Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet
Socialt arbete, C- uppsats 10 p Höstterminen 2007
Professionalitet i behandlingsarbete
– Behandlingspersonals berättande kring begreppen profession, professionell i
sitt behandlingsarbete.
Pia Ericson
Seminariedatum: 2008-01-14 Författare: Pia Ericson Handledare: Anna Henriksen
Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet
Socialt arbete, C- uppsats 10 p Höstterminen 2007
Professionalitet i behandlingsarbete
– Behandlingspersonals berättande kring begreppen profession, professionell i
sitt behandlingsarbete.
Pia Ericson
Sammanfattning
Flertalet diskussioner pågår kring professionalitet och behandling, där begreppen profession och professionell är svårbegripliga. Syftet med studien är att undersöka hur personalen på ett behandlingshem för barn och familjer berättar om sin professionalitet i sitt behandlings- arbete. Utifrån syftet ställdes frågeställningarna: Hur beskrivs begreppet profession av personalen? Hur beskriver personalen sig själv som professionell, samt Hur är
behandlingspersonalens kunskaper anpassade för klientens behov? För att få svar på studiens frågeställningar utgick författaren från tidigare forskning som rör vid begreppen profession, professionell och behandling. Studien utgick från en kvalitativ undersökning, som baserades på sex intervjuer, där samtliga arbetade på ett utrednings- och behandlingshem för barn och familjer. Resultatet visar att det fanns både skillnader och likheter i uppfattningar och beskrivningar kring profession och professionellt arbete. Skillnader fanns i vilken betydelse makt hade i det professionella arbetet och likheter fanns i innebörden och vikten av respekt och empati i behandlingsarbete. Slutsatsen blev att behandlarnas beskrivningar av begreppen skilde sig åt, då flertalet behandlare uppgav olika förklaringar.
Örebro University
Department of behavioural, social and legal sciences Education of social work
Social work 41-60 p, C- essay 10 p Automn term 2007
Professionality in treatment work
- Caregiving personnels view regarding the conception of profession
and professional in treatment work.
Pia Ericson
Summary
Several discussions are being held about professionality and treatment where the conception of profession and professional are difficult to understand. The aim of this study is to find out what the staff at a family care center for children and families tell about their professionality in their work. Questions related to this study that where asked where: How is the conception of profession explained by the staff? How does the staff see themselves as professionals and how well is the staffs knowledge adapted to the needs of the client?
To find the answers to these questions the author of the study looked into earlier works about the conception of profession, professional and treatment. The study also proceeded from a quality research based on six interviews with staff from a family care center. The result shows that there are both similarities and differencies in apprehension and description of profession and professional work. The difference was mainly in what importance power had in the professional work and the similarities was in the implication of respect and empathy in the treatment work. The conclusion was that the staffs descriptions differed since most of them explained the concepts in different ways.
Förord
Författaren vill rikta ett stort TACK till studiens handledare Anna Henriksen,
som genom sitt engagemang och sin konstruktiva kritik har fört mig framåt i
studiens process.
Behandlingspersonalen som ställt upp på intervjuerna ska också ha ett Tack,
samt min familj som har varit ett stort stöd under skrivandets gång!
Innehållsförteckning
Inledning
... 2
Syfte och frågeställningar
... 3
Kunskapsläge
... 4
Profession
... 4
Professionell ... 6
Behandlingspersonalens kunskap... 8
Empati- en viktig komponent av professionalitet
... 10
Metod
... 11
Metodval... 11
Litteraturanskaffning ... 11
Etikdiskussion... 12
Urval ... 12
Konstruktion av intervjuguide... 13
Intervjugenomförande/datainsamling... 13
Bearbetning av intervjuerna/intervjuanalys... 14
Validitet/ Reliabilitet/ Generaliserbarhet... 14
Metodkritik/diskussion ... 15
Resultatredovisning och Analys
... 16
Behandlare och Profession ... 16
Analys... 17
Professionalitet och dess innebör
d
... 19
Analys... 20
Behandlingspersonalens kunskap... 21
Analys... 22
Diskussion
... 23
Förslag till vidare forskning
... 24
Referenslista
... 25
Bilaga 1: Intervjuguide Bilaga 2: Bekräftelsebrev
Inledning
I Sverige och i övriga Europa pågår för tillfället debatter om det sociala arbetets kvalité och vilken kompetens personal bör ha för olika typer av socialt arbete, men särskilt vad gäller socialt arbete med utsatta barn (Socialstyrelsen, 2004, s. 3). Flera rapporter och studier har utförts inom området och frågor som berör kompetensbeskrivningar utifrån behandlare och bemötande av klienter har diskuterats. Det ges dock inga entydiga svar för vad som skall gälla vad avser kompetensen för olika yrkeskategorier inom det sociala arbetets praktik. Det är också svårt att veta mer precist vad som ligger tillgrund för en socialarbetares kompetens. Det är viktigt att debatten fortsätter och att forskningsinsatser ständigt pågår (Socialstyrelsen, s. 52-53, 96- 97).
Svenska akademiens ordlistas beskrivning på orden, profession och professionell är erkännande och, yrkesmässig (Svenska akademiens ordlista, 2000, s. 677). Ursprunget av begreppen, profession och professionell kommer från latinets ”professio”. Andra
beskrivningar av orden har dock under åren förklarats på olika sätt i olika länder, vilket har lett till att termernas egentliga betydelse saknat grund. Genom att ge begreppet en speciell innebörd och fokusera på de sociala förhållanden som skiljer professionell och amatör åt, ges begreppen en betydelse som är mer specifik (Selander, 1989, s. 12-13). Mellan 1930- 1970 talet var många forskare beslutna med att skilja de professionella från andra yrkesgrupper och ställde upp ett antal kriterier för innebörden av professionell. Från och med 1970 talet
ändrades den inställningen och professionernas ställning i samhället har varit i fokus, och skildrats utifrån köns- och klass skillnader (Selander, 1989, s. 14).
Begreppet profession kan definieras genom fem kriterier. Genom att alla yrken radas upp längst ett kontinuum, där vid den ena änden återfinns de väletablerade professionerna och i den andra änden finns de helt okvalificerade yrkena. Där emellan ligger alla övriga yrken i samhället. Ju fler kriterier en yrkesgrupp uppfyller, desto närmare befinner den sig
professionerna. Skillnaden mellan en profession och ett yrke är alltså kvantitativ, inte kvalitativ (Bernler m.fl., 1999, s. 15-16).
Innebörden av professionell bygger oftast på den yrkeskompetensen som besitts, vilken utgår från teoretiska studier och praktisk erfarenhet (Bernler, 1999, s. 19).
Begreppet och innebörden av professionell, innebär att de professionella genom utbildning tillägnat sig systematiserad kunskap som teori och praktik. Genom att tillämpa sina kunskaper i praktiken har så kallade professionella även tilldelats en förtrogenhetskunskap. Det senare är viktigt i det professionella arbetet, då det inte enbart innebär en yrkesutbildning utan också skapandet av en yrkesidentitet innefattande etiska regler vilka tillämpas i arbetet med
klienterna (Josefson, 1988, ref i Holm, 1995, s. 48). En annan beskrivning på professionalitet kan också vara om man utövar sitt arbete på ett bra sätt eller inte (Bernler m.fl, 1999, s. 18). I socialtjänstlagen ( 3 kap. 3§ SoL) anges en kompetensbeskrivning från socialstyrelsen hur kravet på god kvalitet inom det sociala arbetet bör vara samt vikten av en hög kompetens. Personalen bör ha lämplig utbildning och erfarenhet som är anpassat arbetsplatsen. Kvaliteten i verksamheten skall utvecklas fortlöpande och systematiskt (Nordström, Thunved, 2004, s 48, 56).
En akademisk utbildning är inte det enda som krävs för att arbetet som uträttas skall vara professionellt utfört. Andra viktiga delar är att den professionelle fungerar i samspel med andra människor, i synnerlighet med klienter. Att ansvara för sin egen utveckling och vara rak och tydlig är delar som är viktiga. Andra viktiga bitar, är att den professionelle kan se till helheter och ta ansvar för sin del i helheten samt att ett den egna integriteten erhålls (Söderlund, 2000, s. 95).
Att agera professionellt, innebär också att i yrket se utifrån klientens behov och perspektiv och inte sträva efter att egna behov och känslor styr. Det kan innefatta att som socialarbetare måste acceptera att relationen mellan klient och behandlare inte är ömsesidig eller likställd, det vill säga, att den professionella har inte samma rätt att ställa krav på klienten i den utsträckning som klienten har gentemot den professionelle (Holm, 1995, s. 54). Att upprätthålla en professionell hållning innebär inte enbart att vara snäll, eller att ha godtyckliga attityder eller beteenden. Det gäller att vara medveten om hur man fungerar och kunna resonera kring det (Holm, 1995, s. 72-73).
