Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Birgitta Fritz
Title Kronans fögderier och län under medeltiden
Issue 4
Year of Publication 1982
Pages 136–148
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Kronans fögderier och län under medeltiden
Birgitta Fritz
Fögderi och län är i högsta gradlevande begrepp i dagens svenska samhälle. Båda har lång hävd inom lokalförvaltningen och uppbördsväsendet. De går ytterst tillbaka till medeltiden, närmare bestämttill
1200-talet.
Som huvudkomponent i feodalismen intar länet
helt naturligt en central plats i denstorainternatio¬
nella litteratur som ägnas denna, den europeiska
medeltidens dominerande samhällsorganisation.Ock¬
såi vårtlandvarmaktenöverriketliktydig medrät¬
ten att dela ut län, förläna. Med innehavet av slott
och län följde offentlig makt.Följaktligen går drag¬
kampenomlänensom enröd trådgenomvårmedel¬
tidshistoria. Den fördes främst mellan den centrala statsmaktens företrädare — kung eller riksförestån¬
dare — åenasidan ochoppositionella råds- ochstor- mannagrupperingar å den andra. Men den fördes
också mellan rivaliserande aristokratiska fraktioner inbördes, under unionstiden likaså mellan anhäng¬
arna till unionskungen och en nationell monarkis
företrädare. Detta innebar en spänning mellan en centraliserad ochendecentraliseradförvaltning.Den
förra var en kronoförvaltning, alltså förvaltning ge¬
nomkungliga fogdaravbehållna län,s.k. fataburslän.
Den senare innebarattlänenöverlätspäaristokratin
medpraktiskttagetfri förfoganderätt.
Den politiska och den statsfinansiella sidan av länsväsendet har ägnats stor uppmärksamhet inom
den modernahistoriskaforskningen. Dennaharnäm¬
ligen fram till mitten av 1900-talet inte bara varit
starktinriktad påmedeltidenutanockså statscentre- rad.* Sämre ställt har det varit med den aspekt på länsväsendet som här står iförgrundenförintresset,
denterritoriella.
Källäget
Källmaterialetligger inte särskilt väl till för vare sig
översikteröver länsindelningenvid olika tidpunkter
eller studier av enskilda fögderierseller läns historia
genom tiderna. Betecknande för källäget är att från
hela medeltiden eller rättaresagtfrån de 300 år,un¬
dervilkalandetförvaltadesgenomfögderier och län,
bara två egentliga länsförteckningar föreligger och
attingenderaavdessaärfullständig.
Den ena är tillkommen i samband med att Erik
avPommern övertogmakten efter drottning Marga¬
retas död1412.Denbrukarkallas ErikavPommerns skattebok (eller ibland oegentligtjordebok) och da¬
teras till 1413. Själva skriften är förlorad men har
kunnat rekonstrueras med hjälp av utdrag som på
1600-talet gjordes ur en dåännu existerande 1500-
talsavskrift av skatteboken. Denna har innehållit uppställningar med uppgifteromfögderier ochskat-
teenhetermenharinteomfattat hela riket.^
Den andra bevarade länsförteckningen är från
slutet av 1400-talet. Det s.k. 1497 årslänsregister i
handskriften A 2 i riksarkivetharvisatsvaratillkom met i en viss politisk situation, nämligeninför för¬
handlingarna med kung Hans i Danmark om ett
eventuellterkännande avhonomsomkung i Sverige.
Det är till sin natur vad vi idag skulle kalla ett arbetspapper från rådets interna diskussioner. Däri
har förtecknats dels olika rådsmedlemmars aktuella förläningsbestånd, delsuppgifter om vilka områden
som brukade vara förlänade respektive tillkomma
den centralastatsmakten.^
Inte en enda av de slottsböcker med uppgifter
om länet ellerfögderiet ifrågasomanseshalegat till gmnd för Erik av Pommerns skattebok 1413 eller
somomtalas i 1497årslänsregisteroch på andrahåll
har bevarats till eftervärlden. Inte heller finns det kvar mer än enstaka räkenskaper, den källkategori
som fr.o.m. 1530-talet är så rikt företrädd genom Gustav Vasasfogderäkenskaper.Avalla de räkenska¬
per somundermedeltiden harförts i kronansbehåll¬
na län eller fögderieråterstårbaraenfrån Värmland
från 1503 ochenfrån Ulvåsagårdslän iÖstergötland
från 1510-talet. Från förvaltningenavförlänadeom¬
råden härrörlikaledes två räkenskaper. Denenagäl¬
ler förvaltningenunder några årvid mittenav 1360-
talet avNyköpings slottslän ochavDalarna, vilka då
båda hade samma herre. Den andragäller penning¬
uppbörd från Gotland på 1480-talet för enlåntaga¬
resräkning.^'
Överhuvudtaget gäller att de skriftliga kvarlevor¬
na avdenmedeltidaförvaltningenärdåligt bevarade.
