NATURVÄRDES -
INVENTERING
B URÅSEN D ALS -E DS
KOMMUN
U
NDERLAG FÖRT
ILLSTÅNDS-
PRÖVNING OCH
MKB
PÅ UPPDRAG AV
RABBALSHEDE KRAFT
2013-11-05
Inventering, text och foto Naturcentrum AB 2011 Strandtorget 3
444 30 Stenungsund Tel. 0303-726160 ncab@naturcentrum.se Projektansvarig:
Jonas Stenström, Naturcentrum AB Fältinventering och rapport:
Niklas Franc, Naturcentrum AB Beställare
Rabbalshede Kraft Kartmaterial
© Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande I 2010/0322
Innehållsförteckning
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" (
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" (
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" (
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" )
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""" )
""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""&'
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""&'
&! $ """""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""&*
'! # """""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""'%
Uppdrag
På uppdrag av Rabbalshede Kraft har Naturcentrum AB genomfört en naturvärdes- inventering av ett ca 5 km2 stort markområde, inom vilket Rabbalshede Kraft plane- rar att etablera vindkraft. Området utgörs av området Buråsen i Dals-Eds kommun, Dalsland. Det är beläget strax norr om väg 164, ca 7 km väster om centralorten Ed.
Rapporten ska vara underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som ska upprättas för projektet. Ambitionen har varit att med hjälp av fältinventeringar och tidigare dokumentation identifiera naturvärdesobjekt inom det aktuella området.
Utredningsområdet
Det undersökta området ligger i Dals-Eds kommun, ca 7 km väster om Ed. Inventer- ingsområdet domineras av barrskog och myrar och är ett mycket kuperat sprickdals- landskap. Hela området utgörs av naturmark med hällmarkstallskogar, granskogar, våtmarker med många större och mindre sjöar. I området har bedrivits skogsbruk.
Här finns också en skogsbilväg och en elgata. I nordöst mot sjön finns också en äldre bostadslämning.
Metoder
Inventeringsområdet framgår av figur 2. Inom detta område har en biotopkartering och naturvärdesbedömning utförts av Niklas Franc, Naturcentrum AB. Biotopkarte- ring och naturvärdesbedömning genomfördes, enligt Naturcentrums modell (Bilaga 1 och 2). Fältarbetet genomfördes i juli månad 2012. Kompletterande inventering genomfördes i september 2013.
Resultat
Utredningsområdet ligger i ett kuperat landskap mer barrproduktionsskog, våtmar- ker, sjöar och hällmarkstallskogar. Det stora antalet våtmarker och sjöar är av särskild betydelse. De skapar tillsammans goda förutsättningar för många fåglar, insekter och växter. Våtmarker och sjöar har funnits under en mycket lång tid och kan därför vara livsmiljöer för arter som har svårt att sprida sig. Även skogsmiljöerna har naturvär- den som i vissa fall är höga, men skogarna är generellt av lite yngre karaktär. Skog har vuxit i området under relativt kort tid (senaste 100 åren), tidigare har det sannolikt varit öppet, trädlöst fjäll och därför saknas många arter som är beroende av skoglig kontinuitet.
Naturvärdesobjekt
Tidigare kända naturvärdesobjekt är några nyckelbiotoper och ett antal sumpskogs- objekt. Inga våtmarker inom utredningsområdet är upptagna i myrskyddsplanen (Na- turvårdsverket 2007). Som ett resultat av skogsbruk hyser delar av området låga na- turvärden. Totalt noterades i inventeringen 46 naturvärdesobjekt (Tabell 1, Figur 2) där huvuddelen utgörs av våtmarker (31 stycken). Bland övriga områden utmärker sig sex skogsobjekt som bedöms ha högre naturvärden än de övriga.
Tabell 1. Klassning av utredningsområdets 46 naturvärdesobjekt.
Naturvärdeklass Antal objekt Klass 1 (unika naturvärden) 0
Klass 2 (höga naturvärden) 33
Klass 3 (naturvärden) 13
Summa: 46
Figur 1. Våtmark med den fridlysta orkidén Jungfru Marie nycklar i förgrund och bakgrund.
