Hållbarhetsrapportering i Ryssland och Sverige
En komparativ studie av kvalitativa skillnader inom energibranschen
Av: Alexandros Arfanidis och Nikolai Smith
Handledare: Natallia Pashkevich
Södertörns Högskola | Institutionen för Samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp
Företagsekonomi C | Vårterminen 2021
Förord
Inledningsvis ville vi tacka vår handledare Natallia Pashkevich som har varit av en stor hjälp och support med viktiga råd för uppsatsens olika delmoment. Vi vill även tacka alla opponentgrupper som har bidragit med konstruktiv kritik och råd som har hjälpt oss att utforma en så bra uppsats som möjligt. Till slut vill vi tacka alla familjemedlemmar och vänner som har tagit sin tid och opponerade frivilligt.
Alexandros Arfanidis och Nikolai Smith
Sammanfattning
Denna studie har undersökt skillnader mellan Ryssland och Sverige i relation till kvaliteten av hållbarhetsrapporter inom energibranschen. Studien bygger på en komparativ tvärkulturell design där flera fall med ett antal observationer jämförs mellan varandra och använder sig av en flermetodsforskning. Bland teorier har intressentteorin, legitimitetsteorin samt tidigare forskning används som hjälp för att analysera studiens empiri. Utifrån det empiriska materialet framkommer att de svenska bolagen har högre kvalitet när det gäller beskrivningar av produkten samt frågor som berör miljön och energi. Däremot har de ryska företagen högre kvalitet inom de sociala aspekterna av hållbarhetsredovisning. Inom resterande kategorier har både svenska och ryska företag presterat på samma nivå.
Nyckelord: Kvalitet, Kvalitetsattribut, Kvalitetsmätning Hållbarhetsrapportering, CSR, GRI, Hållbarhet, intressentteori och legitimitetsteori, BRIC-länder
Abstract
This study has examined differences between Russia and Sweden in relation to the quality of sustainability reports in the energy industry. The study is based on a comparative cross-cultural design where several cases with a number of observations are compared with each other and use a multi-method research. Among theories, the stakeholder theory, the legitimacy theory and previous research have been used to help analyze the empirical data of the study. Based on the empirical material, it appears that the Swedish companies have a higher quality when it comes to descriptions of the product and issues concerning the environment and energy. On the other hand, the Russian companies have higher quality in the social aspects of sustainability reporting. In the remaining categories, both Swedish and Russian companies have performed at the same level.
Keywords: Quality, Quality attributes, Quality measurement, Sustainability reporting, CSR, GRI, Sustainability, stakeholder theory and legitimacy theory, BRIC-Countries.
Innehållsförteckning
Förord 2
Sammanfattning 3
Abstract 4
Innehållsförteckning 5
Begreppslista 7
Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Problemformulering 3
1.3 Forskningsfråga 5
1.4 Syfte 5
1.5 Avgränsningar 5
Teoretisk Referensram 7
2.1 Corporate Social Responsibility (CSR) 7
2.2 Normgivare inom hållbarhetsredovisning 10
2.2.1 Global Reporting Initiative (GRI) 11
2.2.2 IFRS 12
2.3 Hållbarhetsredovisning i Sverige 13
2.4 Hållbarhetsredovisning i Ryssland 16
2.5 Kvalite inom hållbarhetsredovisning 18
2.6 Val av bransch 21
2.7 Intressentteorin 21
2.8 Legitimitetsteorin 23
Metod 25
3.1 Litteraturstudie 25
3.2 Forskningsstrategi och forskningsdesign 26
3.3 Forskningsmetod 27
3.4 Population 29
3.5 Urval 30
3.5.1 Jämförbarhet 31
3.6 Datainsamling 33
3.7 Reliabilitet 35
3.8 Validitet 35
3.9 Metoddiskussion och kritik 36
Empiri 38
4.1 Andel av hållbarhetsinformationen 38
4.2 Informationskvaliteten av hållbarhetsrapporter. 40
4.2.1 Kategorier 41
4.2.3 Kvalitetsattribut 42
Analys av empiri 46
5.1 Andel av hållbarhetsinformationen. 46
5.2 Kategorier 47
5.2.1 Miljö och energi, Produkten 47
5.2.2 Humankapital, Samhällspåverkan 48
5.3. Kvalitetsattribut 49
5.3.1 Comparability 49
5.3.2 Verifiability 50
5.3.3 Neutrality 50
Slutsats 51
Diskussion och framtida forskning 52
Referenslista Bilagor
Begreppslista
1
1. Inledning
I detta kapitel kommer inledningsvis hållbarhetsrapporteringens innebörd, ursprung, samt vilken betydelse den har för samhällets olika delar att presenteras. Därefter formuleras problematiken med hänsyn till tidigare forskning och de brister som existerar inom hållbarhetsrapporteringen. Slutligen presenteras syftet med denna studie, frågeställningen, och avgränsningar.
1.1 Bakgrund
Företagets sociala ansvar (CSR), i den moderna företagsvärlden, är ännu en till aspekt som kan användas som en konkurrensfördel mot andra företag utöver produkter och service som företag erbjuder (Carroll, 2016). Det är en stor utveckling, med tanke på att vi för drygt 40 år sedan hade en företagsvärld där de globala stora företagen varit koncentrerade endast på att tillbringa så mycket avkastning för aktieägarna som möjligt utan någon hänsyn till omgivningen (World Commission on Environment and Development, [WCED] 1987). Företag hade väldigt lite intresse för samhälleliga konsekvenser, varken positiva eller negativa. Samtidigt fanns det nästan inga företagsintressenter som ställde krav på något slag av hållbarhetsredovisning (Ibid).
Hållbarhetsredovisning som begrepp tar sitt ursprung från uttrycket “hållbar utveckling”
(Larsson 2002). Ett uttryck som blev känt i samband med det globala genombrottet för hållbarhetsredovisningen i 1987 och definierar en företagsvärld där dagens behov tillfredsställs utan att sätta på kommande generationers möjligheter på spel (Ibid). Det var året då WCED introducerade världen med rapporten “Vår gemensamma framtid” (WCED, 1987). Sedan dess har hållbarhetsrapporteringen bara stärkt sin position i företagens årsredovisningar och ökat i omfattning (Arvidsson, 2017; Deegan och Unerman, 2011).
2
Till skillnad från de finansiella verktyg företag har - såsom resultaträkning eller kassaflödesanalys - är hållbarhetsrapport en del av årsredovisningen som tillhör kategorin “icke finansiella rapporter” (Deegan och Unerman, 2011). Hållbarhetsrapport återspeglar inte företagets finansiella ställning men däremot återspeglar den företagets insatser och påverkan relaterade till miljö, socialt och arbetsrelaterade aspekter, mänskliga rättigheter, samt antikorruption och bestickningsfrågor (Arvidsson, 2017).
Det huvudsakliga syftet med att upprätta en hållbarhetsrapport är att underlätta för företagens intressenter med besluttagandet, men även eftersom det finns särskilda krav på detta i vissa länder (Ljungdahl, 2019). Dock är hållbarhetsrapporteringen ännu inte globaliserad och implementerad i samma omfattning som de existerande standarder för den finansiella rapporteringen (Deegan och Unerman, 2011). Däremot finns det oberoende standardorganisationer som exempelvis Global Reporting Initiative (GRI), vars syfte är att harmonisera hållbarhetsrapporteringen. GRI vägleder företag, regeringar och andra organisationer att begripa alla parametrar som ingår i hållbarhetsredovisningen och att kommunicera dessa på rätt sätt enligt GRI:s rapporteringsriktlinjer (GRI, 2021). Sådana standardorganisationer gör hållbarhetsredovisningen mer tillförlitliga för intressenter (Ibid).
Fastän organisationer som GRI strävar efter internationell harmonisering av hållbarhetsredovisning, uppstår det fortfarande skillnader bland länders praxis inom området (Chen och Bouvain, 2009). Gallen och Peraita (2018) beskriver att kulturella faktorer har stor påverkan på hållbarhetsredovisningen. Därmed, om man kopplar kulturella skillnader med Hofstedes kulturella dimensioner kan det spekuleras att hållbarhetsredovisningen skulle skilja sig mellan exempelvis rysk och svensk praxis då dessa två länder skiljer sig i nästan alla dimensioner (Hofstede och Minkov, 2011). I sin artikel belyser Zavyalova och Ostrovskaya (2020) hur stor påverkan intressenter har på företagets besluttagande, exempelvis enligt intressentteorin (stakeholders theory), där intressenter ställer krav på organisationer utifrån sina mål och värderingar. Således påverkas kravet på hållbarhetsredovisning utifrån intressenters kultur, värderingar och syn på framtiden. Således stärker Zavyalova och Ostrovskaya (2020) Gallens och Peraitas (2018) påstående. Deegan och Unerman (2011) skriver att legitimitetsteorin, precis som intressentteorin, kan vara av hjälp vid förklaring av skillnader inom hållbarhetsrapportering. Legitimitetsteorin redogör för existens av normer i samhället
3
samt dess påverkan på företag (Ibid). Enligt legitimitetsteorin betraktas dessa existerande normer i samhället som gränslinjer för företagens handlingar, verksamhet samt moral och etik för att verka legitima av omvärlden (Ibid). Kulturella faktorer och samhällsnormer i respektive länder är med andra ord viktiga aspekter att hålla i åtanken.
