljö som inger harmoni och därtill kunna skapa den trygghet och välbefinnande som individen eftersträvar (a, a, Cullberg, 2003). Arvidsson & Skärsäter (2006) menar att just dessa begrepp kan sjuksköterskan erbjuda för att

bygga upp skyddsåtgärder för att förebygga depression och därav patienterna i studierna som är benägna till depression bli mindre benägna att drabbas av depression. På så sätt hjälper sjuksköterskan individen att finna en balans mellan det dagliga livet och det funktionella hälsotillståndet vilket sjuksköterskan sen kan använda som verktyg för att identifiera vårdtagarens resurser och krav för att komma ifrån de hälsoproblem som kan råda bland män och kvinnor för att sedan bygga vidare på för en bättre hälsosituation (Carnevali, 1999).

Tvärprofessionellt samarbete

I Gray mfl studie (1999) var kontakten mellan den somatiska vården och den psykiatriska vården dålig. Då det många gånger råder en okunskap över

psykiatriska sjukdomar inom somatiken (Svanborg, 1997). Inom somatiken finns det tillgång till biologiska parametrar när en sjukdom ska diagnostiseras. Ett blodprov kan ge svar på en diabetespatients hälsotillstånd, men inom psykiatrin saknas jämförliga mätmetoder och därför är det av största vikt att mäta symtomen som en psykiatrisk sjukdom medför (a, a).

Underdiagnostiken av psykiatriska sjukdomar såsom ångestsjukdomar,

depressioner och tvångssyndrom har uppmärksammats under de senaste åren och prevalensen kan vara så mycket som ca 5% av befolkningen för dem som har en depression och i ett flertal fall får vårdtagaren ingen adekvat behandling heller (Svanborg, 1997). De omständigheter som råder medverkar till varför depression ej kan fastställas i större utsträckning. Dessa omständigheter kan vara: tidsbrist för att genomföra en ordentlig anamnes vilket kan leda till att betydelsefull

information försummas och/eller professions bias dvs en psykiatriker kan tolka trötthet, nedstämdhet och nedsatt aptit som symtom på en möjlig depression medan allmänläkaren kan tolka symtomen som tecken på minskad

sköldkörtelsproduktion (a, a).

Många gånger kan psykiska sjukdomar manifestera sig som somatiska symtom vilket leder till att den psykiska sjukdomen missas, ett exempel kan vara

paniksyndrom där många söker sig till den somatiska akuten då de misstänker att de har en pågående hjärtinfarkt (Svanborg, 1997). Mycket tyder på att samarbetet mellan psykiatrin och somatiken kan förbättras. Hur det ska gå tillväga är dock svårare att svara på.

I Symons mfl studie (2004) ansågs det vara viktigt att sjuksköterskorna vara tillgängliga och kunde ge tid till att lyssna till patienterna och vara ”spindeln i nätet”. Enligt Carnevali (1999) är kommunikation förmågan att göra sig förstådd och förstå andra. Vid sjukdom uppträder många tillstånd som kan påverka kommunikationsförmågan eller sättet att kommunicera. Vårdgivaren och

vårdtagaren kanske inte talar samma språk eller använder samma ordförråd. Enligt Carnevali (1999) är det viktigt att sjuksköterskan uppträder så att vårdtagare och anhöriga känner tilltro till sjuksköterskans kompetens som vårdgivare inom omvårdnadsområdet, och ge insikt om att sjuksköterskan är kompetent att ta ansvar för kvaliteten på hälso- och sjukvården inom detta område. Beslut och handlingar gällande hälsan som inte stämmer överens med vårdtagarens

värderingar, övertygelser, seder och bruk, eller konflikter mellan olika individer involverade i patientens dagliga liv kan skapa problem. Överensstämmelse med och stödjande av vårdtagarens värderingar, övertygelser, seder och bruk utgöra påverkande faktorer som förstärker vårdtagarens förmåga att hantera sitt hälsorelaterade dagliga liv och sina upplevelser runt omkring. En viktig yttre resurs är individer med ett genuint intresse för individen eller familjen; människor som på något sätt finns tillgängliga inte bara när allt går bra utan också när

problem uppstår. Det kan vara släktingar, vänner, och hälso- och sjukvårdspersonal.