Detta iettkällmaterialsominteheller iövrigt är sär¬
skiltstortellermångsidigt. Länsregister, räkenskaper, förläningsbrev, fogdefullmakter, förvaltningsinstruk¬
tioner och brev rörande olika administrativa frågor
och liknande hörde till den typ av akter som ofta gallrades redan av samtiden. I motsats till de ägo¬
rättshandlingar och statsakter som dominerar det bevarade urkundsmaterialetansågsdesaknabeståen¬
de värde. Härtill kommer naturligtvis att mycket gåttförloratunder århundradenasloppgenombrän¬
der, vanvård och allmäntointresse. Dessutomsattes häraldrig någonsinlika mycket på papperellerrät¬
tare sagt pergament som på andra hållundermedel¬
tiden. Att kartor veterligen inte förekom behöver
välknappastpåpekas.^
Konsekvensen av detta är att varje rekonstruk¬
tion av förvaltningen och dess indelningar måste göras utifrån notiser ihandlingar som fördetmesta inte härrör från själva förvaltningenutan egentligen handlar om helt andra saker. Det gäller diplom av olika art, lagar, krönikor och andra berättande käl¬
lor av världsligteller kyrkligtursprung. Iförgrunden
för intresset träder naturligtvis sådana handlingar
som upplyser om de territoriella uppdelningar av riket mellan olika makthavare somföretogsvid olika
tillfällen på 1300-talet och andra statsakter med uppgifterom slott,länochfögderiersamtomlokala
befattningshavare.^ Att spåraupp och pådettasätt utnyttja allehandaspriddauppgifter förattskapaen bild av länen och deras omfattning ochfördelning
innebär ett stortochmycket mödosamt arbete.Det¬
ta i synnerhet som man för att få en någorlunda
säkerbild måste ställamycket storakrav påfullstän¬
dighet.Genomattmaterialetärsåelliptiskt erbjuder
det dessutom många tolkningssvårigheter och käll¬
kritiskaproblem.
Litteraturen
Engenomarbetningavhela det bevarade källmateria¬
let i syfte attrekonstruera förvaltningsmönstrethar gjorts för tiden från 1200-talets mitt, då den nya
slottslänsorganisationen började växa fram. Slut¬
punkten för denna undersökning sattes vid Engel- brektsupproret 1434, då en första fas i denna för¬
valtnings historia kansägasha fått sitt slut. När jag för mitt arbete »Hus,land och län. Förvaltningen i Sverige 1250-1434» 1-2 (1972-1973)ville stude¬
rahur denna nyaförvaltningsågutoch påolikasätt fungerade var det nämligen nödvändigt att börja
med en rekonstruktion av förvaltningsindelningen.
Först med kunskap om de enskilda fögderiernas
utseende ochförekomstitiden ochrummetsombas
var det möjligt att gå vidare och undersöka andra
sidor av dennalänsförvaltning. När detgällde länsin¬
delningen fanns det mycket litet i den tidigare lit¬
teraturen att falla tillbaka på. Vad som fanns var dels en översikt över lägetstrax efter MagnusEriks¬
sons fall på 1360-talet i ett äldre biografiskt arbete,
dels en redovisning av länsindelningen i början av 1400-talet i det klassiska geografisk-historiska ver¬
ket »Skandinavien under unionstiden», utgivet av C. G. Styffevidsekelskiftet.^ Ingenderavarfullstän¬
dig eller aktuell. Härutöver hade den nyare lokal¬
historiska ochtopografiska litteraturenen delattge
ifråga om enskilda fögderier, åtminstone för vissa delaravlandet.
När detgällermedeltidenssista århundrade, alltså
tiden mellan Engelbrektsupproret och Gustav Vasas maktövertagande knappt ett århundrade senare, möter man i den storalitteraturen om länsväsendet
huvudsakligen bara uppräkningar av olika länskom- binationer, alltså redogörelser för olika personers länsinnehav vid olika tillfällen. Få av de författare
som behandlat den senmedeltidapolitiska historien
har haft anledningattgå närmare in på denterrito¬
riella sidan av saken. Författaren till ett arbete om
finansförvaltningen och varuhandeln under det tidi¬
ga 1500-talet har däremot haft anledning att fixera
riksföreståndarenslänsområden,särskilt fatabursom- rådet, för sitt studium av kronans länsförvaltning
och varuhandelunder de yngre Sturarna.®
På grund av det här redovisade forsknings- och källäget kommer det följande att huvudsakligen bygga på den nysspresenterade undersökningen av
fögderierna—länen under länsförvaltningens första århundraden.^ Vad som där framkommer om fög¬
derierna och länen i den finska riksdelen finns det dockingenanledningatthär beröra. Med hänsyn till
att de sydsvenska landskapen och Gotland i huvud¬
sak hörde till Danmark och Jämtland och Härje¬
dalen tiU Norge undermedeltidenochingick idessa länders delvis annorlunda utformade lokalförvalt¬
ningssystem finns det ingenmöjlighet attbehandla
demhär.
Terminologi
I modern svenska används ordet län bara som be¬
teckning på ett område medanfögderi ocksåharen icke-territoriellbetydelse avförvaltning, tjänsteutöv¬
ning. För båda gäller attde urspmngligen avsåg ett förvaltningsuppdrag, län därutöver också förläning.
Territoriell betydelse fickorden endast i relation till den person som hade en förläning ellerett uppdrag
och kom således attsekundärt beteckna det område
somberördesdärav.
I den sistnämndabetydelsenmöterfögderi redan
ikällor frånbörjanav 1300-talet, medan länsombe¬
teckning på ett område förefaller att habörjat an¬
vändasförstmot slutetavsammaårhundrade ochdå
uppenbarligen underinflytande från danskan.
de, fögderi är försvenskning av latinets advocatus,
advocatia ochmedellågtyskansvoget,vogedie.
