Havet och kunskapen: en forskningsstudie om samverkansprocesser i havsplanering

Havet och kunskapen

- en forskningsstudie om samverkansprocesser i havsplanering

Madeleine Erixon

Masterarbete i Fysisk planering 30 hp Masterprogram i Strategisk Fysisk planering

Blekinge Tekniska Högskola

2021-05-24

Författare: Madeleine Erixon

Titel: Havet och kunskapen- en forskningsstudie om samverkansprocesser i havsplanering

Handledare: Christer Persson Examinator: Sabrina Fredin

Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering

Program: Masterprogram i Strategisk Fysisk Planering

Kurs: FM2612 Masterarbete i Fysisk planering Nivå: Avancerad

Omfattning: 30 hp Utgivningsort: Karlskrona

Datum: 2021-05-24

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Problemformulering ... 2

1.2 Syfte ... 2

1.3 Frågeställningar ... 2

1.4 Disposition ... 3

2. Teoretiska utgångspunkter... 3

2.1 Samhällsstyrning av planering ... 3

2.2 Adaptiv planering ... 8

2.3 Kunskapssyn i planering ... 10

2.3.1 Rationell kunskapssyn ... 10

2.3.2 Kommunikativ kunskapssyn ... 11

2.4 Kapitelsammanfattning ... 12

3. Forskningsöversikt ... 13

3.1 Havsplanering ... 14

3.2 Kapitelsammanfattning ... 20

4. Forskningsdesign och metod ... 20

4.1 Forskningsdesign... 20

4.1.1 Fallstudie ... 20

4.1.1.1 Val av fall ... 21

4.2 Metod ... 22

4.2.1 Dokumentstudier... 22

4.2.1.1 Val av dokument ... 24

4.2.2 Intervjuer ... 25

4.2.2.1 Val av informanter ... 26

4.3 Analytiskt ramverk... 27

4.3.1 Analytiska frågor om kunskapssyn ... 28

4.3.2 Analytiska frågor om ekosystemansatsen ... 28

4.4 Kapitelsammanfattning ... 29

5. Resultat och analys ... 29

5.1 Kunskapssyn ... 30

5.1.1 Vad är hållbar havsplanering? ... 30

5.1.2 Vilken kunskap är viktig? ... 32

5.1.3 Vilken kunskap anses saknas? ... 35

5.2 Samverkan mellan aktörer ... 40

5.2.1 Hur fungerar samarbetet? ... 40

5.2.2 Vad riskerar att hindra samarbetet? ... 45

5.2.3 Internationell påverkan på det svenska planeringssystemet ... 50

5.2.4 Kritiska moment framöver ... 53

5.3 Ekosystemansatsen ... 56

5.3.1 Hur kommer ekosystemansatsen till uttryck i den svenska havsplaneringen? ... 56

5.3.2 Hur ser prioriteringen ut mellan social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet? ... 60

6. Slutsats ... 62

6.1 Slutsats ... 62

6.1.1 Hur kommer olika kunskapssyner till uttryck i den svenska havsplaneringen? ... 62

6.1.2 I vilken utsträckning har tjänstepersoner tillräcklig kunskap och handlingsutrymme för att tillämpa ekosystemansatsens principer på den svenska havsplaneringen? ... 64

6.2 Diskussion ... 65

6.3 Vidare forskning ... 67

7. Källor ... 68

7.1 Skriftliga källor ... 68

7.2 Empiriska källor ... 70

7.2.1 Intervjuer ... 70

Bilaga 1: Intervjuguide ... 71

Författarens tack

Att författa denna forskningsstudie har varit ytterst roligt och lärorikt, dock även stundtals krävande. Jag vill därför börja med att tacka min handledare Christer Persson för sitt outtröttliga engagemang som bidragit med värdefulla insikter. Jag riktar också ett tack till den informantgrupp vars erfarenheter jag fått förmånen att inkludera i denna studie. Utan er hade denna studie inte gått att genomföra.

Jag vill fortsätta med att tacka min sambo Philip som varit en ivrig påhejare under hela arbetets gång. Jag vill även rikta ett tack till resten av min familj för stödet jag fått under hela arbetet med uppsatsen. Sist men inte minst vill jag tacka alla härliga människor som jag lärt känna under min studietid. Utan er hade det inte varit hälften så roligt!

Detta arbete markerar slutet på fem års studier under vilka jag lärt mig otroligt mycket. Jag är väldigt tacksam över min tid på Blekinge Tekniska Högskola och ser nu framemot nya utmaningar!

Madeleine Erixon

Karlskrona, 23 maj 2021.

1

1. Inledning

“Marine spatial planning is a public process of analyzing and allocating the spatial and temporal distribution of human activities in marine areas to achieve ecological, economic, and social objectives that usually have been specified through a political

process.” (UNESCO)

Havsplanering är ett förvaltningsverktyg satt för att förenkla beslutsfattningen i marina miljöer. Idag definieras havsområden av konkurrerande mänskliga aktiviteter och

havsplanering är därför adaptiv i sin styrning för att kunna hantera effekterna som detta har på miljön. En adaptiv planering erkänner att det existerar osäkerheter som den traditionella planeringen inte har verktyg nog att rå på. En adaptiv planering tar därmed fasta på dessa osäkerheter och utvecklar strategier beroende på vilket scenario som utspelar sig. Den adaptiva planeringsskolan handlar alltså om flexibilitet och att hitta anpassade lösningar för bästa möjliga resultat och utveckling. Denna adaptiva förmåga har dock resulterat i att skilda kunskapssyner växer fram som påverkar havsplaneringens framtoning och utveckling.

Kunskapssynerna påverkar även samverkansförmågan och kunskapsinhämtningen vilket resulterar i att aktörer på olika politiska nivåer kan få svårt att samarbete med varandra eftersom de drivs av så skilda premisser och jobbar utefter olika förutsättningar. Denna konflikt riskerar att leda till att olika kunskapssyner ger olika avtryck på den svenska havsplaneringen vilket kan medföra att tjänstepersoner får det svårt att hantera den efterföljande utvecklingen.

I dagens havsplanering har ekosystemansatsen vuxit fram som ett viktigt verktyg. Ansatsen syftar till att vägleda tjänstepersoner i arbetet mot att nå hållbara havsmiljöer.

Ekosystemansatsen utgörs av tolv principer som syftar till att vägleda kring hållbart

nyttjande av naturresurser, biologiskt mångfald och ekosystemtjänster i våra hav. Ansatsen ses som ett viktigt verktyg i havsplaneringens utveckling eftersom ansatsen vägleder aktörer och presenterar ett arbetssätt för en hållbar utveckling. Ansatsen har inget tydligt ramverk utan ses istället som ett verktyg som har förmågan att hantera alla olika typer av

interaktioner på den marina miljön, inklusive den mänskliga faktorn. Avsaknaden av ett tydligt ramverk har dock lett till svårigheter att implementera ekosystemansatsens principer i havsplaneringsprocesser eftersom det inte existerar tydliga verktyg att tillgå. Skilda

kunskapssyner riskerar också att växa fram i takt med att otydligheterna utvecklas.

2

1.1 Problemformulering

Att havsplaneringen genomsyras av skilda kunskapssyner är en utmaning eftersom skilda kunskapssyner riskerar att leda till skilda rationaliteter gällande vilka mål och resultat som bör eftersträvas. Detta riskerar i sin tur att leda till en havsplaneringsprocess omringad av otydliga ramar där ingen har tillräckliga strategier för att sträva efter samma mål. Om inget sker riskerar det att leda till en än mer negativ utveckling av all världens hav än den vi ser idag. Skilda kunskapssyner påverkar även appliceringen av ekosystemansatsen vars mål är att biologisk mångfald ska bevaras och användas hållbart samtidigt som nyttan av genetiska resurser ska fördelas rättvist. Det är en utmaning att både bevara och använda ekologiska resurser samtidigt som allt ska ske med en rättvis fördelning. Utmaningen blir även större av att ekosystemansatsen till stor del definieras av bristande kunskapsunderlag gällande

styrning och implementering vilket medför en otydlighet gällande vad som egentligen eftersträvas. Utmaningen ligger i att tjänstepersoner förväntas göra avvägningar baserat på ett verktyg som saknar tydliga prioriteringsregler vilket medför att en ny typ av

planeringssystem skapas. I det nya planeringssystemet förväntas tjänstepersoner att prova sig fram i syfte att finna rätt verktyg och framtidsutveckling vilket riskerar att leda till otydligheter i både planeringsprocesser och samverkansprocesser.

