Promemoria
2019-12-02 A2019/
Arbetsmarknadsdepartementet
Minnesanteckningar från sakråd om CEDAW och CSW den 22 november 2019
Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet) bjöd in organisationer inom det civila samhället till sakråd fredagen den 22 november 2019. Sakrådet behandlade regeringens kommande återrapportering till FN gällande Sveriges efterlevnad av Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Sakrådet var också ett tillfälle för information och diskussion inför FN:s Kvinnokommissions (CSW) 64:e möte i mars 2020 som har tema Peking +25.
Statsrådet Åsa Lindhagen inledde mötet och redogjorde för regeringens prioriteringar och utmaningar i det internationella arbetet med fokus på EU, FN och Nordiska Ministerrådet. Statsrådet tog bland annat upp motstånd mot abort och sexualundervisning som två rådande utmaningar och att Sverige fortsatt måste vara en tydlig röst för kvinnors och flickors rättigheter internationellt. Statsrådet informerade sedan om aktuellt jämställdhetsarbete i EU, där regeringen driver jämställdhet i alla områden inklusive i EU:s
långtidsbudget. Vidare informerade statsrådet om att hon tagit initiativ till ett informellt EU jämställdhetsministermöte den 3–4 december 2019.
Vidare nämnde statsrådet Lindhagen att Sverige i FN driver den feministiska utrikespolitiken och har en viktig roll framför allt i frågor om flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa, SRHR. De nordiska länderna kan tillsammans driva på det globala jämställdhetsarbetet.
Därefter lämnades information om att FN under 2019–2020 följer upp Pekingplattformen och dess tolv kritiska områden liksom de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Arbetet med uppföljningen av
2 (4) Pekingplattformen började med att nationella rapporter togs fram. Dessa rapporter har sedan diskuterats vid regionala möten under hösten 2019. Vid kommande möte i FN:s kvinnokommission, CSW64, i mars 2020, kommer Peking+25 att vara i fokus och de regionala rapporterna ska sammanställas och presenteras i en global rapport. Under 2020 kommer också globala forum att anordnas för att fira Peking+25: i Mexiko den 7–8 maj och i Paris den 7–10 juli.
Processen för rapportering enligt CEDAW-konventionen innefattar att Sverige i mars 2020 ska lämna sin tionde CEDAW-rapport som ska bygga på frågor som CEDAW-kommitteen har ställt till Sverige. Rapporten ska
därefter följas upp vid ett dialogmöte med CEDAW-kommittén i oktober 2020.
Civilsamhällesorganisationerna bjöds därefter in att lämna synpunkter och förslag på vad som bör tas upp i Sveriges kommande CEDAW-rapport, med utgångspunkt i de frågor CEDAW-kommitténs redan lämnat till Sverige. Synpunkter som togs upp angående de inledande frågorna från CEDAW-kommittén, som handlar om den aktuella situationen i Sverige, var bl.a. vikten av jämställdhetsintegrering och av att tillämpa ett intersektionellt perspektiv i arbetet för jämställdhet. Frågor om mäns våld mot kvinnor lyftes också.
Kopplat till frågan om nationell infrastruktur lyftes att kvinnojoursrörelsen har blivit en integrerad del av den nationella infrastrukturen för stöd till våldsutsatta, men att det är statens skyldighet att tillhandahålla detta stöd. Frågan om långsiktig finansiering för jourerna är fortsatt viktig.