Även om kulturella faktorer gör stor påverkan på utformandet av hållbarhetsredovisningen, finns det fortfarande andra faktorer som kan vara avgörande (Gallen och Peraita, 2017).
Bashtovaya (2014) tar även upp att institutionella teorin används för att kunna förstå skillnader inom hållbarhetsredovisningen. Trots ökande globalisering av hållbarhetsrapportering kan nationella skillnader fortfarande uppstå när det kommer till institutioner, juridiska system och finansieringssystem (Baalouch, F., Ayadi, D. S., Hussainey, K., 2019). Utöver det kom Chen och Bouvain (2009) fram till i sitt resultat att olika länder väger publiceringen av företagets sociala ansvar på olika sätt, därmed uppstår det en nationell skillnad även för den variabeln.
Om man tar med Sverige och Ryssland in i bilden kan man märka att båda länder har liknande juridiska system och liknande finansieringssystem (Deegan och Unerman, 2011). Däremot skiljer dessa två länder åt vad gäller kultur enligt Hofstedes skala (maskulinitet, individualism, kollektivism) (Hofstede och Minkov, 2011).
1.2 Problemformulering
Kvalitet är ett väldigt viktigt men svårdefinierbart begrepp inom hållbarhetsrapportering och redovisning allmänt (Diouf och Boiral, 2017). Begreppet kvalitet har flera olika definitioner men det mest relevanta för denna studie är GRI:s definition av kvalitet inom hållbarhetsrapporteringen. För att uppnå en hög kvalitet ska hållbarhetsrapporter enligt GRI uppnå “fullständig avslöjande av information om ämnen och indikatorer som krävs för att återspegla effekterna och göra det möjligt för intressenter att fatta beslut samt processer, förfaranden och antaganden som används för att förbereda dessa avslöjanden” (Diouf och Boiral, 2017; GRI 2021). Enligt Diouf och Boiral (2017) ska en hållbarhetsrapport som följer GRI-Standards kunna ge relevant information som blir användbar för intressenter vid exempelvis beslutstagandet, och för att minska informationsasymmetrin mellan företagets ledning och externa intressenter. Fastän tenderar företagen att dölja de negativa punkterna och endast fokusera på dem positiva aspekter (ibid). Detta görs genom att företagen presenterar
4
informationen i hållbarhetsrapporter på sådant sätt som förvränger läsarnas uppfattning om miljöprestationen (ibid). Även Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) hävdar i sin studie att företag föredrar att presentera information som omfattar företagens vision för framtiden och målsättningar, istället för de konkreta åtgärder och insatser företagen implementerar. Detta missleder ofta externa intressenter som läser hållbarhetsrapporter, vilket i sint tur ökar informationsasymmetrin, skapar felaktig bild av företagets miljöprestanda samt gör det svårare för intressenter att fatta rätta beslut (Ibid). Det blir därför aktuellt och intressant att undersöka kvaliteten av hållbarhetsrapporter i denna studie.
För att kunna mäta och jämföra kvalitet av hållbarhetsrapporter behövs det en modell för kvalitetsmätning av hållbarhetsrapporter (Chauvey och Spring, 2015). Dock hävdar Chauvey och Spring (2015) att det inte finns någon standardiserad ramverk för kvalitetsmätning. Således uppstår det ett kunskapsgap när det kommer till studerandet av kvalitativa skillnader inom hållbarhetsrapportering. För att minska kunskapsgapet har forskarnas syfte varit att samla in och analysera tidigare studier inom kvalitetsmätning för att sedan kunna utforma en någorlunda omfattande modell i enlighet med GRI:s kvalitetsprinciper (Ibid). Därefter, genom att använda en modell för kvalitetsmätning som grundas på Chauveys modell har Baalouch et al. (2019) visat att konceptet med “kvalitet” och “kvalitetsmätning” inom hållbarhetsrapportering inte är fullständigt utforskat än. Därmed finns det även en kunskapsklyfta när det kommer till vilka aspekter som påverkar kvaliteten.
Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) kom även fram till i sin studie att det existerar ett behov av branschspecifika hållbarhetsstudier eftersom det finns en brist på den typ av studier.
Branschspecifika hållbarhetsstudier behövs för att utveckla en större förståelse för skillnader inom branschen och eftersom hållbarhetsfrågor påverkar olika branscher på olika sätt (Ibid).
Med den formulering valdes energibranschen i och med den branschen har en stor miljöpåverkan (ibid). Därefter hävdar Chen och Bouvain (2009) att varje lands kontext vad som gäller både informella och formella institutioner skiljer sig, vilket givetvis påverkar vad företaget redovisar i sina hållbarhetsrapporter. Dessa skillnader påverkar vad som företagen fokuserar på men även kvaliteten av dessa rapporter och skapar informationsasymmetri (Ibid).
Sådana organisationer som GRI försöker att motverka informationsasymmetrin mellan länder genom att harmonisera hållbarhetsredovisningen (Ibid). Därmed har enligt Diouf och Boiral
5
(2017) GRI-Standards förbättrat kvaliteten av hållbarhetsrapporter markant under senaste tiden.
Därför blir undersökningen av kvalitativa skillnader inom hållbarhetsrapporter bland företag i olika länder som använder GRI-Standards relevant. Vidare rekommenderar även Habek (2017) i sin studie att undersöka hållbarhetsredovisningar mellan länder med olika kultur. Exempelvis i Ryssland är mognadsnivån för CSR-konceptet lägre än i Sverige vilket påverkar intressenternas krav på hållbarhetsrapporter, vilket i sin tur påverkar dess kvalitet (Bashtovaya, 2014). Feicher (2017) i sin tur rekommenderar ett val av länder där informella institutioner som kultur är olika och de formella institutionerna som finansieringssystem och juridiska systemet är liknande. Därför valdes Ryssland och Sverige som har liknande finansieringssystem och juridiska system, dock har skillnader i kultur.
1.3 Forskningsfråga
Studiens forskningsfråga är: “Vilka skillnader finns mellan Ryssland och Sverige i relation till kvaliteten av hållbarhetsrapporter inom energibranschen?”
1.4 Syfte
Syftet med denna studie är att jämföra kvaliteten av hållbarhetsredovisningar mellan svenska och ryska företag verksamma inom energibranschen. Genom att analysera innehållet av hållbarhetsrapporter syftar studien även till att kunna redogöra för eventuella likheter eller skillnader inom kvaliteten.
1.5 Avgränsningar
Denna studie kommer att avgränsa sig till företag som är verksamma inom energibranschen.
Utöver avgränsas studien till företag som har obligatorisk hållbarhetsrapportering. Kravet på hållbarhetsrapportering i Sverige enligt EU direktivet införs efter att bolagen uppnår två av dessa tre kriterier, två år i rad: 250 anställda, 175 miljoner kronor i balansomslutning samt 350 miljoner kronor i omsättning (Ljungdahl, 2019; Bolagsverket, 2019). Därför avgränsar sig studien till företag som följer EU direktivet om att upprätta hållbarhetsrapporter i årsredovisningar. Vidare avgränsas studiens population till företag som följer GRI-standards
6
samt följer IFRS-standarder, eftersom dessa standarder är skapade i syfte att tillbringa harmonisering av redovisningen (Deegan och Unerman, 2011; GRI, 2021). Därför kommer institutionella skillnader inte undersökas noggrant, endast nämnas och förklaras kortfattat.
7
2. Teoretisk Referensram
I detta kapitel kommer relevant för studien tidigare forskning samt relevanta för studien teorier att presenteras. De essentiella teorierna för studien är intressentteorin och legitimitetsteorin, dock tidigare forskning kring kvalitetsmätning samt förståelse för normgivare, regleringar i respektive länder samt branschen är också väsentligt.
