Ikväll sjunger vi till Satan
En näranalys av hur heavy metalbandet GHOST
uttrycker en religiös ideologi
Författare: Fina Svensson Ek Handledare: Johan Adetorp Examinator: Stefan Arvidsson Termin: VT21
Abstract
The aim of this research paper is to analyze what kind of religious ideology the Heavy Metal band GHOST conveys through a ritualized live performance and through a mythologizing of the band. As previous research has concluded, the Heavy Metal genre acts as a tool to construct identities, it is thus interesting to investigate what the music conveys to its listeners. The Heavy Metal genre is also known for their use of religious themes and symbols which makes it a relevant research object in religious studies.
The methodological framework of this research is based on a qualitative method that analyzes three different full concert videos of the band GHOST and the band’s official YouTube-channel which they use to narrate their mythical story.
Based on the findings of this inquiry it can be concluded that the band conveys an ideology that leans heavily on Christian imagery by turning the Christian doctrine upside down and articulate an anti-Christian satanism.
Innehållsförteckning
1 Inledning
1
1.1 Bakgrund
1
1.2 Tidigare forskning
2
1.2.1 Sändarperspektiv
3
1.2.2 Mottagarperspektiv
4
1.2.3 Meddelandeperspektiv
5
1.4. Syfte och frågeställningar
5
2 Metod och material
6
3 Teori
10
4 Huvuddel
14
4.1 Liveframträdandena
14
4.1.1 Traditionella
14
4.1.2 Stipulerande
16
4.1.3 Upprepningar
18
4.1.4 Kondenserade
18
1 Inledning
Det svenska heavy metalbandet GHOST vann den svenska regeringens musikexportpris 2020 med motiveringen att de sprider en positiv bild av Sverige utomlands och att de även är det band inom rock- och metalmusiken med bredast publik och är världsledande inom sin genre (Utrikesdepartementet 2020). Bandet är ett kommersiellt band samtidigt som de tar sin teatraliska image till det extrema genom att framställa sig som en satanistisk kult och skildrar en mytologi kring bandet. När GHOST gick på röda mattan och hämtade utmärkelsen för årets best metal-performance på Grammygalan 2016 fick de en hel del uppmärksamhet för sina heltäckande masker och smink (Boardman 2016). Gruppen kallar sina konserter för ritualer och deras framträdanden liknar i många hänseenden en högmässa.
Då heavy metalgenren är en stor musikgenre och därmed en viktig kulturyttring och som även fungerar som ett hjälpmedel för att konstruera identiteter är det sålunda intressant att
undersöka vad musiken förmedlar till sina lyssnare. Det är även intressant att undersöka heavy metalmusiken utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv eftersom man använder sig av olika religiösa uttryck som kristen symbolik och olika diaboliska och ockulta teman för att provocera. Med hjälp av musiken tillhandahåller man redskap som fungerar som andlig och religiös inspiration. Det är således intressant att undersöka hur framställningen av dessa religiösa uttryck och teman kommer till uttryck inom heavy metalmusiken och vad den förmedlar till sina anhängare och hur man förmedlar dessa värden.
I och med att GHOST anses vara ett av de största banden inom sin genre är det relevant att undersöka vad de förmedlar till sina lyssnare. Vad är det de förmedlar med sin musik och hur förmedlar de detta? Bandets användande av religiös symbolik gör det även intressant att studera detta utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv. I och med att de ritualiserar sina liveframträdanden och utmålar en myt kring bandet är det av särskilt intresse att undersöka hur detta framställs och vad för religiös ideologi som tas till uttryck genom detta.
1.1 Bakgrund
bred publik inom olika subgenrer. Genren har varit starkt influerad av blues- och rockmusiken och uppstod under 1970-talet i Storbritannien. Föregångare inom musikgenren anses vara band som Led Zeppelin, Deep Purple och Black Sabbath. Idag består heavy metalmusiken av ett antal subgenrer, exempelvis Doom Metal, Black Metal, Death Metal och Trash Metal. Ett kännetecken inom musikgenren är deras uppseendeväckande scenshower. Genren har även blivit kraftigt kritiserad och anklagad för att framställas som ondsinta och demoniska på grund av sina texter och visuella uttryck. Teman som ofta finns inom Heavy Metal är bland annat skräck, satanism och ockultism (Nationalencyklopedin u.å.a).
GHOST är ett band som bildades i Linköping år 2008. De är kända för sin text och visuella image som är inspirerade från katolska och ockulta teman. Det är ett teatraliskt band som framställer sig själva som en ondskefull religiös kult. Med bandet får man följa en berättelse med flera rollfigurer som utmålar en mytisk skildring. Upphovsmakaren till bandet är
musikern Tobias Forge som även är frontmannen i bandet. Ett av bandets största kännetecken är frontmanskaraktären som består av en succession av en satanistisk påve och som alla spelas av en maskerad Forge. Varje album-era har haft olika frontkaraktärer. Under den första
albumcykeln Opus Eponymus (2010) var karaktären Papa Emeritus I ledaren för GHOST i den narrativa världen bandet förmedlar. Efter varje album efterträds en ny frontmanskaraktär. Under album Infestissuman (2013) var Papa Emeritus II ledaren och under albumet Meliora (2015) var Papa Emeritus III frontmannen. Deras senaste album Prequelle (2018)
introducerades Cardinal Copia som bandets nya frontmanskaraktär. På scenen så
ackompanjeras frontmannen av anonyma musiker som även de är utklädda och maskerade. Dessa musiker kallas för The Nameless Ghouls. Under den senaste eran blev även publiken introducerad till karaktären Papa Nilhil, som är pappa till Papa II och Papa III. Papa Nihil var med under turnén men uppträde endast på scen under en låt på varje liveframträdande för att göra ett saxofonsolo. En annan karaktär inom GHOST är Sister Imperator, hon är inte med under liveframträdandena utan är ofta med i de videoklipp som GHOST officiella Youtube sida publicerar för att bland annat göra reklam för kommande album och turnéer (Bennett 2018).
1.2 Tidigare forskning
1.2.1 Sändarperspektiv
Den huvudsakliga forskningen som gjorts utifrån ett sändarperspektiv är gjord av
religionsvetare. Dessa forskare har framförallt studerat de olika religiösa teman som uttrycks inom heavy metalgenren och hur de används för att provocera men även kritisera det kristna samhället. Religionsvetaren Helen Farley skriver i sin artikel Demon, Devils and Witches: The
Occult in Heavy Metal Music (2009) om heavy metalmusikens relation till satanismen och det
ockulta. Farleys slutsatser är att bluesen har tillhandahållit heavy metalgenren dess religiösa teman för att kunna göra revolt mot samhället och dess normer (Farley 2009, 99). I artikeln
Sons of Northern Darkness: Heathen Influences in Black Metal and Neofolk Music (2011)
diskuterar Kenneth Granholm som är docent inom komparativ religion hedonismens påverkan beträffande populärmusik. Granholms slutsatser i artikeln stämmer i stort sett överens med Farley. Bägge anser att de religiösa uttrycken inom musikgenren fungerar som ett redskap för att kunna revoltera mot samhället och dess normer. Skillnaden mellan Farley och Granholm är att Granholm anser att de hedniska föreställningarna, som han identifierar, fungerar som ett system av religiösa och ideologiska uppfattningar till sina anhängare (Granholm 2011, 516). Farley anser tvärtom, att musikgenren inte ger uttryck för några religiösa föreställningar (Farley 2009, 100). Musikvetaren Robert Walser konstaterar i sin bok Running with the devil:
Power, Gender, and Madness in Heavy Metal Music (1993) hur metalmusiken ger uttryck åt
bland annat våld och desorientering. Precis som tidigare nämnda forskare anser Walser att musiken verkar som ett redskap för att föra kritik mot samhället. Walser menar att musiken förmedlar en slags social spänning som grundar sig i att kunna ge lyssnarna ett religiöst djup, men även en social gemenskap (Walser 1993, 8).
man försöker omvandla det till något positivt (Petersen 2015, 400). Det sista perspektivet som Petersen tar upp är den eftersataniska satanismen som utmålar Satan som en symbol för deras högsta ideal. Dessa tillber Satan och tar starkt avstånd från en sterotypiserande bild av Satan (Petersen 2015, 403). Det kännetecknas genom ett brett spektrum av religiöst och filosofiskt innehåll som är centrerad kring magi och mystiska upplevelser samt en tillbakagång av satanismen i den bredare ockulta världen och som en mer religiös tolkning (Petersen 2015, 402).