1.2 Syfte

Genom att analysera förhållandet mellan aktörer ska denna forskningsstudie bidra med att påvisa utmaningar i en planprocess färgad av skilda kunskapssyner. Studien kommer även att analysera ekosystemansatsen som en komponent i havsplaneringenen i syfte att undersöka huruvida tjänstepersoner har de verktyg som krävs för en lyckad implementering.

Ekosystemansatsen är ett planeringsverktyg för att påverka utvecklingen havet i en hållbar riktning. Hur implementeringen av ansatsen kommer ske påverkas av inblandande aktörers skilda kunskapssyner varför denna forskningsstudie även syftar till att undersöka aktörers förståelse av ekosystemansatsen.

1.3 Frågeställningar

 Hur kommer olika kunskapssyner till uttryck i den svenska havsplaneringen?

 I vilken utsträckning har tjänstepersoner tillräcklig kunskap och handlingsutrymme för att

tillämpa ekosystemansatsens principer på den svenska havsplaneringen?

3

1.4 Disposition 1.Inledning

I inledningen presenteras forskningsstudiens problemformulering, syfte och frågeställningar.

2.Teoretiska utgångspunkter

I de teoretiska utgångspunkterna återfinns grunden till insamlingen av det empiriska materialet samt den efterkommande analysen av denna. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av teorier kring samhällsstyrning av planering samt rationell kunskapssyn och kommunikativ kunskapssyn.

3.Forskningsöversikt

Forskningsöversikten presenterar rådande forskning kring havsplanering samt de kunskapsluckor som denna forskningsstudie ämnar fylla.

4.Forskningsdesign och metod

Detta avsnitt utgörs av en presentation av den forskningsdesign och de metoder som denna forskningsstudie är uppbyggd kring.

5.Resultat och analys

I resultatet och analysen presenteras det empiriska materialet som samlats in och en analys utförs.

6.Slutsats

I slutsatsen presenteras svaren från analysen genom att besvara forskningsfrågorna. I den efterföljande diskussionen sätts svaren i ett större sammanhang och i en bredare kontext.

2. Teoretiska utgångspunkter

De teoretiska utgångspunkterna presenterar olika tillvägagångssätt för hur planering kan bedrivas och hur samhället kan styras. I kapitlet kommer även olika kunskapssyner att lyftas fram i syfte att synliggöra hur kunskap kan avgöras och inom vilka institutionella arenor som besluten tas.

2.1 Samhällsstyrning av planering

Fysisk planering är en verksamhet som fattar beslut kring hur mark- och vattenområden ska

användas och är därmed ett exempel på en samhällelig styrning. Det finns olika typer av

styrmodeller, dock är government och governance möjligen de två mest framträdande och

dominerande modellerna i den rådande diskussionen.

4 Sundström och Pierre (2009, 7) skriver om den hierarkiska styrningsmodellen government och syftar därmed till ett hierarkiskt styrsätt som handlar om att besluta i frågor som rör ett specifikt område. Detta samtidigt som den beslutande organisationen är under politiskt tryck och påverkan. I någon mening omges government även av en traditionell identitet eftersom rollfördelningarna inom government ofta är uppbyggda på ett sådant sätt att statens ansvar och inblandning tydligt går att urskilja (Nuissl och Heinrichs 2011, 50). Denna tydliga

strukturfördelning har därmed gett upphov till en centralistisk styrmodell där staten utgör den beslutande makten (Hedlund och Montin 2009, 12). Government är dock inte enkom rådande utan en ny typ av styrning började växa fram under slutet av 1900-talet. Den nya modellen benämnd som governance, växte fram som ett svar på governments regeltunga styrapparat och bygger på andra typer av värden. I governance är ord som transparens och partnerskap nämligen dominerande (Sundström och Pierre 2009, 9). Att definiera vad governance egentligen innebär är dock något av en utmaning eftersom det inte existerar en entydig definition av den nätverksstyrda processen. Pierre (2011, 5) skriver dock om

governance i ljuset av kollektiva projekt där governance representerar samspelet och interaktionen mellan stat och samhälle. I och med framväxten av governance är staten inte längre ensamt ansvariga för kollektiva projekt som rör hela samhället, utan det arbetet sker nu tillsammans med andra instanser i beslutsfattandet. Utvecklingen från government till governance kan därmed vid en första anblick ses som ett skifte från en hierarkisk styrning till en nätverksbaserad styrning. Denna definition är dock något förenklad och delger inte hela sanningen. Government är nämligen en del i governance (Pierre 2011, 5) i den mening att den rådande samhällsstyrningen, så som vi känner till den idag, utgår från en traditionell centralstyrning men verkar i en process formad av governance (Healey 2007, 16). Med andra ord går det att förklara utvecklingen mellan government och governance inte som ett skifte, utan som en process där fler värden och aspekter tillåts ta plats men där makten fortfarande tillhör staten.

Government och governance är således två olika styrningsmodeller som verkar i samklang med varandra. De båda styrmodellerna kompletterar varandra och överlappar varandra i projekt och processer som rör den samhälleliga utvecklingen (Sundström och Pierre 2009, 7).

Det existerar dock ett antal skillnader mellan de olika modellerna. Där government har en

ensamt ansvarig aktör som fattar de avgörande besluten har governance istället en

5 beslutsprocess som formas av konsensusbildning kring kollektiva intressen och ärenden (Nuissl och Heinrichs 2011, 48). Governance kan därmed beskrivas som en styrmodell som grundas i ett polycentriskt beslutssystem där den styrande makten fördelas ut bland aktörer med olika intressen och bakgrund. På andra sidan finns därmed government som grundas i ett styre som är auktoritärt och hierarkiskt och som bygger på policies och klara strukturer (Sundström och Pierre 2009, 10). Skillnaden mellan government och governance kan därmed definieras som en skillnad mellan olika styrsätt. Governance definieras av en styrmodell där styrningen är otydlig och diffus då den delas av olika aktörer sammansatta i nätverk

(Sundström och Pierre 2009, 20). Government definieras som en styrmodell som är policytung och centralstyrd (Nuissl och Heinrichs 2011, 48). Men där makten, i någon mening, är mer tydlig att urskilja än den maktutövning som sker i governance.

Vidare representerar skiftet från government till governance också skiftet mellan ett styre till olika slags styren. Detta exemplifieras bland annat av att governance representerar en strävan efter att stimulera nätverk bland aktörer (Hedlund och Montin 2009, 12). Detta skifte går att tillskriva en utveckling i samhället där riktningen alltmer pekar mot en

administrativ pluralism där olika aktörer agerar som enskilda enheter (Hedlund och Montin 2009, 22). Möjligen är detta en fråga om att effektivisera resursanvändningen (Hedlund och Montin 2009, 21) i den mening att den traditionella myndighetsutövningen fått en förändrad form. I en utveckling där governance fått en alltmer betydande roll i samhällsstyrningen har den traditionella centralmakten skiftat fokus från klassisk centralstyrning till rådgivning och information. Denna utveckling är ett resultat av att staten förlorat kontroll och försöker hitta nya tillvägagångssätt för att styra olika processer och projekt mot en önskvärd riktning (Hedlund och Montin 2009, 22). En möjlig tolkning av denna utveckling är att staten försöker hitta gemensamma kunskapssyner med andra organisationer för att hitta en gemensam väg framåt, samtidigt som de uttrycker en kunskapssyn som andra organisationer förväntas dela.

Således utvecklas en process där statlig maktutövning sker i processer som ger sken av nätverksstyrning.

