Malmö högskola
Lärarutbildningen
Examensarbete
10 poäng
Elevers lärande genom lek i förskoleklass och
årskurs ett
En undersökning på en skola i Skåne
Pupils´ learning through play in pre-school and schoolyear one
A study in a school in Skåne
Iréne Purhonen
Lärarexamen 140 poäng Handledare: Ann-Sofi Råstam Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Marjanna de Jong Vårterminen 2006
3
Abstract
Arbetets art: C – uppsats i Barndoms – och ungdomsvetenskap Sidantal: 48
Titel: Elevers lärande genom lek i förskoleklass och årskurs ett. En undersökning på en
skola i Skåne.
Författare: Iréne Purhonen Handledare: Ann-Sofi Råstam Datum: 2006-06-08
Bakgrund: Barn lär sig och får nya kunskaper genom assimilation och ackommodation.
De måste även ha kreativitet och fantasi för att kunna hantera sina känslor och upplevelser. Lek som metod i skolan kan utveckla dessa förmågor.
Syfte: Syftet med det här examensarbetet är att undersöka och beskriva lärares och
elevers uppfattningar om lek som metod för lärandet i förskola och skola. Jag ska undersöka hur lärarna jobbar med leken som metod för lärandet och vad eleverna tycker om denna metod. Om resultatet blir positivt vill jag lyfta fram leken som metod för lärandet så att fler lärare tillämpar denna metod.
Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer och har även använt mig
av både deltagande och icke-deltagande observationer. Intervjupersonerna är: två förskollärare, en lärare för förstaklass, en lärare för andraklass, en fritidspedagog, fyra elever från förskoleklass och sex elever från första klass, alltså fem vuxna och tio elever.
Resultat: Alla lärare som jag intervjuade använde sig av leken som metod för lärandet.
I förskoleklassen använde lärarna denna metod dagligen medan lärarna i skolan inte använde leken så ofta. Mer tid behövdes var ett argument som lärarna i grundskolan ofta förde fram. Eleverna däremot anser att de inte alls leker under lektionerna, oavsett om de gick i förskoleklass eller första klass. De ansåg att de leker bara på rasterna och på fritids. De menade även att de inte lär sig något när de leker, medan lärarna var mycket positiva till leken. Lärarna ansåg vidare att elevernas kunskap utvecklas i olika ämnen samtidigt som de lär sig att samarbeta och koncentrera sig. Jag upptäckte att vissa
4
resultat som jag fick stämde med litteraturen jag har läst, till exempel att man leker mycket i förskoleklass men att det avtar rejält i förstaklass.
5
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 7 1.1 Syfte... 8 2 Kunskapsbakgrund... 9 2.1 Vad är lek? ... 9 2.2 Utvecklingsteorier ... 102.2.1 Vygotskijs kulturhistoriska teori ... 10
2.2.2 Piagets kognitiva utvecklingsteori... 11
2.3 Lek i skolan? ... 12
2.4 Historiskt perspektiv på lärandet och leken i skolan ... 13
2.5 Lekens betydelse för lärandet ... 14
2.6 Leken som metod för lärandet ... 15
2.7 Centrala begrepp ... 16 3 Problemprecisering ... 17 4 Metodbeskrivning ... 18 4.1 Urval ... 18 4.2 Metodval ... 19 4.3 Genomförande... 21 4.4 Analysbeskrivning... 23 4.5 Forskningsetiska överväganden ... 24 5 Resultat... 25 5.1 Intervjupersonerna... 25
5.2 Lärarnas syn på både fri och lärarstyrd lek... 25
5.3 Elevernas syn på leken... 27
5.4 Leken som metod för lärandet ... 29
5.4.1 Hur använder lärarna leken som metod för lärandet?... 29
5.4.2 Mer än själva ämnet... 34
5.4.3 Positivt eller negativt?... 35
6
5.6 Lärarnas attityd till användandet av leken ... 37
5.7 Sammanfattning ... 38
6 Diskussion ... 40
6.1 Kritisk granskning av min undersökning... 42
Referenslista ... 45
Bilaga A ... 47
7
1
Introduktion
Jag har alltid tyckt att barns lek är väldigt fascinerande. När jag själv gick i skolan så fanns det inte någon lek på schemat. Mina lärare använde sig aldrig av leken i klassrummet. Jag började då fundera på om dagens lärare använder sig av leken som metod för lärandet.
Mitt examensarbete kommer att handla om just lek, om hur lärare använder sig av leken som metod för lärande när det gäller olika skolämnen, som till exempel matematik eller svenska. Jag vill också ta reda på vad barn lär sig mer genom leken, såsom samspel och respekt. Jag valde detta ämnet för att jag tycker att det är mycket intressant. Jag är nyfiken på hur det fungerar med leken i klassrummet, hur lärarna väver in den i lektionen och hur eleverna upplever detta. Jag har själv fått för mig att leken är en bra metod för lärandet och därför vill jag veta mer om den.
I läroplanen (Lpo 94) står det att skolans uppdrag är att främja lärandet och elevernas harmoniska utveckling. För att åstadkomma detta måste innehåll och arbetsformer varieras och balanseras. Vidare kan man läsa att skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig kunskaper. Eftersom det står så här i läroplanen så måste det ju också följas av lärarna och jag är mycket nyfiken på om det verkligen efterlevs ute i skolorna eller om de kanske helt enkelt ”hoppar över” denna biten. Detta gäller för både lärare för de tidiga åldrarna och för förskollärare. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) tar de också upp hur viktig leken är för lärandet. Där står det att barn söker och erövrar kunskap genom att leka men även genom socialt samspel, utforskande och skapande vilket ingår i leken. Det har även skrivits mycket litteratur om hur man som lärare kan jobba med leken som metod för lärande, t.ex. Lindqvist (1996, 2002) och Knutsdotter Olofsson (1992). Jag vill ta reda på hur det här fungerar i praktiken.
8
1.1
Syfte
Syftet med det här examensarbetet är att undersöka och beskriva lärares och elevers uppfattningar om lek som metod för lärandet i förskola och skola. Jag ska undersöka hur lärarna jobbar med leken som metod för lärandet och vad eleverna tycker om denna metod. Om resultatet blir positivt vill jag lyfta fram leken som metod för lärandet så att fler lärare tillämpar denna metod.
9
2
Kunskapsbakgrund
Jag kommer i detta avsnitt att beskriva vad lek är, vad det har för betydelse för lärandet och hur man kan använda sig av leken som lärande metod. Jag kommer även att ta upp olika teorier som är relevanta för mitt undersökningsområde. Vygotskij och Piaget är två forskare som har forskat mycket på detta ämne. Jag kommer här att beskriva deras syn på lekens betydelse.
2.1
Vad är lek?
Vad är lek egentligen? Jag hittade ett mycket bra svar på denna fråga på International Play Associations hemsida. De har gjort ett lekpolitiskt program där de sammanfattar leken på utmärkt sätt:
Genom tiderna och i samtliga kulturer har barn lekt. LEK är ett sätt att lära sig leva och ej endast ett tidsfördriv. LEK berör livets aspekter.
LEK är jämsides med behoven av näring, hälsa, bostad och utbildning nödvändigt för alla barns totala utveckling.
LEK är instinktiv, frivillig och spontan. Den är naturlig och utforskande. LEK är kommunikation och uttryck och sammankopplar tanke och handling. LEK hjälper alla barn att utvecklas fysiskt, psykiskt, emotionellt och socialt.
(International Play Association, 2005-11-03)
För barns utveckling och i deras liv har leken en mycket betydelsefull roll. Leken är en viktig del av barnkulturen. Det är inte bara en kultur för barn utan en kultur som barnen själva har skapat. (Evenshaug & Hallen, 2001)
Ofta tolkar vi barns lekar som att de imiterar vuxna. Genom att de imiterar oss så tror vi att de blir sociala. Vi uppfattar alltså leken som att den har ett syfte att betona den sociala ordningen i samhället. Men leken har inget syfte, däremot har den en mening för
10
de barn som är i leken. Leken handlar om barnens egen värld, deras erfarenheter, upplevelser och deras egna relationer till varandra. (Norman, 1996) För barn är leken ett möte mellan den inre och yttre verkligheten. Här skapar barnen påhittade situationer. Det är fantasin som skapar ny mening, på så vis att något som hänt i verkligheten får en ny betydelse i leken. Leken speglar då verkligheten på ett djupare plan och den kan aldrig misstas för en verklighetstrogen framställning av en situation. I leken sker det ett möte mellan regler och önskningar. Önskningarna blir ”verklighet”. Barnet tolkar sina upplevelser och ger dem liv. (Lindqvist, 1996)
Lek är det mest naturliga sätt att vara tillsammans på, det ger social kompetens som det pratas om så mycket nuförtiden. Lek är ett förhållningssätt till verkligheten. Den är både på riktigt och på låtsas. När man är med i leken så är den på riktigt men om man tittar på den utifrån så är det bara på låtsas. I leken kan upplevelser och erfarenheter upprepas gång på gång, men det återges inte exakt som det var utan ändras om efter barnets mening. Föremål som barnet möter sätter igång fantasin och gör det möjligt för barnet att skapa en lek utifrån tidigare erfarenheter. (Knutsdotter Olofsson, 1992)
2.2
Utvecklingsteorier
Jag har valt att i mitt arbete använda mig av två stora tänkares teorier inom barns utveckling, nämligen Lev Vygotskij och Jean Piaget. Båda dessa forskare har en så kallad konstruktionistisk syn på inlärning och utveckling. Denna syn innebär i stort sett att barn konstruerar sin egen kunskap.
