Stabilisering och infästning av trähus, Inre Hamnen Sundsvall

Full text

(1)Stabilisering och infästning av trähus, Inre Hamnen Sundsvall. SP Trätek SP RAPPORT 2005:38. SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut. Anders Gustafsson, Anna Pousette.

(2) 2. SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut SP Rapport 2005:38 ISBN 91-85303-69-0 ISSN 0284-5172 Skellefteå 2005. SP Swedish National Testing and Research Institute SP Report 2005:38. Postal address: Box 857 SE-501 15 Borås Telephone: +46 33 16 50 00 Telefax: +46 33-13 55 02 E-mail: info@sp.se.

(3) Anders Gustafsson, Anna Pousette. Stabilisering och infästning av trähus, Inre Hamnen Sundsvall.

(4) 3.

(5) 4. Innehållsförteckning Förord. 5. Sammanfattning 1. Inledning 1.1 Allmänt 1.2 Bakgrund 1.3 Mål och syfte. 6 8 8 8 8. 2. Grundläggning. 9. 2. Genomgång av olika planlösningar 2.1 Presentation av valda objekt och sammanställning 2.2 Resultat från beräkningar 2.3 Stabiliserande väggskivor 2.4 Infästningsalternativ för massivträvägg 2.5 Resultat och diskussion. 12 12 14 16 17 18. 3. Infästning vägg/bjälklag 3.1 Förslag till nya beslag. 19 20. 4. Referenser. 25. Bilaga 1 Grundritningar Bilaga 2 Modeller för stabiliseringsberäkningar Bilaga 3 Planlösningar.

(6) 5. Förord Studien som redovisas i föreliggande rapport ingår som en del i projektet ”Teknikutveckling och kvalitetssäkring, Inre Hamnen Sundsvall”. Projektet har finansierats av Sveriges Skogsindustrier, Mitthem, Martinsons Trä, SCA, NCC, SBUF, Boverket och Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Denna rapport syftar till att ge en första inblick i vilka parametrar som styr och kan vara avgörande vid placering av stabiliserande väggar och infästningar. Till finansiärer och alla deltagande i byggprojektet Inre Hamnen, Sundsvall riktas ett varmt tack för värdefullt stöd och information.. Anders Gustafsson SP Trätek Skellefteå 2005-05-11.

(7) 6. Sammanfattning Denna rapport är en sammanställning av några områden som berörts under byggandet av fem hus i Sundsvall under åren 2004/2005. Projektarbetet inriktades på de tekniska frågorna och har antagit formen av korta utvecklingsarbeten som styrts av de problemställningar som uppkommit. Arbetet omfattar tre huvudmoment med inriktningen på förbättring av befintliga tekniska lösningar med beaktande av stabilitet, bärighet och produktion. Grundläggning; En jämförande studie har gjort mellan ett antal byggobjekt för att fastställa eventuella skillnader. Studien visar en något högre andel betong och pålar i träalternativet beroende bland annat av husens utformning har stor betydelse för mängden material i grunden. Stabilisering; 11 olika planlösningar har studerats med beaktande av planlösningens betydelse för storleken på dragkrafter i grunden. Dragkrafternas storlek kan minskas genom att beakta väggarnas placering, skapa stora väggskivor i fasaderna, skapa symmetriska planlösningar och använda egentyngden för att motverkar dragkrafterna genom god planering av bjälklagsplattornas huvudbärriktning. Infästningar; Två alternativa utformningar av infästningar har skisserats och som bedöms kunna ge betydligt lägre montagekostnader. Provningar har även gjorts av sylomerlistens förmåga att klara horisontella laster..

(8) 7.

(9) 8. 1. Inledning 1.1 Allmänt Denna rapport baseras på ett antal frågor som behandlades under uppförandet av ett unikt byggobjekt i Inre Hamnen i Sundsvall under åren 2004/2005. Objektet är unikt i ett antal punkter; - Sveriges högsta och största byggobjekt utfört i massivträ. - Samtliga byggelement levereras i prefabricerade storelement i massivträ och med en stor mängd av nya detaljlösningar. - Helhetsansvaret för flervånings ”tätt hus” tas av träelementleverantören. Ett objekt av denna storlek (fem huskroppar med totalt 94 lägenheter) öppnar för möjligheten för bedömningar av bl.a. teknisk funktion, byggproduktion och tillverkning av element samt skapar en stor uppmärksamhet och möjligheter för informationsspridning om trähusbyggande.. 1.2 Bakgrund Vid projektering och byggande av det första huset i Inre Hamnen har det visat sig att grundläggningen upplevts mera omfattande än vad som är brukligt. Kostnaden för grundläggning har upplevts vara högre än för likvärdigt betongalternativ. Största delen av den ”extra” grundläggningen beror av de lyftkrafter som uppkommer på grund av vindlaster. Stabiliserande väggars placering är beroende av planlösningens utformning. Alternativ utformning av planlösning kan ge mindre lyftkrafter. Det är därför av intresse att se vilka förändringar som kan göras och om eventuella merkostnader i grunden kan förebyggas.. 1.3 Mål och syfte Målet med projektet är att inhämta kunskap och utveckla byggmetoder till gagn för kommande träbyggprojekt. Delmål är: - Fastställa skillnaden i grundläggning (kostnad, mängd) mellan ett betong- och träalternativ. - Skapa en uppfattning om aktuell planlösnings giltighet. - Bedöma alternativa planlösningars påverkan på grundläggning. - Skapa underlag för förbättring av beräkningsmodellens antaganden gällande antalet infästningspunkter i relation till massivträväggens styvhet..

(10) 9. Syftet med projektet är även att skapa riktlinjer, förslag och ändringar av tekniskt utförande och vara en tillgänglig resurs för de frågeställningar som uppkommer. Finna faktorer som styr placering av stabiliserande väggar som grund för kommande beräkningsmodeller och stärkande av träbyggnadstekniken.. 2. Grundläggning För att finna faktorer som påverkar den ekonomiska lönsamheten för träbyggande och framhålla vilka för- och nackdelar det finns med systemet krävs det en klarläggande om den ekonomiska betydelsen. För att värdera detta med den ”extra” betong som finns i grundplattan gjordes därför en beräkning och jämförelse med tre byggobjekt och Inre Hamnen. De fyra objekten är: - Inre Hamnen, Sundsvall. Ett sexvåningshus med pålad grundläggning. Bjälklag och väggar är utförda av massivträ. Bjälklagsytan per plan är 283 m2. Betongplattan är förstärkt med voter och har en tjocklek av 150 mm, se Figur 1. - Kåge, Skellefteå. Pålad grundläggning för ett trevåningshus. Stomme utförd av bärande betong med utfackningsväggar av trä. Ytan per plan är 330 m2. Grundplattan är utförd som en 300 mm jämntjock platta. - Varberg. Ett fyravåningshus med pålad grundläggning. Bjälklagsytan per plan är 516 m2. - Orgelbänken. Ett fyravåningshus med platta på mark. Bjälklagsytan per plan är 805 m2, se Figur 2 Husen i Kåge respektive Varberg kan betraktas som punkthus i jämförelse med Inre Hamnen, som har en mera långsmal utformning. Dessutom är de tre respektive fyra våningar höga i jämförelse med husen i Inre Hamnen som är sex våningar. Ritningar av grundplan för hus 1-3, Inre Hamnen i Sundvall respektive Varberg, se bilaga 1.. Figur 1: Pålad grundplatta, Inre Hamnen. Figur 2: Platta på mark, Orgelbänken.

