”Människor som bor grannar med entreprenörer tenderar att vara mer benägna att själva bli entreprenörer”
Hur lång tid tar det att få svar på ett bygglovsärende? Hur mycket stök är det för en restaurang som vill ha ett danstillstånd? Svaren ger en indikation om hur klimatet för entreprenörer är i en kommun, menar Johan P. Larsson, forskare vid Entreprenörskapsforum och regionalekonom vid högskolan i Jönköping. Hans nyss utkomna rapport ”Det smittsamma entreprenörskap” var utgångspunkten när Framtidsbaren möttes under rubriken ”Innovativa hubbar eller samma gamla stubbar”.
Vi kommer att tala om trygghet i kväll och trygghet är för regionalekonomer något som verkligen går i båda riktningarna. En fransk ekonom, Frederic Bastian, kallade det för sisyfism, dvs tilltron till det trygga och tilltron till anställning snarare än till det dynamiska och det föränderliga.
Till skillnad från de flesta svenskar nuförtiden så var Bastian klassiskt skolad så det här utgick från legenden om Sisyfos som rullade en sten upp och ner i dödsriket Hades.
Han var fullt sysselsatt och trygg i det. Tvingas man rulla upp en sten i ett brinnande helvete så ska man göra det, menade han. Det tycker jag illustrerar hur svårt det kan vara att lämna tryggheten och ge sig ut det okända. Det är väldigt mycket det som den här rapporten handlar om.
Det handlar om städer och regioner som har vågat ge sig ut i det okända, som ofta har tvingats ut i det okända av en föränderlig omvärld naturligtvis.
Så det som har hänt för att sammanfatta ett ganska stort forskningsområde på bara några minuter är att i takt med att vi fått större omfattning och längre tidsperioder för våra datakällor så har regionalekonomer börjat upptäcka någonting som kallas för rumslig persistens. Det är ett anglifierat begrepp, men kan uttryckas som rumslig varaktighet och det betyder ungefär följande.
Om man tittar på de städer eller de regioner och även de länder som var mest entreprenöriella för hundra, ett par hundra, ibland för 250 år sedan så tenderar det att vara så på exakt samma platser idag.
På de platser som startar många företag idag gjordes det också så för hundra år sedan Ett klassiskt exempel är två tyska forskare, Michael Fritsch och Michael Wyrwich, som har ett mycket intressant datamaterial om entreprenörer i Östberlin från år 1925 och
som visar att de delar av Berlin, Öst- och Västberlin, som var entreprenöriella 1925 är så fortfarande idag. Mellan de två punkterna så har vi haft ett nazistiskt styre som inte var så trevligt och ett kommunistiskt styre som inte var så trevligt och som aktivt försökte stampa bort entreprenörskapet från lokalekonomin. Vi har haft en massa ekonomiska kriser, inklusive depressionen på trettiotalet, och ändå ser man att på de platser som startar många företag idag att det gjordes det också för hundra år sedan.
Denna empiriska regularitet, det är bara en observation, vi har ingen aning om vad det beror på, det har lett till en väldigt intressant forskning och en intressant empirisk forskning som jag har försökt sammanfatta i min rapport.
Jag har försökt ta den till ett svenskt sammanhang och sätta lite svenska data på det på ett bitvis fumligt men så bra jag kunde sätt och jag har försökt dra ut några implikationer om vad detta betyder för oss som försöker utveckla svenska
regionalekonomier. Vad betyder det för politiker och andra människor och företagare som vill kunna utveckla ekonomier? Där har jag egentligen satt stopp.
Jag vill poängtera att det är en ganska spekulativ rapport. Inte forskningen, den som jag citerar, för det är bra grejor. Men rekommendationerna och slutsatserna är ganska spekulativa så läs det mer som en brandfackla än någonting annat.
Människor som bor grannar med entreprenörer tenderar att vara mer benägna att själva bli entreprenörer
Min kollega nere i Lund, Martin Andersson, har gjort en liknande observation för Sverige. Vi har inte haft tillgång till riktigt lika bra data tidigare, men om man tittar trettio år tillbaka i tiden i Sverige på de mest dynamiska lokalsamhällena så tenderar de att fortfarande vara det.
Det publicerade Martin Andersson i en utmärkt akademisk journal för nästan fem år sedan och sedan har egentligen ingenting hänt. Väldigt få har läst artikeln. Jag tyckte att det här förtjänade större utrymme så Martin och jag gjorde en grej där vi visade att människor om bor grannar med entreprenörer tenderar att vara mycket mer benägna att själva bli entreprenörer. Vi skriver en del om vad vi tror att det kan bero på.