Fysisk planering är en av verksamheterna där skiftet mellan det hierarkiska government och

det nätverksbaserade governance tydliggörs. I en planeringsprocess är dock detta skifte inte

helt tydligt att studera eftersom tankar kring kunskap sprungna ur en kontext av government

spelar en stor roll i utformandet av nya policies baserade på governance. Därför är

6 diskussionen kring institutionella arenor viktig för att förstå policyskapande och urban

utveckling. I en institutionell arena formas kunskap av den sociala kontext som den uppkommer i. Detta innebär att det inte existerar en objektiv inställning till kunskap eftersom inkomna observationer och upplevelser filtreras genom den kunskap som är rådande inom den specifika arenan. Den kunskap som sedan skapas är därmed den som redan passar in i den världsbild som är rådande i den specifika arenan. Vad utfallet av ett projekt blir handlar således om hur interaktionen mellan nya idéer och den rådande

världsbilden utvecklas (Healey 2007, 26). Det blir alltså en fråga om vilken governancepraktik som är dominerande i den specifika processen och vilka prioriteringar som den

institutionella arenan (government) gör. I en planeringsprocess kan denna utmaning påverka hur offentliga planeringsprojekt bedrivs och vilken kunskap som får möjlighet att påverka utfallet. En alltför fixerad syn på kunskap riskerar att leda till begränsningar gällande vad en plats kan bli och vilken typ av verksamhet som får möjlighet att utvecklas där (Healey 2007, 27).

Framväxten av governance har således gett upphov till ett mer föränderligt politiskt

landskap. Steget har tagits från byråkratiska processer till informella nätverksprocesser där olika röster och intressen tillåts ta plats. Denna utveckling har även gett upphov till

planprocesser som bygger på informellt deltagande (Allmendinger et.al 2015, 4). I takt med

att samhället förändras, förändras även styrningen av det. Det handlar mindre och mindre

om traditionella gränsdragningar gällande geografiska gränser och skalor, istället blir det mer

och mer en fråga om hur planeringen ska anpassas till den nya samhällsordningen som växer

fram och utvecklas (Allmendinger och Haughton 2009, 618). Planering och styrning blir alltså

ett resultat av de nya gränsdragningarna gällande geografiska gränser och skalor och inte

tvärtom. I denna kontext gör soft space och soft planning sitt intåg där soft planning står för

planering på informella arenor, mycket likt det som governance förespråkar. Soft space

handlar inte om att planering endast ska bedrivas på en informell grund, soft planning

handlar istället om att möjliggöra för olika typer av planeringsutövningar. Det finns en

parallell att dra mellan relationen mellan soft planning och traditionell planering och den

mellan governance och government. Ingen av dem kan nämligen existera utan sin motsats

(Allmendinger och Haughton 2010, 809). Soft space existerar möjligen för att det finns ett

glapp som den traditionella planeringen inte har verktyg nog för att täppa igen. Samma

7 beskrivning går det att tillskriva relationen mellan governance och government då de båda styrmodellerna, i någon mening, definieras av varandra. Allmendinger och Haughton (2010, 812) väljer även att tillskriva soft space och soft planning egenskaper såsom motivation och flexibilitet. Detta eftersom utformningen av policies på andra nivåer än enbart den

traditionella styrnivån möjliggör för planerare att bidra till samhällsutvecklingen på andra premisser än enbart de som fastställs av staten.

I takt med framväxten av governance på den politiska arenan har relationen och samspelet mellan stat och övriga delar av samhället blivit alltmer komplext (Sundström och Pierre 2009, 8). En viss kritik har uppstått som menar på att det polycentriska governance riskerar att skapa konflikterande intressen som riskerar att skapa oklarheter kring hur policies

egentligen ska skapas. En stor del av denna kritik grundas i att governance är en aktörsdriven nätverksprocess där aktörer har egna intressen som riskerar att leda till en splittrad process.

En splittrad process kan i senare skeden resultera i svårigheter att komma överens i nätverket vilket förhöjer utmaningen att hitta lösningar på komplexa problem än mer (Sundström och Pierre 2009, 10). Att framväxten av governance har försvårat samspelet mellan stat och övriga delar av samhället exemplifieras bland annat av statens avläggande av makt till internationella institutioner såsom EU. I och med Sveriges medlemskap i EU har den svenska staten fått sin styrkande makt reducerad vilket påverkat hur samhällsstyrningen ser ut och byggs upp (Sundström och Pierre 2009, 8). Sveriges centralmakt har försvagats till förmån för regioner, kommuner, intresseorganisationer och internationella influenser (Sundström och Pierre 2009, 9) och en styrmodell uppbyggd av andra aktörer har vuxit fram.

Denna utveckling går att koppla samman med multi-level governance (MLG). MLG är en styrprocess som involverar både privata och offentliga aktörer som verkar på olika

administrativa nivåer och inom olika territoriella gränser. Piattoni (2010, 249) argumenterar dock för att denna definition är något förenklad för att verkligen fånga hela essensen av MLG:s betydelse. Detta eftersom MLG, enligt Piattoni (2010, 249) berör tre olika skeenden som alla utvecklar det rådande politiska läget. För det första berör MLG den politiska

mobiliseringen. Detta betyder att MLG berör politiska processer som verkar inom nationella

gränser och genom konventionella metoder, samtidigt som MLG även berör processer som

verkar mellan olika nationsgränser och genom icke-konventionella metoder. MLG gör heller

ingen uppdelning mellan privata och offentliga aktörer utan ger istället alla aktörer inom den

8 specifika processen samma betydelse och roll. Slutligen berör MLG även politiska strukturer som i detta sammanhang handlar om hur olika policies produceras. Policies som påverkar den politiska mobiliseringen, även den inom nationella gränser, är inte enbart producerade av nationella aktörer utan även av aktörer som verkar inom andra territoriella gränser. Detta exemplifieras av EU:s påverkan på medlemsländernas politiska processer (Piattoni 2010, 249).

I denna forskningsstudie ger MLG uttryck för den komplexitet som havsplaneringen berör.

Havsplanering innefattar tre olika styrnivåer- EU, stat och kommun. MLG kan i denna forskningsstudie användas för att ge ett uttryck för att havsplanering påverkas av styrprocesser på tre olika nivåer. Den maktbalansen kan dock presenteras även utifrån governance men MLG har fler verktyg som governance saknar. MLG är även ett uttryck för att presentera hur kunskap uppkommer på olika nivåer som får olika betydelse när det appliceras på en specifik planeringsprocess. Det handlar således om en institutionell

komplexitet, där EU får ett uttryck av en stat som utöver en styrande makt, vilken påverkar medlemsländernas inhemska planeringssystem (Stephenson 2013, 833).

2.2 Adaptiv planering

Planeringen, så som vi generellt känner till den idag, utgår från att utveckling kan förutspås och att adekvata lösningar bör sättas in utifrån vad situationen kräver. En adaptiv planering handlar istället om att försöka hitta tillvägagångssätt och vägledning i situationer där den traditionella planeringen inte har tillräckliga verktyg (Kato och Ahern 2008, 543).

Våra städer och infrastruktursystem påverkas av den snabba klimatutvecklingen som vi ser idag och den traditionella planeringstraditionen har inte tillräckliga verktyg för att möta dessa växande osäkerheter. Den adaptiva planeringen erkänner och bekräftar att det existerar osäkerheter som är svåra att rå på med en traditionell planering och förespråkar istället en planering som utvecklar olika strategier beroende på vilket scenario som utspelar sig. Adaptiv planering handlar alltså om att hitta anpassade lösningar för att nå bästa möjliga utveckling och är flexibel i sin utformning. En adaptiv planering tar hänsyn till både

kortsiktiga och långsiktiga mål men har haft störst genomslag i långsiktiga

infrastrukturprojekt (Malekpour och Newig 2020, 1).

9 I projekt som kräver hantering av naturresurser har en adaptiv styrning visar sig vara viktig eftersom naturresursprojekt ofta definieras av osäkerheter och otillräcklig information om den framtida utvecklingen (Malekpour och Newig 2020, 2). Den adaptiva planeringen kan därmed användas för att söka den bästa lösningen för just den specifika utmaningen som det aktuella projektet berör. Detta kan göras utan att ta hänsyn till traditionella planeringsskolor vilket skapar en än större flexibilitet i tillvägagångssättet. Det är dock viktigt att planerare och andra inblandade aktörer är medvetna om att ett adaptivt förhållningssätt till planering och styrning för med sig en del risker. Kato och Ahern (2008, 555) skriver om vikten av att kunna acceptera rimliga risker och se det som ett sätt att ta till sig ny kunskap genom att i efterhand analysera vad som gick snett. En adaptiv planering kräver en styrning som är villig att experimentera och tänka utanför ramarna och med det tillkommer ibland en del

förluster. Det är dock viktigt att ha i beaktning hur man minimerar risken att sådana förluster dyker upp. Kato och Ahern (2008, 555) skriver om vikten av en tvärvetenskaplig process där variationen av aktörer är en viktig faktor för att minimera sådana risker.