2.2.1
Vygotskijs kulturhistoriska teori
Enligt Vygotskij (1933/1981) och hans grundläggande teori om lek, är leken en skapande verksamhet. Leken handlar om kreativitet. Vygotskij kallar den kreativa förmågan för fantasi och för honom hör fantasi och verklighet ihop på olika sätt. Din fantasi blir större om du har en rik verklighet och tvärtom. Med hjälp av fantasin kan du tolka olika erfarenheter och känslor. (Lindqvist, 1996)
11
För Vygotskij (1981) är medvetandet det centrala begreppet och han menar att barnet utvecklar sitt medvetande genom leken. Barns lek handlar mycket om önskeuppfyllelse. Enligt Vygotskij kan barn, i leken, göra omöjliga önskningar till verklighet. De gör sin egen vilja hörd och på detta sätt blir de medvetna om sina handlingar. Vygotskij menar alltså att leken är den viktigaste källan för att barnet ska utveckla tanke, vilja och känsla. (Lindqvist, 1996)
Vygotskij (1978) hävdar också att elevers mentala utveckling börjar i leken. Leken börjar med det barnen ser, hör och känner. Här blir aktiviteten till mening och leken är social på så sätt att vuxna gör barnen medvetna om saker och vad man kan göra med dem. Men sen blir det tvärtom, att meningen blir till aktivitet. Barnen kan nu skapa lekar utifrån olika symboler, de kan omvandla saker till något annat, till exempel en käpp blir en häst. När de kan detta så har deras mentala utveckling kommit långt. Nu kan de leka rollekar, alltså imitera vuxna. Symbollekar och rollekar måste därför utgöra en stor del av förskolans verksamhet. (Stensmo, 1994) Senare lär sig barnen även regellekar. Många lekar har dolda regler som inte är bestämda i förväg utan ändras under lekens gång. Barnen beter sig enligt de regler som rollen och situationen kräver i leken. (Knutsdotter Olofsson, 1987)
2.2.2
Piagets kognitiva utvecklingsteori
Piaget och Vygotskij har liknande teorier. För Jean Piaget (1962) är leken tillsammans med imitation grundläggande för den kognitiva utvecklingen. Han har utvecklat tre lekstadier och dessa hör ihop med barnets kognitiva utveckling. Det ena stadiet är övningslek som hör ihop med den sensomotoriska lusten. Ur detta utvecklas förmågan att tänka i symboler, alltså symbollek vilket i sin tur leder till rollek. Efter detta kommer regelleken som är det högsta stadiet. Här ingår spel, sport och tävlingslekar. Piaget menar att leken är ett sätt att stärka det man redan har lärt sig. (Lindqvist, 1996)
Piaget (1969, 1973) pratar mycket om assimilation och ackommodation. Med assimilation menar han anpassning, när barnet stöter på något nytt försöker de tolka detta utifrån tidigare kunskaper. Ibland går det inte och barnet måste istället anpassa sig
12
själv efter omgivningen, ackommodera. På detta sätt menar Piaget att det sker en ny inlärning och utveckling. (Evenshaug & Hallen, 2001)
Ett exempel på assimilation och ackommodation tas upp av Schwebel och Raph (1973). Exemplet handlar om barns erfarenhet av ett äpple. För barn är äpplet först ett objekt, precis som en kloss eller docka. För att barn ska känna igen äpplet med hjälp av syn, känsel, lukt och smak så måste de uppleva äpplet om och om igen innan de är färdiga med alla de assimilationer och ackommodationer som behövs. När de sen är klara med detta kan de skilja äpplet från andra runda, färgade, doftande och ätbara frukter. De kan placera in äpplet i klassen av frukter, i andra klasser av frukter och i sin tur vilken typ av livsmedel äpplet tillhör.
2.3
Lek i skolan?
Får man leka i skolan? Birgitta Qvarsell (1987a, b) har gjort undersökningar om detta. Hon har intervjuat barn som är 6-13 år och kom då fram till att lek inte hör ihop med skolan. Barnen menar att skolan är nyttig, tråkig och där ska man lära sig saker. Leken däremot är viktig, men de anser att man inte lär sig något när man leker. När barnen går i förskolan så är leken en stor del av verksamheten, men när de sen kommer upp i skolan så har leken inte längre någon plats. I intervjuerna med barnen på fritids så menade de att leken hör till fritiden, fritids och raster och hör inte alls hemma på lektionstid. (Lindqvist, 1996)
Vad anser då lärarna om leken i skolan? Lindqvist (2002) har intervjuat ett antal lärare om detta. Alla lärarna menade att lek handlar om kunskap, lärande och förståelse. En av lärarna tycker att man kan leka mycket mer i undervisningen än vad man gör idag. I förskoleklassen leker man däremot väldigt mycket. Hon menar att lek förknippas med att ha roligt, men lärarna tycker att baskunskaperna är viktigare. En annan lärare tycker att man ska försöka få in ämnena i leken och att leken ska bli ett verktyg som är lika viktigt som papper och penna. De andra lärarna anser att lek handlar om lust och att
13
man använder leken när man inte tänker på det. Man kan leka på olika sätt, på svenskan, på matematiken, i religionen, på gymnastiken. Lärarna menar att man kan använda sig mycket av de estetiska ämnena som musik, drama och slöjd för att undervisa eleverna på ett lekfullt sätt.
Varken barn eller en del lärare ser på leken som kunskap. Varför är det så? Jo, när barnen leker hittar de på saker och fantiserar ihop lekar. För dem hör inte detta ihop med de kunskaper man ska få i skolan. Det man lär sig i skolan är yttre och opersonliga saker. Barnen tror inte heller att de lär sig något när de leker på grund av att det är de själva som bestämmer leken och dess innehåll. (Lindqvist, 2002)
2.4
Historiskt perspektiv på lärandet och leken i skolan
På 1800-talet var det naturligt att eleverna, när de började skolan, började direkt med läsinlärning. De skulle lära sig läsa och som hjälp använde de sig av bokstaveringsmetoden. Den gick ut på att eleverna skulle lära sig bokstävernas namn och sen lägga ihop olika stavelser till ord. Men i mitten av 1800-talet kom det en ny metod, ljudmetoden som bestod av ljud, ljudtecken och ljudnamn. Det fanns också en så kallad ordbildmetod. Den gick ut på att eleverna läste hela ord och där ordens betydelse var viktigare än ordets ljud. Man började då diskutera den här metoden och vilken metod som egentligen var den bästa. Skulle man koncentrera sig på textens innehåll eller på bokstäver och ljud? Svaret på denna fråga framgår inte, men alla läsmetoder har i alla fall, ända fram till 1970-talet, varit viktigare än skrivinlärningen. Men vid denna tidpunkt kom det en ny metod, LTG-metoden (läsning på talets grund). I denna metod blev talet och skrivandet utgångsläget. Tyvärr var det inte många som var positiva till detta. (Lindqvist, 2002)
På 1970-talet så var språket och det sociala i fokus, man ansåg att barn härmade hur de vuxna pratade och kommunikationen dem emellan. På 1980-talet däremot, så var eftertanke, fantasi och reflektion det centrala. Man såg på leken som en slags frizon, där
14
barn skulle få vara barn. Nu började det även komma idéer om att leken kunde vara ett sätt att lära och intresset för lärandet var fött. Detta intresse har dominerat slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Leken används nu för att lärandet ska bli barnens vardag. (Lindgren, 2002) Denna utveckling skedde i förskolan, men i skolan har man inte kommit lika långt. Lindqvist (1996) skriver att leken som verksamhet tyvärr inte har utvecklats under 1900-talet. Istället är temaarbete det som varit det centrala i undervisningen.