2.1 Corporate Social Responsibility (CSR)
Corporate Social Responsibility (CSR) är ett viktigt begrepp inom hållbarhetsredovisning som beskriver det frivilliga ansvaret ledningen i företag och andra näringsidkare tar i frågor som påverkar omvärlden gällande miljön och samhället (Carroll, 2016). CSR används ofta som grund för företag som arbetar med hållbarhetsredovisning, dock har inte CSR några direkta och detaljerade standarder (Löhman och Steinholtz, 2003). Istället fungerar CSR som en normsättare med principer om hållbart företagande i helhet (Ibid). Bashtovaya (2014) skriver i sin inledning att CSR är ett väldigt omfattande begrepp. Det blir därmed inte lätt att formulera en konkret definition av begreppet CSR, därför kan det vara bra att se hur andra har definierat begreppet (Ibid). Enligt Europeiska unionens definition av CSR ska företag - utöver vad lagen kräver - ta hänsyn till hållbar utveckling, företagsansvar och företags skötsel med synergi till intressenter (Löhman och Steinholtz, 2003). Alltså kan “CSR begreppet” delas in på tre huvudkategorier (Ibid). Första kategorin är “hållbar utveckling”, ett uttryck som blev känd i samband med Brundtlandkommissionens genombrott för hållbarhetsredovisningen i 1987 (Larsson, 2002). Hållbar utveckling hänvisar till en företagsvärld där dagens behov tillfredsställs utan att sätta på spel kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov genom att hålla det miljömässiga, sociala och det ekonomiska i balans (Ibid). Andra kategorin inom CSR är “Företagsansvar” som handlar om att dagens företag och andra organisationer har ansvar för världens hållbara utveckling, därför är det viktigt att varje aktör tar åtgärder för att förbättra de miljö-, sociala- och ekonomiska aspekter (Löhman och Steinholtz, 2003; Arvidsson, 2017). Den tredje delen är “företags skötsel” som går ut på att
8
företag skapar trovärdighet genom att bidra med öppenhet om vilket värde de skapar för omvärlden, exempelvis genom sina hållbarhetsrapporter (Löhman och Steinholtz, 2003).
När det kommer till samhällsmässiga ansvaret existerar det Carrolls pyramid som beskriver de fyra olika typer av ansvar som företaget har mot samhället (Carroll, 2016). Pyramiden (se figur 2.1) visualiserar de ekonomiska-, juridiska-, etiska- och filantropiska ansvar som företagen måste tänka på. De ansvaren rangordnas från den grundläggande ansvaret - som är det ekonomiska - till det filantropiska på toppen (Ibid). Det ekonomiska ansvaret handlar om att företag ska hålla sig ekonomiskt stabila och lönsamma för att undvika konkurser som påverkar samhället negativt på flertal fronter, såsom ökning av arbetslöshet, minskning av skattemässiga bidrag till staten m.m. (Carroll, 2016). Det juridiska ansvaret hänvisar alla aktörer på marknaden att följa de lagstadgade regler för att göra det rättvist för alla andra (Ibid).
Lagstiftningen är alltså samhällets sätt att visa vad som är rätt och fel, därför är det viktigt att alla företag “spelar enligt regler” (Ibid). Nästa steg i Carrolls pyramid är det etiska ansvaret som innebär att företag utöver det som är lagmässigt rätt, ska alltid försöka göra det som är rättvist och etiskt rätt, samt undvika att tillbringa någon form av skada på samhället/omvärlden (Ibid). Detta kan exempelvis handla om att skapa en bra arbetsmiljö för personalen med bra personalvård. På toppen av pyramiden har Carroll (2016) placerat det filantropiska ansvaret som innebär att alla marknadsaktörer ska vara bra världsmedborgare genom att exempelvis bidra med resurser till olika välgörenheter som förbättrar livskvaliteten i världen.
9
Figur 2.1: “Carroll’s Pyramid: Pyramid of CSR Responsibilities.”
Därför har CSR, i den moderna företagsvärlden, blivit ännu en till aspekt som kan användas som en konkurrensfördel mot andra företag utöver produkter och service som företag erbjuder (Ibid). En annan anledning till att CSR används som en konkurrensfördel är att “moderna konsumenter” är mer informerade om företag som opererar i samhället och sätter upp krav för socialt ansvarstagande speciellt under tillverkningsprocesser samt logistik (Carroll, 2016).
Dessutom är det mer vanligt idag att konsumenter även är ägare i dessa företag genom innehav av fonder/aktier, vilket höjer kravet för hållbarhetsrapporteringen, eftersom den kan användas som informationskälla om hur företaget sköter sitt sociala ansvarstagande (Löhman och Steinholtz, 2003). Därför kan kvaliteten av hållbarhetsrapporteringen påverkas beroende på vilka krav intressenterna sätter på den (Ibid).
Det kan även finnas andra faktorer som påverkar hållbarhet rapporteringens kvalitet såsom landets informella institutioner (Feicher, 2017). I studien av Bashtovaya (2014) undersöks fyra teman som är ett av de huvudämnena inom CSR och förekommer i hållbarhetsrapporter. Dessa är företagens miljöprestanda, sociala ansvaret, anställda och sist men inte minst kunder (Ibid).
Studien jämför största energibolagen i Ryssland samt USA för att studera på vilket sätt dessa teman avslöjas i hållbarhetsrapporter i respektive land (Ibid). Bashtovaya (2014) kommer fram till att det finns stora skillnader bland länder för avslöjandet av miljöprestanda i
10
hållbarhetsrapporter. Medan företag i båda länderna är oroliga för att eliminera sina egna miljöpåverkan behandlades vissa viktiga frågor endast i amerikanska rapporter, dock inte i de ryska exempelvis frågor som klimatförändringar och alternativ energi (Ibid). Även om amerikanska rapporter beskriver faktiska tragiska händelser och företagsåtgärder för att eliminera negativa konsekvenser, tenderar ryska företag enbart att rapportera om förekomsten av förebyggande åtgärder mot oljeutsläpp utan många detaljer (Ibid). Å andra sidan uppvisar ryska företag inom ämnen “socialt ansvar” och “ansvar för anställda” ett betydligt bredare spektrum, inklusive olika frivilliga initiativ som underhållning av samhällets historiska arv (museer osv.), infrastrukturutveckling, stöd för idrott, stödprogram för unga generationer samt pensionärer (Ibid). Bashtovaya (2014) hävdar att skillnader inom teman kan finnas på grund av de institutionella olikheterna bland länderna såsom: levnadsstandard, normer i samhället samt kultur. Chen och Bouvain (2009) har genomfört en liknande studie med andra länder där forskarna kom fram till att det existerar skillnader i CSR-praxis bland länderna, främst i vilka teman dessa länder fokuserar på. Chen och Bouvains (2009) studie, tillsammans med Bashtovayas (2014) studie visar att det existerar aspekter inom hållbarhetsrapportering som hämmar harmonisering. Detta kan även leda till att kvaliteten på hållbarhetsrapportering varierar från land till land (Gallén och Peraita, 2017; White och Alkandari, 2019; Chen och Bouvain, 2009; Bashtovaya, 2014).
2.2 Normgivare inom hållbarhetsredovisning
Normgivarna inom CSR är organisationer som utvecklar standarder och riktlinjer utifrån olika indikatorer för att försöka underlätta för samtliga företag att begripa alla aspekter av hållbarhetsrapportering (GRI, 2021). Dessa standarder används sedan vid rapportering av hållbarhetsredovisning (Deegan och Unerman, 2011). Dock som det nämnts tidigare anser Chen och Bouvain (2009) att det finns problematik med de flesta standarder, då de flesta standarder är riktlinjer och företag kan därtill själva bestämma vilka ämnen som ska ingå i hållbarhetsrapporter.
11 2.2.1 Global Reporting Initiative (GRI)
“Global Reporting Initiative” (GRI) är en internationell samt oberoende organisation som framställer olika standarder och riktlinjer för hållbarhetsrapportering (Deegan och Unerman, 2011; GRI, 2021). Med andra ord hjälper “GRI” alla företag, regeringar och andra organisationer som väljer GRI-riktlinjer att begripa alla parametrar som ingår i hållbarhetsredovisningen och att kommunicera dessa på rätt sätt enligt GRI:s rapporteringsriktlinjer (Ibid). Organisationen grundades 1997 av “Coalition for Environmentally Responsible Economies” (CERES) samt Tellus Institute, och sen dess har GRI:s mål varit att skapa det saknade ramverket för verksamheter och andra organisationer för ansvarstagandet samt att göra hållbarhetsrapporteringen mer standardiserad och mer internationellt harmoniserad (Rimmel, 2018; Deegan och Unerman, 2011; GRI, 2021). Enligt GRI (2021) - för att säkra den högsta graden av kvaliteten för hållbarhetsrapportering - har innehållet i GRI:s riktlinjer formats med principer för mätandet av det ekonomiska, miljömässiga och det sociala havandet inom organisationen (Se figur 2.2). GRI:s principer för upprättning av högkvalitativ hållbarhetsrapport omfattar följande sex faktorer: Balans, jämförbarhet, precision, tydlighet, aktualitet och tillförlitlighet (GRI, 2021). Dessa förklaras mer djupgående i avsnittet om “Kvalite inom hållbarhetsredovisning”. GRI har haft en stor framgång med sina riktlinjer, delvis p.g.a. att GRI var bland de första organisationer som tillhandahöll standarder inom hållbarhetsrapportering, och mycket på grund av att GRI alltid har strävat efter löpande förbättring av sina standarder (Hohnen, 2020).
