En kvalitativ studie om Icke-statliga organisationers roll för jämställdhetsutveckling i Bolivia
Kandidatuppsats 15 hp Antal ord: 13902
Antal sidor: 45
Författare: Aleksandra Bumbaroska Handledare: Joakim Johansson
Statsvetenskapliga Institutionen Uppsala Universitet
HT20
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Problemformulering ... 1
Syfte och forskningsfrågor ... 2
Teoretiska överväganden ... 3
Kroppspolitik ... 3
Postkolonial feminism ... 4
Postkolonial feminism och utveckling ... 4
Dekolonialfeminism i Latinamerika ... 5
Dekolonialfeminism och konceptualisering av könsrelaterat våld ... 6
Dekolonialfeminism och genus ... 7
Postkolonialismens, dekolonialfeminismens och Bien Vivirs implikationer för feministisk politik i Bolivia ... 8
Icke-statliga organisationernas roll i postkoloniala länder i Latinamerika ... 9
Metod ... 11
Samtalsintervjuer ... 11
Population och urval ... 11
Intervjuguide ... 12
Genomförande ... 13
Bearbetning och analys av insamlade data ... 13
Forskningsetiska överväganden ... 14
Tillförlitlighet ... 15
Resultat ... 15
Jämställdhetsutveckling, en fråga för civilsamhällets organisationer ... 16
Icke-statliga organisationers representativitet och legitimitet ... 17
Empowerment istället för representativitet ... 17
ISO:s jämställdhetsagenda, inte en fråga för anställda ... 18
Ledningens kännedom om populationens behov ... 19
Icke-statliga organisationers uppfattningar om jämställdhet och könsrelaterat våld i Bolivia ... 19
Identifierade hinder för jämställdhet och eliminering av könsrelaterat våld ... 19
Icke-statliga organisationers uppfattningar om biståndsmottagarnas syn på jämställdhetsutveckling, feminism och genus ... 21
Kräver sina rättigheter men anser sig inte vara feminist ... 21
Utveckling - en europeisk vision ... 21
Genus är lika med biologiskt kön ... 21
Feminism - en främmande ideologi ... 22
ISO:s strategi för överbryggande av meningsskiljaktigheter ... 22
Icke-statliga organisationers föreställningar om genus, feminism och jämställdhet ... 23
ISO:s föreställningar om genus ... 23
ISO:s föreställningar om feminism ... 24
ISO:s föreställningar om jämställdhet ... 25
Icke-statliga organisationers föreställningar om internationellt bistånd ... 26
ISO:s uppfattningar om bistånd ... 26
Biståndets implikationer för ISO:s arbete ... 26
LAG 348 ... 29
ISO uppfattningar om Lag 348 ... 29
Lagens implikationer för ISO:s arbete ... 31
Lagens implikationer för eliminering av könsrelaterat våld och efterlevnad av kvinnorättigheter, i praktiken ... 31
Slutdiskussion ... 32
Referenlista ... 39
Bilaga ... 42
Inledning
Våld mot kvinnor är en tydlig indikator på bristande jämställdhet. Det fråntar kvinnor möjligheten att fullt utveckla sin potential, och hindrar kvinnor från att bli politiska aktörer som förändrar samhället de verkar i. Våld mot kvinnor utgör även ett hot för framtida generationers ekonomiska och sociala välfärd.1 FN anser våld mot kvinnor vara kränkning av mänskliga rättigheter och därför en politisk prioritet på nationell och internationell nivå.2
Könsrelaterat våld i Bolivia är alarmerande högt i jämförelse med andra länder i regionen och världen. Efter Haiti är Bolivia det land med högst andel kvinnor utsatta för olika former av könsrelaterat våld.3 År 2013 godkände den plurinationella staten Bolivia en progressiv lag, Lag 348, som garanterar alla kvinnor ett liv fritt från våld.4 Trots rättsliga reformer fortsätter könsrelaterat våld i Bolivia utgöra ett omfattande problem i samhället.5 Enligt den senaste statistiska undersökningen utförd i landet drabbas mer än hälften av den kvinnliga populationen i Bolivia av könsrelaterat våld.6 Det råder en märkbar diskrepans mellan det rättsliga förfarandet och verkligheten i Bolivia.7 Icke-statliga organisationer, ISO, som får stöd genom internationellt bistånd, har länge arbetat för att stärka kvinnor i Bolivia genom att sprida kunskap om kvinnors rättigheter.8
Problemformulering
I Bolivia är ISO en etablerad aktör i politiken som arbetar för ökad jämställdhet och eliminering av könsrelaterat våld.9 ISO:s närvaro i postkoloniala länder anses dock inte vara oproblematisk, enligt postkoloniala kritiker. Postkoloniala kritiker ifrågasätter ISO:s förmåga att stärka det civila samhället.10 Biståndsfinansierade ISO som promotorer för mänskliga rättigheter, anklagas vidmakthålla en skev maktbalans mellan biståndsgivare och det civila samhället i postkoloniala länder.11 ISO beskrivs utgöra ett instrument för stater att kunna implementera
1World Band, Bolivia: Challenges and Constraints to Gender Equality 2015, s. 1-40.
2 UN, ”Beijing Declaration and Platform for Action”.
3 Pan American Health Org, Violence Against Women in LA and the Caribbean 2013, s. 9.
4 Ley 348, 2013, Ley Integral para garantizar a las mujeres una vida libre de violencia, La Paz: Ministerio de Justicia Estado Plurinacional de Bolivia.
5 CEDAW, Como Enfrentar la Discriminacíon Contra la Mujer en Bolivia, 2015. s. 3-20.
6 Instituto Nacional de Estadística, EPCVcM, 2016, La Paz, s.7 - 81.
7 Montaño, ”Violence against women in Bolivia: when laws are not enforced”.
8 ”UNDP, Promoting Gender Equality, 2014.
9 Rogers, ”But the Law Won’t Help Us”, s. 1483.
10 Gideon, ”The Politics of Social Service Provision through NGOs”, s. 303–21.
11 Makuwira, ”Power and development in practice” s. 422–431”
neoliberala reformer12, samt cementera uppfattningen om människor från Globala Syd som hjälplösa subjekt i behov av räddning,13 inte minst när det gäller uppfattningen om kvinnor från postkoloniala länder.14Problematiseringen kring ISO:s förmåga att bekämpa könsmakstrukturer och generera positiva utfall för jämställdhet är även en fråga för postkolonialfeministisk epistemologi. Eftersom feministiska teoriperspektiv präglas av meningsskiljaktigheter, gällande konceptualiseringen av kvinnors problem, möter mainstreamfeminism15 och den eurocentrerade utvecklingsdiskursen motstånd i postkoloniala utvecklingsländer som Bolivia16. Landet präglas av etnisk mångfald, breda klasskillnader och en historia av kolonialism och mestisdominans. Tillämpningen av det internationella samhällets normativa ställningstaganden kan därför vara problematiskt i Bolivia och utmaningarna inkluderar ISO:s roll i det civila samhället.17
För att bättre förstå oss på dessa mekanismer, och komma längre på vägen till att förstå utvecklingssamarbete och dess effekter, är det av intresse att undersökahur skillnader i syn på feminism, jämställdhetsutveckling samt internationellt bistånd kan tänkas påverka uppfattningar kring det utvecklingsarbete som sker i samarbete mellan lokala bolivianska ISO och internationella biståndsgivare. ISO:s viktiga, men omdebatterade roll i utvecklingsländer i relation till biståndsgivare ligger därmed till grund för valet av aktörer som hamnar i fokus för denna studie.
Syfte och forskningsfrågor
Med utgångspunkt i problemformuleringen är syftet med denna uppsats att, utifrån ett postkolonialfeministiskt teoretiskt perspektiv, studera vad ISO:s föreställningar om feminism, jämställdhet och internationellt bistånd kan säga oss om ISO som aktörer i jämställdhetspolitiken i Bolivia.
