Malmö högskola
Lärarutbildningen
Examensarbete
15 högskolepoängLodrät sits, balans och koordination
Correct position, balance and coordination
Kajsa Andersson
Lärarexamen 90 poäng Vårterminen 2008
Examinator: Keijo Eriksson Handledare: Susanna Hedenborg
1
Sammanfattning
Mitt arbete har handlat om hur eleverna i kursen Ridning ska kunna utveckla sin ridning mer effektivt. En jämförelse har gjorts mellan de elever som genomförde kursen Ridning
föregående läsår och de elever som genomfört den detta läsår. Platsen för denna undersökning har varit Önnestadsgymnasiet som också är min arbetsplats. Fokus har legat på tre olika delar hos ryttaren, sits, balans och koordination. De nya övningar som har använts i
undersökningen, har jag konstruerat utifrån framför allt intervjuer och artiklar. Jag har också velat att eleverna ska vara delaktiga så de har fått utvärdera övningarna och även utvärdera sin ridutveckling efter att alla övningar har genomförts. Resultaten som jag fått fram visar att eleverna i undersökningsgruppen har haft en bättre ridutveckling jämfört med den grupp som genomförde ridkursen med de gamla övningarna föregående år. Jag har också undersökt hur ökad bålstyrka förhåller sig till utveckling av ridförmåga. Mina resultat tyder dock på att endast en kraftig ökad bålstyrka ger bättre ridförmåga. Eleverna själva har i sin egen värdering visat att de tycker de har utvecklat sin ridning, samt att de i sina reflektioner av ridövningarna varit mycket positiva.
Nyckelord:
2
Innehåll
1 Inledning och bakgrund……….………3
1.1 Syfte och avgränsningar………..……..3
1.2 Bakgrund………...4
1.3 Frågeställningar……….4
1.3.1 Dressyrens historia - ryttarens sits……….………….……4
2 Teori……….5 3 Metod………...7 3.1 Ridövningar………...8 4 Resultat……….12 4.1 Elevers ridutveckling………...12 4.2 Reflektioner om ridövningarna ………..……...………16 4.3 Utvärdering………...…………..20 5 Resultatdiskussion……….…….. 21
6 Sammanfattning och avslutning……….………23
7. Efterord………...…….23
Referenser……….24 Bilagor
1 Ryttarens sits, hästens gångarter och hästens arbetsform 2 Ridövningar
3 Reflektionsblad av ridövningarna
4 Detaljerad data om elevernas ridutveckling 5 Detaljerad data om elevernas utvärdering
3
1.
Inledning och bakgrund
Jag arbetar som hästlärare på Önnestadsgymnasiet. Jag och mina kollegor upplever att många av eleverna på ridkurserna saknar en god grundsits och balans. Detta medför att eleverna har svårt att utvecklas i den takt vi skulle önska och det blir även svårt att nå kursplanernas mål, framförallt för VG och MVG. För att rätt kunna inverka på sin häst måste ryttaren sitta på ett sätt som lämpar sig för det arbete han eller hon och hästen ska utföra. Det finns tre olika typer av sitsar: tvåpunktssits som används vid ridning i terräng, trepunktssits sits som används vid hoppning och lodrät sits som används vid dressyr. Genom dessa olika sitsar kan ryttaren anpassa sig till hästens rörelser, så att den inte störs, samtidigt som ryttaren kan ge riktiga hjälper1. Här kommer jag att inrikta mig på den lodräta sitsen.
Det här examensarbetet har koppling till kursen Ridning. Det finns flera kursmål för denna kurs, men det som jag har haft fokus på för denna text är målet att: Eleven skall kunna rida
skolad häst med ändamålsenlig sits och hjälpgivning och med egen balans och följsamhet.
En del av svårigheten att lära ut en korrekt sits ligger i vissa elevers bristande fysiska status och förmåga. Ridning handlar, förutom om fysisk förmåga, mycket om känsla, och därför är det svårt att fullt ut förklara hur ryttaren ska gå tillväga. För att bli en god ryttare krävs, förutom viss talang, mycket träning och tålamod.
1.1 Syfte och avgränsningar
Syftet med detta examensarbete är att hitta beskriva och utvärdera nya övningar som kan hjälpa elever att utvecklas mer än de gjort hittills på kursen Ridning. Det är övningar utförda av elever på kursen i Önnestadsgymnasiet höstterminen 2007 och början på vårterminen 2008 som ska undersökas. Jag har valt att göra denna undersökning på Önnestadsgymnasiet för att jag jobbar där. Övningarna som jag hittar och använder mig av i denna undersökning ska kunna vara giltiga även på andra ställen där man har ridlektioner t.ex. andra gymnasium, ridskolor. För att eleverna ska vara beredda att förändra sin sits måste de själva uppleva att de övningar som används påverkar deras sits. Därför vill jag även undersöka elevernas attityd till sitsövningar. Slutligen vill jag hitta övningar med god kvalité som jag sedan kan använda mig av i min undervisning.
4
1.2 Frågeställningar
Min undersökning koncentrerar sig på följande frågor:
1. Ger de nya ridövningarna jag infört och delvis utvecklat en bättre utveckling av elevernas sits, balans och koordination än de övningar som använts tidigare i kursen Ridning?
2. Hur förhåller sig ökad bålstyrka till utveckling av ridförmåga?
3. Hur upplever eleverna undervisningen med nya övningar och ett nytt metodiskt upplägg (med bl.a. reflektion)?
1.3 Bakgrund
Det har skrivits och det skrivs en mängd artiklar och böcker om ridning. Jag har valt att, utifrån egen erfarenhet och några av källorna, göra en kortare beskrivning av varför man rider dressyr och varför man använder sig av den lodräta sitsen som grundsits.2
1.3.1 Dressyrens historia - ryttarens sits
För att förstå dressyrsportens framväxt måste man gå långt tillbaka i historien, då samspel mellan häst och ryttare kunde vara direkt livsavgörande.
Den egentliga bakgrunden till att rida dressyr är militär. Genom årtusenden har hästen varit människans
transportmedel, inte minst under krig. Det första dokument man har, där det skrivits ned hur man bäst dresseraren häst som ska användas i krigsföring, går så långt tillbaka som till ca 400fKr, då greken
Xenofhon skrev en ridlära "Peri hippikes" – 3 ”Om hästar och ridning": Denna utgör fortfarande grunden till mycket av den kunskap vi har idag om hur man utbildar hästar. Boken är en handledning som gäller den för krigsbruk avsedda hästen, och beskriver de krav på högt utbildade hästar som ställdes redan då. Även om behoven i strid är utgångspunkten för dressyren beskriver Xenophon ridningen som en konst med ett egenvärde. Han betonar
betydelsen av att hästen visar upp sig av egen fri vilja. Det hästen utför under tvång kan aldrig bli vackert. Nej, hästen ska på ett givet tecken av egen fri vilja visa upp alla sina vackraste
2 För att läsaren ska få en större förståelse av ryttarens sits, hästens gångarter och hästens arbetsform har jag beskrivit detta grundläggande i bilaga 1.
5 och glansfullaste rörelser4.
Ett viktigt krav var att hästen skulle vara lätt att styra. Hästen skulle vara absolut lydig, dvs den skulle när som helst och i vilken situation som helst röra sig dit ryttaren ville och på det sätt ryttaren önskade. Den skulle lita på sin ryttare, ha förtroende för honom och acceptera honom som sin överman och ledare, för att den skulle övervinna sin egen rädsla och medfödda flyktinstinkt. 5
Denna gamla ridlära stämmer väl överens med dagens dressyrridning. Vi rider dressyr för att vi vill att hästen ska lyda våra hjälper och därmed bli bekvämare att rida. Tävlar man i dressyrridning är bl.a. ett av dressyrreglementets bedömningsunderlag att ”Hästen ska se ut som om den av sig själv utför allt vad ryttaren begär av den”. Det ställer självklart krav på samspelet mellan ryttare och häst precis som det gjorde för länge sedan när man använde hästen i strid.
2 Teori
Många pedagoger har betonat vikten av att inte bara hjärnan utan även kroppens rörelser är inblandad för att en effektiv inlärning ska äga rum (se Lär med hela kroppen, Carina Hannaford). Med tanke på detta är förmodligen praktisk ridundervisning generellt sett en ovanligt effektiv form av inlärning, men trots detta har vi hittills inte nått de resultat med eleverna som vi önskat. Därför vill jag hitta nya övningar som får eleverna att utvecklas bättre.