Det jag försöker göra i rapporten är att rita upp den här breda historiska linjen. Jag lånar lite forskning från en annan kollega i Lund, Marina Jogmark, som tillsammans med Sabrina Fredin intervjuat lokala entreprenörer i Norrköping och Linköping och gjort ett jätteintressant historiskt arbete. De båda har visat hur olika - vad de kallar
entreprenörskulturer - utvecklas över tid.
Det som är svårt att tänka sig när man tittar på rapporten är att för 125 år sedan så var Norrköping, tror jag, Sveriges andra största urbana kärna. Staden hade många extremt
produktiva företag, framförallt textilltillverkare men även annan tillverkning. Linköping var just ingenting. Jag tror staden hade 12-13 000 invånare vid sekelskiftet förra
sekelskiftet.
Så hade man vi den tidpunkten tittat på de här två städerna och tänkt att år 2016 hur ska det då se ut då hade man aldrig landat i den situation vi faktiskt har. Nämligen där Norrköping bet sig fast i det gamla och trygga eller vad man vill kalla det där. Man bet sig fast i tillverkning, man utvecklade en industriell monostruktur som gynnande
liknande industrier med liknande efterfrågan och sedan efter 1950 när relativpriserna på detta på grund att internationell konkurrens började sjunka så visste man inte riktigt vad man skulle göra.
Svårt att få fart på Norrköping medan det i Linköping hände något helt annat
I Norrköping hade man stark facklig inblandning och försökte fortsatt likt Sverige i stort vid den tiden bevara det som redan fanns. Man försökte och lyckades få dit en del statliga verk. Vilket var ett framgångsrecept ett litet tag men det visade sig väldigt svårt att på fart i Norrköping medan det i Linköping, som hade mycket senare industriell utveckling, som just inte hade någonting i början av 1900-talet, hände något helt annat. Egentligen till stor del på chans, och så är det ofta i de här processerna, fick man dit Saab under 1930-talet.
Saab gör någonting som händer i alltifrån Silicon Valley till Gnosjö egentligen men i alla de här växande till viss del teknologisk klustren nämligen att Linköping attraherar en väldig massa arbetskraft och humankapital från övriga Sverige, men även till viss del från övriga världen. Det fanns en stor efterfrågan på humankapital i Linköping.
Vilket innebar att Saab och andra företag satte sig ned med politiker och diskuterade hur man skulle kunna komma framåt med incitament som är bra för alla. Man landar i att kanske en högskola eller ett universitet kan vara någonting. Vi kan lösa
kompetensförsörjningen till viss del lokalt, vi kan attrahera studenter utifrån, vi kan få hit människor från andra delar av världen, människor som kan tänka nytt och inte bara tryggt.
Ofta lyckas man få toppkompetensen att stanna i regionen
Linköpings universitet kom så småningom till och är idag ett, som innovationsforskare vilket jag tror jag får kalla mig också kan hävda, ett riktigt toppuniversitet i den
meningen att det förser lokalekonomin dels med innovationer, vilket är vad många bryr sig mest om, men framförallt med bra studenter. Man attraherar ortroligt bra
humankapital till regionen och man lyckas av olika skäl, jag är inte man nog att veta varför, men av olika skäl lyckas man också ofta få toppkompetensen att stanna i
regionen. Linköping har lyckat utveckla sig på ett otroligt bra och produktivt sätt de senaste, ja nästan hundra åren.
Så det här är det som kallas för stigberoende, vilket är en anglifiering av engelskans
”path dependance”. Det betyder med viss förenkling – det som händer idag är beroende av men inte bestämt av saker som har hänt historiskt. Vilket innebär att i Linköpings fall så är det ett nödvändigt men inte tillräckligt argument att man har en högskola och ett skeende så som det som hände på 30-talet.
Stigberoendet kan vara positivt men också negativt
Det här stigberoendet det kan vara förbannat positivt som i Linköpings fall, men det kan också vara negativt som det är i Norrköpings fall. Det vi tittar på i den här rapporten, det är vad som händer över tid i olika typer av kommuner som har olika typer av stigberoende. Det vi kan hitta och det vi ser också ganska tydligt i
datamaterialet, det är att de orter som haft en produktiv entreprenörskultur - tänk många småföretagare, stor inblandning av företagare och framförallt högteknologiska företagare i samhällslivet - de kommunerna har idag mycket bättre av det vi kallar institutioner.
Det är både formella institutioner men också attityder. Den lokala servicen är bättre där.
Det går mycket snabbare att få bygglov där. Det går mycket snabbare för en
restaurang att få ett serveringstillstånd. Man bemöts mycket trevligare av kommunala tjänstemän. Man bemöts på ett mer produktivt sätt av kommunala tjänstemän.