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen på ett behandlingshem för barn och familjer berättar om sin professionalitet i sitt behandlingsarbete. Syftet fördjupas av följande frågeställningar:
- Hur beskrivs begreppet profession av personalen? - Hur beskriver personalen sig själv som professionell?
Kunskapsläge
Profession
Tomas Brante (1989) hävdar att den teoretiska kunskapen spelar en avgörande roll i att högindustrialiserande länder utvecklas och där följden blir allt fler professioner i olika arbetsgrupper. Det innebär att vissa personer anvisas makt, och styrning. Samhället befinner sig i den postindustriella tiden där politiker blir allt mer professionaliserade, vilket har betydelse för samhällets utveckling i stort (Brante i Selander, 1989, s. 37).
En annan synvinkel tas upp, där samhället går emot att de som är underställda politikerna besitter professionen och blir redskap för dessa i beslutsfattande (Ravetz, 1971, ref i Selander, 1989, s. 37-38). Perspektivet hänvisar till att vetenskaplig- och teknologisk kunskap blir ett maktredskap i professionsutvecklingen (Brante i Selander, 1989, s. 37- 38).
Profession bör inte endast beskrivas i en enighet som beskrivs ovan, utan det bör belysas att det finns flera olika typer av profession (Selander, 1989, s. 38).
Det kan göras skillnad på specialister i praktisk kunskap (exempelvis tekniker, läkare), som utvecklar mål, och de verkligt intellektuella (exempelvis tjänstemän), som utför målen. Den specialist som går utanför sitt eget kompetensområde och sätter sin verksamhet i ett större sammanhang och kritiskt värderar sina mål, utvecklas då intellektuellt och är mest intressant till rekrytering. Även utbildningen och kompetensen ger makt och inflytande. Det är båda verksamma i ett samhälle som formar professioner (Selander, 1989, s. 38).
Dock bör det uppmärksammas att eftersträvan av kontroll över ett kunskapsområde inte alltid är godartat. Genom att skaffa sig monopol på yrket ger denna makt inom professionen. Detta är något som ger upphov till delade känslor bland professionsforskarna och lekmännen, då avsikterna i det dagliga arbetet kan bli otydliga (Fargion, 2006, s. 256).
Att uppdatera sina kunskaper i sin profession tillhör en viktig del i det professionella arbetet som utförs. Både på individuell nivå, som innebär förbättring av skicklighet och kompetens, och förmågan att anpassa sig till omgivningen, samt på den professionella nivån, som innebär ett erkännande av spridning av framgångsrika metoder och godkännande av att legitimera professionens status bland allmänheten (Smith, m.fl, 2006, s. 466, 477).
Profession är en beskrivning av ett yrkes status och prestige, antingen vid tillämpning av kriterier för att klassificera yrken i förhållande till varandra eller den process som yrket genomgått då det höjt sin status (Johansson, 2001, s. 18).
Individerna inom en viss profession arbetar i olika sammanhang och är underställda olika materiella villkor. Det kan vara skillnad på att jobba på en privat verksamhet och en statlig, vad det gäller exempelvis inkomst, prestige, trygghet samt politisk uppfattning och världsbild. Teoretiskt sätt kan detta betyda att den privatiserade läkaren och den privatiserade advokaten har mer gemensamt än den privatiserade läkaren och läkaren på ett statligt sjukhus.
- De situationerna som omger de privatiserade arbetare, uppvisar stora likheter, men man bör inte enbart utgå från det professionella yrke man har, utan komplettera med en teori om professionstyper. Detta innebär att professioner beskrivs och analyseras med utgångspunkt av deras objektiva faktiska villkor. Det är inte yrket som fokuseras, utan villkoren för verksamheten man är aktiv i (Brante i Selander, 1989, s. 42).
Brante tar upp fem professionstyper:
- ”Fria” professioner, de har sitt fokus mot marknaden i allmänhet, detta kan exempelvis vara hantverkare, småföretagare
- Akademiska professioner, dessa riktar sig mot det vetenskapliga samhället och inåt mot ”sig själva”, exempelvis lektorer, professorer
- Kapitalets professioner, är inriktade mot att öka företagets profil, genom ex nyskapande, exempelvis tekniker, ingenjörer och advokater
- Statens professioner, som i förstahand service organ till stat och kommun, det vill säga, socionomer, lärare, läkare. Dessa har i huvudsak fördelande och
sammanhållande uppgifter, och är underställda det som uttrycks i socialtjänstlagen. - Politiska professioner, alltså. regeringen, topparna inom riksdagspartierna, och inom
stats- och kommunförvaltningen. Här finns människor som oftast har flera
utbildningar och kunskaper som oftast går utöver partigränserna samt att de har en trygghet i sin tjänst som ex särskilda pensionsförmåner (Brante i Selander, 1989, s. 42).
Inga Helleberg talar om att professioner utmärks av kunskapen man besitter inom ett visst område, och att det inom varje profession erhålls olika yrkes roller, som vardera är tillämpade olika professionskunskaper (Hellberg, 1978, s. 29).
I yrkesutbildningen tilldelas inte endast teoretisk kunskap, utan vi skapar oss även en
yrkesidentitet och etiska regler som tar form för vårt handlande. I arbeten där det förekommer exempelvis stress, press, och där arbetssituationerna kräver svåra val i handling, blir
yrkesidentiteten ett starkt inre stöd. Den hjälper professionella att bestå i situationer där amatörer ger upp. Yrkesidentiteten den professionelle förhåller sig till ger en vägledning i vilka förpliktelser och etiska regler som gäller (Holm, 1995, s. 48-49).
Genom att definiera begreppet profession och räkna upp ett antal egenskaper som är kännetecknande för professioner kan fem olika kriterier användas: systematisk teori, professionell auktoritet, samhällets sanktion, etiska regler och egen kultur.
Det professionella arbetet karakteriseras av att det kräver en lång utbildning som ger
specialiserad kunskap och har ett vetenskapligt synsätt som skiljer sig från amatörerna. Detta ger en auktoritet som grupper utifrån professionen inte kan ifrågasätta. Samhället delger även de professionella med exempelvis legitimationssystem, vilket innebär ett uteslutande för andra grupper att utöva samma aktiviteter. Innebörden av professionellt arbete skapar en egen kultur inom professionen som består utav vissa normer, värderingar och symboler. Förhållandet gentemot klienterna och kollegorna styrs även av etiska regler som professionen skapat (Johnsson & Lindgren i Bernler m.fl, 1999, s. 15).
Diskussioner pågår ständigt kring det sociala arbetets profession i dess behandlingsarbete. Debatters fokus hamnar lätt på behandlarens kunskapsvidd av metoder och om klienternas svagheter, än kring styrkorna som klienterna besitter. En professionells uppdrag i
behandlingsarbetet är att bli expert på individen och dess sociala förändringar. En del forskare anser dock att det sociala arbetet som profession har tappat sin fokus på syftet som
behandlingen bör utföras. Vikt bör läggas på att behandlingen i arbetet får vara högt värderat och accepterat som en profession (Haynes, 1998, s. 2).
Professionell
För att upprätthålla professionell status bör man urskilja på ett antal kriterier. De professionella bör tillfredställa sina klienters behov och få sin kunskap uppfattad som värdefull och användbar bland dessa också genom att upprätthålla gränserna mellan andra professionsgrupper, behålls den professionella statusen. För att kunskapen ska bli etablerad inom högre undervisningsväsenden krävs ett aktivt samarbete med politiska intressegrupper och myndigheter, även kunskapsskapandet är viktigt för att professionen ska kunna möta och tillfredställa, som den uttalar sig att göra. Genom att tillexempel skapa sig etiska regler, som riktlinjer, minskar kontrollen från klienternas och myndigheternas sida och den professionella ställningen består (Hellberg, 1978, s. 46-48).
Genom att lägga fokus och krav på behandlarens yrkeskunnande, skapar det struktur och stärker den systematiska kunskapsuppbyggnaden inom det sociala arbetet. Ett gott bemötande och yrkeskunnande från de professionella är viktigt, då klienterna de möter, oftast kommer från utsatta positioner och kanske inte har möjlighet till hjälp från annat håll, samt att ha en empatisk förmåga, då behovet av förståelse kan vara stort (Socialstyrelsen, 2004, s. 37). Att arbeta professionellt i behandlingsarbete innebär också att relationen med klienten blir jordnära och har sitt fokus på individen. Genom att möta klienten på ett sätt som känns bekvämt för denne och använda sig av ett språk som är begripligt för klienten, utvecklas en god kommunikation och leder till att behandlaren utvecklas i sin profession och kan få större förståelse för klientens välmående (Boer, Coady, 2007, s. 28).