12 Gideon, ”The Politics of Social Service Provision through NGOs”.
13Lugones, Colonialidad y genero, s. 57-75.
14Ester et al.,”Alterative feminism”, s.199 – 208.
15 Med meinstreamfeminism menas, västerländsk liberalfeminism.
16 Rousseau, ”Indigenous and Feminist Movements at the Constituent Assembly in Bolivia”, s. 5–28.
17Lehr- Lehnardt, ”NGO Legitimacy”, s. 1-51.
För att uppnå syftet söker författaren av denna uppsats besvara följande forskningsfråga.
- Vilka föreställningar om feminism, internationellt bistånd, jämställdhet och könsrelaterat våld återfinns i organisationerna och hur kan dessa tolkas utifrån ett postkolonialfeministiskt teoretiskt perspektiv?
Eftersom frågan om jämställdhet och könsrelaterat våld i Bolivia är nära förknippat med lag 348, formuleras även följande sekundära forskningsfråga:
- Hur uppfattar ISO att Lag 348 i praktiken har bidragit till eliminering av könsrelaterat våld och därigenom ökat jämställdhet och efterlevnad av kvinnorättigheter i Bolivia?
Teoretiska överväganden
Valet av teoretiskt ramverk för denna uppsats görs med hänsyn till Bolivias koloniala historia.
Eftersom uppsatsen berör ISO:s föreställningar om internationellt bistånd och frågan om jämställdhetsutveckling med fokus på könsrelaterat våld, bedöms postkoloniala feministiska perspektiv vara ett lämpligt teoretiskt ramverk.
Kroppspolitik
Eduards definierar kroppspolitik som ”hoptvinnade idéer om och politiska åtgärder kring det kroppsliga.”18 Hon polemiserar kring hur nationell identitet, föreställningar om det kroppsliga och staten strukturerar samhällen moraliskt, socialt och politiskt. Nationell identitet ses som ett påtvingat kollektivt samförstånd och staten anses vara centrerad kring en heterosexistisk föreställningsvärld präglad av vit, borgerlig, heterosexuell maskulinitet.19 Föreställningar om det kroppsliga, utifrån en heterosexistisk dikotomi, skapar könsmaktsordningen där män privilegieras på bekostnad av kvinnors demokratiska handlingsområde.20 Könsmaktsordningen och nationens anspråk på kvinnors kroppar skapar spänning mellan ”materiella kvinnor”21 och
”Kvinnan” som symbol för nationen. När kvinnor tillskrivs kön, ras, klass med mera, särskiljer inte könspolitik kvinnor och femininitet från män och maskulinitet, den särskiljer även kvinnor från andra kvinnor.22
18 Eduards, Kroppspolitik, s. 14.
19 Ibid, s. 19-22.
20 Eduards, Kroppspolitik, s. 14–18.
21 Med materiella kvinnor menar Eduards fyssiska kvinnor i sitt vardagliga, materiella liv.
22 Ibid, s. 15.
Dynamik skapas i kroppspolitiken när kvinnorörelser lyfter kvinnans fysiska och psykiska lidande ur det privata och politiserar frågan om könsrelaterat våld. Eduard betraktar kvinnorörelsernas agerande som kritik mot manligt beteende, nationens heteronormativa ideal och statens könsmaktstrukturer. Samtidigt påpekar hon att kvinnors protester mot våldet också tar avstamp i nationella kulturer och identiteter.23 När kvinnor erkänner identitetspolitik som en grund för kvinnors organisering mot mäns våld, upprätthålls det internationella systemet av nationalstater. Enligt Eduards utgör en mångkulturell kvinnorörelse istället ett ”hot mot det nationella projektet och föreställningen om män som försvarare av kvinnor”. 24
Eduards analyserar avregleringen av det kroppsliga i Sverige, men hennes analytiska diskurs om hur olika aktörer kan påverka kroppspolitiken är användbar även för fallstudier utanför landet. Om man gör en analog tolkning av Eduards skildring av kvinnorörelser som aktörer i kroppspolitiken, kan även ISO betraktas som aktörer i kroppspolitiken.
ISO:s agerande, val av grund för organisering, jämställdhetsagenda, förmåga att säkerställa representativitet och legitimitet kan komma att påverka kroppspolitiken. Således betraktas ISO i denna uppsats som aktörer i kroppspolitiken.
Postkolonial feminism
Postkolonial feminism och utveckling
Postkolonial feministisk teori antar en kritisk ställning till postkolonialismens avsaknad av genusperspektiv samt mainstreamfeminismens hegemoni och universalism.25 Med utgångspunkt i intersektionalitet kan kvinnors behov i utvecklingsländer inte längre definieras av västerländsk feminism.26 Utvecklingsmodellens eurocentriska bias ger en okänslighet för kontextuella skillnader, vilket återspeglar den västerländska koloniala världsbilden av ”södern”
som ”underutvecklad, degenererande och primitiv.”27 Postkoloniala teoretiker menar att kunskap är makt och att kunskap fortfarande produceras i väst,28 samt att västvärldens makt inte ligger i dess ekonomiska utveckling eller teknologiska framgång, utan snarare i dess förmåga att definiera, representera och teoretisera världen.29 Postkoloniala teoretiker ställer sig frågan vad som är mest fördelaktigt för utvecklingsländer; en strävan efter kapitalism med fokus på
23 Ibid, kap. 6.
24 Ibid, s. 267.
25 Tyagi, ”Understanding Postcolonial Feminism”, s. 45-50.
26 Peet och Hartwick, Theories of Development, s. 250.
27 McEwan, ”Postcolonialism, feminism and development”, s. 94.
28 Moore, Stanton, och Maley, Postcolonial Criticism,
29 Munck och O’Hearn, Critical Development Theory,
individuellt välstånd eller en strävan efter att återuppta inhemska system för rättvisa med fokus på kommunalism.”30 Vidare menar de att kunskap, västerländsk feminism, genus och den eurocentriska utvecklingsdiskursen bör avkoloniseras.31 Rätt att utöva motstånd, och rätt till politisk deltagande för de marginaliserade är centralt för återställning av den förlorade maktbalansen.32
Dekolonialfeminism i Latinamerika
Postkolonial feministisk epistemologi beskrivs tillhöra kvinnor i postkoloniala länder i Asien och Afrika, medan dekolonialfeminism omfattar kvinnor i Latinamerika och Karibien, även om båda linjer påvisar likheter.33 Dekoloniala feminister förespråkar omläsning av historien samt avkolonisering av den europeiska hegemonin.34 Västerländsk modernitet beskrivs som en produkt av kapitalism och kolonisering av Latinamerika.35 I samband med de neoliberala reformerna och ISO:s framväxt byråkratiserades och institutionaliserades den västerländska feministiska universalismen i Latinamerika och Bolivia.36 Således betraktas internationellt bistånd och neoliberal politik som mekanismer genom vilka den Globala Norden på nytt koloniserar länder i Latinamerika, och följaktligen uppmanas ISO att utvärdera sina ställningstaganden37. Enligt dekoloniala feminister som Curriel, Lugons, med flera, har triangulering mellan modernitet, kolonialism och global kapitalism kategoriserat den västerländska formuleringen av den moderna staten och demokratin som den enda giltiga kunskapen.
Centralt argument för dekoloniala feminister är att den feministiska kampen i Latinamerika inte börjar med den europeiska kvinnan.38 Rekonstruktion av kunskap utifrån de underordnades perspektiv och erfarenheter anses nödvändigt för att alstra nya analytiska kategorier.