Det härbetyder attlänsbegreppet figurerarikäl¬
lorna långt innan den medeltida länsförvaltningen,
den som varuppbyggdpåslottslän och vid sidan där¬
av av olika slags fögderier, infördes. Samtidigt kan
det alltså sägas vara anakronistiskt atttalaomdessa
områden som län under denna förvaltnings äldsta skede, då de vanligen omtaladessom landi desam¬
tida svenskspråkiga källorna. Detsamma gäller för övrigt också benämningen slott på vad somdå om¬
taladessomhusellerborg.
Med hänsyn tiU detta valde jag att i min under¬
sökning av det äldsta skedet av slottslänsförvalt- ningen genomgående kalla alla förvaltningsområden fögderier. Detta oavsett om de förvaltades från borgar eller kungsgårdar, alltså var vad som senare kallades slotts- ochgårdslän, ellervarförvaltningsen¬
heterutan särskiltcentrum, ett fögderi beståendeav t.ex. ettland(landskap),ettfolklandelleretthärad.
Detta också oberoende av om förvaltningsområdet ifråga var kronoförvaltat eller förlänat. Länsbegrep¬
pet kom på så sätt att i storutsträckningreserveras förden sidaavundersökningensomgälldesjälva för¬
valtningsformen, något som ligger utanför det här aktuellaämnet.
Det finns dockingen anledningattiföreliggande uppsats göra samma terminologiska distinktion.
Eftersom uppsatsen i motsats till nämnda arbete omfattar också den tid dålänsbegreppet hade börjat
användas för att beteckna ett område som sådant, används här ordet läniöverensstämmelse medgäng¬
se modernt språkbruk. Följden av detta blir att ter¬
mernalän ochfögderi brukassom synonymer.
Slottslänsförvaltningens uppkomst
»På 1200-talet indeladeslandet i slottslän».Ungefär
så skulle det kunna heta ien allmänframställningav vår äldre medeltidshistoria. Och med 1967 års be¬
tänkande om länsindelningen i tankarna ser vi lätt
framför oss en Birger Jarl ellerMagnusLadulås med
kartan ihandifärd medatt styckauppriket ilämp¬
liga
förvaltningsenheter.^'*
För oss somär vana vidallehanda sentida administrativa reformer påpappe¬
retärdet lättattse anakronistisktpåhurslottslänen
kom till. Föratt förstå hurenny regionalindelning för fördelningen avskyldigheter och utlagor tillkro¬
nan nu uppifrån lades över tidigare indelningar av olika art och ursprungpå olika nivåer isamhälletär detnödvändigtattha kunskap ombakgrunden.
Vad Birger Jarl,MagnusLadulåsoch andra 1200-
och 1300-talsregenter gjorde var att hygga horgar.
Liksom päandrahålli Europabehövdes sådanasom
förläggningsplats och operationsbas för det bepans¬
rade rytteri som fr.o.m. nu kom att spela huvudrol¬
len ikrigföringen och försvaret. De borgarsombygg¬
des var av kastelltyp, vilket betyderattde med sina
murar,tornochhus bildade fortifikatoriska enheter.
Stockholms slott,den största och mest regelbundetforma¬
de av de stora 1200-talsborgarna. Uppe på åsen låg den egentliga borganläggningen, som inneslöt ett äldre befäst- ningstorn, Kärnan. Nedanför utbredde sig den vidsträckta förborgen, som nådde fram till Strömmens vatten. Plan efter Stockholms slottshistoria, I,1940.
Nyköpings slott, ocksåfrån 1200-talet, haren meroregelbunden form, anpassadefter Nyköpingsåns strömfåra.Västralängan
vidstoraborggårdenantashainrymt bostäderna.Plan ochperspektiv efterErik Bohrn;Nyköping, 1937.
Med sina bostadsutrymmen och ekonomibyggnader
kunde de rymma både en stadigvarande besättning
med sinbefälhavare och tillresandeföljenavhovfolk
och soldater.
I många fall gick borgbyggandet till så att en äldre kastalanläggning, d.v.s. ett befästningstorn, byggdes ut. Sådana fanns framför allt vid till- eller infarterna till olika landsdelars centralbygder. Det gällde för att ta några exempel kastalerna i Stock¬
holm, Nyköping, Stäkeborg (nära Söderköping) och (Gamla) Lödöse, vilka i nämndordning tjänade som spärr förMälaren, det inre Södermanland,Östergöt¬
lands centralaslättbygdoch Göta älvsdalgång.
Försvaret motyttre fiender har naturligtvis alltid
varit viktigt, menden härtidengällde detmerän se¬
nare också att stå emot inre upprorsrörelser och separatistiska strävanden. Med dessa nyaborgar och
deras stadigvarande besättningar fick kungennuhelt
andra möjligheter än tidigare att behärska även de
delar av landet där han med sitt följe under sitt periodiska kringflyttande för tillfället inte befann sig. Eftersom makten över borgarna blev liktydigt
med makten över riket var valet av hövitsmanvik¬
tigt. Det gällde för kungen att kunna lita på dem
han anförtrodde sina fasta hus åt. Slottsloven i be¬
tydelsen ’förbindelse attansvaraförenborgoch hål¬
Skällvik, Linköpingsbiskoparnas borg vid Slätbaken, är ett exempel på en liten borganläggning frän 1200-talet. Det rektangulära stenhuset (1), säkert ettbostadshus,utgjorde borgens kärna. Till det hadeenringmuranslutits,samman¬
byggdmedettantal mindreförrådshus.Bergknallens ojämn¬
heter gav hela anläggningen en oregelbunden form. Plan efteruppmätningavA.W. Lundberg 1902.
la den landsherren till handa’ blir ett centralt be¬
grepp itidenspolitiska terminologi.