De teoretiska studierna och de praktiska erfarenheterna som besitts sammanfattas som en allmän yrkeskompetens som innehåller flera delar, exempelvis, teoretisk kunskap, erfarenhet, en klar roll i förhållande till klient, empatisk förmåga, mognad, yrkesstolthet, etik.
Professionaliseringsprocessen för en individ består av en längre tids införlivande av
kunskaper och färdigheter med den man är, samt att denne uppnår så kallade positioner. Vid uppnående av dessa positioner, anses och upplevs en individ som professionell (Johnsson & Lindgren i Bernler, m.fl, 1999, s. 18).
Den professionelle besitter värderingar som grundar sig på etiska regler, som reglerar förhållandet till människor som denne möter i sitt dagliga arbete. Genom att ha kunskap som innebär att kunna reflektera över yrket som i sin tur leder till lösningar av olika situationer bidrar till möjligheten att agera självständigt och ha en handlingsberedskap. Den tydliga yrkesidentiteten innebär att uppfattningar om yrkets möjligheter och begränsningar är klara för den professionelle. Detta är en styrka som leder till gott självförtroende i yrkesutövandet. Yrkets arbetsmoment kan genomföras på automatik och rutin efter långvarig träning och den
Den professionelle Integrerande värderingar Tydlig yrkesidentitet Automatik- funktion Samverkan i samhället Generell och specifik Kompetens Reflekterande yrkesutövning
professionelle blir väldigt kunnig om de specifika metoder som används. Genom samverkan och interaktion med omvärlden utförs yrket på ett likvärdigt sätt
Att agera professionellt kan tänkas svårt utifrån dessa positioner, speciellt direkt efter avslutade akademiska studier. Kunskapen som ska införskaffas och yrkets komplexitet påverkar tiden det tar att uppnå professionalitet (Johnsson & Lindgren i Bernler, mfl, 1999, s. 19-20).
Genom att uppnå professionalitet status, kan innebörden bli professionellt monopol på yrket. Det kan dock leda till svårigheter för andra grupper att bli bekräftade i sin profession.
Malcolm Payne (1996) anser att det finns flera delar som bör belysas när begreppet profession och professionell, och dess innebörd utreds:
1) Hellre ett betalt jobb än inte: En del människor anser att betydelsen av professionell innebär ett betalande arbete, inte som en obetald amatör som t.ex. professionella
fotbollspelare. Socialt arbete är ett betalande yrke, men det finns människor i det sociala arbetet som jobbar med volontär arbete. Det kan då diskuteras i om dessa är mindre professionella i det sociala arbetet än de som får betalt är.
2) Innebörden av ett erkännande jobb: Ibland kan begreppet profession användas, för att på ett artigt sätt fråga någon vad de arbetar med. Exempelvis kan poliser och lärare klaga över det sociala arbetet som måste göras som en del av deras arbete.
Samtidigt som dessa inte ser det sociala arbetet som en del av deras yrke, så är tanken inte främmande för dem att arbeta med de sociala delarna som arbetet innebär när andra
prioriterande uppgifter är avklarade.
3) Att någon har lyckats i en speciell uppgift: Uttrycket att någon gjorde ett väldigt
professionellt arbete, eller att ”hon är riktigt proffsig”, är utrycks som används i det dagliga arbetet.
4) Beskrivning av en speciell kategori av sysselsättning: Det talas om medicinska och lagliga professioner. Dock rörmokare och murare beskrivs inte som professionella, utan möjligtvis som skickliga hantverkare (Payne, 1996, s. 140).
Resultat inom professionsforskning visar att individer inom en viss profession bildar en naturlig enhet på grund av att de har ett flertal bestående gemensamma nämnare. Detta innebär att dessa har i stort sätt samma utbildning och arbetar i samma verksamhet genom att t.ex. behandla människor med psykiska problem. De är ofta medlemmar i ett gemensamt förbund, vilket innebär att lojalitet, kolliagialitet och gemensamma intressen delas. Detta är en viktig parameter för att förklara professionellas ideologi och politiska beteende (Brante i Selander, 1989, s. 41).
Att vara professionell är oftast något eftertraktat inom de flesta yrken, i form av exempelvis forskning, utformandet av etikregler och krav på legitimation. Dock bör medvetenheten om att all eftersträvan till profession inte är positiv, upplysas. Profession kan innebära en strävan att etablera kunskapsmonopol och där av skaffa sig makt. Genom att stänga ut grupper som inte ingår i professionen och skaffa sig övertag över klienten, har grundtanken om klientens bästa förändrats och risken för maktmissbruk är stort (Berglind, 1995, s. 149).
Malcolm Payne (2002) tar också upp risker med att sträva efter profession. Kontroll över kunskap kan leda till utgörande av medel för förtryck. Kunskapen och professionen kan styrka dominansen som utbildade personer har över klienter (Payne, 2002, s. 58).
Som professionella bör vi vara medvetna om att relationen till klienten inte är ömsesidig och jämlik och bör acceptera villkoren som det innebär. Den professionelle bör låta klientens behov ha företräde och ska få utrymme för sina problem och kan inte kräva samma sak
tillbaka. Det är orealistiskt att kräva respekt och tacksamhet från sina klienter (Holm, 1995, s. 54-55).
Behandlingspersonalens kunskap
Relevant grundutbildning är viktigt hos den professionelle som arbetar i det sociala arbetet och huvudsakligen med barn och ungdomar. Den professionelle får ofta handskas med komplicerade problematik. För att kunna göra en god bedömning och avvägning krävs både teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter hos den professionelle (Socialstyrelsen, 2004, s. 35).
Att agera professionellt i sitt yrkesutövande innebär att arbetet styrs av patientens/klientens legitima behov, dvs det som gagnar klienten på både kort och lång sikt. Det innebär att de egna behoven, känslorna och impulserna inte bör styra vårt arbete. Den professionelle hjälparen i det sociala arbetet, befinner sig i en situation där denne mestadels försöker sätta egna behov efter klientens. Klienten har rätt att få ta del av den professionelles kunskaper och erfarenheter, för att på så vis känna sig trygg och hjälpt (Holm, 1987 ref i Holm, 1995, s. 51). Den professionelle bör vara medveten om sitt vetenskapliga förhållningssätt, så det inte yttrar sig på ett kyligt observerande och nedvärderande sätt. Risken finns att den professionelle distanserar sig från sin klient, och förlorar möjligheten till att hjälpa andra människor. Då har den professionella ställningen förlorat sin verkliga funktion (Berglind, 1995, s. 149).
Att bli behandlad med respekt är också en rättighet som bör tillämpas alla klienter. Genom att visa respekt för sin klient, förmedlar du att denne har ett värde som människa. Respekten påverkar även självbilden. Med en självbild som är i balans så är vi inte upptagna av vår egen osäkerhet, utan kan ha ett bra samarbete med andra människor, men om självbilden krymper finns en tendens att vi känner oss små och inkompetenta. När någon söker hjälp hos en professionell, befinner sig denne i en beroendeställning gentemot hjälparen, som sitter inne med kunskapen och kompetensen. Denna beroendeställning gör att hjälparens respekt och bemötande blir extra viktig. Den professionella bör ha insikt i att det är klientens behov som är prioritet. Klienten ska ha rätt att uttrycka sig och få utrymme för sina problem, och som hjälpare är det orealistiskt att kräva respekt tillbaka från klienten (Holm, 1995, s. 54).
Berglind beskriver också svårigheten av att veta vad som är till det bästa för klienten, eller om klientens egen medvetenhet av sitt bästa. Genom att beskriva en process i det professionella handlandet, - Behandlingsmål- behandlarens avsikter- handling (åtgärder)- resultat-
konsekvenser, kan det vara ett verktyg i arbetet och med klienterna (Berglind, 1995, s. 150). Holm talar även om vikten av att patientens legitima behov bör sättas i fokus i det sociala arbetet.
Ofta funderar också professionella över vad deras egna rättigheter bör vara, för att försöka få svar på vad patientens behov är. Det flesta anser att rättigheterna innebär att hjälparen får använda sina yrkeskunskaper. Det innebär inte att denne bara besitter kunskap, erfarenhet och klokhet, utan också använder dessa egenskaper för att hjälpa andra (Holm, 1995, s. 52). Lennart G Svensson talar om vikten av klientens efterfråga på professionell kunskap. En klient ska inte behöva bekymra sig över vilka teorier behandlaren använder sig av, utan ska kunna lita på att denne kan sina färdigheter för att kunna behandla. Klienten ser resultat genom behandlarens förmåga att behandla, inte genom vilka teorier behandlingen grundas på (Svensson i Selander, 1989, s. 194).