12
Figur 2.2: “Global Reporting Initiative - Omfattning av GRI principer.”
Inom GRI finns det olika versioner av riktlinjer som kallas för “rapporttyper” (GRI Database, 2020). Dessa versioner uppstod p.g.a. GRI:s ständiga strävan efter utveckling och löpande förbättring av sina standarder som det nämndes i förra stycket (Ibid). Det finns för närvarande sex versioner av GRI:s riktlinjer: GRI-G1 (publicerad år 2000), GRI-G2 (publicerad år 2002), GRI-G3 (publicerad år 2006), GRI-G3.1 (publicerad år 2011), GRI-G4 (publicerad år 2013) och GRI-Standards (publicerad år 2016 och gäller än idag) (Ibid). Grunden för GRI:s hållbarhetsrapporterings riktlinjer har inte ändrats under alla dessa uppdateringar, den återstår till mätandet av det ekonomiska, miljömässiga och det sociala (Ibid). Dock har varje uppdatering av riktlinjerna blivit anpassad efter utvecklingen i omvärlden samt blivit mer detaljerad och enkel att begripa (Ibid). Som det tas upp i avgränsningar, kommer denna studie att begränsa sig till företag som följer GRI-Standards i och med att det är det senaste versionen och det mest använda globalt. Genom att välja svenska respektive ryska företag som följer GRI- Standards ökas jämförbarheten av hållbarhetsrapporter.
2.2.2 IFRS
Internnational Financial Reporting Standards (IFRS) är en internationell redovisningsstandard som regleras av International Accounting Standards Committee (IASC) och implementeras vid utformning av finansiella rapporter (IFRS, 2021). Kommittén var grundad i juni 1973 och
13
publicerade i samband med det International Accounting Standards (IAS) som introducerade en konceptuell ram och tolkningar av hur redovisningen ska formas (Ibid). År 2002 bestämde Europeiska unionen (EU) att från och med den 1 januari 2005 införa och applicera IFRS- standarder för alla de EU-börsnoterade företagen, vilket var ett stort steg gentemot globala harmoniseringen av den finansiella rapporteringen (Europeiska Kommissionen, 2021). Efter EU:s erkännande av IFRS-standarder har många andra länder följt EU:s ledning och idag följer 166 jurisdiktioner - bl.a. Ryssland - IFRS-standarder (IFRS, 2021; Deegan och Unerman, 2011).
IFRS är ett principbaserat regelverk och hjälper företag med att verksamhetsanpassa sin finansiella rapportering (IFRS, 2021). Det konceptuella ramverket som nämns tidigare anger att det huvudsakliga syftet med den finansiella rapporteringen och finansiell information överhuvudtaget är att informationen ska bidra till alla befintliga- och potentiella intressenternas beslutfattande (IFRS, 2021; Deegan och Unerman, 2011). Informationen som förmedlas enligt IFRS:s konceptuella ramverket med hjälp av finansiella rapporter kan även användas som ett mått på företagets ledningens arbete och progress i samband med företagets styrning (Ibid). Det viktigaste funktionen av IFRS ramverket är att harmonisera redovisningspraxis mellan företag från olika länder. Genom att välja svenska respektive ryska företag som följer IFRS-standarder ökas jämförbarheten av hållbarhetsrapporter.
2.3 Hållbarhetsredovisning i Sverige
Alla bolag i Sverige är bundna att följa Bokföringslagen (SFS 1999:1078), Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) och för bolag som uppfyller kravet för revisionsplikt, dvs uppfyller minst två av följande kriterier två år i rad:
❖ 3 miljoner kronor i nettoomsättning
❖ 1,5 miljoner kronor i balansomslutning
❖ 3 anställda
Dessa bolag måste även följa Revisorslagen (SFS 2001:833). Lagstiftningen för obligatorisk hållbarhetsrapportering för privatägda bolag ingår i Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) och
14
relativt nytt tillägg, där skyldigheten först trädde i kraft för räkenskapsår som inleddes den 1 januari 2017 och gäller än idag (Bolagsverket, 2019). Denna obligation gäller dock inte alla privatägda bolag, den gäller bolag som har uppnått två av dessa tre kriterier, två år i rad:
❖ 350 miljoner kronor i omsättning
❖ 175 miljoner kronor i balansomslutning
❖ 250 anställda
Trots det väljer många bolag att hållbarhetsrapportera frivilligt (Ibid). Enligt Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) ska hållbarhetsrapporteringen antingen vara en del av årsredovisningens förvaltningsberättelse eller en separat bilaga som bolaget refererar till i förvaltningsberättelsen. Hållbarhetsrapporten ska belysa läsaren om verksamhetens konsekvenser på miljö, sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter och motverkande av korruption (Ibid).
Enligt Näringsdepartementets (2019) verksamhetsberättelse för år 2019 bestod svenska statens bolagsportfölj av 46 företag, majoriteten av dessa bolag är verksamma inom energi/basindustri.
Den svenska staten är en stor aktör på svenska marknaden med totalt ca 405 miljarder kronor i omsättning och antal anställda ca 129 000 människor, därför har det varit viktigt för den svenska staten och näringsdepartementet att vara först med implementation av hållbarhetsredovisningen och föregå med gott exempel för andra aktörer på marknaden (Ibid). För att uppnå det har Näringsdepartementet i 2007 offentliggjort krav på statligt ägda företag att hållbarhetsrapportera från och med räkenskapsåret som började år 2008 (Näringsdepartementet, 2007). Enligt kravet skulle hållbarhetsrapporteringen för statliga företag upprättas utifrån GRI:s riktlinjer delvis för att bidra till internationell harmonisering av hållbarhetsrapporter och delvis för att GRI på den tiden var enda organisationen som hade ett ramverk med tydliga riktlinjer (Ibid). Sen dess har kravet om upprättande av hållbarhetsrapporter omarbetats, där en förändring har införts som tillåter de statliga bolag att även följa några andra internationella ramverk för hållbarhetsrapportering utöver GRI-standarder (Näringsdepartementet, 2020). I övrigt är statligt ägda bolag skyldiga att följa samma lagar som de privatägda bolag (Näringsdepartementet, 2020). Dock, utöver dessa lagar måste statliga företag även följa regeringens specifika ägarpolicy som innehåller principer för bolagsstyrning, vissa
15
anställningsvillkor för ledande befattningshavare, extern rapportering för statligt ägda bolag och ersättning (Ibid). Dessa principer måste tillämpas enlig “följa eller förklara”-principen, vilket innebär att de statligt ägda bolagen måste antingen följa regeringens ägarpolicy eller tydligt förklara med motivering varför bolaget har valt att avvika dem (Ibid).
En annan lag som gäller alla typer av verksamheter som kan orsaka skador för miljön är Miljöbalken (SFS 2020:1174). Denna lag (1 kap 1§) har sitt syfte i att:
❖ Skydda människors hälsa
❖ Skydda dem områdena som har kulturell- och naturlig betydelse
❖ Bevarande av biologiska mångfalden
❖ Gynna god hushållning på lång sikt utifrån ekologiskt, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt
❖ Uppnå ett kretslopp med hjälp av återanvändning och återvinning av material, energi och råvaror.
Lagen avser verksamheter som klassificeras “miljöfarliga” (9 kap, 1§) vilket innebär att verksamheten gör utsläpp av avloppsvatten, olika fasta ämnen, alternativt gas från marken och byggnader. Enligt miljöbalken kan regeringen bestämma sig för att begränsa verksamhetens drift, begära skadestånd ifall företaget anses skada miljön och människors hälsa (9 kap, 5 §).
För att kunna bedriva verksamheten som kan anses vara miljöfarlig behövs det tillstånd från staten. Därtill finns det särskilda bestämmelser för verksamheter inom specifika branscher, exempelvis skall vattenverksamhet (såsom vattenkraftverk) som kan orsaka skadan för fiskar att anordna åtgärder för fiskets bestånd och framkomst (11 kap, 8§).
Även om lagtexten om vilka krav och förväntningar som ställs på hållbarhetsrapporter är klar och tydlig, förekommer det en tvetydighet hos företag vid sammanställning av hållbarhetsrapporter (Arvidsson och Jonäll, 2019). Enligt Arvidsson och Jonäll (2019) existerar det en problematik att företag inte vet riktigt hur företagets verkliga handlingar ska integreras med Bolagsverkets krav på hållbarhetsrapportering. Alltså, företag redogör i sina hållbarhetsrapporter om vad de vill uppnå och vad målet är för att bidra inom miljö, sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter och motverkande av korruption, dock inte vilka aktiviteter som har gjorts eller kommer att göras för att uppnå dessa mål (Ibid). Trots det har
16
Arvidsson och Jonhäll (2019) märkt en positiv indikation hos företag på engagemang inom hållbarhets-aspekter.
