BYTE TILL KOPPARTAK
DALS SOCKEN, KRAMFORS KOMMUN
Länsmuseet Västernorrland
Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2004:16 Bodil Mascher
Innehåll:
Sid.
SAMMANFATTNING 3 INLEDNING 3
BESKRIVNING OCH HISTORIK 3
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER 5
GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 5
ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 11
KÄLLOR 11
SAMMANFATTNING
Restaureringen har omfattat byte till koppartak, putslagning och avfärgning av samtliga fasader samt ommålning av ljudluckor med linoljefärg i kulör S5020 G50Y, grön kulör som tidigare. Tyvärr var torntaket skadat och tornspirans bas av trä så starkt rötskadad, att den måste monteras ner för att inte riskera nerfall. Församlingen planerar en ny byggnadsetapp för att åtgärda torntaket med hel omtäckning av kopparplåt och restaurering av korset, som tills vidare förvaras på verkstad. Rötskador på takstolar och rote har åtgärdats, ett högben ersattes helt och hållet på sakristians innersta takstol på västra takfallet. Samtliga 7 takryttare som fanns på taken har reparerats och omförgyllts.
Resultatet har ur kulturhistorisk synpunkt varit gott. Att hydrauliskt kalkbruk och silikatfärg (Keim, kulör 9870) användes i stället för lufthårdnande kalkbruk och kalkfärg berodde på befintligt underlag, som till stora delar bestod av starkt kc-haltigt material.
INLEDNING
Under tiden maj – 21 september år 2004 har en utvändig restaurering utförts på Dals kyrka, Dals socken, Kramfors kommun. Länsstyrelsens i Västernorrland har i beslut 2001-01-29 dnr.
225-10790-00 lämnat tillstånd till restaureringen och 2004-04-01 dnr.433-1190-04 (byte från järnskivplåt till koppartak). Fasadrestaureringen har skett enligt bygghandling (Af-del, Tak- och fasadrestaurering utvändigt) upprättad av Leif Markström Bygg & restaureringskonsult AB, 2004-02-10 rev. 2004-05-05 samt Byggnadsbeskrivning för yttre fasadrestaurering av Leif Markström 2004-02-10 rev. 2005-05-05. Takarbeten har skett enligt arbetsbeskrivning Dals kyrka, Kramfors kommun, Takrenovering av plåtkonsult Hans-Erik Olsson AB 2004-02- 10. Putsarbeten har utförts av Jämtfasad AB. Församlingen har erhållit kyrkobyggnadsbidrag för åtgärderna.
Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värdena som Dals kyrka besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport.
Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2000 / 00554.
Framsidans fotografi visar Dals kyrka efter restaureringen.
BESKRIVNING OCH HISTORIK
Dals kyrka är en mdeltida vitputsad enskeppig stenkyrka med sekundärt västtorn och
rektangulär plan. Kyrkans medeltida exteriör är starkt förändrad. Dals kyrka byggdes troligen redan under mitten av 1100- talet och helgades åt Sankta Agneta. Dals socken bildades år
1484. När man tog ner takryttarna på 1890- talet fann man årtalet 1441 på den östra
takryttaren. Kyrkan hade ursprungligen 27 alnars längd och 17 alnars bredd, murverket var ovanligt kraftigt men sakristia och vapenhus var byggda av av trä. Vid kyrkans västra gavel fanns en klockstapel av trä. Invändigt hade långhuset två stjärnvalv.
1700- talet Predikstol från 1739 i karolinsk barock, pyramider, altaruppsats med skulpterad omfattning kring dåvarande korfönster (två friskulpturer Tron och Hoppet återstår idag), korgrind och bänkskärmar (tidigare avskiljande kor/långhus) utfördes av bildhuggaren Magnus Granlund. På läktarbarriärens fyllningar finns målningar, troligen utförda av Abraham Segerström från Härnösand, som stofferat och förgyllt predikstol och altaruppsats på 1760-talet. De föreställer Kristus och de 12 apostlarna med texten Salvator mundi (världens frälsare).