Rekonstruerade belägna kunskaper kan användas för att utveckla kontextanpassad feministisk politik. 39 Följaktligen söker dekolonialfeminism förena feministisk epistemologi och olika
30 McEwan, ”Postcolonialism, feminism and development”, 95.
31 Lugones, ”Toward a Decolonial Feminism”.
32 Makuwira, ”Power and development in practice”, s. 422–431.
33 Cejas,”Desde la Experiencia” s.188.
34 Tlostanova, Thapar-Björkert, Knobblock, ”Do We Need Decolonial Feminism in Sweden?”, s.293.
35 Lugones, ”Toward a Decolonial Feminism”, s.747.
36 Fernandez, ”Una Mirada Crítica al “Proceso a Beijing”.
37 Cejas, ”Desde la Experiencia”
38Curiel, ”Descolonizando el Feminismo”
39 Haraway, ”Situated Knowledges”.
former av feministisk aktivism.40 Dekolonialfeministen Ocurriel menar att dekolonial feminism behöver vara en kollektiv praxis som bör artikuleras simultant med andra sociala rörelser.
Dekolonialfeminism och konceptualisering av könsrelaterat våld
Feminister rekonstruerar innebörden av mäns dominans mot kvinnor.41 Våld mot kvinnor som ett resultat av manligt privilegium tillskrivs en strukturell dimension, eftersom det upprätthåller kvinnors underordnade sociala och politiska status.42 Patriarkalism hamnar således i centrum för feministisk teori.43 Institutioner som upprätthåller patriarkala värderingar stigmatiserar de röster som utmanar könsmaktstrukturens status quo.44
Genom att förespråka konceptualisering av könsrelaterat våld utifrån kvinnors egna upplevelser, utmanar postkolonial feminism den västerländska feminismens epistemologiska universalism och bidrar till utökad förståelse av fenomenet.45 I linje med postkolonial feminism, menar dekolonialfeminister i Latinamerika att analysen av patriarkatet som det enda förtrycksystemet för kvinnor är missvisande. Utifrån Coloniality of gender – ett koncept som Lugones beskriver som ”it is what lies at the intersection of gender/class/race as central constructs of the capitalist world system of power”46 - resoneras att logiken bakom västerländsk feminism är dikotom och hierarkisk, och att kvinnor i utvecklingsländer förtrycks av både patriarkala strukturer och kolonialt ärvda maktordningar som sexism, rasism, kapitalism och imperialism.47 I och med det gestaltar dekolonialfeminism könsrelaterat våld som ett komplex socialt problem med rötter i både kolonialismens könsmaktstrukturer, kapitalismen, den vita mannens överlägsenhet och heteronormativitet.48 Mack & Na’puti menar att könsrelaterat våld som kolonialt verktyg för maktutövande över ursprungsbefolkningar än idag förstör och raderar ursprungsbefolkningens suveränitet och liv. Följaktligen proklameras avkolonisering vara nödvändigt i postkoloniala stater som söker eliminera könsrelaterat våld.49 Eftersom kvinnors socio-politiska, ekonomiska och kulturella kontext påverkas av kolonialt arv, förespråkas en
40 Cejas, ”Desde la Experiencia” s.3
41 Russo och Pirlott, ”Gender-Based Violence”, 183.
42 Harway och O’Neil, What Causes Men’s Violence Against Women? s. 18–35.
43 Frazer och Hutchings, ”The Feminist Politics of Naming Violence”.
44 Russo och Pirlott, ”Gender-Based Violence”, 183.
45 McEwan, ”Postcolonialism, feminism and development”, 95.
46 Lugonos,”Toward a Decolonial Feminism”, s.769.
47 Lugones, ”Toward a Decolonial Feminism”, s. 742.
48 Mack och Na’puti, ”Our Bodies Are Not Terra Nullius”, s. 350.
49 Ibid, s. 347.
feministisk politik som tar hänsyn till det kontextuella50, och som angriper alla förtyckssystem samtidigt.51
Dekolonialfeminism och genus
Genus och feminism betraktas som påtvingade västerländska koncept för urbefolkningen i Latinamerika.52 Många urbefolkningsstammar ansågs vara matriarkat innan koloniseringenseran, och genus utgjorde inte en princip för organisering av samhällen.53 Västerländskt genusideal och en eurocentrerad jämställdhetsmodell med betoning på individuell konkurrens mellan könen, överensstämmer inte med den andinska urbefolkningens kosmovision Buen Vivir – där levnadsprinciperna är reciprocitet, jämlikhet och komplementaritet mellan det maskulina och det feminina, i harmoni med Moder Jord. 54
Som Rosalia Peiva skriver, Chachawarmi, den andinska analogin till genus, är representativ för urbefolkningen i Bolivia. Chachawarmi innebär dualitet och ömsesidig komplementarritet i relation till Moder Jord. Enligt andinsk kosmovision tillskrivs varken Chacha (identitet för make) eller Warmi (identitet för maka) en person förrän denna ingått ett partnerskap.55 Paret, ett komplett väsen, är den enda legitima kroppen som kan vara en auktoritet i hemmet och samhällen inom Abya Yala, en geografisk definition av den andinska världen. Inte förrän Chachawarmi förenas med Moder Jord tillskrivs identiteterna utifrån det arbete som varje person utövar i reciprocitet med Moder Jord.56 Urbefolkningskvinnors kamp för erkännande, autonomi och värdighet kontextualiserar Chachawarmi som en symbol för en alternativ modell för genus och jämställdhet. 57 Identitet enligt Chachawarmi beskrivs även vara föränderlig över tid, beroende på vilken roll man innehar i förhållande till Moder Jord.58
Kolonialism och västerländsk porträttering av kvinnan som passiv rubbar harmonin i Chachawarmi.59 Västerländsk syn på genus separerar könen och tillskriver män med fördelar på bekostnad av kvinnors status.60 Därför avvisar kvinnor i Abya Yala ofta det västerländska
50 Cejas,”Desde la Experiencia”, s.192.
51 Rivas Monje, ”Las Limitaciones Teóricas Respecto a la Violencia de Género Contra Las Mujeres”, s. 131.
52Lugones, Colonialidad de Género.
53 Ibid, s. 64.
54 Paiva, "Feminismo Paritario Indigena Andino", s. 295.
55 Ibid, s. 297.
56 Peiva, ”Feminismo Paritario Indigena Andino”, s. 295 – 309.
57 Ibid, s. 307
58 Lugones,”Toward a Decolonial Feminism”, s. 750
59 Lugones, ”Colonialidad de Género”
60 Ibid, s. 65
konceptet feminism. Enligt Buen Vivir, grundar sig urbefolkningens syn på jämställdhet på principen om reciprocitet och jämlikhet mellan könen61.
Postkolonialismens, dekolonialfeminismens och Bien Vivirs implikationer för feministisk politik i Bolivia
Kvinnorörelsen i Bolivia är på många sätt komplex och mångfacetterad. Det finns en stor mobilisering kring många olika intressefrågor, men också en splittring inom rörelsen där man är kritisk till varandra.Kvinnorörelsen inom urbefolkningen uppfattas som konservativa medan medelklassfeministiska rörelsen kritiseras för att vara exkluderande samt reproducera social ojämlikhet.62 Rousseau beskriver hur det dröjer länge innan feministisk konsensus nås, samt hur den splittrade feministiska kampen utnyttjades för genomdrivande av partipolitik, innan plattformen Mujeres Presentes en la Historia, MPH konstruerades i Bolivia.63
Den feministiska kvinnorörelsen, medelklassens feministiska kollektiv och feministiska ISO, förespråkar kvinnlig frigörelse, genuskänsligt beslutsfattande och kvinnligt politiskt deltagande.64
Urbefolkningskvinnors aktivism för autonomi och erkännande av urbefolkningens rättigheter, sker i relation till, istället för emot, urbefolkningsmännen.65 Urbefolkningskvinnors aktivism struktureras i olika fackföreningar, genom vilka urbefolkningskvinnor utövar sitt inflytande i nationell politik i Bolivia.66 Utifrån principen om komplementaritet söker urbefolkningskvinnor förena moderskap och hushållsarbete med aktivt medborgarskap, politiskt deltagande och ledarskap.67
Utöver kampen för autonomi, söker urbefolkningskvinnor neutralisera mestiskvinnans ideal av genus och jämställdhet, eftersom de idealen anses separera kvinnoinsatser inom det privata från det offentliga, samt underminera betydelsen av ett liv i harmoni med Moder Jord.68
Kvinnorörelsernas dispyter kommer till uttryck när landets inrikespolitik drabbas av turbulens.