Vidare har Malekpour och Newig (2020, 4) identifierat ett antal faktorer som anses vara faktorer som gör det möjligt för en adaptiv planering att bli implementerad i en

planeringsprocess. Bland annat handlar det om deltagande. En tvärvetenskaplig process som

under hela projektet involverat aktörer från olika organisationer och med olika bakgrund har

visat sig vara positivt. Ett långsiktigt engagemang i en planeringsprocess genom en rimlig

fördelning av tid och resurser har också visat sig vara en nyckelfaktor. Detta eftersom det ger

inblandade aktörer en känsla av att deras arbete är viktigt och att processen inte avstannar

så fort det aktuella projektet är klart. En svårighet med implementeringen av en adaptiv

planering är dock att den existerande planeringskulturen kan vara så dominerande i ett visst

projekt att det inte går att öppna upp den för adaptiva lösningar. En annan utmaning är att

aktörer i ett projekt, undermedvetet eller medvetet, väljer att prioritera status quo istället

för att fokusera på långsiktiga projekt med tillhörande strategier. Utmaningen ligger i att ett

sådant förfarande riskerar att leda till en stängd process där andra tankar än de som är

rådande inte tillåts ta plats (Malekpour och Newig 2020, 6). Detta är en tydlig koppling till

nedanstående kapitel som diskuterar olika kunskapssyner i planeringen.

10

2.3 Kunskapssyn i planering

I detta kapitel presenteras olika kunskapssyner i planering för att synliggöra olika synsätt på kunskap och vem som har sista ordet när ett beslut ska tas. Kunskapssynerna har utvecklats över tid då olika, och ibland konflikterande perspektiv lyfts fram i diskussionen.

2.3.1 Rationell kunskapssyn

Upplysningsfilosofin var en era då tankar kring politiska agerande grundat och baserat på objektiv kunskap började florera. Upplysningsidealen byggde på en tilltro till expertkunskap och det är i dessa svallvågor som den rationella kunskapssynen har sin grund. I en rationell kunskapssyn är sanning en produkt av beprövad kunskap och inga osäkerheter får existera.

Hultén (2012, 25) beskriver en planeringsprocess grundad i en rationell kunskapssyn som ett tomt ark där kunskap allteftersom fylls på med innehåll. Tolkat i denna kontext innebär det att sanningen går att avslöja genom ihärdigt vetenskapligt sökande efter den och att sanningen vilar på den mest beprövade kunskapen som presenteras av det specifika områdets främsta experter (Faludi 1973, 1). Sanningen är enligt den rationella

kunskapssynen således ingenting som är beroende av kontext eller sociala inramningar.

Sanning kan enbart synliggöras genom objektiva tester och prövningar vilket visar på en tilltro till att verkligheten går att förutsäga så länge man gjort tillräckligt grundliga

efterforskningar. Faludi (1973, 1) liknar sökandet efter sanning vid en appliceringen av en vetenskaplig metod vilket går att tolka som att den rationella kunskapssynen omges av tydliga ramar. Dessa tydliga ramar ger kunskapsinhämtningen en tydlig struktur men kan också tänkas bidra till en stel och icke-flexibel kunskapsbank då den enbart utgår från fakta som redan är accepterad i den rådande världsbilden.

Vidare verkar den rationella kunskapssynen och i förlängningen även den rationella planeringstraditionen grundas i en tanke av att samhället drivs av traditionella

rollfördelningar och expertkunskap. Från detta antagande går det att dra paralleller till föregående avsnitt om samhällsstyrning av planering. Planeringens roll i det traditionella government är att med klartecken från staten fatta beslut kring hur samhället rumsligt ska ordnas. I en governancestyrning handlar planering mer om en interaktiv planering där beslut fattas efter konsensusbildning kring kollektiva angelägenheter. Både government och

governance har likheter med den rationella kunskapssynen. Likheterna ser dock olika ut för

de olika styrmodellerna. Där government representerar en traditionell rollfördelning där

11 varje enskild nivå har en specifik uppgift, representerar governance istället ett slags nätverk av partnerskap som fogas samman i syfte att lösa utmaningar som påverkar den kollektiva gruppen. Således får expertens eller expertgruppens kunskap större genomslagskraft i governance än i government som istället definieras av en centralistisk styrning. Det går dock även att hävda att en kan se utmaningen från ett annat håll. I government är rollerna tydliga och tjänstemännen sitter på expertkunskapen, detta i jämförelse med governance där många olika grupper möts vilket kan bidra till skiftande kunskapssyner.

2.3.2 Kommunikativ kunskapssyn

Den kommunikativa kunskapssynen grundas i språkets funktion som maktgivande faktor. I det kommunikativa idealet ses samtalet som en grundfaktor och alla tillåts delta på samma premisser (Healey 1999, 1130). Den kommunikativa kunskapssynen växte under 1980-talet fram som en reaktion på det rationella idealet som fram tills då hade varit styrande. Det kommunikativa idealet presenterade en ny syn på kunskap och tog fasta på andra kvaliteter jämfört med det rationella idealet. Där den rationella kunskapssynen förpassade planerarens kunskap till utkanten tog det kommunikativa idealet fasta på olika typer av kunskaper och skapade därmed en interaktiv och kommunikativ process och planering som vilade på en grund av sammanhållning (Healey 1999, 1129). En kommunikativ planering har tydliga likheter till en governanceprocess i den mening att båda utgörs av aktörer och intressenter med olika bakgrund och mål. Dessa aktörer och intressenter fogas sedan samman i en process för att nå konsensus och på så sätt även hitta lösningen till gemensamma resultat.

Även fast den kommunikativa kunskapssynen inte grundas i traditionella rollfördelningar och hierarkier är det inte säkert att en kommunikativ planeringsprocess alltid kommer leda till fullständig och rättvis överenskommelse. Det som kännetecknar den kommunikativa

kunskapssynen är dock att processen alltid genomsyras av gemensamma diskussioner i syfte att nå effektiva resultat som majoriteten kan stå bakom (Margerum 2011, 4). Som tidigare nämnt kan det nätverksstyrda governance ses som ett sätt för den samhälleliga styrningen att ta ett steg mot ett mer kommunikativt ideal.

Vidare benämner Healey (1999, 1129) framväxten av det kommunikativa idealet som ett

resultat av att verkligheten är socialt konstruerad. Om verkligheten är socialt konstruerad

betyder det följaktligen att kunskapen och sanningen också är det eftersom de vilar på

betraktarens världsbild. I praktiken resulterar detta förhållande i att kunskap på olika nivåer

12 av samhället innehar samma betydelse. Genom interaktiva och kommunikativa processer skapas kunskapen mellan individer och baseras på en lokal förståelse och kontext. Healey (1999, 1129) benämner det som att verkligheten och kunskapen konstrueras genom interaktiva processer baserade i olika kontexter.

2.4 Kapitelsammanfattning

I de teoretiska utgångspunkterna lyfts olika sätt att se på planering fram. Kapitlet börjar med en genomgång av den hierarkiskt styrda governmentmodellen, fortsätter med att synliggöra det nätverksbaserade governance, innan en genomgång av adaptiv planering tar vid. Kapitlet avslutar med att lyfta fram två olika kunskapssyner. I denna forskningsstudie kommer de teoretiska utgångspunkterna att användas som grund för analysen av det insamlade empiriska materialet. De teoretiska utgångspunkterna kommer även att synliggöra strukturer inom den svenska havsplaneringsprocessen som kommer att kunna säga något om de generella synsätt som verkar och dominerar i havsplaneringsprocesser. Government och governance är två styrmodeller som påverkar den övergripande samhällsstyrningen.

