Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Hur patienter med cancer ser på kommunikationen med läkare
Författare: Handledare:
Anna Areskog Josefin Wångdahl Lisa Sommar
Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp Examinator
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Elenor Kaminsky 2018
SAMMANFATTNING
Bakgrund Antalet diagnostiserade cancerfall ökar i Sverige. Sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården, inte minst gällande kommunikation eftersom patienter med en sådan diagnos är mycket sårbara och påverkas existentiellt. Syftet var att undersöka hur patienter med cancer ser på kommunikationen med läkare. Ett bisyfte var att undersöka hur patienter med cancer ser på sin egen kommunikation med läkare. Metod Med en allmän, beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ ansats inkluderades tio originalartiklar efter utförd kvalitetsgranskning. Resultat Patienter uppskattar när läkare är tillgängliga och kommunicerar ärligt, engagerat och med empati, använder en lugn och reflekterande kommunikationsstil och visar hopp om att kunna behandla dem. De uppskattar även när läkare etablerar en god relation och ser patienten som person. De uppskattar inte när läkare använder sig av
envägskommunikation med avsaknad empati eller förhindrar patientdeltagande. Inte heller när läkare är otydliga, ger för mycket information eller visar brist på tid.
Patienter ser även hinder och möjligheter hos sig själva i kommunikationen med läkare. Patienter ser möjligheter till god kommunikation med läkare när de själva känner ansvar och behov att ta kontroll. Patienter hindras då de störs av sina egna känslor och tankar och har brist på specifik kunskap. Vissa patienter ser det som en möjlighet att få träffa en och samma läkare vid varje sjukhusbesök, medan andra ser det som ett hinder. Slutsats Läkare, men även övrig sjukvårdspersonal, kan dra nytta att veta vad patienter uppskattar och inte uppskattar i sin kommunikation med patienter och ger utrymme för utveckling inom området.
Nyckelord: Kommunikation, cancer, patientperspektiv, läkare, vårdvetenskap, omvårdnad, litteraturstudie.
3 ABSTRACT
Background The number of diagnosed cancer cases is increasing in Sweden. The disease poses high demands on the healthcare, not least communication, because patients with such diagnoses are very vulnerable and affected existentially. The purpose was to investigate how patients with cancer look at communication with physicians. A second purpose was to investigate how patients with cancer look at their own communication with physicians. Method With a general, descriptive literature review with qualitative approach, ten original articles were included after quality review. Results Patients appreciate when physicians are available and communicate honestly, engaging and empathizing, using a calm and reflective communication style and showing hope to be able to treat them. They also appreciate when physicians establish a good relationship and sees the patient as a person. They do not appreciate when physicians use one-way communication with lack of empathy or prevent patient participation. Neither when physicians are unclear, give too much information or show lack of time. Furthermore, patients see opportunities for
themselves to communicate well with physicians when they feel responsibility and the need to take control. Patients are obstructed when they are disturbed by their own feelings and thoughts and lack specific knowledge. Some patients see it as an
opportunity to meet one and the same doctor at each hospital visit, while others see it as an obstacle. Conclusion Physicians, but also other healthcare professionals, can benefit from knowing what patientes appreciate and do not appreciate in their communication with patients and provide space for development in the area.
Keywords: Communication, neoplasms, patients’ perspective, physician, healthcare science, nursing care, literature review.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Bakgrund………6
1.1. Kommunikation………...6
1.2. Kommunikation i hälso- och sjukvården………6
1.2.1. Styrdokument för hälso- och sjukvården……….6
1.2.2. En gemensam känskompetens för en säker vård………..7
1.2.3. Kommunikation ur läkare och sjuksköterskors perspektiv……..8
1.3. Kommunikation i cancervård………..8
1.3.1. Läkares syn på kommunikation med patienter som har cancer...9
1.3.2. Patienters sårbarhet och behov av vårdkvalité………...10
1.4. Teoretisk referensram………10
1.5. Problemformulering………..11
1.6. Syfte………..12
1.6.1. Frågeställningar………..12
2. Metod………...12
2.1. Design………12
2.2. Datainsamling………13
2.3. Forskningsetiska överväganden………16
2.4. Bearbetning och analys……….16
3. Resultat……….16
3.1. Vad uppskattar patienter i kommunikationen med läkare?...18
3.1.1. När läkare är tillgängliga (för patienter) och visar empati…….18
3.1.2. När läkare är ärliga, engagerade och visar hopp om att kunna..18
behandla patienter 3.1.3. När läkare använder en reflekterande och lugn………..19
kommunikationsstil 3.1.4. När läkare ser patienten som person………..19
3.1.5. När läkare har en god relation med patienten och ger…………20
utrymme för delaktighet 3.2. Vad uppskattar inte patienter i kommunikationen med läkare?...20
3.2.1. När läkare använder envägskommunikation med avsaknad…..20
av fri dialog och empati 3.2.2. När läkare är otydliga i sin kommunikation………..21
5 3.2.3. När läkare inte uppskattar eller förhindrar patientdeltagande…21
3.2.4. När läkare ger för mycket (komplicerad) information………...22
på en och samma gång 3.2.5. När läkare visar brist på tid………22
3.3. Vad ser patienter för möjligheter ohch hinder hos sig själva i…………..22
kommunikationen med läkare? 3.3.1. När patienter själva känner ansvar och behov av att ta………..22
kontroll 3.3.2. När patienter får träffa en eller flera läkare vid varje………….23
sjukhusbesök 3.3.3. När patienter störs av sina egna känslor och tankar och………23
har brist på specifik kunskap 4. Diskussion………24
4.1. Resultatdiskussion……….24
4.2. Joyce Travelbees interationsteori………..28
4.3. Klinisk relevans……….29
4.4. Metoddiskussion………...30
4.5. Slutsats………..32
5. Referenser………34
6. Bilagor……….38
6.1. Bilaga 1………38
6.2. Bilaga 2………39
1. BAKGRUND
1.1. Kommunikation
Kommunikation är något vi gör och arbetar med, för att ge och ta emot information och skapa en relation. Vi kommunicerar för att överleva, samverka och tillgodose personliga behov. Men vad är kommunikation och hur kan det definieras? Ordet kan delas upp i tre delar och definieras som ett ömsesidigt utbyte, communicatio, som går att dela med någon eller några, communino, och det blir på så sätt något gemensamt genom att göra någon delaktig, communicare (Fossum, 2013). I vården innebär begreppet kommunikation överföring av information och är nödvändig, till och med livsnödvändig inom sjukvården (Fossum, 2013).
Kommunikation kan praktiskt taget ses som en aktivitet, som främst handlar om lärande med olika aspekter och sker genom att en sändare överför information till en mottagare. För att mottagaren ska uppfatta informationen på “rätt sätt”, måste
sändaren anpassa informationen; hur det som sägs ska vara formulerat och hur det ska framföras (Baggens & Sandén, 2014).
1.2. Kommunikation i hälso- och sjukvården
Kommunikationens betydelse lyfts fram allt oftare i hälso- och sjukvården (Fossum, 2013) och är ett välbeforskat område som pekar på att god kommunikation har en stor betydelse för hälso- och sjukvårdens utfall (Larsson, Palm & Rahle Hasselbalch, 2016). Det är väsentligt för att patienter ska bli delaktiga i sin vård och känna trygghet (Fossum, 2013) och patienters delaktighet tillsammans med förståelse för sin
hälsosituation är nödvändigt för goda effekter av behandling och rehabilitering (Larsson et al., 2016).
1.2.1. Styrdokument för hälso- och sjukvården
Enligt en av hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser (SFS, 2017:30) ska hälso- och sjukvårdsverksamhet bedrivas för att uppfylla kraven på god vård. Ett av kraven är att vården ska tillgodose patienters behov av trygghet och respektera patienters autonomi och integritet.
7 Enligt patientlagen (SFS, 2014:821) ska verksamheten även främja delaktighet, då hälso- och sjukvården ska genomföras i samråd med patienter. Lagen innehåller även bestämmelser om information, då den som överlämnar information ska i största möjliga mån försäkra sig om att mottagaren har förstått innebörden av den givna informationen. Hur informationen ges ut ska anpassas beroende på patienters ålder, erfarenhet och språkliga bakgrund.
