Yidllagfarne Juridiska Facultetens

IBHMMImHi

O M K Y R K O - T U K T

A C A D E M I S K A F H A N D L la V O / ? I K Y f i K O - L A G F A R E N H I v T E N

Med

Yidllagfarne Juridiska Facultetens

C A R L O L . D E L L D É N

P H IL O S . E T JU R IS U T R 1U S Q U E D O CTO R JU R IS P A T R . E T ROM . ADJU N CT

HÄRADSJ1Ö FDING ,

OCH

N I E - S A U G U S T W I L A N D E R Siueglersk Stipendiat af Stockholms Nation.

till allm ii ii t om pröfvande framsläld i Gustavianska Lärosalen d. i4:de Junii i834.

V- v. t. e. m.

4:de D ,

u r S A L a , p A T, M B L A B & C.

1 8 3 4 .

/0

IN SACRAM REGIAM M AJESTATEM

MAGNAS F ID E I VIRO

MENSAS PUBLICA! SUMMO PRAEFECTO

d o m. S * . ® W t 8 V l B 8 & Q

E T

IN SACRAM REG IAM M A JESTATEM

s p e c t a t a: F ID E I VIRO

A SS E S S O R I

DOM.

P a t r i s II c a 1 i q u o n d a m A m i c i s

ACADEMLE APOTHEKAREN

ilÖ G Ä D LE

H E R R C. W. ENGELBRECHT

O C H

I I O G A D L V

FRU 6- E. ENGELBRECHT

FÖDD S C H I L L I N G

helgas dessa blad

a f

N . A. W i l a n d e r.

49

Den S t ö r r e B a n n l y s n i n g e n , som i första Chriatna Församlingens tider kunde aga någon an­

vändbarhet, är deremot nu både olämpelig och ochristlig s): olämpelig, emedan den medför en h o ­ telse, som i borgerligt afseende är vanmägtig; ochri- stelig, emedan den i stället för att genom förnyade väckelser, förmaning och undervisning bringa Syn­

daren till erkännande a f sina laster och uppsåt till förbättring, just afstänger honoin från alla tillfällen dertill, och gör honom hemfallen åt förtviflans fort­

satta ogudaktighet. — Frågar man sig åter; på hvilka lastfulla handlingar akall denna större Bann­

lysning tillämpas? så möter oss ingen närmare be­

stämning , än den X Cap, 2 §. K, L . innehåller ,

” uppenbar och allom vetterlig synd, som förtörnar Gud och uppväicker förargelse, men är likväl a f den beskaffenhet, attt Syndaren i c k e s t r a x t 3 ) kan der- före lagfaras.” För såbeskaffadt ogudaktigt lefver- ne liar den lasitfulle undergått Varningsgrader, han liar blifvit vägrad begagna Nådemedlen: han har så- leds, enligt vår tanke, undergått all den behand-

2) Hvad den erfarne Basi t e r redan fur mer ä’n 70 ar se­

dan härom skref, förtjenar alt återJäsas och begrundas 1. c.

s. 884 o. f.

3) Längre^ ned i citer. §. talas dock om att det må pröf- v a s, om en sädan Syndare, igenom verld sligt strafi icke kan drifvas till bättring, och alt Biskop samt Dom-Capitel skola gifva Konungen e l l e r Hans Domhafvande tillkänna. Enahan­

da stadganden, sum jem yäl quarstå i XI Cap. 1 §. af 1736 åis K. O. visa, huru litet Lagstiftningen, i denna kinkiga p unct, kommit till någon beslämdhet.

XYRKO-TUKT

5 o

ling, som skäligen kan tillhöra Andelig M yndighet.

P å denna väg har man då icke vidare att hoppas någon inflytelse till förbättring, utan fullt skäl s y ­ nes vara lör handen att Öfverlemna förbrytaren till Verldslig R ä tt, som efter sig fö r e te e n d e o m stä n ­ digheter må a fg ö r a , om icke den oförbättrade bör till en tid å Corrections-Inrättning intagas. — L r~

farenheten, soin säkrast v ä g le d e r , har u n d e r för­

gångne tidehvarf b e s ty r k t, hvad sjelfva K y r k o - L a - gen förmodar, att Bannlysningen ej skulle o ft a b e h ö fv a tillämpas 4). ”Vore det då icke tid att göra sig a f med denna sista qvarlefva af den Papistiska sur­

degen” ?