Figur 2. Karta som visar identifierade naturvärdesobjekt samt förslag till verksplatser och transport- vägar.
Naturvärdesobjekten är i de flesta fall känsliga för direkt exploatering. Våtmarker och sumpskogar kan dessutom vara känsliga för hydrologiska förändringar som exempel- vis kan uppkomma i samband med vägdragningar.
Vissa likartade miljöer har slagits ihop och beskrivs som objektgrupper – även om de kan bestå av flera olika naturvärdesobjekt som är skilda från varandra. Dessa objekt- grupper är sjöar i naturvärdesklass 2, myrar i naturvärdesklass 3 och myrar i natur- värdesklass 2. Övriga naturvärdesobjekt beskrivs individuellt.
I kartan är objektgrupper numrerade med romerska siffror (I – sjöar i naturvärdes- klass 2, II – myrar i naturvärdesklass 2, III – myrar i naturvärdesklass 3). Övriga ob- jekt är numrerade med vanliga siffror från 1 till 9.
Objektgrupper (gruppnummer I, II och III) I. Sjöar - naturvärdesklass 2 (6 objekt)
Sjöar bidrar generellt till en ökad biologisk mångfald i alla landmiljöer. Här finns ut- rymme för många djur och växter som inte skulle finnas i naturen om inte sjöarna fanns. I vatten lever bland annat fiskar, vattenväxter, djur- och växtplankton, kräft- djur och andra ryggradslösa djur. Dessutom tillkommer strandzoner som utnyttjas av arter som trivs i fuktiga miljöer och här tillkommer mycket fåglar, insekter som troll- sländor, många kärlväxter och kräldjur (groddjur och reptiler).
Sjöarna i inventeringsområdet har en likartad karaktär och de omges av orörda skogsmiljöer. Vissa sjöar omges också av opåverkade mindre myrmarker och klipp- hällar. Karaktärsarter som noterats vid inventeringen är vanlig groda, vit näckros, kärrsilja, kärrviol, hirsstarr, stjärnstarr, klockljung, trindstarr, myrlilja och hjortron.
Runt sjöarna finns också en hel del död ved både som liggande stammar (lågor) och som stående torrträd eller högstubbar, både av klena och grövre dimensioner. Detta beror bl a på att vattennivåerna kan variera och det är inte alla träd som klarar av.
Den döda veden är viktig för många vedlevande insekter vars larver utvecklas där el- ler för vuxna individer som utnyttjar veden som övervintringsplatser. Död ved är också viktig för många mossor, lavar och svampar.
Kommentar: Naturvärdesbedömning ligger mellan naturvärdesklass 2 och 3. Den hög- re klassen motiveras främst av den orördhet som präglar sjöarna och deras omgiv- ningar.
Figur 3. Skogstjärn i inventeringsområdets västra del.
II. Våtmarker/myrar – naturvärdesklass 2 (21 objekt)
Våtmarker liksom sjöar (se ovan) bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet genom att erbjuda livsmiljöer som inte finns i landmiljöer. Myrar med sina vitmos- seytor och inslag av småvatten är viktiga livsmiljöer för många kärlväxter som före- drar fuktiga miljöer. Småvatten är också viktiga miljöer för vattenlevande insekter, trollsländelarver, vattenväxter som bläddror och naten m fl. Både myrar, mindre tor- ra landpartier och övergångszoner till torrare miljöer kan vara rika på död ved som är viktiga habitat för många växter och djur (se sista stycket under Sjöar - ovan).
I inventeringsområdes myrmarker vilka klassas som naturvärdesklass 2, dominerar vanliga arter som klockljung, olika vitmossor (Sphangnum sp.), stjärnstarr, nålstarr, tranbär och småsileshår. I övergångarna mot torrare mark finns ibland stora områden med blåtåtel och pors. Bland ovanligare arter av mera naturvärdeskaraktär finns tjä- der (spillning), jungfrulin, Jungfru Marie nycklar (fridlyst) och myrlilja. De två sista arterna finns noterade i alla 18 objekten som klassats som naturvärdesklass 2.