1.2.2 Mottagarperspektiv
De forskare som har fokuserat på ett mottagarperspektiv har främst intresserat sig för musikgenrens funktion och syfte. Vad för sociala och kulturella funktioner som heavy metalgenren har för sin publik. En av dessa forskare är sociologen Deena Weinstein som diskuterar i boken Heavy metal: a cultural sociology (1991) om heavy metalmusikens funktion utifrån en sociologisk kontext. En del av Weinsteins syfte är att lyfta och upplysa debatten som präglades av en oro gentemot ungdomars påverkan av musiken. Detta är även något som psykologen Jeffrey Arnett tar upp i sin artikel Heavy Metal music and reckless
behavior among adolescents (1991). Både Weinstein och Arnett menar att musiken fungerar
som ett sätt för ungdomar att tänja på gränser och göra uppror. Det som skiljer deras slutsatser åt är att Arnett anser att heavy metalmusiken är ett tecken på ungdomars vårdslöshet och förtvivlan. Arnett anser att musiken fungerar som ett sätt för ungdomar att skapa en gemenskap utifrån en ömsesidig alienation (Arnett 1991, 96). Weinstein menar att musikgenren i stället är en hanteringsmekanism mot förtvivlan (Weinstein 1991, 261).
Thomas Bossius utgår också utifrån ett mottagarperspektiv i sin avhandling inom
musikvetenskap Med framtiden i backspegeln: Black Metal- och transkulturen: ungdomar,
musik och religion i en senmodern värld (2003). Syftet med avhandlingen är att öka
förståelsen kring heavy metalmusikens påverkan på ungdomars livsåskådning och religiösa föreställningar (Bossius 2003, 15). Bossius menar att musikgenren innehar viktiga redskap för att kunna finna mening, struktur och hopp i vardagen men ger även en trygghet och är en viktig del inom den identitetsskapande processen (Bossius 2003, 281, 284). Bossius
konstaterar även att den fantasivärld som musikgenren bygger upp med hjälp av bland annat religiösa symboler kan dämpa behovet av religion. Musiken sätter deltagarna i ett större sammanhang och skapar en högre mening åt dem (Bossius 2003, 285).
I avhandlingen Faster for the master! exploring issues of religious expression and alternative
Marcus Moberg populärkulturens inverkan på utövandet av religion utifrån den kristna metalmusiken. Moberg drar slutsatsen att medlemmarna inom den kristna metalmusiken ges verktyg för ett alternativ religiöst uttryckssätt. Till tidigare forskare skiljer Mobergs sig åt genom att han konstaterar att musikgenren inte fungerar som ett sätt för att provocera och kritisera kristendom utan anser att man accepterar kristna värderingar och endast vill konstruera en alternativ religiös identitet (Moberg 2009, 303.
1.2.3 Meddelandeperspektiv
Den tidigare forskningen har bland annat undersökt musikens funktion och syfte utifrån ett mottagarperspektiv samt ett sändarperspektiv där fokuset har varit på att undersöka olika religiösa teman. I stället för att djupare gå in på vad musiken uttrycker och hur det förmedlas fokuserar de på mottagarna. Det som är bristande inom detta forskningsområde är därmed meddelandeperspektivet, det vill säga hur framställningen av dessa religiösa teman framförs av band inom heavy metalmusiken. Eftersom den tidigare forskningen bland annat konstaterar att metalmusiken kan fylla en ideologisk och religiös funktion är det relevant att undersöka hur det förmedlas.
1.4. Syfte och frågeställningar
Som den tidigare forskningen betonar så har heavy metalmusiken en identitetsskapande funktion samt att den även ger redskap för ideologisk och religiös inspiration (Granholm; Walser; Bossius; Moberg). Syftet med denna uppsats är att undersöka vad heavy metalgenren förmedlar med sin musik. Det är av hög relevans att undersöka musiken utifrån ett
meddelarperspektiv eftersom genren är en viktig kulturyttring där lyssnarna blir påverkade av vad musiken förmedlar. Det är således även viktigt att undersöka heavy metalmusiken utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv eftersom genren använder sig av religiösa uttryck och teman. I avsikt att kunna svara på syftet har heavy metalbandet GHOST valts ut som undersökningsobjekt för att exemplifiera hur ett heavy metalband kan förmedla en religiös ideologi. För att undersöka vad bandet förmedlar för någon religiös ideologi studerar jag deras ritualiserade liveframträdanden samt själva mytologiseringen kring bandet.
Uppsatsens frågeställningar som ska besvaras:
1. På vilka sätt kan vi se GHOST liveframträdanden som en ritual och vad kan de avslöja i anseende av vad de vill förmedla för religiös ideologi?
2 Metod och material
För att jag ska kunna undersöka vad för religiös ideologi som GHOST förmedlar kommer uppsatsen utgå ifrån ett meddelarperspektiv. Hasse Hansson, Sten-Gösta Karlsson och Gert Z Nordström tar upp olika analystyper i boken Seendets språk - exempel från konst, reklam,
nyhetsförmedling och semiotisk teori (2006) som baseras på Norman Fairecloughs diskursiva
praktik och kommunikationsmodellen: sändare-meddelande-mottagare. En av de analystyper som de tar upp och som denna uppsats kommer att behandla är analystypen näranalys vilket behandlar meddelarperspektivet. Näranalysen sätter själva meddelandet i fokus vilket gör att analytikern tar ansvar för hela undersökningen. De betonar vikten om att ringa in och
bestämma urvalet för vad som ska analyseras (Hansson, Karlsson & Nordström 2006, 166). Urvalet av det material som jag har valt ut för att svara på uppsatsens syfte består till
huvudsakligen av tre videoklipp från tre helt olika fullängdkonserter av GHOST. Jag har valt ut liveframträdandena så att de representerar olika album-eror och olika turnéer för att få en variation kring frontmanskaraktärer och tematiskt budskap. Precis som Pål Repstad betonar ska man använda sig av ett urval med stor variation utifrån vad som är relevant att ha med och det fenomen man ska studera (Repstad 2007, 62). Videoklippen har även valts ut utifrån antal visningar, jag har därmed valt ut de videorna med störst räckvidd. Det ska även noteras att det inte finns så många fullängdskonserter av bandet tillgängligt och att de flesta består av en mängd olika videoklipp från publiken som sedan har klistrats ihop till en fullängdskonsert.
Det första liveframträdandet i mitt empiriska material är en konsert från år 2014 i Chile. Liveframträdandet är från deras turné ”Tour Year Zero” som baseras på deras andra album
Infestissuman. Frontkaraktären för detta liveframträdande är Papa Emeritus II. Det andra
liveframträdandet är från år 2016 och tog plats under festivalen Hellfest i Frankrike.
Liveframträdandet framfördes under turnen ”Black to the Future” som baseras på deras album
Meliora och som Papa Emeritus III var frontkaraktär under. Det sista liveframträdandet jag
har med i denna undersökning är från 2020 från deras konsert i Mexiko från deras turné ”A Pale Tour Named Death” som baseras på deras album Prequelle där Cardinal Copia fungerar som frontkaraktär.
frågeställningen används även bandets egenproducerade material som de lägger ut på sin egen YouTube kanal för att bland annat göra reklam för deras album och turnéer. Videorna är även en viktig del av mytologin kring bandet, eftersom det tillåter bandet att fokusera på den berättande dimensionen.
Tillvägagångsättet bygger på en kvalitativ metod. Sociologen Karin Widerberg betonar att den kvalitativa forskningen avser att utreda innebörden i ett specifikt fenomen och lyfta fram olika karaktärsdrag i materialet (Widerberg 2002, 15). Därmed är den kvalitativa metoden relevant att använda sig av i denna undersökning för att kunna analysera innebörden av videomaterialet och lyfta fram mönster och uppseendeväckande uttryck. Undersökningen bygger på mina egna observationer. Där jag registrerar och tolkar de olika uttryck som GHOST förmedlar i sina liveframträdanden och videos. Allt från kroppsliga och språkliga uttryck till hur bandet och publiken agerar. Även fast det empiriska materialet består av mina egna observationer kring videoklippen så är det mina egna anteckningar som är de väsentliga och inte videoklippen i sig. Dessa anteckningar har sedan sorterats och reducerats genom att kategorisera in dem i olika kategorier. Precis som Repstad menar är det forskarens egen text som är det centrala i kvalitativa undersökningar. Detta för att forskaren skriver ner sina observationer vilket utgör grunden för den fortsatta analysen (Repstad 2007, 14).