Detta kan tyckasföralångt bort från frågan om
indelningenislottslän. Men detärviktigtattkomma ihåg attborgbyggenaiförstahand bestämdesav för-
Kalmar slott tillhör också de stora 1200-talsborgarna. Den omslutande muren bildarenoregelbunden rektangel. Dess hörn
markeras av rundaflankeringstorn. Tvåporttornframträderockså. Vattentornet med bryggaoch hamnplats och detväldiga Kuretornet, enfästning i sig. Innanförmurenligger bostadslängorochförrådsbyggnader. Mot murenstöder den äldre runda
kastalen.Framför borgenutbredde sig staden,som med sin ringmur utgjordenågotav enförborg. Plan ochfasad efter Martin
Olsson: Kalmar slottshistoria,ritningar, 1944.
svars- och makthänsyn. Det visar både deras lokali¬
sering, som redan något berörts, och deras koncen¬
tration till vissa perioder. Det sena 1200-talet, då
en expanderande kungamakt försökte befästa sin ställning, 1350- och 1360-talen med inbördeskrig
och tysk invasion samt de därefter följande årtion¬
dena med dragkampen om riket framstår somborg- byggnadsskedena framför andra före 1400-talets
mitt. Med allt detta villjaghasagt atttillkomstenav ett slottslän ytterst alltid bestämdes av helt andra
motiv änförvaltningsmässiga.
Det gällde nämligen inte baraatt byggaen borg.
Sedan ett fäste väl var uppförtmåste det underhål¬
las. Byggnaderoch försvarsverk skulle hållas istånd
och förbättras. Till befälhavarens och krigsfolkets utrustning,försörjning och avlönande krävdesvapen, kläder, mat, bränsle och pengar. Hästarna skulle ha
foder. -Härmed börjarvi närmaossden territoriel¬
la indelningen. — För att kuima fylla dessa och
andra behov dirigerades lokala inkomster, som kungen sedan gammalt hade eller från denna tid
skaffade sig, till borgen. Hövitsmannen där fick ta
emot skatter, böteroch annat som tillföll kungen i
formavvaror,pengarellertjänster.Befattningenhär¬
med drog med sig andra uppgifter inom kronanslo¬
kalförvaltning ochgav hövitsmannen-fogdenadmi¬
nistrativafunktioner utöverhuvuduppgiftenattvara befälhavare på borgen och över det kringliggande
landet.
Fögderiet—länetsomförvaltningsområde
Man kan tänka sigungefär följande förlopp vid till¬
komsten av ett borgfögderi. Ett fäste byggdes på
mark som sedan gammalt tillhörde kronanellerför¬
värvades för ändamålet. Dithörde antagligen redan från böljan vissa åkrar, ängar, betesmarker, fisken
ochannanegendom.Byggdes borgen ianslutningtill
en gammal kastal övertog den sannolikt dess roll
som tullstation. Låg kastalen-borgen i eller vid en stad ellerhandelsplatsblev fogden på borgen stads¬
fogde och uppbar tomtgäld och andra avgifter,som därutgicktillkungen.
Till borgen dirigerades från och med nu de in¬
komster i pengar eller naturapersedlar som dittills
hade samlats i visthusen till traktens kungsgårdar
och antingen hade förtärts påplatsen vid besök av hovet eller hade hämtatsav kungligauppbördsmän.
Det gällde här överskott och avrad från kungsgårdar
och kronolandbor, böter och andra tillfälliga in¬
komster samt vissa skatterochavgifteravhögålder.
Avlösningen av ledungsplikten och införandet av en del andra skatter skedde samtidigt och i samhand
med de nyaborgarnasframväxt ochdenomläggning
av krigsväsendet dessa hörde sammanmed.Allt det¬
ta fördes av underfogdar, häradslänsmän eller bön¬
derna qälva till den borg och i somliga fall den kungsgård som varförvaltningscentrumilänetifråga.
Över samma områdevarhövitsmannen-fogden allt-
Förvaltningscentra i Uppland 1250-1434.
ATTUNDALAND 21 Vaksala hd
1 Sollentuns hd 22 Rasbo hd 2 Färentunahd 23 Närdinghundra hd
3 Bro hd 24 Olandshd
4 Ärlinghundrahd 25 Norunda hd 5 Vallentuns hd 26 Vendels hd 6 Seminghundra hd 27 Våla hd 7 Länghundrahd 28Tierps hd 8 Sjuhundrahd 29 Västlandsskg 9 Lyhundra hd 30Österlövstasn
10 Väddö-Häveröskg 31 Hållnassn
11 Bro-Vätöskg 32 Valösn 12 Frötuna-Lännaskg 33 Frösåkers hd 13 Åkers-Loskg 34 Börstilssn
14 Rydsskg 35Hargssn
15 Danderydsskg 36Edebosn 16 Värmdöskg
TIUNDALAND
FJÄRDHUNDRALAND 37 Trögds hd
17 Häbohd 38 Lagunda hd
18 Hagunda hd 39Åsundahd 19 UUeråkers hd 40 Simtuna hd 20 Bälinge hd 41 Torstuna hd
så kungenseller länsherrens befallningsman.Atthär gå närmare inpåvad detta konkretkanhainneburit ifråga om judiciella, polisiära och andra uppgifter
skulle föramycketlångt.