Kommentar: De flesta objekten ligger mellan klass 2 och 3, men orördheten i kombina- tion med förekomsten av rikare flora motiverar den högre klassen.
III. Våtmarker/myrar – naturvärdesklass 3 (10 objekt)
Dessa våtmarker hyser samma strukturer och arter som de i klass 2, men saknar Jungfru Marie nycklar och myrlilja.
Figur 4. Myrmiljö med mindre öppet vatten.
Individuella objekt (objektnummer 1-9)
1. Bäckdråg med äldre naturskog och rasbrant – naturvärdesklass 2
Mindre område med äldre naturskog, bäckdråg och rasbrant mot öster. Här står äldre granar, aspar och en del hassel. Flera av asparna är riktigt grova och har håligheter skapade av hackspettar. På granarna växer gammelgranslav och det finns gott om död ved, bland annat en del grövre granlågor.
2. Blandskog med rasbrant och husgrunder – naturvärdesklass 3
Mellan sjön och en hög östvänd bergbrant finns en naturligt uppkommen blandskog med främst gran, tall, björk, asp och hassel. Skogen är bitvis yngre, men delar har nått mogen ålder (70-90 år). Området är rikt på både stående och liggande död ved.
Många aspar har bohål och naturvärdesarter i området är Jungfru Marie nycklar, brudborste, bergslok och skogssvingel. Mot sjön finns flera husgrunder.
3. Östvänd bergbrant rik på död ved – naturvärdesklass 2
Äldre naturskog i blockrik bergbrant där äldre asp, tall, gran och björk dominerar.
Många träd är krumma och snedvuxna av ålder, och rika på lavar. Här finns både lå- gor och högstubbar av de flesta trädslagen och många aspar är ihåliga eller har bohål.
4. Äldre barrskogsobjekt med bergbrant – naturvärdesklass 3
Detta barrskogsområde består i norr av en hällmarkstallskog med äldre träd och en del död ved. Mot sydöst avgränsas hällmarkstallskogen av en bergbrant och nedanför berget finns en frisk till fuktig mossbelupen granskog. Granskogen är uppåt 80-90 år och på de lavrika stammarna noterades signalarten trädporella, blodlav, gammel- granslav och signalarten kattfotslav. Det finns inslag av andra trädslag som asp, björk och tall men granen dominerar. En del träd är ihåliga och på marken växer den frid- lysta revlummern här och där.
Figur 5. Bergbrant med fuktig granskog nedanför och inslag av björk och asp i branten.
5. Äldre hällmarkstallskog – naturvärdesklass 2
Objektet består av en äldre hällmarkstallskog med senvuxna, vridna tallar. Området är rikt på död ved både som lågor och torrakor och många träd har hackspettsan- grepp. På några stammar växer grynig blåslav.
Figur 6. Hällmarkstallskog
6. Två sjöar med bäck och omgivande våtmarker – naturvärdesklass 2 Två skogstjärnar som omges av både klippor och våtmarker. Små bäck- ar/bäckmiljöer och underjordiska vattendrag sammanbinder sjöarna och våtmarker- na består av både blåtåtelängar och myrmarker. Området är rikt på myrlilja, Jungfru Marie nycklar, kärrsilja och klockljung. Vid den södra tjärnen observerades grönbena.
Figur 7. Södra sjön i område 6 där grönbena observerades.
7. Fuktig gran-/blandskog med bäck– naturvärdesklass 2
Äldre granskog med inslag av björk, al och tall. Genom området går en våtmark som följer en bäckravin. Bitvis finns bäcken och bitvis övergår den i våtmarken. Området har hög luftfuktighet och är rikt på lavar som gammelgranslav, blodlav och här note- rades den mycket ovanliga och rödlistade garnlaven Alectoria sarmentosa NT (RN 6537122, 1270323). Skogen är rik på både högstubbar och lågor och det finns också mycket tickor på den döda veden. I början på bäckravinen mot myren i SV noterades ett exemplar av skärmstarr och på ett dött träd en population av svart trädmyra, Lasi- us fuliginosus.
Figur 8. Bäck som slingrar sig fram i en våtmark/sumpskog.