2.4 Hållbarhetsredovisning i Ryssland
I Ryssland måste alla företag följa “Ryska federationens rättsakter för att förena innehållet i årsrapporter från statliga företag, offentliga företag samt för att fastställa detaljerna för regleringen av företagsrelationer 2020” (04.07.2020 № 115-FZ) och “Lagen om redovisning”
(06.12.2011 № 402-FZ). Dessa rättsakter motsvarar svenska Årsredovisningslagen (SFS 1995:1554) och Bokföringslagen (SFS 1999:1078) med sitt rättsområde och register.
När det kommer till lagstiftning som omfattar hållbarhetsredovisning för ryska företag finns det flera myndigheter som reglerar den. Varje företag oavsett storlek i Ryssland skall lämna in hållbarhetsredovisningen enligt federal lagstiftning (№ 282-FZ 29.11.2007) och Minpriroda (№
30 16.02.2010). Enligt Rosprirodnadzor (2021) - även känd som Rysslands Naturinspektion - är “Lagen om förfarandet för inlämnande av en deklaration om betalning för negativ påverkan på miljön och dess former och om erkännandet av rättsakter från ryska federationens ministerium för naturresurser och miljö den 9 januari 2017 № 3 och december 30, 2019 № 899”
(31.12.2020 № 62017) en av de viktigaste delar i lagtexten som uppmuntrar hållbarhetsrapportering (Ibid). Denna ändring i lagstiftningen införde kravet för miljöavgift beroende på hur stor negativ påverkan på omgivningen företaget har likt svensk Miljöbalk där företag betalar för skador som gör på miljön. Med andra ord, det viktigaste är att göra en rätt bedömning av miljöpåverkan och lämna in deklarationen till Rysslands Naturinspektion. Denna miljöavgift kompletteras även med lagen om “Föreskrifter om deklarationen från tillverkare av varor och importörer av varor, om antalet varor som släpps i omlopp inom ryska federationens territorium, förpackning av varor som ingår i förteckningen över varor och förpackning av varor som ska kasseras efter de har tappat sina konsumtionsegenskaper” (12.24.2015 № 1417-FZ).
Utöver miljöavgiften, måste företag som har en negativ inverkan på miljön, vars bidrag till de totala utsläppen av föroreningar i ryska federationen är minst 60 procent, måste få tillstånd från den ryska staten för att bedriva verksamheten (18.04.2018 № 154-FZ).
17
Under perioden 2018–2020 har även två ytterligare lagar tagits fram som ställer krav på företag för kontribution till Rysslands Centrala Statistiska Byrån (Rosstat) med information om företagets bidrag till luftförorening och luftutsläpp samt avfall inom Ryska Federationen (Rosprirodnadzor, 2021). Dessa lagar är: “TP-2 Luft” (08.11.2018 № 661-FZ) och “TP-2 Avfall” (09.10.2020 N 627-FZ) och bidrar till “Det enhetliga statliga informationssystemet för redovisning av avfall och utsläpp". Framtagandet av dessa lagar har resulterat till att vissa aspekter inom hållbarhetsrapporter har varit mer efterfrågade och kontrollerade av statliga organisation.
Trots att det inte finns någon globalt omfattande lagstiftning som ställer krav på hållbarhetsredovisning enligt internationella standarder i Ryssland, finns det väldigt många ryska företag som väljer att frivilligt hållbarhetsrapportera enligt GRI-Standarder (Zavyalova och Ostrovskaya, 2020). Dock förklarar Bashtovaya (2014) i sin artikel att det existerar skillnader mellan ryskt och västerländsk CSR-praxis. I och med den komplexa och tvetydiga lagstiftningen i Ryssland samt brister på samhälleligt engagemang i miljöfrågor går inte ryska företag in på djupet med miljörelaterade aspekter i sina hållbarhetsrapporter (Ibid). Skillnaderna i rapportering av sociala faktorer beror enligt Bashtovaya (2014) på politiskt engagemang i företagsägande samt på de accepterade normer och regler för företagsbeteende. Skillnaderna i de teman som berör anställda och konsumenter beror på sådana faktorer som nivån av ekonomisk utveckling i landet, lagstiftningsnivå, levnadsstandard och mängden offentliga miljöhänsyn (Ibid). De avslöjade likheterna förklaras huvudsakligen av etablerade beteendemönster för ledande multinationella företag samt allmänt accepterade industriella driftsstandarder (Ibid). Men Zavyalova och Ostrovskaya (2020) skriver att den moderna ryska samhället övergår till ett mer altruistiskt samhälle, från det tidigare “90-talets” egoistiska mentalitet som kom med följd av Sovjetunionens kollaps och massprivatiseringen av landet.
Det ryska samhället gradvis börjar förstå att företagens sociala ansvar inte bara är välgörenhet eller vinstoptimering (Aßländer och Curbach, 2017). Utan att företagens sociala ansvar kan karakteriseras som en ömsesidigt fördelaktig utvecklingsstrategi för företaget och dess miljö på lång sikt (Ibid). Varje företag som frivilligt investerar i sociala omgivningen och miljöförbättringar blir ett “bra partner”, vilket i sin tur leder till att företagets fortlevnad gynnas samt vinster ökas på lång sikt (Ibid). Om denna inställning till CSR fortsätter att råda, kommer den ryska metoden att likna den definition som ges av Europeiska kommissionen: ”Företagen
18
tar ansvar för sin påverkan på samhället” (Zavyalova och Ostrovskaya, 2020; Bashtovaya, 2014).
2.5 Kvalitet inom hållbarhetsredovisning
Som nämnd i avsnittet “problemformulering” är kvalitet ett väldigt viktigt men svårdefinierbart begrepp inom hållbarhetsrapportering och redovisning allmänt (Diouf och Boiral, 2017).
Begreppet kvalitet har flera olika definitioner men det mest relevanta för denna studie är GRI:s definition av kvalitet inom hållbarhetsrapporteringen. Enligt GRI ska en hållbarhetsrapport ha
“fullständig avslöjande av information om ämnen och indikatorer som krävs för att återspegla effekterna och göra det möjligt för intressenter att fatta beslut samt processer, förfaranden och antaganden som används för att förbereda dessa avslöjanden” för att hållbarhetsrapporten ska kunna uppnå en hög kvalitet (Diouf och Boiral, 2017; GRI 2021). Enligt Diouf och Boiral (2017) ska en hållbarhetsrapport som följer GRI-Standards kunna ge relevant information som blir användbar för intressenter vid exempelvis beslutstagandet, och för att minska informationsasymmetrin mellan företagets ledning och externa intressenter. Utöver relateras god kvalitet med rapporteringen av både “hård” och “mjuk” information, och inte bara “mjuk”
information som är mer attraktiv för företagsledningen (Ong, Trireksani och Djajadikerta, 2016). Enligt Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) räknas mjuk information som all typ av information vilken omfattar företagens vision för framtid och målsättningar, samt hård information omfattar alla åtgärder företagen genomför. Utöver, nämner Diouf och Boiral (2017) i sin studie att företagen använder intryckningstrategier (Impression Management) i sina hållbarhetsrapporter för att dölja de negativa punkterna och främja de positiva punkterna. Detta görs genom att företagen presenterar informationen i hållbarhetsrapporter på sådant sätt som förvränger läsarnas uppfattning om miljöprestationen (Diouf och Boiral, 2017). Diouf och Boiral (2017) skriver att när det kommer till kvaliteten av hållbarhetsredovisningar i enlighet med GRI-Standards har ännu inte kommit till samma nivå av reliabilitet som exempelvis finansiell rapportering med IFRS-standarder. Dock, enligt Diouf och Boiral (2017) har GRI- Standards förbättrat kvaliteten av hållbarhetsrapporter markant.
För att sammanfatta GRI:s definition av kvalitet kan följande sex principer för upprättning av högkvalitativ hållbarhetsrapport nämnas: Balans, jämförbarhet, precision, tydlighet, aktualitet
19
och tillförlitlighet (GRI, 2021). GRI upplyser dock inte för någon exakt metod som hjälper till att mäta kvaliteten av hållbarhetsrapporter enligt dessa sex principer (Baalouch, F. et al, 2019).