Urbefolkningens gräsrotsorganisationer i Bolivia kritiserar de större, välfinansierade
61 Rivera, ”La Nocion de ’derecho’ o las paradojas de la modernidad postcolonial”, s. 129.
62 Rousseau, ”Indigenous and Feminist Movements”, s. 10–11.
63 Ibid.
64 Ibid.
65Rousseau och Hudon, ”Indigenous Movements Merge into Party and State Politics”.
66 Ibid.
67 Rousseau och Hudson, ”Indeigenous Women Transform the Politics of Representing Women”.
68 Peiva, ”Feminismo Paritario Indigena Andino”, s. 305.
feministiska ISO för att vara obekanta med urbefolkningens kulturella och ekonomiska kontext.69 Vidare kritiseras medelklassens feministiska ISO för att upprätthålla klientelism gentemot biståndsgivare, representera enbart medel- och övre klassers kvinnointressen, samt för att försvara en ideologi som ställer kvinnor mot män istället för att erkänna varje köns bidrag till samhället. 70
Utifrån Eduards argument om kvinnorörelsens betydelse i kroppspolitiken, kan kvinnors organisering i Bolivia tolkas som ”olika uppgörelser med den nationella ordningen om kvinnokroppens symboliska och materiella betydelser.”71 Kvinnorörelsen i Bolivia exemplifierar Eduards påstående om att ”kroppsliga frågor enar kvinnor, men att /…/ dessa /…/
också splittrar kvinnor på djupgående sätt.”72 Framförallt sker detta när uppfattningar om jämställdhet som grundas i olika, till varandra konkurrerande, feministiska perspektiv möts.
Kvinnorörelser som aktörer i kroppspolitiken kan medverka för avreglering av det kroppsliga och bryta ner könmaktstrukturer i samhället. För att lyckas med det, gäller det, enligt Eduards, att kringgå identitetspolitiken som grund för organisering.
Icke-statliga organisationernas roll i postkoloniala länder i Latinamerika
Det råder koncensus om att stöd till civila samhällen via ISO genererar bättre utfall för demokrati och utveckling.73 I ett politiskt avseende anses ISO vara en essentiell aktör för uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle, och i ett ekonomiskt avseende är dessa organisationer ett bättre finansieringsalternativ än korrupta regeringar.74 I och med ISO:s representativa mandat, expertis, effektivitet, strategiska tillvägagångsätt och politisk obundenhet till regeringar, rättfärdigas internationellt bistånd i utvecklingsländer.75 ISO:s expandering och ökade inflytande i politiken har exponerat denna typ av organisation för kritik, där ISO:s förmåga att stärka människor vid gräsrotsnivå ifrågasätts.76 Stater anses ha utnyttjat ISO som verktyg för implementering av neoliberal politik. Konkurrensen för finansiering marginaliserar de ISO med radikal agenda och förvränger de överlevande ISO:s ursprungliga
69 Lehr-Lehnardt, ”NGO Legitimacy", s. 19–20.
70 Rousseau, ”Indigenous and Feminist Movements", s. 14.
71 Eduards, Kroppspolitik, s. 272.
72 Ibid, s. 273–74.
73Galway, Corbett och Zeng, ”Where are the NGOs and Why?”
74 Boulding, ”NGOs and Political Participation in Weak Democracies”.
75 Beyer,”Non-Governmental Organizations as Motors of Change”.
76 Gideon,”The Politics of Social Service Provision through NGOs”, s. 304.
agenda. Vidare att ISO förlitar sig på obetalt arbete samt antar kvasi-statliga egenskaper vilket undergräver gräsrotsorganisationernas förmåga att förändra politiken. 77
ISO:s legitimitet i rollen som promotorer för mänskliga rättigheter i utvecklingsländer ifrågasätts.78 De rättigheter ISO förespråkar är inte alltid representativa för delar av det berörda samhället, speciellt inte med hänsyn till de socio-kulturella skillnader som postkoloniala utvecklingsländer präglas av. 79 ISO:s interna demokratiska processer saknar transparens och utrymme för ansvarsutkrävande.80 Som förmånstagare finansierade från västvärlden, riskerar ISO att misslyckas med att frångå kulturell imperialism, paternalism och västerländsk okänslighet mot kontextuella skillnader.81
En central fråga hos postkoloniala kritiker är vem som äger utvecklingsagendan,82 eftersom givande utvecklingssamarbete beskrivs vara det där vanligt folk sätter agendan över vad som är relevant för deras välstånd och utveckling.83 ISO:s arbete innefattas av detta eftersom ISO:s behov för finansiering, vilket ofta kommer från den Globala Norden, inte ska behöva urholka ISO:s roll som representanter för den Globala Södern.84 Biståndsprojekt som ISO implementerar lokalt skapas inom ramarna av en utvecklingsdiskurs konstruerad av länder i Nord. Biståndsgivare, skyldiga att redovisa sina skattebetalare hur biståndet används, konstruerar sin utvecklingsagenda som både lokala ISO och internationella ISO sedan saknar möjlighet att påverka.85 För att säkerställa finansiering av sina egna projekt anpassar ISO i utvecklingsländer innehållet i sina projekt mer efter biståndsgivarnas kriterier och riktlinjer, snarare än den lokala kontextens behov.8687
Projektdeltagare tilldelas en passiv roll i processen och fråntas förmågan samt rätten att utöva motstånd.88 ISO, som en länk mellan biståndsgivare och biståndsmottagare, anklagas för att dels utöva makt över sårbara populationer och dels riskera att försvaga istället för att stärka befolkningen i utvecklingsländer.89
77 Ibid, s. 303.
78 Lehr-Lehnardt, ”NGO Legitimacy".
79 Ibid, s. 2.
80 Ibid, s. 12 – 34.
81 Ibid, s. 14.
82 Ibid, s. 18.
83 Makuwira, “Powement and Development in Practice”, s. 423.
84 Ibid.
85 Ibid, s. 427.
86 Gideon, " The Politics of Social Service Provicion through NGO:s", s.309
87 Makuwira,
88 Ibid, s. 426.
89 Makuwira.” Powement and Development in Practice”
Metod
Samtalsintervjuer
Fokus i denna studie är att skildra relevanta ISO:s uppfattningar om feminism, internationellt bistånd, samt jämställdhet och könsrelaterat våld. Eftersom det är respondenternas tankegångar som utgör själva studieobjekten, utformas studien som en kvalitativ respondentundersökning90. Strävan att synliggöra de uppfattningar som återfinns hos ISO, innebär att frekvens, det vill säga hur ofta ett fenomen förekommer, inte är av intresse för denna uppsats.91 Frågeundersökningar som bygger på frekvens anses därför inte vara en lämplig arbetsmetod. Istället väljs semistrukturerade samtalsintervjuer som arbetsmetod. En undersökning genom semistrukturerade samtalsintervjuer går ut på ett interaktivt samtal mellan forskaren och intervjupersonerna, vilket ger möjlighet till djupare förståelse av respondenternas tankegångar, samt möjlighet att registrera oväntade svar92. Semistrukturerad samtalsintervju utifrån en intervjuguide ger även möjlighet att i dialogen mellan forskaren och respondenten kunna ställa följdfrågor. Beroende på hur dialogen med respektive respondent utvecklas, kan ordningsföljden, formuleringen och eventuellt innehållet i frågorna komma att variera.93 Detta innebär en lägre grad av standardisering, vilket är acceptabelt för denna studie eftersom syftet med samtalsintervjuerna är att komma åt människors tankar. Dessa anledningar motiverar valet av semistrukturerade samtalsintervjuer som den bäst lämpade metoden för att besvara uppsatsens frågeställningar och uppnå det angivna syftet.