Som sjuksköterska är det viktigt att föra en dialog med vårdtagaren för att kunna utvärdera om den omvårdnadsprocess som sjuksköterskan implementerat är i enlighet med vad vårdtagaren är i behov av och själv tycker är korrekt (feedback) och att vårdtagaren förstår den kunskapsförmedling som delgivits denne

(Carnevali, 1999). Enligt Lökensgard (1997) kan vårdtagaren ha svårt att prata om sina upplevelser med en sjuksköterska. Genom att lyssna kan sjuksköterskan visa sitt intresse och stimulera till vidare samtal som både kan ge viktiga upplysningar åt sjuksköterskan och som gensvar viktig information till patienten, då

sjuksköterskan delar med sin kunskap och om patienten känner att sjuksköterskan verkligen förstår denne kan det leda till ökat förtroende och bättre kontakt mellan parterna. (Arvidsson & Skärsäter, 2006, Lökensgard, 1997).

Enligt Carnevali (1999) kan sjuksköterskan sakna kunskap om huruvida patient och familj förväntas vara delaktig i beslutsprocessen, därför är det viktigt att sjuksköterskan kommer överens med patient och anhöriga om deras aktiva deltagande vilket eftersträvades i Gray mfl studie (1999) då sjuksköterskorna i observerade att patienterna önskade mer information om sitt hälsotillstånd osv. Enligt Carnevali (1999) ska sjuksköterskan fråga vårdtagaren frågor som berör hälsa och sjukdom, hälsobeteende och behandling samt utnyttjande av resurser till dennes förfogande. Sjuksköterskan ska försöka utforska vad personerna kan, i vilken utsträckning de kan tillämpa denna kunskap i det dagliga livet. Det underlättar ofta, och är ibland nödvändigt, att vårdtagare och familjer med

hälsoproblem får en uppfattning om vad de kan förvänta sig när de försöker sköta sitt dagliga liv. Sjuksköterskans samtal om omvårdnadsprognosen hjälper

vårdtagare och anhöriga att planera för framtiden så att de vet vad de har att förvänta och ibland hjälper detta dem att få ett nytt perspektiv på sina upplevelser. Vårdtagarens önskan att delta i hälsorelaterade beteenden eller aktiviteter är inte detsamma som förmåga att göra det och kunskap om hur man ska gå tillväga. Sjuksköterskan ska ha klart för sig hur mycket vårdtagare och anhöriga önskar medverka. Otillräcklig motivation måste diagnostiseras specifikt och skälen till dessa anges (a, a).

Användande av screeningsinstrument

I Blank mfl (2004) studie fick forskarna olika resultat beroende på

undersökningsplats och vilken depressionsskala som användes och i Johnston mfl (2007) studie varierade resultatet beroende på vem som utförde bedömningen. Under en livstid drabbas varannan kvinna respektive var fjärde man av en depressionssjukdom och alla söker sig inte till vården och får behandling (Gottfries, 1997). Många av dessa vårdtagare, främst äldre, upplever sin

depression som en del av åldringsprocessen och inte som en sjukdom och inom primärvården kännetecknas trötthet, reducerad livsglädje, kroppssmärtor mm också som tecken på det normala åldrandet och inte som symtom på en rådande icke diagnostiserad depression. Primärvården kan med hjälp av

screeningsinstrument och självskattningsskalor underlätta diagnostiseringen av depressionssjukdomar i ett tidigt skede och sätta in interventioner och behandling framgångsrikt. Det finns många exempel på screeningsinstrument och

självskattningsskalor för iakttagelser av depression dock är många av dem invecklade och tidskrävande därför är behovet av enklare och koncisare

screeningsinstrument stort inom primärvården (a, a). Som exempel kan tas CES-D som är en av de vanligaste screeninginstrumenten för att hjälpa en individ att avgöra var han eller hon befinner sig i depressionskvoten. Instrumentet har ofta

används för att mäta graden av depression mellan människor av olika åldrar och kulturell bakgrund. Andra screeningsinstrument tillämpas på andra sätt för att utreda var i depressions ”stegen” vårdtagaren befinner sig i, därav finns det många screeningsinstrument att välja mellan beroende på vilken population som det ska tillämpas på (Gottfries, 1997).