Det har länge existerat flera olika metoder för genomförande av datainsamling och mätning av kvalitet, däremot har Chauvey (2015) undersökt flertal tidigare studier inom kvalitetsmätning av hållbarhetsrapporter och fann att det huvudsakligen existerade två typer av kvalitetsmätning:
mätning av hållbarhetsrapportens utrymme och innehållsanalys av rapporter. De studier som gick ut på att mäta utrymmet som används för hållbarhetsrapportering beräknade det procentuella andelen av ord, meningar och sidor (Chauvey, 2015). Dock att mäta antalet säger inte så mycket om själva kvaliteten av rapporterna. Den andra metoden gick ut på att koda kategorier av hållbarhetsrapporter. De kategorier som identifierats är 1) Miljö och Energi, 2) Affärsmetoder, 3) Humankapital, 4) Samhällspåverkan, 5) Produkten (se tabell 2.3) (Ibid).
Tabell 2.3: “Categories of CSR information.”
Enligt Chauveys (2015) metod testades varje av dessa kategorier sedan mot följande kvalitetsattribut: “Neutrality”, “comparability”, “clarity”, “relevance” och “verifiability”.
Dessa kvalitetsattribut formulerades utifrån GRI:s sex principer som nämndes tidigare. Där
“neutrality” omfattar balansen, vilket innebär att den rapporterade informationen ska återspegla både positiva och negativa aspekter av den rapporterande organisationens resultat för att möjliggöra en motiverad bedömning av den totala prestationen (GRI, 2021; Chauvey, 2015).
20
“Comparability” omfattar jämförbarheten, alltså att den rapporterade informationen presenteras på ett sätt som gör det möjligt för intressenter att analysera förändringar i organisationens resultat över tid och som stödjer analys i förhållande till andra organisationer (Ibid). “Clarity”
omfattar precision och tydlighet tillsammans, dvs att innehållet i hållbarhetsrapporter ska vara tillräckligt detaljerad och korrekt för att höja reliabiliteten av rapporter och att intressenterna ska kunna dra rätta slutsatser enligt informationen. Samtidigt ska dessa hållbarhetsrapporter vara tillgängliga på ett sätt som är förståeligt och tillgängligt för alla som ska ta användning av den informationen (Ibid). “Relevance” omfattar aktualitet, som innebär att företagen ska identifiera intressenternas behov och föra en dialog med intressenter genom att hållbarhetsrapportera regelbundet så att relevant och aktuell information alltid finns tillgängligt (Ibid). Sista kvalitetsattributet “verifiability” omfattar GRI:s förklaring för tillförlitlighet, som innebär att företaget ska för sin hållbarhetsrapport samla in, registrera, sammanställa, analysera och rapportera den information och de processer som speglar verkligheten. Denna information skall sedan granskas i syfte att fastställa informationens kvalitet och väsentlighet (Ibid).
Det som utmärkte Chauveys modell för kvalitetsmätning var att den kombinerade de tidigare angreppssätt som användes separat från varandra (mätning av hållbarhetsrapporters utrymme och innehållsanalys) (Chauvey, 2015). Dessutom, som det nämndes tidigare har Chauveys kvalitetsattribut utgått ifrån GRI:s principer (Ibid). Detta bidrog till en mer omfattande och systematiserad metod för kvalitetsmätning. Med hjälp av denna metod har det blivit enklare att omvandla den kvalitativa data till kvantitativa samt att genomföra komparativa studier bl. a.
mellan olika länder (Chauvey, 2015; Baalouch, F et al, 2019). Än idag använder andra forskare Chauveys modell för kvalitetsmätning av hållbarhetsrapporter i sina studier (Baalouch, F et al, 2019). Exempelvis har Baalouch et al. (2019) gjort en undersökning som testade ytterligare sex variabler och dess påverkan på hållbarhetsrapporteringens kvalitet. I sin studie använde Baalouch et al. (2019) Chauveys modell för kvalitetsmätning, vilket ger modellen extra erkännande och reliabilitet. Även Habek (2017) tar inspiration av Chauveys modell och anpassar den för att testa endast två av ovannämnda fem kvalitetsattribut. Habek (2017) testar trovärdighet och relevans av informationen i hållbarhetsrapporter. Därmed kan Chauveys modell vara mest optimal för denna studie där en komparativ undersökning om hållbarhetsrapporters kvalitet mellan två länder ska genomföras.
21 2.6 Val av bransch
Det centrala forskningsområdet för denna studie har varit hållbarhetsrapportering och innehållet som rapporteras, vilket enligt Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) varierar beroende på bransch. Utöver det, existerar vissa branschspecifika regleringar samt krav för olika typer av information som är efterfrågat av staten eller intressenter, vilket leder till att olika branscher kommunicerar olika typer av information i sina hållbarhetsrapporter (Ibid). Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) skriver även att energibranschen är en av de mest miljöpåverkande branscher. Utöver kom Ong, Trireksani och Djajadikerta (2016) fram i sitt resultat att kunskap om branschskillnader och branschspecifikt urval är en viktig del för att kunna analysera hållbarhetsrapporter, speciellt i en komparativ studie. Utifrån denna information samt för att öka jämförbarheten har det valts att undersöka samma bransch från Sverige respektive Ryssland, därmed var företag som valdes att undersökas verksamma inom energibranschen.
Som det nämns ovan kan kravet på hållbarhetsrapporteringen variera beroende på landets allmänna lagstiftning samt från specifika regleringen inom olika branscher (Ong et al, 2016).
När det kommer till energibranschen i Sverige finns det - som tidigare nämns i avsnittet om hållbarhetsredovisning i Sverige - en lagstiftning som ställer krav på större energibolag att hållbarhetsrapportera enligt någon internationell standard (Årsredovisningslagen SFS 1995:1554). Därtill behöver vattenverksamheter samt företag som kan potentiellt orsaka skadan för miljön att följa miljöbalkens förordning (10–11 kap) för att främja hållbar utveckling (SFS 2020:1174). I Ryssland däremot måste alla företag - oavsett storleken - hållbarhetsrapportera, dock finns det inga krav på att upprätta hållbarhetsrapporter i enlighet med de internationella standarderna, exempelvis GRI-Standards. Däremot skriver Zavyalova och Ostrovskaya (2020) att många ryska företag väljer internationella standarder frivilligt.
2.7 Intressentteorin
Enligt Deegan och Unerman (2011) är intressentteorin en teori som har sina grunder från
“Political Economy Theory”, en teori som har varit någon sorts av föreställningsram för ämnen relaterade till ekonomiska, sociala samt politiska aspekter. Anledningen varför dessa tre aspekter går hand i hand med varandra är att de ekonomiska aspekterna inte kan undersökas enskild, de ekonomiska aspekterna måste alltid undersökas i samband med det sociala, politiska
22
och institutionella aspekterna för att få en rättvisande bild (Ibid). Intressentteorin förklarar det viktiga sambandet mellan företag och sociala samt politiska omgivningen, ett så kallad “social system” (Deegan och Unerman, 2011). Nämligen att ett företag påverkas mycket av sin omgivning som består av olika sorts intressenter, men samtidigt att företaget har stor påverkan på omgivningen med (Ibid). Inom intressentteorin finns det två grenar som ingår i detta “sociala systemet”, dessa grenar är “normativ ledande gren” och “etisk moralisk gren” (Ibid). Grenen om “normativ ledande” beskriver intressenternas makt att leda företaget utifrån sina värderingar och vision. Intressentteorin beskriver att det förhandlas många olika sociala kontrakt mellan företag och de olika grupper av intressenter istället för ett socialt kontrakt med hela samhället - vilket skulle vara väldigt svår eftersom olika intressentgrupper har olika värderingar och vision på framtiden - detta leder till att företaget anpassar sig beroende på intressent (Ibid). Det “etiske moraliska grenen” av intressentteorin beskriver dock att intressenternas makt inte är avgörande för företagets besluttagande (Deegan och Unerman, 2011). Detta på grund av faktorn att en grupp av intressenter kanske ställer krav på företaget som kan missgynna andra intressenter, därför måste företaget alltid vara noggrann med att inga intressentgrupper missgynnas och vidta åtgärder för att undvika det (Ibid).
En annan väldigt viktig aspekt inom intressentteorin och “Political Economy Theory” är tillgängligheten av informationen, alltså informationen som företag framställer måste vara tillgänglig för företagets alla intressenter (Deegan och Unerman, 2011). Sättet samhället och intressenter erhåller relevant information om företaget är företagens årsredovisningar samt hållbarhetsrapporter (Ibid). Diouf och Boiral (2017) fann dock att företagen oftast har kontroll över läsarens uppfattning av informationen som förmedlas i hållbarhetsrapporter. Detta genom att använda specifika uttryck och noggrant valda ord som försnävar verkligheten (Ibid).
