ÄR LÄTTLÄST LITTERATUR PÅ
GYMNASIET ETT ALTERNATIV?
En jämförande litteraturanalys av tre klassiska verk och deras lättlästa motsvarigheter
SOFIA KARLSSON
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Självständigt arbete – Litteraturvetenskap, Avancerad- nivå , 15 hp.
Handledare: Magnus Jansson Examinator: Thomas Sjösvärd
2
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod 15 hp
Termin 10 År 2020
SAMMANDRAG
_______________________________________________________ Sofia Karlsson
Är lättläst litteratur på gymnasiet ett alternativ?
En jämförande litteraturanalys av tre klassiska verk och deras lättlästa motsvarigheter
Is easy-to-read an alternative in upper secondary school? A comparative analysis of three classic works and their easy-to-read counterparts.
Årtal 2020 Antal sidor: 39
_______________________________________________________ I denna litteraturstudie jämförs miljöbeskrivningar, karaktärsbeskrivningar,
stilfigurer samt intertextualitet i tre olika klassiska litterära verk med motsvarande
lättlästa versioner. Syftet med studien är att ta reda på om de lättlästa versionerna går att använda i undervisningen för elever med lässvårigheter för att ge dem en möjlighet att diskutera verken med andra som läst originalversionen. Eller om läsningen av en lättläst version hindrar arbetet för en jämlik utbildning. Resultatet visar att innehållet i de olika versionerna skiljer sig ifrån varandra och att den som läser en lättläst version får med grunderna men det estetiska försvinner. Dessutom visar innehållet att elever som läser en lättläst version har svårt att nå de
kunskapsmål som finns i gymnasieskolans läroplan. Slutsatsen är att i valet av litteratur måste läraren utgå ifrån eleverna.
_______________________________________________________ Nyckelord: Lättlästa böcker, Lättlästa klassiker, Jämförande
3
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Syfte ... 5
2 Teoretisk ansats och bakgrund ... 5
2.1 Begreppsbeskrivning ... 5
2.2 Teoretisk ansats ... 6
2.3 Tidigare forskning ... 6
2.3.1 Lättläst, demokrati, läsförståelse samt lärarens val av litteratur ... 7
2.3.2 Bearbetning av originalversion ... 9
2.4 Styrdokument ... 9
3 Metod och material ... 9
3.1 Val av skönlitterära verk ... 10
3.2 Analysmetod ... 11
3.2.1 Begreppsbeskrivningar ... 12
3.2.2 Avgränsningar ... 13
4 Analyser ... 13
4.1 På västfronten intet nytt ... 13
4.2 Gösta Berlings saga ... 14
4.3 Röda Rummet ... 15 4.4 Miljöbeskrivningar ... 17 4.5 Karaktärsbeskrivningar ... 21 4.6 Stilfigurer ... 27 4.7 Intertextualitet ... 31 5 Diskussion ... 34 5.1 Diskussion av analysen ... 34 5.2 Metoddiskussion ... 37 5.3 Vidare forskning ... 37 6 Slutsats ... 37 7. Referenser ... 38
4
1 Inledning
I skolan idag och även på litteraturundervisningen på ämneslärarutbildningen diskuteras fördelarna med att samtala om böcker gemensamt exempelvis genom boksamtal. Batchelor och Cassidy (2019) tar upp flertalet positiva sidor med boksamtal. De förklarar bland annat att det inte bara är ett bra sätt att jämföra olika teman i litteraturen utan även för att det
uppmuntrar till samtal i klassrummet. För att kunna hålla samtal om innehållet i böckerna, exempelvis genom att jämföra teman i olika verk, behöver alla elever ha läst samma böcker något som kan skapa problem i en klass med varierande läsförståelse. Ofta finns det elever som har olika läs- och skrivsvårigheter såsom dyslexi, neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar eller som av andra skäl har svårt med läsning.
Skolan ska arbeta för en likvärdig utbildning (Skolverket, 2020b). Mycket görs för att eleverna ska få just det, bland annat genom digitala hjälpmedel såsom inläsningstjänst. Lundberg och Reichenberg (2009, s. 36–37) förklarar att man inte löser alla problem genom tillgång till talböcker och att läsförståelse är en komplicerad process. Läser man sedan information om lättlästa böcker från de förlag som ger ut dessa vänder de sig till en bred läsekrets. De vänder sig bland annat till barn, ungdomar och vuxna som har svårt att läsa, de som inte är intresserade av att läsa, har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, med mera. Genom de lättlästa böckerna erbjuds dessa personer en möjlighet att läsa verk som är
anpassade för dem enligt förlagen (LL-förlaget, 2020c; Viljaförlag, 2020b). Deras argument och att de anser sig ha litteratur som kan vara till fördel för många olika personer ledde mina tankar in på användandet av lättlästa böcker i undervisningen. Fördelen med att använda lättlästa böcker skulle vara att låta eleverna läsa olika utgåvor av samma verk för att sedan kunna diskutera dessa gemensamt oavsett läsförmåga.
Lättlästa böcker är dock oftast mycket kortare än originalversionerna för att de ska bli just lättlästa (LL-förlaget, 2020a). LL-förlaget (2020a) har på sin hemsida många förslag på hur man skriver lättlästa texter. Bland annat förklarar de att man ska välja enkla ord och om svårare ord behöver användas kan man förklara dessa med synonymer. Vidare ska man undvika att benämna personer eller saker med olika ord samt inte hoppa för mycket i tiden. Det är bäst att hålla en rak handling med få karaktärer. Dessutom ska man vara sparsam med metaforer och texten ska inte vara för lång samtidigt som det är viktigt att inte utelämna för mycket. Dessa råd om hur lättlästa böcker bör skrivas ledde tankarna in på att jämföra
innehållet i klassiska verk och i de bearbetade lättlästa versionerna för att se hur innehållet har adapterats. Det ledde till ytterligare en fråga nämligen om det ens går att läsa olika versioner av ett verk och samtidigt föra ett gemensamt samtal om innehållet. Eller hindrar läsningen av en lättläst version arbetet för en jämlik utbildning?
Därför har jag i denna litteraturvetenskapliga analys jämfört innehållet i
originalversionerna av klassiska litterära verk med de bearbetade lättlästa versionerna. Resultatet av analysen diskuteras sedan utifrån ett innehållsperspektiv och ett
jämlikhetsperspektiv för att se om de som läser den lättlästa versionen missar för mycket av innehållet eller om det går att diskutera verken oavsett vilken version som lästs.
5
1.1 Syfte
Denna studies huvudsakliga syfte är att se om läsning av en lättläst version skulle kunna vara en möjlighet för elever med olika typer av lässvårigheter att diskutera samma verk som övriga elever i klassrummet. Lättläst litteratur används i undervisningen av vissa och förespråkas bland annat av de förlagen som ger ut lättläst litteratur för att stimulera till läsning för exempelvis lässvaga elever. Föreliggande undersökning är av intresse för att tydliggöra hur innehållet skiljer sig åt i de olika versionerna.
Genom att göra en jämförande litteraturanalys av valda delar ur både
originalversionerna och de bearbetade lättlästa versionerna av verken På västfronten intet
nytt, Gösta Berlings saga och Röda rummet undersöker jag hur de olika versionerna skiljer sig
åt. Genom att även jämföra de lättlästa versionerna med varandra kan det analyseras om ett mönster finns i hur man bearbetar verken för att det ska bli lättlästa. Dessutom undersöks det om läsning av olika verk skapar en jämlik undervisning eller om det blir tvärtom för de som läser de lättlästa verken.
Frågor som ska besvaras:
• Går eleverna miste om någonting vid läsandet av en lättläst version i jämförelse med originalversionen?
• Kan en likvärdig undervisning uppnås även om eleverna läser olika versioner av samma verk?
2 Teoretisk ansats och bakgrund
I följande kapitel presenteras begreppsbeskrivning på likvärdig undervisning (se avsnitt 2.1) följt av en presentation av Rosenblatts transaktionsteori (se avsnitt 2.2) vars begrepp används i analysen och analysdiskussionen. Detta efterföljs av tidigare forskning (se avsnitt 2.3) om lättlästa texter, läsbarhet och bearbetningar av texter. Avslutningsvis presenteras läroplanen för ämnet svenska på gymnasiet (se avsnitt 2.4).
2.1 Begreppsbeskrivning
Skolverket (2020a) skriver ”Skolans likvärdighetsbegrepp är ett jämlikhetsbegrepp.”. Vidare förklarar de att jämlikhet är ett svårtolkat begrepp och tar upp fyra sätt att se på likvärdighet. Dessa fyra likvärdighetsbegrepp är strikt jämlikhet, tillräcklighet, prioritarianism, samt
turjämlikhetsteorier. För att kunna använda sig av någon av dessa begrepp måste man vidare
bestämma sig för vad värdet är. Det vill säga vad är det viktigaste man vill uppnå med jämlikheten. Är det exempelvis möjligheter på arbetsmarknaden, att eleverna ska leva ett bra liv eller något annat? Strikt jämlikhet är som det låter att samtliga ska ha lika mycket av det som är värdefullt.