Socialstyrelsen presenterar en rapport, om utsatta barn i det sociala arbetet. Där ger barn beskrivningar av hur en socialarbetare bör vara. Den professionelle som i detta fall är socialarbetaren, bör vara lätt att nå, vara en god lyssnare, ge rätt information och stå för sitt ord. Ärlighet och kunna hålla något hemligt i förtroende, är viktigt för barnet, samt att denne går att lita på (Socialstyrelsen, 2004, s. 35).
Genom ett förnuftigt arbetssätt, leder det till ett mer engagemang i processen att hjälpa klienten i sitt förändringsarbete, vilket i sin tur främjar den egna professionella utvecklingen. Att lära och ta del av andra professionellas erfarenheter och metoder, bidrar till god
utveckling av den egna professionen (Mooradian, 2006, s. 26).
Den professionelles handlingar ger resultat där konsekvenserna kan innebära inte enbart en stor förändring hos klienten, men också hos anhöriga och inte minst hos behandlaren själv (Berglind, 1995, s. 150).
Genom brist på empati och att hjälparen använder sig av otydliga strategier i sitt arbete med klienterna, kan innebära bristande professionell hållning. En attityd där klienten inte finns i fokus och där de egna behoven kommer först, är typiska beskrivningar på saknad
professionell hållning. Dessa kan dock vara godtyckliga i sina attityder och beteenden för övrigt (Holm, 1995, s. 73).
Som behandlare måste vi också vara medvetna om våra egna behov och känslor. Endast när den medvetenheten förekommer kan vi kontrollera känslorna så att de inte tar överhand i kontakten med klienten. Ilska är ett exempel på en känsla som kan vara svår att hantera, och om den inte kontrolleras på rätt sätt, agerar vi inte längre professionellt (Holm, 1995, s. 55). Genom att utföra ett professionellt arbete får behandlaren egna behov tillfredställda. Dessa brukar oftast gå hand i hand med klientens, vilket innebär gott. Dock finns det behov som professionella hjälpare bör vara uppmärksamma och medvetna över, så att inte klientens integritet och trygghet hamnar i farozonen (Holm, 1995, s. 57-58).
Kontrollbehovet, vilket kan leda till maktbegär hos den professionelle.
Behovet av att vara duktig är ett annat behov som bör uppmärksammas. Kravet att klienten exempelvis ska sluta missbruka och ta hand om sina barn kan bli ett krav från den
professionelles sida. Då för att själv få visa sig duktig och kompetent. Besvikelse på klienter som inte uppnår våra förväntningar leder till avvisning och tappat intresse för klienten. Behovet att bli sedd kan innebära att den professionelle tillfredställer sina egna behov, med bekostnad på klienten. Det kan innebära avslöjning av egna problem inför klienten som egentligen ska ha rätt till hela utrymmet under behandling.
Behovet att vara omtyckt och vara till lags kan i många fall gagna klienten. Ibland kan detta gå överstyr och den professionelle utelämnar information eller undviker vissa svar av klienten, som antas vara stötande. Detta kan leda till felaktiga bedömningar, som kan undvikas genom att den professionelle är rak och ärlig.
Sadistiska impulser, är något som inte tillhör vanligheterna i arbetet med klienter, dock förekommer det. Det kan innebära att på samma gång som den professionelle hjälper en klient, gör denne klienten medvetet illa. Sadism innehåller en önskan att psykiskt eller fysiskt skada någon. Kan man hantera sina sadistiska impulser, så finns ingen medveten tanke av att vilja göra illa klienten (Holm, 1995, s. 57-64).
Kvaliteten i det sociala arbetet är en av det mest viktiga delarna och avgöranden i klienternas utveckling. Kvaliteten kan innefatta respekt, tillförlitlighet, värme, förståelse, för att bara nämna några. Det kan innebära en utmaning för de professionella behandlarna att arbeta med speciellt barn, som utvecklat stora problem. Många behandlare anser att deras kompetens inte
är tillräcklig för att kunna utveckla goda relationer med familjerna de arbetar med. Det tillhör inte heller ovanligheterna att det brister i behandlingen, där relationen mellan klient och professionell inte fungerar bra. Det bör läggas vikt vid att bygga upp en bra relation med klienten, då det är större sannolikhet att klienten samarbetar i behandlingsarbetet (De Boer, Coady, 2006, s. 32-33).
Där klienten och behandlaren har byggt upp en god relation är chansen stor att klientens attityd och uppfattning om barns välfärd förändras och leder till god behandling (De Boer, Coady, 2006, s. 39).
Empati- en viktig komponent av professionalitet
Holm ger en beskrivning av begreppet:
Empati betyder att fånga upp och förstå en annan människas känslor och att vägledas av den förståelsen i kontakten med andra. Det är alltså en fråga om både en inre process av att nå förståelse och ett sätt att kommunicera denna förståelse, inte bara i ord utan i alla de handlingar som riktas mot den andra (Holm, 1995, s. 77).
För att uppnå goda behandlingsresultat är empatiförmågan en viktig del i det professionella arbetet (Berglind, 1995, s. 73).
Empati förväxlas lätt med identifikation, då dess egentliga förklaring är, empatisk förmåga. Empati är till skillnad från sympati ett neutralt begrepp, som handlar om att tycka om, utan att förstå (Holm 1995, s. 78).
Den empatiska processen består av flera komponenter: • Egen erfarenhet
• Andras erfarenhet • Varselbildning • Egna känslor
Holm talar om en teoretisk modell som beskriver och förklarar den empatiska processen. Att genom exempelvis andning, och imitation av den andres kroppsspråk, signalerar vi ett budskap till klienten. Detta följs av att den professionelle har en förmåga att fånga upp klientens känslor. För att kunna använda sig av denna typ av mekanismer, krävs
affekttolerans, vilket innebär förmågan att hantera känslor som väkt inom den egna personen, utan att få ångest och förmåga att tränga bort dem. En viktig del är att den professionelle bör beröras känslomässigt för att få en förståelse av en annan människas känslor, samt få en känslomässig respons, som sker inom denne. Genom att kunna förmedla sin förståelse till klienten med hjälp av olika strategier skapar detta en god empatisk förmåga. Brist på
erfarenhet eller kunskap om regler för hur uttryck för känslor förmedlas kan visa på brist i den empatiska förmågan. Motivationen att visa empati hos den professionelle är också en viktig del i den empatiska förmågan, som delvis styra av attityder och beteenden som lärts in under sin utbildning (Holm, 2001, s. 12-13).
Vid möte med andra människor (klienter) bildar vi oss en hypotes om hur den andre mår genom att vi lyssnar på våra egna känslor. Därefter testar vi hypotesen mot vad vi vet om situationen och klienten. Detta är något som sker mestadels automatiskt och inte speciellt medvetet. Empati är en blandning av känslomässiga och intellektuella komponenter. Båda dessa faktorer måste existera för att slutprodukten ska bli empati.
Ibland finns känslan hos de professionella att något inte ”känns rätt” hos en klient. Vid somliga tillfällen har endast en intellektuell bedömning gjorts av en klients känslotillstånd och då krävs en närmare granskning som möjligtvis ger en klarare bild av hur klienten verkligen mår (Holm, 1995, s. 80-81). Empati behöver inte heller kännetecknas vid att en situation uppfattas på samma sätt av klienten som hos behandlaren. Empatin grundar sig i behandlarens förståelse av hur klienten uppfattar situationen (Berglind, 1995, s. 69).
Metod
Metodval
Metod är ett redskap som bidrar till att uppnå mål som innebär att lösa problem eller komma fram till ny kunskap ( Holme & Solvang, 1997, s. 13).
En kvalitativ studie kan genom insamlad information ge en djupare förståelse av det som är studiens syfte. Den kan beskriva helheten av ett sammanhang. Metoden visar totalsituationen, vilket kan vara en styrka (Holme & Solvang, 1997, s. 14, 79). Denna helhetsbild ger en djupare förståelse av ett socialt fenomen. Den belyser den sociala upplevelsens process och hur den är formad (Silverman, 2005, s.5-6). Det ger forskaren en möjlighet att studera inifrån och på så skaffa sig en fullständig uppfattning (Holme & Solvang, 1997, s. 92).