Den pedagogiska utgångspunkt som används på vår skola och som jag ska använda mig av för att utvärdera och utveckla övningar beskrivs i boken Pedagogik för ridlärare-
Strömsholmsmetoden av Mari Zetterqvist Blokhuis. Boken behandlar pedagogikens
grundprinciper och är en sammanfattning av de pedagogiska metoder som
Strömsholmslärarna6 använder sig av dagligen. Här behandlas ryttaren, hästens och
4 (http://hem.fyristorg.com/ridkonst/sidor/allm_info/akademisk_ridkonst.htm 5 Bo Tibblin, Ridlära s. 25
6
ridlärarens olika roller och specifika egenskaper. Man får i boken handfasta råd och exempel på bland annat undervisningsmetoder, verksamhetsplanering och hur man bäst bemöter barn eller vuxna elever till häst. Boken beskriver i kapitlet Undervisningsmetoder 7 hur det förr mest var intressant vad som skulle läras ut till ryttarna och att ridläraren hade goda kunskaper om det han eller hon skulle lära ut. Numera talar man även om hur ridläraren ska lära ut olika saker. De vanligaste metoder som boken tar upp är, antingen visa – instruera - öva eller visa - pröva - instruera – öva. Den sist nämnda där ryttaren får prova innan ridläraren instruerar en övning passar bäst till dem som kommit längre i sin utbildning. Ryttaren tvingas att själv att tänka ut hur hon eller han ska göra, så den ställer lite högre krav. Viktigt är att ridläraren ger eleven feedback under ridlektionen och att man i slutet utvärderar lektionen tillsammans. Det står i samma kapitel om Andra undervisningsmetoder. Här nämner man att det är bra för elevens inlärning att själv vara aktiv. En metod som visat sig vara mycket effektiv är att ryttaren själv får skriva ner hur de uppfattade ridlektionen t.ex. i dagboksform. På detta sätt tvingas eleverna att själva fundera kring sin egen inlärning och analysera sin egen insats. För att genom föra denna undersökning har jag studerat två olika grupper. Jag har valt att använda samma pedagogik med bägge grupperna så att det inte blir för många nya moment som ska utvärderas. En viktig del i undervisningen har varit att eleverna efter det att de genomfört en övning har fyllt i ett reflektionsblad (se bilaga 3). Fördelen för mig som ridlärare har varit att jag får reda på hur ryttarna har uppfattat övningen därigenom har det teoretiska och det paktiska momentet vävts samman.
Många inom hästvärlden har påtalat att en stark bålmuskulatur är viktig för ryttaren. Aktuell på senare tid är Ulf Johansson8, känd ryttare och tränare som har skrivit en bok i ämnet9 Han
skriver i boken om hur viktigt det är för en bra ryttare att vara vältränad och ha god kondition. Boken ger också ett antal exempel på bra övningar ryttare kan träna på vid sidan av ridningen
7 Marie Zetterquist Blokhuis, Pedagogik för ridlärare- Strömsholmsmetoden s. 71-78
8 Ulf Johansson är auktoriserad A-tränare i fälttävlan och har mångårig erfarenhet av kurs och
träningsverksamhet. Ulf har under flera år tillhört landslaget i fälttävlan och har bl. a ridit VM, vunnit SM och NM. Ulf har även flera placeringar i internationell fälttävlan.
7
för att bli en bättre ryttare. Om bålstyrka skriver han t.ex. att träningen av de muskler som tar hand om överföringen mellan ben, armar och ryggrad, det vill säga de som stabiliserar bålen, är viktig för att kroppen ska fungera optimalt10 Jag har bl.a. utifrån denna bok tillsammans med en idrottslärare på Önnestadsgrymnasiet tagit fram lämpliga övningar som eleverna får arbeta med under sina idrottslektioner. Det har också varit möjligt för eleverna att träna självständigt med dessa övningar på fritiden. Detta har vi gjort för att eleverna ska bli starkare i sin bålmuskulatur och förhoppningsvis därmed bli bättre som ryttare.
3 Metod
Som redan påpekats ovan är en viktig del av metoden att eleverna och jag ska utvärdera övningarna och på så sätt finna de övningar där eleverna får goda förutsättningar att förbättra sin sits, genom att utveckla sina förmågor (balans, koordination, kondition, muskelstyrka), och att jag som lärare i ridundervisning ska kunna ge eleverna en undervisning av bättre kvalité, där de på bästa sätt får förutsättningar att utveckla sin lodräta sits. Förutom de ”reflektionsblad”(se bilaga 3) som redan nämnts ska eleverna vid kursens slut utvärdera hur de upplevt sin egen ridutveckling samt de övningar de genomfört i denna studie.
För att kunna utvärdera övningarnas påverkan på ryttarnas sits har jag valt att använda mig av två grupper av elever på kursen Ridning. Jag valt ut 10 stycken elever och jag ska tillsammans med en medbedömare bedöma deras sits med inriktning på deras sits, balans och
koordination. Detta görs dels vid kursens början (höstterminen 2007) dels vid mitten (vårterminen 2008), då eleverna har genomfört de övningar jag valt ut för dem. Den andra gruppen utgörs av 10 elever som genomförde samma ridkurs året innan (ht2006-vt2007). Dessa elever bedömdes också av mig och min medbedömare. Eleverna från året innan har inte genomfört de nya övningarna utan bara gjort de standardövningar som vi använt oss av i kursen under några år. Övningarna har haft mest fokus på sits och balans. Skillnaden är att mina nya övningar, förutom dessa delar, även valt att fokusera på koordinationen.
Ryttarna i de två grupperna är alla på olika nivå ridmässigt och har olika förutsättningar. Några elever har egen häst och kan därför rida mer kontinuerligt. Eleverna skiljer sig också åt i hur stora förkunskaper de har när de börjar sin utbildning hos oss. Detta skulle kunna
påverka mitt försök att göra en bedömning av de övningar som jag velat prova. Dock har jag
8
varit noggrann med att i de två olika grupperna ha lika många elever som representanter för de olika förutsättningarna så bedömningen av deras utveckling blir så rättvisande som möjligt. Min undersökning om huruvida en starkare bålmuskulatur ger en bättre ridutveckling kommer att göras med eleverna i grupp B. De ska under sina idrottslektioner samt på sin fritid
(frivilligt) göra olika övningar som har till syfte att stärka deras bålmuskulatur. Jag och idrottsläraren har, som redan nämnts, gemensamt tagit fram lämpliga övningar för detta ändamål. Idrottsläraren gör i början av vt 2007 en värdering av elevernas bålstyrka (rygg och magmuskler) och vid början av ht 2008 en ny utvärdering. Jag kommer i min utvärdering av utvecklingen i ridningen också ta hänsyn till denna faktor. Denna undersökning ska ge mig svar på om man med en större bålstyrka automatiskt får en bättre ridutveckling .
3.1 Ridövningar
De ridövningar jag har använt mig av för denna undersökning har jag konstruerat utifrån artiklar, intervjuer, böcker och en clinic.11Källorna till de olika övningarna beskrivs närmare i samband med de olika övningarna.
Övning 1
Den första övningen gjorde jag efter en intervju med Lars Christensson12 vid ett besök på hans arbetsplats, Vellinge ridsportgymnasium, och frågade då honom om han använde sig av någon speciell övning i sina ridkurser som han kunde rekommendera. Han tyckte då att övningen när eleverna red på tre stycken serpentiner (se bilaga 2) var mycket bra. Ryttaren måste sitta rakt över hästen i god balans för att kunna rida på de långa raka linjerna utan att vingla och utan stöd av någon vägg. I de ganska snäva bågarna tvingas man samverka sina hjälper för att kunna svänga snabbt. Jag har också läst en mycket bra artikel Den nödvändiga halvhalten av Klaus Balkenhol13. Han skriver bl.a. i artikeln att halvhalt14 gör att ryttaren kan skapa en
11 Mette Henriksson höll en clinic som var inriktad mot ryttarens sits. Den innehöll både teoretisk och praktisk undervisning.