I det äldsta materialet möter vi mycket stora borgfögderier och fögderierav annat slag, t.ex. för¬
valtningsenheter bestående av etthelt land. Genom
attborgarna senare ökade till antalet blev deras län
med nödvändighet mindre till ytan. Vidsidan härav
fanns det också borglösa fögderier av olika slag.
Dennautveckling har säkert ocksåettvisstsamband
med attkronansinkomstkällorvarfärre och mindre
inkomstbringande på 1200-talet än senare. Borgar¬
nas tidigaste underhållsområden var inte likadana
som de försöqningsdistrikt med differentierad och antagligen till de lokala behoven anpassad natura- uppbördsommötert.ex.i 1413årsskattebok.
Borglänen har här kommit att dominera fram¬
ställningen beroende avborgarnas roll för derma för¬
valtnings uppkomst. Häradslänet har tidigare i lit¬
teraturen ansettshöra 1400-talet ochdess decentra¬
liseradelänsförvaltning till. Meni minundersökning
harjag visat attde möter rätt tidigt ikällmaterialet
och blir särskiltvanligamotslutetavden häraktuel¬
la perioden. Ibland var ettparhärader sammanslag¬
na till en förvaltningsenhet. Sådana fögderier sakna¬
de ofta ett särskilt centrum ochuppbörden hämta¬
des då av en tillresande uppbördsman för leverans hos kungen eller låntagaren. Som i viss mån själv¬
ständiga förvaltningsenheter, vilkas förhållande till
här beskrivna territoriella fögderier emellanåt är dunkelt, fungerade borglösa städer, gruvor, kungs¬
gårdar,fiskenoch andra kronans inkomstkällor,men defalleregentligen utanfördethär aktuellaämnet.
Uppenbartärialla fallattdennyaförvaltningsin- delning som växte fram från 1200-talet utnyttjade tidigareindelningariland,folkland, hundaren—hära¬
dero.s.v.Detvarsålundasällsyntattenfögderi- eller länsgräns skar en häradsgräns. I den mån häradet
inte kom att bilda eget län kom det att i vissa av¬
seenden utgöra en naturlig underavdelning av ett
störrelän.
Det här sagda kan konkretiseras utifrån det vi tack vare en kortare räkenskapssvit råkar veta om
Nyköpings slottslän vid mitten av 1360-talet. Det bestod då av följande härader: Jönåkers, Rönö, Daga, Oppunda, Västerrekarne och Österrekarne (med det senare självständiga Villåttingen). Länet
var aOtså väl arronderat ochlåg heltinomdensörm¬
ländskalagsagan. I praktiken varlänet tidvis mindre
genom att några härader — såsom t.ex. Oppunda
1365 - var förlänade. Intäkternafråndetförlänade området gick då till låntagaren ifråga, vOken också
utövade den offentliga myndigheten däröver. Själva
huvudlänetvar vid denna tid pantsattavkungen till
dennes far, den mecklenburgske hertigen, för vars
räkning det förvaltades av den riddare Raven van Barnekow som räkenskapen helt naturligt benämns
hus
7
clipLl'^ur
‘'yillåtrinijcn\ II \
^
9
Trosa'
^ ^ 12
10 '
^yköpincjshus'
o 10 20 >0 4o 50 bo JO So qo Kiokm
Förvaltningscentra i Södermanland 1250-1434.
1 ÖvraTör 2 Yttra Tör 3 Öknebohd 4 Hölebo hd 5 Selebohd 6 Åkershd
7 Österrekarne 8 Västerrekarne 9 Oppunda hd 10Jönäkers hd 11 Daga hd 12 Rönö hd
efter.
Samtidigt som uppbörden av skatterna, vilken
redovisas häradsvis i räkenskapen, sägs ha ägt rum i Nyköping framstår Rekarne som en avgränsad del
inom fögderiet. Det framstår i vissa avseenden som ett underordnat fögderi med ett lokalt centmm i Torshälla, som för övrigtspelatenviktigroll härvid¬
lag under de årtionden då Nyköpingshus varit ur funktion. Särskilt tydligt märks det på utgiftssidan,
där det finns en särskild redovisning för vad som konsumerades i denna stad och pä andra platser i Öster- och Västerrekarne i samband med hertigens,
Barnekows och deras ombuds och soldaters resor
och tjänsteuppdrag. Uppbörden från kronans fåta¬
liga landbor i länet redovisas separat och alltså inte
tillsammans med skatten från de olika häradernas
självägande bönder. Detsamma gäller skattenfrån de
två köpstäderna inom länet, d.v.s. Nyköping och Torshälla, samt en avgift som Strängnäsbiskopen,
vilken kan sägashavarit förlänad medstiftsstaden,
hade attbetala till kronan.Tullupptasocksåför sig.