Population och urval
Populationen för studien utgörs av relevanta ISO:s i La Paz, Bolivia. Kriterier som definierar relevanta ISO är att dessa arbetar med jämställdhetsfrågor, är införstådda med lag 348 och är delvis eller helt finansierade av svenskt bistånd.
Ett strategiskt urval av respondenter tillämpas i denna studie; närmare bestämt ett strategiskt urval enligt principen om maximal variation. Maximal variation är att föredra när målet med intervjuerna är att fånga in människors olika föreställningar.94 Eftersom det är respondenternas tankevärldar, och inte respondenterna själva, som är intressanta för studien, kommer vissa egenskaper ligga till grund för urvalet. Författaren hoppas att dessa egenskaper kan ge upphov
90 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s. 228.
91 Ibid, s. 252.
92 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s. 251.
93 Ibid, s. 228.
94 Ibid, s. 251- 278.
till olika uppfattningar som dels kan generera både likheter och variationer i datamaterialet, och dels säkerställa att respondenterna inte är ”subjektiva” experter inom de teman som studien berör.95 Egenskaper som övervägs är respondenternas yrke, utbildning, kön, position, samt ursprung. Det strategiska valet enligt maximal variation, längst relevanta egenskaper, görs med hänsyn till att kravet på teoretisk mättnad skall uppnås.96
Intervjuguide
Intervjuguiden är utformad så att innehållet ska knyta an till syftet och forskningsfrågorna.
Intervjufrågorna har formulerats så att de är lättbegripliga, det vill säga inte ett akademiskt språk, vilket är viktigt vid samtalsintervjuer.97 Intervjuguiden är uppdelad i olika teman med en uppsättning av färdiga frågor. Det första temat berör ISO:s representativitet och legitimitet och öppnas upp med uppvärmningsfrågor med syfte att etablera kontakt och god stämning med intervjupersonerna. Det andra temat behandlar jämställdhet och könsrelaterat våld samt uppfattningar av Lag 348 i Bolivia. Det tredje temat behandlar föreställningar om feminism och det fjärde och sista temat i intervjuguiden innehåller frågor om organisationernas uppfattningar om internationellt bistånd.
De tematiska frågorna är omfattande med anledning att fånga in spontana beskrivningar baserade på intervjupersonens egen verklighetsuppfattning. Syftet är att låta intervjupersonen självmant lyfta fram det som hen uppfattar som viktigt hos företeelsen som diskuteras.98 Intervjuguiden innehåller också uppföljningsfrågor för att säkra innehållsrika svar.
Uppföljningsfrågorna är anknutna till de tematiska frågorna. En del direkta frågor förekommer också för att kunna fånga in svar som spontant inte kommer upp, men som är av intresse för studien. Varje tema avslutas med tolkande frågor för att stämma av att svaren uppfattats så som intervjupersonen menar, och för att ge möjlighet för komplettering av svar.99
95 Ibid, s. 259–264.
96 Ibid, s. 230.
97 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s. 251. s. 264.
98 Ibid, s. 265.
99 Ibid.
Genomförande
Eftersom populationen som studien omfattar befinner sig i Bolivia, utfördes intervjuerna digitalt via Zoom. Kontakt till varje organisation gjordes via e-post. För insamling av data genomfördes sex stycken intervjuer som varade mellan 60 och 150 min per intervju.
Respondenterna själva visade intresse för att delta i studien och det registrerades inga avhopp i efterhand. Däremot förekom ett visst bortfall i form av två stycken icke-svar på inbjudan till intervju. Eftersom samtalet genomfördes via Zoom fick deltagarna själva välja plats och tid, vilket innebär att miljön för intervjuerna inte var likartad för hela studien. Däremot har alla respondenter besvarat samma frågor utifrån intervjuguiden. Författaren var noga med att genom hela intervjun hålla sig neutral och objektiv. Inga tekniska problem påverkade intervjuerna.
Samtalens ljud spelades in och transkribering skedde kort efter varje intervju, om inte direkt efter. Innehållet i varje intervju transkriberades ordagrant och i dess helhet. Citaten som redovisas i studien översattes av uppsatsens författare själv.
Bearbetning och analys av insamlade data
Analysarbetet gjordes i flera steg utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats och fokus på manifest tolkning. Kunskaper inhämtades från Drisko & Maschi100, Mikkelsen101, Esaiasson et al102 samt Graneheim och Lundman103. Kvalitativ innehållsanalys är en vetenskaplig metodik som fokuserar på tolkning av data från olika form av text, som exempelvis intervjumaterial, och betraktas användbar när det är av intresse att få utökad förståelse samt hitta mönster och eventuella likheter och skillnader i datainsamlingen.104 Analysarbetet innebär en systematisk kondensering av meningsenheter för att extrahera det viktigaste innehållet i materialet med hänsyn till forskningsfrågan,105 samt kodning för att identifiera och beskriva viktiga inslag i texten som sedan abstraheras till kategorier och teman.106
Vid en initial fas i analysarbetet lästes alla utskrivna transkriberingar igenom flera gånger för att få en översiktlig bild över innehållet i det insamlade materialet. I samband med läsningen nedtecknades författarens första intryck. Därefter implementerades den kvalitativa
100 Drisko och Maschi, "Qualitative Content Analysis".
101 Mikkelsen, Methods for Development Work and Research.
102 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s. 269–72.
103 Graneheim och Lundman, ”Qualitative Content Analysis in Nursing Research”.
104 Drisko och Maschi, "Qualitative Content Analysis".
105 Ibid, s. 93–94.
106 Ibid, s. 102.
innehållsanalysen av intervjumaterialet i flera steg. I ett första steg konstruerades en datamatrix där svar som relaterade till varandra i sammanhang och innehåll grupperades.107 Med andra ord, varje forskningsfråga representerade ett kompendium där respektive svar samlades in. Nästa steg var att sortera texten i varje kompendium. Genom färgkoder plockades meningar eller stycken ut för att lyfta fram det meningsbärande innehållet i svaren. Eftersom fokus har lagts på manifest tolkning av materialet, gjordes sorteringen kring uttalanden som påpekade vad som var viktigt för de intervjuade, kring uttalanden som påminde om argument i tidigare forskning, kring uttalanden som överraskade, eller kring uttalanden som upprepades vid flertal tillfällen i materialet.108 Sortering på det viset genererade meningsbärande enheter. Hänsyn togs till att meningsbärande enheterna inte skulle vara allt för långa eller allt för korta, för att undvika fragmentering av innehållet men också undvika att extrahera allt för långa paragrafer som rymmer olika innebörd.109 Vidare, kondenserades de meningsbärande enheterna ytterligare vilket underlättade inför fortsatt hantering av texten. De kondenserade meningsenheterna tilldelades därefter en kod som symboliserade den analyserade texten. Koder som har haft liknande betydelser har sedan grupperats i subkategorier. Slutligen jämfördes subkategorierna för att identifiera likheter och skillnader dem emellan vilket var nödvändigt för att kunna placera dem i kategorier. Utifrån kategorierna skapades de teman som senare redovisas i resultatet.
Forskningsetiska överväganden
De etiska överväganden som studien tar hänsyn till är individskyddskravet innehållande informations-, samtyckes-, konfidentialitets- samt nyttjandekravet enligt riktlinjer från Vetenskapsrådet.
En inbjudan och informationsbrev har skickats till alla respondenter innan deltagandet.