1.2.2. En gemensam kärnkompetens för en säker vård
Höga förväntningar på god och säker vård ställer hälso- och sjukvården inför stora utmaningar, både när det gäller patientsäkerhet och vårdutveckling. För att tillgodose kraven krävs gemensamma kärnkompetenser för samtliga vårdprofessioner. En sådan kärnkompetens är teamsamverkan, som speglar det nära samarbetet mellan
sjuksköterskor och läkare i det dagliga vårdarbetet. Det är en väsentlig kärnkompetens för vårdens genomförande och utveckling, och nödvändigt för en personcentrerad och patientsäker vård (Kvarnström, Pukk Härenstam & Wijk, 2017).
Teamsamverkan innebär att teamet måste ha färdigheter och förmågor för att kunna anpassa vårdarbetet utifrån varje patients unika behov. Alla patienter är olika och därför är det viktigt att även anpassa kommunikation och hur information ges. Det huvudsakliga är inte vilken profession som ger informationen, utan att det skapas en allians med patienten genom en god dialog. Samverkan i team kräver generell liksom interprofessionell teamkompetens. En gemensam syn och förståelse för patientens delaktighet och kunskap om kommunikation krävs för att kunna samordna eget arbete i relation till andras. Det behövs också kunskap om de olika professionernas
kompetens och unika roller för att kunna erbjuda bästa möjliga vård till patienter.
Varje teammedlem ska veta vad de pratar om och när de ska prata om det
(Kvarnström et al., 2017), men det är sjuksköterskan som ansvarar för att patienter ska få korrekt och tillräcklig information på ett lämpligt sätt (Svensk
sjuksköterskeförening, 2014). Sjuksköterskor måste även, precis som läkare och andra vårdprofessioner, vara medvetna om att samtalet med patienter är ett ojämlikt möte och ska därför anstränga sig för att dämpa eventuella negativa följder av det. Det råder nämligen en maktobalans mellan personal och patienter, då det finns
kommunikationsbarriärer och oskrivna regler i samtalet mellan dem (Larsson et al., 2016).
1.2.3. Kommunikation ur läkare och sjuksköterskors perspektiv
Både läkare och sjuksköterskor anser att kommunikationen är kritisk i vården (Lancaster, Kolakowsky-Hayner, Kovacich & Greer-Williams, 2015). En av det största barriärerna som sjuksköterskor och läkare upplever för god kommunikation är tid. De upplever en ökad arbetsbelastning och har därför sällan tillräckligt med tid för att samtala med patienten för att skapa sig en bild av personen och få full förståelse för hur patienter upplever sin situation (Eide & Eide, 2007). Läkare och
sjuksköterskor undviker ofta samtal som involverar svåra känslor när de inte har tillräckligt med tid och känner sig stressade, men också för att de inte känner att de kan hantera dem (Fong Ha & Longnecker, 2010). Detta kan bero på att arbetsrelaterad stress leder till en sämre förmåga att kommunicera för att kunna hjälpa patienten. Ett annat vanligt hinder är att läkare och sjuksköterskor kan känna en stor, emotionell belastning när de måste sätta andra människors behov och känslor först (Eide & Eide, 2007). Läkare önskar även att utbildningen skulle ge mer teoretisk och praktiskt övning i kommunikation med patienter (Fong Ha & Longnecker, 2010).
För att möjliggöra tydlig kommunikation och säkerställa att patienter inte går miste om information krävs en god relation mellan såväl läkare och sjuksköterskor (Lancaster et al., 2015), men också mellan dem och patienter. Läkaren befinner sig däremot sällan i rummet för att bemöta patienters känslor och frågor, och det blir många gånger sjuksköterskans uppgift att ta emot och hantera dem (Serksnys, Nanchal & Fletcher, 2017). Läkarens frånvaro kan påverka relationen till patienter och kommunikationen sinsemellan, som i sin tur kan bli ytterligare en
arbetsbelastning som försvårar sjuksköterskors arbete.
1.3. Kommunikation i cancervård
Över 50 000 nya fall av cancer diagnostiseras varje år och antalet cancerfall kommer att fortsätta att öka, med uppemot 30 procent fram till år 2020. Antalet påvisade fall av cancer ökar på grund av förbättrad diagnostik, förlängd levnadsålder och goda livsstilsfaktorer och det ökade antal fallen kommer att ställa höga krav på hälso- och sjukvården under kommande år. En cancersjukdom påverkar människan både fysiskt, psykiskt och socialt, men också existentiellt, själsligt och andligt. Många patienter uppfattar en cancersjukdom liktydigt med lidande, smärta och död och befinner sig i en sårbar och stressande situation (Bruun, Lorentsen & Grov, 2011). Bara ordet
9 cancer väcker oro hos många personer och trots goda möjligheter till behandling lever den gamla cancerskräcken kvar. Beskedet om cancer blir ofta en påminnelse om hur skört livet är, hur god prognosen än må vara (Cancerfonden, 2015). I denna situation är en vårdande relation med god och effektiv kommunikation minst lika viktigt som en bra medicinsk behandling (Bruun et al., 2011) och är väsentlig för en optimal cancervård (Ong, De Haes, Hoos & Lammes, 1995). En sådan relation hjälper också patienter att hantera och bekämpa sin sjukdom, vilket i sin tur kan öka livskvalitén (Baile & Aaron, 2005; Bruun et al., 2011; Ong et al., 1995).
Sjukdomens svåra art ställer höga krav på kommunikationen, inte minst läkares, som ansvarar för medicinska besked om prognos, sjukdomens förlopp och motgångar (Bruun et al., 2011). Vidare ställs det även höga krav på sjuksköterskor, vilka ansvarar för att säkerställa att det sker en god kommunikation mellan samtliga inblandade professioner och patienter och fungerar ofta som “spindeln i nätet”, då de har en god överblick över patienter och vårdkedjan (Svensk sjuksköterskeförening, 2009). Läkares liksom sjuksköterskors goda kommunikativa färdigheter är också viktiga för att kunna ta tillvara på värdefull information som patienterna själva sitter inne med. De har inte den största kunskapen om behandling och vård, men däremot om hur sjukdomen och situationen upplevs och vad som är viktiga och väsentliga utifrån dem själva. Denna information kan vara väsentligt för att läkare ska kunna göra en adekvat bedömning och möjliggöra en behandling med goda resultat (Eide &
Eide, 2007).
1.3.1. Läkares syn på kommunikation med patienter som har cancer
Trots riktlinjer för psykosocial vård och fokus på personcentrerad vård, har bristande kommunikation tidigare rapporterats mellan läkare och patienter med cancer (Aiello Bowles et al., 2008). Tidigare forskning av Tanriverdi (2013) beskriver att en tänkbar orsak till bristande kommunikation kan vara att läkare inom cancervården upplever att kraven på god och rätt kommunikation med patienter ökar. En stor utmaning för dem är att kunna känna och visa empati och samtidigt försöka applicera en professionell kommunikationsstil. Läkare tycker också att det är svårt att ge ut och försäkra sig om att patienter har förstått den givna informationen.
Vidare förväntas de kunna kommunicera tillfredsställande med patienters anhöriga, vilket kan vara en ytterligare belastning för dem, då familjemedlemmarnas ångest och oro är något som skapar stress hos många läkare (Tanriverdi, 2013).
På grund av många möten med döende patienter riskerar läkare som behandlar patienter med cancer att drabbas av utbränningssyndrom och känslomässig
utmattning. Syndromet kännetecknas av förlust av entusiasm för arbetet, känsla av meningslöshet, personlighetsförändringar, ångest och depression (Shanafelt &
Dyrbye, 2012). I en studie fann forskare ett samband mellan utbrändhet och bristande kommunikation, då utbrändhet var vanligare bland läkare som tyckte att de hade dålig kommunikationsförmåga (Ramirez et al., 1995). Även Jones et al. (1988) fann att bristande kommunikation var en av orsakerna till utbränningssyndrom hos läkare, särskilt vid dåliga nyhetsbesked.