Det som utmärker det material jag har använt mig utav är att de visuella och verbala uttrycken är ”frysta”. Jag kan se vad som sker i videoklippen men jag kan inte veta vad personerna tänker eller tycker. Jag kan endast studera deras handlingar. Därmed kan jag inte studera andras avsikter eller upplevelser, vilket inte heller är syftet med uppsatsen. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad GHOST förmedlar för religiös ideologi och inte vad bandet själva har för avsikter med sin musik och inte heller hur publiken upplever deras
liveframträdande. Materialet som jag observerar påverkas inte heller av mig utan föreligger som faktum. Videorna är därmed lika för alla som studerar dem. Dock behöver detta inte betyda att alla skulle tolka och uppfatta materialet på samma sätt. Widerberg betonar forskaren som uttolkaren och att det är det viktigaste redskapet i kvalitativa metoder
sig stort utifrån GHOST egna videor på deras YouTube kanal eftersom de är producerade på ett medvetet sätt för att förmedla det de vill till sina lyssnare.
Arbetsgången började med att jag granska de videoklippen på liveframträdandena samtidigt som jag antecknade ner mina observationer. Det är viktigt att ha en balansgång så att undersökningen inte endast blir en slags beskrivning men inte heller så att jag övertolkar empirin. Under insamlingen av empirin menar Repstad att tonvikten kan ligga på en öppen och förutsättlös registrering (Repstad 2007, 30).
I uppsatsens första del i huvuddelen som berör frågeställningen om bandets ritualiserade liveframträdanden sorteras materialet utifrån de listade kännetecken för ritualer som Olov Hammer och Jesper Sörensens presenterar i sin bok Religion i människors medvetande och
samhällen (2010) som bland annat är baserade utifrån ritualteoretikerana Roy Rappaport,
Caroline Humphrey och James Laidlaw. Dessa kategorier kommer jag gå in på i det teoretiska avsnittet. I den andra delen av huvuddelen tar jag upp empirin som är kopplad till min andra frågeställning som handlar om bandets mytologi och har ett stort fokus på frontmannens olika persona. Empirin gällande myten struktureras utifrån de olika frontkaraktärerna och deras utveckling i kronologisk ordning.
Jens Rennstam och David Wästerfors (2015) belyser tre grundläggande sätt att analysera kvalitativt material, nämligen sortera, reducera och argumentera. Eftersom jag inte själv gör egna kategorier finns det en risk att man drar hårda linjer kring det empiriska materialet och att man pressar in materialet i olika kategorier. Därför krävs det att man tittar igenom både videoklippen och observationsanteckningarna flera gånger för att kunna placera innehållet. Även efter att allt material kodats och sorterats in i kategorierna behöver materialet gås igenom flera gånger för att omsortera det. Därmed bör man granska hur det empiriska materialet har kodats flera gånger för att se ifall det skulle kunna få plats under en annan kategori. En svårighet med att bryta ner materialet och sortera in det i olika kategorier är hur GHOST använder sig av visuella och verbala uttryck som samspelar i deras
diskursiva konventioner, kanaler, sensoriska och kognitiva lägen (Bruhn 2008, 26). Att närma sig bandets liveframträdanden genom att föra in intermediala resonemang gör att man kan lättare närma sig hur de för ett budskap med hjälp av att kombinera visuella och verbala uttryck som samspelar.
3 Teori
För att kunna förstå vad GHOST förmedlar för religiös ideologi med sina liveframträdanden är det viktigt att belysa performanceteori. Detta för att kunna illustrera hur deras
liveframträdanden kan ses som en ritual och inte endast underhållning.
Den amerikanska teaterregissören och professorn i performancestudier Richard Schechner anser att vare sig en föreställning ska bedömas som ritual eller teater beror på den kontext den förefaller inom. Schechner gör en uppdelning mellan verkningsgrad (efficacy) och
underhållning (entertainment). Verkningsgrad (Efficacy). Ritual: Underhållning (Entertainment). Theatre: Results Fun
Link to absent other Only for those here Symbolic time Emphasis now
Performer possessed, in trance Performer knows what he or she is doing Audience participates Audience watches
Audience believes Audience appreciates Criticism discouraged Criticism flourishes Collectively creativity Individual creativity (Schechner 2012, 80)
Om en förställning är avsedd att förändra de egenskaper som är förknippade med efficacy är det en ritual och om det är avsedd att enbart ge nöje är det antagligen främst för att underhålla.
att förändringarna är symboliskt formulerade inom ritualen. Ritualen har precis som det estetiska dramat ett bestämt mönster, dock är utgången osäker. Enligt Schechner blir ritualen det plan där de symboliska och de fysiskt verkliga händelserna förenas (Schechner 2002, 79-80).
Ett annat viktigt begrepp som Schechner tar upp är ”lek”. Ritualen har en auktoritär karaktär medan ”lek” är mer lösare vilket kännetecknas av att det inte är helt på riktigt. Där ”lek” är flexibel är ritualen stel. Människan använder sig av ”lek” för att lätta, förvränga eller förneka vad de faktiskt försöker säga. ”Lek” kan vara en del föreställningen eftersom det
förkroppsligar, make-believe (Schechner 2002, 89). Schechner menar att en föreställning kan antingen vara make-belief eller make-believe. Make-believe föreställningar håller en tydlig gräns mellan föreställningsvärlden och den vardagliga världen alltså vad som är på riktigt och vad som är på låtsas medan Make-belief suddar ut den gränsen avsiktligen (Schechner 2002, 42–43).
Det finns olika definitioner på myt. De flesta anser att myt är en form av berättelse som talar om hur och varför världen ser ut som den gör. Myt kan fungera som en ideologi som
illustreras av berättelser (Segal 2016). Litteratursemiologen Ronald Barthes betraktar myten som ett kommunikationssystem som förmedlar ett meddelande. Barthes betonar även myten som ideologisk funktion (Barthes 1972, 111). Genom att studera mytologi som en ideologi i berättande form går det att undersöka hur GHOST religiösa ideologi kommer till uttryck i mytologiseringen kring bandet. Frontfiguren och dess olika persona samt de förändringar och narrativet som sträcker sig över tid mellan bandets olika liveframträdanden är en viktig del av mytologin. Till hjälp för att analysera bandets frontfigur och olika persona som uttrycker en religiös ideologi i from av myt i berättande form tillämpas Max Webers idealtyper för auktoritära ledare.
Sociologen Max Weber (1864–1920) är känd för bland annat benämningen av begreppet karisma som han kopplar till en särskild form av social auktoritet. I boken On Charisma and
Institution Building (1968) presenteras Webers teori om där han identifierar tre auktoritära
legitimitet vilar på personens utstrålning, det är alltså genom ett personligt förtroende som ledaren får sin auktoritet på grund av de hjältemodiga eller idealistiska egenskaper som personen besitter. Så länge ledaren visar sina karismatiska egenskaper kommer personen ha legitimitet (Weber 1968, 46–47). Weber menar att karisma är en beteckning för en
exceptionell kvalitet vilket kan innebära att personen innehar övernaturliga, övermänskliga eller andra speciellt ovanliga egenskaper eller krafter. Dessa egenskaper besitter inte en vanlig människa och därför anser man att personen har ett gudomligt ursprung eller att egenskaperna betraktas som ideal och därför får personen en legitimitet som ledare (Weber 1968, 48). Den karismatiska ledaren behöver accepteras av de personer som ledaren innehar makt utöver. Denna acceptans grundar sig i någon form av uppenbarelse, hjältedyrkan eller ett visat förtroende, att man visar en personlig hängivelse till ledaren. Weber menar att accepterandet av den karismatiska ledaren inte innebär legitimitet utan snarare skyldighet gentemot de som har godkänt den karismatiska ledaren samtidigt som de är skyldiga att följa den ledare de har accepterat. Dock är de endast skyldiga att följa ledaren så länge den kan visa sina
karismatiska egenskaper. Legitimiteten går förlorad om den karismatiska ledaren inte visar på någon framgång eftersom det då framstår som att personen inte längre innehar sina ovanliga krafter och inte heller står på god fot med Gud och därmed inte längre är till nytta för följarna (Weber 1968, 46).