2.5
Lekens betydelse för lärandet
Fagerli, Lillemyr & Söbstad (2001) skriver om lek och lärande. De menar att leken är den bästa utgångspunkten för lärande. Lärandet blir motiverat inifrån och barnet får använda sina kunskaper på bästa sätt. (Lindqvist, 2002)
När barn leker och skapar så är de inte medvetna om den kunskap de får, de kan sällan berätta vad de lärt sig, de bara vet, menar Knutsdotter Olofsson (1992). Hon har även kommit fram till att låtsaslekar i skolan leder till att eleverna blir bättre på att berätta och skriva uppsatser. När man ska berätta något så väljer man ut en händelse och piffar till den med humor, rädsla eller dramatik. Leken är en berättelse av verkligheten med tidsförskjutningar, förkortningar och förenklingar. I leken tränas också barnens förmåga att föreställa sig olika saker. Till exempel så kan små svarta tecken i en bok bli till bilder, känslor och upplevelser. Om de inte tränar upp denna förmåga så kan de få svårt att läsa en bok och förstå innehållet.
Vidare skriver Knutsdotter Olofsson (1992) om något som hon kallar det tredje rummet. Här sker alla konstnärliga verk och det man lär sig här går in utan att man märker det. Upplevelserna i det tredje rummet ökar inlärningsförmågan. Knutsdotter tycker att det är konstigt att skolan inte använder sig mer av skapande verksamhet, hon menar på att vinsterna skulle bli stora.
15
mycket social kompetens. I leken intar barn olika roller och genom det så lär de sig att se på livet utifrån andras perspektiv. De lär sig empati, medkänsla och att inte vara själviska. Om de har medkänsla för andra blir de populära bland de andra barnen. (Knutsdotter Olofsson, 1992)
2.6
Leken som metod för lärandet
Lek är en verksamhet som sker i grupp där kommunikationen är det viktigaste. För att man ska få in leken i skolan så krävs det ett socialt sammanhang. Den vanligaste formen av lek i skolan är regellekar, som till exempel tävlingar mellan olika lag. Men leken kan innebära väldigt många olika saker. Det kan vara allt från språklekar till rollekar och dramatiseringar. Lärare använder sig ofta av leken för att eleverna ska ha lust att lära. (Lindqvist, 2002)
En metod som är väldigt viktig i både förskolan och i skolan är att leka med språket. Genom att göra detta förbereds eleverna inför skriftspråksinlärningen. Lindqvist (2002) tar upp några exempel på språklekar. Man kan till exempel leka att bokstäverna får liv, de försvinner eller behöver lagas och så kan man göra bokstäver med kroppen. Man kan även ge bokstäverna namn, som Dockan Doris eller Bagare Bengt och sen rita och måla bilder till detta. Efter bokstäverna kan man börja leka med hela ord. Man kan leka med ordets betydelse, bilda korta ord ur långa ord, rim och ramsor och hitta på egna sånger och hemliga språk. När eleverna har blivit bättre på att skriva kan de skriva egna berättelser som de sen dramatiserar och göra egen radio eller TV och spela upp detta för andra elever på skolan.
När det gäller matematiken så tar Lindqvist (2002) även här upp en del exempel på hur man kan använda sig av leken som metod för lärande. Leka affär är ett bra exempel. Eleverna handlar olika varor, går till kassan och en annan elev tar betalt. Djur är också något som är bra att använda sig av. Eleverna kan få välja ett eget djur som de ritar och färglägger. Sen kan man kopiera djuret så att varje barn får många exemplar av sitt djur,
16
vilket inbjuder till räkning. Man kan även göra siffror och hela tal med hjälp av kroppen. Eleverna lägger sig på golvet och formar med hjälp av kroppen olika tal. Sen kan andra elever räkna ut vad det blir och forma svaret på samma sätt.
2.7
Centrala begrepp
Enligt Bonniers svenska ordbok (1991) betyder ordet lek något som inte görs på allvar, men ofta efter bestämda regler. Det är den här definitionen jag syftar på när jag nämner ordet lek. Just i mitt arbete är det den styrda leken som jag har särskilt fokus på. Den fria leken kommer även att nämnas.
Med lärande menar jag det lärande som leder till den kunskap som eleverna får genom undervisning på olika sätt, speciellt genom den styrda leken. Kunskapen gäller både ämneskunskapen och elevernas personliga utveckling.
17
3
Problemprecisering
Syftet är undersöka och beskriva lärares och elevers uppfattningar om lek som metod för lärandet i förskola och skola. Jag ska undersöka hur lärarna jobbar med leken som metod för lärandet och vad eleverna tycker om denna metod. Min problemprecisering är följande.
Hur ser lärare i förskoleklass och årskurs ett på leken som en metod för lärandet? • Hur/på vilket sätt jobbar lärarna med den här metoden?
• Vad anser lärarna om lek som metod för lärandet?
Hur tänker elever i förskoleklass och årskurs ett om att leka på lektionerna? • Vad lär sig eleverna genom leken?
18
4
Metodbeskrivning
4.1
Urval
Jag har valt att göra min undersökning på en skola som ligger i en stad i Skåne där jag också har haft min praktik. Skolans upptagningsområde är de centrala delarna av staden. Många av eleverna har invandrarbakgrund och många av deras föräldrar lever på socialbidrag. 65-75 % på skolan är invandrare och upp till att 40-45 % totalt av alla barnen på skolan är också inkopplade i socialen av olika skäl. Föräldrarna är i många fall skilda och en del av eleverna har kriminella föräldrar eller missbrukare av olika slag. Det är alltså många av eleverna som har det svårt hemma. På den här skolan finns förskoleklass och upp till sjätte klass. Min inriktning är ju förskoleklass och årskurs ett. Det finns bara en förskoleklass och en första klass detta år. Förskoleklassen består av cirka 20 elever och undervisas av två kvinnliga förskollärare. Den ena av förskollärarna är just nu sjukskriven och har ersatts av en kvinnlig vikarie. I ettan finns det ungefär lika många elever och en kvinnlig lärare. Den här läraren har numera hjälp av en man som ska vara på skolan för att hjälpa till där det behövs och i denna klass behövs det verkligen. Det finns många elever i denna klassen som är bråkiga och behöver extra tillsyn och framförallt extra hjälp.
Jag har intervjuat tio elever, två pojkar och två flickor från förskoleklassen och tre pojkar och tre flickor från första klass. De elever som blev utvalda för intervju valdes inte av någon speciell anledning. Jag tog helt enkelt de elever som fanns på plats för stunden. Jag har också intervjuat fem lärare och alla är kvinnor. En fritidspedagog, två förskollärare, en lärare i första klass och en i som är lärare i andra klass. Jag valde fritidspedagogen för att hon har samverkan i andraklass och i förskoleklassen. Eftersom det endast fanns två förskollärare på skolan valde jag att intervjua båda. De undervisar i samma förskoleklass. Läraren i förstaklass valde jag att intervjua eftersom det bara fanns en lärare för ettorna. Jag fick inte ut så mycket information från henne så jag valde att även intervjua läraren i andraklass. Hon undervisade ju trots allt ettorna förra
19
året. Mannen som hjälper till i förstaklass valde jag att inte intervju eftersom han inte har någon lärarutbildning eller tidigare erfarenhet.
4.2
Metodval
För att få reda på vad både lärarna och eleverna ansåg om lek som metod för lärandet, genomförde jag intervjuer med båda kategorierna. Jag ville att både lärare och elever skulle berätta så fritt som möjligt och önskade att de absolut inte skulle känna sig styrda av mina frågor. Det var viktigt att de kunde slappna av och svara precis som de kände. Jag ville även kunna ställa lite fria frågor om de dök upp några i huvudet under tiden som intervjun pågick. Därför valde jag att använda mig av kvalitativa intervjuer som var semistrukturerade med förutbestämda frågor i en bestämd följd, men där det ändå finns utrymme för följdfrågor. Enligt Johansson & Svedner (2001) finns det två olika typer av intervjuer, den första är strukturerad intervju där man använder sig av fasta frågor och den andra är semistrukturerad där man använder sig av mer fria frågor. Det kvalitativa sättet att intervjua på är viktig att känna till. Tillsammans med kvalitativa observationer så är detta den metoden jag har använt mig av för att få fram just den information jag var ute efter. Men vad menas då med själva ordet kvalitativ? Repstad (1999) skriver att det här ordet står för kvaliteter, vilket innebär egenskaper hos ett fenomen. Han menar att kvalitativa metoder handlar om att karaktärisera. Här har inte siffror och mätning så stor betydelse som om man jämför med kvantitativa metoder. Om man tillämpar detta på mitt ämne så är fenomenet lärandet. Egenskaperna i detta fenomen är leken, alltså leken som metod för lärandet. Jag ville karaktärisera metoden, hur den genomförs och hur lärare och elever upplever/uppfattar denna metod. Därför gjorde jag observationer, så att jag kunde beskriva metoden, och intervjuer, för att få uppfattningarna.