1.3.2. Patienters sårbarhet och behov av vårdkvalité
Patienter som drabbas av cancer befinner sig i en utsatt och sårbar situation som ställer höga krav på vårdens kvalité. Patienters perspektiv på vårdkvalité är viktigt då deras erfarenheter kan påverka hälso- och sjukvårdens beteende och utfall (Sofaer &
Firminger, 2005) och det bör även ligga i vårdpersonalens intresse att veta mer om patienters perspektiv på vårdens kvalité. Särskilt viktiga områden inom vårdkvalitéten är bland annat patientcentrerad vård, kommunikation och information (Sofaer &
Firminger, 2005; Attree, 2001). Det krävs en god samverkan mellan olika yrkesprofessioner i vården för att upptäcka sådant som kan leda till bristande vårdkvalité (Sveriges riksdag, 2016).
1.4. Teoretisk referensram
Joyce Travelbee lade under 1960-talet grunden för en av våra mest kända
omvårdnadsteorier; interaktionsteorin. Travelbee menade att kommunikation är det viktigaste redskapet för god omvårdnad, bland annat för att säkerställa att planerade åtgärder är i linje med patienters behov och villkor (Travelbee, 1971). Travelbee betonade även vikten i att sudda ut de stereotypa rollerna i mötet med patienter. Det skulle istället ses som ett möte mellan två unika individer, där en människa hjälper en annan människa och på så vis uppnås en genuin mellanmänsklig relation. En sådan relation utvecklas genom interaktionsprocessen, genom vilken empati och sympati
11 skapas och kontakt präglad av ömsesidig förståelse etableras. Att uppnå empatisk förståelse gör det lättare att begripa den andra personens inre upplevelse. På så vis kan vårdpersonal komma närmare full förståelse för hur patienter upplever sin situation som i sin tur leder till en bättre omvårdnad (Travelbee, 1971).
Joyce Travelbee menade att kommunikation är en komplicerad process som kräver vissa förutsättningar, vilka inkluderar olika färdigheter, så som kunskap och förmågan att tillämpa den och olika kommunikationstekniker. Travelbee identifierade också vissa omständigheter som kan ge upphov till allvarliga störningar eller avbrott i kommunikationen, exempelvis bristande förmåga att se patienten som en unik individ eller att inte kunna uppfatta olika nivåer i kommunikation. Det finns nämligen ingen genväg till god kommunikation utan kräver engagemang och tid från både
vårdpersonalens och patienters sida (Travelbee, 1971). Valet av Travelbee som teoretisk referensram, motiveras av att teorin berör olika aspekter av kommunikation som är värdefullt för omvårdnadsarbetet, men också för medicinska handlingar. En välfungerande kommunikation är ett viktigt redskap för god vård, med en genuin mellanmänsklig relation och ömsesidig förståelse. Resultatet diskuteras gentemot Joyce Travelbees interaktionsteori i diskussionsdelen.
1.5. Problemformulering
Antalet diagnostiserade cancerfall ökar och sjukdomen sätter patienter i en sårbar situation som är liktydigt med döden och påverkar dem existentiellt. Sjukdomens svåra art ställer höga krav på hälso- och sjukvården, inte minst gällande
kommunikation. Men att uppfylla en god kommunikation har blivit allt svårare i dagens vård då vårdpersonal, främst läkare och sjuksköterskor, upplever en ökad arbetsbelastning och arbetsrelaterad stress och har sällan tillräckligt med tid för att samtala med patienter. Läkare befinner sig även sällan i patienters närhet, vilket gör det svårt för dem att bemöta känslor och frågor och omöjliggör en god relation och tydlig kommunikation. Eftersom patienter som lever med cancer ofta har en regelbunden kontakt med vården, där det råder ett stort utbyte av information och många existentiella frågor, är kommunikationen en väsentlig del för patienters hälsa och delaktighet i sin vård och behandling. Utan förståelse för hur patienter ser på kommunikation är det svårt att utveckla vården så att den blir mer patientcentrerad och av högre kvalité.
1.6. Syfte
Syftet är att undersöka hur patienter med cancer ser på kommunikationen med läkare.
Ett bisyfte är att undersöka hur patienter med cancer ser på sin egen kommunikation med läkare.
1.6.1. Frågeställningar
1. Vad uppskattar patienter i kommunikationen med läkare?
2. Vad uppskattar inte patienter i kommunikationen med läkare?
3. Vad ser patienter för möjligheter respektive hinder hos sig själva i kommunikationen med läkare?
2. METOD
2.1. Design
Designen för examensarbetet är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Den har gjorts som en allmän litteraturöversikt med deskriptiv design (Polit & Beck, 2018).
Denna design valdes för att bäst kunna undersöka vilken befintlig information som finns inom området, för att sedan göra en sammanställning på hur kunskapsunderlaget ser ut i dag. Med hjälp av en kvalitativ ansats kan patienters syn på kommunikation undersökas på djupet. Föreliggande översikt baseras på ett systematiskt val av publicerade artiklar inom ett avgränsat forskningsområde. Dataanalysen av de inkluderade artiklarna utgick från Fribergs (2017) fem steg för analys. I första steget av analysen ska de valda artiklarna läsas igenom flera gånger, för att i andra steget fokusera på att identifiera nyckelfynd och det som är mest framträdande i varje artikels resultat. I tredje steget görs en sammanställning av varje artikels resultat för att få en schematisk översikt. I det fjärde steget jämförs och relateras de olika artiklarnas resultat till varandra för att identifiera likheter och skillnader och skapa nya övergripande teman. I Fribergs (2017) femte och sista steg formuleras en
beskrivning för att ge innebörd åt de nya övergripande temana från tidigare steg, som presenterar analysen på ett tydligt sätt (Friberg, 2017).
13 2.2. Datainsamling
Litteratursökningen skedde genom databassökning, med hjälp av en bibliotekarie som var verksam vid ett universitetsbibliotek, för att sökningen skulle bli så säker och effektiv som möjligt. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO för att få ett brett utfall av artiklar som täckte aktuella vetenskapliga artiklar från olika tidskriftsförlag inom omvårdnadsforskning (Östlundh, 2017).
Inklusionskriterier för samtliga artiklar var att de skulle vara originalartiklar vars resultat besvarade studiesyftet och som publicerats i en vetenskaplig tidskrift under de senaste tio åren. Artiklarna skulle vara på engelska, ur ett patientperspektiv och dessutom vara etiskt prövade. Patienterna skulle vara vuxna, alltså över 18 år, och ha eller haft en cancerdiagnos. Exklusionskriterier för föreliggande översikt var artiklar som studerade hur patienter med cancer såg på kommunikation med någon annan vårdpersonal än läkare, likaså de som studerade andra patientgrupper. Artiklar som endast studerade hur patienter såg på kommunikationen vid cancerbeskedet
exkluderas.
Bibliotekarien hjälpte även till att hitta lämpliga MeSH-termer genom sökning i svensk-MeSH och PubMed. De valda sökorden i Cinahl och PubMed var
“Communication”, “Physician-Patient Relations”, “Perspective”, “Neoplasms” och
“Qualitative”, då det motsvarade de väsentliga orden i föreliggande översikts syfte och kriterier. Termerna innefattar flera olika undergrupper, vilket gav ett ett bredare utfall av artiklar än fritext i sökningarna. MeSH-termen “Neoplasms” valdes eftersom ordet cancer inte finns som egen MeSH-term. “Neoplasms” syftar på tumörer som inkluderar all onormal tillväxt av ny vävnad, maligna som benigna. Med samtliga fem sökord blev utfallet för snävt i PsycINFO med endast 26 artiklar. Sökordet
”Perspective” togs därför bort och ny sökning gjordes, vilket resulterade i ett bredare utfall med 123 artiklar. Vid sökning i PubMed filtrerades antalet träffar med
“Publication dates: 10 years”, “Species: Humans”, “Languages: English”, “Ages:
Adult 19+ years”. Sådan filtrering var inte nödvändig vid sökning i CINAHL och PsycINFO då sökorden gav ett mindre antal träffar.
Vid utförande av litteratursökningen skedde en första gallring, där alla titlar i utfallet lästes. De titlar som var intressanta tittades närmare på, för att vidare läsa deras sammanfattningar. Detta resulterade i att tio artiklar, som verkade besvara den här litteraturöveriktens syfte, valdes ut och kvalitetsgranskades utifrån en
kvalitetsgranskningsmall bestående av 14 frågor hämtat från Fribergs (2017) bok Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (se Bilaga 1).