Strikt jämlikhet skulle med andra ord kunna innebära att alla ska lyckas uppnå samma resultat, vilket
kan vara ett svårt mål att nå i skolan. Tillräcklighetsprincipen innebär att alla ska få tillräckligt, exempelvis genom att alla ska över en viss gräns. Prioritarianism har fokus på att de som har det sämst ställt ska få det så bra som möjligt. Den sista principen är Turjämlikhetsteorier och innebär att allt som beror på slumpen ska utjämnas men att elevens egen arbetsinsats kan påverka resultatet. Ansvaret för hur skolorna ska förhålla sig till dessa teorier ligger på de enskilda skolorna.
Skolverket (2020a) är däremot noggranna med att påpeka att man inte behöva hålla sig till en av dessa principer samt att det är ”omöjligt” att nå jämlikhet i alla värdedimensioner.
6 Vidare beskriver skolverket (2020b) i Läroplan för gymnasieskolan att ”undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” och med hänsyn till ”elevernas olika
förutsättningar, behov och kunskapsnivå” samt att det finns olika vägar att nå dessa mål. Denna studie kommer att se likvärdig utbildning som att anpassningen sker efter elevers olika
förutsättningar.
2.2 Teoretisk ansats
Enligt Rosenblatts (2012) transaktionsteori existerar inte ett verk förrän tecknen på pappret möter läsaren. Verket befinner sig sedan i ett kretslopp i en sorts spiralformad rörelse där båda parterna, det vill säga texten och läsaren, påverkar varandra. Läsaren kopplar ihop tecknen på sidorna med sina tidigare livs- och språkerfarenheter. Enligt transaktionsteorin befinner sig alltså verket någonstans mellan läsare och texten vilket leder till att varje enskild läsare besitter sitt eget verk. Rosenblatt (2012, s. 35) skriver ”läsaren ingjuter intellektuell och emotionell mening i mönstret av verbala symboler, och dessa symboler kanaliserar hans tankar och känslor.”
Transaktionsteorin kan verka hopplös för lärare som ska välja ut gemensam litteratur
för eleverna att läsa och diskutera om alla verk egentligen befinner sig i varje enskild elev utan att läraren kan ta del av dem. Men Rosenblatt (2002, s. 37) nämner även att alla, både författare och läsare, har ett socialt ursprung och att om alla människor vore helt unika ifrån varandra skulle det aldrig kunna bli en dialog mellan läsare och texten. Dessutom tar
Rosenblatt (2002, s.37) även upp att vissa saker har alla gemensamt och en förståelse om sådant som födelse, döden, kärlek eller uppväxt kan alla relatera till. Genom gemensamma erfarenheter kan kommunikationen alltså ske mellan läsaren och texten.
Vidare introducerar Rosenblatt (2002, s. 10–11) två begrepp som är relevanta för denna studie och det är efferent och estetisk läsning. Med efferent läsning menas en mer faktabaserad läsning exempelvis när något ska sammanfattas och när man förväntas lära sig något vilket är vanligt i till exempel en sammanfattning av en vetenskaplig artikel. Om de personliga
känslorna vid efferent läsning trängs åt sidan är estetisk läsning det motsatta. Estetisk läsning sker när läsaren ”upplever och genomlever de stämningar, scener och situationer som skapas genom transaktionen” (Rosenblatt, 2002, s. 11). Det vill säga att läsarens känslor tas i
beaktande. Däremot nämns även att läsningen sker på ett sorts kontinuum med vikten åt det ena eller andra hållet (Rosenblatt, 2002, s. 10). Det Rosenblatt menar med ett kontinuum är att varje läsning befinner sig på en skala som är mer eller mindre efferent och mer eller mindre estetisk. Läsningen befinner sig på en skala mellan dessa två punkter.
2.3 Tidigare forskning
Flertalet studentuppsatser har undersökt lättlästa böcker och texter samt gjort jämförande analyser med originalversioner eller på olika sätt undersökt adaptioner (Fjellander, 2018; Holm 2019; Johansson & Rosander, 2019; Olofsson, 2014). Fokuset i dessa uppsatser har ofta varit att undersöka läsbarheten genom att till exempel analysera lix-värdet och/eller
grammatik. Det vill säga uppsatser mer inriktade mot språkvetenskap. Reichenberg (2013, s. 69–70) skriver att mätningen av läsbarheten genom läsbarhetsformler, såsom LIX-värde, enligt forskarna är ett bra och lättförståeligt sätt. Samtidigt som de är noga med att påpeka att det även finns annat som påverkar läsbarheten. Andra saker som kan påverka läsbarheten är läsarens tidigare kunskap, textens struktur, läsarens mål och textbindning för att nämna några. Därför valde jag ett narrativt fokus i föreliggande studie för att se hur innehållet skiljer sig.
7 Jag har inte funnit några liknande studier på en högre nivå såsom avhandlingar eller
publicerade artiklar där man har gjort en narrativ jämförande analys likt denna. Därför fokuserar tidigare forskning på en del av den tidigare forsningen som finns om lättlästa texter samt läsförståelse då dessa ofta hör ihop samt kan tillföra något till diskussionen.
2.3.1 Lättläst, demokrati, läsförståelse samt lärarens val av litteratur Många forskare beskriver samhällets ökade oro för elevernas läsförmåga (Graves & Philippot, 2002; Nordenstam & Olin- Scheller,2018; Reichenberg, 2000, s. 154). Graves & Philippot (2002) och Nordenstam & Olin- Scheller (2018) ser även en allt större efterfrågan på lättläst material samt att det finns en ökad marknad hos förlagen av lättlästa böcker. Tronbacke (1997 185-186) skriver i sin artikel att det är en fundamental demokratisk rättighet att få ta del av information och litteratur. Dessutom förklarar Tronbacke (1997, s. 185–186) att ordvalet kanske skulle vara lätt att förstå istället för lättläst då målet med dessa texter är att någon ska förstå dem. Vidare förklarar han att publiceringen av lättlästa texter är baserad på allas lika värde och rätt att ta del av både information och kulturella texter på sin egen nivå för att kunna bli en del av samhället samt bestämma över sitt eget liv. Genom att läsa både böcker och nyheter ges man tillgång till andra människors idéer och tankar. Tronbacke (1997, s. 185– 186) anser även att lättläst material är meningsfullt för att motverka analfabetism. Dessutom ser han att lättlästa böcker kan vara en inkörsport och en möjlighet till lästräning för vissa. Medan för andra kan det lättlästa materialet fylla det behov som finns beroende på
utvecklingsnivå och andra eventuella intellektuella funktionshinder.
Ett av argumenten varför lättläst litteratur behövs är demokratiaspekten. Nordenstam & Olin-Scheller (2018) har undersökt just det. De har undersökt demokratiaspekten utifrån ett kritiskt literacy-perspektiv av läsundervisningen i relation till lättlästa ungdomsromaner. Nordenstam & Olin-Scheller (2018, s. 47–48) skriver att lättlästa böcker har en tydlig koppling till skolans demokratiuppdrag där alla ska ha möjligheten att läsa litteratur samt att eleverna kan känna en tillfredställelse av att kunna läsa en hel bok. I sin artikel kommer de även fram till att om lättläst skönlitteratur ska användas ställer det stora krav på
läsundervisningen. Framförallt om den ska kunna bli en tillgång för eleverna och stötta dem i deras kritiska tänkande. Ett kritiskt tänkande kan handla om exempelvis litteraturens form, språk, stil, tematik, berättare samt olika person- och miljöbeskrivningar. Dessa saker utvecklar i sin tur enligt dem individens litteraturförståelse och läsutveckling. Vikten av att läraren har en medvetenhet om de olika faktorerna som influerar hur svår en text blir är något som Pitcher och Fang (2007, s. 50–51) skriver om. De menar att om lärare är medvetna om dessa faktorer är de även i en bättre position att avgöra vilka texter som möter elevernas
utvecklingsbehov. De förklarar även vikten av att läraren känner sina elever för att kunna välja vilken litteratur som ska läsas. Det vill säga att både textens utformning samt elevens intressen, bakgrundskunskap och sociokulturella bakgrund likväl som ålder, lässtrategier och kognitiva färdigheter spelar en stor roll i valet av litteratur. Graves och Philippot (2020, s. 181) skriver även de att valet av litteratur ska vara anpassat till läsaren för att texten ska bli mer lättläst. Samtliga resonemang påvisar vikten av lärarens roll i valet av litteratur för läsundervisningen och att läraren väljer litteratur som passar eleverna. Tronbackes (1997, s. 188) resonemang för in ytterligare en dimension i diskussionen om valet av litteratur
nämligen att ingen grupp är homogen och även lättläst litteratur kommer i olika nivåer vilket även det är något som lärare måste förhålla sig till i valet av litteratur.