Jag har även gjort observationer. Jag ville under min första observation i ettan inte vara en del av undervisningen utan bara en person som inte syns och som iakttar. Jag tyckte att detta passade bäst just i detta fall. Jag ville att lektionen skulle vara som vanligt och både läraren och eleverna skulle bete sig som vanligt. Om jag var med i leken skulle de
20
kanske känna sig obekväma eftersom jag inte kände dessa elever sen innan. Jag var rädd för att de kanske inte riktigt skulle våga ge sig in i leken på det sätt de brukar. Därför blev formen av den ena observationen icke-deltagande. Jag satt bara med i klassrummet när lärarna lekte med eleverna. Eftersom jag inte ville glömma något av det som hände förde jag under tiden ett löpande protokoll. Efterhand som lektionen pågick antecknade jag det som hände med egna ord. Om jag istället hade väntat och antecknat till lektionens slut hade jag säkert glömt hälften av allt som sades och hände. Den här metoden av observation kallas löpande protokoll. Johansson & Svedner (2001) beskriver att det finns många olika observationsmetoder. Det finns dagboksanteckningar där man efter observationen skriver ner det man kommer ihåg. Vid systematiska observationer kan man välja att göra ett kategorischema där man i förväg har bestämt vilket beteende som ska observeras, i vilken ordning och hur lång tid observationen ska ta. Johansson & Svedner menar att löpande protokoll är den enklaste och lämpligaste metoden när det gäller klassrumsobservationer. Eftersom man antecknar under tiden så ger den här metoden en bild av vad som faktiskt hände just när det hände. Repstad (1999) håller med om detta och påpekar att man tar med det man ser och hör, hur miljön ser ut och känslor som man får.
I de övriga observationerna i förskoleklassen tyckte jag att det passade bäst att var med i leken, alltså deltagande observationer. Jag gjorde enligt Repstad (1999) också dolda observationer, där jag inte berättade för eleverna att jag observerade dem. Repstad har ett bra argument för dold observation. Han menar att aktörerna kan börja bete sig annorlunda om dem vet att de är observerade. De kan till exempel börja rätta till sitt beteende och det vill man ju inte. Jag valde denna metod i förskoleklassen för att jag kände att det var enklast. Jag var med i undervisningen och hjälpte förskolläraren samtidigt som jag observerade vad som hände. När det sen blev lunch satte jag mig ner och skrev ner det jag hade observerat, man kan kalla det för dagboksanteckningar. Alla intervjuerna spelade jag in på band för att jag inte skulle missa ett enda ord. Wehner-Godée (2000) skriver att i sådana här situationer så kan man inte klara sig utan bandspelare. Hon menar att det är omöjligt att skriva ner allt vad barnen säger under en
21
diskussion. Jag ville även kunna lyssna på intervjuerna flera gånger och när man spelar in på band får man även med tonläge och pauser som kan göra stor skillnad ibland. Repstad (1999) menar att det finns många fördelar med att spela in intervjuer på band. Han skriver att intervjuare lättare kan koncentrera sig på vad den intervjuade säger och slipper tänka på skrivandet. Om man ska skriva hela tiden så är det svårare att komma med följdfrågor. Man kan också ha användning av de inspelade intervjuerna till framtida intervjuer. Man kan noga gå igenom vad man har sagt och hur man har sagt det och förbättra sig till nästa gång.
4.3
Genomförande
Jag gjorde min första intervju innan jag gick ut på praktik. Då ringde jag till min handledare som jobbar som fritidspedagog och frågade om jag skulle kunna få intervjua henne. Jag berättade vad det skulle handla om och att jag skulle spela in det. Hon var mycket positiv. Vi bestämde tid och plats och intervjun ägde rum redan två dagar senare. Vi hade bestämt att vi skulle ta intervjun efter hennes arbetstid så att vi skulle kunna sitta i lugn och ro och för att hon skulle ha tillräckligt med tid. Vi satt i ett av klassrummen på skolan och det kändes inte ansträngt på något sätt. Jag berättade än en gång vad mitt arbete skulle handla om och sa även att det bara är jag som ska lyssna på bandet. Intervjun tog mellan tio minuter och en kvart och under intervjun kom det fram att hon skulle ha en lektion dagen efter med just leken som lärande metod. Vi bestämde att jag skulle komma och göra en observation av den här lektionen. Jag skrev ut hela intervjun på dator.
Dagen efter kom jag till skolan igen för att göra observationen i förstaklass. Jag kom in i klassrummet och presenterade mig för eleverna. Ämnet som stod på schemat var matematik. Fritidspedagogen som jag hade intervjuat tog med sig två elever till ett avskilt rum och lekte affär med dem. Jag stod i bakgrunden och antecknade allt som hände med löpande protokoll. Observationen tog ungefär 20 minuter och efteråt gick jag hem och skrev ner det hela på dator.
22
När jag sen var ute på praktik på denna skola tog jag kontakt med läraren för förstaklass på skolan. Jag förklarade för henne vad mitt arbete handlar om, att jag skulle spela in det på band och vi bestämde tid för intervju. Hon fick även intervjufrågorna i förväg, så att hon skulle få tid att förbereda sig. När jag kom till intervjun som vi hade bestämt så hade hon inte tid och hade skrivit ner svaren på mina frågor på ett papper som hon gav till mig. Denna intervju blev alltså inte som jag hade tänkt mig. Därför gick jag till läraren för andraklass och frågade om jag fick intervjua henne. Vi satte oss i hennes klassrum i en soffa, vilket kändes väldigt avslappnat. Här kunde vi sitta ostört och jag berättade även för henne att det bara är jag som ska lyssna på bandet. Intervjun pågick mellan tio minuter och en kvart.
Observationerna i förskoleklassen gjorde jag allteftersom de hade någon aktivitet där lärarna använde sig av leken som metod för lärande. Varje förmiddag, under två veckors tid, var jag i förskoleklassen och hade praktik. Under dessa två veckor hade de mycket lek som jag kunde observera. Det blev fem observationer som tog ungefär en kvart var. Jag observerade två matematiklektioner och två dramalektioner. När lärarna läste Mio min Mio för barnen, när de såg filmen och leken efteråt har jag lagt ihop till en observation. På mina luncher satte jag mig ner och gick igenom och skrev vad som hade hänt under de olika observationstillfällena.
Veckan innan påsklovet ringde jag skolan och frågade om jag kunde komma någon dag under påsklovet och intervjua förskolläraren och vikarien för den andra förskolläraren och eleverna. Jag berättade vad arbetet handlar om och att jag skulle spela in det. Det gick bra att jag kom. Jag åkte dit och började med att intervjua eleverna. Eftersom det var påsklov så var det fri lek och vissa av eleverna hade inget att göra så jag frågade om de ville bli intervjuade. Vi satte oss i ett avskilt rum i en soffa och jag förklarade för eleverna vad vi skulle prata om, att jag skulle spela in det och att bara jag skulle lyssna på det sen. Under den dagen gjorde jag tio elevintervjuer. Alla var enskilda, en elev i taget. Men två av de tio eleverna ville inte göra intervjun ensamma så jag intervjuade dem tillsammans. Wehner-Godée (2000) skriver att det kan vara lättare att intervjua två eller tre barn samtidigt när det gäller barnintervjuer. Hon menar att om man bara
23
intervjuar ett barn i taget kan detta barn känna sig pressat. Om det istället är flera barn så kan de hänga på vad den andre sa och hjälpa varandra att få fram det de vill ha sagt. Denna dag intervjuade jag även de två lärarna som undervisar i förskoleklassen. Vi satt på samma ställe som jag gjorde elevintervjuerna, ett avskilt rum med soffor och som är väldigt trivsamt inrett. Jag har ju praktiserat i förskoleklassen, så jag kände redan de här lärarna, därför kändes intervjun väldigt avslappnad och konversationen flöt på bra. Jag ställde alla frågor enligt formuläret med några följdfrågor där jag ville ha mer ut av svaren. Dessa intervjuer tog ungefär en kvart var. När jag var färdig med alla mina intervjuer åkte jag direkt hem och skrev ut allt på dator och det tog sin lilla tid.