Frågorna besvarades antingen med en beskrivande text eller med ett “ja”, “delvis”
eller “nej” för att bedöma om artiklarna var av låg, måttlig eller hög kvalité. Artiklar som besvarade 11 till 14 frågor i mallen bedömdes vara av hög kvalité, medan artiklar som besvarade 6 till 10 frågor bedömdes vara av måttlig kvalité. Artiklar bedömdes vara av låg kvalité om de endast besvarade 1 till 5 frågor. De artiklar som bedömdes vara av hög kvalité hade bland annat en utförlig bakgrund, redovisade studiens syfte och metod tydligt, utvärderade sitt resultat noggrant och drog förenliga slutsatser (Friberg, 2017).
Efter första kvalitetsgranskningen föll totalt fyra artiklar bort på grund av att de inte var av tillräckligt hög kvalité enligt granskningsmallen. Därav krävdes en ny
litteratursökning för att komma upp i antalet artiklar som arbetets resultat skulle baseras på. Den nya sökningen skedde i PubMed, där sökordet “Perspective” togs bort för att få ett bredare utfall med nya träffar. Därefter gjordes en andra gallring och kvalitetsgranskning med samma process som innan. Den andra gallringen resulterade i fyra nya artiklar och alla bedömdes vara av hög kvalité enligt granskningsmallen.
Totalt tio artiklar bedömdes ha hög kvalitét och inkluderades i litteraturöversiktens dataanalys (se Bilaga 2). Artiklarna som hittades i samtliga sökningar presenteras i Tabell 1.
Tabell 1. Översiktstabell på litteratursökningens resultat.
Databas, # Sökord Antal träffar Utvalda
titlar
Utvalda abstract
Utvalda för
kvalitetsgranskning
Utvalda efter kvalitetsgranskning Cinahl, #1 ”Communication” AND ”Physician-
Patient” ”Relations” AND
”Perspective” AND ”Neoplasms”
AND ”Qualitative”
45 45 6 3 2
PubMed, #1 ”Communication” AND ”Physician- Patient” ”Relations” AND
”Perspective” AND ”Neoplasms”
AND ”Qualitative”
52 52 8 5 4
PubMed, #2 ”Communication” AND ”Physician- patient” ”Relations” AND
”Neoplasm” AND ”Qualitative”
166 93 20 4 4
PsycINFO,
#1 ”Communication” AND ”Physician- patient” ”Relations” AND
”Neoplasm” AND ”Qualitative”
123 123 7 3 0
2.3. Forskningsetiska överväganden
CODEX behandlar regler och riktlinjer för att forskningsarbeten ska upprätthålla ett bra förhållningssätt. Det är forskarens egna etiska ansvar att se till att översikten är moraliskt acceptabel och av god kvalité (CODEX, 2018). Artiklarna som inkluderats i föreliggande översikt har antingen tillstånd från etisk kommitté eller gjort noggranna etiska överväganden. Varken forskningsprocessen eller resultatet har förvrängts med missvisande analys av data eller av egna åsikter. Data har inte fabricerats eller plagierats och inte heller angetts utan angiven källa (Forsberg & Wengström, 2015).
2.4. Bearbetning och analys
Resultatet analyserades utifrån Fribergs (2017) fem steg för analys av artiklar. I det första steget för analysen lästes artiklarna igenom flera gånger för att sedan i andra steget fokusera på resultatet, för att finna det som besvarade litteraturöversiktens syfte. Det som var mest framträdande i varje artikels resultat i relation till syfte och frågeställningar markerades som nyckelfynd. I tredje steget sammanställdes
markerade nyckelfynd från varje artikel till en gemensam sammanfattning i ett och samma dokument. I fjärde steget användes sammanfattningen för att kunna relatera och jämföra artiklarnas nyckelfynd med varandra med fokus på att hitta likheter och skillnader för att sedan skapa nya teman. I femte och sista steget var analysen klar med ett antal nya övergripande teman med en beskrivande presentation. Analyserad litteratur presenteras och beskrivs kortfattat i en artikelmatris (se Bilaga 2).
3. RESULTAT
Föreliggande litteraturöversikts resultat grundar sig på tio vetenskapliga artiklar som har genomförts på patienter med olika typer av cancer i Storbritannien, Irland, Nederländerna, Polen, Spanien, USA, Kanada, Israel och Sydkorea. Vissa artiklar undersökte kommunikation mellan patienter och läkare gällande erfarenhet, innehåll, förståelse och sambandet mellan kommunikation och effekter på relationen mellan patienter och läkare. Andra artiklar undersökte hinder respektive möjligheter i
kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal, men främst läkare, identifierade vad de uppskattade i interaktioner med vårdpersonal och hur patienter såg på
respektive uppfattade kommunikation. Majoriteten av artiklarna använde sig av semistrukturerade intervjuer, de flesta gjordes med en patient i taget, medan andra
17 skedde i grupp och ett fåtal via telefon. Samtliga artiklar bedömdes vara av hög
kvalité.
Tabell 2. Översiktstabell för vad patienter uppskattar respektive inte uppskattar i kommunikation med läkare samt vad patienter ser för egna möjligheter respektive hinder i denna kommunikation.
Frågeställningar Underrubriker
Vad uppskattar patienter i kommunikationen med läkare?
• När läkare är tillgängliga (för patienter) och visar empati
• När läkare är ärliga, engagerade och visar hopp om att kunna behandla patienten
• När läkare använder en reflekterande och lugn kommunikationsstil
• När läkare ser patienten som person
• När läkare har en god relation med patienten och ger utrymme för delaktighet
Vad uppskattar inte patienter i kommunikationen med läkare?
• När läkare använder
envägskommunikation med avsaknad av fri dialog och empati
• När läkare är otydliga i sin kommunikation
• När läkare inte uppskattar eller förhindrar patientdeltagande
• När läkare ger för mycket (komplicerad) information på en och samma gång
• När läkare visar brist på tid Vad ser patienter för möjligheter och hinder
hos sig själva i kommunikationen med läkare?
• När patienter själva känner ansvar och behov att ta kontroll
• När patienter får träffa en eller flera läkare vid varje sjukhusbesök
• När patienter störs av sina egna känslor och tankar och har brist på specifik kunskap
3.1. Vad uppskattar patienter i kommunikationen med läkare?
3.1.1. När läkare är tillgängliga (för patienter) och visar empati
I en studie av Frenkel et al. (2016), som undersökte 29 patienter med avancerade
cancerformer förståelse och insikt i deras ovanliga erfarenheter med läkare i cancervården, fann de att läkares kommunikativa färdigheter var minst lika viktigt som de medicinska kunskaperna. I annan studie av Easley et al. (2016) ansåg 39 patienter med bröst- eller tjocktarmscancer att läkares kommunikation och förmåga att visa att de var tillgängliga för patienterna och samtidigt visa empati påverkade alla vårdområden och patienternas
övergripande uppfattningar av cancervården. Liksom patienterna från studien av Easley et al.
(2016) uppskattade även deltagarna från Frenkels et al. (2016) studie och sju kvinnor med bröstcancer i en studie av Shim et al. (2016) när läkare var tillgängliga för dem. Det skapade trygghet, tillit och främjade kommunikationen när läkare sa att patienterna kunde höra av sig om de hade några frågor eller upplevelser av oro de ville diskutera.
Patienterna från Frenkels et al. (2016) studie liksom 41 kvinnor med bröstcancer i en studie av Abt Sacks et al. (2016) rapporterade att de uppskattade när läkare visade empati, då det underlättade kommunikationen dem emellan. Patienterna från studierna av Easley et al.
(2016) och Shim et al. (2016) uttryckte att de lättare kunde hantera sina känslor under
samtalet, speciellt oro, när läkare var just empatiska och lugna. Vidare ansåg patienterna från studien av Shim et al. (2016) att om kommunikationen präglades av empati och förståelse blev det lättare för dem att bearbeta information och ställa frågor.