8. Mosaikartad naturskogsmiljö – naturvärdesklass 2
Naturskogsmiljö i och i anslutning till en bergrygg. Här finns branta stup, ädellövsra- viner, sjöar, död ved, naturskogsliknande tall-, gran- och blandskogsmiljöer med in- slag av blockrik kuperad terräng.
Vid stupens sydvästbranter noterades huggorm (fridlyst), i ravinerna finns gamla sen- vuxna lindar, ekar och hassel, många lövträd har ihåligheter, och det finns gott om död ved av både löv och barr och i olika dimensioner. Den ovanliga signalarten skarp dropptaggsvamp Hydnellum peckii noterades i området.
9. Hällmarkstallskog – naturvärdesklass 3
Rik hällmarkstallskog med inslag av björk och en bergbrant mot öster. Området har högt inslag av död ved både i form av gamla lågor och både unga och gamla stående torrträd. Här finns garnlav, grynig blåslav, blåmossa och en del tallskalbaggar som främst förekommer i skogsmiljöer med lite bättre kontinuitet av död ved (Plegaderus vulneratus och Pytho depressus). I branten åt öster finns även en hel del asp och hög- stubbar av lågor av asp, björk och tall. I området ingår också en mindre tjärn.
Vattendrag
I området finns även en del mindre vattendrag, huvudsakligen i form av diken, utan- för utpekade naturvärdesområden. Många av dessa löper mellan utpekade naturvär- desobjekt. De är ofta djupt nedgrävda och bidrar därför i mycket liten utsträckning till någon ökad biologisk mångfald. I många fall löper de dessutom genom tät slyskog med hög andel förna på marken och hög beskuggning vilket skapar miljöer fria från växtlighet och insektsliv.
Platser där bäckarna korsas finns noterade i tabell 1 där det kommenteras om det finns behov av ökade säkerhetsåtgärder för att minska risker för påverkan av byggna- tionen.
Generellt gäller att trummor som ersätter befintliga diken ska ha en så stor diameter som möjligt, oftast krävs 1,2-1,4 m diameter. För att inte skapa vandringshinder för vattenlevande organismer ska trummorna grävas ner 30-40 cm i befintlig botten och sedan fyllas till ursprunglig bottennivå. Det är även viktigt att täta ovan och på sidor- na om trummorna så att vattnet löper rätt. Om de ovan angivna punkterna utförs får man normalt fungerande flöden som är viktiga både för våtmarkernas och sjöarnas ekologiska kvalitéer och kan dessutom undvika slamansamlingar och stopp, vilket kan leda till översvämning av de anlagda vägarna.
Dessutom är det angeläget att inte ändra eller påverka ”nivåregelerande element” i form av t ex bergklackar. Uppströms en klack bildas större eller mindre dammar.
Klackar kan också reglera sjöar och om en klack tas bort eller skapas så riskerar man att starkt förändra befintliga miljöer.
Bedömning av påverkan och konsekvenser
Den direkta och mest påtagliga påverkan som sker genom exploatering av vindkraft är vägar och verksplatser. För att bygga dessa så avverkas skog och sprängs och/eller fylls. I den föreslagna vindparken vid Buråsen påverkas främst produktionsskog men i fyra fall finns risk för lokal påverkan på höga naturvärden. Utöver påverkan på na- turvärdesobjekt så riskerar några diken att påverkas. I samtliga fall blir påverkan och konsekvenser för enskilda naturvärdesobjekt och diken av liten omfattning, under förutsättning att de skyddsåtgärder som föreslås genomförs.
Planerade vägar och verksplatser har detaljstuderats och platser där påverkan tänkas uppstå redovisas i tabell 2. För dessa platser anges även förslag på skyddsåtgärder.
Samtliga skyddsåtgärder bör i detalj planeras och utformas i samråd med naturvårds- sakkunnig.
Namn på vägar och verk redovisas i figur 9.
Påverkan på naturvärdesobjekt (fyra platser)
Påverkan vid det detta område består i att transportvägen kommer passera ett våtmarksområde med rinnande vatten. Det är angeläget att anlägga trumma under väg enligt de riktlinjer som anges ovan.