Nordenstam & Olin-Scheller (2018) kommer i sin undersökning även fram till att lärar- och elevmaterial som medföljer de lättlästa böckerna snarare förespråkar det Rosenblatt beskriver som efferent läsning istället för estetisk läsning. En förklaring till det skulle kunna vara att lättlästa böcker ofta ses som ett steg in i läsningen (Graves och Philippot, 2002, s.
8 181; Tronbacke, 1997, s. 185–186). Nordenstam & Olin-Scheller (2018, s. 49) betonar att lärare måste vara försiktiga så att inte läsmotivationen minskar eller att läsningen blir för instrumentell så att den estetiska upplevelsen försvinner. Graves och Philippot (2002, s. 181) ser även de både fördelar och nackdelar med att läsa lättlästa böcker. Fördelen enligt dem är att eleverna behöver lättlästa böcker som de finner intressanta. De tror även de att lättlästa böcker kan hjälpa elever som kämpar med läsningen samt att de lättlästa böckerna lägger grunden för att eleverna ska bli livslånga läsare. Även om de anser att dessa böcker inte är de bäst skrivna, på grund av den hårda ordvalskontrollen och att det då inte utvecklar
ordförrådet, ser de ändå fördelar med dessa böcker för elever som har svårt att läsa. Dessutom ser de att då de lättlästa böckerna ofta är korta leder det till att eleverna blir mer mottagliga att vilja läsa dem samt hinner avsluta dem.
Flertalet forskare (Graves och Philippot, 2002, s. 180–181; McGill-Franzen,1993; Reichenberg; 2013) tar i sina artiklar upp faktorer som påverkar hur tillgänglig och lättläst texten blir. Även om McGill-Franzen (1993) handlar om yngre barns läsförmåga och valet av böcker för ovana läsare går det att urskilja liknande mönster. De faktorer som tas upp är bland annat ordval, meningsuppbyggnad, längd, textens struktur, kvalité och koherens. Med ordval menar Graves och Philippot (2002) att förlagen undviker svåra obekanta ord eller att de skriver om och använder enklare ord utan att det blir för simpla. Den bästa
meningsuppbyggnaden uppnås enligt Graves och Philippot (2002) genom att meningarnas
längd liknar det talade språket där längden och komplexiteten varierar. Reichenberg (2013 s. 66–67) diskuterar något liknande i sin artikel. Hon förklarar att användandet av endast korta meningar i en text försvårar rytmen vilket i sin tur kan försvåra textens sammanhållning. Reichenberg (2013, s. 66–67) förklarar även att avkodning av en text inte nödvändigtvis betyder förståelse av den, på grund av att det skrivna språket skiljer sig från det talade språket, exempelvis genom inbäddade meningar. Paralleller kan dras mellan Reichenberg (2013, s. 66–67) och Graves och Philippots (2002) resonemang. Graves och Philippots (2002, s. 180) menar att meningarna till viss del bör likna det talade språket för att göra texten mer lättläst.
Textens struktur hänvisar, enligt Graves och Philippots (2002, s. 181), till hur texter är
organiserade och hur stöttande de är för en läsare att navigera sig igenom. Flertalet forskare bland annat Graves och Philippot (2002, s. 181) menar att koherens och sammanhållning är viktiga faktorer för att en text ska bli lättläst. Med koherens menar Graves och Philippot (2002, s. 181) hur textens olika delar relaterar till varandra samt att lättlästa böcker ofta innehåller en huvudkaraktär och en konflikt med ett tydligt slut. Diskussionen om Koherens och sammanhållning är något som kan liknas vid det som McGill-Franzen (1993, s. 425) förklarar som meningens mönster och att svårare texter inte håller samma mönster igenom hela texten. Reichenberg (2013, s. 67–70) skriver att läsbarheten i en text ökar när en
personlig röst används. Vidare nämner hon även att sammanhållningen är ett av argumenten för att läsa autentiska texter istället för lättlästa versioner. Lättlästa texter är ofta skapade utifrån formler som då delar upp meningar vilket kan göra dem osammanhängande.
Osammanhängande texter kan leda till en motsatt effekt och texten blir mer svårläst på grund av att sambandsignaler plockas bort. Finns det många orsakssamband och referensförbindelser behöver inte läsaren kämpa för att försöka förstå olika förhållanden i texten. Reichenberg (2013, s. 67–70) förklarar vidare att förståelsen av en text underlättas när texten kan agera hjärnans stöttepelare och spela upp en historia eller ger texten en röst. Andra faktorer som också påverkar hur lättläst en text blir är läsarens bakgrundskunskap, intresse och
innehållskännedom (Graves och Philippot, 2002, s. 181; McGill-Franzen (1993, s. 425).
Tronbacke (1997, s. 186–187) tar upp flera saker man bör tänka på som även de går hand i hand med annan tidigare forskning om lättlästa texter. Dessutom tar han även upp illustrationernas roll för att underlätta förståelsen av en text något som även Reichenberg
9 (2013, s. 70) och McGill-Franzen (1993, s. 424) tar upp. Illustrationer kan enligt Tronbacke (1997, s. 187) öka förståelsen genom att texten klargörs genom den tillhörande bilden, men att illustrationer även kan tillföra en ytterligare dimension till texten. Han skriver även att
abstrakta bilder kan tillföra något exempelvis genom att förstärka en känsla. Däremot är han noga med att påpeka att bilden måste överensstämma med texten och att en bild som leder åt motsatt håll kan försvåra och förvirra för de som har stora problem med läsningen. Tronbacke (1997, s. 186) tar även upp att den som skriver lättlästa texter bör undvika symboliskt språk såsom metaforer då det kan missförstås av läsaren. Språket ska inte var abstrakt utan konkret samt flera händelser bör undvikas i samma mening.
Det är bland annat dessa faktorer som gör föreliggande jämförande studie intressant. Genom att jämföra texters innehåll ser man vad som skrivs om samt försvinner i de lättlästa texterna och om det försvårar eller förenklar förståelsen av texten samt i vilken mån
diskussioner om stil och form kan göras utifrån de lättlästa verken. Dessa frågor leder även till frågan om jämställdhet kan uppnås genom att läroplanens mål kan nås utifrån elevens villkor. 2.3.2 Bearbetning av originalversion
Wennström (1995) har i sin avhandling undersökt lättlästa böcker ur flera synvinklar. Dels förklarar hon likt andra forskare (se avsnitt 2.3.1) vad som gör en text lättläst dels har hon undersökt bearbetningar av originalversioner. Wennerström (1995, s. 161–177) förklarar att vissa personer som arbetar med att bearbeta texter föredrar att benämna det som återberättelse eller tolkning av ett verk. Dessutom är trohet mot originalet viktigt. Den som bearbetar ett verk till lättläst måste alltså förenkla texten men behålla kvalitén. Det viktiga blir alltså inte att skriva om ord för ord utan att förmedla det väsentliga i texten så att det bearbetade verket överensstämmer med originalet. Det är bland annat därför vissa bearbetningar enligt
Wennerström (1995, s. 161–162) har fått kritik på grund av att originalversionens känsla har försvunnit. Det som exempelvis har skett då är att den lättlästa versionen blivit för tråkigt pedagogisk dvs. att den innehåller förklaring, att den endast skrivits i presens eller att meningar som sammanfattar helheten av boken har strukits. Dessa saker förklarar hur svårt det är att bearbeta ett verk så att det blir en lättläst version.
2.4 Styrdokument
Enligt skolverket (2020c) ska eleverna i ämnet svenska utveckla sin förmåga att ”läsa, arbeta med och reflektera över skönlitteratur från olika tider och kulturer författade av såväl kvinnor som män samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.” Vidare ska de får kunskap om ”centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap samt förmåga att sätta in dessa i ett sammanhang.” och kunskap om genrer samt berättartekniska och stilistiska drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier. Dessutom ska eleverna sätta skönlitteraturens innehåll i relation till sina egna erfarenheter och intressen samt den egna utbildningen. Skolan ska även ”stimulera elevernas lust att tala, läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling.”. Däremot står det ingenting om vilka verk som ska läsas eller hur målen ska uppnås.
3 Metod och material
I följande kapitel ges en presentation av de skönlitterära verk (se avsnitt 3.1) som analyserats samt en genomgång av hur analysen gjorts (se avsnitt 3.2). Avslutningsvis (se avsnitt 3.3)
10 förklaras de fyra områden jag valt att analysera mer ingående samt vilka avgränsningar (se avsnitt 3.4) som gjorts i studien.