Valet av metod bör utgå ifrån studiens syfte. Det är viktigt att veta vilka metoder och tillvägagångssätt som bör ingå i studien och om dessa är relevanta för det som är avsett att studeras. Kvalitativa studier ger möjlighet till ändringar genom den flexibilitet som metoden ger. Detta är nödvändigt för att genomförandet i studien ska kunna vara öppen för ny kunskap och förståelse för frågeställningarna, under processens gång (Holme & Solvang, 1997, s. 80). I denna studie används kvalitativ metod i form av intervjuer för att få svar utifrån de ställda frågeställningarna. Avsikten är att få en djupare förståelse i behandlarnas egna uppfattningar utifrån frågeställningarna.
Litteraturanskaffning
Litteraturinsamlingen genomfördes vid Örebro universitets bibliotek, samt från lärare på institutionen för beteende- och rättsvetenskap. En del av litteraturen lånades av
Södersjukhusets bibliotek. Referenslistor från olika artiklar och uppsatser har bidragit till att finna relevant litteratur för studien.
Den litteratur som har legat till grund för studien har bestått av tryckta källor samt av
elektroniska källor. De sökmotorer som användes för användning av de elektroniska källorna var: socialstyrelsen, google, artikeldatabasen Elin@örebro på universitetsbiblioteket, samt databaserna social services abstracts, sociological abstracts, social sciences citation index och artikelsök.
Vid behandlandet av de elektroniska källorna var sökorden: Profession, professional work,
threatment, social work, samt compassion, knowledge, professionell, profession, behandling behandlingshem och profession. Sökorden har prövats i olika kombinationer och
formuleringar för att få fram relevant forskningslitteratur utifrån studiens syfte och frågeställningar.
Enligt Holme och Solvang är det viktigt att använda sig av många källor och skaffa sig mycket information för att få en så komplett bild av situationen som möjligt (Holme och Solvang, 1997, s. 134). Författaren har valt att använda både svensk och internationell litteratur för att få flera forskares åsikter om det som avser studiens syfte.
Källans ursprung är också en viktig del att ta i beaktning. Enligt Holme och Solvang
rekommenderas en studie att använda primärkällor framför sekundärkällor. Detta för att det inte ska skapa problem för författaren att hänvisa till tillförlitlig källa. En sekundär källa kan brista i trovärdighet (Holme & Solvang, 1997, s. 136). I denna studie har författaren i
huvudsak använt sig av primärkällor för att studiens teoretiska del ska vara så tillförlitlig som möjligt. Dock har ett par sekundärkällor används, då författaren har ansett att informationen har varit relevant för studien och där primärkällorna inte har kunnat införskaffas.
Etikdiskussion
Det finns fyra grundläggande individskyddskrav som forskaren bör ta hänsyn till i sitt forskningsarbete. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Informationskravet innehåller krav på forskarens skyldighet att informera
respondenterna om villkoren som gäller för deras deltagande (Forskningsetiskaprinciper. s. 7) Informerat samtycke innebär att de personer som bli intervjuade får information om studiens generella syfte. Det innebär också att respondenterna deltar frivilligt och har rätt att dra sig ur när som helst. Detta för att det inte ska bli fråga om tvång eller obefogat inflytande ( Kvale, 1997, s.107).
I denna studie blev behandlarna tilldelade ett brev innan intervjuerna ägde rum, där en beskrivning av studiens syfte gavs och att deltagandet var frivilligt. Informationen framgick även att samt information om att behandlarnas identitet kommer skyddas. Innan varje intervju fick även varje behandlare informationen muntligt.
Marlow anser att hänsyn bör tas till respondenterna, och deras anonymitet. Respondenterna bör få vara medvetna om att deras anonymitet respekteras samt att uppgifter som behandlas raderas efter studiens avslutande. Det är viktigt att respondenterna känner sig lugna och inte utsätts för stress under tiden intervjun pågår (Marlow, 2001, s. 188).
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter som går att identifiera individer som deltar i studien bör lagras, antecknas och avrapporteras på ett sätt som utomstående inte praktiskt får tillgång till (Forskningsetiska principer, s. 12). I denna studie har författaren lagrat uppgifter där endast författaren har tillgång till dokumenten.
Urval
Genom att göra ett urval för sin studie får författaren fram information på ett snabbt och enkelt sätt, vilket underlättade arbetet i denna studie (Halvorsen, 1992, s. 96).
Strategiskt urval är till fördel då urvalet är litet, även om intresset för kvalitén i resultatet är till vikt (Halvorsen, 1992, s.102). I denna studie har ett strategiskt urval gjorts då syftet är att ta reda på behandlarnas egna uppfattningar.
Intervjuerna valdes att genomföras med behandlingschefen i den verksamheten varifrån författaren fått sitt uppdrag att skriva. Under studiens gång kontaktades behandlingsansvarig, som valde ut sex stycken behandlare. Urvalet var begränsat till sex stycken då tid och storlek på studie var begränsad. Urvalet skedde genom en fördelning på ålder, samt att utbildningar skulle variera och inte endast bestå utav endast en yrkeskategori. Tillgängligheten av
personalen under de två dagar som intervjuerna skulle ske, hade också en viss inverkan. Det kan finnas negativa delar med att behandlingsansvarig gjort det mesta av urvalet själv, då viljan att välja ut de behandlarna som anses kan ge bäst resultat kan finnas. Dagarna då intervjuerna skulle ske, bestämdes av författaren vilket kan vara till fördel.
Holme och Solvang tar upp problemet vid att fel personer i urvalet deltar. Detta kan leda till att studien i helhet blir oanvändbar (Holme & Solvang, 1997, s. 101). I denna studie var författaren därför noga med att ålder, utbildningar skilde sig åt för behandlarna som deltog i intervjun. Eftersom studien är avsedd att ta reda på behandlingspersonals uppfattning, och det viktiga var inte att de utgjorde något representativt urval, kan studien fokusera på
uppfattningar och åsikter från behandlarna.
Konstruktion av intervjuguide
Inför utarbetning av frågorna studerades relevant litteratur och forskning inom områden profession, professionell, samt behandling. Studiens syfte och frågeställningar ligger sedan till grund för intervjumallen (Bilaga 1). Intervjuguiden delades in i tre delar utifrån de tre
frågeställningar: Hur beskrivs begreppet profession av personalen? Hur beskriver personalen sig själv som professionell? Hur är behandlingspersonalens kunskaper anpassade för klientens behov? Frågorna utgick sedan i varje del från kunskapsläget, där syftet ligger till grund.
Det är viktigt att den som intervjuar är inläst på ämnesområdet som frågorna är baserade på samt, att denne har ett syfte som är tydligt utformat (Trost, 2005,s. 50).
För att undersöka om intervjuguiden var tydlig använde sig författaren av en pilotintervju. Efter intervjun kunde författaren få respons på hur frågorna uppfattades och om eventuella ändringar borde ske. Pilotintervjuer är till nytta för den som intervjuar då det skapar insikt i hur respondenten uppfattar frågorna ( Kvale, 1997, s.155).
Författaren valde att delvis använda ostrukturerade frågor vilket innebär att intervjun inte styrs av strukturerade frågor då syftet var att skapa en öppenhet i intervjun (Trost, 2005, s. 20).
Intervjugenomförande/datainsamling
Författaren valde att göra enskilda intervjuer, då tanken var att få fram behandlarnas egna åsikter, attityder och berättelser. Det är viktigt att se till vilken grupptyp som är avsedd att intervjuas då olika människor är vana vid olika typer av samtal ( Kvale, 1997, s. 97). Alla behandlarna fick samma frågor. Författaren fick dock omformulera sig vid enstaka tillfällen då behandlarna inte förstått frågan.
Intervjuerna tog ca 45 min per behandlare. Intervjuerna pågick på behandlarnas arbetsplats i ett av samtalsrummen. Holme och Solvang beskriver vikten av miljön där intervjuerna utspelas. Detta har stor inverkan på klimatet som uppstår under intervjun( Holme & Solvang, 1997,s. 107). Författaren till denna studie valde att utföra intervjuerna vid arbetsplatsen av
framförallt praktiska skäl då behandlarna under intervjuerna var i tjänst. Det var också en fördel att befinna sig i en miljö där behandlarna kände sig vana att samtala.
Vid intervjutillfället användes en diktafon som spelade in alla samtal. Enligt Holme och Solvang är det viktigt att ha med en inspelare vid intervjuer (Holme & Solvang, 1997, s. 107). Det finns stora fördelar med att spela in intervjuerna då författaren kan otaliga gånger lyssna på ordval och skriva ned ordagrant vad som sägs samt koncentrera sig på den som talar. (Trost, 2005, s 53). Detta låg också till grund för författaren i denna studie. Författaren ville lägga fokus på att lyssna på behandlarna för att dessa skulle känna sig lugna och mer öppna för att svara på frågorna. En inspelad intervju ansågs även underlätt arbetet efteråt.