(11) 10. En sammanställning av betongmängder och mängden pålar framgår av Figur 3. Mängder har beräknats från grundplaner och detaljritningar för varje objekt. BETONG I BETONG I PLATTA TOTALT MÄNGD/M2 KANTBALKAR/VOTER (BETONGTJOCKLEK) 70,7 m3 46,8 m3 (160 mm) 117 m3 0,42 m3/m2. OBJEKT. Inre Hamnen Kåge 59,5 m3 66,0 m3 (200 mm) 3 Varberg 35 m 129 m3 (250 mm) Orgelbänken 43 m3 129 m3 (160 mm) Figur 3 Sammanställning av betongmängder. 126 m3 162 m3 172 m3. Mängden betong per kvadratmeter för Inre Hamnen är ca 10-20 % högre än för övriga pålade objekt. Armeringsmängden är i direkt proportion till mängden betong. Vid bedömningen av skillnaden mellan objekten bör även beaktas att Inre Hamnen är en respektive två våningar högre och att de två övriga pålade objekten utfördes med bärande betongväggar. Skillnaden i planmått har också betydelse på betongåtgången per kvadratmeter platta, se Figur 4. 0,43 Inre Hamnen 0,41 0,39 Betong m3/m2. Kåge 0,37 0,35 Varberg 0,33 0,31 0,29 0,27 0,25 200. 300. 400. 500. 600. Bottenplattans yta m2. Figur 4: Betongmängd i relation till bottenplattans storlek I de undersökta byggobjekten är det enbart två där grundläggningen är utförd med pålning. Skillnaden mellan de objekten är ca 25-30 %, se Figur 5. OBJEKT. ANTAL ANTAL PÅLAR PÅLAR/M2 Inre Hamnen 38 st. 0,13 st/m2 Varberg 54 st. 0,10 st/m2 Figur 5 Antal pålar för objekten Inre Hamnen och Varberg. 0,38 m3/m2 0,34 m3/m2 0,21 m3/m2.

(12) 11. Vid en direkt jämförelse mellan objekten kan följande noteras: - Större mängd material i grundläggningen för Inre Hamnen i förhållande till pålade betonghus är ca 10-20 % vilket skulle motsvara 0,04-0,08 m3/m2. - Kostnaden för extra betong i grundplatta uppgår till ca 65-701kr/m2. - Antalet pålar blir något fler för träalternativet per kvadratmeter grundplatta. Faktorer som påverkar mängden betong och antalet pålar är byggnadens egenvikt (last från byggnad), plattans geometri, undergrund och plattans storlek. Antalet jämförda objekt är för litet för att kunna dra några säkra slutsatser. Bedömningen är dock att plattans planmått har större inverkan på mängden betong per kvadratmeter än de övriga faktorer för bedömda objekt.. 1. Betong 1000:-x0,06=60:- kr Arbete 0,4x300:-x0,06 = 7 kr..

(13) 12. 2. Genomgång av olika planlösningar Stabiliserande väggars placering är beroende av planlösningens utformning. Alternativ utformning av planlösning kan ge mindre lyftkrafter. Det är därför av intresse att se vilka förändringar som kan göras för att uppnå en kostnadseffektiv grundläggning. Syftet med genomgången av planlösningar är att finna faktorer som styr placering av de stabiliserande väggarna och vara till stöd för kommande beräkningsmodeller och stärkande av träbyggnadstekniken. En genomgång av ett antal planlösningar förväntas ge ett underlag av vilka parametrar som kan påverkas för att uppnå ur byggstatiska aspekter bättre planlösningar. Planlösningarnas utformning påverkar placeringen av stabiliserande väggar. Det påverkar även grundläggning och infästningarnas utformning. En genomgång av ett antal planlösningar förväntas ge ett underlag av vilka parametrar som kan påverkas för att uppnå ur byggstatisk aspekt bättre planlösningar.. 2.1 Presentation av valda objekt och sammanställning Totalt analyserades 11 objekt. Valda objekt har hämtats från genomförda eller pågående projekt. Hus 1-3 och hus 4-5 är de planlösningar som byggs i Inre Hamnen, Sundsvall. Planlösningar med benämningar Lindbäcks, PEAB, Skanska har beräknats med utgångspunkt från inlämnade förslag från respektive företag till anbudstävlingen Inre Hamnen, Sundsvall. Välludden, Orgelbänken, Torpa och Kikaren är tidigare byggda objekt. Solängsgläntan och punkthus är anpassade respektive fiktiva planlösningar enbart för beräkning och utvärdering av stabilisering. Nedan presenteras en kort beskrivning av valda byggobjekt. I bilaga 2 framgår planlösningar samt en mera ingående presentation. 1. Planlösning för hus 1-3, Inre Hamnen Sundsvall Husen har fem våningar plus vindsvåning. Husen har fyra lägenheter per plan. Invändig lägenhetsskiljande vägg längs huset, förskjuten i sidled. Stora öppningar finns på ena långsidan, där inga väggskivor kan medräknas för stabiliseringen. Till stabilisering för vind mot kortsidan användes den längsgående invändiga väggen 5 m, samt delar av längsgående ytterväggen, gavelväggar och lägenhetsskiljande väggar tvärs husen. För stabilisering av vindlaster mot långsidorna användes tre invändiga väggar samt ytterväggar..