3.1 Val av skönlitterära verk
De verk som analyseras i denna studie är På västfronten intet nytt, Gösta Berlings saga och
Röda rummet. Anledningen till att jag valt att analysera dessa verk är på grund av att de ofta
på ett eller annat sätt används i undervisningen. De valda verken och författarna är något som jag sett och hört användas i undervisningen bland annat under min VFU-period samt ofta diskuterats på lärarutbildningen. De är författare och verk som ofta används som kurslitteratur i de litteraturhistoriska och litteraturvetenskapliga kurserna samt att jag märkt att de ofta används som exempel av lärarstudenter under diskussioner av klassiska verk. Därför kände jag att de var tre böcker som var av intresse att undersöka närmare för att många har en kännedom och anser att dessa verk tillhör klassiska verk som i någon omfattning bör läsas av elever. Vidare så benämner även LL-förlaget (2020b; 2020d) samt Vilja förlag(2020c) de lättlästa versionerna som klassiker. Vilja förlag (2020c) kallar även På västfronten intet nytt för en tidlös berättelse. Vilket ger mig indikationer på att dessa ses som skönlitterära verk som ska vara tillgängliga för alla.
På västfronten intet nytt vars originaltitel på tyska är Im Westen nichts Neues är skriven
av Erich Maria Remarque och utgavs under mellankrigstiden år 1929 (Olsson, Algulin & Sahlin, 2015, s. 491). De utgåvor som analyserats i denna studie är en svensk pocketutgåva utgiven 2014 samt en lättläst version från Viljaförlag även den utgiven 2014. Romanen som är en krigsskildring följer soldaten Paul Bäumer under första världskriget. Romanen är fiktiv men författaren Remarque tjänstgjorde själv vid fronten under första världskriget så boken bygger på författarens egna erfarenheter. Romanen översattes snabbt till över 20 språk efter publicering men bannlystes av nazisterna 1933. (Remarque, 2014b)
Den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt är en översättning från en engelsk lättläst version från förlaget Real reads Ltd, UK med titeln All Quiet on the Western Front (Remarque, 2014a). Bearbetningen av den svenska versionen är alltså ett resultat av flera översättningar och bearbetningar. Den lättlästa versionen på 96 sidor har en
åldersrekommendation på 15 år med ett LIX- värde på 22 samt tillhör lättläsnivå XL. Boken kommer med tillhörande lektionsplaneringsförslag från förlaget (Viljaförlag, 2020c). Förlaget ger ut böcker i fem olika niver, x-smal, smal, medium, large och x-large. Där X-large som På
västfronten intet nytt tillhör är den svåraste nivån. Xl-nivån vänder sig till de som är igång
med läsningen och har ett bra ordförråd men som behöver lättare grammatik (Viljaförlag, 2020a).
Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman och utgavs första gången 1891 och
utspelar sig i Värmland under tidigt 1800-tal. Sättet den är skriven på bröt mot den samtida romanstrukturen vilket ledde till ett förnyande av svensk berättarkonst. Den är berömd för sina landskapsbeskrivningar, flertalet löst sammanbundna händelser som blandar romantik, fester, mystik, folksagor och myter (Olsson & Algulin, 2013, s. 306). Grundhistorien handlar om den försupne prästen Gösta Berling som tas in som kavaljer på Bruket Ekeby av
majorskan. Gösta Berling tillsammans med de andra Kavaljererna fördriver majorskan från godset för att under ett år ta över drivandet av det. Den utgåva som analyserats i föreliggande studie är utgiven av Albert Bonniers förlag år 1959.
Den lättlästa versionen av Gösta Berlings saga är utgiven av LL-förlaget 2008 och tillhör genren återberättade böcker och klassiker. Boken har 160 sidor och tillhör förlagets svåraste lättlästa nivå, språknivå-3. Språknivå 3 innehåller innebär att böckerna får ett större persongalleri, bisatser, visst bildspråk, ovanligare ord samt längre meningar för att nämna
11 några (LL-förlaget, 2020e). Vidare medföljer även tillhörande lektionsplanering riktad mot svenska som andraspråk eller svenska årskurs 7–9 (LL-förlaget, 2020b).
Röda rummet skriven av August Strindberg 1879 kan beskrivas som en samhällskritisk
satir där Strindberg driver med politiker och ämbetsmän. Få personer går säkra från den satir som förs fram. Den som står för samhällskritiken är Arvid Falk som slutar sitt jobb som ämbetsman för att göra en karriär som litteratör. Samhället beskrivs oftast ur Arvid Falks ögon. Ett samhälle som visar sig vara fullt av falskhet och egoism. Titeln Röda Rummet kommer från det rum på Berns där Arvid Falk umgås med sina bekanta från konstnärskretsar (Olsson & Algulin, 2013, s. 279–280).
Den lättlästa versionen av Röda rummet är även den utgiven av LL-förlaget 2012 och tillhör även den genren återberättade böcker och klassiker samt språknivå-3 (LL-förlaget, 2020e) Skillnaden mot den lättlästa Gösta Berlings saga är att Röda rummet även innehåller bilder för att underlätta förståelsen samt att mängden sidor är något fler med sina 200 sidor.
3.2 Analysmetod
För att kunna göra en bra analys valde jag ut några delar som analyserades i varje verk. De delar som analyserats är miljöbeskrivningar, karaktärsbeskrivningar, stilfigurer samt
intertextualitet. Anledningen till att jag valt dessa områden är tidigare erfarenheter ifrån
exempelvis VFU där dessa innehållsliga aspekter ofta diskuterats i samband med
litteraturläsning. De ger dessutom en bra helhetsbild över innehållet i de olika verken utan att hela verken behöver analyseras. Utifrån analysen har jag sedan jämfört de olika lättlästa verken med varandra för att se om det finns något mönster i hur de skrivs. Egentligen kan man inte separera och dela upp ett verk då innehåll och form hör ihop med varandra och bildar en helhet. Men för att vara tydlig i min analys har jag ändå valt att presentera de delar som analyserats separat under egna rubriker även om vissa områden kommer att gå in i varandra.
I analysen har jag först läst alla sex verken var för sig. Sedan har en jämförande analys av den lättlästa versionen och originalversionen skett parallellt. Jag har läst och jämfört kapitel för kapitel i originalversionen med motsvarande lättläst version utifrån mina fokusområden miljöbeskrivning, karaktärer, stilfigurer samt intertextualitet. Under jämförelsen av kapitlen har jag skrivit ned anteckningar av mina iakttagelser och hittat beskrivande exempel att ta med i studien. I analysen har jag skrivit ned saker som skiljer sig och som liknar varandra samt noterat de stycken i originalversionen som saknar motsvarighet i de lättlästa versionerna. Genom att notera dessa har jag i efterhand kunnat analysera om det finns något gemensamt mönster i de tre lättlästa versionerna och varför de styckena har valts bort. Jag har inte kunnat presentera alla exempelcitat i uppsatsen. De som är med är noggrant utvalda för att representera de generella drag jag hittat under analysen.
Samtliga original innehåller storslagna miljöbeskrivningar av olika slag och därför valde jag att i första hand jämföra hur de lättlästa versionernas författare valt att förenkla dessa. I analysen av miljön har jag letat och jämfört stycken som beskriver den miljön som befinner sig i exempelvis landskapsbilder. Jag anser att när läsaren får möjlighet att använda flera sinnen i läsningen tillför det till den estetiska läsningen därför har jag även letat efter miljöbeskrivningar där olika sinnen måste användas såsom lukt, hörsel, känsel och syn.
Miljöbeskrivningar har systematiskt kapitel för kapitel jämförts i de båda versionerna. Under
denna jämförelse märkte jag att många miljöbeskrivningar tagits bort vilket gjorde det relevant att även undersöka och presentera dessa i studien.
Analysen av karaktärerna var svår och här valde jag att beskriva hur de karaktärer, som har en större roll i verket, beskrivs både till sättet och till utseendet i de olika verken.
12 Dessutom visade analysen att några karaktärer valts bort i de lättlästa versionerna vilket också presenteras. Även stilfigurer var svårt att jämföra därför låg fokuset på att hitta stycken som motsvarar varandra i de olika versionerna för att se om och hur stilfigurer används i de
lättlästa versionerna eller hur de lättlästa versionerna har hanterat stilfigurerna som författarna av originalversionerna använder sig av.
Intertextualiteten har analyserats genom att undersöka förekomsten av exempelvis
författare, historiska myter och sägner samt genrer såsom dikter och drama i de lättlästa versionerna. Jämförelse har skett av hur de presenteras i originalversionen och i de lättlästa versionerna. I På västfronten intet nytt valde jag att använda ett vidgat begrepp av
intertextualitet där även böckernas närvaro i verket räknas som intertextualitet på grund av
dess betydelse för verket som helhet. Analysen av de lättlästa versionerna har till sist jämförts med varandra för att se om det finns något mönster i hur de olika delarna är skrivna. På
västfronten intet nytt som original är skriven på tyska och de verk som analyserats av Gösta Berlings saga och Röda rummet är nyare utgåvor. Jag kan inte säkerställa att de utgåvorna är
exakta kopior av den första utgåvan. Men trots det har valt att kalla de längre verken för originalversionen i denna studie även jag är medveten om att de inte är ursprungsversionerna. 3.2.1 Begreppsbeskrivningar
I följande avsnitt redogör jag kortfattat över de narrativa områdena som förekommer i analysen och vad som analyserats i varje verk.