12 A-tränare i fälttävlan och B-tränare i hoppning. Som egna meriter har han tävlat VM i fälttävlan och var tävlingsledare på Ribbersborg under världscupfinalen i fälttävlan i somras. Han är utbildningsansvarig på Vellinge hästsportgymnasium.
13 Klaus Balkenhol har bl.a. vunnit tre OS guld i Lag och ett individuellt brons för Tyskland. Nu framgångsrik hästutbildare, tränare (tränar det amerikanska dressyrlaget), författare, föreläsare mm.
9
bättre balans och självbärighet hos hästen (se bilaga 1 om hästens arbetsform) och att ryttaren måste, för att klara av detta, kunna samordna de hjälper som behövs för halvhalten. Vidare beskriver han utförligt hur man utför en halvhalt och hur man kan förbereda för halvhalt genom att göra övergångar mellan de olika gångarterna. Övning 1 är inspirerad både av Christenssons övning och av Balkenhols artikel. Eleverna ska i min övning rida de tre serpentinerna i trav men i de tre bågarna ska de sakta av till skritt precis vid bågarnas början och sätta igång till trav igen vid bågarnas slut. Detta för att förbereda för halvhalterna som efterhand görs vid samma punkter som övergångarna. Så övningen avslutas med att hela serpentinerna rids i trav, halvhalt ska göras i början och i slutet av bågarna. Denna övning ger i halvhalterna speciellt träning på koordinationen av hjälperna, särskild träning av balansen i övergångarna och raksträckorna av sitsen.
Övning 2
Övning två fann jag på Hippsons hemsida under ridövningar 15. Den går ut på att man dels ska kunna flytta hästen sidvärts på diagonalen i trav, dels ska kunna sakta av till skritt i denna övning, utan att hästen ska ändra på sin tvärning16, för att efter några steg sätta igång hästen igen till trav (se bilaga 2). Denna övning tränar speciellt ryttarens koordination. Man måste kunna göra avsaktningar och igångsättningar samtidigt som man behåller hjälperna i position för skänkelvikning och utan att ställningen och bjudningen går förlorad. Ryttaren behöver också vara i god balans och sitta i en stadig sits för att hästen ska kunna förstå vad det krävs av den, men också för att övningen ska kunna utföras stadigt och med mjukhet i
övergångarna.
Övning 3
Den tredje övningen är en övning vi har haft länge på skolan. Den innebär att en ryttare blir longerad (se bilaga 1 om balans) av en medhjälpare och kan därför koppla bort kontrollen av
14 I en halvhalt minskas tempot under ett kort moment utan att energin går förlorad hos hästen. 15www.hippson.se
10
hästen och fokusera på sin egen sits och balans (se bilaga 2). Detta rekommenderar Kyra Kyrklund i sin bok17 Jag bestämde mig för att ha med denna övning efter att jag hade varit på en clinic med Mette Henriksson18 på Flyinge19. Hon poängterade att man för att kunna inverka rätt på sin häst måste sitta i en bra balans. Ett första steg är att bli medveten om hur man påverkar sin häst med kropp och sits. Syftet med denna clinic var att göra ryttare
uppmärksamma på vilka signaler kroppen ger hästen samt ge exempel på olika övningar på hur man kan få en mer liksidig och balanserad sits. Mette Henriksson tyckte att longering av ryttare var det allra bästa sättet att träna upp sin balans. Hon gav tips på hur man kan hjälpa ryttarna för att kunna sitta bättre. De vanligaste sitsfelen enligt henne var
• Ryttaren är inte medveten om sittbenens påverkan. • Ryttaren har för lite kontroll på sin egen balans.
• Ryttaren är inte medveten om sin svaga/starka sida, alternativt gör ingenting åt oliksidigheten.
• Ryttaren kompenserar med handen när hon eller han inte orkar med kroppen. • Blicken: Ryttaren planerar inte sin väg och är inte själv på väg dit hästen går.
Som tidigare nämnts är detta en övning eleverna haft innan, men den är mycket viktig för att träna sits och balans. Det räcker inte att göra denna övning enstaka gånger, utan det måste vara en återkommande övning i alla ridkurser.
Övning 4
Jag intervjuade min kollega Line Holmsen20 och frågade henne om hon hade någon övning som skulle passa för min undersökning. En av de övningar som hon föreslog och som jag
17 Kyra Kyrklund, Dressyr med Kyra s. 33
18 B-tränare i dressyr, verksam på Flyinge som dressyrlärare och ansvarig för sitsträningen på anläggningen. 19 Utbildningscentrum inom häst i Sverige bl.a. i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet ges det tvååriga Hippologprogrammet och i samarbete med Lunds kommun anordnas det specialutformade Hippologigymnasiet. 20 Stallchefsutbildning på Flyinge med unghästberidarexamen. Ridlärare RIK III. Huvudinstruktör vid ridande polisen i Oslo 1995 – 2002.
11
tyckte kunde passa bra var följande: Ryttaren rider hästen något ställd inåt (se bilaga 1 om koordination), samtidigt som ekipaget fortsätter rakt fram. Detta ska göras på en linje där man inte har en vägg som stöd på yttersidan. Övningen kräver en god koordinationsförmåga hos ryttaren för att kunna bibehålla ställningen. Den kräver också att man kan sitta kvar mitt över hästen i god balans för att linjen ska bli rak. I övning 4 (se bilaga 2) använde jag detta, men lade till några moment för att öka svårighetsnivån. Ryttaren ska rida hästen ställd längs medellinjen21, en bit in lägga en volt för att sedan komma ut igen till medellinjen och fortsätta
rörelsen. Halvvägs in på medellinjen ska hästen ställas åt andra hållet och övningen görs spegelvänt sista halvan. Övningen är ganska svår om den utförs i trav men det är tänkt att man ska börja rida den i skritt för att därefter, om man klarar av det, ridas i trav.
Övning 5
Reiner Klimke22 skriver i sin bok23 om hur man kan använda sig av cavaletti i träningen av sin häst. Cavaletti betyder att man rider över bommar som antingen ligger på marken eller är upphöjda ca två dm. Läggar man flera efter varandra kommer hästen när den ska kliva över dem sträcka huvud hals framåt, nedåt och ryggmusklerna blir mer aktiva när hästen måste lyfta benen något mer än normalt. Ryttaren upplever en större rörelse i sadeln och måste samtidigt som den sitter avspänt och följsamt, för att inte störa hästen, kunna ge den så mycket eftergift (se bilaga 1 om Koordination) som krävs. På detta sätt tränas speciellt
ryttarens sits och balans. Utifrån detta gjordes övning 5 (se bilaga 2). För att variera övningen ska ryttaren dels kunna rida över cavalettis på volt, dels kunna rida på fyrkantspår. Övningen kan göras både i skritt, trav och galopp, dock måste avstånden mellan bommarna ändras så de passar till den gångart hästen har.
21 En tänkt linje man ska kunna dra mellan A och C, de bokstäver som finns vid mitten av kortsidorna på ridbanan, se ridövningarna (bilaga 1) där bokstäverna är utsatta.
22 Dr Reiner Klimke (Tyskland) är en av de mest framgångsrika ryttare (ffa dressyr) i världen. Framgångsrik hästutbildare, tränare och författare.
12 Övning 6
Jag gjorde en intervju med Jörgen Andersson24 och fick förslag på om en övning ryttaren kan göra för att speciellt träna sin koordination till häst. Den går ut på att under ridning på en volt, ca 20 m diameter, ha hästens framdel innanför voltspåret. En stor svårighet i rörelsen är att bakdelen ska gå kvar på voltspåret och inte vingla ut och att framdelen ska föras lagom innanför detta spår och bibehållas så en bit. Eftersom det är en ganska svår rörelse görs den bara en liten bit i taget. Övningen kan göras både i skritt och i trav. Jag ändrade inget av det Jörgen sa, så detta blev Övning 6 (se bilaga 2).