Dessutom kom Diouf och Boiral (2017) fram till att företagen föredrog att skriva mycket abstrakt text istället för kort och konkret, vilket bidrog till att hållbarhetsrapporterna blev svårlästa. Därför är det viktigt att intressenter tar ansvar för att ställa höga krav på företag när det kommer till hållbarhetsinformation. Om inga krav ställs av intressentgrupper kan kvaliteten på informationens reliabilitet påverkas på ett negativt sätt, precis som i Diouf och Boirals (2017) studie. Deegan och Unerman (2011) redogör dock att satta krav av olika grupper av intressenter behandlas med olika prioritering utifrån en hierarki, alltså krav satta av intressenter med mer makt över företaget prioriteras mer.
23 2.8 Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin, precis som intressentteorin, är en teori som har sina grunder från “Political Economy Theory” och redogör för existens av normer i samhället samt dess påverkan på företag (Deegan och Unerman, 2011). Enligt legitimitetsteorin betraktas dessa existerande normer i samhället som gränslinjer för företagens handlingar, verksamhet samt moral och etik för att verka legitima av omvärlden (Deegan och Unerman, 2011). Anledningen varför företag strävar efter att uppnå statuset “legitim” och implementerar diverse strategier för detta, enligt Deegan och Unerman (2011), är att företagets fortlevnad gynnas av det samt stärks företagets status i samhället. Det finns dock en skillnad mellan att vara “i process” för legitimering och att “vara legitim” (Ibid). Endast när företaget har genomgått hela processen av att verksamheten anpassas till existerande normer i samhället och verkar inom dem, får företaget statusen “legitim” och alla fördelar som kommer med den status (Ibid).
Det viktigaste delen i processen för att uppnå statusen “legitim” är att företaget förmedlar informationen om vilka åtgärder som har vidtagits av företaget för att kunna förhålla sig inom samhällets normer (Deegan och Unerman, 2011). Utöver, om en skada på samhället (miljömässig, social och mänsklig) har orsakats av företaget, ska företaget reparera denna skada samt redogöra för hela processen (Ibid). Sedan är det även viktigt att företaget styrker informationen om åtgärder som förmedlas till omgivningen med faktiska handlingar, detta eftersom enligt legitimitetsteorin granskar omgivningen företagets verksamhet genom flera olika kanaler för att evaluera legitimiteten (Ibid). Företagen behöver också tänka på att samhällets normer förändras under tiden, därför måste de anpassa sig till dessa förändringar och undvika formandet av ett legitimitetsgap.
Det finns flertal olika sätt för företag att förmedla informationen om sina handlingar och åtgärder, men det vanligaste och oftast mest pålitliga är genom årsredovisningar samt hållbarhetsrapporter som är i sin tur en del av årsredovisningen (Deegan och Unerman, 2011).
Företag kan även förmedla informationen genom officiella kanaler, såsom webbsidan eller nyhetsbrev, för att hålla intressenter uppdaterade med information som tidigare inte var känd (Ibid). Vid förmedling av informationen använder företag olika strategier som gynnar de mest i den aktuella situationen (Ibid). Enligt Deegan och Unerman (2011) är dessa strategier följande:
❖ Företag förmedlar informationen för att belysa de faktiska insatser som görs.
24
❖ Företag förmedlar informationen till sina intressenter i avsikt att redogöra för en viss föreställning som inte stämmer överens med verkligheten.
❖ Företag kan förmedla en viss information för att skifta uppmärksamheten från det negativa till det positiva.
❖ Företag förmedlar informationen för att försöka ändra på en viss norm i samhället.
25
3. Metod
I metodavsnittet presenteras forskningens tillvägagångssätt. Den valda metodiken samt redogörelse för de olika stegen beskrivs i kommande rubriker nedan. Utöver omfattar detta kapitel diskussionen kring metodvalet.
3.1 Litteraturstudie
En forskningsprocess består av flera olika steg som kompletterar varandra samt bidrar till att studien blir fullständig (Bryman och Bell, 2017). En av dessa viktiga steg inom en forskningsprocess är litteraturstudien, vilket är en kärnpunkt när det kommer till att ge studien en egen infallsvinkel (Ibid). Huvudrollen för litteraturstudie blir i de inledande delar av en studie, där det exempelvis förklaras alla viktiga och centrala begrepp för en studie samt bidrar till att läsaren får en djupare förståelse för forskningsområdet (Ibid). En litteraturstudie innehåller en relevant till studien samling av vetenskapliga artiklar, företrädesvis publicerade som “Peer Review” vilket innebär att den vetenskaplig artikeln har blivit granskad av andra ämnesexperter (Ibid). De flesta vetenskapliga artiklar som har används i denna studie är tidigare forskning som undersöker samma ämnesområde, för att kunna förstå och förklara ämnesområdet mer utförande, samt enligt Bryman och Bell (2017) för att styrka studiens egen infallsvinkel. En omfattande del av litteraturen i denna studie har inspirerats av en tidigare uppsats inom samma ämnesområde (Megalooikonomu och Soltani, 2020). Databaser som användes för att hitta resterande vetenskapliga artiklar är bl.a. Google Scholar och SöderScholar. Vid sökandet i databaser har följande sökord varit väsentliga: ”Kvalitet”, “GRI”,
“CSR”, ”Hållbarhetsredovisning”, “Årsredovisning”, “Harmonisering” och “BRIC-Länder”.
En detaljerad redogörelse för de nyckelord som användes presenteras i tabellen nedan (se tabell 3.1). Referenshanteringssystemet som används i studien är “Harvard”, dessutom presenteras all litteratur som används i studien under avsnittet “Referenslista”.
26
Tabell 3.1: “Redogörelse av studiens nyckelord och söktermer.”
3.2 Forskningsstrategi och forskningsdesign
I denna studie används en kombination av kvantitativ och kvalitativ forskningsstrategi, vilket gör studien till en flermetodsforskning (Bryman och Bell, 2017). Denna kombination valdes för att kunna analysera den inhämtade data från årsredovisningar med hjälp av en innehållsanalys och sedan forma den statistiska data med hjälp av Chauveys modell (Bryman och Bell, 2017;
Chauvey, 2015). Chauvey (2015) beskriver i sin studie att enbart den kvantitativa metoden inte är tillräckligt för att mäta kvaliteten i en hållbarhetsrapport, då kvaliteten inte består av exempelvis antal sidor eller vilka rubriker som omfattas. Däremot det viktiga är att läsa igenom och analysera hållbarhetsrapporternas innehåll kvalitativt och sedan kvantifiera data (Chauvey, 2015; Habeck, 2017). Habeck (2017) skriver också i sin studie att enbart kvantitativ forskningsstrategi inte är tillräckligt för att mäta kvaliteten av hållbarhetsrapporter, och att
27
enbart det kvantitativa tillvägagångssättet mäter endast volymen av informationen. Därför använder både Chauvey (2015) och Habeck (2017) kvalitativa inslag i sina metoder. Av dessa anledningar anses den valda forskningsstrategin relevant för denna studie.
En komparativ tvärkulturell design där flera fall (nationer) med ett antal observationer jämförs mellan varandra används i denna studie (Bryman och Bell, 2017). Jämförelsen av två fall utförs oftast i syfte att kunna göra teoretiska reflektioner och konstaterade resultat (Ibid) Utgångspunkten för denna studie är hållbarhetsrapporter av stora energibolag från Sverige och Ryssland. Detta utförs i syfte att jämföra hur dessa hållbarhetsrapporter skiljer sig i kvaliteten i de två sociokulturella miljöer (Ibid). Inspirationen för valet av länderna var placeringen i de kulturella dimensionerna enligt Hofstedes teori vilket har även uppmuntrat andra forskare att genomföra studier mellan länder med olika kulturella kontexter (Ibid). Samtidigt vill vi som forskare få en djupare förståelse av de nationella kontexter som företagen befinner sig i. En innehållsanalys genomförs på företagens hållbarhetsrapporter. Hållbarhetsrapporter som valdes ut var för år 2018 med anledningen att GRI certifiering tar ca 1–2 år vilket innebär minskning av populationen. Därtill analyseras kvaliteten av samtliga hållbarhetsrapporter med hjälp av Chauveys modell för kvalitetsmätning.
3.3 Forskningsmetod
Innehållsanalys innebär en analys av olika typer av dokument eller texter där syftet är att kvantifiera innehåll med utgångspunkt i tidigare kodade kategorier. Metoden som används i uppsatsen är en innehållsanalys som är en typ av kvantitativ forskning (Bryman och Bell, 2017).
En innehållsanalys kommer att utföras på hållbarhetsrapporter som valdes utifrån avgränsningar.
Metoden som valdes för att utföra innehållsanalysen är Chauveys modell. Som nämndes tidigare finns det flera kategorier av information som finns i hållbarhetsrapporter (se tabell 3.3.1) som analyseras var för sig.