Miljöbeskrivningar och miljöns betydelse har historiskt sett ändrats under århundrande
som gått. Under exempelvis romantiken användes miljön ofta för att förstärka stämningen, naturen besjälades medan i andra epoker har naturen inte haft lika omfattande beskrivningar och tonats ned. Naturalismen och realismen strävade exempelvis efter mer korrekt
beskrivning av miljön då karaktärerna sågs som en produkt ursprungen ur sin miljö.
(Holmberg & Ohlsson, 1999, s. 68–69). Miljön kan alltså beskrivas på flera olika sätt varför det är intressant att se hur de olika verken skildrar miljön och var historien utspelar sig utifrån den miljön som beskrivs. I och med miljöns olika betydelse kan den ibland vara svår att separera ifrån stilfigurer. Dessa två innehållsanalytiska aspekter överlappar varandra men i denna uppsats kommer en uppdelning att ske för att belysa olika aspekter av miljön och dess betydelse för verket.
Karaktärer kan analyseras på många olika sätt. Exempelvis kan du följa karaktärer
genom berättelserna för att se hur de utvecklas. Holmberg & Ohlsson (1999, s. 61) förklarar att läsaren konstruerar karaktärerna under läsningen med hjälp av den information som berättelsen ger dem över tid. I denna uppsats har fokuset inte varit att följa en eller flera karaktärer igenom berättelsen för att se hur de utvecklas. Fokuset har legat på att se hur karaktärerna beskrivs i själva presentationen av dem. Exempelvis hur karaktärernas kläder och utseende beskrivs. Genom att analysera karaktärerna på detta sett kan en jämförelse lättare göras mellan de olika utgåvorna av verken då direkta stycken som kunnat jämföras har hittats.
Stilfigurer kan ses som retoriska knep som används i tal och text. Anledningen till att
använda stilfigurer kan variera beroende på vad man vill åstadkomma med sin text. Det finns många olika stilfigurer som höjer läsupplevelsen exempelvis genom anaforer, metaforer, besjälning och idiomatiska uttryck. I denna studie har jag letat efter stilfigurer i de olika versionerna som gör texten mer estetisk och poetisk vilket kan höja läsupplevelsen för läsaren men även kan försvåra läsningen för en ovan läsare.
Intertextualitet kan man se på flera sätt (Holmberg & Ohlsson, 1999, s. 45–47; Friis,
2015, s. 149–153). Man kan dels leta texter inom samma genre, författare eller från samma tid, dels mytiska strukturer som återkommer genom litteraturhistorien. Vidare kan man leta
13 efter direkta citat, allusioner, kända konstverk eller händelser. Friis (2015, s. 150) förklarar vidare att intertexuella referenser kan kräva mycket förkunskap. Något som ovana läsare kan sakna. Därför är det av intresse att se hur de lättlästa böckerna tar upp dessa referenser.
3.2.2 Avgränsningar
Syftet är inte att göra en språkvetenskaplig studie utan en litteraturvetenskaplig undersökning och därför har ingen vikt lagts vid att räkna ut sådant som lix-värde och mängden huvudsatser och bisatser, även om det i hög grad påverkar hur lättläst en text blir. Dessutom diskuteras inte betygssättning och hur bedömningar ska göras. Denna studie går endast ut på att jämföra de olika lättlästa verken med originalversionerna för att se om det skulle kunna vara möjligt att använda sig av lättlästa klassiska verk i undervisningen på olika sätt.
4 Analyser
I följande kapitel går jag först igenom verken separat och tar upp saker som tillhör handling och kontextberoende upptäckter som analysen har visat (se avsnitt 4.1; 4.2; 4.3). Sedan presenteras miljöbeskrivningar, karaktärsbeskrivningar, stilfigurer och intertextualitet, där likheter och olikheter jämförs (se avsnitt 4.4; 4.5; 4.6; 4.7). Anledningen till att en
presentation av verken var för sig görs är för att ge en så bred bild som möjligt av analysen. När citat används som exempel presenteras de alltid med originalversionens citat först följt av den lättlästa versionens citat.
4.1 På västfronten intet nytt
Det var en utmaning att analysera På västfronten intet nytt då den är så pass avskalad gentemot originalversionen. Den är även mycket kortare i jämförelse med de andra två lättlästa analyserade verken. På västfronten intet nytt är hälften så lång som de andra två lättlästa verken även om alla tre representerar den svåraste nivån av lättläst hos sina
respektive förlag. Vidare innehåller den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt många bilder samt stor text. Innan det första kapitlet ägnas fyra sidor åt ett personregister där
huvudkaraktärerna presenteras mer ingående med bilder.
Det är tydligt att grunden finns kvar om man jämför med originalversionen men mycket av handlingen har valts bort. Ett långt stycke som valts bort i den lättlästa versionen är Paul Bäumers sjukhusvistelse och de personer han träffar där. Komprimering av texten leder även till att tidsspannet som berättelsen sträcker sig över känns kortare i den lättlästa versionen. I originalversionen får man ett annat tidsperspektiv nämligen att något pågått under en lång tid vilket även ger en mer realistisk bild av kriget. När man läst och jämfört båda verken får jag intrycket av att författaren av den lättlästa versionen fick ont om plats mot slutet. Slutet är väldigt abrupt vilket påverkar tidsperspektivet. I den lättlästa versionen ser det ut som om alla dog inom ett väldigt kort tidsspann vilket inte är fallet i originalversionen.
Den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt innehåller mer förtydligande kommentarer än de andra två lättlästa versionerna av Gösta Berlings saga och Röda rummet som analyserats. Inledningen till den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt är ett exempel på det:
14 Vi var nio kilometer bakom fronten.
Nära Reims i nordöstra Frankrike. De senaste två veckorna hade vi legat i våra skyttegravar och stirrat på fienden. Det vill säga franska soldater. (Remarque, 2014a, s. 11).
Att fienden är fransmän är inget som beskrivs i den långa versionen vilket visar på en extra tydlighet i den lättlästa texten. Det hjälper läsaren som inte har kunskap om första världskriget att lokalisera sig och förstå vem fienden är. Däremot kan denna tydlighet i den lättlästa
versionen förvirra läsaren om man ser till följande två citat. Det första är från originalversionen och det andra är den omskrivna lättare versionen.
Men just de senaste dagarna hade det på vårt avsnitt förekommit över- raskande mycket engelskt artilleri, som trummade på vår
ställning i ett, så att vi led stora förluster och kom tillbaka med endast 80 man. (Remarque, 2014b, s. 6).
Efterföljt av den lättlästa versionen Men sista dagen sköt engelska kanoner granater över oss. De exploderade mitt ibland oss. Vi var bara 80 som kom tillbaka till lägret (Remarque, 2014a, s. 12–13).
Tidigare forskning (Graves och Philippot, 2002, s. 181; McGill-Franzen, 1993, s. 425) förklarar att bakgrundskunskap är något som kan avgöra om en text blir lättläst eller inte. Att det var engelska granater som flög över dem när fienden är fransk skulle därför kunna försvåra läsningen för läsare med mindre bakgrundskunskap. Vidare ser vi även att den lättlästa versionen får ett annat tidsperspektiv. När dagar i originalversionen har ändrats till
sista dagen i den lättlästa versionen.
4.2 Gösta Berlings saga
Den lättlästa Gösta Berlings saga är skriven i presens något som tydliggörs med följande meningar ur de båda kapitlen ”Barnet var tre dagar gammalt,” (Lagerlöf, 1959, s. 362) och ”Barnet är tre dagar gammalt” (Lagerlöf, 2008, s. 144). Dessa tempusändringar blir även tydligt i följande två citat. Först med den inledande originalversionen.
Men så voro ock kavaljererna ensamma herrar på Ekeby vid den tiden. Major- skan gick kring landet med tiggarpåse och kryckkäpp, och majoren bodde på Sjö. (Lagerlöf, 1959, s. 78)
Motsvarande stycke i den lättlästa versionen är skrivet på följande sätt. Kavaljererna är nu ensamma herrar på Ekeby.
Majorskan vandrar omkring på vägarna med
tiggarpåsen, och majoren har flyttat till Sjö. (Lagerlöf, 2008, s. 71)
En stor skillnad är att originalversionen av Gösta Berlings saga består till stor del av ett återberättande medan den lättlästa versionen är skriven i presens något som kritikerna menar ger de lättlästa böckerna ”ett tråkigt pedagogiskt intryck” (Wennerström, 1995, s. 162).