4.4
Analysbeskrivning
Jag tycker det verkar svårt att veta var man ska börja efter att man har gjort alla observationer och intervjuer. Man sitter där med allt material framför sig och tycker att allt verkar hopplöst, att det aldrig kommer att gå att få ihop något av allt material. Men Repstad har svaret!: ”Tolkning av informationen är en genomtänkt värdering av den i förhållande till de problemställningar undersökningen handlar om och i förhållande till teorier som sätter in resultaten i ett större sammanhang.” (Repstad, 1999, s. 94) Min tolkning av detta är att jag ska hitta svaren på mina problemställningar i materialet som jag har fått ihop av observationerna och intervjuerna. Jag ska skriva ihop detta till en sammanhängande text och knyta an till de teorier och den litteratur som jag har valt att ta med i mitt arbete.
Först och främst har jag skrivit ut alla intervjuer på dator precis som allt sägs, med pauser och allt. Enligt Repstad (1999) är det en stor fördel att man har spelat in intervjuerna på band och har en ordagrann återgivning av intervjuerna istället för den filtrering som anteckningar kan medföra. Vidare skriver han att man ska läsa igenom sina fältanteckningar noga och då är det möjligt att det dyker upp idéer eller teman. Sen ska viktiga teman klassificeras utifrån problemställningen för att man sen ska kunna leta
24
efter mönster. När man sen hittat dessa mönster och man märker vad som är återkommande så vet man vad som är viktigast att skriva om. Man försöker då ställa upp förklaringar och beskriva samband i de mönster man hittat. Johansson & Svedner (2001) har ett liknande synsätt. De skriver att man ska läsa igenom de utskriva intervjuerna flera gånger och leta efter teman som hela tiden kommer upp. När man sen har hittat ett visst tema så ska man klippa ut alla delar ur alla intervjuer som handlar om detta och så vidare tills man har hittat alla olika teman som finns med. När man gjort detta kan man börja skriva resultatet med citat från intervjuerna.
Dessa sätt tycker jag verkar bra och jag har använt mig av en blandning av detta i mitt analysarbete. Mitt analysarbete är kvalitativt. Först och främst läste jag igenom alla intervjuerna flera gånger och försökte se likheter/olikheter och tema. Jag såg snabbt vem som hade svarat likadant, vilka svar som skiljde sig mycket från varandra och vilka olika teman som fanns. När mina teman var bestämda klippte jag ut de svar som hörde ihop och klistrade in i mitt arbete. Sen var det bara att försöka skriva ihop svaren till en löpande och sammanhängande text och sätta passande rubriker till de olika temana. Efter det valde jag ut de bitar av resultatet som jag ville kommentera och knyta ihop med teorierna och kunskapsbakgrunden i min diskussion.
4.5
Forskningsetiska överväganden
Jag som gör mitt examensarbete måste visa respekt för de som deltar i undersökningen och det gör jag genom att informera om mitt syfte med undersökningen och vilken metod jag tänker använda mig av. De ska kunna ställa frågor och vara medvetna om att de kan avbryta sitt deltagande när som helst. Deltagarna ska även veta att det är anonymt och inga namn kommer att nämnas i arbetet. (Johansson & Svedner, 2001) Repstad (1999) nämner även något som jag tycker är viktigt. Han skriver att man i förväg ska säga att man inte kommer att berätta för någon vad som sägs i intervjun utan att fråga om lov först. Detta har jag varit noga med att berätta för alla jag har intervjuat.
25
5
Resultat
5.1
Intervjupersonerna
Fritidspedagogen har jobbat i ungefär sju år och hela tiden på denna skola. Som jag skrev innan är den ena förskolläraren utbildad till grundskolans tidigare år och är för tillfället vikarie i förskoleklassen. Hon tog sin lärarexamen i juni 2005 och har jobbat som vikarie på olika skolor sen dess, hon är 35-40 år. Den andra förskolläraren är utbildad förskollärare sen 1977 och jobbade först på dagis i 20 år och sedan i förskoleklass, hon är 50-55 år. Läraren för första klass är cirka 55-60 år gammal och har jobbat som lärare hela livet. Den andra läraren som undervisar tvåorna har jobbat som lärare i ungefär sju år och är 30-35 år. Alla intervjupersonerna skiljer sig alltså mycket åt i ålder och arbetslivserfarenhet.
5.2
Lärarnas syn på både fri och lärarstyrd lek
Under mina intervjuer frågade jag lärarna vad de anser att lek är. Här tolkades ordet lek som både fri lek och lärarstyrd lek. Övergripande om leken anser lärarna att lek är förverkligande för barn, och även för vuxna. Leken börjar i barnaålder och fortsätter förhoppningsvis genom hela livet. En av förskollärarna säger att: ”Lek för mig är verkligen det som barn måste börja med och fortsätta sen i skolåldern för att kunna lära sig någonting.” Hon sa även något som jag tyckte var väldigt klokt. Hon sa: ”Man ser ibland vuxna som man tror att de lekte inte så mycket när de var barn.” För att klara sig genom livet behöver man leka som barn. Barn måste få vara barn så länge de vill. Även vuxna måste ha barnasinnet kvar. Samma lärare sa även:
”När det gäller små barn, låt de leka så länge de vill. Alltså, det finns barn som slutar leka vid sex års ålder och de barnen måste man verkligen observera. Det är farligt tycker jag, för deras egen utveckling. Observera barnen och låt dem inte bara spela kort vid sex års ålder. Genom leken utvecklas det sociala samspelet och det är lika viktigt som lärandet, annars
26
funkar det inte.”
Den andra förskolläraren menar att: ”Lek är det viktigaste av allt för i leken bearbetar barn alla sina känslor, all sin kunskap, all sin medvetenhet om allting. Siffror, bokstäver, allting bearbetar man i leken. Sånt som man upplevt under dagen, under helgen, allt kommer i leken.”
”Det hjälper dem att utveckla deras fantasi och kreativitet och det hjälper dem att gå vidare i allt de gör.” Leken är alltså bar för fantasin, kreativiteten och livet i sig. Detta gäller först och främst den fria leken. Vad gäller leken som lärande så skapar det möjligheter. En lärare menar att: ”Det utvidgar chansen, möjligheter att hitta lösningen, att se möjligheten i lärandet.” Barnen ser alltså på lärandet på ett helt annat sätt när de får leka sig till kunskapen. Detta gäller i matematiken, i svenskan och faktiskt i alla ämnen. Leken är även bra som hjälp för det logiska tänkandet.
”Men lek, det kan ju vara vad som helst, från mamma - pappa - barnlekar till att spela spel. Röra, uteaktiviteter.” Det finns olika rörelselekar och en massa uteaktiviteter som är väldigt viktiga för barnen. De måste få röra sig, springa, leka och få mycket frisk luft. ”Alltså det är ju A och O, för man kan ju servera rätt leksaker så kan de utvecklas. Det hänger ihop liksom!” Den ena förskolläraren menar att leken hänger ihop med lärandet. Genom leken lär sig eleverna diverse saker. Lärandet genom lek handlar mycket om vad man serverar. Man kan servera olika leksaker till barnen som gör att de kan utveckla sina kunskaper och sin förmåga. Om vi till exempel tar matematik så kan man servera ”roliga klossar, roliga mönster att bygga efter, pärlor i stora former”. Man kan även använda sig av den fria leken som metod för lärandet där de ”konstruerar efter egna mönster eller givna mönster”. Att leka med dockor är också givande. ”Docklek och bygg, allting!” Faktiskt all sorts lek kan man använda som metod för lärandet.