Bearbetning av intervjuerna/intervjuanalys
Författaren har valt att utifrån studiens tre frågeställningar presentera resultaten som därefter analyserats. Genom att koppla ihop tolkningar från resultatet och tidigare forskning, blir det också möjligt att förmedla övergående kunskap i studien (Halvorsen, 1992, s. 132).
Forskaren bör kritiskt värdera den insamlade informationen under analysbearbetningen (Halvorsen, 1992, s. 133). I denna studie har därför informationen från enkäterna bearbetats noggrant för att kunna behandlas i resultat och analys.
Filerna från diktafonen kopierades till en fil på dator. Författaren transkriberade sedan materialet ordagrant för att kunna få rättvis information och kunskapsbild av behandlarnas uppfattningar. Författaren har lyssnat på intervjuerna och samtidigt skrivit ned dem i datorn. Därefter har talspråk eliminerats och texten har omformulerats för att undvika ett
osammanhängande språk. Det är viktigt att språket som korrigeras, formuleras på ett sätt som motsvarar det ursprungliga talet (Kvale,1997,s. 153).
Att transkribera ordagrant kan vara till fördel då detaljerad bevarad material inte utesluter information eller åsikter som kan vara av vikt för studien (Marlow, 2001, s. 202). Alla svar som inte var kopplade till syfte och frågeställningar togs bort.
Materialet avkodades i samband med transkriberingen. Därefter har alla ljudfiler från datorn tagits bort. Även rensning av ljudfilerna från diktafonen.
Avkodningen är viktigt för att enskilda människor inte ska kunnas identifieras
(Forskningsrådet, 1999, s. 12). För att få alla de olika svaren på frågorna sammanställda, skrevs resultaten ner under respektive fråga. Detta underlättade för författaren att se de olika svaren och därefter kunna tolka de enskilda och gemensamma resultaten.
Validitet/ Reliabilitet/ Generaliserbarhet
Validitet är ett annat ord för sanning (Marlow, 2001, s. 185). Systematiska eller slumpmässiga fel vid utveckling av frågeställningen eller vid insamlingen av information ligger till grund för hur validiteten skall tolkas. Genom att kontinuerligt kritiskt granska och vara noggrann vid bearbetning av materialet kan vi nå en tillfredställande grad av validitet. Validiteten är beroende av vad som studeras och om detta är utklarat i frågeställningen (Holme & Solvang, 1997, s. 163).
I denna studie gör författaren ständigt kopplingar mellan kunskapsläge, syfte och
frågeställningar. Vid genomläsning och inskaffning av litteratur och kunskapsläge samt vid utformningen av syfte, frågeställningar och intervjuguide var författaren noggrann med att
materialet var grundat på riktighet. Genom att vara kritisk, samt att syftet uppfylls kan validiteten anses som hög i denna studie.
Reliabilitet mäter garantier för hur pålitlig den insamlade data är. En hög reliabilitet är nödvändigt för att data skall kunna pröva en hypotes, samt att dessa måste vara relevanta för syftet (Halvorsen, 1992, s. 42).
I denna studie har mestadels primärkällor använts, vilket ökar studiens reliabilitet. Det är att föredra den källa som har störst närhet till den situation som beskrivs då det påverkar trovärdigheten (Holme & Solvang, 1997, s. 136).
Författaren har utfört en Pilotstudie, för att se att utformningen och tillvägagångssättet i intervjuerna är så beprövade som möjligt.
Att generalisera innebär att se och uttala sig om ett samband i en population. Genom att göra stickprov i studier, kan forskare finna speciella mönster och samband (Holme & Solvang, 1997, s. 261). Innebörden av att generalisera kan ge en större känsla av trygghet i urvalet som gjorts, samt att slutsatsen vidgas (Silverman, 2005, s. 126). Genom att studera och försöka fastställa det typiska är ett mål för generaliseringen (Kvale, 1997, s. 212). Utifrån dessa olika resonemang kan data som redovisas i denna studie vara generaliserbart, då det finns en möjlighet att behandlarnas olika uppfattningar kan vara liknande hos resten av arbetsgruppen och vid andra behandlingshem.
Metodkritik/diskussion
Forskningsprocessen påverkas av forskarens fördomar samt hur informationen som redovisas tolkas (Holme & Solvang, 1997, s. 290). För att undvika feltolkningar har författaren noggrant studerat tidigare forskning och litteratur. Författaren har lagt ansträngningar på att lägga sina egna fördomar åt sidan, så att det skall minimera risken att påverka resultatet.
I denna studie har forskning och tolkningsram placerats under samma kapitel då författaren ansåg att dessa begrepp går i varandra och ville därmed skapa struktur för redovisningen av de teoretiska utgångspunkterna.
Resultatet påverkas även av hur kommunikationen är skapad mellan forskare och respondent (Holme & Solvang, 1997, s.95, 76, 290).
Beroende på vilken roll de två aktörerna, forskare och respondenter har, påverkas studien och dess resultat. Genom att vara medveten om att intervjun kan komma att påverkas beroende på hur rollerna är formade, kan denna effekt hävas (Holme & Solvang, 1997, s. 106). Författaren till denna studie har en personlig relation till de flesta av behandlarna som har intervjuats. Detta kan vara till en nackdel då det kan skapa förväntningar från både författaren och
behandlarna. Förväntningar kan innebära att författaren skapar sig en bild av hur behandlarna förväntas besvara frågorna, vilket också kan leda till fördomar. Behandlarna i sin tur kanske ogärna vill göra författaren besviken, och svaren blir ett uttryck för vad de tror att denne vill höra (Holme & Solvang, 1997, s. 106). Det positiva med att författaren har en relation till behandlarna kan vara att behandlarna känner sig lugna och trygga i intervjusituationen, då de är medvetna om vem de framför sina åsikter till.
Vissa delar i en intervju kan för både författaren och respondenterna vara känsliga att tala om. Detta kan ha en påverkan på hur mycket någon av dessa vågar tala om den specifika delen
(Holme & Solvang, 1997, s. 106). Författaren till denna studie kan ha gått miste om information, om frågorna varit för känsliga för behandlarna att svara på.
Resultatredovisning och Analys
Följande avsnitt redovisar materialet som insamlats från intervjuerna. Sex stycken respondenter har deltagit i intervjuerna. Resultatet redovisas utifrån studiens syfte och frågeställningar. Beteckning för samtliga kommer att vara behandlare. Varje frågeställning kommer att avslutas med en analys. I analysen bearbetas resultaten utifrån kunskapsläget.
Behandlare och Profession
Alla behandlare har olika utbildningar, utom två som båda är socionomer. Alla utbildningar inriktar sig på arbete med människor. Utbildningarnas längd varierar från två och ett halvt år till upp till ca åtta år.
Samtliga har valt att utbilda sig för de har ett intresse för att arbeta med människor. För en del av behandlarna var intresset för att arbeta med barn med fokus på utsatta barn stort. Tidigare arbetserfarenheter har förekommit hos samtliga behandlare. En fåtal av dessa har tidigare arbetat inom behandling.
Det fanns ett stort behov att gå vidare göra någonting annat än vad de för tillfället arbetade med, vilket också var en anledning till att alla sökte sig till verksamheten.
Behandlarna har arbetat på behandlingshemmet mellan ett och tjugotre år. Medellängden för att ha arbetat i verksamheten är åtta år. De flesta har arbetat åtta år eller mindre, ett par stycken har arbetat över åtta år i verksamheten.
Samtliga behandlare har vidareutbildat sig i sitt yrke. De flesta har en familjeterapeutisk utbildning. Hälften av behandlarna uppger att de även har vidareutbildat sig i systemteori. Genom vidareutbildningarna har olika slags förändringar skett i deras profession. En behandlare uppger att förändringarna har sket både i praktiken och i teorin exempelvis i samtal. Förändringar har endast inte skett på arbetsplatsen, utan förändringar har skett hos dem själva, dock inte praktiskt, säger en då familjeterapin inte kommer till så stor användning på arbetsplatsen då det mestadels arbetas med ensamma föräldrar. En annan berättar om liknande förändringar, där förändringar inte har skett på arbetsplatsen, men dock i utveckling hos denne själv. I och med förändringarna anser behandlarna att de kan utföra sitt arbete på ett bättre sätt och blir mer medveten och mer professionell.
När svaret på frågan om vad profession innebär för behandlarna, svarade två stycken att det är ett yrke. Andra svar var att man kan hantera sitt arbete på ett bra sätt, samt att man kan
använda sina kunskaper på ett seriöst sätt. Genom att vara personlig i kontakten med klienten, och använder sina kunskaper i relationen samt att man använder sig själv som ett verktyg, var en förklaring, samt att man är engagerad på ett ödmjukt och respektfullt sätt.