Över ellerrättare sagtvid sidan avdenhäradsvis
ordnade uppbörden och redovisningen (av skatten) skymtarmanhär alltså vad gällerkronolandbornaen
förvaltningsorganisation som hörde hemma inom storgodsförvaltningen. Storgodsen bestod ju under
medeltiden i regel av avradsskyldiga landbogårdar,
som varspridda över storaområden.Åtminstoneun¬
der senare medeltiden ordnade olikakyrkligainsti¬
tutionerlikaväl som världsliga storgodsägaresinför¬
valtning därav på så sätt att gårdarnainom en eller
ett par socknar ellerettändåstörredistriktvar sam¬
manfördatill ett rättardöme. Rättarenifråga levere¬
rade sedan i sin turuppbörden till någonhuvudgård.
Medövertagandetavkyrkansgods ochinkomsteref¬
ter reformationen komenfögderi- och rättardömes- indelning av denna på sitt sätt icke-territoriella art
att senare överföras på kronan, men dettahörvar¬
ken tidsmässigt eller sakligt till det här aktuellaäm¬
net. Detbelyser dock hurolika slags samtida förvalt¬
ningssystemkorsade varandra.
Indelningen i fögderier—län under äldre
medeltid. Enregional översikt
Beläggen i det samtida källmaterialet pådenyaför¬
valtningsområden som efter hand växte fram är till
en början få och först med ingången av 1300-talet går det att få en bild av förvaltningsindelningen i
stort. Till stöd för läsningen av den följande fram¬
ställningen återges här ett antal kartor. Av dessa framgår läget av de borgar, kungsgårdar, folkland,
härader—hundaren och eventuella andra områden ochplatsersomnämnsi översikten.
Tidenföre 1319
Översikten över landetsuppdelning på förvaltnings¬
enheter under tiden fram till Engelbrektsupproret
tar lämpligen sin början i Svealand. De tvåfolklan-
den Attundaland och Tiundaland i Uppland utgjor¬
de redantidigt Stockholmsborgens fögderi eller län.
Det tredje uppländska folklandet, Fjärdhundraland,
kom däremot inte attligga till Stockholm utanvar under 1300-talets båda första årtiondenettmorgon-
gåvelän, d.v.s. ett underhållsområde åt en kvinnlig
medlem av kungafamiljen, i detta fall drottningen.
Södermanland utgjorde Nyköpingshus underhålls¬
område eller län. Dentidiga borganläggningsomkan
ha funnits iÖrebro hade antagligenintekommitatt fullföljas, för kronoinkomsten från Närke, sombor¬
de ha utgjort dess underhållsområde, kunde 1310
förlänas. Västmanland upptogs till största delen av ett morgongåvelän kring Dåvö kungsgård i Snävringe
hundare. Dit hörde ett antal hundareni västra Väst¬
manland, medan trehundaren i öster,vMkagränsade
till Fjärdhundraland, innehades av kungen. Dalarna
var ett land som sent hade dragits in i riksgemen-
skapen. Detäldrepåkungsgårdar uppbyggda förvalt¬
ningssystemet dröjde sig länge kvar där. Detsamma gällerNorrland,somidetsamtidakällmaterialetkal¬
las Hälsingland efter de tidigast ochtätast befolkade bygdernaisöder.
Vad gäller Götaland under detta skede lågÖster¬
götland i början av 1300-talet under Stäkeborg vid Söderköping. I det nuvarande Småland fanns ett
Kalmarfögderi som bestod av hela kustlandet. De småländska land som inte ingick i detta Kalmarfög¬
deri sådant det finns beskrivet i en statsakt från 1315 uppräknas i en liknande handling från 1310.
Kind ochYdre nämns inte allsidettasammanhang,
vilket talar för att de ansågshöra till Östergötland.
Ölandutgjorde Borgholmsslottslän.
Något närmare är inte känt om de områdensom enligt uppgift skall ha legat till Lödösehus då detta pantsattes 1278. Något läntill det vid brödrastrider-
nas slut 1318 försvunna fästet Gälakvist vid Skara omtalasaldrig. Iböijanav 1300-talet tillkom Axvall
eller Nyhuset, såsom det till en början kallades, i
nordöstra Västergötland. Västergötland med Dal
samt Värmland uppgavs 1315 till Lödösehus och
Axvall. Hur detta stora område var fördelat mellan de bådaborgarnaärintekänt.
Magnus Erikssonstid(1319—1364)
Nyköpingshus hade förstörts under inbördeskrigets
slutskede. För Södermanlands del kom detta att innebära att landet lades under Stockholms slott.
Åtminstone senare förvaltades det som ett särskilt
Sörmlandsfögderi,någotsomdockintegälldeSöder¬
törn i öster. 1357 inrättade Magnus Eriksson ett litet fögderi med Svartsjö kungsgård på Mälaröarna
som centrum. Det bestod av intilliggande områden på båda sidor omMälaren. Som särskilda fögderier
omtalas vid skilda tidpunkter under hans regering Fjärdhundraland, som hade upphört att vara mor-
gongåvelän 1318, Närke, Dalarna, Gästrikland, Häl¬
singland och eventuelltöstraVästmanlandinnan det senast 1350pantsattes.Förekomsten avdessafögde¬
rierkringMälaren på1340-och 1350-talenförklarar varför hela Sverige ovanskogs, alltså ovanom Kol¬
mården och Tiveden, vid riksdelningen mellan kung Magnus och hans son Erik 1357 kunde ses som ett enda stort underhållsområde åt Stockholm. Till
följd av tidigare dispositioner var då endast Dåvö- fögderiet och förlänade hundareniFjärdhundraland
och Västmanland undandragnahärifrån. Videnrevi¬
sion av riksdelningen senare samma år undandrogs
Oämonim
Förvaltningscentra i Närke, Västmanland,Dalarna| och Gästrikland 1250-1434.