1757 Kyrkfönstren utvidgas. Reparationer av valven.
1819-20 Omfattande restaurering. Vapenhuset vid södra långfasaden rivs och dörren igensättes och ersätts med två fönster. Kyrkan förlängs västerut och förses med ett tredje stjärnvalv, ny ingång i västra gavelväggen tillkommer. Sakristian ändras. Den mittersta och högsta takryttaren avlägsnas.
1889-90 Genomgripande ombyggnad eftersom kyrkan ansågs för liten och mörk och hade alltför få bänkar. Det 50 fot höga västtornet och tornspiran byggs. Koret och läktaren byggs om och koret får tre fönster. En sakristia byggs i sten.
Klockstapeln rivs. De två kvarvarande takryttarna tas ner. Kyrkbänkar, predikstol, läktarskärm och skrank från 1700-talet rivs ut. Ny predikstol, altaruppsats och bänkinredning tillkommer.
1936-37 Omfattande ändrings- och restaureringsarbeten efter stockholmsarkitekten Erik Lundbergs förslag. Porten mot söder friläggs. Träfönstren ersätts med nya;
blyinfattade antikglas i de yttre. Tak och tornspira repareras och hörntoureller tas bort. Gavelspetsar med fogstruket tegel putsas över. Utvändig plåt skulle oljemålas i en grönsvart kulör. Fönster i korets östra och norra sidor skulle sättas igen. Invändiga spricklagningar görs med kalkcementbruk. Återställande av den gamla predikstolen, läktarbarriär och skrank, vid denna tid förvarade på
Murberget, Härnösand. Hemmansägaren Erik Eriksson i Norr-Ålsta hade räddat dessa inventarier vid 1889 års restaurering. Hans sonson skänkte dem till Murberget med förbehållet att de skulle återlämnas till Dals kyrka om
församlingen önskade detta. Man ville även återställa de gamla bänkarna men eftersom dessa hade förkommit nytillverkas bänkar efter den äldre modellen.
Orgelläktaren utökades mot öster, ny värmeanläggning och elektricitet installeras. Den nygotiska inredningen från 1889 rivs ut (predikstol, altaruppsats och bänkinredning) och finns i ett kapell i Tjärr.
1955-59 Utvändig restaurering efter civilingenjör Sven Nycanders förslag, vilket innebär rivning av all gammal puts på tornets samtliga fasader samt långhusets och korets gavlar mot öster, som omputsas och avfärgas. Sockeln lagas och asfaltstrykes.
1988 Fasadrestaurering som innebär putslagningar.
FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER
Kyrkan skulle byta till koppartak i stället det befintliga taket, som var belagt med järnskivplåt och hade omfattande skador. Nya stuprör av kopparplåt skulle monteras och smideskorset restaureras. Alla smidesdetaljer på kyrkans byggnadsdelar skulle rostskyddsbehandlas och målas om.
Den befintliga putsen på kyrkans fasader bestod före restaureringen både av lufthårdnande kalk och kc-haltigt material. Samtliga fasader på torn, långhus, kor, sakristia och pannrum skulle putslagas och avfärgas. Eventuellt salt-/ frostskadat tegel på underliggande mur skulle ersättas med samma förband och tegeldimension som befintlig och friskt tegel skulle
återanvändas. Gamla cementhaltiga lagningar skulle bilas ner. Bruket vid foglagning skulle vara hydrauliskt, till sockeln fick kc-bruk vid behov användas, till ytputs skulle lufthårdnande kalk användas.
I torntakets vinklar finns små läckor som orsakar små putsskador men läckorna är förhållandevis dyrbara och svåra att laga. Där får man räkna med återkommande putslagningar.
Ljudluckorna skulle underhållsmålas med linoljefärg i samma kulör som tidigare.
GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Fasader
När putsarbeten inleddes i juni, visade det sig att den bitvis kc-haltiga putsen på fasaderna hade bra vidhäftning men ytliga färgskador och skador i ytputsen, troligen efter tidigare vattrivningar. Efter inrådan av putskonsult beslöt man att avfärga fasaderna med silikatfärg, eftersom befintligt bruk till stora delar bestod av starkt kc-haltigt material. Silikatavfärgning var en avvikelse från arbetsbeskrivningen. 2004 06 29 ströks, efter rengöring och putslagning, en provyta i kulör 9870 på södra fasaden nära tornet, som godkändes. Putslagningar och takarbeten skedde samtidigt på södra sidan, avfärgning gjordes efter att plåttaket lagts i söder.
2004-08-03 var blästring och partiella putslagningar utförda på långhusets södra fasad, södra långhusgaveln, korets södra fasad och på västra långhusgaveln samt hela tornet, som därefter avfärgades. Rengöring och putslagningar på norra långhusfasaden samt korets östra och norra fasad pågick. Två murare arbetade samtidigt. När takarbeten i norr var gjorda avfärgades fasadytor mot norr.
Putslagningar har skett med fabrikstillverkat hydrauliskt bruk av märket Serpo. Silikatfärg av märket Keim i kulör 9870 har använts för avfärgning av fasaderna. Granital Grov användes i första avfärgningen (fyller ut småsprickor) och Granital Fin som andra avfärgning.
Överst: Tornets västra fasad rengjord och putslagad, solbänkar färdiga. ( T h tornets norra fasad). Ankarslut korrosionsbehandlat. Nedan: Norra fasaden efter avfärgning.
Ankarslutar
Ankarslutare har ej målats in i fasadfärgen utan har ommålats i en svart kulör som tidigare, eftersom församlingens önskade detta.
Ljudluckor
Ljudluckorna har ommålats med linoljefärg S5020 G50Y enligt NCS system i samma kulör som tidigare. Fönstersnickerierna ska åtgärdas senare. Linoljefärgen beställes från Engwall &
Claesson, som har blandat färgen med traditionella pigment.
Solbänkar
Solbänkar av plåt var i så dåligt skick att samtliga 8 solbänksplåtar bytes ut.
Takarbeten
Ovan: Påbörjade takarbeten på långhusets södra takfall. Under mitten av juni var södra långhusets takfall avtäckt med kopparskivplåt (nedan t v). Norra långhusfasaden t h .
2004 06 29 påbörjades arbeten med östra och norra takfallet, 5 plåtslagare var i arbete.
Sakristians tak var lagt med kopparplåt vid början av augusti. Asbestanalys av
sågspånsfyllningen på vinden uppvisade ingen asbest utan i stället kalk. Koppartäckta tak har högtrycktvättats med vanligt vatten efter slutförd avputsning.
Pannrummet och sakristians norra gavelvägg före respektive efter restaureringen.
Vissa delar av underliggande rötskadat virke i takstolar och torntak har bytts mot friskt virke i befintliga dimensioner och fogningsmetoder. Cirka 30 % av rotet var rötskadat och har ersatts.
Historiskt material har bevarats i det längsta.
Mest virkesskador fanns på tornets konstruktionsvirke och på sakristian. En stockbalk till hjärtstocken i tornet har reparerats. På långhuset har en rötskada på högbenet nära muren i väster åtgärdats med renskärning och ilagning av friskt virke. På södra takfallet renskars rötskador på yttersta takstolen i öster och väster mot tornet, skadorna bedömdes vara gamla.
Ett högben stöttades med plank på bägge sidor högbenet. På sakristians innersta takstol mot långhuset fanns rötskador. Vid västra takfallet ersattes ett rötskadat högben (ovan) och en sträva helt och hållet samt delar av rote. På östra takfallets delvis skadade högben blev cirka 2 meter renskuret och ilaskat med friskt trä. De rötskadade takfotsbräderna på pannhuset har ersatts med friskt virke.
Takryttare
På torntakets gavlar sitter i alla fyra riktningar smide med flera förgyllda kopparklot. När man vid takarbetets inledning hade monterat ner den östra takryttaren upptäckte man stora skador i fästet, en trätapp, och smidet var helt sönderkorrugerat vid genomföringen (smidet är järn och kloten i koppar). Det visade sig att samtliga 7 takryttare som fanns på taken var skadade och riskerade att falla ner. Takryttarna har nu reparerats och fått nya infästningar. Förgyllning av tidigare förgyllda detaljer har utförts på samtliga med 23 K transportguld.