(14) 13. 2. Planlösning för hus 4,5, Inre Hamnen Husen har fem våningar plus vindsvåning. Husen har tre lägenheter per plan. Planlösningen har en invändiga lägenhetsskiljande vägg längs huset och två lägenhetsskiljande väggar tvärs huset. Till stabilisering för vind mot kortsidan används den längsgående invändiga väggen och delar av ytterväggarna. För stabilisering av vindlaster mot långsidorna används tre invändiga väggar, samt väggar vid trapphuset och ytterväggar. 3. Planlösning, Inre Hamnen enligt förslag från Lindbäcks bygg Husen har fyra våningar plus vindsvåning. Husen har fyra lägenheter per plan. Planlösningen har två invändiga, parallella och delvis lägenhetsskiljande väggar längs huset. Till stabiliseringing för vind mot kortsidan upptas i de längsgående invändiga väggarna samt delar av ytterväggarna. För stabilisering av vindlaster mot långsidorna används invändiga väggar, samt ytterväggar. 4. Planlösning, Inre Hamnen enligt förslag från Peab Husen har fem våningar plus vindsvåning. Planlösningen är symmetrisk med fyra lägenheter. Mitt i huset finns två långa lägenhetsskiljande väggar. Det är svårt att uppnå sammanhängande väggskivor från grunden och uppåt. Till stabilisering för vind mot kortsidan tas i längsgående invändiga väggar, 9,5 +6,5 m. För stabilisering av vindlaster mot långsidorna finns två invändiga väggar samt ytterväggar. 5. Planlösning, Inre Hamnen enligt förslag från Skanska Husen har fem våningar utan vindsvåning. Planlösningen är symmetrisk med fyra lägenheter, en i varje hörn. Lägenhetsskiljande väggar finns i en linje längs huset och planlösningen har stora öppningar i gavelväggarna. Till stabilisering för vind mot kortsidan utnyttjas de längsgående invändiga väggarna. 6. Planlösning enligt Wälludden Husen har fem våningar. Husen har inte rektangulär form, utan ena långsidan förskjuts i tre olika lägen. Husen har fyra lägenheter per plan. Planlösningen har två invändiga, parallella och delvis lägenhetsskiljande väggar längs huset. Flera väggar tvärs huset ligger i linje. För stabilisering av vindlaster mot kortsidan används de längsgående invändiga väggarna samt delar av ytterväggarna. För stabilisering av vindlaster mot långsidorna används invändiga väggar, samt delar av ytterväggar. 7. Planlösning enligt Orgelbänken Husen har avlång form, en tredjedel vinklad i förhållande till resten. Husen har nio lägenheter per plan. Planlösningen har en lång invändig, lägenhetsskiljande vägg längs huset. Flera lägenhetsskiljande väggar finns tvärs huset. 8. Planlösning enligt Solängsgläntan Husen har fem våningar och har formen av ett kors. Planlösningen har en del invändiga, och delvis lägenhetsskiljande väggar längs och tvärs huset. Invändiga lägenhetsskiljande väggarna användas för stabilisering, samt delar av ytterväggarna..

(15) 14. 9. Planlösning enligt Torpa Husen har fem våningar och har rektangulär form. Husen har två lägenheter per plan och har en invändig vägg, parallell längs huset. En lägenhetsskiljande vägg finns tvärs huset. 10. Planlösning enligt Kikaren Husen antas ha fem våningar och har en rektangulär form. Planlösningen har en invändig, lägenhetsskiljande vägg tvärs huset mot trapphuset. För stabilisering av vindlaster mot kortsidan används de invändiga väggarna, samt delar av ytterväggarna. 11. Planlösning enligt Punkthus Husen har fem våningar och har en kvadratisk form. Planlösningen har två invändiga, parallella och lägenhetsskiljande väggar i båda riktningarna. För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna kan de invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. 2.2 Resultat från beräkningar Nedanstående figur visar dragkrafter för olika planlösningar. ”max” anger maximal dragkraft i en infästningspunkt för någon vägg i aktuell planlösning. ”totalt” anger den totala dragkraft som samtliga väggar behöver fästas in för att klar vind från alla håll. Totala kraften har för hus med större bostadsyta än husen i Sundsvall, räknats om i proportion till ytan. 5000. Hus 1-3 Hus 4,5. 4500. Dragkraft (kN). 4000. Lindbäcks Peab Skanska Välludden Solängsgläntan Orgelbänken Torpa Kikaren. 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500. Punkthus. 0 max. totalt. Figur 6. Sammanställning över maximala dragkrafter respektive totala dragkrafter i grund för respektive objekt Stora koncentrerade dragkrafter uppkom i objekten hus 1-3, Skanska och Orgelbänken. De stora koncentrerade dragkrafterna kan hänföras till osymmetri och korta stabiliserande väggpartier..

(16) 15. Stora totala dragkrafter uppkom i objekten Lindbäck, PEAB och hus 4,5. De stora totala dragkrafterna kan hänföras till många infästningspunkter (stor andel korta väggar). Två av husen med lång längd i förhållande till bredd har fått mindre total dragkraft. Dessa hus har lägenhetsskiljande väggar tvärs hela huset, samt även en del långa väggskivor längs huset. Ser man bara till de övriga husen så är trenden annorlunda, snarare svagt ökande med ökad längd, se figur 7. 5000. Total dragkraft (kN). 4000. 3000. 2000. 1000. 0 0. 1. 2. 3. 4. 5. Husens längd / bredd. Figur 7. Husens längd/bredd faktor i relation till totala dragkraften. Andelen fönster i ytterväggarna beräknat som öppningars längd i förhållande till hela husets omkrets varierade mellan 0,23 och 0,64. Den totala dragkraften beror delvis på mängden fönster. Fler fönster ger större krafter, eftersom väggskivorna i fasaderna blir korta bitar mellan fönstren, se figur 8.. Total dragkraft (kN). 5000 4000 3000 2000 1000 0 0. 0,2. 0,4. 0,6. 0,8. total fönsterlängd/husom krets. Figur 8. Totala dragkraften i relation till öppningar Figur 6-6 skall betraktas som hjälpmedel för att få en inblick i hur olika förändringar i form av vägglängd, våningshöjd etc. påverkar upplagskraftens storlek. En extra våning för hus högre än tre våningar ger en ökning av infästningskraftens med en faktor 1,5-2,0. En fördubbling av vägglängden har en stor betydelse för infästningskraftens storlek för väggar kortare än sex meter..

(17) 16. 2.3 Stabiliserande väggskivor Storleken på plåtar eller beslag för infästning av stabiliserande väggskivor i grunden eller mellan våningsplan beror av yttre last från vind, nyttig last och egentyngder. Övriga faktorer som påverkar är väggarnas längd, placering av väggar och uppdelning av vägglängden. Storleken på lyftkrafterna för stabiliserande väggskivor beror på antalet stabiliserande väggar och deras längder. Med en längre väggskiva fås mindre dragkrafter i skivans infästningspunkter. Väggens infästning i grunden påverkas av husets höjd och vägglängd. I figur 9 visas dragkraften för olika längder på den stabiliserande väggskivan för hus med 3, 4 och 5 våningar. Vindhastigheten ökar med stigande höjd och därmed fås en icke linjär lastökning i relation till husets höjd. Värdena gäller för en vägg med vindlast verkande med 4 meter lastbredd och vertikal last från väggens och bjälklagets egentyngd. Nyttig last och egentyngd från bjälklag beräknas medverka med en bredd av 0,5 meter. 1200 5-våningshus Upplagskraft (kN). 1000. 4-våningshus 3-våningshus. 800. Vindtryck. 600 400. ä ä. 200 0 0. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. L. Vägglängd (m ). Drag. Figur 9. Upplagskraftens beroende av vägglängd. Väggens infästning i grunden påverkas också av om den totala stabiliserande vägglängden är uppdelad på flera mindre delar. För lika stor last, samma totala vägglängd, men med väggen uppdelad på flera kortare väggskivor fås en större total kraft, se figur 10.. Total upplagskraft (kN). 1000 En vägg. 800. Två väggar Tre väggar. 600 400 200 0 0. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. Total vägglängd (m). Figur 10. Total upplagskraft vid uppdelning av totala vägglängden i flera delar. Tryck.