Både government och governance är relevanta för dagens fysiska planering och kan liknas vid ett ramverk inom vilket planering bedrivs, även om trenden pekar mot att skifte från government till governance. Att trenden skiftat påvisar en utveckling av att nätverksstyrning och informell planering spelar en allt större roll i dagens planering, även om staten fortsatt har en betydelsefull roll. Att trenden skiftat kan också vara ett uttryck för att

samhällsstyrningen gått från att handla om vem som styr till att nu istället handla om vad

det får för resultat. Möjligen går det att dra slutsatser kring att samhällsstyrningen mer och

mer handlar om att hitta vägar där intressen sammanfaller med varandra och hur de sedan

utvecklar till gemensamma strategiska beslut för det framtida utvecklingen. Det skulle

således betyda att dagen samhällsstyrning av planering handlar om att lyfta fram och

synliggöra olika kompetenser och att på så sätt försöka hitta balansen mellan offentliga och

privata organisationer, med andra ord- att försöka hitta balansen mellan government och

governance i syfte att tillgodose olika typer av behov och kunskapsinhämtningar. Värt att

nämna är också att det nätverksstyrda governance inte enbart handlar om att privata

företag och organisationer går samman för att hitta en gemensam väg framåt. Governance

innefattar även formella och offentliga organisationer som tillsammans ska försöka hitta en

gemensam framtidsutveckling. Relationen mellan government och governance är således

inte enbart en fråga om relationen mellan offentliga och privata organisationer. Det handlar

13 även om hur olika offentliga organisationer, exempelvis, planeringsmyndigheter, förväntas arbeta tillsammans i olika typer av nätverksmodeller och bygga upp en gemensam kunskap som blir dominerade. Denna utveckling riskerar vidare att leda till en problematik då vissa kunskapssyner riskerar att bli marginaliserad i olika planeringsprocesser.

3. Forskningsöversikt

I forskningsöversikten kommer relevant forskning att lyftas fram i syfte att tydliggöra en förståelse för havsplanering. Denna forskningsstudies omfattning begränsar möjligheten att presentera all tillgänglig forskning och därför har ett urval gjorts. Den forskning som

presenteras i detta kapitel är den som anses ha betydelse för denna forskningsstudies empiriinsamling och på sikt även för resultatet och analysen.

Forskningsöversikten kommer att presentera de förutsättningar som havsplaneringen utvecklas efter men även presentera kopplingar till den redan presenterade

samhällsstyrningen. Havsplanering har transformativa egenskaper och förespråkar en decentraliserad styrning. Detta eftersom havsplaneringens syfte är att ta tillvara på lokala värden likväl som stora och långtgående sådana. En decentraliserad form av styrning hjälper lokala värden och kunskapsinhämtning att få en plats i diskussionen kontra om ansvaret enbart låg på högre styrnivåer. Samhällsstyrning av planering påvisar detta samband mellan styrnivå och resultat i och med sin genomgång av relationen mellan government och

governance och är därmed en god utgångspunkt.

I styrningen av havet delas havsområden ofta in i mindre rumsliga enheter för att lättare

kunna anpassa styrsystem till det ekosystem som är rådande i den specifika enheten. Dessa

enheter kan liknas vid multiskalor i den mening att olika enheter överlappar varandra vilket

skapar områden där flera olika skalor råder och påverkar varandra. Relationen mellan dessa

multiskalor påvisar en koppling till samhällsstyrningen. Detta eftersom multiskalor är ett

uttryck för viljan av att hitta klara strukturer och rollfördelningar för att förenkla de

utmaningar som tillkommer i en havsplaneringsprocess. Mycket likt en styrmodell. De

teoretiska utgångspunkterna fungerar därför som ett inledande ramverk för den kommande

forskningsstudien.

14

3.1 Havsplanering

Världens hav utgörs av gigantiska ekosystem som är komplicerade att förstå i sin helhet, om inte helt omöjliga. Därför handlar havsplaneringsprocesser till stor del om att finna rätt avgränsning och att förstå vikten av det och resultatet som tillkommer utav det. Havens ekosystem delas in i mindre skalor som överlappar varandra gällande styrning och

administrativ nivå, så kallade multiskalor (Westholm 2018, 117). Styrnivåer och geografiska skalor kan därmed sägas vara sammanflätade med varandra i den mening att de är

varandras grundförutsättningar. Ingen av dem kan verka utan den andre. Den geografiska skalan tillåter styrningen att verka samtidigt som styrningen påvisar en betydelse av den geografiska skalan. Detta skapar stora utmaningar i den praktiska havsplaneringsprocessen eftersom olika ekosystem kräver olika styrning. I den rådande forskningen har därmed frågor uppkommit gällande vilken styrning som är bäst lämpad för olika ekosystem och vilken administrativ nivå som den bör utföras på (Westholm 2018, 117).

Clarke och Flannery (2020, 170) beskriver havsplaneringen som transformativ vilket är en tydlig parallell till de redan presenterade multiskalorna. Havsplaneringens transformativa kontext anses av författarna handla om dess flexibla förmåga att adapteras till föränderliga miljöer och kontexter. Havsplaneringens transformativa läggning går därmed även att koppla till avsnittet om adaptiv planering där vikten av att skapa olika strategier för olika möjliga scenarier lyftes fram. Rådande forskning påvisar dock att havsplaneringens transformativa kontext riskerar att hindras av ojämna maktfördelningar och intressekonflikter. Att olika aktörer har olika intressen som påverkar förhandlingarna och det efterkommande resultatet gör att havsplaneringen är inbäddad i en social konstruktion och kontext som gör vägen mot ett gemensamt mål än mer komplicerat. Den ojämna maktfördelningen har även skapat institutionella traditioner som utnämnt havsplaneringsprocessen till att handla om att

”planera som vi alltid har gjort”, vilket är ytterligare en riskfaktor för havsplaneringens transformativa utveckling (Kelly et.al 2019, 2).

Clarke och Flannery (2020, 170) utnämnde havsplaneringen som transformativ men trots det har ett glapp påvisats mellan havsplaneringens implementering och dess teori (Clarke och Flannery 2020, 172). Detta påvisas inte minst i implementeringen av ekosystemansatsen (Langlet 2018, 279; Westholm 2018, 117). Ekosystemansatsen är grunden i en

ekosystembaserad planering och en ekosystembaserad planering är en viktig beståndsdel i

15 den övergripande havsplaneringen. Studier har dock påvisat att en lyckad implementering av ekosystemansatsen är beroende av att geografisk skala och styrnivå anpassas till de

ekologiska områden som de verkar inom och inte tvärtom (Langlet 2018, 278; Westholm 2018, 117). Implementeringen av ekosystemansatsen definieras således av relationen mellan legal styrning och den geografiska skala som styrningen är satt att verka inom. Det handlar således om vikten av att styrning anpassas till det ekosystem som råder inom det specifika geografiska området och inte tvärtom. Vidare går det även att kommentera relationen mellan ekosystemansatsens implementering och de lagar och skalor som den påverkas av, utifrån den rationella och kommunikativa kunskapssynen. Rationell

kunskapssyn och kommunikativ kunskapssyn har två olika synsätt på hur kunskap ska skapas och inhämtas. Både den rationella och den kommunikativa kunskapssynen dömer ut

kunskap och sanning till att vara beroende av olika faktorer. Den kommunikativa

kunskapssynen anser att dessa faktorer är föränderliga medan det rationella idealet anser att det går att ha en objektiv inställning till sanning. Det är därmed inte en omöjlig utveckling att havsplaneringens transformativa kontext tillåter olika kunskapssyner att ta plats och påverka resultatet. Inte minst vid en implementering av ekosystemansatsen.

Karlsson (2019, 7) drar en liknande parallell i en studie rörande implementeringen av ekosystemansatsen på den svenska havsplaneringen. I studien framkom det att svenska tjänstepersoner var kritiska till implementeringen av ekosystemansatsen eftersom det hade bidragit till stora osäkerheter. Osäkerheterna kretsade främst kring att implementeringen av ansatsen lett till att det saknades reella verktyg för tjänstepersonerna att ta till.

Tjänstepersonerna upplevde alltså att det existerade ett glapp mellan den goda miljöstatus som ekosystemansatsen förespråkade och de verktyg och policies som tjänstepersonerna hade att ta till att för uppnå det. Detta påvisas även av det faktum att undersökningen också visade på att den svenska maritima planeringen saknar direktiv för hur det bör prioriteras mellan olika perspektiv, såsom konkurrerande intressen och hållbar havsutveckling. Det finns heller ingen direkt referering till ekosystemansatsen i sådana situationer vilket påvisar

osäkerheterna som florerar kring just ekosystemansatsen (Karlsson 2019, 3). Det existerar således flertalet utmaningar gällande styrning vilket påverkar en ekosystembaserad planering. Detta får bland annat konsekvenser för hur aktörer samspelar i en

planeringsprocess i den mening att ett otydligt styre riskerar att leda till problem att

16 implementera ekologiska aspekter i andra, ibland konflikterande policyområden (Karlsson 2019, 2). Detta exemplifieras av ovanstående diskussion. Slutligen får det som konsekvens att den svenska havsplaneringen domineras av osäkerhet angående vilket perspektiv och vilken utveckling som bör prioriteras (Karlsson 2019, 4).