Liknande väg-vattenkorsningar sker på ytterligare sju platser (tabell 2) och att inte förändra befintlig hydrologi är den viktigaste skyddsåtgärden på alla dessa platser.
Påverkan vid naturvärdesobjekt 9
består av att ny väg anläggs i kanten av naturvärdesobjektet.
Påverkan kommer bestå i avverkning och sprängning i objektet.
Området är dock stort och de högsta värdena finns i huvudsak i branten i den östra delen av objektet. Påverkan på objektet som helhet bedöms som liten. Kompensationsåtgärd kan vara att man lämnar alla avverkade träd från naturvärdesobjektet och lägger ut dem som död ved. Detta skulle gynna många insekter som steklar och skalbaggar i området och dessa kan även bli mat för insektsätande fåglar. På sikt kommer det även gynna lavar och mossor.
Liknande kompensationsåtgärder kan göras på alla platser där man avverkar för väg eller verksplatser. Om man på plats lämnar en del av de avverkade träden för en na- turlig nedbrytning, så skapar det livsmiljöer för insekter, lavar, mossor och mindre däggdjur och kan kompensera en del av de negativa effekterna av exploatering. Ve- den bör lämnas soligt om möjligt, då detta gynnar fler rödlistade arter än skuggigt lig- gande död ved.
Påverkan vid passagen mellan naturvärdesobjekten 6 och 8 består dels i avverkning av en del träd och dels av planerad transportväg korsar en av sjöns utflödesbäckar. Det är bättre ur naturvårdssynpunkt att lägga passagen så långt som möjligt åt sydväst för att komma så långt som möjligt bort från sjön. Bäckpassagen hanteras med trumma av tillräcklig dimension och i rätt nivå för att undvika vandringshinder.
Befintliga klackar som påverkas sjöns vattennivå måste beaktas noga och ej påverkas. Den döda veden som avverkas i området bör lämnas som död ved – kompensationsåtgärd.
Klass 3-området norr om naturvärdesobjekt 5 är en mindre myrmark. Man bör om möjligt undvika denna lilla myr, både ur naturvärdessynpunkt och ur byggteknisk synpunkt.
Tabell 2. Verksvägar och verksplaceringar. Områden med föreslagna skyddsåtgärder markeras med * i nedanstående tabell samt med blått kryss i figur 9.
Namn på verk/väg- sträcka
Naturtyp Påverkan Förslag på skydds- åtgärder
1 Produktionsskog Ingen -
2 Produktionsskog Ingen -
3 Produktionsskog Ingen -
4 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
5* Produktionsskog, dike
och mindre våtmark Sprängning och
fyllning Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma pla- ceras enligt instruktioner på sid. 12.
6* Tallskog, dike och
våtmark Sprängning och
fyllning Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma pla- ceras enligt instruktioner på sid. 12.
7 Produktionsskog runt
befintlig väg
Ingen -
8* Produktionsskog nära
våtmark (naturvärdes- objekt II)
Sprängning och
fyllning En skyddszon på 5 meter till våtmarken bör efter- strävas vid anläggning av transportväg.
9 Produktionsskog runt
befintlig väg Ingen -
10 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
11* Produktionsskog och
hyggen, nära våtmark (naturvärdesobjekt III)
Sprängning och
fyllning En skyddszon på 5 meter till våtmarken bör efter- strävas vid anläggning av transportväg.
12 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
13* Produktionsskog och
nyckelbiotop nära mindre göl med utlopp och dike (naturvärdes- objekt 6-8)
Sprängning och
fyllning Anlägg hellre väg längre åt sydväst än nära sjön utan allt omfattande intrång i naturvärdesobjekt 8. Ut- lopp från sjön får ej på- verkas och viktigt att bi- behålla fria vattenvägar, trumma placeras enligt in- struktioner på sid. 12.
Det intrång som ej kan undvikas i naturvärdesob- jekt 8 kan i viss mån kom- penseras genom att avver- kade träd lämnas som död ved.