(18) 17. Väggens infästning i grunden påverkas också av hur stor andel av bjälklaget som belastar väggen. Figur 11 visar en stabiliserande vägg i ett 5-våningshus, där 0,5 m bjälklag belastar väggen, det vill säga bjälklaget ligger parallellt den stabiliserande väggen, alternativt 4 m bjälklag belastar väggen, det vill säga bjälklagens huvudbärriktning är tvärs den stabiliserande väggen. 1000 0,5 m bjälklag 4 m bjälklag. Upplagskraft (kN). 800 600 400 200 0 0. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. Vägglängd (m ). Figur 11. Skillnad mellan belastad och icke belastad vägg. 2.4 Infästningsalternativ för massivträvägg Kraften i infästningen av en stabiliserande skiva varierar beroende på antagen inre hävarm. Den inre hävarmens längd beror av antagen längd på den tryckta kontaktytan mellan skivan och grund. För en infästning som skall uppta drag fås en fast position i närheten av ett väggslut medan för en tryckt yta varierar positionen beroende på väggens styvhet. Hög skjuvstyvhet ger längre inre hävarm. Några olika beräkningsmodeller har testats för att få fram reaktionskrafter för den stabiliserande skivan. En skiva med 5 m bredd och skiva med 9 m bredd har beräknats enligt - Förenklad beräkning - FEM-modell, förenklad - FEM-modell avancerad Skiva beräknad med FEM, enkel modell låst i två punkter, ger samma vertikala upplagsreaktioner som den förenklade beräkningen. För skiva med bredden 5 m ger en detaljerad FEM-beräkning med kontaktelement under skivan något mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, eftersom övrig horisontell last tas genom friktion vid kontaktytan. Den vertikala reaktionskraften (drag) blir dock något större, eftersom kontaktytan på tryckta sidan blir ca 1,2 m lång, vilket ger en kortare inre hävarm..

(19) 18. Även för skiva med bredden 9 m ger en detaljerad FEM-beräkning med kontaktelement under skivan något mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, eftersom övrig horisontell last tas genom friktion vid kontaktytorna. Den vertikala reaktionskraften (drag) blir dock något större. Kontakt fås vid båda sidor av dörren vid den tryckta skivänden. En alternativ modell, där väggskivan har låsts i horisontell riktning vid båda dörrarna, ger mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, och i stället fås reaktionskrafter vid dörrarna på sidan mot den inre skivan. Vertikala reaktionen (drag) i den låsta punkten är ungefär som i förra modellen. För en fullstädig sammanställning av beräkningar och resultat, se bilaga 2.. 2.5 Resultat och diskussion Vid genomgången av de olika planlösningarna kan ett antal påverkansfaktorer urskiljas under gällande beräkningsförutsättningar. Stabiliserande väggars längd har speciellt stor betydelse för väggar kortare än 6 meter. Vid uppdelning av stabiliserande väggar ökar dragkraften i proportion till antal delningar och vertikal last på stabiliserande väggar kan halvera dragkraften i väggar. Studien visar även att hus (Torpa, Orgelbänken) med högre längd/breddfaktor har lägre totala dragkrafter. Det skulle innebära att mycket smala hus skulle vara fördelaktigt ur stabiliseringssynpunkt vilket icke är trovärdigt. Det innebär att det är andra faktorer som ligger till grund varför objekten Torpa och Orgelbänken visar på låga totala dragkrafter. Båda objekten har långa stabiliserande väggpartier både längs och tvärs husen. De har små fönsteröppningar och ”korta” stabiliserande väggar tar även vertikal last. Sammanfattningsvis beror dragkrafter i förankringspunkter för stabiliserande väggar av: ¾ Mängden väggar i olika riktningar ¾ Möjligheten att i planlösningen utnyttja sig av stora väggskivor i fasader eller innerväggar. ¾ Förmågan hos väggelementen att överföra krafter förbi öppningar. ¾ Möjligheten till att utnyttja symmetriska planlösningar. ¾ Val av bjälklagens huvudbärriktning.

(20) 19. 3. Infästning vägg/bjälklag Planlösningens utformning och stor andel öppningar i fasad kan ge stora koncentrerade lyftkrafter och horisontella krafter på grund av vindlast. Det ger ett behov av ett stort antal infästningspunkter som både ur tillverkning och montering kräver stora resurser. För en ny byggmetod är det av intresse att kvantifiera och se på möjligheten att minska både arbetstid och kostnader för infästningar. Genom alternativt synsätt på lastöverföring via sylomerlist kan även mängden infästningspunkter minskas. Vid montering i Inre Hamnen har infästning vid sammanfogning av bjälklag till väggelement har upplevts som arbetskrävande och ur arbetsmiljö synvinkel icke fördelaktig. De arbetsmoment som särskilt upplevts besvärande är spikning av beslag ovan huvudhöjd. Exempelvis vid infästning av beslag, se Figur 12.. Figur 12. Princip för infästning bjälklag-vägg Totalt för ett hus finns ca 1030 beslag som skruvas eller spikas till underlaget samt ca 930 skruv. Det finns därför ett behov av att minska antalet beslag alternativt förändra beslagens utformning så att infästningen kan utföras på ett enklare sätt. Enbart montaget av beslag och skråskruvning har beräknats till ca 120 timmar. Motsvarande för ett betongalternativ, armering i vägg inklusive infästning av utfackningspartier är ca 83 timmar alltså en skillnad på ca 30 % i arbetstid..

(21) 20. 3.1 Förslag till nya beslag Beslag typ 1 Genom att placera beslagen så att infästning kan göras uppifrån minskas arbete ovanför huvudhöjd och därmed mindre risk för arbetsskador. Montaget bör också kunna monteras snabbare än beslag placerade i överkant vägg. Genom att placera beslaget på kasettbjälklagets kortsida respektive långsida samt på elementens utsidor kan beslagen komma färdigmonterade på bjälklagen.. Figur 13. Beslag typ 1 Karakteristiska beräknade värden för beslaget är: Tillåten tvärkraft, Rvk = 4,3 kN/st. (skruvdiameter 12 mm) Tillåten dragkraft, Rvt = 9,3 kN/st. Dimensionerande beräknade värden för beslaget är: Dimensionerande tvärkraft, Rvd = 3,1 kN/st. Dimensionerande dragkraft, Rvt = 6,7 kN/st. För att öka tillåten tvärkraft kan skruven förses med taggbricka vilket ger en dimensionerande total tvärkraft på 6,4 kN/st. Bärförmågan vid tvärkraftsbelastning hos ett förband med skruv och mellanläggsbricka måste bestämmas genom provning..

(22) 21. Beslag typ 2 Utformningen av beslaget bygger på att genom korta dymlingar ta upp de lyft och tvärkrafter som uppkommer mellan bjälklag och vägg. Genom att snedställa två stycken dymlingar per beslag fås kraftupptagande beslag som bedöms uppta krafter på ca 10 kN per beslag. Beslaget avvibreras för ljudöverföring med hjälp av sylomerlister. Antalet beslag dimensioneras efter de yttre krafter som uppkommer på grund av vind för det specifika objektet. Ett beslag per meter motsvarar erfoderlig infästning för de flesta objekt. Monteringen av beslagen på fabrik föreslås utföras enligt: - Kassettbjälklaget läggs med undersidan uppåt. - Snedställda hål i kasettbjälklaget borras med hjälp av mall/jigg. - Längsgående sylomerlist av rätt typ monteras (limmas). - ”Sylomermuff” monteras. - Beslag monteras. (limmas). På arbetsplatsen lyfts bjälklaget på plats och med förlängare kan bultar, tre stycken med dimensionen 12 mm per beslag, monteras med skruvdragare.. Figur 14. Beslag typ 2 Dimensionerande beräknade värden för beslaget är: Dimensionerande tvärkraft, Rvd ≈ 9,3 kN/st. Dimensionerande tvärkraft, Rvt ≈ 10 kN/st..