Som tidigare nämnt i avsnittet ”Metod och material” kommer empirin sorteras utifrån Olov Hammer och Jesper Sörensens sammanställning av återkommande drag i ritualer baserat på bland annat Roy Rappaport, Caroline Humphrey och James Laidlaw från boken Religion i
Människors Medvetande och Medvetande (2010). Det är till hjälp att se liveframträdandena
som en ritual för att kunna undersöka vad för religiös ideologi som kommer till uttryck genom deras liveframträdanden. Det första kännetecknet är att ritualer ofta är traditionella, vilket betyder att ritualen enligt anhängarna är något som man alltid har gjort, att det är något som deras förfäder har gjort. Vilket i sin tur innebär även att ritualer är stipulerade, vilket innebär att ritualen följer ett handlingsmönster som är fastlagt. Det innehåller även upprepningar i ritualer, att man upprepar visa handlingar under ritualen, ett bestämt antal gånger. Ett annat kännetecken som utmärker ritualer är kondenserade handlingar, alltså att man komprimerar långa handlingssekvenser till en kort tidslängd. Det finns även flera estetiska drag som kännetecknar ritualer. Det kan exempelvis vara överdrivna rituella handlingar, att man
sedan innan. Det går även att finna arkaiska former i form av språkliga egenheter, det kan exempelvis vara att man använder ord från döda språk och andra ålderdomliga uttryck. Detta drag inom ritualer gör att deltagare i ritualen ofta inte kan språket man använder sig av. Det finns även några gemensamma teman inom ritualer. Ritualer förekommer även i ett särskilt rituellt rum som är avskilt från den profana sfären. I vissa fall så kan vissa utrymmen inom det rituella rummet vara slutet för en speciell grupp människor som man anser är särskilt invigda. För att stiga in i det rituella rummet krävs det oftast att man behöver utföra några specifika handlingar (Hammer & Sörensen 2010, 117–118). Genom att observera handlingarna i
ritualer kan man förstå syftet med ritualen. Fokuset ligger på de yttre handlingarna och inte de kognitiva processerna. Genom att studera liveframträdandena är det endast de yttre
4 Huvuddel
I den första delen redovisar jag mitt resultat som berör min första frågeställning om GHOST ritualiserade liveframträdanden, det vill säga hur deras religiösa ideologi kommer till uttryck i ett ritualiserat liveframträdande. Detta resultat struktureras utifrån de rituella kännetecken som presenterades i mitt teorikapitel. Till hjälp för att analysera resultatet tillämpas Schechners performanceteori som används för att diskutera bandets rituella drag. Genom att se deras liveframträdande som en ritual är det lättare att förstå vad för religiös ideologi bandet uttrycker. I den andra delen redovisas resultatet som berör den andra frågeställningen om själva mytologiseringen av bandet. I detta avsnitt är fokus på frontfigurens olika persona, förändringar och det narrativet som sträcker sig över tid mellan olika konserter. För att analysera materialet tillämpas Webers idealtyper som hjälp för att förstå hur GHOSTs mytologi uttrycker en ideologi.
4.1 Liveframträdandena
4.1.1 Traditionella
Ett traditionellt drag är hur deras liveframträdanden börjar. Innan själva liveframträdandet startar spelar man musikstycke av tonsättaren Gregorio Allegri. Musikstycket är en
psaltarpsalm som heter ”Miserere mei, Deis” vilket är latin för ”Gud, var mig nådig”. Psalmen används i enskild andakt och i den svenska kyrkans huvudgudstjänst ingår den som
syndabekännelse (Nationalencyklopedin u.å.c). Det är en av de sju botpsalmerna inom den västkyrkliga traditionen, dessa botpsalmer har innehaft en viktig tradition inom den kristna kyrkans gudstjänst. En botpsalm fungerar som syndabekännelse och bön om förlåtelse (Nationalencyklopedin u.å.d). Detta verk har även en lång tradition att framföras i det Sixtinska kapellet av den påvliga kören under påskveckan (Nationalencyklopedin u.å.e). Ett annat musikstycke man spelar upp innan liveframträdandet börjar är en rumänsk liturgisk sång som heter ”Backwards Priests”. Låten består av präster som sjunger men som man sedan vänt på och spelar baklänges. Den svenska översättningen lyder: “Och Gud sa till sina
lärlingar: Jag gav dig en befallning, att be till Herren om barmhärtighet, liv, fred, hälsa, frälsning, sökning, ledighet och förlåtelse för Guds barns synder. De som ber, de har barmhärtighet och de tar väl hand om denna heliga plats” (Hobbs 2018).
musikstycket GHOST spelar på sina liveframträdanden skulle fungera som ett sätt för dem att efterlikna en kristen högmässa och anspela på kristna traditioner. Musikstycket kan fungera som en syndabekännelse. Nästa delmoment i gudstjänstordningen Kyrie
(Nationalencyklopedin u.å.g), kallar församlingen till Herren för att bönfalla honom om barmhärtighet. Låten ”Backwards Priests” sjunger om att man ska be till Gud om
barmhärtighet fast baklänges. Bandet har därmed omvänt betydelsen av sången och därmed tolkas som att man inte ska be Gud om barmhärtighet. Med detta förmedlar GHOST till sin publik att de inte behöver be om förlåtelse för sina synder och därmed anses det inte vara något dåligt att vara syndig i kristen bemärkelse.
Den gregorianska musiken har en lång tradition inom den kristna gudstjänsten, speciellt under de inledande och avslutande delarna. Denna tradition är något som GHOST använder sig av inom sina liveframträdanden och som exempelvis går att urskilja i valet av de ovan nämnda musikstyckena de börjar liveframträdandet med. Bandet använder även gregoriansk inspirerad musik i sina egna låtar exempelvis under låtarna ”Con Clavi Con Dio” och ”Year Zero”. Låten ”Con Clavi Con Dio” framförs under första och tredje liveframträdandet där
frontmannen sjunger första textraden i refrängen ”Siamo con clavi” för att sedan gestikulera med båda händerna till publiken som sjunger andra textraden ”Siamo Con Dio” (Perro Rojo 2014, 0:33:20; Astro Zombie 2018, 0:46:38). Detta kan liknas vid en typ av gregoriansk musik som kallas för responsorium och är en typ av växelsång som kan användas inom gudstjänst (Brown 2005). Låten ”Year Zero” som framförs under alla tre liveframträdanden (Perro Rojo 2014, 1:04:33; Deezer 2017, 0:25:40; Astro Zombie 2018, 1:03:44) inleds bland annat med att liturgiskt recitativt upprepa olika namn på djävulen och på olika demoner. Publiken är delaktiga och sjunger med samtidigt som de slår med armarna och gör
horntecknet. Den så kallade liturgiska recitativa sången är en del av den enklare formen av gregoriansk musik som ofta används för skriftläsning och böner inom den kristna gudstjänsten (Brown 2005).
för att kunna vara med och delta. Det finns därmed en enighet mellan bandet och publiken som är osagd.
GHOST framför även låt som heter ”Body and Blood” under det första och andra liveframträdandet. Denna låt är en referens till den kristna nattvarden som är en viktig
tradition inom kristendomen. Under det andra liveframträdandet har bandet kommunion under framträdandet av låten, dock endast för de som står längst fram i publiken som frontmannen kallar för ”The Pit”. Nunnor som frontmannen introducerar som ”Sisters of Sin” står för utdelningen av brödet och vinet. Publiken blir därmed delaktig i framträdandet.
Det uttalas aldrig specifikt vem brödet och vinet ska symbolisera, endast att det symboliserar kött och blod. Frontmannen säger innan att låten handlar om att äta någon, men inte specifikt vem. Han säger även att låten är en njutning de bjuder på i kroppslig form men i biblisk mening (Deezer 2017, 0:10:52). Under det första liveframträdandet säger även frontmannen innan låten att man kan äta någon för att komma nära personen, men precis som under det andra liveframträdandet så säger han inte specifikt vem det är man ska äta (Perro Rojo 2014, 0:39:22). Första versen i låten ”Body and Blood” handlar om att gräva upp någons döda kropp som är begravd. I refrängen sjunger man om hur kroppen delas gemensamt och att kroppen och blodet delas i ett högre syfte.
4.1.2 Stipulerande
Låtarna är upplagda i en viss förutbestämd ordning. I en intervju i podden Värvet nämner Tobias Forge vikten av ordningsföljden i låtlistan. Han uttrycker att det är känsligt vilken ordning låtarna framförs i och att man inte kan ändra på den ordningen hur som helst. Det är viktigt att det finns en röd tråd. Forge berättar även att det är fastlagt innan mellan vilka låtar det ska förekomma någon form av mellansnack och exakt vad man ska säga i dessa
mellansnack som är nästintill samma under en turné. Detta menar Forge är för att det finns en naturlig ordning kring hur uppträdandet ska vara uppbyggt som man inte kan avvika från (Värvet 0:57:20 – 1:35:50).