T i ll de Läsares tjen st, hvilka tillafven tyrs ö n ­ ska att se på ett ställe och i n å g ra hufvudm oinen- ter sammanfattadt resultatet a f fö r eg å en d e anmärk­

ningar, få vi sluteligen meddela följande:

i o Att till denEcclesiastika S traff-B alken endast böra hänföras sådana handlingar, som ofvertrada den y ttre Religiositetens och S ed lig h eten s b u d , utan att i följd a f deras b esk a ffen h et, i d e n Allnianna Straff-Lagen finnas upptagne o c h m e d borgerligt straff belagde.

2:0 Att Kyrko-Styrelsen i intet fall hör vara ett blott verktyg för den Verldsliga Straffmakten ut.

4) Alt jemväl i Tysklands protestantiska länder anvindan- det af Bannlvsnin» försvunnit, inhämtas at Bretschneid.i k •

utförandet af dess ådömde bestraffningar, emedan vid all straff-exsecution, som för öfrigt är för R eli- gions-Lararens kall helt och hållet främmande, Do­

mare-makten äger att tillita Statens verkställande myndighet.

5 :o) Kyrkotuktens Varningsgrader blifva blott

5 :ne: inför P r ä s t , inför Kyrko Råd och inför Dom - Capitel, som bör blifva sista Instanzen, utan att Konungen bör besväras med något Kyrko discipli­

nen rörande mål Deremot kan, då så skäligt be- finnes, hvardera af de 2:ne första Varningsgraderna itereras, innan man öfvergår till den nästföljande;

serdeles bör detta gälla om den Enskilrlta med un­

dervisning förenade Varningen inför I rasten en - skildt.

4 :o) Jemtte dessa Varningsgrader bör hos Kyrko- Rådet och D'oni- Capitlen qvarblifva rättigheten att i vissa fall ålägga böter till Kyrkan och fattige, samt arbete till Kyrkan; men huruvida för några högst få , förargelse-väckande förbrytelser, jemväl Stockstraffet *) bör bibehållas, hemställes till de sak­

kunniges afgörande.

5 :o All Kyrkopligt i hittills varande mening för svinner; men pa det en brottsling må, efter under­

gånget verldsligt straff ega tillfälle att ådagalägga sin förbättrade sinnesart, och erhålla önskad förso­

ning med Guds Församling, skall han i vissa fall, med begagnande af ett nytt dertill tjenligt formu- la ir, skriitas inför K yrko-Rådet, eller enskildt i Sacristian, innan han åtnjuter den H. Nattvarden.

") Vi hafva i följd häraf icke heller intagit detsamma den nya Redaction vi till slnt bifogat vår Afbandling.

utförandet af dess ådömde bestraffningar, emedan vid all straff-exsecution, som för öfrigt är för R eli- gions-Lärarens kall helt och hållet främmande, Do­

mare-makten äger att tillita Statens verkställande myndighet.

5 :o) Kyrkotuktens Varningsgrader blifva blott

5 :ne: inför P r ä s t , inför Kyrko Råd och inför Dom - Gapitel, som bör blifva sista Instanzen, utan att Konungen bör besväras med något Kyrko discipli­

nen rörande må! Deremot kan, då så skäligt be- finnes, hvardera af de 2:ne första Varningsgraderna itereras, innan man öfvergår till den nästföljande;

serdeles bör detta gälla om den Enskilrlta med un-

Rårlet och D'oni- Capitlen qvarblifva rättigheten att i vissa fall åilägga böter till Kyrkan och fattige, samt arbete t ill Kyrkan; men huruvida för några högst få , förargelse-väckande förbrytelser, jemväl Stockstraffet *) bör bibehållas, hemställes tifl de sak­

kunniges afgörande.