3.1.2. När läkare är ärliga, engagerade och visar hopp om att kunna behandla patienten I en studie av Nanton et al. (2008), som studerade hur 22 män med prostatacancer erfarit information och deras förändrade och osäkra roll, fann forskarna att patienter uppskattade när läkare var ärliga, vilket innebar att de kommunicerade rakt, sanningsenligt och inte undanhöll viktig information. Likaså rapporterade 26 patienter med olika typer av urologisk cancer i en studie av Skea et al. (2014) att ärlighet var en viktig faktor i kommunikationen. Läkares ärlighet gällande prognos och behandling, utan att förstöra hoppet, ökade patienternas förtroende för läkares kompetensnivå.
19 I studien av Abt Sacks et al. (2016) rapporterade kvinnorna med bröstcancer att de
uppskattade när läkare engagerade dem att delta i beslutsprocessen som berörde
behandlingen. Vidare angav männen i Nanton et al. (2008) studie att de uppskattade när läkare visade hopp om deras möjligheter att kunna behandla dem, vilket ingav ett lugn hos patienterna inför framtiden.
3.1.3. När läkare använder en reflekterande och lugn kommunikationsstil I en studie av van Bruinessen et al. (2013), som undersökte patientupplevda
kommunikationshinder och möjligheter vid olika stadier av sjukdomen efter diagnostisering av malignt melanom hos 28 patienter, redogjorde patienterna att de uppskattade när läkare använde en reflekterande kommunikationsstil. En sådan kommunikationsstil speglades i att läkare lyssnade, svarade på frågor och gav ett öppet utrymme för diskussion när det var möjligt. I studien av Wong et al. (2011) uppskattade även 16 kvinnor med bröstcancer läkares reflekterande kommunikationsstil, då många lättare kunde uttrycka sina bekymmer och fick den mängd information de önskade, vilket hjälpte dem att klara av sin situation bättre. Vidare ansåg patienterna med olika typer av urologisk cancer i studien av Skea et al. (2014), att läkare med en reflekterande kommunikationsstil var mer villiga att delta i samtal, vilket gjorde att patienter kände sig tryggare med att ställa frågor och delta i diskussioner om deras vård och behandling. Patienterna med olika avancerade cancerformer i Frenkels et al. (2016) studie uppskattade också när läkare hade en lugn kommunikationsstil, vilket enligt dem gav ett lugn trots negativa besked.
3.1.4. När läkare ser patienten som person
Patienterna i studien av Skea et al. (2014) uppskattade när läkare samverkade med dem “som en person” och inte bara “som ett tal”. De kände sig då som personer som var värda att vårda och främjade kommunikationen dem emellan. Patienterna värdesatte även läkare som visade att de var uppmärksamma på deras särskilda behov, villiga att vara flexibla och anpassa vården efter deras omständigheter. Vidare uppskattade de läkare som visade att de kände igen dem genom att komma ihåg och använda deras namn. När läkare tilltalade kvinnorna i
studien gjord av Abt Sacks et al. (2016) med deras förnamn gav det dem en känsla av en djupare relation, medmänsklighet och att de inte bara var “patienter med en sjukdom”. I studien av Frenkel et al. (2016) uppskattade patienterna när deras läkare behandlade dem som om de vore deras enda patient, där kommunikation och hur vården skulle utformas efter patientens önskemål var det som stod i fokus.
3.1.5. När läkare har en god relation med patienten och ger utrymme för delaktighet Patienterna med malignt melanom i studien av van Bruinessen et al. (2013) uppskattade en god relation med läkare och ansåg att det var viktigt för att kommunikationen skulle fungera dem emellan. Relationen hade en stor betydelse för deras generella erfarenhet av
cancervården. De såg även relationen som ett kommunikationsverktyg för att kunna behålla kontrollen över sin egen vård och våga ställa frågor. Patienterna med olika typer av urologisk cancer från studien av Skea et al. (2014) rapporterade att en god relation med läkare gjorde det lättare för dem att förstå och vara delaktiga i samtalet och bidra i diskussioner om deras tillstånd och vård. Patienterna med olika avancerade cancerformer i studien av Frenkel et al.
(2016) uttryckte att en god relation med läkare kunde vara en avgörande faktor för deras överlevnad.
3.2. Vad uppskattar inte patienter i kommunikationen med läkare?
3.2.1. När läkare använder sig av envägskommunikation med saknad av fri dialog och empati I studien av Abt Sacks et al. (2016) rapporterade kvinnorna med bröstcancer att
kommunikationen med läkare inte varit optimal. Detta eftersom de känt att läkare använt sig av envägskommunikation med saknad av fri dialog, empati och utrymme för frågor. I en annan studie, av Godlewski et al. (2007), uttryckte 125 patienter med cancer, både män och kvinnor, att kommunikationen med läkare brustit, gällande tillstånd och behandling. Det eftersom läkare gav ut information på ett ostrukturerat sätt och endast baserade information utifrån deras egna erfarenheter och intressen.
I studien av van Bruinessen et al. (2013) uppfattade patienterna med malignt melanom att läkare hade en arrogant och bråd attityd när de inte svarade på deras frågor om vaga fysiska eller psykiska åkommor och höll konversationen för generell. Vidare ansåg de att läkare inte alltid tog hänsyn till känslomässiga reaktioner under samtalen dem emellan. Kvinnorna i studien av Wong et al. (2011) rapporterade att om läkare bara riktade sig mot deras symtom och sjukdom under samtalen ansåg dem att läkare inte förstod deras känslor och upplevelser som omfattade deras diagnos och behandling.
21 3.2.2. När läkare är otydliga i sin kommunikation
I studien av Wong et al. (2011) rapporterade kvinnorna med bröstcancer att de saknade tydlig kommunikation hos läkare, som sällan var uppmärksamma på nivån på språket som de använde när de pratade med kvinnorna om olika behandlingsalternativ. Detta ledde ofta till missförstånd gällande behandlingens resultat, fördelar och biverkningar. Enligt männen med prostatacancer i studien av Nanton et al. (2008) och även kvinnorna med bröstcancer i studien av Shim et al. (2016) kom behandlingens biverkningar ofta som en chock för dem på grund av läkares otydliga kommunikation. Vidare rapporterade dessa kvinnor att den otydliga kommunikationen gjorde att de kände sig exkluderade i sin egen vård. Kvinnorna med bröstcancer från studien av Abt Sacks et al. (2016) uppskattade inte heller när läkare förhastade förmedlingen av information och dåliga nyheter.
Kvinnorna från studien av Wong et al. (2011) saknade att få hjälp med att förstå medicinsk terminologi och logik bakom behandlingsbeslut. När läkare var otydliga i sin kommunikation upplevde patienter med kolorektalcancer i en studie av McCarthy (2014) sig rädda för att ställa frågor och inte förstå vad läkare sa. Patienterna sa sig i stället vara mer bekväma att prata med sjuksköterskor, då de upplevde att de kunde ställa frågor mer fritt till dem.
3.2.3. När läkare inte uppskattar eller förhindrar patientdeltagande
Patienterna med malignt melanom från studien av van Bruinessen et al. (2013) rapporterade att läkare inte alltid uppskattade ett aktivt patientdeltagande, då patienterna ofta fick intrycket av att det inte uppskattades när de ställde för många frågor. I studien av Abt Sacks et al.
(2016) önskade de deltagande kvinnorna att de skulle ha blivit inbjudna i större grad till att delta i beslutsprocessen gällande behandling, där läkare informerade om deras olika val av behandlingar och biverkningar. Vidare ansåg männen med prostatacancer i studien av Nanton et al. (2008) att de inte alltid fick vara delaktiga i valet av behandling eller blev informerade om vad behandlingen hade för fysisk påverkan och eventuella biverkningar. Kvinnorna från studien av Shim et al. (2016) upplevde att de kände sig exkluderade från sin vård när de inte fick tillräckligt mycket information om hur sjukdomsprognosen såg ut eller när läkare undanhöll resultat av provsvar från dem.
3.2.4. När läkare ger för mycket (komplicerad) information på en och samma gång
Kvinnorna med bröstcancer från Abt Sacks et al. (2016) studie rapporterade att de inte kunde förstå eller komma ihåg, bearbeta eller tillgodogöra sig det läkare sagt när samtalen innehöll för mycket information. Patienterna i Shim et al. (2016) studie rapporterade att för mycket information gjorde att de inte kunde förstå eller bearbeta det läkare hade sagt. Patienterna med malignt melanom från van Bruinessens et al. (2013) studie ansåg att det var svårare att bearbeta diskuterad information och glömde att ställa frågor när läkare gav ut för mycket information på en och samma gång.