(23) 22. 3.2 Provning och utvärdering av sylomerlist Provning av sylomerlist typ NF Provning av skjuvmodulen för list NF under horisontellt tryck genomfördes för att fastställa hur stor del av deformationen vid en horisontell last som sylomerlisten kan uppta och för att fastställa sylomerlistens funktion i relation till mekaniska beslag. Principen för infästning för infästning bjälklag-vägg framgår av Figur 7.. Figur 75 Princip för anslutning vägg-bjälklag Sylomer som användes i provningen var av kvalitén NF (lila) med en densitet på 840 kg/m3 och ett shorevärde på 60. Lastgränserna för listen var 0-1,5 Mpa och med maximal last på 10 Mpa. Till provningen gjordes tre provbitar av trä med fyra stycken bitar av listen mellan träbitarna. Totala längden för provet var 190 mm, se figur Figur 8. Provningen utförs med en friktionsutrustning. Fyra stycke provningar görs med olika tryckkrafter 0, 20, 40, 60 kN/m. Figur 8 Bild av provbit och provningsutrustning.

(24) 23. Provningen gjordes med en vertikal last som motsvarar ungefär 1,0-1,5 Mpa. Lasten fick ligga på i ca 24 timmar och därefter belastades provbiten av en horisontell last. Last – deformationskurva för provet framgår av Figur 9.. Figur 9. Last – deformationskurva för beslag, godstjocklek 3 mm Motsvarande provning har tidigare genomförts med enbart beslag av motsvarande typ som använts i Inre Hamnen, se Figur 10.. Figur 10 Last – deformationskurva för beslag, godstjocklek 3 mm.

(25) 24. Provningarna och sammanvägning av kurvor visar att upp till deformation av ca 2 mm är det enbart sylomerlisten som upptar last vilket motsvara en horisontell last på ca 2 kN. För laster större än 2 kN är det enbart beslaget som upptar last. Detta förutsätter ett beslag per 800 mm list.. Analys av provning av sylomerlist Från provningsresultat fås att deformation i list ej bör överstiga 2 mm i brukstillstånd. 2 Det ger en vinkeländring på ca γ lam = = 0,08 25 Beräkning av skjuvmodul ger A = 4 ⋅ 40 ⋅ 190 = 30400 mm 2 2000 ⋅ 1,2 T ⋅β G= = = 0,98Mpa γ lam ⋅ A 0,08 ⋅ 30400. Det ger ett värde på tillåten horisontell last av ca: 2,0-2,5 kN/m list. Den totala horisontella lasten som skulle behövas för att förskjuta ovanliggande del är summan av all skjuvad sylomerlist. Mängden sylodyn list som belastas per plan är ca 132 meter (72 meter respektive 60 meter per riktning). Vid enbart 2 mm förskjutning är ”tillåten last” 2,0 kN vilket ger en total mothållande kraft på 264 kN. Det under förutsättning att samtliga väggar samverkar. Total horisontell lasten i brottgräns på fasad- och mittväggar är 309 kN. Vid bruksgräns är vindlasten ca 30 % av vindlasten i brottgräns. Det innebär att för att ta upp vanlig vindlast klaras det av enbart sylomerlisten. Det innebär att för enbart vanlig vindlast behövs få tvärkraftsöverförande beslag. De tvärkraftsöverförande beslagen kan koncentreras till ett fåtal punkter och dimensioneras för vindlast i brottstadiet. Risken för ljudöverföring bör därmed kunna minimeras. Vid dimensionering i brottstadiet kan sylomerlisten enbart medräknas liten omfattning eftersom listens lastupptagande förmåga är betydligt mindre än för det mekaniska beslaget..

(26) 25. 4. Referenser /1/ Boverkets konstruktionsregler, BKR 2003 /2/ Brandsäkra trähus version 2, 2002, Trätek /3/ Eurocode 5 – Design of timber structures, EN 1995-1-2:2004 /4/ Massiva träbjälklag och väggar, flanktransmission. Ingemansson Technology AB, uppdragsrapport, Umeå 2003 /6 Gustafsson A.; Väggar av massivträ 1998, Trätek Rapport P9712112 /7/ Massivträhandboken 2002; www.solidwood.nu.

(27) Grundritning Inre Hamnen. Bilaga 1:1. 1.

(28) Grundritning Varberg. Bilaga 1:2. 2.

(29) Modeller för stabilitetsberäkningar. Bilaga 2. Vind mot kortsida 1. Sammanfattning Några olika beräkningsmodeller har testats för att få fram reaktionskrafter för den stabiliserande skivan. En skiva med 5 m bredd får större reaktionskrafter än en skiva med 9 m bredd. Skiva beräknad med FEM, enkel modell låst i två punkter, ger samma vertikala upplagsreaktioner som den förenklade beräkningen. Den horisontella reaktionen är dock något större, eftersom ingen hänsyn har tagits till friktionen. För skiva med bredden 5 m ger en detaljerad FEM-beräkning med kontaktelement under skivan något mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, eftersom övrig horisontell last tas genom friktion vid kontaktytan. Den vertikala reaktionskraften (drag) blir dock något större, eftersom kontaktytan på tryckta sidan blir ca 1,2 m lång, vilket ger en kortare inre hävarm. Även för skiva med bredden 9 m ger en detaljerad FEM-beräkning med kontaktelement under skivan något mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, eftersom övrig horisontell last tas genom friktion vid kontaktytorna. Den vertikala reaktionskraften (drag) blir dock något större. Kontakt erhålls vid båda sidor av dörren vid den tryckta skivänden. Störst vertikal reaktion (tryck) fås vid den inre skivdelen, men nästan lika stor reaktion fås vid yttre delen. Kontakytornas längd är ca 1,0 m vid inre skivdelen respektive 0,6 m vid ytterdelen. Stången som binder ihop under dörren vid den dragna skivänden får lägre krafter än för den enkla FEmodellen. En alternativ modell, där väggskivan har låsts i horisontell riktning vid båda dörrarna, ger mindre horisontell reaktion i den låsta punkten, och i stället erhålls reaktionskrafter vid dörrarna på sidan mot den inre skivan. Vertikala reaktionen (drag) i den låsta punkten är ungefär som i förra modellen. Störst vertikal reaktion (tryck) fås vid yttre delen, men nästan lika stor reaktion fås vid den inre skivdelen. Kontakytornas längd är ca 0,6 m vid ytterdelen respektive 0,8 m vid inre skivdelen. Stängerna som binder ihop under dörrarna får ingen dragkraft, eftersom väggen är låst i stängernas riktning.. 3.