5 :o All Kyrkopligt i hittills varande mening för svinner; men pa det en brottsling må, efter under­

gånget verldsligt straff ega tillfälle att ådagalägga sin förbättrade sinnesart, och erhålla önskad förso­

ning med Guds Församling, skall han i vissa fall, med begagnande af ett nytt dertill tjenligt formu- la ir, skriftas inför K yrko-Rådet, eller enskildt i Sacristian, innan han åtnjuter den H. Nattvarden.

") Vi hafva i följd häraf icke heller intagit detsamma i den nya Redaction vi till slnt bifogat vår Alhandling.

6:o Med undanrödjande af all Bannlysning, så väl den större, som mindre, skall dock Pastor fort­

farande ega rättighet att i vissa händelser till viss tid utesluta från begående af H. H. Nattvard; hö­

randes dock dessa fall vara af Kyrko-Lagen n o g ­ grant bestämda till alla missbruks förekommande.

—«»«as!#}?©*»—

53

I öfverensstämmelse med de grundsatser , som i det föregående blifvit antydde, har Författaren för sig uppgjort, och vågar anspråkslöst meddela Läsaren följande försök till ny Redaction af

C a p . o m K y r k o - t u k t .

§ . i .

Kyrko-Styrelsen i) tillhör vaka deröfver, att en hvar komaner till Guds sanna kännedom och fruktan, så a t t , under forkofran i Christendoms- kunskap, en Christelig och dygdig vandel förd varder, men villfarelser, okunnighet och ett ogud- aktigt väsende sig aldrig i Guds Församling in­

rita. a).

§.

.

Närmast åligger Kyrkoherde, att bevaka ord­

ning

och främja en sann Gudsfruktan i de till

hans gäll hörande församlingar. I denna omsorg

skall Kyrkoherde biträdas af samtelige E m bets.- medhjelpare, Kyrko R åd, Sexmän, Rotemästare eller Ordningsmän. Ytterligare skola ock Biskop och Capitlet hafva troligen akt dernppå, att god och Christelig ordning varder, så väl i afseende på folkundervisningen, som ett Gudfruktigt le f- verne, uti alla Stiftets Församlingar iagttagen.

§• 3 .

Allmän Religions-Undervisning vare K yrko­

styrelsens förnemligaste omvårdnad 3 ), Försum ­ ma föräldrar eller annor, som vederbör, att Barn, sedan det uppnått lämpelig ålder, lliteligen under­

visa eller undervisa låta, varda de af Prästerska- 6kapet varnade först enskildt, sedan inför K yrko- Rådet, och der sådant intet vill hjelpa, räcke verldsliga makten Kyrkoherden handen , att Bar­

nen till undervisning i Socknens schola, af F ö r­

samlingens Prästerskap, framhafva. Efter behö­

rig förberedelse och noggrann profiling, som För-

55

samlingens Kyrkoherde med en livar anställer, skall ungdomen mellan 15— 20 års ålder tillåtas att H. Hel, Nattvard annamma, och skola så äl­

dre som yngre till underhållande och utvidgande af sin Christendoms insigt, flitigt bivista Hus* och Kyrko-förhör. D en , som förfallolöst sådant för­

hör sjelf försummar eller af de sina försummas lå ter , varnas först inför Kyrkoherde, andra r e ­ san inför Kyrko-Rådet, och vid fortsatt försum­

melse böte till Kyrkan efter Kyrko-Rådets b e - pröfvande. På enahanda sätt förhålles med F a ­ der eller Husbonde , som Barn eller Tjenstehjon, utan förfall och skäl, ifrån Gudstjenstens bivistan­

d e, eller den husliga Andaktens uppbyggelse, af- håller.

§. 4 .

Huru förfaras skall, då villomeningar i Läran

sig yppa» derom är i o o Cap, stadgadt.

56

$• 5.