27
5.3
Elevernas syn på leken
Jag har valt att inte dela upp resultatet efter förskoleklass och förstaklass eftersom svaren inte skiljde sig så mycket åt beroende på vilken klass. Istället blandar jag svaren och specificerar där det behövs. Under mina intervjuer valde jag att fråga eleverna vad de anser att lek är. De flesta tittade bara på mig ungefär som att jag var dum i huvudet för att jag ställde en sådan fråga. När svaret sen kom var det inte så utvecklande som jag trodde. De flesta svarade att lek är när man leker med saker, alltså leksaker. När jag frågade om det bara är när man leker med saker, gav en del av dem andra exempel på vad man kan göra när man leker. De sa till exempel att man kan leka kurragömma, tagen, tunnelpjätt, hoppa hopprep, leka hästar, lego, hitta på en lek och springa runt. En av flickorna som jag intervjuade sa: ”Man får inte leka i ettan i alla fall!” Hon går i förskolan och hade helt klart för sig att man inte får lov att leka när man börjar skolan. En annan flicka i förskoleklassen påstod även hon att man slutar leka när man börjar ettan. Då är det slut på det roliga. En av flickorna i ettan menade också att man inte får leka i skolan så som man gjorde i förskolan. Man slutar alltså att leka när man börjar skolan. De var inte heller så många av dem som anser att de lär sig något när de leker. En av flickorna i ettan sa att hon lär sig att spring och att räkna. En av pojkarna i ettan sa också att han lär sig räkna. Däremot var det en av pojkarna i förskoleklassen som sa något annorlunda:
”Jag: Tror du att du lär dig något när du leker? Eleven: Bokstäver!
J: Lär du dig bokstäver? Hur lär du dig dem? E: Nä, jag lär mig ord.
J: Du lär dig ord! Men hur?
E: Först ska jag kunna bokstäverna, ja, och sen kan jag alla bokstäverna och lär mig ord. J: Du menar att först lär du dig bokstäverna och sen när du kan dem så kan du göra ord. E: Ja.
J: Är det det du lär dig när du leker? E: Ja.”
28
Jag tyckte det var märkligt att just den här eleven svarade så, men jag fick svaret senare när jag intervjuade hans förskollärare. De hade precis haft en genomgång om varför det är viktigt att lära sig vissa saker och vad man har för användning av det senare i livet. De andra eleverna menade att de inte lär sig något när de leker. En flicka från förskoleklassen och en flicka från ettan sa i och för sig att de lär sig att inte stampa i golvet, men det var inte riktigt den kunskapen jag var ute efter just i detta fallet.
Barn ser på leken på ett helt annat sätt än vuxna. För dem är leken bara något som är kul. Det är något man gör på fritiden eller rasterna tillsammans med sina kompisar. I leken ingår inga vuxna och än mindre lärare. Jag frågade en av eleverna om vuxna får leka och hon svarade utan tvekan nej. Lärarna leker inte med eleverna under lektionerna påstår alla de intervjuade eleverna, utom en flicka och en pojke i ettan.
Pojken i ettan, sa att hans lärare leker med dem ibland. Då brukar de leka ”kassa”. Enligt honom delar läraren ut vars ”20 pengar” och sen ska de handla för dem pengarna. Just detta som han nämner har jag observerat och jag kommer att gå in på detta mer senare i arbetet. Flickan i ettan nämner också att läraren leker med dem under vissa lektioner. Hon menar att läraren ibland leker på matematiklektionen. Förklaringen på själva leken var ganska dålig men jag förstod det som att läraren använde sig av en stor filttavla och bilder som sätts fast på tavlan. En av eleverna i klassen får gå fram till tavlan och välja olika bilder som sätts fast på tavlan och sen ställer läraren lite matematiska frågor med utgångspunkt från dessa bilder. De andra eleverna påstår att de bara räknar och skriver i böcker under lektionerna, inget annat. Förutom om de är klara med till exempel kapitel tio så får de en stencil att fylla i istället.
Två av förskoleeleverna nämner att det de tycker är roligast på lektionerna är att räkna mattekorten som förskollärarna använder säg av på matematiklektionerna. ”När det är såna bilder så man ska göra ett två tre.” ”Att räkna djuren.” De andra förskoleeleverna tycker det är roligast att leka och då menar de den fria leken. Eleverna i ettan nämner saker som Flexboken, matematik, rita och extramatte.
29
Det var inte många av eleverna som nämnde rollspel som en lek/aktivitet. Två stycken nämnde att de leker hästar och en sa att man kan hitta på en lek. Jag har däremot sett att de leker mycket rollekar. En av rollekarna har jag observerat, Mio min Mio, och jag återkommer till den senare i arbetet.
5.4
Leken som metod för lärandet
Alla fem lärare som jag intervjuade använder sig av leken som metod för lärandet på olika sätt. Den yngre förskolläraren som är utbildad 1-7 lärare menade dock att ju äldre elever man undervisar desto svårare blir det att använda sig av leken. Det är inte hennes val, hon hade gärna använt leken mycket mer, men man måste känna av vad eleverna vill göra och på vilket sätt. Tyvärr blir det svårare och svårare ju äldre de blir. Öppenheten som man har som barn försvinner och rädslan för att göra bort sig och för vad kompisarna ska tycka tar överhanden. ”De blir mer tillbakadragna, de är inte så spontana längre.” Hon menar att man slutar med leken i tvåan eller trean, man fortsätter inte med det genom hela grundskolan, och det är synd. Hade man fortsatt leka genom hela grundskolan så hade kanske den sociala kompetensen ökat. En förutsättning, tror jag, är att man inte splittrar klasserna utan att man får behålla samma klasskompisar genom hela grundskolan. Då brukar det blir väldigt bra sammanhållning i klassen och man vågar vara sig själv eftersom man känner alla sen första klass.
5.4.1
Hur använder lärarna leken som metod för lärandet?
Förskoleklass
Den ena förskolläraren menar att hon försöker använda sig av humor när hon pratar med eleverna. Leken kan användas på många sätt. Genomgångar, till exempel, kan göras på ett lekfullt sätt. Det viktigaste är att eleverna inte tycker att det är tråkigt. Hon menar att man kan använda sig av tavlan, ritningar, händer, olika föremål eller göra ramsor om olika passande teman. Hon tycker att kroppsliga aktiviteter är mycket bra att använda sig av. Då blir lärandet på ett lekfullt sätt och de får även träna sin motorik på samma gång. Sådana här aktiviteter kan man göra varsomhelst. Det behöver inte vara under
30
gymnastiklektionen utan detta kan även göras i klassrummet eller på skolgården. Den andra förskolläraren anser att leken är viktig även när det gäller den fria leken. Eleverna måste själv få styra viss tid av den fria leken efter sina egna intressen. Däremot kan man använda leken medvetet beroende på vad man vill att eleverna ska träna. Det gäller bara att lägga fram rätt saker beroende på vad man vill träna. Till exempel spel och pussel, docklek, affär, doktor och precis allting. Man serverar helt enkelt det man vill att de ska träna på, på något spännande sätt i leken. Till exempel om man håller på med matematik så kan man servera en affärsleksituation, där de leker affär eller korvkiosk eller något liknande.
Under mina observationer så har jag sett att förskollärarna använder sig av leken som metod för lärandet på många olika sätt. I detta fall har jag fått ut mer av observationerna än av intervjuerna. Om jag börjar med matematiken så använder lärarna sig mycket av kort som barnen har varsin uppsättning av. Uppsättningen består av tio kort med prickar från ett till tio på och tio kort med djurmotiv, på ett kort finns det en säl, på nästa två hundar, på det tredje tre bin och så vidare. Dessa kort kan man göra mycket med. Läraren ger eleverna olika uppdrag. Till exempel ska dem lägga alla bildkorten från ett upp till tio i rätt ordning. Ibland får de matcha ihop korten, kortet med två hundar ska läggas ihop med kortet med två prickar. Man kan även använda de här korten som memoryspel och para ihop bildkorten med prickkorten. Det verkar som att de tycker att detta är kul, men det är svårt för vissa. En del behöver extra mycket hjälp.