(30) 2.. Hel väggskiva, 5 m bred. 2.1. Förenklad beräkning Modell: Hel väggskiva Floor n+1. h. +/- Mn. ack. Fhn Floor n Rhn. Qack. L Rvncompr Rvntension. Rvncompr Rvntension. Plan 1 Lf 1:Vind huvudlast med reducerad egentyngd 0,85 Indata: Mn (kNm) 2377,3 ack Fhn (kN) 279,5 Q ack (kN) 112,4 L (m) 5m Friktionskoeff. 0,2 Resultat: Ffr (kN). = Q ack * Friktionskoeff. =. 22,48. Rvncomp.(kN) = Mn / L + Q ack / 2 = Rvntension (kN) Rhn (kN). 531,7. = Mn / L - Q ack / 2 =. = ack Fhn - Ffr =. 257,0. 4. 419,3.

(31) 2.2. FEM-beräkning, enkel Modell: Hel väggskiva infäst i två punkter A och B (A= låst i xyz-riktn., B= låst i yz-riktn.) Indata 5m 2,9 m 2,9 m. 2,9 m. 2,9 m. 25m. y x A. B. Geometrisk modell. FE-modell Tjocklek:. Storlek: Materialriktning : Material: Ex: Ey, Ez: νxy,νxz: νyz: Gyz: Gxy, Gxz:. Laster Läge Ök vägg 5 Ök vägg 4 Ök vägg 3 Ök vägg 2 Ök vägg 1 Uk vägg 1. Horisontell last (kN) 72,6 56,6 50,0 41,1 33,1 26,1. Finita element Typ:. Vertikal Last (kN/m) 1,3 4,6 4,6 4,6 4,6 2,9. 0,095 m 0,2x0,2 m Vertikalt = x Wood 8700 MPa 4300 MPa 0,25 0,4 50 MPa 500 MPa. Ytelement. Resultat Max deformation Riktning Totalt x-riktn x-riktn nedtill y-riktn. Deformation (mm) 68,6 68,1 8,8 8,6. Upplagsreaktioner Läge A (nod 13) B (nod 10). Horisontell Vertikal (x-riktn) (kN) (y-riktn) (kN/m) -280 -419 532. Deformation. 5.

(32) 2.3. FEM-beräkning, detaljerad alt. 1 Modell: Hel väggskiva infäst i en punkt (A= låst i xyz-riktn.) och med kontaktelement (och fjädrar) mellan väggen och noder, som är låsta i xyz-riktning, på övre kanten på grundelement. Indata 5m 2,9 m 2,9 m. 2,9 m. 2,9 m. y. 25m A. x. B. Geometrisk modell. FEM-modell. Tjocklek:. Laster Läge Ök vägg 5 Ök vägg 4 Ök vägg 3 Ök vägg 2 Ök vägg 1 Uk vägg 1. Horisontell last (kN) 72,6 56,6 50,0 41,1 33,1 26,1. Storlek: Material (vägg): Materialriktning: Ex: Ey, Ez: νxy,νxz: νyz: Gyz: Gxy, Gxz: Material (grund): Ex: Fjäder-element styvhet x-riktn: styvhet y-riktn Kontaktelement (Gap): friktion:. Vertikal Last (kN/m) 1,3 4,6 4,6 4,6 4,6 2,9. Finita element. Typ:. Ytelement. 6. 0,095 m 0,2x0,2 m Wood (ortotropt) Vertikalt = x 8700 MPa 4300 MPa 0,25 0,4 50 MPa 500 MPa Steel (isotropt) 206800 MPa Linjär fjäder 1 N/m 2 N/m 0 mm distans 0,2.

(33) Resultat. Deformation. B. B. B. B. B. B. B. B. Upplagsreaktioner. Spänning vertikalt vid höger kant (Max tryck=blå=16,6 MPa). Max deformation Riktning Totalt x-riktn x-riktn nedtill y-riktn. Deformation (mm) 49,9 48,8 0,2 10,5. Upplagsreaktioner Läge. A (nod 13) B1 (nod 10) B2 (nod 5678) B3 (nod 5680) B4 (nod 5682) B5 (nod 5684) B6 (nod 5686) B7 (nod 5688) B8 (nod 5690). Horisontell (x-riktn) (kN) -185 -22,5 -14,4 -20,3 -17,4 -12,2 -7,3 -1,0 ≈0. Vertikal (y-riktn) (kN/m) -464 112,6 156,8 117,4 86,9 61,1 36,4 4,9 ≈0. x-riktn:-95,1 kN. 7.

(34) 3.. Hel väggskiva med dörrar, totalt 9 m bred. 3.1. Förenklad beräkning Modell 1: Hel väggskiva Floor n+1. h. +/- Mn. ack. Fhn Floor n Rhn. Qack. L Rvncompr Rvntension. Rvncompr Rvntension. Plan 1 Lf 1:Vind huvudlast med reducerad egentyngd 0,85 Indata: Mn (kNm) 2377,3 ack Fhn (kN) 279,5 Q ack (kN) 202,3 L (m) 9m Friktionskoeff. 0,2 Resultat: Ffr (kN). = Q ack * Friktionskoeff. =. 40,46. Rvncomp.(kN) = Mn / L + Q ack / 2 = Rvntension (kN) = Mn / L - Q ack / 2 = Rhn (kN). = ack Fhn - Ffr =. 239,0. 8. 365,3 163,0.

(35) 3.2. FEM-beräkning, enkel Modell: Hel väggskiva med öppningar, infäst i två punkter A och B (A= låst i xyz-riktn., B= låst i yz-riktn.). Nedre dörröppningar hopfästa vid underkant med stänger (I och II) Indata 9m 2,9 m. 2,9 m. 2,9 m. 2,9 m. y. 2,5 m. I. x. B. A. Geometrisk modell. II. FEM-modell Tjocklek:. Laster Läge Ök vägg 5 Ök vägg 4 Ök vägg 3 Ök vägg 2 Ök vägg 1 Uk vägg 1. Horisontell last (kN) 72,6 56,6 50,0 41,1 33,1 26,1. Finita element Typ:. Storlek: Materialriktning : Material: Ex: Ey, Ez: νxy,νxz: νyz: Gyz: Gxy, Gxz: Stänger:. Vertikal Last (kN/m) 1,3 4,6 4,6 4,6 4,6 2,9. Ytelement. 0,095 m 0,2x0,2 m Vertikalt = x Wood 8700 MPa 4300 MPa 0,25 0,4 50 MPa 500 MPa Φ100, Steel. Resultat Max deformation Riktning Totalt x-riktn x-riktn nedtill y-riktn. Deformation (mm) 43,2 44,3 18,6 1,4. Stångkrafter Riktning Stång I Stång II. Kraft (kN) 175 69. Upplagsreaktioner Läge. Horisontell Vertikal (x-riktn) (kN) (y-riktn) (kN/m) A (nod 7643) -280 -165 B (nod 7649) 363 Deformation. 9.