Om man ska peka ut någonting att titta på, siffror i normativ mening, om det är ett bra ställe att ha företag på då är det ungefär de här sakerna jag skulle peka på. Hur lång tid tar det att få svar på ett bygglovsärende? Hur mycket stök och bråk är det för en restaurang att som vill ha ett danstillstånd till exempel?
Vilken typ av regionalutveckling ska politiker satsa på?
Den typen av frågor och den typen av problem löses mycket bättre i produktiva entreprenörskulturer och där någonstans ligger problemet. För i det här stigberoendet finns ett väldigt evolutionärt sätt att tänka. Vi vet inte på förhand hur det kommer att fungera. Människor som köper och säljer saker, människor som flyttar kommer det att visa oss vad som fungerade - men först i efterhand.
Det gör att det här är väldigt svårt att planera för, så vad ska man egentligen tro om det här?
Vilken typ av regionalutveckling ska politiker satsa på?
Vad riskerar att låsa in oss på en dålig stig?
Vad kan hjälpa oss att ta avsteg från dålig stig medan vi stannar på de bra stigar vi har?
Den typen av frågor försöker vi väldigt tentativt att diskutera i rapporten. Men det vi gör också med svenska data och något som har fått väldigt mycket uppmärksamhet, tyvärr tycker jag för de andra delarna av rapporten ligger mig närmare om hjärtat, är att vi har visat att i de kommuner i Sverige som hade höga rösteandelar för
socialdemokraterna och vänsterpartiet mellan åren 1917 och 1948 i kommunvalen startas idag betydligt färre företag och den kommunala servicen till företagen är sämre.
Om du går ut och frågar lokala entreprenörer om den allmänna uppfattningen om entreprenörskap i din kommun så kommer dom att svara något förenklat ”bra” om dom hade högerröster innan andra världskriget och de kommer att svara ”nej” om dom hade vänsterröster innan andra världskriget.
Bruksmentaliteten är inte särskilt produktiv i ekonomisk mening
Anledningen till att jag tycker att det har fått för mycket uppmärksamhet är självklart att det inte finns något kausalt i detta. Det finns gott om socialdemokratiska kommuner som går utmärkt och där alla är glada, men det är en indikation på att den här
bruksmentaliteten som lever kvar i många kommuner den är inte är särskilt produktiv i en ekonomisk mening och den är inte särskild produktiv i den meningen att den får de lokala entreprenörerna att hålla sig på gott humör.
Så en fråga är då vad gör Jämtland rätt, vad gör Åre rätt?
Ja, ett svar på det är att de helt enkelt har fler entreprenörer och det är ju ett väldigt cirkulärt resonemang. Är det då så enkelt att det vi behöver är många lokala entreprenörer som ringer in klagomål på myndigheterna när dessa inte fungerar?
Ja, jag tror att det ligger en del i det, absolut.
Men de rekommendationer som vi landar i i rapporten handlar framförallt om att det ska finnas flexibla lösningar - sådant som inte låser in oss i dagens idéer om vad som är produktivt entreprenörskap och inte.
Jag som regionalekonom tipsar gärna om investeringar i infrastruktur det är lite för kort för det idag. Vi talar ju mycket om behovet av förtätning för att skapa tillväxt och en potential för produktiva möten. När folk hör ordet förtätning förknippar man det ofta med fler hus på samma ställe. Men god infrastrutkur med möjlighet att pendla innebär också förtätning.
Skattefrågor ligger mig alltid varmt om hjärtat och skattefrågor är viktiga för entreprenörer. Rune Andersson vid Mellby gård, mångårig entreprenör och
företagsledare, brukar peka på möjligheten till en regionaliserad bolagsskatt, vilket skulle göra lokala politiker beroende av lokala företag på ett annat sätt än idag.
Tyvärr är det inte så enkelt som att ändra attityder
Vi har den kommunala servicen att arbeta med. Fungerar den eller fungerar den inte?
Fungerar den till medborgarna? Hur fungerar den till lokala företagare? Tyvärr är det så att det inte är så enkelt som att ändra attityder.
För stigberoendet har byggt in femtio, hundra år gamla attityder i de här institutionerna.
Så om vi som finns här i dag ska ändra på det här så måste vi inte bara ändra på oss själva utan vi måste också ändra på det som är införlivat både i det byråkratiska systemet och i byråkraternas sinnen.
Och det är egentligen den stora gåtan som ska lösas och den har jag inget bra svar på. Men det vi pratar om i rapporten och de rekommendationer vi ger handlar väldigt mycket om generella villkor, ramvillkor för att få fler lokala entreprenörer. För det är tyvärr en av de väldigt få saker som vi vet fungerar.
