Nigra synpunkterANTTI PEKKARINEN

Dock kan man inte fOrneka den gcnctiska bak―

grundens invcrkan pa donlinansen av miinetiska formcr hos Pα ′′ ″ο″α″ ′α rt′ s(BrOwn)(Clarke&

Sheppard 1960), och urvalfё rsё k med 74♭ ′ αχα s grο ssrr′ α″ ′ α rα (L.)(Ford 1940)pekar i samma

riktning.Dctお

rcfallcr som om olika mekanis‐

mer fOr donlinansens uppkomst kundc 16rekom‐

ma.

Litteratur

Clarke,C.A.&Sheppard,P.M.1960.The evolution ofnumicry in the butteray Papilio dardanus.― Hered―

ity 14:163-173.

Taxonomi - Evolutionsbiologi 205 Fisher, R. A. 1928. The possible modification of the response of the wild type to recurrent mutations. -

Amer. Nat. 62:l15-126.

Ford, E. B. 1940. Genetic research in the Lepidoptera.

- ^{Ann. Eugen., Lond.} 10:227-252.

Haldane, J. B. S. 1939. The theory of the evolution of dominance. - J. Genet. 17:165-174.

Kettlewell, B. 1973. The evolution of melanism.

Oxford (Clarendon Press).

Sheppard, P. M. & Ford, E. B. 1966. Natural selection and the evolution of dominance. - ^{Heredity 2l:139-}

147.

Wright, Sewall 1934. Physiological and evolutionary theories ofdominance. - An. Naturalist 68:25-53.

Varfbr varierar hun1lorna si lnycket i fargen?― Nigra synpunkter ANTTI PEKKARINEN

Pckkarinen,A:Va郎 6r varierar humlorna sa mycket i fargen?― Nagra synpunkter[SOme points of view on the extensive colour variation in bumblebees(Hym,Apidae).]― _Ent.

Tidskr 100:205-206.Lund,Sweden 1979.ISSN 0013-886x.

Monomorphic melanic bumblebees in Fennoscandia are either rnountain or tundra species, or southern presumably thermophilous species.The thermal effect(abSOrptivity)of dark colours duHng insolation can be assumed to be the main fractor inaintaining melanism in these bumblebees. The melanic populations of polymorphic species are restricted to the Scandinavian mountain area Or to southern Scandinavia.Frequencies Of melanic forms of Bο ″ι′ s力 ο″ ′ ο″ ′271 in SOuthern Scandinavia correlate pOsitively with the mean number of cool days(5-12° C)in the spring and the melanism may be signiicant for hibernated qucens during the long cool and sunny spring Males are in many species more vaHable in colour than femalcs The selective valve of colour variation may be slight for rnales,since selective pressure is presumably less severe in them than in the females in consequcncc ofthe simple role ofthe malcs in a colony

A.Pekkarinen,Department of Zoology,University of Helsinki,P.Rautatiek 13,SF-00100 Helsinki 10,Finland

Trots attぬ rgvariationen hos humlor ar inyc_

ket onfattande och mingfOrmig kan man antaga att dct cxisterar nagOt samband mcnan hunllor‐

nasぬ rgvariation,lcvnadsvanor och mi16.Fhr―

gen hos nagra arter kan variera fran nistan en‐

偽 rgat uus tll SVart Och det ar uppcnbart,att sa har drastiska skillnadcr inte kan vara adaptivt neutrala.

Dct fё rckOnlmer 26 bofasta hunllc― arter i Fen‐

noskandien,av vilka ttu arter(honOrna, ibland ocksa hanarna)ar inonOmorfiskt tanlligcn svarta Och tydlig polymorf melanism 16rekommcr hos fyra eller fem arter.Monomorft svarta arter ar i Fcnnoskandicn arktisk‐ alpina(Bο ″♭ frs α

`′

′ ″′ s

och B.ρ ο′ α″ Fs),borCOalpina(3. ,1'Irち ″′ ll″

)cnCr

sydliga c3.こ ・ ″〃′″α′″ s,3.′ αρ ^{idarf′ s,B.″} ′′′″ α‐

′ ′ ′ s och B.srrら ′ ′″ ″ α rt′ ′s)oCh ingcn av de svarta artema fbrekomlner fran sё dcr tili norr i Fenno―

skandien. Polymorft melanistiska former fё re‐

kommcr antingen i Skandina宙 ens巧

0110mradc (3. ′ appο ′

f(・

Irs och B わ′′ ′ ′α r′ s)encr i Skandi_

navicns sydliga delar(3.力 ο″ rο ″

“

777 0Ch 3.s),れ

^,α

―

rrr″ )(L￠ ken 1973).

Ana egentliga tundra― arter ar svarta,utom β

^.