Jag observerade en annan lektion som förskolläraren kallade för drama. Läraren samlade alla barnen i en ring. Hon tog en träbit till en tågbana och berättar för barnen hur den kändes. Hon beskrev den som hård, böjd, gjord av trä, det finns spår i den, en plopp som sticker ut på ena sidan och på motsvarande sida finns det en liten inbuktning. Efter det bad hon alla barnen att hålla båda händerna bakom ryggen och blunda. När alla blundade fick de utdelat vars en sak i händerna. De fick sen känna på saken en stund och beskriva hur den kändes. Är den mjuk, hård, sträv, rund, avlång, vilken färg kan det vara? Varje barn berättade om sin sak och sen fick de gissa vad det var för något som de hade i handen. Under en annan dramalektion så satt eleverna återigen i ring och denna
31
gång handlade det om frukt. Läraren hade en skål med olika frukter framför sig. Först så gick hon igenom alla frukternas namn så att eleverna skulle kunna dem. I skålen fanns äpple, päron, apelsin, citron, grapefrukt, vindruvor, plommon, kiwi och banan. Läraren band sen en ögonbindel runt ett av barnens ögon så att hon/han inte såg något. Hon höll sen en av frukterna framför näsan på barnet som, genom att lukta på frukten, skulle gissa vad det var för sorts frukt. Om hon/han inte lyckas gissa enbart genom att lukta så fick hon/han känna på frukten också. Alla barnen fick göra detta men med olika frukter. Förskollärarna använder sig även av situationer, som inte är förknippade med lärande, för att lära eleverna saker eller repetera. ”Man utnyttja situationer som inte man visste skulle komma upp i inlärningssyfte också. Man sitter med, så plötsligt kan man upptäcka något, så oj det här kan man jobba vidare på detta och det är nästan det allra bästa.” Till exempel när de sitter i ringen och ska ha fruktstund så tar förskolläraren in matematiken på ett lekfullt sätt. Varje elev får själv välja hur de ska ha sin frukt delad. Hur många bitar, hur många delar (fjärdedelar) o.s.v. Ibland delar hon så att det inte blir så många delar som eleven ville ha med vilje. Eleven får då berätta hur många bitar det har blivit istället. Hon frågar ibland hur många som till exempel har med sig banan och de räcker då upp handen. Sen frågar hon någon av eleverna hur många som har banan och han/hon får då räkna hur många det är. Eleverna tänker ju inte på att de lär sig räkna genom detta, de sitter ju bara och äter sin frukt.
I litteraturen finns det även en hel del lek. Förskoleklassen har under min observationstid haft högläsning på svenska ur Astrid Lindgrens bok Mio min Mio. De har läst någon sida om dagen och eleverna var helt fascinerade av denna spännande berättelse. När de hade läst ut hela boken var det dags att se filmen. Alla barnen satt som klistrade framför skärmen under hela filmens gång. De tyckte att den var så bra så att de ville se den en gång till. De kunde inte släppa denna berättelse. Långt efter att de sett filmen så lekte pojkarna att de var Mio och riddar Kato som kämpade mot varandra och flickorna lekte att det var Mio som red på Mios häst Miramis.
32
Förstaklass
När jag intervjuade läraren i andraklass och fritidspedagogen så pratade de mycket om att de lekte affär på matematiklektionerna. Där är det pengarna som är viktiga så att eleverna blir riktigt säkra på talens värde och på att växla pengar. ”Först kan det vara bara upp till tio och sen upp till 20 och sen ända upp till 100. Alltså, man får riktigt känsla för värdet.” De måste veta att 20 är lika mycket värt oavsett om det är kronor eller bananer. Detta är ju sådant som de gör i vardagen när de går och handlar med mamma och pappa. Det är väldigt viktigt att kunna, för en dag ska de själv gå och handla i affären.
Fritidspedagogen hade just då samverkan 40 minuter i veckan i andraklass. Dessa 40 minuter använder hon till att leka just affär med eleverna. Just detta har jag observerat och det går till så att fritidspedagogen väljer ut två av eleverna som ska leka affär. De går in i ett avskilt rum bredvid klassrummet medan läraren stannar kvar i klassrummet och har lektion med resten av eleverna. De har gjort så att eleverna själva har fått samla in olika saker som mjölkpaket, smörpaket och cornflakespaket. Sen har de fått bestämma ett verkligt pris som det kan kosta i affären och satt på prislappar på alla varorna. När de elever som ska handla kommer in i ”affären” så får de bestämma vem ska vara kund och vem som ska vara expediten. Den som var kunden fick bestämma själv hur mycket pengar han ville handla för, till exempel en hundralapp. På ett bord stod alla varorna, mjölkpaket, glass, flingor, knäckebröd och så vidare. Kunden fick då plocka ut ett antal varor som han ville köpa och samtidigt skulle han hålla lite koll på vad det kostade så att det inte blev mer än vad han hade pengar till. Sen gick han till ”kassan” för att betala. Expediten räknade ihop vad det blev. Kunden betalade med sin hundralapp och fick växel tillbaka. Efter det bytte de roller och så höll de på så tills deras pengar var slut. Fritidspedagogen hjälper hela tiden till om de har svårt för att räkna. ”Så har vi använt oss av leken och lite matte och lite grann det här att kunna läsa och vi har diskuterat om det var bra priser man hade satt på dem, alltså är det sådana priser som man kunde hitta i affären. Sånt har vi diskuterat rätt mycket.” Så här har de även gjort när hela klassen är samlad.
33
”Vi har också gjort så att vi har i helklass räknat matte på golvet, där man då har tagit fram eller lagt bort olika mycket pengar och sen ska man berätta hur mycket där är kvar och om jag tar bort två femmor hur mycket blir det då. Olika valörer och storleken av valörerna och lite sådär. Det blir matteprat på ett annat sätt och de tycker att det är jätteroligt och de tänker inte på att de lär sig matte.”
Läraren för tvåorna berättade även om en liten dramaövning som hon och fritidspedagogen hade haft med eleverna. Utan att eleverna visste om det så hade de ett litet skådespel baserat på verkliga händelser i skolan. De trängde sig före i kön till matsalen till exempel och en annan gång var det någon som inte fick vara med och leka och så vidare. ”Vi gjorde det flera gånger i olika situationer. Det var i ringen hur pratigt det var då och lite störigt i klassen på rasterna och så.” När de gjorde dessa övningarna var det meningen att eleverna skulle rycka in i leken och hjälpa till eller bryta om det var bråk. Efteråt pratade de om vad lärarna hade gjort för fel och vad de hade kunnat göra istället. ”De skrattar ju väldigt igenkännande och vet precis.” Meningen med dessa övningar är att eleverna ska få upp ögonen för hur de själva beter sig och att de själv ska komma på hur de kan förbättra sig till nästa gång.
När det gäller matematik så finns det oerhört mycket man kan gör med leken som metod för lärandet. Till exempel så spelar de en hel del kort och tärningsspel, som yatzy. Läraren menar på att eleverna blir lite snabbare just på huvudräkning om man använder dessa sätten. När de spelar kort måste de kunna räkna ihop korten och i tärningsspel måste de vara snabba och räkna ihop tärningens prickar så att de vet hur många steg de ska gå. Istället för att sitta och räkna alla prickarna så ser man direkt vad det blir och behöver inte använda fingrar eller andra hjälpmedel. ”Och det kan ju också vara andra mattelaborationer som är en typ utav lek, alltså att man leker med stavar eller knappar eller makaroner eller så.” Detta gör att själva lärandet blir mycket mer lustfyllt för alla. I svenskan kan man till exempel använda sig av leken ett skepp kommer lastat. Skeppet kan vara lastat med rim eller bokstäver. Alfabetsordningen kan också tränas på ett lekfullt sätt. Om en elev börjar med att säga ett ord på A, till exempel apa och så säger då nästa elev banan och så går man igenom hela alfabetet. Här tränar eleverna på att
34
hålla koncentrationen men också på att komma ihåg alfabetet. Ibland, berättar läraren, så går de ut på skolgården och ställer sig i en stor ring. Någon går in i ringen och säger bokstaven A och sen så går nästa in och säga B och så vidare. Detta är speciellt bra i början när man just håller på att lära sig alfabetet. Sen när man kan hela alfabetet flytande så kan man utveckla det och till exempel säga att de som säger vokalerna ska hoppa samtidigt som de säger sin bokstav. Här gäller det att vara uppmärksam så att man inte gör eller säger fel. Det finns också många memoryspel som man kan använda sig av för att eleverna ska träna bland annat minnet. Oftast är barn mycket duktigare på memoryspel än vuxna.
Leken beror även mycket på vad man läser om. Man kan ju skapa väldigt mycket med händerna, teckningar, figurer i olika material eller bygga saker av skräp som man har hittat. Om man jobbar med dinosaurier så kan man till exempel göra egna dinosaurier i lera. Då får eleverna bättre syn på detaljer, som hur lång halsen är eller vilka färger dinosaurien egentligen har. Som framgår här finns det helt klart många tillfällen då man har möjlighet att ta in leken i lärandet och ännu mer med eleverna i de tidigare årskurserna.
5.4.2
Mer än själva ämnet
När man använder leken som metod för lärandet så lär sig eleverna så klart det ämnet som man tillämpar leken i. Men de måste ju lära sig något annat också!? Lärarna anser att eleverna lär sig till exempel att vara aktiva på lektionerna och inte bara att sitta i sina bänkar framför böckerna och lyssna på läraren. De lär sig även att samarbeta och att koncentrera sig, om man spelar ett spel eller om man gör ett skepp kommer lastat. När man gör detta gäller det ju att samspelet med de andra fungerar bra. Hålla koncentrationen är också viktigt när det gäller ett skepp kommer lastat, om man för en sekund tänker på något annat så blir det svårt att hänga med sen.