I en internationell kontext uppvisas liknande tendenser. Börger mfl. (2014, 164) för en diskussion gällande havsplaneringsprocesser i Storbritannien och vilka utmaningar som en ekosystembaserad planering förde med sig. Undersökningen visar på att den engelska havsplaneringen saknade reella bevis för de fördelar som en ekosystembaserad planering förde med sig. Detta ledde till att det inte ansågs kostnadseffektivt att applicera en ekosystembaserad planering i den rådande havsplaneringsprocessen. Att en

ekosystembaserad planering inte ansågs vara lönsamt kan tillskrivas skilda kunskapssyner angående vad som bör prioriteras i en havsplaneringsprocess. I den inledande delen av den engelska havsplaneringen verkar således ekonomiska faktorer ha tillåtits dominera. I dagens planering verkar ekosystemansatsens principer dock ha en självklar roll i den engelska havsplaneringen. Dock saknas det, precis som i Sverige, reella verktyg för att uppnå dem (Börger mfl. 2014, 166).

Vidare är Östersjön en komplex marin region i den mening att dess ekosystem skiljer sig åt över små skalor (Langlet 2018, 278). Detta ger en tydlig kontext till vikten av att styrmetoder anpassas till de ekologiska områden som de ska verka inom. I Östersjön är det därmed tydligt att det inte går att finna en universell styrmodell som går att applicera på hela världens hav.

En studie som utförts på Östersjöns marina regioner påvisade dock en problematik med denna uppdelning. Tre olika EU-direktiv applicerades i det svenska planeringssystemet i Östersjön och resulterade i tre olika uppdelningar gällande skalnivå och styrmodell (Westholm 2018, 132). Att planeringen av Östersjön var av transformativ karaktär ledde således till en otydlighet och en icke-strukturerad implementering av dessa EU-direktiv.

Varje EU-direktiv ledde till varsin uppdelning när de implementerades i den svenska

lagstiftningen och bidrog därmed till ett otydligt och ostrukturerat ramverk för den framtida svenska havsplaneringen (Westholm 2018, 132). Detta går även att koppla till en

internationell kontext där rådande forskning påvisar liknande utveckling och resultat. EU-

direktiven verkar inte kunna bidra till ett tydligt ramverk då implementeringen av direktiven

nästintill alltid är upp till medlemsländerna själva. Detta kan ha en naturlig förklaring då

17 direktiven ofta är utarbetade på ett sätt som möjliggör att de ska gå att applicera på olika medlemsländers lagstiftningar och planeringssystem. Det bidrar dock till en icke-konsekvent applicering av direktiven hos de olika medlemsländerna. Detta även fast direktiven har som syfte att bidra till en positiv utveckling och en effektiv styrmodell för att tydliggöra den önskvärda riktningen för att nå en god miljöstatus i medlemsländernas hav (Westholm 2018, 122).

EU lämnar således över ansvaret till medlemsländerna och utför därmed en decentraliserad typ av styrning. Denna styrmodell för med sig fördelar i form av att lokala värden i

medlemsländernas hav, både ekologiska och administrativa, bättre kan tas i beaktning jämfört med om ansvaret låg på en högre EU-nivå. Studier påvisar dock att ett sådant

förfarande även för med sig komplikationer i form av utvecklingen av ojämna förutsättningar hos medlemsländerna. Detta kan exemplifieras genom att olika medlemsländer arbetar efter olika förutsättningar som påverkar deras möjlighet till att bedöma exempelvis miljöstatus i deras hav. Som ett resultat riskerar det att leda till att EU:s medlemsländer har olika förutsättningar när det kommer till att sätta in förebyggande och stärkande

ingripandehandlingar (Langlet 2018, 284). På sikt kan det tänkas resultera i att EU:s hav i framtiden har olikvärdig miljöstatus vilket kan påverka hela den framtida utvecklingen av havsplanering. Att EU:s medlemsländer verkligen utvecklar olika förutsättningar

exemplifieras bland annat av studier som undersökt indelningen av havet i olika multiskalor.

Havet är en av våra naturliga resurser men indelningen av havet i geografiska skalor och styrnivåer är i högsta grad en mänsklig handling. Denna relation mellan natur och människa kan leda till en viss splittring mellan naturens förutsättningar och den utveckling som mänsklig inverkan är skyldig till (Langlet 2018, 284).

Rådande forskning påvisar således att geografisk skala och styrnivå bör problematiseras i en kontext av de naturliga förutsättningar som de är satta att verka inom. Rådande forskning har påvisat att skala inte ska ses som en fixerad förutsättning för utvecklingen av

havsplanering utan istället betraktas som en normativ faktor (Westholm 2018, 120). Skala är

således normativt i den mening att vald skala är grundat i mänsklig handling och ingenting

som är naturligt uppkommet. Det betyder även att vald geografisk skalnivå kan komma att

ändras i takt med att kunskapen gör det. Westholm (2018, 120) skriver att diskussioner kring

huruvida det existerar en lämplig skala är komplicerad eftersom användningen av olika

18 skalor genererar olika resultat på den specifika utvecklingen. Detta är även sant för

implementering av olika styrnivåer. Olika styrnivåer och styrmodeller för nämligen med sig olika typer av begränsningar, även där är det normativ kunskap som avgör (Westholm 2018, 121). I någon mening existerar det således inte något rätt eller fel vilket gör valen

komplicerade och resultaten blir svåra att förutsäga. Det går även att dra paralleller till multiskalor och att den övergripande utmaningen för havsplaneringens utveckling är att finna tillvägagångssätt för att införliva dessa multiskalor med varandra.

Vidare påvisar forskning att mänsklig handling på naturliga förutsättningar och system alltid för med sig olika typer av begräsningar. Detta eftersom det aldrig går att förutspå hur mänsklig påverkan kommer att påverka den framtida utvecklingen av havet och dess marina regioner. Detta exemplifieras bland annat genom studier som påvisar hur felaktiga

prognoser av havets utveckling lett till misslyckade förvaltningar i den marina

planeringsprocessen. Detta påvisas bland annat av den engelska havsplaneringen där en implementering av en ekosystembaserad planering inte ansågs som kostnadseffektivt eftersom det inte gick att bedöma konsekvenserna av en sådan implementering (Börger mfl.

2014, 164).

För att mänsklig inverkan inte ska bidra till en negativ utveckling av världens hav är det viktigt att ta alla osäkerheter som rör havets utveckling i ordentlig beaktning.

Forskningsresultat visar på att det är viktigt att mänskliga handlingar alltid föregås av en kunskap om att det aldrig går att förutsäga exakt hur havet kommer svara på mänskliga aktiviteter (Katsanevakis mfl. 2011, 811).

Rådande forskning påpekar också att ingripandehandlingar på ett visst ekosystem även kan komma att påverka närliggande system. Westholm (2018, 121) exemplifierar detta genom att påpeka hur utvecklingen blir när nationella myndigheter väljs som styrnivå. Den

nationella myndigheten kommer nämligen att välja att prioritera den nationella havsmiljön

framför den miljön som är rådande i intilliggande områden men som inte omfattas av

landets havsgränser. Detta samtidigt som den nationella nivån möjligen inte har verktyg nog

för att ta lokala värden och aspekter i beaktning. Misskötsel i styrningen av ekologiska

resurser kan därmed härledas till ekonomiska och politiska faktorer.

19 Frågan kring hur styrning ska implementeras är även den en stötesten i samtida forskning av havsplaneringens förutsättningar. Att olika organisationer och myndigheter arbetar efter olika intressen och regelverk exemplifieras av Westholm (2018, 122) i en diskussion kring det svenska planmonopolet. Det svenska planmonopolet ger kommunerna självständig rätt att styra den egna kommunens utveckling. Om den svenska lagstiftningen hade sett annorlunda ut hade andra prioriteringar möjligen gjorts eftersom ansvaret för havet då hade legat på en annan administrativ nivå (Westholm 2018, 134). Hur det svenska planeringssystemet ser ut har alltså haft en stor påverkan på den svenska havsplaneringens utveckling. Det går även att dra en parallell till föregående diskussion angående införlivandet av EU-direktiv i en svensk kontext. De tre olika direktiven resulterade som bekant i tre olika typer av styrmodeller vilket gjorde appliceringen av direktiven komplicerad. Möjligen hade utvecklingen sett annorlunda ut om det svenska planeringssystemet hade varit utformat på ett annat sätt.