4 Resultat
4.1 Värdering av elevers ridutveckling
Värderingen görs utifrån en skala 1-9 där de olika siffrorna motsvarar betygsnivåer i kursen
Ridning. I betygsskalan finns det bara IG, G, VG och MVG. Jag har valt att med siffrorna ha
tre nivåer på varje betyg för att få en mer precis utvärdering. Jag har inte med IG då det inte är aktuellt hos de elever jag valt ut för denna studie. Betygsskalan blev därigenom följande: G- = 1, G = 2, G+ = 3, VG- = 4, VG = 5, VG+ = 6, MVG- = 7, MVG = 8, MVG+ = 9. I diagrammen om ridutveckling här nedan visar jag på hur många betygssteg eleverna har förbättrat sig i relation till tidigare. Tabellerna i bilaga 4, där mer detaljerade data finns om gruppernas ridutveckling, visar på de betygsnivåer eleverna hade före och efter kursen
Ridning.
Jag har valt att kalla de två grupperna A och B i det följande. Grupp A är de 10 utvalda elever som genomförde kursen Ridning ht2006-vt2007 och grupp B ar de 10 utvalda elever som genomförde kursen Ridning ht2007-vt2008 med de speciellt utvalda övningarna. Elevernas förutsättningar i de båda grupperna är snarlika för att få en så rätt bedömning som möjligt.
13
Diagrammet här nedan visar de antal betygssteg eleverna i grupp A har förbättrats efter kursens slut.
Diagram 1:
Eleverna i grupp A har, som diagrammet visar, haft en viss förbättring i de olika
bedömningsdelarna. I sits och koordination har eleverna förbättrats mellan 0-1 betygsnivåer, en ganska måttlig förbättring. När det gäller bedömningen av elevernas balans är spridningen i betygsnivåerna mellan 0-2, och förbättringen betydligt bättre. Eleverna i grupp A har enligt denna bedömning alltså förbättrats framförallt i sin balans efter att de genomfört kursen
14
Diagrammet här nedan visar de antal betygsteg eleverna i grupp B har förbättrats efter kursens slut.
Diagram 2:
Eleverna i grupp B har, som diagrammet visar, haft en viss förbättring i de olika
bedömningsdelarna. I de tre olika delarna har eleverna förbättrats mellan 1-2 betygsnivåer. Det är framförallt när det gäller koordination och sits den största utvecklingen har skett. Förbättringen kan naturligtvis ha andra tänkbara förklaringar än att de nya övningarna är bättre än de gamla (se resultatdiskussion), men det faktum att förbättringen är mest markant när det gäller koordinationen och sits (som de nya övningarna fokuserar på) tyder på att det inte är generella förklaringar som kan ha haft den största betydelsen.
Elevernas bålstyrka i grupp B är uppmätt av gymnastikläraren i skolan (bl.a. genom att räkna antal sit-ups). En mätning gjordes i början av ht2007 och nästa i början av vt2008. Detta för att jag skulle kunna se om elevernas utveckling i ridning kan kopplas till förbättrad bålstyrka. Förändringen i bålstyrkan finns i nivåerna ingen, måttlig och stor förbättring
15
Tabell 1: Förändring i bålstyrkan för eleverna i grupp B
Tabellen visar elevernas utveckling av bålstyrkan. Den visar att hälften av eleverna inte haft någon utveckling av sin bålstyrka. En förklaring till detta är att de enligt idrottsläraren bara tränat sporadiskt och hälften har haft måttlig eller stor utveckling. Elev 8B, 9B och 10B har haft störst utveckling av sin bålstyrka. Det som är intressant med detta faktum är att elev 8B och 10B är de två elever som haft störst
ridutveckling i alla tre bedömningsdelarna (se diagram 2 ovan). Detta antyder en koppling mellan bålstyrka och ridförmåga, vilket tidigare påvisats av Ulf Johansson25. Ulf Johansson skriver i sin bok26 om kopplingen mellan bålstyka/bålstabilitet och ridförmåga att om man känner att man inte kan hålla positionen på hästen och att man lätt dras ur sadeln behöver man träna bålstyrka, samt om man har svårt att samordna sina hjälper visar det på att man behöver träna bålstabilitet och koordination. Ulf anser alltså att det finns ett samband mellan
bålstyrka/bålstabilitet och ridförmåga.
Mina resultat tyder dock på att det krävs en stor ökning av bålstyrkan för att det ska ge en bättre ridförmåga, eftersom de som hade en måttlig ökning av bålstyrkan inte utvecklades mer som ryttare än de som inte hade någon ökning alls av bålstyrkan.
Jämförelse av ridutvecklingen mellan grupp A och grupp B. Jämförelsen görs utifrån de antal betygsnivåer eleverna har förbättrats sammanlagt i varje del efter de genomfört mina nya övningar i kursen Ridning. I tabell 2 och diagram 3 här nedan har jag räknat ut hur ett medelvärde på hur mycket varje elev har förbättrat sig i de olika bedömningedelarna. Samt räknat ihop att ett medelvärde där alla delarna är medräknade för att kunna se hur hela gruppen A utvecklats i jämförelse med gruppen B som helhet.
Tabell 2: Medelvärde av förbättringen i de olika grupperna.
Ger ett medelvärde 2,5 på förbättring Ger ett medelvärde 4,6 på förbättring
25 Ulf Johansson, Ryttare är idrottare 26 Ulf Johansson, Ryttare är idrottare s. 19
Elev bålstyrka 1B ingen 2B ingen 3B ingen 4B ingen 5B måttlig 6B ingen 7B måttlig 8B stor 9B måttlig 10B stor
Grupp sits balans koordination
A 0,7 1,2 0,6
16 Diagram 3
Tabell 2 och diagram 3 visar jämförelsen av de båda gruppernas utveckling i de tre
bedömningsdelarna efter de genomfört kursen Ridning. Grupp A hade i bedömningen av sits varje elev i snitt förbättrats 0,7 betygsnivåer och grupp B 1,6. I bedömningen av balans hade varje elev i grupp A förbättrat sig 0,7 betygsnivåer och grupp B 1,3. Koordinationen har varje elev i grupp A förbättrat sig 0,6 betygsnivåer och grupp B 1,7. Vi jämförelse av grupperna med alla tre bedömningsdelarna inräknade så har varje elev i grupp A förbättrat sig i snitt 2 och varje elev i grupp B har förbättrats 4,6 i snitt. Det visar att Grupp A och grupp B har minst skillnad när det gäller utvecklingen av balansen. Däremot har grupp B haft en markant bättre utveckling av sits och koordination jämfört med grupp A, vilket stämde väl med att de nya övningarna framförallt var inriktade på att träna koordination och sits. Det förtjänar dock att påpeka att även balansen hade förbättrats lika mycket (eller något mer) med de nya övningarna.
4.2 Reflektioner om ridövningarna
Utifrån de reflektionsbladen (se bilaga 3) eleverna fyllde i efter varje ridövning gör jag här en sammanfattning av några av deras reflektioner. Efter elevernas kommentarer så skriver jag mina reflektioner och kommentarer.
17
Övning 1
Som jag hade förutsett var det halvhalterna och de snäva svängarna som ställde till de största svårigheterna för eleverna, men det är förmodligen dessa som gör att övningen utvecklar framförallt koordinationen av de olika hjälperna. Kommentarerna visade att eleverna och jag har uppfattat svårigheterna i övningarna på samma sätt. Övningen fungerar bra oavsett
ridskickligheten. Alla fick en chans att utvecklas, och jag kommer absolut att använda mig av denna övning i framtiden.
Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt var att dels sitta helt rak över hästen på de raka linjerna så det inte vinglade, svårt var också halvhalterna och att inte förböja hästen i svängarna”.
”Ridvägarna var inte så svåra ändå var det mycket att tänka på, man fick titta framåt hela tiden”. ”Klurigt att göra så snabba svängar för att sen rida rakt fram”.
Övning 2
Den största svårigheten med denna ridövning tyckte jag var att få övergångarna att fungera på ett bra sätt mitt i skänkelvikningen. Det krävdes koncentration från elevernas sida för att de skulle kunna reda ut dem. Ryttaren måste kunna samordna sina hjälper för att det skulle fungera på ett bra sätt. Kommentarerna visar att eleverna tyckte det var mycket att hålla reda på i skänkelvikningarna, men också att de tyckte det var roligt. Det visar att eleverna
uppskattar att få lite utmaning under ridlektionerna. Jag tyckte kanske inte att övergångarna blev helt lyckade alltid, men denna övning är ganska svår och kräver att man tränar flera gånger för att verkligen hitta känslan i hur hjälperna inverkar på hästen.
Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt med skänkelvikningen var att sitta bra samtidigt ha skänkeln på rätt plats och att sakta av till skritt mitt i den med hästen i bra form och ställning i övergångarna”.
”Övningen var rolig och väldigt bra”. Övning 3
Denna övning var tänkt att framförallt träna elevernas balans och eftersom man inte har stöd av varken stigbyglarna eller tyglarna är just balansen den största svårigheten i denna övning.
18
Att bli longerad27 är erkänt bra metod för att få en bättre balans när man rider. Eleverna märker snabbt att när de inte har tyglar att hålla i och inga stigbyglar att balansera sig på så blir det vingligt i sadeln om man inte har en god balans. Reaktionen eleverna hade var att de behövde göra detta flera gånger för att träna på sin balans.
Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt att inte knipa med eller dra upp knäna, att vara följsam med höfterna, hålla balansen och slappna av”. ”Svårt att inte vika sig i sidorna och sitta rak i ryggen”.
”Bra övning som gör att man kan lära sig sitta rätt, vill göra detta fler gånger med olika typer av hästar”.
Övning 4
Denna övning som kräver att man kan ställa28 hästen samtidigt som man rider rakt fram. Svårigheten här är att man måste kunna koordinera sina hjälper för att kunna ställa hästen, samtidigt som man sitter i god balans mitt över hästen för att inte vingla. Jag trodde eleverna skulle få problem med att klara av den, men det gick förvånansvärt bra. De elever som inte har kommit så långt i sin ridutveckling fick göra övningen i skritt, men de flesta lyckades att göra den i trav. Eleverna hade ungefär samma uppfattning som jag om vad som var
svårigheterna i denna övning. Men, som även eleverna kommenterat, så gick det bättre än vad de trodde det skulle göra och de tyckte också det var en kul övning.
Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt att ställa och samtidigt rida rakt fram, att inte vika sig i sin sida när man ställer och att inte förböja hästen i volterna”.
”Övningen var bra, utvecklande för sitsen, bra balansträning”. ”Det gick bättre av man trodde det skulle göra, kul med nya övningar”.
27Longering innebär att man i en cirkel, på ca 20m diameter med hjälp av en lång lina som är fäst i hästens
huvudlag kontrollerar hästen, se bilaga 2 övning 3.
2
Ställande (Böjande). Ryttaren ställer hästen i rörelseriktningen genom att låta bettet verka kraftigare på den ena sidan. OBS! Hästen ska ställas i nacken och inte böja på halsen.
19 Övning 5
Tanken med denna övning var att framförallt träna elevernas balans över bommarna.
Svårigheten här var att eleverna skulle uppleva en större rörelse i sadeln och samtidigt som de skulle sitta avspänt och följsamt, för att inte störa hästen, kunna ge den så mycket eftergift som krävdes när den travade över bommarna. På detta sätt tränas speciellt ryttarens sits och balans. Det var så eleverna också uppfattade övningen och tyckte det var ett bra sätt att träna balans på. Övningen fungerade bra för alla och kan göras både med och utan stigbyglar om man vill öka svårighetsnivån för de elever som redan har en bra balans. Man kan också, för att variera övningen, lägga ut bommarna på olika ställen och på olika linjer om man vill träna på detta sätt flera gånger. Det var en bra övning som jag kan använda mig av i framtiden. Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt att sitta avslappnat och följa med hästens rörelser över bommarna”. ”Att hela tiden rida mitt över bommarna”.
”Ridvägarna inte så svåra men bra balansträning över bommarna”.
Övning 6
Som jagförutsåg med denna ridövning skulle en stor svårighet för eleverna vara att styra in framdelen innanför voltspåret samtidigt som bakdelen skulle vara kvar på voltspåret. Detta moment blev också svårt och eleverna tyckte också det var svårt. Det krävs en ganska stor ridskicklighet av koordination, sits och balans för att klara av övningen, framförallt om den ska utföras i trav. Denna övning var en utmaning för eleverna och bara två stycken klarade av det i trav. Övriga elever gjorde det i skritt, men trots detta var det svårt. Jag tycker denna övning bara passar de elever som har kommit lite längre i sin ridutveckling. Eleverna uppfattade övningen som rolig men svår.
Några typiska kommentarer från eleverna var:
”Svårt att styra in framdelen innanför voltspåret, gick bara i skritt”. ”Att hålla kvar hästens framdel utan att vingla”.
20
Eleverna har överlag varit positiva till de nya övningarna, men jag har inte kunnat konstatera något samband mellan elevernas reflektioner och deras utveckling som ryttare. Själva
reflekterandet kan dock oavsett om det är positivt eller inte, gjort att man blivit en bättre ryttare genom att både hjärna och kropp blivit engagerade i samma inlärningsprocess29
4.3 Utvärdering
Eleverna i grupp B har fått värdera sin ridutveckling vt2008 efter att de genomfört mina nya övningar i kursen Ridning. Skalan de använde sig av var densamma som den jag använde mig av när jag bedömde dem dvs. 1-9 där 1 motsvarar G- och 9 motsvarar MVG+. Eleverna värderade vilken nivå de ansåg sig vara på innan ridkursen startade ht07, samt vilken nivå de ansåg sig vara vt08. De fick alltså värdera sig själva helt utan min hjälp.
I diagram 4 kommer jag att redovisa de antal betygsteg de ansåg sig ha förbättrats i varje bedömningsdel. En mer detaljerad översikt finns i bilaga 5.
21 Diagram 4
Diagrammet visar att eleverna i grupp B har i de flesta fall tyckt de haft en viss ridutveckling i de tre bedömningsdelarna. I delen sits har eleverna tyckt de haft störst förbättring, skalan här går mellan 1-3. De två andra delarna går skalan från 0-3.
Eleverna kommenterade till mig att de tyckte det var svårt att värdera sin egen ridutveckling. Jag lägger inte så stor vikt vid resultatet men jag ville gärna få en liten inblick i hur de värderar sig själva och hur de uppfattar sin ridutveckling efter att ha genomfört de nya övningarna. Elevernas egna bedömningar visar ofta på större förändring än mina
bedömningar, men de flesta av eleverna har samma tendens i bedömningarna av förbättringar som jag. Det finns några av eleverna (1B, 5B och 10B) som bedömt sig själva avsevärt lägre än jag, vilket kan tänkas bero på bristande självkänsla/självförtroende. Jag tycker det är glädjande att se att nästan alla eleverna tycker att de har utvecklats i alla tre
bedömningsdelarna. Genomgående ansåg de som hade lägst förmåga från början att de hade utvecklats mest. Det är en viktig del i undervisningen, och också ett av syftena med denna undersökning, att eleverna själva ska uppfatta ridningen som utvecklande.
22
5 Resultatdiskussion
Resultatet har enligt den gjorda bedömningen förbättrats i alla tre delarna. En särskild tydlig utveckling har skett när det gäller delarna sits och koordination jämfört med föregående års ridgrupp, grupp A. Detta tyder på att mina nya övningar kan ha haft god effekt på elevernas ridutveckling. Det finns flera parametrar att räkna med när man ska diskutera det goda
resultatet. Eleverna visste om min undersökning. Detta kan ha gjort att de känt sig utvalda och kanske ansträngt sig något mer än de annars hade gjort. De fick fyllda i ett reflektionsblad (bilaga 3) efter varje övning om hur de tyckte den kan ha hjälpt dem att förbättra sin
ridutveckling. Detta kan ha gjort att eleverna analyserat sin ridning på ett bättre sätt, blivit mer medvetna om vad de tränat på under lektionen och tack vare detta utvecklats mer. Jag kan ha varit något mer motiverad, mer förberedd och fokuserad på vad jag ville ha ut av lektionerna. Bedömningen av elevernas ridutveckling har jag gjort tillsammans med en medbedömmare. Eftersom det är subjektivt hur vi ser på elevernas ridning är det svårt att få ett exakt betyg. Var vi oense om något betyg fick vi försöka resonera oss fram så bägge blev nöjda. Det finns också en risk med denna bedömning att vi omedvetet hellre höjde betyget på
Grupp B, för att få ett ännu bättre resultat. Ett sätt att undvika en del av de här felkällorna i en framtida undersökning vore att ta in en eller flera utomstående bedömare, som fick bedöma eleverna före och efter övningarna utan att veta i vilken grupp de skulle placeras.