Church” precis innan ”Cirice” och ”Spöksonat” innan ”He is”. Låten ”Year Zero” förekommer även innan låten ”Spöksonat”.
Ett annat mönster det går att urskilja är att de två första låtarna bandet uppträder med på alla tre liveframträdanden är de två första låtarna på albumet turnén är baserad på. Detta är antagligen för att varje album-era har ett specifikt tema och budskap. Att ha de två första låtarna på albumet i början av liveframträdandet sätter resten av låtarna i en specifik kontext som rör temat för albumet. Jag kommer gå närmare in på hur låtlistan följer en specifik röd tråd under avsnittet ”kondenserade”.
Publiken förväntas även göra saker i en viss förutbestämd ordning. Hur de ska agera men även hur de ska reagera på det som händer på scenen. Under det tredje liveframträdandet bryter publiken två gånger vad de förväntas göra under framträdandets gång och stör den fastlagda ordningen. Under ett tillfälle sjunger publiken en kampsång vilket i sin tur leder till att frontmannen får säga till publiken att sluta sjunga för att de måste fortsätta deras
framträdande. Det andra tillfället är att publiken börjar sjunga ”Happy Birthday” till Forge. Karaktären Cardinal Copia som är frontmannen under detta liveframträdande svarar med att han ska kontakta någon som kan säga till Tobias Forge att de sjöng väldigt fint till honom (Astro Zombie 2018, 0:13:50). Frontmannen Forge upprätthåller därmed ett avstånd till sitt alter ego Cardinal Copia. Vad som är på riktigt och vad som är på låtsas blir tydligt markerat av honom. Att det enbart är en karaktär han spelar. Samtidigt erkänner han inte att det är han som spelar karaktären och därmed medvetet suddar ut gränsen för vad som är verkligt genom att låtsas vara en annan person och försöker hålla upp en fasad som bandet förmedlar. Vid samma tillfälle tar inte publiken avstånd från hans riktiga jag och hans alter ego. Detta kan då tyda på vad Schechner benämner som ”lek”, att publiken är medvetet att det inte är helt på riktigt. Dock skulle det betyda att publiken håller en tydlig gräns mellan föreställningen och verkligheten vilket de inte gör i och med att de suddar ut gränsen för vad som är Forges riktiga jag och hans alter ego under föreställningen. Att de inte håller uppe den distinktionen under själva föreställningen vilket gör att de också suddar ut gränsen för vad som är på riktigt och den föreställningsvärlden som GHOST uttrycker. Därmed leker GHOST med en spänning mellan vad som är make-belief och make-believe under deras liveframträdanden. För att verkligen kunna ge en säker slutsats kring hur bandet och publiken hanterar
föreställningsvärlden och den vardagliga världen skulle det behöva studeras hur både
liveframträdandet, vilket skulle då tyda på att de suddar ut gränsen för vad som är verkligt och vad som är på låtsas, men på helt skilda sätt.
4.1.3 Upprepningar
Under liveframträdandena upprepas det specifika ord och textrader, detta kan även upprepas tillsammans med ett rörelsemönster eller endast specifika gester. Detta inträffar oftast under refrängen. Två exempel på upprepande drag i refrängen är framförandet av låtarna ”Per Aspera Ad Inferi” och ”Here Comes the Sun (Son)”. Under det första liveframträdandet framförs låten ”Per Aspera Ad Infei”, under refrängen som är detsamma som titeln av låten upprepas den textraden fyra gånger medan frontfiguren gör ett specifikt handrörelsemönster med olika handgester i takt med musiken och som repeteras efter varje mening (Perro Rojo 2014, 0:04:25). I den andra refrängen upprepar frontmannen textraden åtta gånger medan han gör samma handrörelsemönster. Strålkastarljuset har likaså samma mönster i refrängerna. Detta gör även att publiken blir mer delaktiga och sjunger med. Under låten ”Here Comes the Sun (Son)” sjunger frontmannen i refrängen ”Son, son, son here he comes” vilket upprepas ett flertal gånger samtidigt som han håller armarna utåt med handflatorna uppåt. Han viftar även med armarna uppåt i takt med musiken. I sista refrängen sjunger frontmannen enbart
textraden en gång men fortsätter med samma handrörelser och publiken själva upprepar textraden sjungandes tills frontmannen tar ner sina armar (Perro Rojo 2014, 0:52:01). Genom att GHOST använder sig av upprepningar av textrader och rörelsemönster blir publiken delaktiga och deltar i framträdandet. Precis som med växelsången så är publiken även här införstådda med vad som förväntas av dem genom frontmannens gester.
Det finns även andra exempel på när publiken är delaktiga och utför ett upprepande mönster, exempelvis under låten ”Cirice” som framförs under det första och andra liveframträdandet. Det som utmärker denna låt är att den har ett långt intro med distinkta trummor. Publiken deltar i introt genom att upprepa ett taktfast ropande samtidigt som de slår i takt med armarna till musiken och gör horntecknet (Deezer 2017, 0:19:32; Astro Zombie 2018, 0:27:24). Detta tyder även på drag av efficacy. Att publiken deltar, här deltar de även utan att bli uppmuntrade till att göra det av frontfiguren. Detta kan även tyda på en kollektiv kreativitet som även det är ett kännetecken av efficacy enligt Schechner. Detta eftersom publiken gör något tillsammans, samtidigt och likadant utan att någon har sagt åt dem att göra detta.
4.1.4 Kondenserade
GHOST liveframträdanden innehar en berättelse där de komprimerar långa händelseförlopp till ett framträdande. Därför är GHOST låtlista fastlagt innan eftersom det är viktigt att det ska följa en struktur som skapar en berättelse som GHOST förmedlar med sin musik. Genom att undersöka ordningen på låtarna, textens innehåll tillsammans med de visuella bilderna och hur bandet interagerar med dessa uttryck kan man få fram den berättelse de vill förmedla.
Under det första liveframträdandet som tillhör turnén som baseras på albumet Infestissuman inleds framträdandet med den första låten på albumet som även har samma titel. Låten ”Infestissuman” tar upp treenigheten, men med bandets omvända version ”Fadern, Sonen, Den oheliga anden” med fokus på hur antikrist som är sonen i deras treenighet ska bringa förstörelse till världen. Denna låt fungerar bland annat som en profetisk utsaga som förutspår antikrist anländande till jorden.
Under liveframträdandets tredje låt ”Ritual” sjunger frontmannen ”On this night of ritual, invoking our master To procreate the unholy bastard” vilket refererar till att man har samlats för att uppfylla profetian om antikrists ankomst. Vilket även nästa låt ”Prime Mover” handlar om, men mer specifikt om själva befruktningen av antikrist och antikrists moder, vilket vi kan urskilja i textraden ”Prime mover, maternal slave. With child of her grave”. Låten implicerar även att modern till antikrist inte bär barnet frivilligt. Även i denna låt återfinns GHOST omvända treenighet men specificerar vem fadern och sonen är till skillnad från första låten, ”Sathanas, Anti-Christ, spiritus non sancti”.
Under mitten av liveframträdandet kan man höra ett barn skrika precis innan de kör en cover på The Beatles låt ”Here Comes the Sun”. I stället för att sjunga ”sun” byter de ut ordet till ”son”. I och med barnskriket i början av låten och låtens text är det tydligt att bandet menar att antikrists ankomst till jorden kommer göra allt bra. Tillsammans med de efterföljande låtarna ”Stand by Him” och ”Year Zero” kan i denna kontext tolkas som att GHOST vill att man ska stå bakom Antikrist oavsett de prövningar man kommer gå igenom och att det kommer börja en ny och bättre tidsålder efter antikrist enligt bandet. Även nästa låt ”If You Have Ghosts” kan symbolisera en ny början, exempelvis textraden ”The moon to the left is a part of my thoughts” i låten refererar de till den vänstra halvmåne som representerar en ny början.
Det andra liveframträdandet tar sin början där berättelsen slutade i det första. Den första låten ”Spirit” kan tolkas på två olika sätt. I refrängen sjunger de ”Spirit, Absinthe”. Detta kan referera till alkohol men kan även vara en lek med ordet eftersom det låter snarare som att han sjunger ”Absent”, vilket då betyder en frånvaro av den anden. Vilket implicerar en frånvaro av den Heliga Anden. Denna dubbla betydelse kan då innebära att människan vänder sig till alkohol i Guds frånvaro. Låten sätter liveframträdandet i en kontext där GHOST förmedlar ett samhälle utan Guds närvaro.