Dessa studier går även att översätta till en generell kontext eftersom de går att appliceras även på ett internationell sammanhang. I föregående diskussion framkom det att EU:s medlemsländer har olika förutsättningar när det kommer till bedömningar av miljöstatus i deras hav. Hade ländernas planeringssystem, eller möjligen EU:s planeringssystem, sett annorlunda ut hade direktiven möjligen kunnat tas emot på ett likvärdigt sätt hos alla EU:s medlemsländer.

Sammantaget verkar havsplanering syfta till att uppnå och bibehålla en god miljöstatus i all världens hav. Detta gäller även marina resurser där det fortsatta arbetet verkar vara extra viktigt för att olika aktiviteter ska kunna samexistera. Att havsplanering har tagit ett större steg in i rådande planeringsprocesser förväntas också leda till en allt större utveckling av discipliner och policies. Detta eftersom alla styrmetoder som förväntas bidra till den framtida utvecklingen av havet genomgår en kritisk granskning innan implementering sker (Jay, Ellis och Kidd 2012, 2). Havsplaneringen utgår från en holistiskt styrning där ett

helhetsgrepp tas för att se till alla olika aspekter av den framtida havsplaneringen. Detta står i kontrast till tidigare styrmodeller som varit sektoriellt styrda och uppvisat en fragmenterad utveckling (Jay, Ellis och Kidd 2012, 2). Den holistiska styrningen av havsplaneringen

förväntas kunna ta konkurrerande intressen och kumulativa effekter i beaktning (Clarke och

Flannery 2020, 172) men samtidigt kvarstår frågan hur en helhetssyn på havsplaneringen ska

kunna hantera olika multiskalor som överlappar varandra och påverkar den framtida

20 utvecklingen av havet. Möjligen är det i sådana här situationer som ekosystemanstasen förväntas kunna bidra med en positiv utveckling. Ekosystemansatsens principer ger ju uttryck för en havsplanering som ska ta tillvara på olika aspekter i havets framtida utveckling.

3.2 Kapitelsammanfattning

Havsplanering är en komplex planeringsprocess som innefattar en mängd olika komponenter som planerare och andra tjänstepersoner måste ta i beaktning för en rättvis och hållbar utveckling av våra havsområden. Forskningsöversikten påvisar att styrning och skala är två avgörande begrepp i diskussionen och att dessa måste hanteras med varsamhet eftersom misskötsel och negligering av dess betydelse riskerar att slå hårt mot både naturresurser och mänskliga värden.

4. Forskningsdesign och metod

4.1 Forskningsdesign 4.1.1 Fallstudie

En fallstudie är en forskningsstrategi som syftar till att ge en djupgående kunskap om det specifika fall som är forskningsstudiens objekt (Denscombe 2018, 88). I denna

forskningsstudie kommer fallstudie att användas för att möjliggöra ett rättrådigt och tillförlitligt resultat på studiens forskningsfrågor.

Fallstudier är en typ av forskningsdesign som lyfter fram förekomsten av ett eller ett fåtal fenomen i syfte att synliggöra bakomliggande strukturer för det specifika fallet. Denscombe (2018, 85) förklarar det som att fallstudien syftar till att belysa det generella genom att titta på det specifika. Detta kan appliceras på denna forskningsstudie i den mening att en

genomgång av en havsplaneringsprocess i en svensk kontext påvisar generella strukturer som kan appliceras även i andra kontexter och sammanhang.

En fallstudie samlar in information gällande händelser, förhållanden, erfarenheter och

processer i syfte att framställa tillräckligt mycket kunskap om det utvalda fallet (Denscombe

2018, 85). Denna systematiska insamling syftar till att samla tillräckligt med kunskap för att

kunna analysera det specifika fallet på djupet. Att kunna blottlägga bakomliggande orsaker

till varför fallet inträffar är också en viktig aspekt i en fallstudie (Denscombe 2018, 88). En

fallstudie behandlar således både aktuella och bakomliggande faktorer till ett fall och belyser

därmed det utvalda fallet ur olika vinklar och angreppspunkter.

21 Bryman (2011, 77) och Denscombe (2018, 90) delar in fallstudier i fem olika typer. Dessa är:

kritiska fall, extrema fall, exemplifierande fall, avslöjande fall och longitudinella fall. I denna forskningsstudie kommer ett exemplifierande fall att genomföras. Ett exemplifierande fall kan användas för att exemplifiera den generella kategorin som fallet är en del av (Bryman 2011, 77). Detta kan kopplas till denna forskningsstudie eftersom forskningsstudiens resultat kommer att bidra till en ökad förståelse för det sammantagna kunskapsunderlaget gällande styrning och implementering för en lyckad marin förvaltning. En sådan förståelse kan även komma att vara användbar vid vidare forskning inom ämnet havsplanering.

Sammantaget anses fallstudien vara lämplig i denna kontext, dock tillkommer det risker med att välja fallstudien som forskningsdesign. Denscombe (2018, 93) menar nämligen på att fallstudier kan leda till en viss skepsis angående graden av generaliserbarhet utifrån ett enda fall.

4.1.1.1 Val av fall

I denna forskningsstudie valdes Blekinge som geografisk undersökningsplats. Detta gjordes dels till följd av geografisk närhet till forskaren själv och dels till följd av att Havsplanen för Blekinges kustkommuner är ett resultat av ett kommunalt samarbete. I havsplanen är fyra kommuner representerade: Sölvesborg, Karlshamn, Ronneby och Karlskrona. I havsplanen har även Länsstyrelsen spelat en viktig roll som statens representant. Antalet medverkande kommuner anses därmed öka sannolikheten att ett tillräckligt antal intervjupersoner väljer att ställa upp som informanter i forskningsstudien. Att havsplanen är ett samarbete mellan fyra kommuner, samt att Länsstyrelsen haft en framträdande roll under hela planprocessen, gör att Blekinge anses vara ett lämpligt fall. Detta eftersom det exemplifierar hur relationen mellan olika styrnivåer kan se ut.

Vidare leder Blekinges placering vid Östersjön till att länet är bundet till att hantera en mängd olika konkurrerande intressen såsom försvarsfrågor och naturvärdesfrågor. Den marina förvaltningen av Östersjön är även under nationell influens. Sammantagna visar dessa faktorer på Blekinges relevans som vald geografisk undersökningsplats.

När ett exemplifierande fall används, riskerar det att leda till att svaren som uppkommer är

unika för just det specifika fallet (Denscombe 2018, 93). För att undvika ett sådant resultat

22 har ett brett analytiskt ramverk tagits fram i syfte att belysa det empiriska materialet ur olika vinklar.

Slutligen är det viktigt att ha i beaktning att en fallstudie inte syftar till att avslöja hela kunskapen kring en specifik situation. En fallstudie syftar istället till att utveckla en teori kring det specifika fallet eller om att visa på ny kunskap som kan fungera som en inramning för vidare forskning. Fallstudien bör således ses som en del i en pågående forskning

(Denscombe 2018, 94).

4.2 Metod

I denna forskningsstudie kommer enbart kvalitativa metoder att användas. Detta eftersom kvalitativ forskning möjliggör för en djupgående analys av händelser och relationer. Kvalitativ forskning poängterar också fördelar med att undersöka ett enda fall eftersom det bidrar till att skapa en djupare förståelse för det specifika fallets förutsättningar och resultat

(Denscombe 2018, 23). Forskningsfrågorna i denna studie syftar till att undersöka hur skilda kunskapssyner påverkar havsplaneringen samt hur ekosystemansatsen kommer till uttryck i den svenska havsplaneringen. En kvalitativ metod anses därmed kunna bidra med en djupgående analys och förståelse för dessa faktorer.

Vidare utgår den kvalitativa forskningen från ett holistiskt perspektiv. Det betyder att kvalitativ forskning menar på att händelser och situationer inte bör analyseras bortom den specifika kontext som de uppstår i (Denscombe 2018, 24). Med andra ord, en kvalitativ forskning tar fasta på den sociala kontext som händelser och situationer uppstår inom.

I den kvalitativa forskningen erkänns forskarens roll ha betydelse i insamlandet av empiri.