Kompetenshöjande insatser

Gray mfl (1999), Moreno mfl (2003), Symons mfl (2004) och Livingston mfl (2000) studier betonar vikten av kompetenshöjande kurser inom det psykiatriska området för hälso- och sjukvårdspersonal. I samtliga studier framgår det att vårdgivaren blev bättre på att upptäcka depression bland vårdtagarna. Därför är det av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal fortbildar sig inom detta område så kunskapen inte glöms bort med tiden. Carnevali (1999) menar att

sjuksköterskan innehar den utbildning och de kvalifikationer som behövs för att ta ansvaret för behandling av de svårigheter vårdtagare kan brottas med inom detta ansvarsområde dvs hälsorelaterat dagligt liv, upplevelser och reaktioner på sjukdomar, trauman, funktionsförändringar och behandling, men att

vidareutbildning kan behövas. Sjuksköterskan väntas vara förberedd att på ett säkert och effektivt sätt ta ansvar för datainsamling, diagnostisering,

målformulering, planering och utförande av behandling och därtill även utvärdering av behandlingens följder.

Sjuksköterskan gör en klinisk bedömning första gången denne träffar vårdtagaren beträffande föreliggande sjukdom. Den kliniska bedömningen görs utifrån

teoretiskt och kliniskt kunnande. Därtill tillkommer sjuksköterskans

yrkeserfarenhet. En oerfaren sjuksköterska har möjligtvis inte den förmågan att kliniskt insamla och observera all nödvändig data som erfordras för att kunna göra en helhetsbedömning beträffande vårdtagarens omvårdnadsbehov och

behandlingsprocess, vilket den erfarna sjuksköterskan har. Då sjuksköterskan vid ett tidigare tillfälle behandlat ett sjukdomstillstånd har denne lättare att identifiera samma sjukdomstillstånd då det påträffas igen av sjuksköterskan. Genom tidigare klinisk erfarenhet kan sjuksköterskan specifikt iaktta de data som är betydelsefull för just det sjukdomstillståndet och utgallra andra tillstånd som misstänks

föreligga (Carnevali, 1999).

Vårdtagare som upplever psykisk ohälsa söker sig först och främst till

primärvården (Henkel, 2004, Wålinder, 1999). Sjuksköterskor som yrkeskategori inom primärvården är inte alltid förbereda och erfarna att erbjuda god omvårdnad till vårdtagaren med psykisk ohälsa inom den somatiska vården, vilket Badger mfl (2000) studie menar att det leder till att vårdtagare förblir odiagnostiserade och därigenom uteblir behandlingen.

Den redan befintliga grundutbildningen för sjuksköterskor idag är oproportionell för hur stor psykisk ohälsa är i dagsläget och som är en problematik för

sjukvården då den växer sig större för var dag (Dahlberg, 2003). Därför har regeringen har gett socialstyrelsen i uppdrag att fördela stora summor pengar till kommuner och landsting för att förstärka kompetensen hos personal i

socialtjänsten och den psykiatriska hälso- och sjukvården, personer som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2008).