Den följande låten ”The Pinnacle to the Pit” handlar om hur mänskligheten har tagit kontroll och ansvar över sitt eget öde, vilket kan tolkas med hjälp av textraden ”You wear your independence like a crown”. När Gud inte längre har någon makt över mänskligheten enligt GHOST, är människan är fri att göra vad hon vill. Låten ”Cirice” går att tolka som att människan välkomnas in och accepteras av den satanistiska kyrkan, detta går bland annat att utläsa genom textraden ”Can’t you see that you’re lost? Can’t you see that you’re lost without me?”. GHOST menar att Guds frånvarande har lämnat efter sig ett tomrum vilket enligt dem har gjort så att människan måste söka kunskap och visdom någon annanstans. Låten ”He is” sjunger frontmannen i refrängen ”He is, He’s the shining and the light without whom I cannot see”, i detta fall refererar ”he” till Satan som enligt GHOST besitter all sann kunskap och visdom. Det är endast tack vare honom man kan se världen för vad den verkligen är. I början av liveframträdandet förmedlade GHOST att människan är självständig från en högre makt till nu att vara helt beroende av en annan högre makt, Satan, vilket går att tolka med hjälp av låtarna ”Cirice” och ”He is”. Det tomrum som enligt GHOST Gud har lämnat efter sig menar de att människan i stället har vänt sig till Satan.
till Gud, refrängen sjunger frontmannen bland annat ”I am all eyes, I am all ears, I am the wall. And I’m watching you fall”. Följande låt ”Mary on a Cross” är en låt som anspelar på sex och droger. Dock kan textraden “You go down just like Holy Mary” kunna tolkas att det är kristendomen som håller på och fallerar om man tolkar den i kontext med ”Faith”.
Textraden “We were searching for reasons to play by the rules. But we quickly found out it was just for fools” skulle kunna tolkas som att GHOST menar att mänskligheten slutar spela på Guds regler eftersom han inte kommer hjälpa dem ändå och därför kan man lika gärna göra det man vill. Under låten ”Miasma” dör Papa Nihil på scenen. Efter att Papa Nihil dör så hålls det en ceremoni på scenen där Cardinal Copia blir nya Papa IV (Astro Zombie 2018,
0:39:40).
Schechner menar på att det estetiska dramat är verkningslöst och inte bidrar till någon bestående förändring. Det estetiska dramat kan därför upprepa samma föreställning varje kväll. Ritualer kan också upprepas, exempelvis kan en präst utföra flera likadana
begravningsceremonier i rad, men skillnaden är att man inte kan utföra samma
begravningsceremoni varje dag som man kan göra med en föreställning. Om en person dör under föreställningen kan samma person dö under nästa föreställning. En präst kan inte begrava samma person igen, det sker alltså en bestående förändring. Det GHOST gör med exempelvis sina frontfigurer är att skildra en berättelse som går utanför scenen och därmed ger en bestående utveckling genom en symbolisk uttalad förändring i den fysiska
verkligheten. Det suddar ut gränsen för vad som är mellan föreställningsvärlden och den riktiga världen och blir en typ av performance som Schechner karaktäriserar som Make-belief. Eftersom det blir en permanent effekt av att exempelvis Papa Nihil dör på scenen. Det är inget som upprepas på något annat liveframträdande. Därmed innehåller GHOST
liveframträdanden drag som gör att man kan kategorisera det som en ritual och inte till endast ett framträdande som ska underhålla.
Copias självständighet från Papa Nihil. Den avslutande låten ”Dance Macabre” behandlar pestens sista skedde, döden. Att spendera den sista tiden man har på jorden med de man älskar. Trots den mörka tonen i texten är musiken upplyftande och förklädd i en discolåt.
4.1.5 Stora gester och ord
En gest som frontmannen ofta intar, vilket återfinns i alla tre olika liveframträdanden, är att halvt sträcka ut sina armar med handflatorna uppåt. Detta inträffar oftast under refrängen i låtarna, exempelvis under framförandet av låten ”Satan Prayer” som framförs under det första liveframträdandet. Låten ”Satan Prayer” är GHOST omvända version av den nicenska
trosbekännelsen, låten börjar bland annat med texten ”Believe in one God do we, Satan almighty, the uncreator of heaven and soil, and the invisible and the visible” i stället för hur den nicenska trosbekännelsen egentligen börjar ”Vi tror på en enda Gud, allsmäktig fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt”. Hela den första versen i låten ”Satan Prayer” är en omvänd version av trosbekännelsen och därmed omvänder de den kristna läran. Gesten som frontmannen gör kan vara meningen att efterlikna orantställningen som ska påminna om korsfästelsen och är ett vanligt motiv inom den tidiga kristendomen som ska föreställa en form av böneställning (Nationalencyklopedin u.å.i) Denna gest förekommer under flera låtar och blir ett utmärkande drag, exempelvis ”Con Clavi Con Dio” och ”Prime Mover”. Visar då en vädjan inför en högre makt genom att man intar en böneställning. Ett annat exempel på en gest där man vädjar inför Satan är under låten ”Ritual” som framförs under det första och tredje liveframträdandet. Frontmannen böjer huvudet neråt när han sjunger ”Our father, who art in Hell. Unhallowed, be thy name. Cursed be the sons and daughters. Of thine nemesis whom are to blame. Thy kingdom come, Nema!”. Denna brygga fungerar som GHOST omvända version av ”Fader vår” som kan anses vara är en av de mest centrala bönerna inom kristendomen. Det sista ordet ”Nema” är även omvänt för ”Amen”. Att buga sig ner samtidigt som man reciterar en bön till Satan visar en slags vädjan och
submission inför Satan.
Under avsnittet upprepningar, togs det även upp hur man med hjälp av handgester involverar publiken att upprepa refrängen. Att göra publiken delaktig under liveframträdandet görs även på andra sätt. Exempelvis under slutet av låten “Here comes the sun (son)” sjunger
frontmannen ”Here comes the son, and I say it is alright”. Denna textrad kan tolkas att frontmannen försäkrar att allting ska bli bra för att antikrist kommer komma och därmed enligt GHOST bringa en ljus framtid. Denna textrad avslutas låten även med, men i stället för att frontmannen sjunger ”alright” så pekar han mot publiken som sjunger det i stället. Detta blir som att publiken godtar budskapet som GHOST försöker förmedla. Att de godkänner antikrist som deras frälsare. Ett uttryck som används på alla tre liveframträdanden av frontmannen är ”Are you with us?” som han skriker till publiken som svarar med att skrika ”ja” tillbaka. Detta kan även tolkas som att publiken accepterar den tron som GHOST förmedlar.
En av de skillnaderna som Schechner tar upp i uppdelningen av ritual och teater är att inom ritualen så tror publiken medan man inom teatern så uppskattar publiken liveframträdandet. I och med att jag endast studerar publikens agerande och reagerande under liveframträdandet är det svårt att veta ifall publiken tror på det GHOST förmedlar eller ifall de endast vill visa sin uppskattning till bandet. Men genom att tolka deras handlingar under liveframträdandena visar publiken att de åtminstone är villiga att spela med i den föreställningsvärlden som GHOST uttrycker genom att vara delaktiga genom liveframträdandena. Men om detta beror på att de endast vill visa sin uppskattning till bandet eller ifall de faktisk tror på det GHOST förmedlar kan vi inte veta. Som tidigare nämnt är publiken även delaktig i liveframträdandet på eget bevåg, att de använder sig av horntecknet och att de sjunger med utan att bli
uppmanade till det. Exempelvis under låten ”Year Zero” sjunger inte frontfiguren ”Hell Satan” i refrängen utan det gör hela publiken på eget bevåg. Detta tyder även på ett ritualiserat beteende som Schechner betonar.
4.1.6 Överflödig information
Detta drag som kännetecknar ritualer är något som inte återfinns särskilt mycket under GHOST liveframträdanden. Det går dock att hitta drag av detta under frontfigurens mellansnack, där frontfiguren ofta är övertydlig med information. Ett exempel på detta är mellansnacket under det första liveframträdandet innan låten ”If you Have Ghosts”.