15 Dessutom ser man tydligt i ovanstående två citat att språket har skrivits om för att passa dagens språkregler.
I likhet med den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt är den lättlästa versionen av Gösta Berlings saga skriven med ett mer förklarande språk. Läsning mellan raderna krävs inte på samma sätt som i den långa versionen. Exempel på det är när det avslöjas att
Grevinnan Elisabet är gravid. Jämför man originalet med den lättlästa versionen syns det tydligt att man behöver läsa mellan raderna i originalet. I originalversionen säger
hushållerskan:
- Grevinnan ska tala med greven, sade denna. Herregud, grevinnan är ett så- dant barn. Grevinnan vet kanske inte ens själv vad hon har att vänta, men jag ser nog hur det är fatt. (Lagerlöf, 1959, s. 250)
Motsvarigheten i den lättlästa versionen är: - Fru grevinnan måste tala med greven,
säger den gamla. Grevinnan vet kanske inte vad hon har att vänta, men jag ser nog hur det är
fatt. Den unga grevinnan Elisabet är med barn. (Lagerlöf, 2008 s. 137) Det vi ser i de utvalda citaten är dels en tydlighet i vem som är gravid genom att
hushållerskan upprepar namnet (”Grevinnan Elisabet”) dels att behovet av att läsa mellan raderna försvinner i den lättlästa versionen.
För att ett verk ska bli lättläst är det viktigt att det är sammanhållet och att det innehåller endast en konflikt (Graves och Philippot, 2002, s. 181). Många kapitel ur originalet av Gösta
Berlings saga har antingen tagits bort, skrivits ihop eller ändrat ordning i den lättlästa
versionen för att det ska nå de kraven. De kapitel som tagits bort är de som inte följer huvudhistorien det vill säga Gösta Berlings historia. Kapitel som handlar om de andra
kavaljererna, sagor eller myter har tagits bort. Jag kommer diskutera mer ingående i ett senare kapitel (se avsnitt 4.7) vad det har för påverkan på exempelvis intertextualiteten i den lättlästa versionen. Vidare har kapitel 12, ”Ebba Dohnas historia” i den långa versionen (Lagerlöf, 1959, s. 192–210) flyttats och hamnat som kapitel 3 i den lättlästa versionen (Lagerlöf, 2008, s. 30). Denna förflyttning gör att den lättlästa versionen kan hålla en kronologisk ordning då man talar om Ebbas öde i det efterföljande kapitlet. I originalversionen berättas hennes öde långt senare genom en tillbakablick.
4.3 Röda Rummet
Svårast att analysera utav de tre verken var Röda rummet vilket jag tror beror på att
originalversionen till stor del bygger på sarkasm och anspelningar på samtidskontexten. Om du som läsare då inte har den historiska bakgrunden blir den långa versionen väldigt svårläst medan den lättlästa versionen förlorar sitt syfte då mycket av det som verket är känt för försvinner. Den lättlästa versionen av Röda rummet blir på så sätt en bok i mängden som är fullt läsbar men den får inte samma historiska betydelse om läsaren saknar
bakgrundsförståelsen.
Den lättlästa versionen av Röda rummet har kvar det mesta av innehållet i jämförelse med de andra två lättlästa verken som analyserats. Den lättlästa versionen av Röda rummet är både längst och även störst till omfånget i jämförelse med de andra två lättlästa verken som analyserats. Gösta Berlings saga och På västfronten intet nytt är mindre pocketböcker medan
Röda rummet är större med hård rygg vilket leder till att mer text får plats. Trots det är den
16 mer förtydligad än originalet. I likhet med de andra lättlästa verken som analyserats har även kapitel justerats. Exempelvis är de kapitel som till stor del handlar relationen mellan Arvids bror och hans fru bortplockade vilket leder till att läsaren går miste om relationen mellan mannen och frun. Det som även läsaren av den lättlästa versionen går miste om är hustruns engagemang i kvinnofrågan ”`För kvinnans rättigheter´” (Strindberg, 1981, s. 42). Utifrån ett undervisningsperspektiv kan relationer och kvinnans rättigheter vara ämnen som många unga läsare kan känna igen sig i och vilja diskutera. Det finns däremot en liten del kvar i den lättlästa versionen om dessa områden som nog skulle kunna diskuteras gemensamt i
klassrummet. I citaten nedan ser vi dessa ställen. Först citeras originalversionen efterföljt av den lättlästa versionen.
Nu skulle du ha sett på Falk. Det blev en scen som slutade med att Rehnhjelm uttalade några förbannelser över kvinnan i allmänhet varpå Falk svarade med mycket hetta, att det fanns två slags kvinnor, han bad om att få fästa uppmärksamheten på det, och det var så stor skillnad på kvinnor som på änglar och djävlar! Och han talade med sådan rörelse att tårarne kommo i ögonen på Rehnhjelm. (Strindberg, 1981, s. 287)
Han förlovade sig! Du ska veta att sedan Riksdagen företagit sin stora omorganisation av ämbetsverken, varigenom lönerna och platserna fördubblats, så kan en ung man äntligen gifta sig i första lönegraden! Han skall gifta sig i höst! Hon fortfar att vara lärarinna som hon var! Jag vet mycket litet i kvinnofrågan ty den rör mig icke men jag tror, efter vad jag sett, att vår generation kommer att avskaffa det asiatiska, som ännu finnes i äktenskapet. Båda parterna avsluta ett fritt fördrag, ingen uppger sin självständighet, den ena söker icke uppfostra den andra, man lär sig respektera varandras svagheter och man har ett kamratskap för livet, som icke tröttar genom den ena par- tens pockande på ömhet. (Strindberg, 1981, s. 288) Nedan följer den lättlästa versionen
Nu skulle du ha sett Arvid!
Han blev förstås chockad av att få höra att Agnes och Beda var samma person. Rehnhjelm sa att alla kvinnor var djävlar. Arvid svarade att det fanns två slags kvinnor: änglar och djävlar.
Han talade så länge och så känslosamt om detta
att Rehnhjelm fick tårar i ögonen. (Strindberg, 2012, s. 174)
Flickan är lärarinna.
Hon kommer att fortsätta arbeta som gift. Det är helt rätt, tycker jag.
Jag tror att unga män och kvinnor vill ha ett nytt slags äktenskap,
med större frihet och rättvisa. (Strindberg, 2012, s. 175–176)
Det man kan se med dessa citat förutom att de tar upp äktenskapsfrågan är exempel på de omskrivningar som görs för att förenkla texten. Språket förkortas, förtydligas och förenklas vilket gör att läsarens möjlighet att tolka och dra egna slutsatser försvåras på grund av den
17 knapphändiga information läsararen får i den lättlästa versionen. Dessutom ser man hur
språket har ändrats till att följa moderna skrivregler liksom i den lättlästa Gösta Berlings saga. Vidare kan läsaren av den lättlästa versionen få en annan bild av händelser som beskrivs än de som läser originalversionen genom de omskrivningar och förkortningar som gjorts. Ett sådant exempel är när Olle arresteras i den lättlästa versionen. Originalversionen redogör för ett längre förlopp över flera sidor där polisen vägrar tro på honom. Det enda som får polisen att släppa Olle var på grund av att en riksdagsman känt igen Olle och bevisat att rapporten som polisen skrivit var falsk (Strindberg, 1981, s. 79). I den lättlästa versionen är det skrivet som att han släpptes fort. Mindre än ett stycke används för att förklara situationen ”Men polisen släppte honom, han fick tillbaka sina saker och kunde pantsätta dem.” (Strindberg, 2012, s. 67). Detta är ett tydligt exempel där läsaren som läser den lättlästa versionen får en helt annan bild av händelseförloppet genom att det låter som att Olle släpptes utan problem.
4.4 Miljöbeskrivningar
Det originalversionerna av Gösta Berlings saga och Röda rummet bland annat har gemensamt är att de båda är kända för sina miljöbeskrivningar (Olsson, B. & Algulin, I, 2013, s. 280; s. 306). På västfronten intet nytt innehåller brutala verklighetsskildringar där både lukt, syn och hörsel höjer läsupplevelsen. Gemensamt för de lättlästa versionerna är att mycket av
miljöbeskrivningarna som finns med i originalversionerna har plockats bort samt att språket i de miljöbeskrivningar som finns kvar förenklas. Det förenklade språket leder till att miljöerna som beskrivs inte blir så utsmyckade och ofta tas intryck bort. Detta intrycksbortfall leder till att sinnesupplevelsen i originalversionerna blir mer omfattande. Läsningen av de lättlästa versionerna ger färre sinnesintryck vilket leder till att den estetiska läsningen både förändras och försvåras i de lättlästa versionerna.
Det finns flera exempel där miljöskildringar som är viktiga för läsarens möjlighet till inlevelse har tagits bort i de lättlästa versionerna. I På västfronten intet nytt blir det extra tydligt då den lättlästa versionen är extremt avskalad. Ett stycke som tagits bort är när soldaten Paul Bäumer, som är huvudkaraktär och berättare, förklarar hur det sett ut i skyttegravarna:
Skriken fortsätter. Det är inte människor, de kan inte skrika så fruktansvärt.
”Sårade hästar”, säger, Kat.