Informationsbrevet innehöll tydlig information om studiens syfte samt att det var frivilligt att delta, samt att deltagarna när som helst under studiens gång fick avsluta sin medverkan. Vid starten av alla intervjutillfällen inledde författaren med att bekräfta löfte om konfidentialitet samt påminna om deltagarnas rätt att hoppa av studien utan att behöva ange förklaring till detta.
Innan intervjuerna påbörjades meddelades varje respondent att det insamlade datamaterialet arkiveras tills dess att studien godkänts. Därefter förstörs informationen. Under tiden hanteras materialet konfidentiellt och enbart av studiens författare och handledare. Vid transkribering av
107 Mikkelsen, Methods for Development Work and Research, s. 183.
108 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s. 271.
109 Graneheim och Lundman, ”Qualitative Content Analysis in Nursing Research”.
insamlade data har respondenternas namn ersatts med siffror för att hålla deltagarna anonyma (IP1, IP2 och så vidare).
Tillförlitlighet
Under bearbetningsfasen var författaren noga med att undvika fragmentering av innehållet i datamaterialet. De koder som tilldelades de kondenserade meningsenheterna var nyckelord som symboliserade texten. Dessvärre har bearbetningen inte kunnat diskuteras med någon annan för att bekräfta utifall samma teman hade genererats vid ytterligare en persons genomläsning. Å andra sidan ställdes samma frågor till alla respondenter. Citat har redovisats för att exemplifiera och styrka resultaten. Under själva intervjuerna ställdes uppföljningsfrågor till respondenterna för att stämma av att författaren har uppfattat deras uttalanden korrekt. Respondenterna blev även erbjudna att ta del av det transkriberade materialet om så önskades. Bland respondenter återfanns personer med olika yrken, åldrar, ursprung och arbetslivserfarenhet vilket genererade en variation av föreställningar. Antalet intervjuer kan anses vara för få, bland annat på grund av två icke-svar. Däremot upprepades likartade föreställningar till slut och inga nya föreställningar om de berörda teman förekom, vilket tydde på att teoretisk mättnad ändå hade uppnåtts i studien. Trovärdigheten i studien kunde ha stärkts om enkätundersökningar hade tilldelats till ISO men då hade inte svaren återspeglat respondenternas fördjupade uppfattningar om de fenomen som studerades. Dessutom tillåter den uppsatta ramen för examensarbetet inte en mera omfattande studie. Författaren, efter att ha utfört praktik i La Paz, har en tillfredställande kännedom om den kontextuella bilden inom vilken de intervjuade medverkar.110
Resultat
Redovisning av resultaten sker tematiskt utmed intervjuguiden och efter underrubriker som har utvecklats under analysarbetets gång. Presentationen av resultaten behandlar ISO:s representativitet och legitimitet, samt deras syn på jämställdhet, feminism och internationellt bistånd. Slutligen redovisas resultaten som omfattar ISO:s uppfattningar om Lag 348 samt lagens implikationer för eliminering av könsrelaterat våld och efterlevnad av kvinnorättigheter i Bolivia. Vid en övergripande analys av intervjuerna bekräftas författarens misstankar om att Lag 348 inte lyckas uppnå de eftersträvade effekterna föreskrivna i lagen, samt att
110 Mikkelsen, Methods for Development Work and Research, s. 181.
biståndsfinansiering påverkar ISO:s jämställdhetsagenda och förmåga att säkerställa legitimitet i rollen som rättsaktivister. För interpretation av studiens resultat utifrån postkolonialfeministiskt teoretiskt perspektiv hänvisas till kapitlet Slutdiskussion. Detta kapitel används för att enbart redovisa studiens resultat.
Jämställdhetsutveckling, en fråga för civilsamhällets organisationer
Resultaten från intervjuerna visar att ISO i Bolivia har en fundamental roll för jämställdhetsutvecklingen i landet, eftersom hållbarhetsaspekten kring temat är något som ISO, med hjälp av internationellt bistånd, värnar om. Respondenter yttrar att ISO:s arbete med integrering och konsolidering av jämställdhetsfrågan är mer kontinuerlig och mer effektivt än de statliga organens arbete. Samma resultat finnes gällande arbetet med elimineringen av könsrelaterat våld.
De statliga institutionerna arbetar väldigt ytligt. /…/ Det är en mycket lång process som uppenbarligen kräver mänskliga resurser, ekonomiska resurser, tid och tillgänglighet.
Regeringssystemet ger dig inte det, det enda det ger dig är mässorna, några broschyrer och att du ringer ifall de hjälper dig med den juridiska och psykologiska uppföljningen. /…/ Med projekt som den av (namn på projekt finansierad med svenskt bistånd) har du en uppföljning av alla de personer som har varit del av en hel cykel av utbildning, förstärkning och psykologiskt arbete. - IP1
Respondenterna förklarar att könsrelaterat våld i Bolivia har varit så pass normaliserat att en stor del av befolkningen beskrivs vara ovetande om sina rättigheter, samt omedvetna om de konsekvenser som könsrelaterat våld medför för den socioekonomiska välfärden och jämställdhetsutvecklingen i landet. De intervjuade anser att ISO:s arbete kompenserar för det bristfälliga tillhandahållandet av tjänster från staten, som bedöms av respondenterna ha misslyckats med implementeringen av jämställdhetspolitiken. Resultaten visar att ISO:s jämställdhetsarbete i Bolivia innebär att bedriva lobbyverksamhet för förändringar till staten och de internationella organen, och när förändringar institutionaliseras, fortsätta arbeta med att främja och konsolidera mänskliga rättigheter hos befolkningen.
Vidare framkommer det att ISO:s närvaro i rurala områden skapar ett medberoende hos målgrupperna i förhållande till ISO, då tjänsterna dessa organisationer levererar i form av utbildning, samt juridiskt, psykologiskt och materiellt stöd, saknar motsvarighet från statligt håll. Detta samtidigt som statliga organens arbete, inklusive de specialtillsatta enheternas arbete ansvariga för eliminering av könsrelaterat våld, är allvarligt bristfällig. När staten inte heller
förser utbildning om jämställdhet och kvinnors rättigheter inom rurala områden, får det konsekvensen att befolkningen inte ser det som viktigt heller.
Vårt arbete kan vara mycket viktigt, men det är befolkningen som måste tillämpa det som något viktigt, och idag ses det fortfarande som något som bara intresserar oss organisationer. /…/ Vårt deltagande är sporadiskt och människor är ibland villkorade av det, eftersom vikten av att arbeta med denna typ av frågor är beroende av vår existens. Men om vi försvinner så blir det plötsligt som sekundärt. – IP3
Icke-statliga organisationers representativitet och legitimitet
Empowerment istället för representativitet
De resultat som studien finner visar att de intervjuade personerna inte anser att organisationerna representerar populationen de arbetar med.
”Jag skulle inte prata om representativitet, eftersom det numera finns en stark kritik mot bolivianska ISO för att ha antagit en representativ roll gentemot de sårbara sektorerna i samhället. Jag vill hellre prata om empowerment och att vi arbetar för ökat medinflytande.”
– IP2
Inom de svenskfinansierade utvecklingsprojekten arbetar en del av de intervjuade ISO med att generera autonoma grupper i de rurala områden de är verksamma i. Målet är att utbilda befolkningen inom mänskliga rättigheter, sexuella- reproduktiva- och hälsorättigheter, SRHR, och ledarskapsfrågor så att de autonoma grupperna, efter etableringen, själva ska kunna bedriva politiskt inflytande i områden de bor i. Ett exempel är när autonoma grupper, som Comités de Derecho y Justicia (Kommittéer för rättvisa, egen översättning) etableras som en juridisk person, representerar sig själva och ansvarar för att utbilda resterande population, men samtidigt bedriver sin verksamhet i samarbete med och stöd från bolivianska ISO.