3.2.5. När läkare visar brist på tid
Kvinnorna med bröstcancer från Shim et al. (2016) studie samt kvinnorna i Abt Sacks et al.
(2016) studie rapporterade att de blev rädda och hindrades från att ställa frågor när de märkte att samtalet skedde under tidspress. Enligt kvinnorna i studien av Shim et al. (2016) kunde läkare höra efter om de hade några frågor, men de upplevde att det ändå inte fanns någon tid för att ställa dem då andra patienter väntade utanför.
Både patienterna från studien av Godlewski et al. (2007) och studien av Nanton et al. (2008) upplevde att de fick en känsla av osäkerhet och hindrades i sin kommunikation när de märkte att läkare inte hade tid för dem. Patienterna med malignt melanom från studien av van
Bruinessen et al. (2013) upplevde att de blev frustrerade, stressade och fick ångest när läkare visade tecken på tidspress.
3.3. Vad ser patienter för möjligheter och hinder hos sig själva i kommunikationen med läkare?
3.3.1. När patienter själva känner ansvar och behov av att ta kontroll
Hur patienter såg på kommunikationen med läkare påverkades även av deras egna förmåga till god kommunikation. Patienterna med malignt melanom i studien av van Bruinessen et al.
(2013) ansåg att kommunikationen främjades då de kände att de hade ansvar för att ta hand om sig själva. Detta skapade ett behov av att ta kontroll över sin egen vård och veta mer om sin situation. Patienterna i studien av Abt Sacks et al. (2016) ansåg att de kände mer ansvar när de blev inbjudna till att delta i beslutprocessen gällande behandling.
23 Vidare rapporterade patienterna från studien av van Bruinessen et al. (2013) att då de inledde samtalen med specifika mål i åtanke kunde de lättare delta i diskussioner och ställa fler frågor, vilket främjade dem i deras egen kommunikation.
3.3.2. När patienter får träffa en eller flera läkare vid varje sjukhusbesök
Kvinnorna med bröstcancer från studien av Abt Sacks et al. (2016) uttryckte att det var lättare att kommunicera när de fick träffa en och samma läkare vid varje sjukhusbesök. Om de plötsligt fick träffa en ny läkare gav det känslor av otrygghet och oro. Likaså uppskattade vissa patienter från studien av van Bruinessen et al. (2013) att träffa en och samma läkare, vilket underlättade för dem att ställa frågor och diskutera problem. Tvärtom uttryckte vissa patienter i samma studie av van Bruinessen et al. (2013) att möten med nya läkare vid varje besök främjade kommunikationen, eftersom de fick möjlighet att dela sina problem med flera samarbetande läkare.
3.3.3. När patienter störs av sina egna känslor och tankar och har brist på kunskap
Patienterna med malignt melanom från studien av van Bruinessen et al. (2013) redogjorde att deras egna känslor och tankar före och under samtalet kunde utgöra ett
kommunikationshinder. Det hindrade dem från att höra vad läkaren sa, vilket gjorde det svårt för dem att ta in och bearbeta given information. Kommunikationen kunde även begränsas av deras känsla av att vara beroende av läkare. Vidare upplevde patienterna att deras brist på specifik kunskap om sjukdomen och otillräcklig erfarenhet av läkarsamtal var ytterligare faktorer som kunde begränsa deras möjligheter till god kommunikation. I studien av Abt Sacks et al. (2016) ansåg kvinnorna med bröstcancer att de inte fick tillräcklig information och kunskap om behandlingens för- och nackdelar, och att det kunde hindra en fungerande kommunikation med läkare.
4. DISKUSSION
Denna allmänna beskrivande litteraturöversikt med kvalitativ ansats som syftar till att besvara hur patienter med cancer ser på kommunikationen med läkare, visar att patienter uppskattar när läkare är tillgängliga för dem, visar empati, är ärliga och visar hopp om att kunna behandla dem. Vidare uppskattar patienter när läkare använder en reflekterande, lugn kommunikationsstil och ser patienten som person. De uppskattar även när läkare har en god relation till dem och är öppna för delaktighet. De uppskattar inte när läkare använder en envägskommunikation med saknad av fri dialog och empati eller när läkare är otydliga i sin kommunikation och inte erbjuder patientdeltagande. De uppskattar inte heller när läkare ger för mycket (komplicerad) information på en och samma gång och när läkare visar brist på tid.
Översikten visar även att patienter ser hinder och möjligheter hos sig själva i
kommunikationen med läkare. Patienter ser möjligheter till god kommunikation med läkare när de själva känner ansvar och behov att ta kontroll. Däremot hindras patienter då de störs av sina egna känslor och tankar och har brist på specifik kunskap. Slutligen ser vissa patienter det som en möjlighet att få träffa en och samma läkare vid varje sjukhusbesök, medan andra ser det som ett hinder.
4.1. Resultatdiskussion
Resultatet tyder på att patienter anser att tillgänglighet och empati är väsentliga delar som uppskattas i kommunikationen med läkare (Abt Sacks et al., 2016; Easley et al., 2016;
Frenkel et al., 2016; Shim et al., 2016). Däremot menar vissa patienter att läkare ofta saknar empati i samtal, då de kan agera arrogant och endast fokuserar på att ge ut information (Abt Sacks et al., 2016; Godlewski et al., 2007; van Bruinessen et al., 2013). Vidare uppskattar patienter när läkare använder en reflekterande och lugn kommunikationsstil (Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014; van Bruinessen et al., 2013; Wong et al., 2011). Läkares
kommunikationsstil är däremot inte alltid optimal, då resultatet visar att patienter anser att läkare använder sig av envägskommunikation (Abt Sacks et al., 2016; Godlewski et al., 2007;
van Bruinessen et al., 2013; Wong et al., 2011), är otydliga i sitt sätt att kommunicera på (Abt Sacks et al., 2016, McCarthy, 2014; Nantion et al., 2008; Wong et al., 2011) eller ger för mycket (komplicerad) information på en och samma gång (Abt Sacks et al., 2016; Shim et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013).
25 Vad som uppskattas respektive inte uppskattas av patienter kan på så sätt ses som två sidor av samma mynt, nämligen empatisk och oempatisk kommunikation. Medan empatiska läkare tenderar att vara mer tillgängliga för patienter och kommunicera lugnt och reflekterande, använder sig troligtvis läkare som saknar empati av envägskommunikation som leder till att samtalen innehåller för mycket information och bidrar till otydlighet. Men vad är det som avgör om läkare kommunicerar empatiskt eller inte? Enligt tidigare forskning kan en möjlig förklaring till avsaknad av empati vara att läkare i cancervården har bristande
kommunikationsförmåga (Ramirez et al., 1995; Jones et al., 1988). Således kan läkare vara empatiska, men dåliga på att kommunicera det. En annan möjlig förklaring presenteras i en nyligen skriven studie av Derksen et al. (2018), som menar att patienters och även läkares olika förväntningar på kommunikationen spelar en roll för att läkare ska kommunicera med empati. I studien förväntar sig patienter att läkare ska skapa en atmosfär och gemensam grund där patienter kan tala fritt och involveras i beslut, men när dessa förväntningar inte nås
förlorar patienter förtroendet. Brist på patienters förtroende visar i sin tur hämma läkares vilja att vara empatiska. En annan studie av Tanriverdi (2013) visar att höga förväntningar på att läkare ska kunna kommunicera tillfredsställande med patienter och anhöriga skapar en stor mental stress. Den mentala stressen kan resultera i psykiska funktionsnedsättningar hos läkare, vilket i sin tur kan leda till sämre empatisk förmåga (Tanriverdi, 2013). Patienters höga förväntningar kan kanske vara, likt studierna av Derksen et al. (2018) och Tanriverdi (2013), en förklarande faktor i den här översiktens resultat varför läkare kommunicerade oempatiskt och gjorde patienter missnöjda. Enligt Derksen et al. (2018) kan empatisk kommunikation, utöver förväntningar, även hämmas när det inte finns någon känsla av samband eller gemensam ansvarighet mellan parterna. Patienter från studien anser att det är svårt att uppleva empati när läkare verkar arrogant och inte visar autentiskt intresse eller oro, något som stämmer överens med patienternas syn på kommunikation med läkare från
resultatet i föreliggande översikt (van Bruinessen et al., 2013; Wong et al., 2011).