SAMMANFATTNING

Resultatet visar att mycket kan göras för deprimerade patienter. Då depression är en av våra största folksjukdomar är det viktigt att fördela mer pengar åt psykiatrin för att hantera detta växande problem. Kontinuerlig vidareutbildning är nödvändig för sjuksköterskorna verksamma inom somatisk vård för att bättre upptäcka symtom för depression och andra psykiska tillstånd så att adekvat behandling kan erbjudas. En rad olika screeningsinstrument finns i dagsläget som kan användas för att upptäcka tecken för depression. Däremot används dessa instrument inte så ofta inom somatisk vård då de är tidskrävande. Därför bör instrumenten granskas och vidareutvecklas för att förenkla verktyg som kan underlätta upptäckten av depressionssymtom för sjuksköterskan inom tex primärvården.

Det vore önskvärt med ett bättre samarbete mellan psykiatrin och primärvården och möjligtvis bör en sjuksköterska stationeras inom primärvården med

specialkompetens inom psykiatri för att i ett tidigare skede upptäcka och sätta in interventioner och behandling för patienter med föreliggande depression.

Psykiatrisk vård som vilket annat område behöver alltså mer resurser för att erbjuda vårdtagaren en god omvårdnad, men frågan är då var ska dessa pengar allkolera ifrån?

REFERENSER

Allgulander ,C (2005) Introduktion till klinisk psykiatri. Polen: Studentlitteratur. Arvidsson, B & Skärsäter, I (2006) Psykiatrisk omvårdnad. Danmark:

Studentlitteratur.

Badger, T-A & McNiece, C & Gagan M-J. (2000) Depression, service need, and use in vulnerable populations. Archives of psychiatric nursing, Aug;14(4):173-82. Blank, K & Gruman, C & Robison, J-T. (2004) Case-finding for depression in elderly people: balancing ease of administration with validity in varied treatment settings. The journals of gerontology. Series A, Biological sciences and medical sciences, Apr;59(4):378-84.

Bodlund, O (1997) Ångest och depression dolt problem i primärvården. Läkartidningen, nr 49, volym 94.

Carnevali (1999) Handbok I omvårdnadsdiagnostik. Falköping: Liber AB. Churchill, C (2005) Effektiva interventioner för depression i primärvård. Finska Läkaresällskapets Handlingar, Årgång 165, Nr 1.

Cullberg, J (2003) Dynamisk Psykiatri. Stockholm: Natur Kultur.

Dahlberg, K & Segesten, K & Nyström, M & Suserud, B-O & Fagerberg, I. (2003) Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Etowa, J & Keddy, B & Egbeyemi, J & Eghan, F. (2007) Depression: the 'invisible grey fog' influencing the midlife health of African Canadian women. International journal of mental health nursing, Jun;16(3):203-13.

Gottfries, C-G (1997) Hur kan diagnostiken av depressionssjukdomen förbättras? Transmittorn, nr 4.

Gray, R & Parr, A-M & Plummer, S & Sandford, T & Ritter, S & Mundt-Leach, R & Goldberg, D & Gournay, K. (1999) A national survey of practice nurse involvement in mental health interventions. Journal of advanced nursing, Oct;30(4):901-6.

Hankin, B-L & Mermelstein, R & Roesch, L (2007) Sex differences in adolescent depression: stress exposure and reactivity models. Child development,

Jan-Feb;78(1):279-95.

Hartman, J (1998) Vetenskapligt tänkande från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.

Henkel, V & Mergl, R & Kohnen, R & Allgaier, A-K & Möller, H-J, Hegerl, U. (2004) Use of brief depression screening tools in primay care: consideration of heterogeneity in performance in different patients groups. General Hospital Psychriatry, May-Jun;26(3):190-8

Herlofson, J & Landkvist, M (2002) Mini-D IV. Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. Kristianstad: Pilgrim press

Johnston, L & Reid, A & Wilson, J & Levesque, J & Driver, B. (2007) Detecting depression in the aged: is there concordance between screening tools and the perceptions of nursing home staff and residents? A pilot study in a rural aged care facility. The Australian journal of rural health, Aug;15(4):252-6.