(36) 3.3. FEM beräkning, detaljerad alt. 1 Modell: Hel väggskiva infäst i en punkt (A= låst i xyz-riktn.) och med kontaktelement (och fjädrar) mellan väggen och noder, som är låsta i xyz-riktning, på övre kanten på grundelement. Nedre dörröppningar hopfästa vid underkant med stänger (I och II) Indata 9 2,9 m 2,9 m. 2,9 m. 2,9 m. y 2,5 m. x A. B. Geometrisk modell. FEM-modell. Tjocklek:. Laster Läge Ök vägg 5 Ök vägg 4 Ök vägg 3 Ök vägg 2 Ök vägg 1 Uk vägg 1. Horisontell last (kN) 72,6 56,6 50,0 41,1 33,1 26,1. Finita element Typ:. Vertikal Last (kN/m) 1,3 4,6 4,6 4,6 4,6 2,9. Ytelement. Storlek: Material (vägg): Materialriktning: Ex: Ey, Ez: νxy,νxz: νyz: Gyz: Gxy, Gxz: Material (grund): Ex: Fjäder-element styvhet x-riktn: styvhet y-riktn Kontaktelement (Gap): friktion: Stänger:. 10. 0,095 m 0,2x0,2 m Wood (ortotropt) Vertikalt = x 8700 MPa 4300 MPa 0,25 0,4 50 MPa 500 MPa Steel (isotropt) 206800 MPa Linjär fjäder 1 N/m 2 N/m 0 mm distans 0,2 Φ100, Steel.

(37) Resultat. Deformation. Spänning vertikalt vid tryckt kant (Max tryck=blå=9,3 MPa) Förskjutning 6,5 mm i x-ritkningen, tryckt kant. B13 B11 B9 B7 B12 B10 B8. B6. B5 B3 B1 B4 B2. Upplagsreaktioner Max deformation. Upplagsreaktioner. Riktning. Läge. Deformation (mm) 30,5 30,2 6,5 4,5. Totalt x-riktn x-riktn nedtill y-riktn. Stångkrafter Riktning Stång I Stång II. Kraft (kN) 93,3 -11,8. A (nod 7643) B1 (nod 8935) B2 (nod 8940) B3 (nod 8942) B4 (nod 8944) B5 (nod 8946) B6 (nod 8948) B7 (nod 8958) B8 (nod 8960) B9 (nod 8962) B10 (nod 8964) B11 (nod 8966) B12 (nod 8968) B13 (nod 8970). 11. Horisontell (x-riktn) (kN) -195 -11,9 -14,7 -9,4 -4,6 ≈0 ≈0 -11,5 -12,3 -8,5 -6,0 -3,9 -1,8 ≈0. Vertikal (y-riktn) (kN/m) -228 59,9 73,7 46,9 23,4 ≈0 ≈0 57,5 61,6 43,1 30,4 19,9 9,2 ≈0. x-riktn:-40,6 kN. x-riktn:-44,0 kN.

(38) 3.4. FEM beräkning, detaljerad alt. 2 Modell: Hel väggskiva infäst i en punkt (A= låst i xyz-riktn.) och med kontaktelement (och fjädrar) mellan väggen och noder, som är låsta i xyz-riktning, på övre kanten på grundelement. Nedre dörröppningar hopfästa vid underkant med stänger (I och II), samt låsta i x-riktn. Indata Laster och element är samma som i alt. 1. Fyra upplagspunkter, vilka är låsta i x-riktningen, har tillkommit vid sidan av dörrarna i nedersta planet. Resultat. Deformation. Spänning vertikalt vid tryckt kant. Max deformation Riktning. Deformation (mm) 27,6 27,1 ≈0 5,4. Totalt x-riktn x-riktn nedtill y-riktn. Stångkrafter Riktning Stång I Stång II. Kraft (kN) 93,3 -11,8. D2 D1 B13 B11 B B B12 B1 B. A. Upplagsreaktion 12. B. D3 D4 B B B B B.

(39) Upplagsreaktioner Läge. A (nod 7643) D1 (nod 114) D2 (nod 123) D3 (nod 118) D4 (nod 127) B1 (nod 8935) B2 (nod 8940) B3 (nod 8942) B4 (nod 8944) B5 (nod 8946) B6 (nod 8948) B7 (nod 8958) B8 (nod 8960) B9 (nod 8962) B10 (nod 8964) B11 (nod 8966) B12 (nod 8968) B13 (nod 8970). Horisontell (x-riktn) (kN) -90,2 3,6 -54,8 -77,3 -2,3 -13,9 -8,5 -9,8 -2,9 ≈0 ≈0 0 -10,7 -7,1 -4,3 -1,3 ≈0 ≈0. Vertikal (y-riktn) (kN/m) -220 69,5 83,0 48,8 14,4 ≈0 ≈0 85,0 53,8 35,3 21,2 6,5 ≈0 ≈0. x-riktn:-35,1 kN. x-riktn:-23,4 kN.

(40) Planlösningar. − − − − . Bilaga 3:1. Planlösning för hus 1-3 Husen har fem våningar plus vindsvåning. Husens taklutning är ca 38 grader. Husen har fyra lägenheter per plan, en mot vardera gaveln, och mellan dem finns två lägenheter med fönster mot ena långsidan. Mot den andra långsidan finns trapphuset och förråd. Planlösningen har en invändig lägenhetsskiljande vägg längs huset, förskjuten i sidled. Tvärs huset finns tre lägenhetsskiljande väggar, varav två inte ligger i linje, utan är förskjutna i två olika lägen. Husen har många fönster, de största öppningarna finns på ena långsidan, där inga väggskivor kan medräknas för stabiliseringen. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan användes den längsgående invändiga väggen 5 m, samt delar av längsgående ytterväggen, 3,1 + 1,4 m, samt dessutom gavelväggen och lägenhetsskiljande väggar tvärs huset för momentet på grund av osymmetrin. För att stabilisera för vind mot långsidorna användes tre invändiga väggar 6 m, samt ytterväggar 6 m.. Inre Hamnen, Sundvall hus 1-3. 14.

(41) Bilaga 3:2. 2. Planlösning för hus 4,5 − Husen har fem våningar plus vindsvåning. Husens taklutning är ca 38 grader. − Husen har tre lägenheter per plan, en mot vardera gaveln, och mellan dem en lägenhet med fönster mot ena långsidan. Mot den andra långsidan finns trapphuset som är något förskjutet mot ena gaveln. − Planlösningen har en invändiga lägenhetsskiljande vägg längs huset, något förskjuten i sidled. Det finns en lägenhetsskiljande vägg tvärs huset, och en som inte ligger i linje, utan är förskjuten i två olika lägen. − Husen har många fönster, de största öppningarna finns på långsidorna. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan den längsgående invändiga väggen användas, och delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns tre längre invändiga väggar, samt ett antal kortare vid trapphuset, samt delar av ytterväggarna på var sida. . Inre Hamnen, Sundvall hus 4-5. 15.