När det gällde att göra en beskrivning av vem som är professionell och vad som gör en människa till det, svarade hälften att det är kunskapen man besitter som gör en professionell, varav en stor del av dessa ansåg att det då bör vara viktigt att tillämpa kunskaperna på ett bra sätt. En annan behandlare ansåg att alla är professionella, bara man har ett intresse för sig
själv och andra människor. Att inte vara privat och hålla sig inom ramen för det som förväntas av en från ledningen var en syn på vad som gör en till professionell.
Det som formar en profession ansåg ett fåtal av behandlarna att det är en blandning av
utbildning och erfarenheter. Där de pointerade att enbart kunskapen inte formar en profession, utan erfarenheterna och tidigare bakgrund är viktiga delar. En behandlare anser att
handledningen formar professionen. Andra anser att det som formar en profession är när man vet vad man ska göra.
Frågan om vilken betydelse profession och status har idag, svarade samtliga behandlare att det är av stor betydelse. Två av behandlarna beskrev vikten av att inneha professionell status, då det gör att man känner sig säkrare på det man gör. Sen beror det på hur man använder sig av sin professionalitet. En av behandlarna gav beskrivningen:
”Man blir tydligare och säkrare, vilket leder till trygghet och en känsla över att göra ett värdefullt arbete”
Vad det innebär att en arbetsplats arbetar professionellt beskrivs av alla behandlarna på olika sätt. En anser att klimatet blir bättre samt att förståelsen för medarbetare och klienter blir större. En annan beskrev det genom att förstå vad man gör och hur man förhåller sig till situationer. Struktur och diskussioner om vägen till målet var ett annat svar. En behandlare talade om att man följer de etiska reglerna som professionen innebär. De flesta anser att deras arbetsplats är professionellt utformad. Ett par av dessa anser att det finns brister men
möjlighet till att utveckla. Det tycktes också att förhållandet till barnen och barnperspektivet var väldigt professionellt utformat. Att ledningen är tydlig och ger ramar för vad som
förväntas av behandlarna, uppfattas som professionellt. En av behandlarna sa att arbetsplatsen bestod av många olika kompetenser och utbildningar, vilket bidrar till att arbetsplatsen är professionellt utformad. Vad det innebär för deras arbetsplats ansågs vara att det ser bra ut utåt, och till dom som söker hjälpen. Detta skapar trygghet hos medarbetare och tre stycken ansåg att det var till vikt i att arbetet tillsammans ska fungera.
Samtliga behandlare anser använda sig av etiska regler i sitt arbete. Två av behandlarna tyckte att respekt tillämpas i arbetet. Andra nämnde tystnadsplikten som en del av den etiska synen. En försöker tänka sig in i personens upplevelse och aldrig döma någon. En annan behandlare beskrev vikten av att se till varje familj och hur en utredning kan påverka dem:
”När vi fått in förståndshandikappade föräldrar, kan jag tänka att detta är inte etiskt riktigt att utreda dom. Jag försöker att ha med mig etiska regler varje gång jag går in i en ny familj.”
Att arbetets fokus bör ligga på klienten, är viktigt för samtliga. Ett fåtal behandlare lägger vikten på att fokus bör vara på barnen i arbetet. Att samarbetet är viktigt och att man är överens med klienten är för flertalet en stor del av det som fokus bör ligga på. En tycker att genom att ringa in problemet och ställa sig frågan hur man tar itu med det samt om det är möjligt, är en stor del.
Analys
De flesta av behandlarna anser att den som är professionell är den som besitter kunskapen och tillämpar den på ett bra sätt. Har behandlarna den kunskapen, kan behandlingsarbetet
utföras på ett bra sätt, och då kan det bli som Ravetz beskriver, att de som är underställda politikerna besitter professionen och bli redskap i beslutsfattanden komma att vara till nytta för högre uppsatta instanser och politiker, i deras beslutsfattande (Brante i Selander, 1989, s. 37-38).
Samtliga respondenter har vidareutbildat sig i sitt yrke. Alla behandlarna uppger att det har inneburit förändring i deras profession. Smith beskriver vikten av att uppdatera sina
kunskaper, då det professionella arbetet ska kunna utföras. Förändringar, som förbättring av skicklighet och kompetens ger ett godkännande av den professionella statusen bland
allmänheten (Smith, m.fl, 2006, s. 466, 477). En av behandlarna uppger att förändringar har skett i både teori och praktik i exempelvis samtal. Det kan innebära att insikten om att
behandlingspersonalen använder sig av professionella metoder kommer ut bland allmänheten genom samtal med klienterna och socialsekreterare.
Ett par behandlare talar om förändringar i utveckling som skett hos behandlarna själva. Det hävdar också Smith, att förändringar på individuell nivå också är en viktig del i det
professionella arbetet (Smith, m.fl, 2006, s. 466, 477).
Alvin Gouldner anser att det är utbildningen och kompetensen som ger makt och inflytande vilket formar en profession (Selander, 1989, s. 39). En del av behandlarna anser däremot att det är en blandning av utbildning och erfarenheter som formar professionen. Ingen av behandlarna uppgav att makt formar en profession. Alla ansåg sig däremot finna flera negativa delar med makt. Alvin uppger dock inte att det är endast makt och inflytande som formar en profession, utan beskriver att det är två delar som ligger till grund i utformning av professioner. Det kan tänkas att behandlarna utgår ifrån sina egna professioner, och vad som har format dem eller att innebörden av makt tolkas på olika sätt av behandlarna och Gouldner. Johansson presenterar profession som en beskrivning av ett yrkes status och prestige eller den process det genomgått (Johansson, 2001, s. 18). För två stycken behandlare innebär
profession är ett yrke. Övriga behandlare beskrev begreppet i former hur man utför sin profession. Detta kan innebära att begreppet kan vara svårdefinierat, och att sistnämnda behandlare syftar på det som låg begreppet närmast, alltså hur professionen utförs.
Johnsson och Lindgren anser att det professionella arbetet karakteriseras av att det kräver en lång utbildning (Johnsson och Lindgren i Bernler m.fl, 1999, s. 15). Behandlarnas
utbildningslängd som sträcker sig mellan två och ett halvt år och upp till ca 8 år, anses i så fall skilja sig åt i hur väl professionellt arbetet är utfört. Johnsson och Lindgren tillägger däremot också att utbildningen ska ge specialiserad kunskap och ha ett synsätt som skiljer sig från amatörer. Då utbildningarna som behandlarna genomfört har en inriktning på det sociala arbetet och då samtliga behandlare har valt att vidareutbilda sig, kan detta visa på att ett professionellt arbete utförs och utvecklas till att bli mer professionellt.
Ett arbete som är professionellt utformat skapar sig normer och värderingar, samt etiska regler inom professionen (Johnsson & Lindgren i Bernler m.fl, 1999, s. 15). Behandlarna anser sig använda flera olika värderingar och etiska regler. Haynes hävdar också att en
professionells uppdrag i behandlingsarbetet är att bli expert på individen (Haynes, 1998, s. 2). Flera av behandlarna tycker sig lägga sin fokus på familjerna och individerna. Ju större vikt som läggs vid klienterna desto mer kunskap kring individen skapar behandlaren. Vilket kan tyda på att flertalet behandlare kanske utför ett professionellt arbete.
Professionalitet och dess innebörd
Behandlarnas uppfattning av att vara professionell, gav flera olika resultat. En beskrivning var att genom att använda sina kunskaper på ett rätt sätt så man utför det jobb man ska göra. En annan behandlare tyckte att genom att vara personlig till en viss gräns, samt använda sig av sina kunskaper, så är man professionell. Ett annat svar var, genom att vara medveten om sina brister, utökas kunskapen och utbildningen som är en förutsättning för att vara professionell. En behandlare lade vikten vid hur mycket erfarenhet behandlaren innehar. Desto mer
erfarenhet någon har, desto mer professionell blir denne.
Genom diskussioner med medarbetarna så utvecklas professionen, ansåg flertalet av behandlarna. Dessa ansåg att även utbildning var ett sätt att utvecklas i sin profession. Behandlarna tyckte sig också få mycket med sig från det privata livet. En av dessa förklarar att genom andra kontakter på fritiden, uppstår idéer som är användbara i arbetet.
Hälften av behandlarna ansåg att det finns en positiv anledning till att alla på arbetsplatsen har olika utbildningar, vilket innebär att man kompletterar varandra i arbetet. Alla olika bitar behövs, för det formar i sin tur arbetet som utförs.