Forskaren anses inte kunna blottlägga verkligheten så som den är eftersom forskarens bakgrund, värderingar, identitet och övertygelser påverkar insamlingen och den

efterkommande analysen. Kvalitativ forskning påverkas därmed av forskarens inblandning (Denscombe 2018, 25). Denna forskningsstudie syftar därmed inte till att klarlägga samtliga aspekter av det aktuella fallet. Syftet är snarare att bidra till diskussioner och resonemang som kan vara av värde för vidare forskning.

4.2.1 Dokumentstudier

Dokumentstudier är en typ av social undersökning som syftar till att använda dokument som

primär informationskälla. Inom den dokumentära forskningen finns det tre typer av

23 dokument som används inom forskningen: skriven text, digital kommunikation och visuella källor (Denscombe 2018, 321). I denna forskningsstudie kommer två typer av dokument att användas- skriven text och visuella källor. Skriven text inkluderar artiklar och rapporter och visuella källor utgörs bland annat av bilder (Denscombe 2018, 321). Dessa två typer av källor anses därmed kunna bidra till en sammantagen bild av det rådande kunskapsunderlaget och bidra till en grundlig empirisk bild över den svenska havsplaneringen.

I dokumentär forskning anses dokumentära källor ha ett informationsvärde som överstiger det som presenteras vid en första anblick. Den kunskap som är användbar för den aktuella forskningen anses även kunna uppdagas genom en djupare läsning av det aktuella

dokumentet. Dokumentär forskning används således inte enbart för ren faktainsamling utan används även för att tolka den kunskap som framkommer (Denscombe 2018, 321). I denna forskningsstudie kommer det vara till hjälp för att söka efter dolda strukturer som påverkar den svenska havsplaneringen. Det är dock viktigt att dokumentära källor läses och förstås i linje med den kontext som de är producerade inom. Dokumentära källor ser likadana ut över tid och kunskapen som de tillger forskaren är därmed stabil. Dokumentära källor ger en bild över hur kunskapsläget såg ut under den tid som den producerades inom (Denscombe 2018, 322). Detta är även ett uttryck för en kvalitativ forskning eftersom kvalitativ forskning

studerar ett studieobjekt i den social kontext som de uppkom inom. Kvalitativ forskning studerar situationer och händelser som delar av en helhet och bryter därmed inte upp helheten för enskilda studier (Denscombe 2018, 24).

Inom forskningen skiljer man oftast mellan olika typer av dokumentkällor genom att benämna dem som antingen ombedda eller oombedda. Ombedda källor står för de

dokument som producerats på uppdrag av forskaren och oombedda källor är dokument som redan existerar innan forskningsstudien påbörjats (Bryman 2011, 488). I denna

forskningsstudie kommer redan producerade dokument, oombedda källor, att användas.

Eftersom källorna redan är framtagna kan forskaren inte kritiseras för att ha manipulerat

forskningsmaterialet och på så sätt påverkat den efterkommande analysen (Bryman 2011,

489). Som forskare är det dock viktigt att ha i beaktning att dokumentära källor verkar i en

kontext vilket betyder att dokumentet kan ha producerats i syfte att förmedla en positiv bild

av innehållet och dess representanter (Bryman 2011, 501). I denna forskningsstudie kommer

det vara en viktig grund eftersom en havsplan kan tänkas förmedla positiva aspekter av

24 förslaget och undvika att presentera utmaningar och problem. Det är därför av största vikt att analysera den bakomliggande kontexten vid dokumentär forskning (Denscombe 2018, 322).

4.2.1.1 Val av dokument

Denna forskningsstudie syftar till att förstå hur olika kunskapssyner påverkar den svenska havsplaneringen och huruvida tjänstepersoner har tillräckligt med kunskap för att applicera ekosystemansatsens principer på den svenska havsplaneringen. Därmed är det viktigt att välja dokument som ger en heltäckande bild över den rådande kunskapssituationen samt bidrar till en inblick i hur samarbetet mellan aktörer är tänkt att fungera.

År 2019 skickades ett förslag in till Sveriges regering från Havs- och vattenmyndigheten.

Förslaget bestod av ett dokument med namnet Havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet och kommer att vägleda myndigheter, kommuner och domstolar i beslut,

planering och tillståndsgivning för olika verksamheter i olika delar av havet. På Havs- och vattenmyndighetens hemsida går det att utläsa att havsplanering är till för att presentera en bild av hur havet är tänkt att användas. Havs- och vattenmyndigheten gör även gällande att planeringen av havet ska ske i samråd med Sveriges grannländer. (Havs- och

vattenmyndigheten u.å.). I arbetet med att ta fram havsplaner i Sverige är således Havs- och vattenmyndigheten ledande aktör. Myndigheten ansvarar för den övergripande

havsplaneringen i Sverige och arbetar på regeringens uppdrag (Havs- och vattenmyndigheten u.å.2).

I denna forskningsstudie kommer den statliga hasplanen Havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet därmed att användas som dokumentär källa. Havsplanen kommer att bli en del av denna forskningsstudies empiri och analyseras i syfte att skapa en djupare förståelse för de olika kunskapssyner som har påverkan på den svenska havsplaneringen. I havsplanen refereras det till ett antal EU-direktiv samt till internationella influenser som arbetet påverkats av. Denna påverkan kommer att bli en del av denna forskningsstudies empiriinsamling eftersom det bidrar till ytterligare en djupare förståelse för vilka

kunskapssyner som påverkat den svenska havsplaneringen.

År 2019 tog Blekinge läns kustkommuner gemensamt fram en havsplan som syftar till att

klargöra den framtida avvägningen och utvecklingen av Blekinges havsområde. Denna

25 havsplan bygger på de principer och direktiv som den statliga havsplanen förmedlat

angående den mest lämpliga användningen av havet (Havs- och vattenmyndigheten 2019, 3). De kommunala havsplanerna har dock möjlighet att frångå de principer som den statliga havsplanen förmedlar, exempelvis om det framkommer områdesspecifika faktorer som kräver det. Det kan till exempel handla om att den statliga havsplanens ställningstaganden är inaktuella som ett resultat av att nytt kunskapsunderlag framkommit. I sådana fall kan det finnas anledning för kommunerna att frångå de principer som framförs i den statliga

havsplanen. I sådana fall finns det heller inga hinder för kommunerna att ta fram planer som skiljer sig från den statliga havsplanen (Havs- och vattenmyndigheten 2019, 28-29). Denna forskningsstudie syftar dock inte till att undersöka hur havsplanering går till i praktiken, och av denna anledning är heller inga EU-direktiv med som dokumentära källor. Denna studie tar istället fasta på hur olika kunskapssyner påverkar samarbete och implementering av

ekosystemansatsens principer på den svenska havsplaneringen. Efter en genomgång av både den statliga havsplanen och den kommunala havsplanen framgick det att de båda planerna bygger på samma principer kring vad hållbarhet är (Havs- och vattenmyndigheten 2019, 9;

Sölvesborgs kommun, Ronneby kommun, Karlshamns kommun, Karlskrona kommun; 2019, 3). Havsplanerna är även eniga kring hur samverkansprocesser ska gå till (Havs- och

vattenmyndigheten 2019, 3; Sölvesborgs kommun et.al. 2019, 3, 7) och de båda planerna har även samma inställning till vikten av ekosystemansatsen (Havs- och vattenmyndigheten 2019, 19; Sölvesborgs kommun et.al. 2019, 12). Slutligen bygger de båda planerna även på samma vision av vad havsplanering syftar till (Havs- och vattenmyndigheten 2019, 32;

Sölvesborgs kommun et.al 2019, 13). Givet att både den statliga och kommunala planen vilar på samma grund gällande kunskapssyn har den statliga planen bedömts utgöra tillräcklig grund för denna forskningsstudie. Det anses inte relevant att ta upp även den kommunala planen i analysen eftersom det hade gjort analysen upprepande.

4.2.2 Intervjuer

Intervjuer är en forskningsmetod som använder intervjupersoners svar på forskarens frågor som datakälla (Denscombe 2018, 267). Utvalda informanter ger således sina synpunkter på en specifik händelse eller situation som forskaren sedan använder som empiri i

forskningsstudien. Att genomföra en intervju skiljer sig från att föra en vanlig konversation i den mening att informanterna är medvetna om att de medverkar i ett forskningsprojekt.

Detta medför att informanterna ger sitt godkännande till att intervjun kan komma att