(42) Bilaga 3:3. 3. Planlösning enligt förslag från Lindbäcks bygg − Husen har fyra våningar plus vindsvåning. Husens taklutning är ca 45 grader. − Husen har fyra lägenheter per plan, en mot vardera gaveln, och mellan dem två lägenheter med fönster mot ena långsidan. Mitt på den andra långsidan finns trapphus och uteplatser. − Planlösningen har två invändiga, parallella och delvis lägenhetsskiljande väggar längs huset. De lägenhetsskiljande väggarna tvärs huset ligger inte i linje, utan är förskjutna i tre olika lägen. − På gaveln finns stora öppningar mitt på väggen, och även på långsidorna finns de stora fönsterpartierna mitt på huset. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de längsgående invändiga väggarna användas, samt stora delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns invändiga väggar, samt ytterväggar 3,1 m och 1,8 m vid hörnen. . Förslag från Lindbäcks Bygg, Inre Hamnen Sundsvall. 16.

(43) Bilaga 3:4. 4. Planlösning enligt förslag från Peab − Husen har fem våningar plus vindsvåning. Husens taklutning är ca 43 grader. − Planlösningen är symmetrisk med fyra lägenheter, en i varje hörn. Trapphuset finns i husets mitt, 2,7x7,5 m inkl. rak trappa. − Mitt i huset finns två långa lägenhetsskiljande väggar i samma linje längs huset. − Vid gavlarna är planlösningarna ganska öppna, med mycket fönster vid ytterhörnen. Enligt fasadritningarna varierar fönstren på långsidorna i lägen, så att det kan vara svårt att få sammanhängande väggskivor från grunden och uppåt. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de längsgående invändiga väggarna användas, 9,5 +6,5 m. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns två invändiga väggar 4,5 m, samt ev. 3 m, samt ytterväggar 1,8 m på var sida. Förslag från PEAB, Inre Hamnen Sundsvall. 17.

(44) Bilaga 3:5. 5. Planlösning enligt förslag från Skanska − Husen har fem våningar. De här husen har platta tak, och därmed ingen vindsvåning med förrådsutrymmen, utan förråden finns inne i lägenheterna. − Planlösningen är symmetrisk med fyra lägenheter, en i varje hörn. Ett relativt litet trapphus finns i husets mitt, 2x5 m med u-trappa 2,2x2,2 m. − Mitt i huset finns två långa lägenhetsskiljande väggar i linje längs huset. − Ut mot gavlarna är planlösningarna rätt öppna, med mycket öppningar i gavelväggarna. Enligt fasadritningarna finns väggpartier med låga fönster på långsidorna, vilka eventuellt kan utnyttjas som väggskivor. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de längsgående invändiga väggarna användas, 9,5 +9 m. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns några invändiga väggar 3,6 m, samt ytterväggar 2,3 m. . 18.

(45) Bilaga 3:6. 6. Planlösning enligt Wälludden − Husen har fem våningar. Husens taklutning uppskattas till ca 20 grader. − Husen har inte rektangulär form, utan ena långsidan förskjuts i tre olika lägen. Mest fönster finns i hörn mot denna sida. − Husen har fyra lägenheter per plan, en mot vardera gaveln, och mellan dem två lägenheter med fönster mot ena långsidan. Mitt på den andra, hela långsidan finns trapphus. − Planlösningen har två invändiga, parallella och delvis lägenhetsskiljande väggar längs huset. Flera väggar tvärs huset ligger i linje. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de längsgående invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns invändiga väggar, samt delar av ytterväggar. . 19.

(46) Bilaga 3:7. 7. − − −. Planlösning enligt Orgelbänken Husen har avlång form, en tredjedel vinklad i förhållande till resten. Mest fönster finns i hörn med balkonge Husen har nio lägenheter per plan. Mitt på ena långsidan finns trapphus, och loftgångar därifrån. Planlösningen har en lång invändig, lägenhetsskiljande väggar längs huset vid var ände. Flera lägenhetsskilj väggar finns tvärs huset. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de längsgående invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna används invändiga väggar, samt delar av ytterväggar. . 20.

(47) Bilaga 3:8. 8. − − −. Planlösning enligt Solängsgläntan Husen har fem våningar. Husens taklutning uppskattas till ca 22 grader. Husen har formen av ett kors. Husen har fem lägenheter per plan, två åt ena riktningen och en ivardera av de andra tre riktningarna. Trapphuset finns mitt i huset. − Planlösningen har en del invändiga, och delvis lägenhetsskiljande väggar längs och tvärs huset. Stabilisering För att stabilisera för vind kan de invändiga lägenhetsskiljande väggarna användas, samt delar av ytterväggarna.. 21.

(48) Bilaga 3:9. 9. Planlösning enligt Torpa − Husen har fem våningar. Lutningen på husens pulpettak uppskattas till ca 12 grader. − Husen har rektangulär form, och två likadana huskroppar är förbundna med trapphus och loftgångar. Mest fönster finns på långsidorna. − Husen har två lägenheter per plan, en mot vardera gaveln. − Planlösningen har en invändig vägg, parallell längs huset. En lägenhetsskiljande vägg finns tvärs huset hela huset, samt några kortare väggar. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan den längsgående invändiga väggen användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna finns den lägenhetsskiljande väggen, samt stor del av ytterväggar.. 22.

(49) Bilaga 3:10. 10. Planlösning enligt Kikaren − Husen antas ha fem våningar. Husens taklutning antas till 38 grader. − Husen har rektangulär form, men på ena långsidan sticker trapphuset ut lite grann. Mest fönster finns i hörn mot denna sida. − Husen har två lägenheter per plan, en mot vardera gaveln, och mellan dem vid ena långsidan finns trapphus. − Planlösningen har en invändiga, lägenhetsskiljande vägg tvärs huset mot trapphuset. − Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna kan läggenhetsskiljande väggen, samt delar av ytterväggar användas.. 23.

(50) Bilaga 3:11. 11. Planlösning enligt Punkthus − Husen har fem våningar. Husens taklutning antas till ca 38 grader. − Husen har kvadratisk form, med samma totala yta som Sundsvalls-husen. Mest fönster finns i hörnen. − Husen har fyra lägenheter per plan, en mot varje hörn. Trapphuset finns i husets mitt. − Planlösningen har två invändiga, parallella och lägenhetsskiljande väggar i båda riktningarna. Stabilisering För att stabilisera för vind mot kortsidan kan de invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. För att stabilisera för vind mot långsidorna kan de invändiga väggarna användas, samt delar av ytterväggarna. . 24.

(51) SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut utvecklar och förmedlar teknik för näringslivets utveckling och konkurrenskraft och för säkerhet, resurshushållning och god miljö i samhället. Vi har Sveriges bredaste och mest kvalificerade resurser för teknisk utvärdering, mätteknik, forskning och utveckling. Vår forskning sker i nära samverkan med högskola, universitet och internationella kolleger. Vi är drygt 750 medarbetare som bygger våra tjänster på kompetens, effektivitet, opartiskhet och internationell acceptans.. SP Trätek SP RAPPORT 2005:38 ISBN 91-85303-69-0 ISSN 0284-5172. SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Box 857 501 15 BORÅS Telefon: 033-16 50 00, Telefax: 033-13 55 02 E-post: info@sp.se, Internet: www.sp.se.

(52)

No results found