Resultatet visar även att patienter uppskattar då läkare kommunicerar ärligt, engagerat och visar hopp om att kunna behandla dem (Abt Sacks et al., 2016; Nanton et al., 2008; Skea et al., 2014). Dessa är viktiga faktorer som ligger till grund för en god kommunikation dem emellan, då ärlig kommunikation ökar patienters förtroende (Skea et al., 2014) och att kommunicera hopp inger ett lugn hos patienter (Nanton et al., 2008). Trots vikten av god kommunikation måste många läkare samtala under tidspress (Abt Sacks et al., 2016;
Godlewski et al., 2007; Nanton et al., 2008; Shim et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013)
som ger patienter en känsla av osäkerhet (Godlewski et al., 2007; Nanton et al., 2008) och framkallar känslor som frustration, stress och ångest (van Bruinessen et al., 2013).
Resultatet från den här litteraturöversikten går i linje med forskning av Thorne, Hislop, Stajduhar och Oglov (2008), vilken visar att patienter med cancer är särskilt känsliga för samtal som råder under tidspress, då de blir känslomässigt lidande och får en ytterligare ångestfylld börda. Läkares kommunikation av tidspress upplevs vara en av de största barriärerna för god kommunikation med patienter (Eide & Eide, 2007). En ökad
arbetsrelaterad stress, som är en följd av brist på tid, leder i sin tur till en sämre förmåga att kommunicera och möta patienters behov (Eide & Eide, 2007). Läkare som behandlar patienter med cancer behöver också hantera betydligt “tyngre” samtalsämnen än andra läkarprofessioner, då sjukdomens svåra art vanligtvis framkallar existentiella känslor och frågor hos både patienter och läkare (Thorne et al., 2008). Då antalet diagnostiserade cancerfall ökar (Bruun et al., 2011) tvingas läkare att kommunicera effektivt inom tidsbegränsningar. Det “mänskliga mötet” och “medmänsklig tid” är dock viktigt för patienter med cancer och kan inte ersättas med en effektiv kommunikationsstrategi (Thorne et al., 2008) på kort tid. Ärlighet och att visa hopp kan tänkas vara viktiga faktorer i samtalet i sådana situationer. Genom att fördela resurser i vården på ett sätt som gör att läkare får
tillräckligt med tid för dessa patienter och samtal kan läkare utveckla en mer tillfredsställande kommunikation och bemöta patienters kommunikativa behov (Fong Ha & Longnecker, 2010). Med hjälp av god teamsamverkan kan sjuksköterskor, undersköterskor eller kuratorer vara viktiga, stöttande delar i processen. Sjuksköterskor ser ofta helheten hos patienten och medverkar i “det mänskliga mötet” som ingår i omvårdnaden och kan därigenom stötta patienters bearbetning av känslor när läkare inte hinner (Kvarnström et al., 2017). Detta skulle troligtvis resultera i en bättre cancervård (Thorne et al., 2008) och gynna vårdkvalitén (Sofaer & Firminger, 2005).
Patienter uppskattar när det råder en god relation mellan dem och läkare, vilket främjar kommunikation dem emellan (Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014; van Bruinessen et al., 2013). Resultatet tyder på att kommunikationen mellan läkare och patienter främjas när läkare tillämpar personcentrerad vård, genom att de ser patienter som unika personer, anpassar och utformar vården efter deras särskilda behov och önskemål (Abt Sacks et al., 2016; Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014). När patienter blev inbjudna att delta i
beslutsprocessen gällande behandling kände de även större ansvar (Abt Sacks et al., 2016).
27 Vad gäller andra sidan av samma mynt uppskattar inte patienter när läkare förhindrar eller inte uppskattar aktivt patientdeltagande under samtalen (Abt Sacks et al., 2016; Nanton et al., 2008; Shim et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013). Patienter hämmas då att ställa frågor och upplever sig inte få samma insikt och förståelse för sjukdomen (Nanton et al., 2008;
Shim et al., 2016), något som kan tänkas försvåra skapandet och utvecklingen av en god relation och personcentrerad vård.
Med tanke på vilken sårbar situation patienter med cancer befinner sig i är en vårdande relation med god och effektiv kommunikation minst lika viktig som en bra medicinsk
behandling (Bruun et al., 2011). Läkare träffar dock patienter relativt sällan och under en allt för kort tid för att kunna bemöta deras känslor och frågor. I stället blir det många gånger sjuksköterskors uppgift att ta emot och hantera dem (Serksnys et al., 2017). Läkares frånvaro kan tänkas påverka och försvåra uppbyggandet av relationer till patienter, som i sin tur kan bli en ytterligare arbetsbelastning för sjuksköterskor i det dagliga arbetet. Det kan även förklara varför vissa patienter är mer bekväma att prata med sjuksköterskor än med läkare under deras behandling (McCarthy, 2014). För att vårda relationen till patienter föreslår tidigare forskning av Goold och Lipkin (1999) att läkare ska prioritera förbättrad kunskap och attityder gentemot relationen för att säkerställa sin egen kompetens inom detta viktiga
område. Läkare bör även, om möjligheten finns, fokusera på kontinuitet i sina relationer med den enskilda patienten, något som resultatet även tyder på att vissa patienter uppskattar (Abt Sacks et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013). Enligt Goold och Lipkin (1999) kan
relationens kontinuitet uppmuntra tilltro och ge läkare och patienter en möjlighet att känna varandra som personer och utgöra en grund för patienter att ta beslut om sin vård. På så sätt gynnas ett aktivt patientdeltagande präglat av personcentrerad vård (Goold och Lipkin, 1999), som den här översikten har visat främjar kommunikationen mellan läkare och patienter (Abt Sacks et al., 2016; Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014), och är viktiga områden för att uppnå hög kvalité på vården (Sofaer & Firminger, 2005; Attree, 2001).
4.2. Joyce Travelbees interaktionsteori
Delar av resultatet från den här litteraturöversikten går i linje med Joyce Travelbees interaktionsteori. Resultatet visar att patienter bland annat uppskattar när läkare
kommunicerar med empati (Easley et al., 2016; Shim et al., 2016) och etablerar en god relation (Skea et al., 2014; van Bruinessen et al., 2013), något som även Travelbee beskrev som viktiga faktorer för omvårdnadsarbetet (Travelbee, 1971). Patienter uppskattar också när läkare ser patienter som unika individer (Abt Sacks et al., 2016; Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014), vilket främjade kommunikationen dem emellan och är en ytterligare faktor som även Travelbee ansåg var viktig för en god kommunikation och omvårdnad (Travelbee, 1971).
Resultat från litteraturöversikten visar alltså, i enlighet med Travelbees teori, att empatisk förståelse gör det lättare att begripa den andra personens inre upplevelser och få full
förståelse för situationen (Travelbee, 1971). Patienter uppger till exempel att de lättare kunde hantera sina känslor (Easley et al., 2016; Shim et al., 2016), bearbeta information och ställa frågor (Shim et al., 2016) när läkare var just empatiska. Joyce Travelbee (1971) lyfte även fram vikten av en genuin mellanmänsklig relation, som är ett viktigt redskap för att bland annat säkerställa att vårdens utfall är i linje med patienters villkor. Resultatet i den här litteraturöversikten visar också att patienter tycker att en god relation har stor betydelse för deras erfarenhet av vården och är ett viktigt verktyg för en välfungerande kommunikation (Skea et al., 2014; van Bruinessen et al., 2013). Det tycks alltså stämma bra, att en god relation till patienter är viktigt för att läkare och även sjuksköterskor ska förstå patienters unika känslor och upplevelser för deras situation för att vidare kunna bidra till den vård de önskar att bibehålla. Resultatet har även exempel på när läkare ser patienter som unika individer och dess positiva inverkan när läkare kommunicerar på ett sådant sätt (Abt Sacks et al., 2016; Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014), som verkligen visar betydelsen av
personcentrerad vård, som även betonas i Travelbees (1971) interaktionsteori.