NÄRKE 1 Grimstens hd 2 Sundbo hd 3 Kumla hd
VÄSTMANLAND Tjurbohd Siende hd Gorunda hd Norrbohd Tunhundra hd Snävringe hd Åkerbohd
också Svartsjöfögderiet och Närke från det stora Stockholmslänet.
Östergötlands förvaltningsförhållanden under MagnusErikssons tidärdunkla. Stäkeborg hade för¬
störts 1318. Landet låg åtminstone 1336, då det
uppgavs vara pantsatt, till den befästa gården Skäll- vik, på vars ägor Stäkeborg hade legat. En synbar
konsekvens av att Småland och Västergötlandhade upphört att vara gränsland mot Danmark i och med
att kung Magnus 1332 förvärvat rätten tOl Skåne och Blekinge var att kronans starkaste borg Kalmar husmedläningick bland de områdensom1336upp¬
gavs varapantsatta. Länets omfattning var i huvud¬
sak detsamma som tidigare. Häraderna vid södra Vättern omtalas 1357 som ett Jönköpings fögderi.
Om förvaltningen av Tiohärad, alltså Finnveden, Värend och Njudung, är endast bekantatt Finnve¬
den såväl 1336 som 1357, tidpunkter som vi har
mer översiktliga uppgifter från, låg till Varbergs
1 östkindshd 2 Losings hd 3 Björkekinds hd 4 Hammarkinds hd 5 Skärkinds hd 6 Bankekinds hd 7 Åkerbohd 8 Hanekinds hd 9 Valkebo hd 10Vifolka hd
11 Göstrings hd 12 Lysings hd 13 Dals hd 14 Aska hd 15 Bobergs hd 16 Gullbergs hd 17 Memmings hd 18Bräbohd 19 Kinds hd 20 Ydre hd
slott. Sedan norra Halland på 1360-talet gått för¬
loratförsvenska kronanvarFinnvedenförlänat. Till Borgholms slott lågsåsomförrÖland.
IVästergötland hade Lödösehus kommitattför¬
lora sinbetydelse. Desstidigarelänlåg på 1330-talet
till den nyaborgenLindholm vid Götaälvsmynning.
Utsträckningen av detta fögderi, som för övrigt var drottningens morgongåvelän, är inte närmarekänd.
Det andravästgötafögderiet, Axvalls län, hade enligt
en uppgift från 1326 då bestått av fem härader i
nordöstraVästergötland plusVärmland. De tidigast
koloniserade bygderna i Värmland förbands nämli¬
gen genom Vänern medVästergötlandibådevärlds¬
ligt och kyrkligt avseende; det hörde även till Skara
stift. Värmland omtalas 1336 sompantsattochmö¬
ter i senare källor som ett särskilt fögderi. Efter
valet av kung Magnus son Håkan till norsk kung
1343 och förlusten av Skånelandskapen på 1360-
talet blev Västergötland gränsland. De s.k.Utlanden
vid Göta älv var nu Sveriges enda förbindelse med
Västerhavet. Som ersättning för det redan tidigare
försvunna fästet Lindholmbyggdes därÄlvsborg.
Den mecklenburgska regimen (1364-1389)
De faktiska maktförhållandena i Sverige komattbli avgörande för förvaltningsindelningen inte baraun¬
der tiden närmast efter den mecklenburgska inva¬
sionen hösten 1363 utan underhela kung Albrekts regering. Det var en oroligtid ochtillkomstenav en rad nya fästen sätter sin prägelpåförvaltningshisto-
rien.
1 Svealand hade Örebrohus byggts eller byggts
ut till en verklig kastellanläggning mot slutet av
folkungaregimen.Nyköpingshus återuppbyggdes,ett
fäste byggdes vid Köping längst in i Mälaren och
mot slutet av perioden omtalas också en borg vid Stäket, Almarestäket, vilken spärrade passagen upp till Uppsala. Inrättandet av underhållsområden till
dessa borgar fick destörstaföljderna för Sörmlands-
och Stockholmsfögderierna. Av det förra lades ett
antal härader till Nyköpingshus, medan häraderna i
norra Södermanland liksom de båda på Södertörn tycks ha förblivit under Stockholms slott. Stock- holmsfögderiets Upplandsdel bör ocksåha inskränkts något genom tillkomsten av ett fögderi till Almare¬
stäket i väster. Till Köpingshus låg till en början Åkerbo härad men fögderiet bör snart ha utökats
med Snävringe. Dåvöfögderiet, som hade återkom¬
mit till kronan1361menomedelbart hadeförlänats, försvinner nämligen vid samma tid.Örebro slottslän utgjordes helt naturligt avNärke. Omförvaltningsin¬
delningen härutöver vid denna tid kansägas att Da¬
larna, Hälsingland och åtminstone östra Västman¬
landvarförenade iett stort pantlän,somytterstför¬
valtades från Nyköpingshus. Om förvaltningen av slottslösa områden som Gästrikland ochFjärdhund-
raland vid dennatidärytterst litet bekant. Trögden,
det sydligaste häradet i Fjärdhundraland, hörde
docktillSvartsjöfögderiet.