Samtliga behandlare ansåg att de på något sätt finns möjlighet till att utöva sin profession på arbetsplatsen. De flesta tyckte sig kunna använda sina kunskaper bra. Andra kan se att det finns begränsningar i hur mycket av deras kunskap som är till användning. Hur det ser ut i huset och om det är många familjer kan påverka stort. Även tiden är en begränsning som påverkar. En behandlare ansåg sig ha kunskaper som inte användes till hundra procent. Alla behandlarna känner att den kunskapen som dom besitter är värdefull genom att de får använda den och koppla ihop den med erfarenheter. Av sex behandlare var det en som tyckte sig känna att förhållningssättet mot klienten som denne hade var värdefullt.
Fyra av behandlarna anser att det är viktigt att bli bekräftad som professionell i sitt yrke. En annan säger att behovet av bekräftelse som just professionell inte är avgörande, dock bekräftelse i allmänhet är viktigt. En beskrivning hos en behandlare var att när någon ger denne bekräftelse försöker hon/han hitta fel hos sig själv.
”Jag inbillar mig att jag känner när jag är bra, men jag känner alltid att jag kan göra mer.” Bekräftelse är viktigt att få i sin profession för att kunna veta att arbetet utförs korrekt kan behandlarna tycka. De flesta anser att de får det stödet, då främst av arbetskamrater. En behandlare ansåg sig få tillbaka mycket av klienterna, som får en att känna att ett bra jobb är utfört. Handledning ger ett också visst stöd hos fåtalet.
Flera av behandlarna tycker att det finns vissa negativa delar med att inneha professionell status. Förväntningar på behandlaren, från både ledning och klienter var en del.
Missuppfattning av sin arbetsuppgift, var en annans behandlares åsikt, eller om ribban var för högt satt eller att ansvaret blir för tungt kunde också innebära negativa konsekvenser.
Två behandlare ansåg att innehavande av professionell status var positivt och viktigt.
På frågan om vad makt innebär för behandlarna, svarade ett par att det endast fanns negativa delar med makt. En anledning var att makt lätt kopplas ihop med förtryck. De resterande fyra anser att det finns både positiva och negativa delar med makt, bland annat kan makt innebär att kunna påverka. En gjorde följande beskrivning:
”Ser man utifrån klientens perspektiv så kan ju makten som vi har vara jätte otäckt, men
utifrån det arbetet vi måste göra så är det oerhört viktigt att kunna gå in och ex omhänderta.”
En behandlare beskriver att en nackdel kan vara att klienten tror att behandlarna sitter med mer makt än vad de egentligen har, vilket leder till att föräldrarna gör saker som de inte egentligen vill. Att man kan ta beslut på ett respektfullt sätt, var en annan beskrivning.
Analys
Hälften av behandlarna anser att användande och utökande av kunskap är beskrivningen av att vara professionell. Boer och Coady har istället uttryckt sig om att lägga fokus på individen och relationen till denne (Boer & Coady). Socialstyrelsen beskriver också vikten av att
bemötandet är viktigt från de professionella. Socialtjänsten lägger också som behandlarna vikt på att yrkeskunnandet är viktigt i det professionella arbetet.
Det är inte enbart de teoretiska kunskaperna som anses som viktiga i processen att bli
professionell. En av behandlarna ansåg att mängden erfarenhet styr hur professionell man är. Johnsson och Lindgren ser till vikten i både den teoretiska kunskapen och de praktiska erfarenheterna och sammanfattar det till delar som flertalet behandlarna anser sig inneha. Alla behandlare tycker sig känna att kunskapen som de besitter är värdefull, vilket kan grunda sig i gott självförtroende. Alla behandlarna anser också att de kan använda sina kunskaper, med viss begränsning enligt två stycken, vilket enligt Johnsson och Lindgren betyder att behandlarna troligtvis är medvetna om yrkets möjligheter och begränsningar. En annan del som Johnsson och Lindgren redogör för är automatik funktion (Johnsson & Lindgren i Bernler,m.fl, 1999, s 19-20). Där beskrivs inte tydligt vad långvarig träning innebär, vilket kan vara svårt att applicera teoretiskt på behandlarna. Alla behandlare har olika lång erfarenhet och träning, vilket kan innebära att storleken i kunskapen om vilka metoder som används kan variera. Även det privata livet påverkar deras sätt att utvecklas i sin profession. Det kan samman kopplas med det som Johnsson och Lindgren beskriver som den sista delen i processen att bli professionell. Där läggs vikten av samverkan med omvärlden för att utföra arbetet på ett likvärdigt sätt (Johnsson & Lindgren i Bernler,m.fl, 1999, s 19-20). Det förutsätter förstås att behandlarna inte beter sig väldigt olika privat och på arbetsplatsen. Behandlarna som ansåg att det fanns negativa delar med att inneha professionell status, fokuserade på bitar som innebär negativa följder för behandlarna själva. Berglind har däremot fokuserat på de följder som innebär negativt för klienten, som att behandlaren skaffar sig makt över klienten, så att denne drabbas negativt. Även Payne talar om riskerna som finns för just klienten, när personer missbrukar sin profession som kan leda till förtryck (Payne, 2002, s 58). Berglind tar inte upp några positiva delar med att skaffa sig makt, vilket fyra av
behandlarna ansåg sig se både positivt och negativt. Detta kan innebära att behandlarna ser att makt kan användas på olika sätt, och att det kan vara en viktig del i arbetet och inte enbart användas i negativt syfte.
Behandlingspersonalens kunskap
Beskrivningarna var olika, när behandlarna skulle berätta om vad de ansåg var viktigt i att utföra ett bra behandlingsarbete, utöver de teoretiska kunskaperna. Ett par ansåg att samtal var en viktig del, både med arbetsgruppen och med ledningen. Kunna förhålla sig till människor och ha en empatisk förmåga var viktigt hos en annan behandlare samt att alla är olika i arbetsgruppen. Två stycken ansåg att erfarenheterna som besitts är av vikt i
behandlingsarbetet.
När det gäller bemötande av klienter och vad som är viktigt, är bemötandet med respekt en viktig del för de flesta. En behandlares beskrivning:
”Att kunna ta emot och förstå med personen som kommer hit, så att jag inte kränker denne, utan försöka visa att jag kan vara till stöd och hjälp för den personen.”
En annan behandlare tyckte vikten bör ligga på att behandlaren vågar vara sig själv samt lyssna in. Begreppet respekt beskrevs av hälften av behandlarna att man lyssnar. En ansåg att respekt är att förstå att alla inte kan vara som jag. Att respektera andras känslor och val i livet, beskrevs av en annan samt att ha rätt att koma till tals.
Det yttrar sig i arbetet med klienterna på så vis att behandlarna lyssnar till klientens åsikter och anpassar sig efter deras känslor och tankar till viss del. En behandlare säger att som behandlare försöker möta klienten där denne befinner sig, exempelvis språkligt. Att som behandlare bör du kunna vara både tung och lättsam.
Fyra av behandlarna anser att stöd är något som klienten söker hos dom som behandlare. Andra delar som nämns är: ärlighet, trygghet, empati, kärlek, vänlighet, samt praktisk hjälp. Andra saker som en behandlare säger, är viktigt för klienten är att bli sedda och bekräftade. En behandlare talar om vikten av att en relation har skapats mellan behandlaren och klienten, vilket skapar trygghet. Lättiljängligheten för klienterna anses också som viktigt.
Alla behandlarna anser att deras kompetens är tilläcklig för att tillfredställa klientens behov och ge en god behandling. De flesta anser att den kan förbättras med t.ex. hjälp från övriga arbetsgruppen, behandlingsansvarig, kurser eller annan utbildning samt genom egen terapi. En behandlare beskriver att kompetensen är både tillräcklig och inte.
”Dom klienter som är här har oerhört mycket behov. Och ska jag direkt tillfredställa alla behov är svårt. Men grundläggande så anser jag att jag har den kompetensen.”
En annan beskriver att bristen i kompetensen kan ligga i att klienterna har behov som går utanför ramarna av vad deras utbildning har gett dem. Det är inte heller rätt mot klienten som söker hjälp.
Behov hos behandlarna som professionella kan vara en chans att få prata av sig,
utvecklingsbehov, behovet att vara omtyckt. Två av behandlare beskriver att det är viktigt med en trygg arbetsgrupp och tydlig ledning. Bekräftelse och regelbunden handledning är också viktiga delar för en del.
Fyra av behandlarna anser att de får dessa behov tillfredställda i behandlingsarbetet. Två av dessa uppger att det är av kollegier, tillviss del handledningen som ger dem behoven