ISO:s med juridisk profil bedriver, utöver utbildningsprogrammen, kostnadsfri juridisk rådgivning och stöd till våldsoffer. I egenskap av advokater till våldsoffren antar de en företrädande roll men utöver det anser de intervjuade inte att organisationen representerar populationen. ISO med en journalistisk profil arbetar även med övervakning av våldssituationen i landet samt bedriver lobbyarbete för systematisering av data.
Fältarbetare bland de intervjuade berättar att delar av populationen, speciellt yngre generationer och omhändertagna våldsoffer i de mest avlägsna rurala delarna inom projekten, själva identifierar sig med och som en del av organisationen. I olika sammanhang benämns dessa målgrupper som organisationens och projektens ”ledare”. ISO:s personal anser dock inte att
denna positiva attityd hos kvinnor och de yngre generationerna ger organisationerna representativt mandat, eftersom målgrupperna utgör en begränsad mängd av hela populationen.
ISO:s arbeten i de rurala delarna sker inte heller på daglig basis så att det etablerande förtroendet kan tillskrivas hela populationen. Jämställdhet innebär många gånger olika saker för populationen och organisationerna. De stärkta målgrupperna betraktas som ambassadörer för organisationen, medan samtliga deltagare i projekten benämns som beneficiarios, det vill säga förmånstagare.
ISO:s jämställdhetsagenda, inte en fråga för anställda
Resultaten indikerar att personal som inte är en del av organisationernas ledning saknar mandat att påverka ISO:s agenda eller utformandet av projekten. En del anställda uttrycker att de inte känner till den egna organisationens agenda för jämställdhet eller hur den utformas. Det framkommer att projektansvarig personal anställs under ett år i taget samtidigt som de finansierade projekten pågår under ett tidsintervall av 3 – 5 år. Vidare, får personalen som arbetar med målgrupperna inte en lämplig arbetsintroduktion, saknar ibland skriftlig arbetsbeskrivning och behöver ofta förlita sig på volontärers samarbetsvilja och tillgänglighet för att genomföra projekten.
Det har aldrig funnits tillfällen som ger dig en introduktionsprocess på institutionerna. Det fanns ingen dialog med alla institutionens medlemmar om vår vision, vårt uppdrag, våra arbetslinjer. I den meningen råder det stor instabilitet hos de anställda som tillträder arbetet på en institution och inte längre vet vad de ska göra och inte ska göra, och du lär dig från erfarenhet eller från vad din kollega bredvid säger till dig. Och det, oavsett om vi gillar det eller inte, manifesteras i genomförandet av projekten. – IP1
Projektresultaten redovisas i periodiska rapporter. Organisationens lokala ledning utvärderar resultaten från rapporterna och därefter beslutar över justeringar inom projekten. Redovisning av åstadkomna resultat sker enligt finansiärers begäran, men utvärdering och övervakning av projekten sker sällan från utomstående part då organisationerna saknar medel för att anlita andra.
De intervjuade ISO tillhör olika nationella nätverk i landet, där det övergripande beslutsfattandet äger rum. Vid regionala och nationella sammanträden bestäms organisationernas agenda om jämställdhet, eller jämställdhet som en princip för organisationens arbete då en konkret jämställdhetsagenda saknas. Organisationernas profil förankras i stadgar men arbetsområden utökas allt efter behov och möjlighet till finansiering.
Ledningens kännedom om populationens behov
Resultat vad gäller ledningens kännedom om populationens behov samt hur väl populationens behov inkluderas i projekten tyder på meningsskiljaktigheter bland de intervjuade. Enligt de högre uppsatta inom organisationerna, görs behovsbedömningen innan ett projekt skrivs, utifrån internationella rapporter om Bolivia, nationella kontextuella analyser samt från de resultat som tidigare projekt har genererat. Därefter identifieras organisationens arbetsområden.
Fältarbetare och projektansvariga menar att rapporterna de skriver sammanfattar projektens utveckling och att det är en retrospektiv utvärdering. De gånger projekten etableras i nya områden, är de diagnoser som genomförs genom enkäter till lokalbefolkningen om populationens behov och kunskapsnivå, ofta otillräckliga. Det ägnas maximalt en arbetsdag, ibland bara någon timme för insamling av bedömningsunderlag om en population vars kunskaper i jämställdhetsfrågor är varierande beroende på demografiska egenskaper. Målen med projekten anses vara för ambitiösa och baserade på biståndsgivarnas verklighetsuppfattning snarare än den lokala befolkningens rådande verklighet, vilket försvårar organisationernas arbete.
Det tjänar inte till någonting att börja arbeta med populationen i ett område, oavsett ansträngning och material, om din diagnos är oklar eller missvisande. Och ibland tas viss kunskap eller brist på kunskap hos befolkningen för givet på grund av bristande ekonomiska och mänskliga resurser eller tidspress att följa ett schema. – IP4
Icke-statliga organisationers uppfattningar om jämställdhet och könsrelaterat våld i Bolivia
Identifierade hinder för jämställdhet och eliminering av könsrelaterat våld Religion och uppfostran
Studien finner att några av de största hindren för jämställdhet i Bolivia är de starkt förankrade religiösa koncepten inom olika sektorer. Religion påverkar den formella utbildningen, den socio-kulturella uppfostran, och fortsätter definiera könsrollerna i samhället som negligerar kvinnors, men även andra populationers rättigheter. Bristande kunskaper och normalisering av våld bland den kvinnliga populationen, i samspel med starka patriarkala strukturer gör att det könsrelaterade våldet fortlöper. Som respondenten uttrycker ”Normaliseringen av våld, särskilt i de mer utsatta sektorerna eller i periferin, som inte har fått mycket utbildning är allvarlig.” – IP6
Politik
Resultaten tyder på en uppfattning av frånvaro av tydlig statlig politik och brist på offentliga strategier som överbryggar klyftan mellan de rättsliga framgångarna och den faktiska verkligheten i landet. Bristande kunskap om genus hos beslutsfattare, som enligt de intervjuade improviserar med jämställdhetsfrågan, bedöms vara problematiskt.
Som en deltagare uttrycker, ”Det finns lagar, men den delen av den offentliga strategin som täcker klyftan mellan det formella klargörandet och den faktiska verkligheten, är i Bolivia en stor svaghet. Vi ser inte på det med säkerhet.” – IP2
Som ytterligare hinder för jämställdhet identifieras: lång historia av vertikal hierarki och korruption, ignorans bland tjänstemän gällande könsmaksstrukturer, olika uppfattningar om jämställdhet samt ovärdig och diskriminerande behandling inför lagen. Slutligen uppmärksammas exkluderande aktivism vara ytterligare problem. Här menas att aktivister har missat att i dialogerna inkludera auktoriteter, beslutsfattare och andra oliksinnade vilket resulterar i att kampen för jämställdhet likställs med rå aktivism. Därigenom stigmatiseras rättsaktivister, feminister och delar av ISO:s arbete.
Kulturella aspekter
Respondenterna berättar att oemotsagda patriarkala strukturer och den dominerande machokulturen är framträdande i Bolivia. Den kulturella aspekten beskrivs som ett problem för jämställdhetsutvecklingen i landet, samtidigt som samhället i sin helhet inte uppfattar jämställdhet som något som gynnar alla. Istället tenderar kampen för jämställdhet, liksom de rättliga reformerna, att betraktas av befolkningen som åtgärder som endast privilegierar kvinnor.
Vi är ett mångkulturellt, flerspråkigt land med en imponerande kulturell rikedom som vi värdesätter mycket. Värderingen av våra kulturer, varifrån vi kommer, är bra, men mycket av den kulturella traditionen omfattar också situationer av diskriminering. Till exempel Chachawarmi som de inhemska urbefolkningarna värderar som landsbygdsbefolkningens framsteg av vad som är jämställdhet. Men Chachawarmi fungerar bara i teorin. Numera är denna fråga om kulturellt och inhemskt bonde-ursprung högt uppskattat i Bolivia, vilket också kan utgöra ett problem då den kulturella värderingen osynliggör ojämställdhet! – IP3
Kulturell rikedom utrycks försvåra befolkningens förståelse när det gäller att göra anspråk på kvinnors rättigheter. Svårigheten som den kulturella aspekten medför gör ISO:s jämställdhetsarbete mer komplext.