Jag har trots sökande inte funnit någon tidigare forskning som direkt anknyter till mitt arbete. Alltså vilka övningar och vilken pedagogik som ger den bästa utvecklingen av ridförmåga. Verkar alltså i stort sett vara ett outforskat fält. Det ända som i någon mån är föremål för forskning är kopplingar mellan muskelstyrka och ridskicklighet.
Jag anser dock att den goda utvecklingen, på framförallt koordinationen, främst beror på att de nya övningarna haft större fokus på koordination än de vi tidigare haft i denna ridkurs. Eftersom skillnaden är så stor jämfört med föregående års ridgrupp (grupp A) tyder resultatet på, trots alla parametrar, att mina nya övningar har haft god effekt på årets ridgrupp (grupp B) när det gäller utveckling av sits och koordination, och alltså gett en bättre ridutveckling än de övningarna vi tidigare har använt i kursen. Skillnaden beror dels på att övningarna bättre tränar koordination och sits dels på att eleverna i grupp B tyckt att de nya övningarna var intressantare än eleverna i grupp A tyckte om de ridövningar vi tidigare har använt oss av i ridkursen.
23
En av de frågor jag ville undersöka med detta arbete var om större styrka i mag- och
ryggmuskler ger en bättre ridförmåga. Jämför man ridutveckling med bålstyrka hos eleverna i grupp B kan man se att två av de tre ryttare som har haft stor utveckling av sin bålstyrka också är de två som haft den bästa utvecklingen av sin balans. Mellandelen (se bilaga 1 om Lodräta sitsen), har stor betydelse för ryttarens balans och här spelar bålstyrkan en stor roll. För de elever som har haft måttlig eller ingen utveckling av sin bålstyrka kan man inte urskilja någon direkt koppling till hur god ridutvecklingen har varit. Min reflektion är att
undersökningsgruppen (grupp B) har haft för lite och för oregelbunden träning av sin bålstyrka för att kunna dra några säkra slutsatser. Resultaten pekar ändå på att träning av bålstyrkan kan ha en positiv effekt på ryttarens ridutveckling.
Elevernas upplevelser av de nya övningarna har varit positiva. De har tyckt det varit kul med lite svårare övningar som ger dem en utmaning att arbeta mer och de har uppfattat övningarna som utvecklande för sin ridning (se 4.1 Elevernas och mina reflektioner av ridövningarna). Jag kan inte dra någon slutsats av denna del eftersom jag inte har gjort denna metod med reflektionsblad med förra årets ridgrupp (grupp A). Elevernas egen utvärdering (grupp B) av deras ridutveckling (se diagram ovan) visar att de tycker sig har utvecklats efter de har genomfört mina nya övningar i kursen Ridning. Deras bedömning stämmer inte helt överens med min och min medbedömares, men det är positivt att de tycker sig ha utvecklats.
6. Sammanfattning och avslutning
Mitt arbete har handlat om hur eleverna i kursen Ridning ska kunna utveckla sin ridning mer effektivt . Fokus har legat på tre olika delar hos ryttaren, sits, balans och koordination. De nya övningar som har använts i undersökningen, har jag konstruerat utifrån framför allt intervjuer och artiklar. Jag har också velat att eleverna ska vara delaktiga så de har fått utvärdera
övningarna och även utvärdera sin ridutveckling efter att alla övningar har genomförts. Min första fråga i min undersökning var ger de nya ridövningarna jag infört och delvis utvecklat en bättre utveckling av elevernas sits, balans och koordination än de övningar som använts tidigare i kursen Ridning. Resultaten som jag fått fram visar att eleverna i
undersökningsgruppen har haft en bättre ridutveckling jämfört med den grupp som genomförde ridkursen med de gamla övningarna föregående år. Min andra fråga var hur förhåller sig ökad bålstyrka till utveckling av ridförmåga. Mina resultat tyder dock på att endast en kraftig ökad bålstyrka ger bättre ridförmåga. Min sista fråga som var hur upplever
24
eleverna undervisningen med nya övningar och ett nytt metodiskt upplägg. Eleverna själva har i sin egen värdering visat att de tycker de har utvecklat sin ridning, samt att de i sina reflektioner av ridövningarna varit mycket positiva.
7. Efterord
Jag tycker min undersökning har varit mycket rolig att genomföra och jag märker också på eleverna att de tycker det har varit bra att jag varit så intresserad av deras ridutveckling. Mina nya övningar kommer jag att ha kvar i kursen Ridning även framöver. Den enda övning jag ska vara lite försiktig med framöver är nr 6. Den är lite svårare än de övriga men passar bra till dem som kommit lite längre i sin ridutveckling.
25
Referenser
Litteratur
Balkenhol, Klaus (Augusti 2007) “Learn to Half halt” .Dressage Today. (S. 42-46)
Blokhuis Zetterqvist Mari (2004) Pedagogik för ridlärare- Strömsholmsmetoden. Föreningen Ridskolan Strömsholm.
Blokhuis Zetterqvist Mari, Aronsson Agneta (2005) Ryttarens sits och balans- hjälpreda för
ridlärare och ryttare. MZ Equine Pedagogic 2005.
Hannaford Carla (1997) Lär med hela kroppen - inlärning sker inte bara i huvudet. Brain Books AB, Jönköping.
Klimke Reiner (1989) Unghästen. Grundutbildning - från föl till första tävlingsstart. Bokförlaget Spektra AB.
Kyrklund Kyra, Lemkov Jytte (1996) Dressyr med Kyra. ICA Förlaget AB Västerås Nathhorst Louise (2001) Dressyr med Lussan. Natur och Kultur/LTs förlag.
Tibblin Bo (2006) Ridlära. Natur och Kultur. Fjärde upplagan
Internet
http://hem.fyristorg.com/ridkonst/sidor/allm_info/akademisk_ridkonst.htm (hämtad 2007-08-24)
www.hippson.se (hämtad 2007-08-24)
Intervju
Jörgen Andersson (Driver Falkmans gård med sambon Carina Brink). Intervju Gärds ridhus 5 oktober 2007.
Lars Christensson (utbildningsansvarig Vellinge ridsportgymnasium). Intervju vid besök den 31 januari 2007.
Line Holmsen (hästlärare på Önnestadsgymnasiet). Intervju vid Önnestadsgymnasiet 15 augusti 2007.
Clinic
26
Bilaga 1
Lodräta sitsen
Den lodräta sitsen, som också kallas grundsits, är grunden för alla typer av sitsar. Den används vid dressyr och vid utbildning av häst och ryttare. Ryttaren ska sitta upprätt i sadeln och man ska kunna dra en lodrät linje från ryttarens axel via höften och ner till hälen.
Kroppen ska vila på en triangel som består av skrevet och de båda sittbenen. Ryttaren ska sitta väl ned i sadeln mitt över hästen, så att båda sittbenen belastar hästen lika mycket.30
Ryttaren sitter i den lodräta sitsen. 31 Jag har ritat in de tre punkter på ryttaren man ska kunna dra en lodrät linje genom för en korrekt sits.
Varför är det då så viktigt med en bra grundsits? Som jag redan i inledningen var inne på är en korrekt och ändamålsenlig sits en absolut förutsättning för att ryttaren effektivt ska kunna inverka på sin häst. Sitsen måste vara sådan att den ger möjlighet till en riktig användning av hjälperna samtidigt som den ger hästen möjlighet att röra sig i jämvikt och balans. Sitsen måste också anpassas efter det arbete som hästen ska utföra. Detta för att ryttaren ska kunna
30 Mari Blokhuis Zetterqvist, Agneta Aronsson, Ryttarens sits och balans s.10
27
följa med hästens rörelser och samtidigt ge riktiga hjälper.32
För att förstå hur man bedömer en ryttare måste man utgå från idealet och här nedan följer beskrivning av vad det är man ska titta på. När jag senare i arbetet skriver och kommenterar olika övningar kommer jag att referera till dessa beskrivningar.
Sitsens byggstenar. Huvudet.
Ryttaren ska hålla huvudet naturligt buret dvs. fritt från axlarna utan spänning. Huvud och blick ska vara riktade framåt och i den riktningen hästen rör sig.