Jovanovic, H & Lundberg, J & Karlsson, P & Cerin, A & Saijo, T & Varrone, A & Halldin, C & Nordström, A-L (2008) Sex differences in the serotonin 1A receptor and serotonin transporter binding in the human brain measured by PET. Neuroimage, Feb; 1;39(3):1408-19.

Livingston, G & Yard, P & Beard, A & Katona, C. (2000) A nurse-coordinated educational initiative addressing primary care professionals' attitudes to and problem-solving in depression in older people--a pilot study. International journal of geriatric psychiatry, May;15(5):401-5.

Loughlin, A. (2004) Depression and social support: effective treatments for homebound elderly adults. Journal of gerontological nursing, May;30(5):11-5. Lökensgard, I. (1997) Psykiatrisk vård och specifik omvårdnad. Lund:

Studentlitteratur.

Moreno, P & Saravanan, Y & Levav, I & Kohn, R & Miranda, C-T. (2003)

Evaluation of the PAHO/WHO training program on the detection and treatment of depression for primary care nurses in Panama. Acta psychiatrica Scandinavica, Jul;108(1):61-5

Polit, D & Beck, C & Hungler, B (2001) Essentials of nursing research: methods, appraisal and utilization (5th edition). Philadelphia: Lippincott.

Polit, D & Beck, C & Hungler, B (2006) Essentials of nursing research: methods, appraisal and utilization (6th edition). Philadelphia: Lippincott.

Ross CE, Mirowsky J, (2006) Sex differences in the effect of education on depression: resource multiplication or resource substitution?, Social science & medicine (1982), Sep;63(5):1400-13.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset (2004) Vårdprogram för depression.>

http://sahlgrenska.se/upload/SU/Dokument/medinfo/Psykiatri/V%C3%A5rdprogr am%20Depression.pdf < 2008-04-10

Socialstyrelsen (2005a) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. > http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/33C8D178-0CDC-420A-B8B4-2AAF01FCDFD9/3113/20051052.pdf < 2008-04-01

Socialstyrelsen (2005) Folkhälsorapport >

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2005/8707/2005-111-2.htm < 2008-04-06

Socialstyrelsen (2007) Socialstyrelsens stöd till utvecklingen. >

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/4E4934D0-9D9B-48D0-ADC5-0FA904889C4D/7322/20071076.pdf < 2008-04-09

Socialstyrelsen (2008) Uppdrag att utbetala bidrag till kommuner och landsting för att förstärka kompetensen bland personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning >

http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/psykiatri/specnavigation/Regeringsuppdr ag/Regbeslnr+S2007_5554HS-b.htm < 2008-10-25

Svanborg, P. (1997) Varför är depression en av våra mest underdiagnostiserade sjukdomar? Transmittorn, nr 4.

Symons, L & Tylee, A & Mann, A & Jones, R & Plummer, S & Walker, M & Duff, C & Holt, R. (2004) Improving access to depression care: descriptive report of a multidisciplinary primary care pilot service. The British journal of general practice : the journal of the Royal College of General Practitioners,

Sep;54(506):679-83.

Veijola, J & Puukka, P & Lehtinen, V & Moring, J & Lindholm, T & Väisänen, E (1998) Sex differences in the association between childhood experiences and adult depression. Psychological Medicine, Jan;28(1):21-7.

Wasserman, D (1998) Depression En Vanlig Sjukdom – symtom, orsaker och behandlingsmöjligheter. Stockholm: Natur och Kultur.

Wolff, J-L & Agree, E-M. (2004) Depression among recipients of informal care: the effects of reciprocity, respect, and adequacy of support. The journals of gerontology. Series B, Psychological sciences and social sciences,

May;59(3):S173-80.

Wålinder, J. (1999) Ett livshotande tillstånd – men bara 10 procent får professionell hjälp. Transmittorn, nr8

BILAGOR

Bilaga 1: Mall för kritisk granskning av vetenskapliga artiklar Bilaga 2: Artikelgranskning kvalitativ

Bilaga 3: Artikelgranskning kvantitativ Bilaga 4: Artikelmatris