28 Tabell 3.3.1 “Kategoribeskrivning”
Kategorier Exempel från varje kategori
Miljö och Energi (Environment and Energy) Föroreningar, minskning av miljörisker, säkerhet, bevarande av naturliga resurser, förbrukning av energiresurser, mm.
Affärsmetoder (Businesses practices) Anställning av minoritetsgrupper och funktionsnedsatta människor, jämställdhet, , relationer med affärspartners, förmåner och kompetensutveckling för anställda.
Humankapital (Human resources) Hygien och säkerhet, ersättning, utveckling av personalen, förmåner och kompetensutveckling för anställda, mm.
Samhällspåverkan (Community) Volontärhjälp, konst, föreningar, utbildning, mm.
Produkten (Product)
Presentation av produkter, produktsäkerhet, förorening i samband med användning av produkterna, utvecklingen av produkterna, prestanda företag relaterar till utvecklingen av produkter, mm.
Därtill finns det 9 kvalitetsattribut som mäter kvalité av varje kategori var för sig (Se tabell 3.3.2). Totalt kan företaget maximalt få: 5 kategorier * 9 kvalitetsattribut= 45 poäng. Sista kvalitetsatributet “neutralitet” testas separat.
Tabell 3.3.2 “Förklaring av kvalitetsattribut”
Kvalitetsattribut Underkategorier och förklaring
Relevance
1) Identification - identifiering av intressenter och deras behov 2) Dialogue - dialog med intressenter för att definiera deras behov 3) Analysis - riskanalys och företagsspecifika faktorer
Comparability
1) Temporal - jämförande med tidigare perioder
2) Others - jämförande med andra företag eller externa normer 3) Perimeters - tydlig definition av rapportens omkrets och gränser
Clarity
1) Definitions- Informationen och indikatorer som presenteras är tydliga
2) Methods -Förklaring av metoder för utarbetning, beräkning och rapporteringsmekanismer.
Verifiability Extern verifiering av hållbarhetsrapporten
Neutrality (testas separat) Både positiva och de negativa aspekterna presenteras i rapporten
29
Samtidigt, för att genomföra undersökningen har vi identifierat andel av utrymme som hållbarhetsrapporten omfattade i årsredovisningen genom att beräkna antalet sidor. I de fall där hållbarhetsrapporter varit fristående har vi sammankopplat dem med årsredovisningen och utförde samma beräkning. Därtill har vi granskad hållbarhetsrapporterna och undersökte vilka av de ovannämnda kategorier som finns i hållbarhetrapporterna hos samtliga företag.
3.4 Population
Populationen i denna studie består av alla svenska och ryska företag verksamma inom energibranschen. För att kunna uppfylla studiens syfte att jämföra kvaliteten av hållbarhetsredovisningar och svara på forskningsfrågan har en naturlig avgränsning uppstått.
Som det tidigare nämndes i avsnittet om avgränsningar, kommer studiens population att avgränsa sig till företag som har obligatorisk hållbarhetsredovisning. I Sverige blir hållbarhetsrapporteringen obligatorisk efter att ett bolag uppnår två av dessa tre kriterier, två år i rad: 250 anställda, 175 miljoner kronor i balansomslutning samt 350 miljoner kronor i omsättning (Bolagsverket, 2019). I Ryssland är hållbarhetsrapporteringen obligatorisk för samtliga bolag inom energibranschen, däremot för att öka jämförbarheten har även ryska företag avgränsats enligt de ovan nämnda kriterier.
Studien vidare avgränsar sin population till två länder, Ryssland och Sverige, som det tidigare nämns i avsnittet om avgränsningar. Anledningen för detta är att båda länder har “Civil Law”- juridiskt system samt ett liknande finansieringssystem (Deegan och Unerman, 2011). Därför är sannolikheten stor att resultatet inte påverkas av dessa variabler. Feicher (2017) har i sin studie rekommenderat ett val av länder där informella institutioner som kultur är olika och de formella institutionerna som finansieringssystem och juridiska systemet är liknande för att kunna undersöka skillnader mellan två länder. Ryssland och Sverige skiljer sig dock när det kommer till redovisningspraxis på nationell nivå och kulturdimensioner (Deegan och Unerman, 211;
Gallen och Peraita, 2018). För att åtgärda olikheter i redovisningspraxisen har studiens population avgränsats till företag som följer GRI-standards och IFRS-standarder, eftersom dessa standarder är skapade i syfte att tillbringa harmonisering av redovisningen (Deegan och Unerman, 2011; GRI, 2021). Därtill skriver Gallen och Peraita (2018) i sin studie att skillnader
30
i kulturdimensioner är en variabel som påverkar hållbarhetsrapporternas kvalitet. Därför skapas det en intention att jämföra länder som befinner sig i olika kulturdimensioner (Ibid).
En lista på studiens population har sedan formats utifrån databasen GRI-Database, där företagslistan filtrerades med ovan nämnda branscher samt kriterier. Denna lista med företagen hämtades 2021-05-01 och bestod av totalt 35 företag verksamma inom energibranschen, 11 företag från Sverige samt 24 företag från Ryssland. Utifrån denna företagslista kommer ett urval att göras i syfte att vara tidseffektiv (Bryman och Bell, 2017).
3.5 Urval
Studiens urval bestäms utifrån studiens population, vilket i detta fall är alla svenska och ryska företag som är verksamma inom energibranschen (Bryman och Bell, 2017). Som det tidigare nämns och motiveras har branschen valts utifrån tidigare forskning och utifrån behovet av branschspecifik forskning. Energibranschen är även en relevant bransch när det kommer till miljöfrågor på grund av sin stora påverkan på miljön, vilket i sin tur gör hållbarhetsrapporter inom branschen högst relevanta och viktiga för intressenter (Ong, Trireksani och Djajadikerta, 2016).
GRI-Database, Retriever samt Orbis har använts som hjälpmedel för att ta fram urvalet för denna studie. I GRI-Database har den stora företagslistan för energibranschen tagits fram och sedan avgränsats för att passa studiens frågeställning. Dessa kriterier i GRI-Database var rapporteringsår 2018, företagens storlek och vilken standard företagen följer. Som det beskrivs i avsnitt 2.2 om “Normgivare inom hållbarhetsredovisning” finns det sex olika versioner av GRI riktlinjer som uppstod p.g.a. det löpande utvecklingen av GRI standarder och det senaste versionen som introducerades år 2016 och gäller än idag är “GRI-Standards” (GRI Database, 2020). Därför har kriterier “GRI-Standards” blivit markerad vid sökningen i GRI-databasen.
Därefter, utifrån motivering som förklaras i avsnitt 2.3 om “Hållbarhetsredovisning i Sverige”
och även avsnittet om avgränsningar, har storleken markerats som “Large”, “MNE”
(Multinational Enterprise) och “SME” (Small and Medium Enterprise) för att omfatta företag med obligatorisk hållbarhetsrapportering (SFS 1995:1554). Utifrån kriterier som företagslistan från GRI-Database har avgränsats med består populationen totalt av 35 företag, 24 ryska samt
31
11 svenska företag. Vid användning av Chauveys modell är det viktigt att hålla kvantiteten av företag lika för både Sverige och Ryssland för att resultatet inte ska bli felaktigt (Chauvey, 2015). Därmed, för att öka trovärdigheten och jämförbarheten samt för att kunna genomföra undersökningen enligt Chayveys modell har det valds lika många företag för respektive land i urvalet (Bryman och Bell, 2017; Chauvey, 2015). Från populationen har 20 företag selekterats slumpmässigt, tio i respektive land (Se tabell 3.5) (Bryman och Bell, 2017). Valda företagen undersöktes sedan närmare för risken av bortfall där exempelvis informationen saknades. För att säkerställa att företagen var jämförbara mellan varandra har vi använt oss av metodiken för jämförande av företag med olika typer av ägande (Clo, S. et.al 2017). Denna metod gick ut på att jämföra företagens nyckeltal.
Tabell 3.5: “Lista över valda företag från Sverige och Ryssland”
Ryssland Sverige
Rosatom Jönköping Energi
Lukoil Lundin Energy
Rushydro OKQ8
MOESK Vattenfall
Transneft Veab
Novatek Elkraft Sverige
Tenex Borås energi och miljö
Grid company Kraftringen
FGC UES (Federal Grid Company of United Energy
System) Mälarenergi
INTER RAO UES Tekniska Verken
3.5.1 Jämförbarhet
Det har tagits några åtgärder med syftet att säkerställa en så hög jämförbarhet i studien som möjligt som det delvis nämns under rubriken “Urval”. Enligt Clo, S. et al. (2017) jämförs företag som har olika ägandetyper samt olika storlek med hjälp av nyckeltal (se figur 3.5.1).
Denna typ av jämförelse ökar jämförbarheten bland företagen och hjälper till med förståelsen