Frontmannen håller ett tal där han berättar om vad publiken har för saker i sin närhet. Efter att ha läst upp dessa saker frågar han publiken vad de har mer och publiken svarar genom att skrika ”GHOST” (Perro Rojo 2014, 1:10:07). Precis som nämnt tidigare visar detta på hur publiken är delaktiga och att publiken även är införstådda för hur de ska agera under
liveframträdandet även fast det är osagt. Detta skulle också kunna tyda på att publiken tror, att de tror på den religiösa ideologi som bandet förmedlar med sin musik och liveframträdanden. Bandet är inte enbart något som de har för stunden utan något som de har i sina liv. Men som tidigare konstaterat går det inte att veta ifall deras handlingar tyder på att tror på det GHOST förmedlar eller ifall de enbart vill visa sin uppskattning till bandet.
4.1.7 Arkaiska former
Under alla tre liveframträdanden pratar frontfiguren för det mesta på engelska med en italiensk accent, dock kan frontfiguren säga vissa fraser eller ord på det språk som är majoritetsspråket i landet liveframträdandet utspelar sig i. I dessa liveframträdanden pratar han bland annat lite spanska och franska. Låtarna är även de oftast på engelska men innehåller även bland annat latin och även italienska. Latin är inte ett utdött språk eftersom det används inom olika sammanhang fortfarande idag. Men att använda sig av latin under dessa
liveframträdande menar jag ändå visar på arkaiska drag. På grund av den kontexten dessa liveframträdanden befinner sig i, en kontext där latin är ett språk som är främmande för de allra flesta som medverkar på liveframträdandet och inte är ett språk man vanligtvis kommer i kontakt med i vardagen.
Låten ”Con Clavi Con Dio” som framförs under det första och tredje liveframträdandet vars titeln är italienska för ”Med spik, Med Gud”. Verserna är på engelska medan refrängen är på italienska och latin, ”Siamo con clavi (siamo con dio) Siamo con il nostro dio scuro” vilket betyder ”Vi är med spik (vi är med Gud) vi är med vår mörka Gud” vilket många misstar för att endast vara latin. Detta för att bland annat ordet ”Siamo con” betyder ”vi är med” på både latin och italienska. Som tidigare nämnt under avsnittet ”Traditionella” använder sig bandet av en typ av växelsång under denna låt där publiken sjunger ”vi är med Gud”. I detta
tidigare nämnts så är publiken införstådd med att vara delaktiga i denna växelsång. Detta agerande av publiken tyder även på att de bekänner sin tillhörighet med Satan.
I låten ”He is” som framförs i andra och tredje liveframträdandet sjunger frontmannen i refrängen ”He is Nostro Dispater, Nostr’Alma Mater” vilket är latin för ”Han är Vår far av rikedom, Vår vårdande mor”. Vilket betyder att ”he” som refereras till Satan varken är man eller kvinna. Detta kan vara en referens till Baphomet som både förkroppsligar man och kvinna, vilket inte skulle vara helt osannolikt eftersom det går att finna andra referenser till Baphomet under deras liveframträdanden, bland annat med musikernas handgest Above as
Below.
Under det första liveframträdandet framförs låten ”Prime Mover” där frontmannen sjunger i bryggan av låten ”Sathanas, Anti-Christ, Spiritus non sancti” vilket är latin för ”Satan, antikrist, den oheliga anden”. GHOST omvänder den kristna treenigheten.
Under det första liveframträdandet framförs även låten ”Infestissuman” vilket kan översättas till ”den mest fientliga”. Hela låten sjungs på en blandning av latin och italienska och
upprepar dessa textrader ”Il padre, il filio, et lo spiritus malum. Omnis caelestis delenda est. Anti Cristus, il filio de Sathanas: Infestissumam”. Detta kan översättas till ”Han fader, Sonen, Och den onda anden, Var och en gudomlig, ska förstöras. Antikrist. Satans son: Den mest fientliga”. Även denna låt refererar GHOST till en omvända treenighet där man i stället för att sätta Gud och Jesus i centrum betonar Satan och antikrist. Samt refererar till att antikrist ska bringa förstörelse. Dock antyder bandet här att det är allt som är gudomligt som ska förstöras vilket då tyder på att Satan och antikrist inte är gudomliga väsen. Dock skulle kanske den rätta översättningen av ”caelestis” snarare vara ”av himlen gudomlig” vilket betyder att GHOST menar att antikrist och Satan är gudomliga genom underjorden/helvetet i stället för att vara himmelskt gudomliga.
Låten ”Per Aspera Ad Inferi” är latin och kan ungefär översättas till ”Genom hårt arbete (skall vi nå) Helvetet” och det är även frasen man upprepar i refrängen. Vilket refererar till det latinska ordspråket ”per aspera ad astra” vilket betyder ”genom hårt arbete (skall vi nå) till stjärnorna” vilket uttrycker en kamp till seger (Harrison 2017). Genom att vända upp och ner på ordspråket förespråkar GHOST att triumfen inte är att nå stjärnorna utan att nå Helvetet.
4.1.8 Rituella rummet
I alla tre liveframträdanden har bandet så kallade ”backdrops” vilket är själva
dock inte GHOST utan det som kännetecknar deras liveframträdanden är de stora
kyrkofönstren de har i bakgrunden. GHOST använder inte samma backdrop, utan har olika teman och motiv på dessa utvalda liveframträdanden.
Det första liveframträdandet har ockulta motiv. Bland annat finns Baphomet avbildad på det högra fönstret och gör tecknet Above as Below som tidigare nämnts används av musikerna The Nameless Ghouls. Det går även att urskilja andra ockulta symboler.
Under det andra liveframträdandet är det svårt att urskilja vad bakgrunden föreställer, vilket beror på att det liveframträdandet är utomhus. Det som går att urskilja är att Satan är avbildad i det mittersta fönstret där han står över en futuristisk stad med en sol bakom honom. På höger sida av honom står en kvinna och på vänster sida en man. Båda står även nedanför Satan som räcker dem varsin krona. Jag har nämnt människans självständighet under avsnittet
”kondenserade” då människan blir självständiga på grund av Guds frånvaro som manifesteras i att bära en krona. Denna bakgrundsbild där Satan ger mannen och kvinnan varsin krona förmedlar att det är tack vare Satan som människan kan få sin självständighet. Bakgrunden under det tredje liveframträdandet står Papa Nihil i mitten med en stor massa med människor längst ner som kollar upp på honom.
Det som utgör den största skillnaden i det rituella rummet bland de utvalda
liveframträdandena är att det andra liveframträdandet utspelar sig på en festival medan de andra två utspelar sig i en konserthall. Detta har en stor betydelse kring hur publiken avskiljs och förbereds inför GHOST liveframträdanden. Det första och tredje liveframträdandena som utspelar sig i en konserthall där man går just dit för att se GHOST. För att få tillträde in till liveframträdandet måste publiken visa upp en giltig biljett som måste bli godkänd för att bli insläppt. Sedan måste man även hitta sin specifika plats. Om man har en sittplats på läktaren eller ifall man har en ståplats på golvet, vilket i sin tur gör att publiken inte har samma
liveframträdanden. Detta gör att det inte finns en specifik rad handlingar man måste utföra för att få åtkomst till det rituella rummet och därmed finns det ingen tydlig gräns mellan det profana och heliga. Publiken kan komma och gå som de vill och de behöver inte heller förhålla sig till en viss plats.
Som tidigare nämnt finns det även en hierarkisk ordning kring åtkomsten i det rituella rummet med prisklasser på de olika biljetterna. Ett annat exempel på hur dessa liveframträdanden förmedlar en hierarkisk är genom ljussättningen. Ett tydligt exempel på detta är hur musikerna The Nameless Ghouls knappt aldrig får något ljus på sig under liveframträdandena. Vid ett tillfälle under det första liveframträdandet har frontmannen gått av scenen och enbart resterande musiker är kvar på scenen och spelar på sina instrument. Under detta tillfälle blinkar strålkastarna i ett upprepande mönster på scenen. Det som är intressant är att
strålkastarna aldrig hamnar på The Nameless Ghouls, de står i konstant mörker (Perro Rojo 2014, 0:47:48), vilket skiljer sig från frontmannen som nästan har konstant ljus på sig.