En av förskollärarna menar att eleverna lär sig handskas med verkligheten. Hon påstår även att de lär sig att ta itu med sina egna funderingar och problem. Mycket av det som händer i deras liv, saker som de är med om, både roliga och tråkiga, kommer upp i
35
leken. Om de har det jobbigt med något så kan de leka det en stund så kanske de mår bättre sen. Detta handlar mest om den fria leken och inte om leken som metod för lärandet. Jag tyckte ändå att det var intressant att ta med eftersom jag har skrivit om detta i kunskapsbakgrunden.
Den andra förskolläraren anser att eleverna utvecklas mycket genom leken. ”Det som vi pratade om innan, fantasi och kreativitet, det behöver man hela vägen.” Leken hjälper dem så att de inte blir förstelnade i sitt tänkande. ”Lek det är skapande, det är bara det.” Barn måste få möjlighet att tänka på sitt eget sätt och det är viktigt att de sen får förklara hur de har tänkt. Genom att de berättar hur de tänker så kan man förstå dem bättre och sen jobba vidare med det. ”Lek är det enda som finns egentligen.”
Fritidspedagogen menade att leken är speciellt viktig på denna skola. Skolan har en väldigt hög social belastning. Många av eleverna är invandrare och många föräldrar är inkopplade i socialen. Genom leken tränar eleverna den sociala färdigheten. ”Just de här barnen behöver extra stöd, ju fler sådana här samarbetsövningar och samspelslekar man kan göra just i form av att man räknar eller man skriver eller man läser eller berättar eller någonting sånt där, så får man in väldigt mycket i det.” Hon menar att man måste träna väldigt mycket på samspelet. Det är viktigt att lära sig läsa, skriva och räkna men klarar man inte av samspelet med andra elever så får man det svårt i skolan. ”För du kan lära dig att läsa och räkna var någonstans som helst när du blir äldre, men du får inte de sociala färdigheterna, det kan du inte läsa dig till någonstans.”
5.4.3
Positivt eller negativt?
Att använda sig av leken som metod för lärande verkar vara en positiv metod, i alla fall om man ska tro på lärarnas åsikter. Alla lärarna var nämligen rörande överens om att denna metod är mycket positiv. Vad är det då som gör den så positiv? Jo:
”Barnen blir direkt intresserade och fångas liksom och det blir aldrig något motstånd från dem eller väldigt sällan motstånd. Man får igång dem direkt, de bryr sig ju inte om det är alfabetet eller rim utan de tycker bara att man kastar med en boll.”
36
”De tänker inte på att de lär sig och det är en fördel, för att man kan leka in ett tankesätt på ett annat sätt och det tycker jag är jättebra.”
”Barnen tycker att det är roligt och upplever det som lek.”
”För mig är den ju självklart positiv. Det är liksom vårt största arbetsmaterial är ju lek.”
Eleverna blir alltså med andra ord mer motiverade att lära sig saker som de kanske annars skulle tycka var tråkiga. Bara de får göra något annat än att bara sitta och räkna och skriva i böcker så blir de relativt nöjda.
5.5
Ska eleverna veta att de lär sig genom leken?
Läraren i ettan säger att: ”Eleverna upplever inte detta som inlärning, men blir ibland varse om det genom att de upptäcker att de har lärt sig något.” Förskolläraren menar att de kanske tänker på att de lär sig någonting och kan använda det sen, men de ser det inte som om man kallar det en lektion, det är inte det naturliga. Om man serverar leken rätt så upplever eleverna det som en leksituation, fast det egentligen är en inlärningsituation. Fritidspedagogen menar även hon att man inte säger att man ska till exempel räkna matematik utan man säger istället att man ska leka affär. Då ser de det som lek och inte som inlärning.
”Alltså, de tycker ju att det är roligt, men de vet ju inte alltid om att de lär” säger läraren för tvåorna. ”Jag lärde dem ett kortspel och så yatzy i samma, ja två tre dagar eller så och så pratade vi då om vad vi hade lärt oss och varför vi gjorde detta. Först så tyckte de att det var rätt så fantastiskt att man bara, alltså så, men sedan så märkte de själv att de räknade ju hela tiden.”
Enligt en av förskollärarna måste man ha kontroll över leken så att det inte går över gränsen där barnen tror att det är mer lek än lärande, man måste skapa balans mellan dem två. Egentligen ska de inte tänka att det är lek, men de ska ha roligt. Samtidigt måste de vara medvetna om att de lär sig. Det är viktigt att göra barnen medvetna, redan
37
i förskolan, om varför man ska lära sig till exempel matematik eller varför det är viktigt med alfabetet. Den medvetenheten måste de få med sig till första klass. De måste veta varför innan det blir för sent. Om de sen sitter och räknar och inte vet varför så blir det tråkigt. ”Varför behöver man siffror – för att kunna räkna. Varför måste ni kunna räkna, och så kommer nästa fråga. För att man ska kunna handla i affären och då kan man leka med dem, då ser de nyttan av det de lär sig.”
Med tanke på vad lärarna och eleverna säger och det jag har skrivit innan så skiljer deras tankesätt sig mycket åt. Eleverna anser inte att lärarna leker på lektionerna men lärarna påstår att de gör det. Vissa lärare menar att det är viktigt att eleverna vet om att de lär sig och att det inte bara är lek utan att de lär sig på ett lekfullt sätt. Andra lärare menar att det är bra om eleverna inte vet om att de lär sig. Detta tål att diskuteras, för här säger ju även lärarna olika.
Man kan väl säga så här att de ska veta att de lär sig saker men om dem lär sig utan att de tänker på det så är det bara positivt. I slutet på veckan skulle man till exempel kunna gå igenom vad man har lärt sig under veckan som gått. I förskoleklassen har de faktiskt kompissamtal varje fredag. Då går läraren igenom allt som de har gjort under veckan och så får var och en berätta vad de tycker har varit roligast och varför.
5.6
Lärarnas attityd till användandet av leken
Förskollärarna tycker att de använder sig av leken tillräckligt mycket i sin undervisning. Man måste varva leken med andra situationer också. Till exempel så måste eleverna få ta del av den ”normala” klassrumssituationen emellanåt, för annars så klarar de inte av att börja skolan. Det bästa är om man kan ha lite av varje. ”Man måste ta den chansen vi har i förskoleklassen så att de kan leka mycket och samtidigt lära sig någonting. Sen blir det mycket annorlunda i förstaklass.”
38
En av förskollärarna menar däremot att man borde använda leken som metod för lärandet mycket mer i skolan, speciellt på lågstadiet. Hon tycker att gymnastiklektionerna används alldeles för dåligt. Här kan man lätt träna på olika saker, som till exempel geometri, vanlig matematik och bokstavslekar. ”Man kan få in det mesta där om man bara tänker och gör en planering. Men visst, det kräver tid och planering.”
Lärarna menar också att de skulle kunna arbeta med leken som metod för lärandet mer än vad de gör idag. Men det är ju alltid tiden det handlar om. De hinner helt enkelt inte. ”Man vill ha in så himla mycket. Man vill att de ska röra sig mycket mer, man vill att de ska läsa mycket mer, man vill att de ska räkna mycket mer.” Det är mycket lättare att leka med eleverna om gruppen är mindre. Förut så hade ju fritidspedagogen samverkan i andraklass. Då kunde de dela upp klassen i två delar och göra roligare saker med sin halva. Eller om några elever behövde mer hjälp så kunde man ha en genomgång med bara dem medan den andra läraren gjorde något annat med resten av klassen. Men nu är all samverkan borttagen just i den här klassen och då finns det ingen möjlighet att genomföra sådana här saker.
5.7
Sammanfattning
Lärarna i förskoleklassen ser på leken som en bra metod för lärandet. Alla är överens om att denna metod är positiv för att eleverna blir mer intresserade av ämnet om man undervisar på ett lekfullt sätt och låter dem vara med i leken. De bryr sig inte om de lär sig svenska eller matematik, bara de får ha kul. De tänker inte på att de lär sig i leken. Att ta in leken i klassrummet är bra för att lära eleverna ett ämne på ett roligare och mer motiverande sätt, men den är även bra för andra saker. Genom leken lär sig eleverna att samspela och komma överens med sina klasskompisar. Den sociala kompetensen förbättras helt enkelt. Även koncentrationsförmågan tränas och förbättras i leken.