Enligt Travelbee (1971) är en fungerande kommunikation, främst för sjuksköterskor men även andra vårdprofessionerna, det mest värdefulla verktyget för en bra och säker vård. Hon menade även att det inte finns någon genväg till god kommunikation utan något som kräver både engagemang och tid från patientens och vårdpersonalens sida (Travelbee, 1971).
Resultatet i den här litteraturöversikten visar dock att läkare ofta har ont om tid och med det uppstår det ofta svårigheter i kommunikationen med patienter (Abt Sacks et al., 2016;
29 Godlewski et al., 2007; Nanton et al., 2008; Shim et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013).
Travelbees (1971) teori om att mötet med patienten ska ske som ett möte mellan två unika individer är god, men om tid sällan finns i mötet mellan dagens vårdpersonal och patienter, vilket resultat från litteraturöversikten visar, blir det nästintill omöjligt att jobba i enlighet med interaktionsteorin och ett aktivt patientdeltagande.
4.3. Klinisk relevans
Kommunikation har stor klinisk relevans för individen, i detta fall patienten, då det inverkar på en rad olika faktorer, bland annat delaktighet och välbefinnande. Utifrån ett
vårdvetenskapligt perspektiv, som inriktar sig på hela människan, berör litteraturöversiktens resultat gällande kommunikation konsensusbegreppen människa och hälsa (Karlsson, 2016).
För att människan ska bli en medaktör i sin vård krävs god kommunikation, vilket även den här litteraturöversiktens resultat visar.
Resultatet till den här översikten belyser vad patienter uppskattar respektive inte uppskattar i kommunikationen med läkare, vilket är viktig information för att kunna upprätthålla god kommunikation inom hälso- och sjukvården. Det är minst lika viktigt att förstärka det som uppskattas av patienter som att jobba med det som inte uppskattas av dem. Det kan vara en god idé att införa mer teori och praktiska övningar kring dessa efterfrågade kommunikativa egenskaper i läkares utbildning. På så sätt kan de bli bättre på att kommunicera, vilket i sin tur kan leda till minskat missnöje hos patienter och öka chansen till högre vårdkvalité.
Resultatet från litteraturöversikten ger även sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor insikt i kommunikationen mellan läkare och patienter, dess styrkor och svagheter. Med inblick i patienters perspektiv på kommunikation kan sjuksköterskor själva agera i situationer där missnöje finns samt förmedla den information som patienter saknar från läkare, vilket också kan förbättra teamsamverkan. Resultatet kan även vara överförbart på kommunikation mellan läkare och patienter utanför cancervården, då ämnet berör det allmänmänskliga samspelet i fråga om kommunikation. Litteraturöversikten belyser också negativa konsekvenser av kommunikation som sker under brist på tid, något som flera sjukvårdsorganisationer för närvarande brottas med och som hindrar läkare och sjuksköterskor från att arbeta enligt styrdokument för hälso- och sjukvården och patienters önskan (SFS, 2017:30; SFS,
2014:821). Sjukvården står inför stora utmaningar och dess organisation bör ses över för att kunna blir mer patientcentrerad.
Utifrån ett etiskt perspektiv är resultatet relevant för autonomiprincipen, enligt vilken en individ ska ha möjlighet att bestämma över sitt eget liv och göra olika val (Olivestam och Thorsén, 2000). Resultatet har exempel på när autonomiprincipen följs, då läkare tillämpar personcentrerad vård och utformar vården efter patienters särskilda önskemål (Abt Sacks et al., 2016; Frenkel et al., 2016; Skea et al., 2014). Men resultatet har också exempel på när principen inte följs, då läkare inte uppskattar eller förhindrar ett aktivt patientdeltagande (Abt Sacks et al., 2016; Nanton et al., 2008; Shim et al., 2016; van Bruinessen et al., 2013) och vars konsekvens blir att patienter inte får samma insikt och förståelse för sjukdomen (Nanton et al., 2008; Shim et al., 2016). Utan insikt och förståelse för sjukdomen förhindras även patienters möjlighet att bestämma och göra egna val.
Enligt Socialstyrelsen (2017) är bristande kommunikation mellan patienter och vårdpersonal en av de vanligaste orsakerna till vårdskador i hälso- och sjukvården. God kommunikation ökar däremot patienters delaktighet och känsla av trygghet, vilket leder till bättre resultat av behandling och hälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Ur ett samhälleligt perspektiv kan förhoppningsvis resultatet i den här översikten leda till att läkare blir bättre på att kommunicera med patienter med cancer och på så sätt bidra till förbättrad hälsa, färre vårdskador och lägre kostnader, vilket i sin tur gynnar samhället.
4.4. Metoddiskussion
Syftet med en litteraturöversikt är att skapa en överblick över befintlig forskning inom området, för att vidare utöka kunskapen och förhoppningsvis kunna fungera som material för framtida forskning (Friberg, 2017). Metoden bedömdes vara lämplig då syftet var att
undersöka hur patienter med cancer ser på kommunikation med läkare. Med hjälp av den valda metoden kunde vi undersöka vilken befintlig fakta som fanns inom ämnet. Valet av att göra en litteraturstudie istället för en intervju eller observationsstudie grundar sig på att undersökningsmaterialet, det vill säga patienters syn på kommunikation med läkare, redan fanns tillgängligt via databaser. På så sätt kunde vi ta del av ett stort utbud av artiklar och deras intervjuer och observationer, vilket var viktigt med tanke på den korta tidsperioden för att genomföra föreliggande översikt. Om en intervjustudie hade gjorts istället hade enbart ett fåtal patienters syn på kommunikationen med läkare kunnat undersökas då denna metod är betydligt mer tidskrävande, men det hade däremot genererat en djupare förståelse för just de patienterna som intervjuas.
31 Enbart kvalitativa artiklar valdes att inkluderas i studien för att på så sätt kunna belysa och undersöka hur patienter med cancer upplever kommunikationen med läkare. En svaghet med att enbart inkludera artiklar med kvalitativ metod är att det är svårt att veta om
forskningsprocessen har påverkats av forskarna, som alltid har en viss förförståelse. Det kan också vara svårt att bedöma om intervjusituationens, intervjufrågornas och analysförfarandets kvalité och om resultatet är trovärdigt, pålitligt och överförbart. Människors upplevelser och känslor i textformat kan också tolkas på olika sätt. Om kvantitativa artiklar inkluderats skulle resultatets generaliserbarhet kunnat öka och författarna hade kunnat dra slutsatser om vad majoriteten i en större patientgrupp anser om kommunikationen med läkare (Wikman, 2016).
Men syftet var att undersöka och förstå patienters perspektiv, vilket görs bäst med kvalitativa artiklar då det gör det möjligt för forskare att få tillgång och en djupare förståelse (Wikman, 2016) för patienternas perspektiv, då de har berättat saker med egna ord (Forsberg &
Wengström, 2015). En styrka med litteraturöversikten var valet att enbart inkludera
originalartiklar, för att på så sätt undvika andra författares tolkningar och komma åt patienters primära syn på kommunikation.
En ytterligare styrka med litteraturöversikten var att sökningen skedde i flera olika databaser, som var tillgängliga från Uppsala Universitet, för att täcka ett brett område av aktuella och tillgängliga artiklar inom forskningsområdet. En annan styrka med litteraturöversikten är att de inkluderade artiklarna härstammar från olika länder och täcker forskning på ett globalt plan, men det kan också ses som en svaghet då hälso- och sjukvården i olika länder och kulturer ser olika ut, vilket påverkar patienters syn på kommunikation. Men trots detta var synen på kommunikationen med läkare likartad.
Föreliggande översikt inkluderade endast artiklar som publicerats i en tidskrift under de senaste tio åren. En styrka med att avgränsa artiklarnas publikationsdatum i sökningen är att det minskar risken för gammal och inaktuell forskning. Däremot anses en svaghet med
översikten vara att sökordet “perspective” endast togs bort vid andra sökningen i PubMed och inte vid sökningar på de övriga databaserna. Sökordet togs bort för att få ett bredare utfall av artiklar och hade kanske genererat ett bredare utfall även på de andra databaserna.
Vid kvalitetsgranskningen av artiklarna användes Fribergs (2017) mall från boken Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. En svaghet med att använda Fribergs (2017) mall för kvalitetsgranskning var att majoriteten av granskningsmallens frågor