4.2 Successionsordningen
GHOST har en successionsordning där de försöker efterlikna sätessuccessionen av påven i Rom. I de tre olika liveframträdandena i undersökningen är det olika karaktärer som spelas av samma person, frontmannen Tobias Forge. Det första liveframträdandet är Papa Emeritus II ledare för bandet som är Papa Emeritus I efterträdare och under det andra liveframträdandet är Papa Emeritus III ledaren. Dessa personer kommer från Emeritus blodlinjen som har en obruten arvsföljd som Papa på nio årtusenden enligt GHOST mytologi (GHOST 2018a). Sedan Papa Emeritus I första framträdande i London oktober 2010 har frontfiguren varit en viktig del av framställningen av bandets mytologi. I ett videoklipp på GHOST YouTube kanal från ett liveframträdande från Linköping visar hur Papa I ger efter låten ”Genesis” micken till en ny frontfigur. Denna frontfigur presenterar sig som Papa Emeritus II på italienska (GHOST 2012). Det ges ingen förklaring kring varför Papa I fick avgå. Bytet av ledare utgör ett skifte inom bandets mytologi.
Under det första liveframträdandet rör sig inte Papa II så mycket på scenen utan är mer stoisk, går sakta och bestämt från sida till sida av scenen. I stället för att röra sig mycket med
I ett annat videoklipp på deras Youtube kanal som heter ”The Summoning” från 2015 har The
Clergy tillkallat The Nameless Ghouls till ett möte med Sister Imperator. Sister Imperator
säger i denna video att GHOST projektet har pågått i sju år med hårt arbete och haft två olika frontfigurer och två album varav ett har fått guld. Men att detta inte har varit bra nog och att det är en skam, eftersom inga kyrkor har blivit öppnade, inga störtade regeringar eller konverterade världsledare. Därför har Papa Emeritus II blivit avsatt så att hans yngre bror Papa Emeritus III kan ta över för att ta bandet till en helt ny nivå (GHOST 2015). Bytet mellan Papa II och Papa III betonar en handlingskraft. Att The Clergy eftersträvar konkreta åtgärder och därför så blev Papa II avsatt eftersom han inte har lyckats med detta. Därför har Papa III blivit utvald att få representera bandet i hopp om att han besitter de egenskaperna som krävs för att ta bandet framåt. Papa III har därmed blivit noga utvald att leda bandet. Han anses därmed besitta egenskaper som gör honom utvald, detta är enligt Weber ofta förknippat med karisma. Att Papa III besitter egenskaper som gör honom speciell. Men Legitimeringen vilar även på en gammal tradition. Som tidigare nämnt så har Emeritus blodlinjen varit ledare i över nio årtusenden. Papa II misslyckande kan ses som att
legitimeringen gick förlorad på grund av att han inte kunnat visa upp de karismatiska egenskaperna som handlingskraften begär.
I det andra liveframträdandet rör sig Papa Emeritus III mer sensuellt och med hela kroppen på scenen till skillnad från Papa II. I stället för att röra på sig med en disciplinerad stoisk elegans får man en känsla av att Papa III nästan flyter runt på scenen. Han har även en mer ömsint, lättsam och vänlig närvaro på scenen, både till The Nameless Ghoulsen och till publiken. Till skillnad från Papa II så är han även mer skämtsam, vilket bidrar till en mer lättsam stämning. En annan viktig del av karismatiseringen är att ledaren på något sätt skiljer sig från mängden för att framstå sig ha ovanliga egenskaper. Papa III egenskaper skiljer på två sätt, han utmålas ha den handlingskraft som efterfrågas som är utöver det vanliga samt att hans karismatiska egenskaper på scenen skiljer sig från Papa II. Det blir således viktigt att Papa III persona på scenen skiljer sig starkt från Papa II eftersom hans egenskaper betecknar ett misslyckande på handlingskraft.
hårda arbete med GHOST. Speciellt hans yngsta son Papa III för att ha vunnit en Grammy. Men Sister Imperator tycker inte att det är tillräckligt. Därför tycker Sister Imperator att de behöver en ny frontfigur och även nytt blod. Sister Imperator säger i videon” We need someone new. A firm leader. With charisma. With youth, stamina and sexual charisma. Someone like you (Papa Nihil) but in your prime” (GHOST 2018a). I nästa kapitelvideo introduceras den nya frontfiguren Cardinal Copia. Vilket Papa Nihil motvilligt går med på samt utses att vara mentor åt Cardinal Copia (GHOST 2018b).
Även bytet mellan Papa III och Cardinal Copia betonas det en handlingskraft. Papa III har misslyckats att göra de konkreta åtgärderna The Clergy eftersträvade. Även att utvecklingen går alldeles för långsam och att man har en vision om att man hade kommit längre i deras arbete. Därmed anses det varit ett misslyckande. Videoklippet uttrycker Papa Nihil som idealtyp, det är hans karismatiska egenskaper som The Clergy efterfrågar. Därmed väljs en annan person ut som de hoppas kommer kunna med Papa Nihils vägledning göra det som de tidigare ledarna har misslyckats med. Därmed har den långa traditionen brutits.
Utifrån Webers teori om olika idealtyper kan vi då se att GHOST frontfigurs karaktärer har gått ifrån en traditionell till en karismatisk idealtyp. Innan har man haft någon form av
arvskarisma, det vill säga att Emeritus blodlinje har haft karismatiska förmågor som har gått i arv och därmed har de fått sin legitimitet genom arvskarisma. De karismatiska egenskaperna bandet menar är de ideala är Papa Nihils. För att försäkra sig att Cardinal Copia innehar dessa karismatiska egenskaper som gör honom till mer än en vanlig människa måste han lära sig av Papa Nihil. Detta gör att arvskarisman på ett sätt går vidare till Cardinal Copia. Därmed får Cardinal Copia sin legitimitet på ett annat sätt än Papa I-III. Anledningen för bandets byte ifrån en traditionell arvssuccession till en karismatisk är på grund av den handlingskraft som bandet eftersträvar. Därmed förmedlar bandet att en större vikt läggs på de karismatiska egenskaperna som är kopplade till handlingskraften än arvskarisman.
Att Cardinal Copia får tillträda efter att ha blivit upplärd av Papa Nihil kan även efterliknas någon slags sätessuccession. Den apostoliska succession i den tidiga kyrkan använde sig av sätessuccessionen vilket innebär en slags lärosuccession av renlärda biskopar för att
5 Avslutning
Uppsatsens syfte är att undersöka vad GHOST förmedlar för religiös ideologi genom att studera bandets ritualiserade liveframträdanden och mytologiseringen kring bandet. Genom Schechners uppdelning av ritual och underhållning går det att urskilja att bandets
liveframträdanden innehåller rituella drag, bland annat genom att engagera publiken, vilket gör dem delaktiga i liveframträdandet. Detta tyder på en nivå av efficacy som Schechner anser är ett av de rituella drag som särskiljer liveframträdandet från att endast ha en underhållande funktion. De engagerar bland annat publiken genom upprepande ord och gester, vilket även kräver att publiken är införstådda i vad gesterna betyder. Publiken deltar även på eget bevåg genom att exempelvis göra horntecknet. Med det materialet jag har utgått ifrån kan jag dock inte dra några slutsatser kring publikens upplevelser och tankar och därmed inte kunna dra några slutsatser kring om deras engagemang beror på en tro eller endast uppskattning till bandet, det är dock inte det väsentliga i denna undersökning. Det skulle dock vara intressant för framtida studier.
det är hos Satan som den riktiga sanningen finns och utmålar ett påtagligt förakt mot
kristendomen och dess ideal. Detta stämmer överens med vad Petersen kallar för anti-kristen satanism. Eftersom GHOST följer det kristna narrativet och deras definition på Satan och satanism åtgår därför utifrån en kristen kontext. Således uttrycker GHOST en omvänd bild av samhällsnormerna och motsätter sig samhället. Vilket är även något som Farley och
Granholm betonar gällande heavy metalmusiken.
Den berättelse GHOST förmedlar genom sin frontkaraktär skildrar en mytologi som betonar en handlingskraft. De framställer en kamp mot kristendomen som enligt GHOST är deras motsats, vilket går att urskilja under bandets liveframträdanden. Målet är att triumfera över kristendomen, eller snarare som tidigare konstaterats, att balansera deras olika värden. De karismatiska egenskaperna är kopplade till en handlingskraft som bandet betonar. När ledarna inte längre kan visa att de kan ta bandet framåt med konkreta handlingar avsätts de. Deras legitimitet går förlorad eftersom det framstår som att ledaren inte längre har sina ovanliga krafter som kan ta bandet vidare. I och med den brutna successionsordning förespråkar bandet en större vikt vid de karismatiska egenskaperna som är kopplade till behovet av konkreta handlingar och inte den traditionella arvskarisman. Därmed får ledarna legitimitet när de kan visa på framgång. GHOST förmedlar således en religiös ideologi som betonar en
handlingskraft där målet är att triumfera över kristendomen.
5.1 Didaktisk relevans