Oordningar och förargelse vid den u tvär tes Gudstjensten, samt annan ogudaktighet i ord och handling, som utan att kränka allmän borgerlig L ag, dock öfverträda Sedelagen , utgöra det an­

dra föremålet för Kyrko-tuktens beifran. Hit h ö­

ra otillbörligt förhållande mellan föräldrar och och barn, makar, husbönder och tjenare, lösak­

tighet, förderlliga tidsfördrif, samt alla andra ose­

der och laster, hvarigenom Guds Lag ohelgas

och Hans församling förargas. D et onda, som

sådant lastfullt lefverne af 6ig föder, skall L ä ro -

ämbetet söka att i dess uppkomst förquäfva. FÖrst

böra den eller de felagtige i ensligliet för Prästen

tilltalas förmanas ech varnas, och kan, då sådant

lämpeligt anses, denna Varning förnyas 4 ) infor

den Präst, som densamma först meddelat, e l-

ock infor Kyrkoherden i Församlingen.

Verkas häraf ingen förbättring, skola af K yr­

koherden inför K yrko-R ådet, som bör söka ut­

reda det ondas källa och ursprung, nya föreställ­

ningar meddelas: detta utgör den a n d r a Var­

nings-graden, som ock, enär skäligt pröfyas, lör- nyas kan. Kyrko-Råds kallelse hörsammas vid förelagdt vite till högst 10 R:dr och äge K y r k o - R ad att, jemväl högst till detta belopp, ålägga böter till Kyrkan, eller i brist deraf, arbete. Då K yrko-R åd tillkommer att handhafva K yrko-dis- ciplin samt hvad till Religionens och sedernas vård 5 ) hörer, bör det ock till efterlefnad befor­

dra de af detsamma föreslagit c Sedc-ordningar, livil- ka vid Allmän Socknestämma antagne; blifvit af Konungens liefallningshafvande och Consistorium faststalda.

§• 7-

Sedan ofvanföre stadgade Varningar fruktlöst

58

aflupit, skall, efter K y r k o - Rådets på Kyrkoher­

des förnyade framställning fattade beslut, saken antingen hos Capitlet anmälas och Syndaren dit inkallas till sista Varnings-gradens undergående, eller ock målet till Vederbörande Åklagare öfver- lemnas, för att vid Laga domstol utföras. I bå­

da fallen skall, till ledning för vidare åtgärd, Utdrag af Kyrko-Rådets minnesbok meddelas.

§• B.

(I hvilka fall Församlingens Kyrkoherde äger att från den H. Nattvardens begående utesluta, finnes i o Cap. x 4 §. af 1828 ars förslag på ett i allmänhet så tillfredsställande sätt bestämdt , alt vi kunna dit hänvisa Läsaren).

§■ 9 -

Utom de fall, hvilka nästföregående §. be­

stämmer, vare icke heller den brottsling, som e f ­

ter utståndcn urbota bestratfning ^redskas all in-

5 g

för Kyi ko-Råd skriftas, tillåtet att Nådemedlen begagna, förrän han, under betygad ånger öfver sin förbrytelse, önskar, att med Gud och försam­

lingen varda genom undergången skrift och er­

hållen aflÖ8ning försonad. Onskar d en , som för mindre brott straffad är, att inför Präst enskildt eller inför K yrko-R ådet skriftas och aflösas, förr­

än han den H . Nattvarden begår, må sådant ic­

ke heller honom förvägras.

§•

.

Huruvida d en, som efter a:ne undergångna Varningsgrader icke ådagalägger förbättring, må till Herrans Hel. Nattvard framsläppas, skall på Kyrkoherdens samvetspröfning bero. T ill miss­

bruks af böjande må den, som från den Hel. Natt­

vardens begående blifvit utesluten, vid tillfäl­

let af Kyrkoherdens vägran taga med sig 2:ne

vittnen, samt, der han så gitter, klagan föra i

h h h h s m

Go

Dom-Capitlet fi), som,

er Kyrkoherdens hörande på rörekomne skäl afgör saken.

§• i f .

Som handkafvandet af en ratt Kyrko-disciplin är Pastors ocli KyrkoRåds åliggande, så äger Verldslig Rätt icke att sig dermed omedelbarligen befatta: Kyrko-Styrelsen dock obetaget, så väl att vid förefallande anledning öfverlenma saken till Actor och Domstol, som ock att verkställan­

de myndighet anlita i de f a ll, då behof der af

cores.