Kopplat till frågan om extraterritoriella skyldigheter lyftes att statliga och andra företag har ett ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna och att krav bör ställas avseende jämställdhet för att förbättra för kvinnor som ofta har de sämsta arbetsvillkoren och kan utsättas för slavliknande förhållanden. Det framfördes att regeringen borde driva på för en global reglering på området. Sveriges vapenexport och jämställdhet lyftes som en särskild fråga. Kopplat till mäns våld mot kvinnor lyftes bl.a. tvångsäktenskap, som kan vara ett led i människohandel, att hedersrelaterat våld och förtryck inte är en sidofråga utan ska integreras och att två-årsregeln hindrar kvinnor från att anmäla våld. Vidare lyftes att stödet till våldtäktsoffer, både på kort och lång
3 (4) sikt, måste förbättras liksom att unga och personer med funktionshinder inte får tillräckligt stöd. Ett funktionshinderperspektiv behöver tillämpas i hela arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Avsexualiseringen av personer med funktionsvariationer lyftes fram som ett stort problem. Det lyftes också att allt färre våldsutsatta kvinnor kan ges skydd på kvinnojourer till följd av att socialtjänsten gör färre placeringar. Även frågor om vårdnad i relation till våldsutsatthet lyftes. Vidare lyftes vikten av att tydliggöra begreppet våld som sådant.
Kopplat till kvinnors deltagande, sysselsättning och ekonomisk egenmakt lyftes situationen för kvinnor i politiken och särskilt att kvinnor på lokal nivå i politiken ofta avslutar sina uppdrag i förtid. För att uppnå tillväxt i hela samhället måste fördelningen av statliga medel för att främja företagande och innovation fördelas mer jämställt. Vidare måste man nå utrikesfödda kvinnor som står längst från arbetsmarknaden. Ett funktionshinderperspektiv
behöver tillämpas även på detta område. Utsatthet för våld, och för hedersrelaterat våld och förtryck, lyftes som en viktig aspekt på frågor om egenmakt.
Vad gäller utbildning informerades att flertalet av vittnesmålen under
#metoo tog upp barns utsatthet, varför sex- och samlevnadskunskap behövs tidigt i skolan, liksom kunskap om samtycke och genusmedvetenhet. Vidare diskuterades att sex- och samlevnadsundervisningen kopplad till
funktionshindrade unga är eftersatt.
Frågor om hedersrelaterat våld och förtryck lyftes fram, bl.a. vikten av att dessa frågor behandlas inom ramen för sex- och samlevnadsundervisningen och att socialtjänstens stöd till dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är otillräckligt.
Det nämndes att den tillfälliga lagen om tillfälliga begränsningar av
möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige har effekter på jämställdhet då försörjningskravet kan vara svårt att uppfylla och gör det svårt för kvinnor att återförenas med sina barn, liksom att kvinnor i migration utan formell status inte vågar anmäla våld och övergrepp.
Vidare framfördes att ett funktionshinderperspektiv borde vara integrerat i svaren avseende hela frågebatteriet, särskilt när det gäller våldsutsatthet, och inte bara inom området hälsa. Flera organisationer informerade att de kommer att ta fram skuggrapporter inför regeringens kommande rapport.
4 (4)
Översikt av CEDAW-kommitténs lista med frågor till Sverige
Fråga1. Allmänt
Fråga 2. Konventionens synlighet, det frivilliga protokollet och kommitténs allmänna rekommendationer
Fråga 3. Konstitutionella, lagstiftning och institutionella ramar Fråga 4 och 5. Tillgång till rättslig prövning
Fråga 6 och 7. Nationell infrastruktur för att stärka kvinnors möjligheter Fråga 8 och 9. Extraterritoriella skyldigheter
Fråga 10. Nationell institution för mänskliga rättigheter Fråga 11. Diskriminerande stereotyper och skadliga sedvänjor Fråga 12 och 13. Könsrelaterat våld mot kvinnor
Fråga 14. Människohandel och exploatering i prostitution Fråga 15. Deltagande i det politiska och offentliga livet Fråga 16. Utbildning
Fråga 17 och 18. Sysselsättning och ekonomisk egenmakt Fråga 19. Hälsa
Fråga 20, 21 och 22. Kvinnor som utsätts för intersektionell diskriminering Fråga 23. Klimatförändringar
Fråga 24. Äktenskap och familjerelationer Fråga 25. Ytterligare information