14 Produktionsskog och
hygge Sprängning och
fyllning -
15* Våtmark, dike, hygge
och produktionsskog Sprängning och
fyllning Trumma för våtmark kan placeras 5-10 cm högre än dagens dike (högsta på- verkanspunkt i diket).
Detta höjer vattennivån i våtmarken och minskar dess igenväxning vilket är positivt för biologisk mångfald.
16 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
17* Produktionsskog, dike
och mindre våtmark (naturvärdesobjekt II)
Sprängning och fyllning
Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma pla- ceras enligt instruktioner på sid. 12.
18* Produktionsskog, dike,
bergbrant (naturvär- desobjekt 9) och våt- mark
Sprängning och
fyllning Viktigt att bibehålla fria vattenvägar vid våtmark i områdets södra del, trumma placeras enligt in- struktioner på sid. 12.
Lämna död ved och av- verkade träd.
19* Produktionsskog med
dike Sprängning och
fyllning Viktigt att bibehålla fria vattenvägar, trumma pla- ceras enligt instruktioner på sid. 12.
V1 Ung produktionsskog Sprängning och
fyllning
-
V2 Ung produktionsskog Sprängning och
fyllning
-
V3 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
V4 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
V5 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
V6 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
V7 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
V8 Hygge och produk-
tionsskog Sprängning och
fyllning -
V9* Hällmarkstallskog Sprängning och
fyllning
Spara de två grova tallarna om möjligt
V10 Produktionsskog Sprängning och
fyllning -
Figur 9. Numrerade verksplatser och avsnitt av befintliga och planerade vägar. Blåa X markerar platser där skyddsåtgärder rekommenderas när arbete utförs (se avsnitten ”Vat- tendrag”, ”Påverkan vid naturvärdesobjekt” och tabell 2).
Referenser
Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Nitare, J. 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen, Jönköping.
Naturvårdsverket. 2007. Myrskyddsplan för Sverige, delrapport: Objekt i Götaland. Rapport 5670.
Uppgifter ur följande register:
ArtDatabanken: uppgifter ur ArtDatabankens register för rödlistade arter, uppgifter från ArtPortalens alla delar.
Skogsstyrelsen: Nyckelbiotopsinventeringen (nyckelbiotoper, naturvärden m.m.) och sumpskogsinventeringen.
Bilaga 1: Biotopkartering – metodik
Syfte
Biotopkartering är en väl beprövad metod för inventering och värdering av skydds- värda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med na- turvärden inom ett aktuellt område. Resultatet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional planering, tillståndsärenden m.m. Biotopkartering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och nog- grant inom mindre och begränsade områden. Metoden är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, Länsstyrelsens och Skogs- styrelsens inventeringar t ex ängs- och hagmarksinventering och nyckelbiotopinven- tering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in.
Inventering
Inventeringen innebär i huvudsak identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda biotoper. Dessa biotoper värderas enligt en 3-gradig skala (se bilaga 2).
Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser.
Vid inventeringen eftersöks särskilt signalarter, rödlistade arter samt allmänna bio- topstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje biotop.
Biotopinventeringen innefattar inte någon fullständig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resultat rekommenderas att inventering utförs under vegetationssäsong april–oktober. Inventering kan i de flesta fall även utföras andra tider men bedömningarna blir något mer osäkra.
I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan uppfattas från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvi- da inte särskild överenskommelse träffats kring detta.
Signalarter och rödlistade arter
Med signalarter menas arter som indikerar högre naturvärden. Där signalarter påträf- fas är sannolikheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekom- mer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa risk att försvinna från Sverige. Sveriges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöend- risk.
Hotkategorier: RE – Försvunnen (Regionally Extinct) CR – Akut hotad (Critically Endangered) EN – Starkt hotad (Endangerd)
VU – Sårbar (Vulnerable)
NT – Missgynnad (Near Threatened) DD – Kunskapsbrist (Data Deficient)
Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdöenderisken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC – Livskraftig (Least Concern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE – Ej bedömd (Not Evaluated).
Resultat
Biotopkarteringen presenteras med kartor där områden med naturvärden redovisas. I text ges en kort beskrivning till varje område. Beskrivningen innehåller en textsam- manfattning av varje områdes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta arter samt områdets naturvärde enligt en 3-gradig skala.