Icke-statliga organisationers uppfattningar om biståndsmottagarnas syn på jämställdhetsutveckling, feminism och genus
För att kunna göra en utvärdering hur väl biståndsmottagarnas behov och värderingar inkluderas i ISO:s jämställdhetsagenda, fick respondenterna besvara på frågor som rör biståndsmottagarnas syn på jämställdhetsutveckling, feminism och genus.
Kräver sina rättigheter men anser sig inte vara feminist
De intervjuade förmedlar att jämställdhet, genus och feminism är främmande koncept för stora delar av befolkningen de arbetar med. Resultaten visar att även projektdeltagare som i teorin har lärt sig att jämställdhet innebär lika möjligheter för både kvinnor och män inom alla sfärer, i praktiken väljer att anpassa jämställdhetens innebörd till deras faktiska socioekonomiska situation och tro. Till exempel anses jämställdhet vara relevant inom arbetssektorn men överflödig inom andra områden. Vidare fortsätter aborträtten, SRHR- rättigheter och HBTQ+
populationens rättigheter möta starkt motstånd bland biståndsmottagare. I praktiken tillämpas kunskapen om jämställdhet på olika sätt mellan olika grupper av befolkningen. Deras uppfattningar om jämställdhet skiljer sig åt från det som jämställdhet ursprungligen innebär för ISO och biståndsgivare.
Utveckling - en europeisk vision
Resultaten visar att biståndsmottagare, med undantag från de unga, betraktar idén om utveckling som en europeisk vision och att den eurocentrerade utvecklingsmodellen upplevs som dominerande i landet. Istället förmedlar fältpersonal att en del av populationen föredrar tillgång till alternativa utvecklingsmodeller som på olika plan, med olika ambitionsnivåer, bemöter befolkningens materiella behov. De unga beskrivs som formbara och sägs eftersträva en levnadsstandard som den av biståndsgivarnas, och visar därmed större mottaglighet för projektens innehåll och ISO:s arbete.
Genus är lika med biologiskt kön
Stor del av befolkningen i de rurala områdena förknippar konceptet genus med biologisk kön och/ eller med Chachawarmi - dualitetens komplementaritet. ISO uttrycker att majoriteten av befolkningen fortfarande tolkar genus betyda man och kvinna, och inte som en social konstruktion. Även yngre fortsätter förknippa genus med biologiska egenskaper. Detta innebär att stor del av ISO:s jämställdhetsarbete går ut på att lära ut skillnaden mellan genus och kön samt bryta normaliseringen av könsrelaterat våld.
Feminism - en främmande ideologi
Vad gäller uppfattningar om feminism, visar resultaten att det sällan drivs en diskussion om feminism från andra än representanter för de feministiska rörelserna i landet. Delar av populationen som ISO arbetar med, speciellt urbefolkningen i de rurala områden och föräldrar till de yngre generationerna inom de semiurbana områdena, har en avvisande inställning till feminism. Enligt personalens utsagor, förekommer det att organisationerna möter öppen kritik för att komma med en filosofi som de äldre anser är ”ajena”, det vill säga främmande, när projekten presenteras i olika distrikt. Jämställdhet förknippas starkt med en negativ klang kring feminism. Det pratas om ”las feminazis”, feministnazister. Feminism förknippas således med risk att förtära kärnfamiljen, och med frihet för kvinnor att inta positioner och utrymmen i samhället som inte anses korrespondera med traditionella kvinnoroller. ISO påpekar att mediernas roll är avgörande för porträtteringen av feministernas budskap i landet. Slutligen visar resultaten att även när delar av jämställdhetsaspekten accepteras, tenderar populationen att kritisera feminism för att vara något som inte har med befolkningens inhemska kultur att göra. Det förtydligas också att den yngre generationen i urbana områden, med tillgång till information om de olika processerna i landet och i världen, påvisar en mera öppen inställning för innebörden av feminism, och att feminism i Bolivia numera förknippas med tematiska frågor snarare än en unifierad ideologi.
ISO:s strategi för överbryggande av meningsskiljaktigheter
Frågor ställdes om hur populationens kännedom om vilka projektens finansiärer är påverkar deltagarnas mottaglighet för ISO:s arbete. Frågor ställdes också om hur personalen förhåller sig till skillnader mellan biståndsgivarnas agenda och befolkningens åtskilda uppfattningar om jämställdhet. Det framkom då att: organisationerna motiverar innehållet i projekten vara till nytta för alla; att biståndsgivarnas solidaritet bör tas vara på, särskilt med tanke på de konsekvenser som de sårbara sektorerna på senare tid har fått utstå med i samband med ISO minskade närvaro i Bolivia; och att innehållet i projekten därmed bör betraktas som ett alternativt kunskapsverktyg som befolkningen själva får välja att anamma.
Resultaten visar att ISO:s intresse är att det internationella samarbetet sammanfaller med de behov som befolkningen har, och söker sig därför till finansiärer som är villiga att bistå ISO:s egna projekt.
I första hand måste det finnas en överenskommelse med befolkningen, deras representanter, deras myndigheter och några av personerna på gräsrotsnivå, att vilja och uppleva som
viktigt det vi vill arbeta med. Annars har vårt arbete ingen mening. Om det finns enighet och intresse från befolkningen gör vi det. – IP3
Organisationernas initiala strategi är att vid förhandlingar med lokala auktoriteter och rektorer säkerställa projektens tillträde inom skolor och på så vis komma åt de avsedda målgrupperna.
Vidare, i arbetet med kvinnor om eliminering av könsrelaterat våld, en del ISO tillämpar
”sororidad” – systerskap - som en arbetsmetod, för att överbrygga meningsskiljaktigheter och kulturella skillnader.
Vid ytterligare diskussion framkommer att de svårigheter som generationsskillnaderna medför, motverkar organisationernas preventiva arbete om våld bland de unga. ISO betonar behovet av att parallellt kunna arbeta med vuxna män, föräldrar och lärare, något som organisationerna nyligen har inkorporerat i projekten, dock i väldigt begränsat skala på grund av bristande resurser.
Som det senare kommer att redovisas, bistånd är det som möjliggör ISO:s arbete. Och stiftandet av lag 348 är det som mest underlättar för ISO att kunna arbeta med temat jämställdhet och eliminering av könsrelaterat våld.
Icke-statliga organisationers föreställningar om genus, feminism och jämställdhet
ISO:s föreställningar om genus Genus, två motsatta biologiska kön
Resultaten visar att de intervjuade har olika uppfattningar om genus. ”För mig specifikt var det svårt att förstå och tillämpa det i mitt liv, men genus är flaggan som försvarar båda könen, både det kvinnliga och det manliga.” – berättar en av de intervjuade. En minoritet av de intervjuade förmedlar att de, trots deras medvetande att genus är ett socialt konstruerat koncept med inbäddade könsroller, privat upplever svårigheter att se på genus som något annat än motsatta biologiska kön, man och kvinna. Personalen stödjer HBTQ+ frågor och rätten till könsidentitet, finner det inte problematiskt att i sin arbetsroll lära ut genus som en social konstruktion men att de personligen fortfarande bearbetar arvet från deras uppfostran och söker finna en balans mellan två olika ideologier.
”Genus är motsatta kön, man och kvinna. /…/ För mig är ideologin om Chachawarmi, man och kvinna, vacker /…/ Så det är lite svårt för mig personligen att bära på dessa två idéer.
Det är två väldigt olika saker för mig och jag söker finna en balans mellan de två.” – IP4