Jag har aldrig förut hört hästar skrika och har svårt för att tro det. Det är världens jämmer, det är kreaturens suckan, en vild, fasansfull smärta, som stönar där borta. Vi är bleka. Detering reser sig.
”Djurplågare, djurplågare! Skjut dem då!” Han är lantbrukare och van vid att vara tillsammans med hästar. Det tar honom hårt. Och som om det vore med avsikt, tiger elden nästan fullständigt just nu. Desto tydligare blir djurens skrik. Man vet inte längre varifrån ljudet kommer i detta nu så stilla, silverglänsande landskap, det är osynligt spöklikt, överallt, mellan himmel och jord, (…) Vi stiger upp och ser efter var det kan ha hänt. Om man får se djuren, går det lättare att uthärda skriken. Meyer har sin kikare med sig. Vi ser en mörk grupp av sjukvårdare med bårar och några svarta, större klumpar som rör sig. Det är de sårade hästarna. Men inte alla. Några galopperar bort, stupar omkull och rusar upp igen. På en är buken uppsliten, tarmarna hänger långt ut. Han trasslar in sig i dem och störtar till marken men stiger åter upp. (…)
18 Vi sätter oss och håller för öronen. Men detta förfärliga
klagande och stönande och jämrande tränger igenom, det tränger igenom överallt. (Remarque, 2014b, s. 60–61)
Dagarna är heta och de döda ligger obegravda. Vi kan inte hämta alla, vi vet inte var vi ska göra av dem. De begravs av granaterna. På somliga blåses magarna upp som ballonger. De väser, rapar och rör sig. Gasen bullrar i dem. Himlen är blå och utan ett moln. På aftnarna blir det kvalmigt och värmen stiger upp ur jorden. När vinden blå- ser över till oss för den med sig blodlukten, som är tung och vidrigt söt, denna granathålens dödsånga, som tycks utgöra en blandning av kloroform och förruttnelse och
som åstadkommer illamående och kräkningar. (Remarque, 2014b, s. 118)
Anledningen till att jag valt att ta med dessa två långa citat är för att visa att mycket saknar motsvarighet i den lättlästa versionen. Dessutom tillför ovanstående citat mycket till
stämningen i hela verket. I dessa stycken får läsaren använda flera sinnen samtidigt. Läsaren behöver använda hörseln, synen och lukten vilket till stor del berikar den estetiska läsningen.
Det finns dock miljöbeskrivningar i På västfronten intet nytt som finns kvar i den lättlästa versionen men som är väldigt avskalade i jämförelse med originalversionen. Nedan följer ett sådant stycke. Först citeras originalversionen följt av den lättare versionens
omskrivning:
Mellan enbusksnår och björkdungar övar vi varje dag kompaniexercis på heden. Det kan man stå ut med om man inte begär mer av livet. Man rusar framåt, kastar sig ned, och andedräkten kommer blommorna och gräsen på heden att böja sig. När man ser den klara sanden med ansiktet så tätt mot marken är den ren som i ett laboratorium, sam- mansatt av otaliga små kiselstenar. Den inger en underlig lockelse att gräva med handen i den.
Men det vackraste är skogarna med sina bryn av björk. De byter färg för vart ögonblick. Nu lyser stammarna i klaraste vitt, och luftig och lent som silke svävar lövver- kets pastellmjuka grönska mellan dem; i nästa ögonblick växlar allt till opalblått som stryker fram ur skogsbrynet och sätter fläckar i grönskan; men på ett ställe fördjupas det nästan till svart när ett moln drar förbi solen. Och denna skugga löper som ett spöke mellan de nu matta stammarna, vidare fram över heden och ända bort till horisonten- men innan dess står björkarna redan som festliga fanor med vita stänger framför lövverket som flammar gyllenrött.
Jag försjunker ofta i detta spel av finaste ljus och genom- skinligaste skugga i så hög grad att jag inte hör kommando- orden; (…) (Remarque, 2014b, s. 173–174)
Den långa utsmyckade miljöbeskrivning som citatet ovan visar har skrivits om till följande två meningar i den lättlästa versionen:
Där höll jag på med olika övningar i ett par veckor. Det var övningar bland buskar och träd. Det var ganska skönt om man inte
19 Det man kan se är att den lättlästa texten, förutom att den är väldigt kort i jämförelse med den långa versionen, är mer generaliserande. Originalversionen är mer beskrivande och inget lämnas åt slumpen. Det är nästan som att läsa poesi när man tar del av miljön genom
huvudkaraktärens olika sinnen. Bilden blir mer tydlig i originalversionen medan den lättlästa versionen håller sig till de övergripande termerna och kort och koncist förklarar att de hade övning bland buskar och träd. Det är tydligt att den som läser den lättlästa versionen missar mycket av de miljöbeskrivningar som finns i den långa versionen och hur sinnesintrycken inte alls blir lika omfattande i den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt.
I några fall har stora omskrivningar skett som kan påverka läsningen av den lättlästa versionens miljöbeskrivningar i hög grad. Exempelvis har ordet baracker (Remarque, 2014b, s. 173) i den långa versionen blivit tält (Remarque, 2014a, s. 67) i den lättlästa versionen. Anledningen till att det har blivit så är svårt att veta. Det kan bero på att den lättlästa
versionen är ett resultat av flertalet översättningar och omskrivningar eller så kan det bero på att ordet tält är lättare att förstå än ordet barack för en ovan läsare. Oavsett anledning får man olika bilder av miljön när ord ändras vilket skulle kunna vara problematiskt om man som lärare låter eleverna läsa olika verk inför ett boksamtal.
I likhet med den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt har många
miljöskildringar tagits bort i den lättlästa Gösta Berlings saga. Ett tydligt exempel på det är att kapitlet som heter ”Landskapet” (Lagerlöf, 1959, s. 33–36) inte är med i den lättlästa versionen. Avsaknaden av detta kapitel påverkar i hög grad hur miljön upplevs men även de stildrag som Lagerlöf är känd för (Olsson, B. & Algulin, I, 2013, s. 306–307). Kapitlet ”Landskapet” är nämligen ett tydligt exempel där besjälning används för att beskriva Värmlands landskap. Ett annat sådant stycke där besjälning används för att beskriva miljön vilket också saknar motsvarighet i den lättare versionen är detta:
På vägen har hon suttit och betraktat den sjunkande solen. Den gick ner från en himmel utan moln och efterlämnade inga guldkanter på lätta skyar. Gråblek skymningsluft, genomjagad av kalla stormilar, betäckte nejden.
Unga grevinnan såg hur dagen och natten kämpade och hur rädsla grep allt levande vid de väldigas strid. Hästarna hastade bort med det sista lasset för att snart komma under tak. Timmerhuggarna skyndade hem från skogen, pigorna från lagården. Vilddjuren tjöto i skogsbrynet. Dagen, människornas älskling, besegrades.
Ljuset slocknade, färgerna bleknade. Köld och fulhet var det enda hon såg. (Lagerlöf,1959, s. 157)
Det läsaren av den lättlästa versionen missar i miljöbeskrivningar är de många stilfigurer som höjer upplevelsen av läsningen. I likhet med originalversionen av På västfronten intet nytt får läsaren många olika sinnesintryck genom miljöbeskrivningarna. Dessa miljöbeskrivningar höjer den estetiska läsningen vilket är något som läsaren av den lättlästa versionen ofta går miste om. I likhet med På västfronten intet nytt är inte alla miljöbeskrivningar borttagna utan vissa är omskrivna för att passa den lättlästa versionen. Nedan presenteras två olika citat ifrån originalversionen följt av motsvarande lättlästa versioner:
En kall dag i december kom en tiggare vandrande uppför Broby backar. Han var klädd i de uslaste lumpor, och hans skor voro så nötta, att den kalla snön vätte hans fötter.
Löven är en lång, smal sjö i Värmland, som på ett par ställen avsnöres av långa, smala sund. Den sträcker sig i norr upp mot finnskogarna, i söder ner mot Vänern. Flera socknar utbreda sig på dess stränder, men Bro socken är störst och rikast. Den intar en god del av sjöns stränder både på östra och västra sidan, men på västra sidan ligga de största gårdarna, herresäten sådana som Ekeby och Björne, vittberömda för rikedom och skönhet, samt Broby stora by med gästgivargård, tingshus, länsmansboställe, prästgård och marknadsplats. (Lagerlöf, 1959, s. 15)
20 Originalversionens citat kan jämföras med följande omskrivning i ifrån den lättlästa
versionen:
Det är en kall dag i december. En tiggare kommer vandrande.
Hans kläder hänger i trasor och den kalla snön tränger in genom hålen i skorna.
Tiggaren har kommit till Bro socken. Den ligger vid en lång, smal sjö i Värmland. Sjön heter Löven.
Vid sjön ligger stora vackra herrgårdar. (Lagerlöf, 2008, s. 17)
Eller följande stycken där omskrivningar förekommer av miljöbeskrivningar där många stilfigurer kan urskiljas i originalversionen.