Torntakryttare mot väster restaurerad Tornspira
Man upptäckte att basen på korsets spira under torntaket var helt igenom rötskadad (ovan).
Spiran var inklädd med vertikala järn nedanför korset och utanpå har man satt blyband runtom stocken som isolering. Orsaken till skadorna var sannolikt att vatten hade runnit in uppifrån utmed korset och ner under inklädnaden. Tornspiran är för närvarande nertagen och förvaras tills vidare i entreprenörens verkstad, torntoppen är övertäckt. Plåtkonsulten har fått i uppdrag att upprätta arbetsbeskrivning / kostnadsberäkning för restaureringsåtgärder på torntak och kors. Församlingen ämnar därefter göra en ansökan hos stiftet om medel för fortsatt restaurering under våren 2005. Korset förvaras tills vidare orört.
Lumppapp: Under takarbeten iakttogs remsor av tjärad lumppapp utmed södra takfoten mot fotrännan. Ett stycke takpapp har sparats, märkts in och fotodokumenterats. Eftersom denna lumppapp har skadlig inverkan på den nya papp som lägges under koppartaket var den borttagen vid första byggmötet / antikvariska kontrollen. Gammal klippspik och modernare spik sågs på papp spikad på rötskadade delar av lister vid sakristian.
Takluckor
Takluckor på pannrum och sakristia har tagits bort. Man har nu endast en taklucka på koret.
Snörasskydd, nockräcken
3 snörasskydd a`3 meter har monterats på korets norra takfall (skyddar gammal fotränna) och på långhustaket på vardera sida om sakristian. De ska snöavlasta fotrännor och behövs vid takarbeten. Även nockräcken har monterats. Detaljerna har målats i en brun kulör.
Takavvattning
Stuprören som sitter i vinklarna mellan långhus och kor på södra och norra sidan har flyttats ut till korets sydöstra respektive nordöstra hörn för att undvika skador på putsen i vinklarna.
På södra sidan om koret nära gravstenarna går röret ner i mark, på norra förses stupröret med utkastare.
Koret i nordost, sakristian t h.
Det övre stupröret från norra långhustaket har demonterats och takavvattningen sker istället via fotrännan på sakristians östra takfall (ovan före och efter). Samtliga stuprör är utbytta till kopparplåt.
Slutbesiktning av samtliga restaureringsarbeten gjordes 2004 09 21.
ANTIKVARISKA SYNPUNKTER
Man har respekterat historiskt material och försökt behålla detta i det längsta, vilket är en ståndpunkt som helt övensstämmer med antikvariska krav. Slutresultatet av restaureringen har varit gott ur kulturhistorisk synpunkt. Hydrauliskt kalkbruk och silikatfärg (silikatfärg av vattenglastyp) i stället för lufthårdnande kalkbruk och kalkfärg godkändes på grund av befintligt underlag och omgivande bruk, som till stora delar bestod av starkt kc-haltigt
material. Då putsen hade bra vidhäftning, slapp man därmed stora rivningar. På förfrågan från projektören godkändes en smal dräneringsbädd utmed kyrkans sockel eftersom vatten stänker upp, dock ej makadam utan singel (liknande grovt naturgrus).
Syrenen närmast korets nordöstra hörn, som togs bort, bör återplanteras på lämpligt ställe ett stycke från kyrkans fasad.
KÄLLOR
Hellström Per: Dals socken, Härnösand 1957.
Markström, Leif: Tak- och fasadrestaurering utvändigt, 2004-02-10 rev. 2004-05-05.
Byggnadsbeskrivning för yttre fasadrestaurering, 2004-02-10 rev. 2005-05- 05.
Olsson Hans-Erik: Dals kyrka, Kramfors kommun, Takrenovering, 2004-02-10.
Telhammer, Ingrid: Ådalens kyrkor, 1982.