Bilaga 2: Naturvärdesbe- dömning - metodik
Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden – ”naturvärdesbedömning”. Det är na- turligtvis ingen exakt vetenskap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, struktu- rer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt.
Vid naturvärdesbedömningen värderas biotoper i olika klasser. Höga klassningar be- tyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte automatiskt ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda beslut eller förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen saknar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk.
Naturvärdesbedömningen gäller för de förhållanden och med den kunskap som är känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan innebära att ett områdes värde eller avgränsning ändras. Ett område som bara konstaterats ha
”naturvärden” (skall läsas att objektet har minst ”naturvärden”) kan ha höga natur- värden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inven- tering genomförts vid lämplig tidpunkt osv.
Vid värderingen utgår man från områdenas biologiska värden. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt. Betydelse för frilufts- liv ingår inte i ”naturvärdesbedömningen” men kan anges som en tilläggsinforma- tion.
Allmänna naturvärden
Områden med ”naturvärde” avser miljöer som har större betydelse för djur och väx- ter än vårt vanliga produktionslandskap (åkrar, brukade skogar och tätorter). Det kan t ex handla om ett vattendrag, en våtmark, ett öppet dike, en åkerholme, ett äldre el- ler ovanligt skogsbestånd, en stenmur eller ett gammalt träd. Dessa områden har be- tydelse för variationen i landskapet och det är viktigt för biologisk mångfald att den- na typ av områden ej blir färre utan snarare tvärtom.
Ett område som konstaterats ha ”naturvärden” kan också ha höga naturvärden eller till och med unika. Det kan bero på vilken kunskap man hunnit skaffa sig, hur väl undersökt området är, om inventeringen genomförts vid lämplig tidpunkt osv. Vid en översiktlig inventering kan en van fältinventerare relativt snabbt identifiera de fles- ta miljöer med naturvärden. Genom fördjupade inventeringar av arter och strukturer
kan man konstatera vilka områden som dessutom hyser höga eller kanske till och med unika naturvärden.
Höga naturvärden
Om man kan konstatera att området hyser livskraftiga bestånd av så kallade signalar- ter (arter med särskilda miljökrav) eller innehåller viktiga ekologiska strukturer har området höga naturvärden. Gemensamt för områden med höga naturvärden är att de har värden som är svåra eller omöjliga att få tillbaka om de försvinner. Sådana miljö- er har till viss del omfattats av naturtypsvisa inventeringar som ordnas i Länsstyrel- sens, Skogsstyrelsens, Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets regi, men långt ifrån alla områden är kända.
Exempel på områden med höga naturvärden är t ex naturliga ängs- och betesmarker, nyckelbiotoper i skogen, opåverkade våtmarker, naturskogar m.m. Hit hör också livsmiljöer enligt EU:s habitatdirektiv med gynnsam bevarandestatus.
Områden med höga naturvärden bör betraktas som ”Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt enligt miljöbalken 3 kap 6§”. Stöd för en sådan tolkning finns bl a i förarbetena till naturresurslagen. Sådana områden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.
En förutsättning för att de nationella miljömålen skall uppfyllas är att områden med höga naturvärden bevaras och sköts på ett sätt så deras värden består.
Unika naturvärden
De allra mest värdefulla områdena kallar vi områden med unika naturvärden. Till denna grupp hänför vi bl a livsmiljöer med livskraftiga bestånd av hotade eller rödlis- tade arter. Det kan också vara miljöer med lång historisk kontinuitet eller särskilt stor ekologisk betydelse t ex viktiga reproduktionsområden, rastplatser eller växtmiljöer.
Det kan vara viktiga kärnområden inom en större miljö med höga naturvärden. Det kan också vara en större miljö med få motsvarigheter i regionen.
Naturvärdesbedömningen som visas i värdepyramiden ovan (Naturcentrum AB 2006) bygger på erfarenhet och allmänna, vedertagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de miljöer som återfinns längst upp i pyramiden är sällsyntare än sådana som finns längre ner i pyramiden