力 yp′ ″ ♭ο″ ′″ s, som ar en rcgclbunden boparasit hos andra artcr(cf.L￠ ken 1977). Man har anta‐

git,att den arktiska mclanismen ar cn s k tcrmal

melanism,cftcrsom dcn svarta ttrgens varme_

206 ■Ⅸο″ο″′― Eッ οル′ Fο ″ sら わわ ^g′

absorberande verkan ar gynnsam i den kalla rnil―

j6n.Humlornas aktiva sisong maste vara minst sa lang,att en ny generation hinner utvecklas i samhanet och humlorna kan da“ ёrinte koncent‐

rera sin imago― pcriod till dcn gynnsammaste dc‐

len av sasongen sasom andra insckter Dct soci―

ala livct hos humlor ar ocksa mycket cnergikra‐

vande och ett effektivt naringssamlande ar vik‐

tigt. Den hё ga tcmperaturen hos nygmusklerna

ar viktig fё r humlornas aktivitet och aktiva hum‐

1。

r ar homeotcrma inom ganska vida granser

(HCinrich 1972). Den yviga harbeklldnaden och den stora kroppcn ar andra viktiga varmebeva_

rande egenskaper.De nordliga utbredningsgran‐

serna av B.′ αρ′ ′α ri″ s och 3.″ ″グ′″ α′ ′ rrs fё uer i Fennoskandien ungeぬ rjuli minads 16-14° C iso‐

termer. Dessa arter ar antagligen termorlla(sa_

som uppenbart ocksa 3. s″ ♭′ ′ rrα ″′′s och B.

C′ ′ ′

“

770α ″′S),OCh annu relativt h6g medeltempc‐

ratur ar redan en begransandc faktor fё r dem.

Melanismens varmande vcrkan ar sann01lkt gynnsam ocksa fё r dcssa arter atnlinstonc under dcn svalaste delen av sisongen.

Vanliga klimatiska gradicnter korrelerar inte mcd melanismfrekvenser hos B.力 ο″ ′ ο″ ′″ i

sё dra Skandinavien(L￠

kcn 1973)Man kan dOck

f6revisa korrelation mellan varens langd(medel_

tal av svala dygn inenan 5-12° C)och melanis■

^1‐

frckvenser(Pekkarinen 1979), och under dcn

langa svala och soliga varperiodcn kan i vissa

kustomradcn mclanismens varmeabsorberande

vcrkan vara bctydelsefuli fё r drottningar. Den polymorflska melanismen ar uppenbart balanse―

rad och det rlnns faktorer sonl stravar att bevara ocksa liusa individer i polymorfiska pOpulatio‐

ner. Sadana kan vara fysiologiska, Inen ocksa ckologiska, som t ex faglamas predation (Cf.

Haeseler 1975),daju humlornas uusa oCh brOkiga 偽rgcr kan vara battrc skydds‐ och skrackね rger an enbart svart.

Fargtcckningens adaptiva betydclse ar uppcn_

bart stor fё r hunllor,Inen den kan vara ollka hos olika arter och k6n Hanarna ar ofta mera vari―

erandc till ぬ rgen och uuSare an hOnOr(drott‐

ningar och arbetare)och detta har sannolikt sam―

band incd hanarnas haploidi(Eickwort 1969).Da hanarnas roll i samhallet ar mycket enklare an honornas, ar det mttligt att sclcktionens tryck mot hanarnas fenotyp intc ar sa strang SOm mot

honornas. Hanarna av B.

′ ′ cο ″ Ir″

ar myCket

varicrandc till lhrgcn och frekvenser avぬ rgfor―

mcr varicrar i olika delar av Fennoskandien (Pekkarinen i979).Dessa fargformer ar kanskc intc som sadana adaptiva, mcn dc kan dock ut―

trycka fysiologiska skillnadcr och olika klimatisk adaptabilitet inellan olika lhrgformer(cf.Halkka ct al. 1967).

Litteratur

Eickwort,K R 1969 Differential variation of males and females in Polistes exclamans ― Evolution 23:391-405.

Halkka,0., Raatikainen,M. &Vilbaste,J. 1967 Modes of balance in the polymo「 phism in Phnaenus (Homoptera)― Hereditas 74:6980.

Heinrich, B 1972. Energetics of temperature regula―

tiOn and foraging in a bumblebee,Bombus terricola Kirby.― J COmp.Physiol.77:4964.

Lφ ken,A 1973.Studies On Scandinavian bumblebees (HymenOptera, Apidae). ―

Norsk Entomol.

Tidsskr 20:1-218.

- 1977 The biology and seasonal activity ofthe tundra species in the Scandinavian bumblebee fauna (Hym.,Apidac)― Norwegian J Entomol.24:143-

157.

PckkaHnen, A 1979 MorphometHc, colour and en―

zyme vaHation in bumblebees(Hymenoptera,Api‐

dac,BOmbus)in Fennoscandia and Denmark.― Acta Zool.Fennica 158:1“ 0.

Sammandrag av ё vriga fbredrag

Lindskog,Pcr:Divcrsiflcringsm6nstcr och biogeografi hos boreala och arktiskt― montana artgrupper av strandstinkflyn(Het.,Saldidac)

Den gangse metoden att fё rklara ursprunget ifragasattcs har. studier av vikaHansm6nster och utbrcdningen av nordliga,kaHadapterade in― och fylogenetiska siaktskapSfё rhallanden (vi‐

scktgrupper pHInart utifran pleistocena skeenden kariansbiogeografl) bё r tillata en grundligare