Överarmarna.
Ska hänga ledigt utan spänning utefter ryttarens sidor Underarmarna.
Underarmarna och tygel33 ska bilda en rak linje mot hästens mun. Denna linje ska vara ledig och utan spänning.
Händerna.
Hålls fria strax över hästens manke34 och är kantställda med tummen som högsta punkt. De ska vara slutna kring tygeln utan att spännas. Tummen ska ligga över tygeländan så att tygeln ligger kvar i handen. Det ska vara ungefär en handsbredd mellan händerna och de mellersta knogarna ska mötas om händerna förs ihop. Handlederna ska bukta lite svagt utåt för att ge fjädring.
Överkroppen.
Ska vara avspänd och placerad mitt över höfterna. Ryggen ska vara sträckt på ett naturligt sätt med axlarna i jämnhöjd och skulderbladen vara något tillbakadragna så att bröstkorgen
32 Bo Tibblin, Ridlära s.49
33 Tygel är den rem som används för att förbinda ryttarens hand med bettet
28
kommer framåt. Överkroppen ska vara så pass spänd att den inte ”skvalpar” men ryttaren ska å andra sidan mjukt följa med i hästens rörelser.
Låren.
Vrids om något i höftleden så att de med sina insidor ligger tätt och stadigt intill sadeln. Knäna.
Lårets omvridning gör att de ska vara riktade snett framåt och ligga tätt intill sadeln utan att knipa.
Underskänkel.
Underskänkeln går från knä till fot och ska ligga mer eller mindre snett bakåt mot hästens mage, beroende på hur långa ben ryttaren har. Insidan av vaden ska ligga mjukt intill hästen utan att klämma. Fotspetsen ska peka framåt och något utåt. Trampet i stigbygeln ska vara en följd av det sänkta knäet och vara fjädrande. Hälen ska vara sänkt utan spänningar i fotleden. Mellandelen.
Den sträcker sig från höften till och med knäet. Mellandelens position är allra viktigast för att ryttaren ska hitta en bra balans och position i sadeln. Ryttaren behöver hitta sin egen
balanspunkt och placera sin mellandel på rätt ställe i sadeln. Till häst ska sätet vila mot
sadelns lägsta punkt. Ryttaren ska känna båda sina sittben i sadeln och behöver därför slappna av i skinkor och lår. Ljumskarna ska vara framskjutna och höfterna lodrätt över sadeln.
För att kunna påverka hästen och samtidigt uppfatta hur den rör sig, är det viktigt att ryttaren är stadig men samtidigt avspänd i mellandelen. Ryttaren ska följa med i hästens rörelser genom att vara följsam i höfterna.35
Balans
Att ha en bra balans när man rider kan vara är mycket svårt och är en pågående process även för den erfarne ryttaren. Kyra Kyrklund, som är en erkänt duktig ryttare, tränare och
35 Fakta om sitsens byggstenar taget ur Mari Blokhuis Zetterqvist, Agneta Aronsson, Ryttarens sits och balans s.11-18
29
författare, skriver i sin bok Dressyr med Kyra bl.a. om ryttarens balans.
Det första en ryttare ska lära sig, är att bli kvar i den korrekta sitsen och samtidigt anpassa sig till hästens rörelser utan att tappa balansen och därmed klamra sig fast. Detta lär man sig enligt Kyra allra bäst när någon longerar36 hästen åt en och man som ryttare inte alls behöver
tänka på att styra hästen, utan helt kan koncentrera sig på sin egen balans, kropp och sits. 37
Koordination
För att inverka på hästen på ett riktigt sätt måste man kunna koordinera sina hjälper. Vilka är då ryttarens hjälper? När ryttaren sitter till häst består inverkan av olika så kallade hjälper. Det är signaler till hästen som är viktiga att ge på rätt sätt, annars vet inte hästen vad den ska göra. Hjälperna utgör ett signalsystem eller ett ”språk” som hästen lär sig förstå under hästens grundutbildning.
Det finns tre olika sätt att kommunicera med hästen, tre olika grupper av hjälper: Skänkel, vikt och hand. Dessa kan förstärkas med hjälp av sporrar, spö och röst.
En ryttare med en bra sits och i god balans har goda förutsättningar att bli lyhörd och känslig i sin ridning och därmed kunna känna vilken eller vilka hjälper som ska ges vid olika tillfällen. Hjälperna kan delas in i olika huvudfunktioner: framåtdrivande, uppfångande-förhållande, styrande (ledande) och sidförande. Hur fungerar de olika hjälperna? De viktigaste hjälperna som man ger kontinuerligt är å ena sidan framåtdrivande genom sitsen, nämligen
mellandelens och överlivets position och genom att använda skänklarna, å andra sidan de uppfångade, förhållande hjälperna med handen i den mån de behövs.
Skänkel.
Skänkeln indelas i överskänkel och underskänkel. Överskänkel är ryttarens lår och knä, underskänkeln är ryttarens ben nedanför knät. När man talar om inverkan med skänkeln är det i första hand underskänkeln som avses. Den normala positionen för underskänkeln är strax
36Longering innebär att man i en cirkel, på ca 20m diameter med hjälp av en lång lina som är fäst i hästens
huvudlag kontrollerar hästen, se övning 3. 36 Kyra Kyrklund, Dressyr med Kyra s. 32-33
30
bakom sadelgjorden (remmen som håller fast sadeln på hästen och är placerad ca 1 dm bak hästens framben). En framåtdrivande skänkel görs med ett lätt tryck av vaderna i normal position, hästen går då framåt eller ökar tempo. För att få en sidförande38 inverkan använder
men den ena skänkeln mer än den andra. Den sidförande skänkeln kan behöva användas något tillbakaförd för att påverka hästens bakdel. I vissa fall kan den behöva flyttas något framåt för att påverka framdelen. Den motsattas skänkel används mothållande för att begränsa den sidförande skänkelns inverkan och för att hindra hästen från att förböja sig eller tränga åt sidan.
En kombination av båda skänklarna i något olika läge inverkar böjande på hästens bål. Den inre skänkeln ska vara i sitt normalläge eller något framförd, medan den yttre inverkar något tillbakaförd. Oftast behöver den inre användas något starkare än den yttre. Dessa hjälper ska ges i samverkan med understödjande vikt- och tygelhjälper.
Vikt.
Genom att ändra vikten i sadeln, tynga ner mer på det ena eller andra sittbenet och samtidigt lägga mer vikt i samma sidas stigbygel (den foten vilar på), får man hästen att gå åt det håll man lägger tyngden åt. Ryttaren kan också från utgångsläget i den lodräta sitsen flytta vikten något bakåt. Det sker genom att man för överlivet obetydligt bakåt och sitter djupt i sadeln med ökad inverkan av kors- och ryggmuskulaturen. Därigenom får man hästen att gå framåt, öka eller sätta bakbenen längre inunder sig och därmed minska steglängden, allt beroende på vilka andra hjälper ryttaren ger. Vikthjälperna används i samverkan med hand eller skänkel. Att alltid sitta mitt över hästen med rak och stadig rygg och axlarna i jämnhöjd är grunden för att kunna inverka rätt med vikten.
Hand.
Handen måste vara stadig så att den ligger kvar i rätt läge, men ändå vara följsam med hästens naturliga rörelser med huvud och hals. Den ska vid behov kunna ändra plats för att ta olika tygeltag. Det viktigaste är att handen är mjuk, ökar och minskar inverkan gradvis och att den är känslig, det vill säga uppfattar och åstadkommer lättast möjliga kontakt med hästens mun.
38
Sidvärts betyder att hästen delvis rör sig i sidled (hästen att dem tar inre benpar framför och förbi det yttre benparet).
31
Man kan använda handen på flera sätt för att ge olika signaler till hästen. Främst används den
förhållande39 och eftergivande40. Tygeltaget går då rakt bakåt mot magen på ryttaren, som
direkt lättar och ger eftergift. En förhållning kan tas med olika styrka, liksom eftergiften kan vara olika stora. Det är i bästa fall frågan om mycket små skillnader som knappt är synliga.
Ställande41 tygeltag tas också mot magen. Hästens nacke vrids då på den sidan tygeltaget ges.