Och det var heller ingen måtta med den glans, som från den klara himlen strömmade ner över februaridagen. Snön glittrande som unga flickors ögon, när första valsen spelas upp. Björkarna sträckte sitt fina spetsverk av tunna, brunröda kvistar mot skyn, och på somliga av dem satt en frans av små glittrande ispiggar. Det var glans och festligt skimmer över dagen. Hästarna kastade dansande upp frambenen, och kusken måste smälla med piskan av idel glädje. (Lagerlöf, 1959, s. 141) Vi ser hur snön besjälas och får en motsvarighet i unga flickors glittrande ögon eller hur glansen strömmar ner från himmelen. Motsvarigheten i den lättlästa versionen visar en väldigt avskalad variant men de dansande hästarna finns kvar vilket skulle kunna räknas som en slags metafor:
Denna februaridag glänser också solen från den klara himlen, snön glittrar och det är ett festligt skimmer över allt. Hästarna dansar fram, och
kusken måste smälla med piskan av ren glädje. (Lagerlöf, 2008, s. 98)
Citatet visar att miljöbeskrivningar finns med i den lättlästa versionen vilket tekniskt sett skulle kunna betyda att man kan läsa olika verk i skolan av Gösta Berlings saga. Men läsaren av den lättlästa versionen går miste om mycket av miljöbeskrivningarna i jämförelse med den som läser den långa versionen.
Författaren av den lättlästa versionen av Röda rummet har gått en annan väg än
återberättaren av Gösta Berlings saga när det kommer till ett känt kapitel och behållit det. Det första kapitlet som i originalversionen heter ”Stockholm i fågelperspektiv” (Strindberg, 1981, s. 7) har döpts om till ”Stockholm från ovan” (Strindberg, 2012, s. 9) i den lättlästa versionen. I originalversionen får läsaren en gedigen beskrivning av miljön men författaren av den lättlästa versionen har valt att ha med en avskalad version där det väsentliga finns med. Till skillnad från den lättlästa versionen av Gösta Berlings saga men i likhet med den lättlästa På
västfronten inte nytt har författaren av den lättlästa versionen valt att ha med bilder. Den
lättlästa versionen av Röda rummet inleder med en bild på den Stockholmsvy som beskrivs i det inledande kapitlet. Illustrationer är något som kan höja läsförståelsen enligt Tronbacke (1997, s. 187) samt förtydliga miljön. Värt att notera är att bilder inte används i den lättlästa
Gösta Berlings saga men att de finns med i den långa versionen.
För övrigt innehåller den lättlästa versionen av Röda Rummet mycket avskalade miljöbeskrivningar vilket är i likhet med både Gösta Berlings saga och På västfronten intet
21 läsaren ges färre intryck än i originalversionen. Hur intrycken förändras är något vi får
exempel på i följande citat. Först kommer ett från originalversionen efterföljt av den bearbetade.
Falk var ensam. Solen kastade sig ner över det branta taket mitt emot och eldade nu upp rummet; han öppnade fönstret och tittade ut, för att få några friska andetag, men möttes av dövande ångor från rännstenen; han lät blicken flyga ut till höger framåt de prång som kallas Kindstugatan och Tyska Brinken och han såg längst bort i perspektivet ett stycke av en ångbåt, några mälarvågor som glänste i solskenet och en klyfta av Skinnarviksbergen, som nu först fått litet grönt här och där i skrevorna. Han tänkte på dem som skulle få fara ut till ett sommarnöje på denna ångbåt, bada i dessa vågor och vila sitt öga på det gröna. Men nu började bleckslagarn inunder hamra plåt, så att huset och fönsterrutorna skallrade; fram körde ett par arbetshjon en dånande, stinkande kärra och ut från krogen mitt över gatan stormade en doft av brännvin, svagdricka, sågspån och granris. Han drog in huvudet och satte sig vid sitt bord; framför honom lågo väl hundra landsortstidningar färdi- ga att bli klippta. (Strindberg, 1981, s. 250)
I detta citat från originalversionen ser vi tydligt hur läsaren får mycket olika intryck. Flertalet dofter och ljud samt synintryck beskrivs. Genom dessa får läsaren använda flera av sina sinnen för att skapa sig en bild av miljön vilket ger en mer estetisk läsning. Nedan följer den bearbetade beskrivningen av miljön i den lättlästa versionen.
Han öppnade fönstret för att ta några friska andetag,
men möttes av stanken från smutsigt vatten och soporna i rännstenen.
Långt ut på vattnet såg han en ångbåt. Han tänkte på dem som fick åka ut i skärgården på denna båt,
bada i vågorna och njuta av grönskan.
Så började en plåtarbetare hamra under honom så att huset och fönsterrutorna skallrade. Han drog in huvudet, satte sig vid sitt bord och började arbeta. (Strindberg, 2012, s. 150–151)
Läsaren får använda samma sinnen i den lättlästa versionen som i originalversionen. Däremot har dofterna förenklats till att endast lukta smutsigt vatten och sopor istället för den
utbroderade beskrivningen som finns i originalversionen. Det som blir synligt är att originalversionen är mer målande beskriven och texten innehåller även mer stilfigurer där ”Solen kastar sig ner” och ångorna är dövande. Originalversionen ger läsaren fler
sinnesintryck att hitta associationer till.
4.5 Karaktärsbeskrivningar
I likhet med miljöbeskrivningar försvinner mycket av handlingen och därmed även en hel del karaktärer i samtliga lättlästa verk. Annat som är gemensamt för de tre lättlästa verken är att de alla innehåller en förteckning över de viktigaste karaktärerna. De två som har mest ingående beskrivningar är På västfronten intet nytt där även bilder är inkluderade och Röda
22
rummet medan Gösta Berlings saga endast har en kort förklaring över några få personer i
verket. Vidare presenteras karaktärerna i de lättlästa versionerna tydligare och mer uppstaplat än i originalversionerna där tydliga styckesindelningar innan och efter är vanligt. Nedan följer exempel på hur karaktärer med större roller i verken presenteras. Först presenteras Katczinsky ifrån originalversionen av På västfronten intet nytt efterföljt av den lättlästa versionens
motsvarande stycke.
(…) Detering, en bonde, som bara
tänker på sin gård och sin hustru, och slutligen Stanislaus Katczinsky, chef för vår grupp, seg, slug, slipad, fyrtio år gammal, med ett ansikte av jord, med blå ögon, hängande axlar och ett underbart väderkorn när det gäller bombar- demang och god mat. (Remarque, 2014b, s. 7)
Slutligen var det ledaren för vår lilla grupp. Stanislaus Katczinsky. Vi kallade honom alltid Kat. Han var runt fyrtio år, lugn, erfaren, listig. Hans ansikte var brunt av väder och vind. Ögonen var blå och ryggen en aning böjd.
Han var till stor hjälp för oss. Han kunde lukta sig till var det fanns mat. Och han kunde ordna så att vårt
kompani fick de lättaste jobben. (Remarque, 2014a, s. 15)
Det vi kan se i en jämförelse av de båda citaten är att allt är skrivet i en och samma mening i originalversionen. Den lättlästa är mer uppdelat i kortare meningar samt skriven med ord som är lättare att förstå. I originalversionen ser vi dessutom beskrivningen av två personer i samma mening något som inte förekommer i den lättlästa versionen av På västfronten intet nytt. I den lättlästa versionen upprepas även pronomenet han flertalet gånger. Genom att upprepa samma personliga pronomen ser vi exempel på det tråkiga pedagogiska intrycket (Wennström, 1995, s. 162) som lättlästa böcker kan ge. Vidare har flera ord och metaforiska uttryck såsom ”ansikte av jord” förtydligats i den lättlästa versionen. De adjektiv som används i den lättlästa versionen som beskriver Katczinsky har också förenklats till mer vardagliga ord.
Precis som för På västfronten intet nytt är originalversionen av Gösta Berlings saga mer utbroderad där meningarna är längre. Nedan följer citat där några av Ekebys kavaljerer
presenteras. Först presenteras ett citat ur originalversionen av Gösta Berlings saga följt av den lättlästa motsvarigheten.
Främst av dem alla, som sitta kring bålen, vill jag nämna Beerencreutz, översten med de stora, vita mustascherna, killespelaren, Bellmanssångaren, och jämte ho- nom hans vän och krigskamrat, den tystlåtne majoren, den store björnjägaren Anders Fuchs, och som den tredje i laget lille Ruster, trumslagaren, som länge hade varit överstens tjänare, men hade vunnit kavaljersrang genom skick- lighet i punschbrygd och generalbas. Sedan må omtalas den gamla fänriken Rut- ger von Örneclou, kvinnotjusaren, klädd i spännhalsduk och peruk, utstyrd i krås och sminkad som en kvinna. (Lagerlöf, 1959, s. 39)
Där sitter de nu alla kring punschen. Översten med de stora vita mustascherna. Björnjägaren, som mest sitter tyst.