(il

A n ni ä r k n i n g a r

i] Da vi ansett liela ämnet angående KyikoStyrelsens or­

gan isalion tillhöra ett serskildt Cap., liafve vi här icke ingått

* niågon närmare framställning der,af.

a) Förf. har ansett sig icke kunna förbigå denna allmän­

na characterisation, då han i dess ställe utelenm at alla, till det mästa rtom toriska stadganden , som förekomma i de fö r - sta 5 0 . i 7 Cap. af 1828 ars förslag.

3) På en god barna-undervisning beror, om ej allt, åt­

m instone d et mästa a f den moraliska bildningen. Brottmåls- annalerna intyga detta ojäfvigast. Önskligt synes oss derföre, om I rasterskapet kunde, mera än liitlintills inlörlifvas med o m - sorgen afven om den tidigare Christendoms-undervisningen för att steg for steg följa dess utveckling: Sådant vore visserligen m ed deras kall vida förenligare, än en mängd dem nu ålagde verldsliga bestyr. Vexelundervisnings-m ethoden skulle betyd- ig underlätta mödan dervid, och befria dem från det egent- 'gen m echaniska i utlärandet af de första elementerna.

/j) I afseende på repetition af Varning så väl den Fn- skildta, som den 2:dra graden, har Förf. tvekat, huruvida Ba­

gen orde för denna iteration bestämma gränsen t. ex. 3;ne gan ger, eller lemna detta åt vederbörandes pröfning vid t il­

läm pandet. För sin del har Förf. stadnat vid det sednare al- lern ativet, under m ed gifvan d e, att jemväl llere skäl tala för uet forra.

5) Kyrko-Rådets åtgärder i afseende på Sede-vården a n - S° c 1 blifva vidu mcra fruktbärande, än liiftils, om des­

sa t»edligh et s-Nämnder syftesenligt organiseras, och i sjelfva de­

ras mrattmng fro nedlägges till den mäst välgörande m un ici- p ala verksamhet. Att vidare inlåta oss i detaljeradt förslag till förändring harntinnan, förnemligast syftande derpå, att de

«mest förnuftiga och Cudfruktiga män» i försam lingen, till

02

större antal an hitintills, genom anstäldt val b lifva medlemmar af Kyrko-Itådet, skulle föra oss för långt ifrån vårt ämne.

6) I afseende på här föreslagne stadganden har Förf. haft att öfverväga åtskillige , hvarannan motstridiga grunder. Man måste neml. å ena sidan betänka, att här en s a m v e t s s a k är j fråga, och å den andra söka förekomma sam vetstvång och förföljelser. Utfinnandet af en medelväg till dessa motsatsers förlikning har varit författarens problem , ock ju noggrannare Lagen härvid bestämmer fallen , desto säkrare alböjas missbru­

ken , och desto mindre spelrum lemnas åt godtycket. D elta oagtadt erfordras, till undanrödjande af dessas eljest onndvikliga följder, besvärs-utvägen lör rättelses vinnande.

Vi halva härvid nogsamt besinnat, att ingen R eligions­

form är mera mån om samvetsfrihet och sam vetsfrid, än den Evangelisk-Lutherska.

I i & & & å & v 4k4k& v4k& & 4ié k <« f a g å m ; w - ' . - : -M- <

I

I n n e h å l l . Inledning: Om de handlingar, 8om blifva

föremål för Kyrko-tukten Sid.

. Kyrko-tukt och Allmänt Borgerligt straff* — 4.

Å ldre Lagstiftningen i ämnet — io . Jemförelse mellan de förra och nu gällande

Ragarnes grundsatser —* 20.

Varning, i dess grader — 24.

Böter eller Arbete till Kyrkan — 5 i.

Stockstraff __ 35.

Kyrkopligt — 56 .

Mindre Bann .— 45.

Större Bann — 4g,

Recapitulation — 5 o.

Förslag till ny Redaction af Ca-

pitlet om Kyrko-tukt — 55.

l i c i t t e l s e r

Siil. 8. i’.

—. 11. r.

— 18. r

— 3 3. r.

— 4o. r.

io n. här skola 1. dessa här skola, io E cclesiasLiskt 1. Ecclesiastiskl.

3 Gommonitiones 1. Commonitiones.

G n. förtattningar 1. författningar.

i o n. fängelle 1. fängelse.

45