Den andra tygeln kan då verka reglerande, tas också mot magen, så hästen inte böjer halsen för mycket. När man styr hästen använder man sig av ledande tygeltag. Detta tas i riktning rakt ut från hästens hals för att få den att följa med tygeln och svänga. Tygeln på motsatt sida verkar reglerande så hästen inte förböjer halsen och därmed tappar sin balans.
Med handen kan ryttaren också understödja42samma sidas skänkel vid böjning eller
sidvärtsflyttning. Man tar då tygeltaget mot höften på samma sida som skänkeln används.
Också här begränsar en reglerande yttertygel. Handen kan också genom att helt kort lyftas en aning från sin normala position tillfälligt höja hästen i formen. Detta tygeltag kallas
uppresande43. En bestående förändring av formen hos hästen får man dock genom att
engagera hästen mer i bakdelen och stämma av den extra framåtbjudningen med lagom uppfångande hand, det vill säga förhållning och eftergift.44
För att kunna rida sin häst på ett bra sätt och för att kunna utveckla sig som ryttare krävs en mycket bra koordinationsförmåga. Koordination för en ryttare ör förmågan att styra och samordna sina rörelser på hästryggen. En god koordination är grunden för att ryttaren ska kunna röra sig funktionellt, avspänt och i god balans. Koordinationsförmågan kan man
39Förhållande betyder att man bromsar. Kan tas i flera steg, där man alltid börjar med det minsta:
Lillfingret/ringfingret rör sig i riktning mot höften. Om hästen inte svarar får man ta lite kraftigare ev. med hela handen.
40 Eftergivande sker när ryttaren lättar på tygeln efter varje förhållning. (Hästen får en belöning för att den lyssnat.) Utföres på samma sätt som förhållningen, fast tvärtom. Eftergiften behöver inte vara i samma storlek som förhållningen.
41 Ställande (Böjande). Ryttaren ställer hästen i rörelseriktningen genom att låta bettet verka kraftigare på den ena sidan. OBS! Hästen ska ställas i nacken och inte böja på halsen.
42 Understödjande . Understödjer direkt den samsidiga skänkeln, sidförande eller mothållande verka.
43 Uppresande = Ryttaren höjer sina händer - rakt upp. Detta för att hästen ska höja sitt huvud och sin hals för att få en bättre resning
32 förbättra genom övningar - både med och utan häst.
Hästens gångarter
Hästen har tre grundgångarter - skritt, trav och galopp. De kan sedan varieras på olika sätt t.ex. korta eller länga steglängden. Skritt (hästen går) är en fyrtaktig liksidig rörelse. Hästen flyttar fötterna i ordning: vänster bak, vänster fram, höger bak, höger fram. Trav är en diagonal liksidig rörelse. Steget börjar med vänster bak och höger fram. Därefter följer ett svävmoment varefter hästen landar på höger bak och vänster fram. Galopp är en tretaktig gångart. Kan ridas i höger galopp eller vänster galopp. Vänster galopp börjar med höger bak. Därefter följer samtidigt diagonalt tramp med vänster bak och höger fram. Det tredje trampet bildas av vänster fram och följs av ett svävmoment då hela hästen befinner sig i luften. Hästen landar sedan på höger bak och nästa galoppsprång påbörjas. Höger galopp börjar
följaktningen med vänster bak.
Hästens arbetsform
Det kan vara intressant att förklara här vad man menar med att man vill att ryttaren ska rida hästen i rätt form för att förstå komplexiteten i ridning. Att det finns en anledning till att vi vill att hästen rids på ett speciellt sätt.
Hästens form.
Hästen är inte skapt att bära mer än sig själv. Det innebär att om man vill använda hästen till exempelvis ridning måste den anpassas till denna uppgift. Hästen måste lära sig att bära på ett sätt som inte skadar den och som samtidigt är ändamålsenligt för det den ska uträtta. Den måste också genom träning utveckla muskulatur för detta arbete. Det är detta som avses när man talar om att rida hästen i rätt form. Man kan kalla formen för ”arbetsställning”. Arbetet med att skapa och bibehålla en ändamålsenlig form är något som pågår under hela hästens livstid. En otränad eller feltränad häst rör sig med en större del av vikten på framdelen, vilket innebär en stor belastning på leder och ligament. För att avlasta framdelen måste bakdelen överta en större del av belastningen. Bakdelen är genom sin konstruktion betydligt mer lämpad att bära upp en ökad belastning än vad framdelen är och genom sina ledvinklar och muskulatur betydligt mer utvecklingsbar i det avseendet. En av förutsättningarna för att hästen ska gå i rätt form, eller på tygel som det ibland uttrycks, är att hästen är så lösgjord och
33 motstånd kan fångas upp av ryttarens hand.45
En häst kan alltså med rätt utbildning flytta mer o mer vikt till sin bakdel. Som åskådare ser man detta som att hästen utför rörelser med lätthet, hästen ser lätt ut i sin framdel, rör sig med elasticitet och mjukhet i allt den gör. Ryttaren känner det som att hästen växer framtill, ryggen och bakdelen arbetar aktivt och hästen får en god självbärighet.
34
40
Bilaga 3 Reflektionsblad av ridövning
Namn:_____________________________
På vilket sätt tycker du dagens ridövning kan utveckla din sits?
___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Vad har du upplevt som svårt i dagens ridövning?
___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Vad uppfattade du som mest intressant?
___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Skulle du vilja att något på dagens lektion gjordes annorlunda?
___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Återlämnas till Kajsa, ifylld…. Tack på förhand
41
Bilaga 4.
Värderingen görs utifrån en skala 1-9 där de olika siffrorna motsvarar betygsnivåer i kursen
Ridning. I betygsskalan finns det bara IG, G, VG och MVG. Jag har valt att med siffrorna ha
tre nivåer på varje betyg för att få en mer precis utvärdering. Jag har inte med IG då det inte är aktuellt hos de elever jag valt ut för denna studie. Betygsskalan blev därigenom följande: G- = 1, G = 2, G+ = 3, VG- = 4, VG = 5, VG+ = 6, MVG- = 7, MVG = 8, MVG+ = 9. En översikt av elevernas förutsättning i grupp A.
Elev sits balans koordination
1A 5 4 2 2A 2 2 2 3A 1 1 2 4A 2 1 2 5A 4 4 4 6A 5 5 3 7A 3 3 2 8A 5 6 4 9A 4 3 4 10A 6 7 6
Summa 37 36 31 ger en totalsumma på 104
En översikt av elevernas förutsättning i grupp B.
Elev sits balans koordination
1B 5 4 2 2B 2 2 2 3B 1 2 1 4B 2 2 2 5B 4 5 5 6B 4 5 5 7B 2 2 2 8B 6 6 6 9B 4 4 3 10B 6 5 5
Summa 36 37 33 ger en totalsumma på 106
Jag har räknat ihop betygsnivåerna i de två olika grupperna för att visa att förutsättningarna är relativt lika. Summan av de olika bedömningsgrupperna sits, balans och koordination samt hopräkningen av dessa summor(totalsumman) visar på detta(grupp A 104 och grupp B 106).
42
Bilaga 5.
Elevernas egen utvärdering av sin ridutveckling.
Eleverna i grupp B har fått värdera sin ridutveckling. Detta gjorde eleverna vt 2008 efter att de genomfört mina nya ridövningar. De fick värdera vilken nivå de ansåg sig vara på innan ridkursen startade ht 2007, samt vilken nivå de ansåg sig vara på vt 2008. Skalan de använde sig av var densamma som den jag använde mig av när jag bedömde dem, dvs. 1-9 där 1 motsvarar G- och 9 motsvarar mvg+.
Före ridkursens start värderade eleverna sig på följande sätt.
Elev sits balans koordination
1B 5 7 7 2B 3 6 4 3B 2 2 2 4B 4 4 4 5B 6 6 8 6B 3 4 4 7B 4 4 4 8B 4 4 5 9B 6 6 6 10B 6 6 6
Efter att eleverna genomfört mina nya övningar värderade eleverna sig på följande sätt
Elev sits balans koordination
1B 7 7 7 2B 6 7 5 3B 5 5 4 4B 5 5 5 5B 8 7 8 6B 5 6 6 7B 6 7 7 8B 7 5 6 9B 7 7 7 10B 7 7 6