1 Östergötland skaffade kronan sig inte någon borgunder dennatid, men tvåprivatafästen, Häst-
holm och Ringstadaholm, med tilliggande pantlän
omtalas under den tid landet förvaltades av en Öst- götahövitsman (1373-1386). 1 Jönköpingstrakten,
som hade saknat ett fäste sedan början av 1300- talet, hademecklenburgarnauppfört Rumlaborgun¬
derkrigsåret 1364. Rumlaborgkom attblicentrum
i ett län som 1385 bevisligen bestod av småländska
land vid södra Vätternplus Mo härad och tvåsock¬
nar i Vartoftai Västergötland. Stäkeholm byggdesi Kalmarfögderiets nordligaste härad, Tjust, somhäri¬
genom kom att skiljas från Kalmar för gott. Senare
utökades Stäkeholmsfögderiet med Kind och (efter 1399) Ydre. Trolleborg, ett gränsfäste i Finnveden, hade framträtt ikällmaterialet under den tid landet
var i danskbesittningoch bör ha blivit dess förvalt- ningscentrum. Sundholm i Njudung omtalas också
vid denna tid. Njudung liksom Värend låg då tydli¬
genunder Kalmar.
1 Västergötland blev Kind och Mark under den tid de var danska pantområden fögderier åt gräns¬
borgarna Opensten och Öresten. Till detavdanskar¬
na hela tiden behärskade Älvsborg låg åtminstone Sävedal och den svenska halvan av Hisingen. Till skydd för folkungarnas territorier i nordväst bygg¬
des Amneholm, Ekholm,Dalaborg ochEdsholm. De
till dessaborgar hörande länen är kända till sin om¬
fattning förstunderunionstiden.
Drottning Margaretas och ErikavPommerns
tidfram till 1434
Under det sista skedet av förvaltningshistorienfram
till 1434 var uppdelningen på allt fler och mindre förvaltningsenheter långt gången. Genom Erik av
Pommerns skattebok, källmaterial som härrör från drottning Margaretas räfst efter krono- och skatte- gods och spridda notiser iövrigt harvi en rätt god
bild avindelningeniförvaltningsområdenibörjanav 1400-talet.
Det förhållandet att det under många år fördes
enkamp om Stockholmsborgenochattdennalänge
var avskuren från sitt län ochförst 1398 återförena¬
des med detta och riket i övrigt hade fått konse¬
kvenser för försvaret och förvaltningendärav. 1bör¬
janav 1400-taletmöter inom detgamla Stockholms- fögderiets ram ett fögderikring Uppsala kungsgård, beståendeavstörredelen avTiundaland,ettAlmare- stäkets fögderi om tre härader, ett Östhammars- fögderi om fyra socknar, Svartqöfögderiet, numera inskränkt till själva Färingön, och ett Tälje fögderi,
dit större delen av Övra Tör samt två sörmländska härader hörde. Det egentliga Stockholmsfögderiet
var härigenom efter1398 begränsattill Attundaland (utom Bro och Ärlinghundra) och till Närdinghun-
dra i Tiundaland i Uppland samt till Yttra Tör och två socknar i Övra Tör i Södermanland. Utsträck¬
ningen av Stockholmsfogdarnas verksamhet under räfsten visar dockatt flera av dessa fögderiersamti-
Visingsoggp^^d
yVorra Vmvo
Jönk^ings hus ^umju-bgm //
Tvm m Air
gårdStdKcholms
hus
tlmndbörd RX
•orgholm Tåricstadtn
Förvaltningscentra i Småland, påÖlandoch i södra Halland 1250-1434.
FINNVEDEN 1 Sunnerbo hd 2 Västbo hd 3 Östbohd
VÄREND 1 Konga hd
Kinnevalds hd Allbohd
Norrvidingehd Uppvidingehd
NJUDUNG 1 Västra hd 2 Östrahd
digtvarunderordnade Stockholms slott.
Nyköpingsfögderiethade ungefär sammaomfatt¬
ning som tidigare. Häraderna i norra Södermanland låg numera till det från Bo Jonssons arvingar för¬
värvade Gripsholm. Vadgällerden återstående delen
av Uppland, Fjärdhundraland, var Trögd ettsärskilt fögderi samtidigt som åtminstone några av folklan¬
dets övriga härader förvaltades av Västeråsfogden.
Senare låg de under Haga kungsgård vid Enköping.
Det nytillkomna Västeråshus hade till en början själva köpstadenoch Norrbo härad somfögderi.Se¬
nare vidgades fögderiet och kom att omfatta hela Västmanland utomÅkerbo,somlåg till Köpingshus.
Till den sistnämnda borgen ladessenare ocksåSnäv- ringe. Dalarna förvaltades också från Västerås, men
senare undandrogs ett Borganäs fögderi och järn-
och kopparbergen i Dalarna därifrån. I Närkeomta¬
las ett Vallby fögderi vid sidan avÖrebrofögderieti skatteboken.
Under den tid Östergötland hörde till drottning Margaretas underhållsområde förvaltades det av en
Östgötahövitsman. Stäkeborgvar vid denna tidåter-
