SV
SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 26.11.2015 COM(2015) 580 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
Utvärdering av de europeiska kulturhuvudstäderna 2014 (Umeå och Riga)
2
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
Utvärdering av de europeiska kulturhuvudstäderna 2014 (Umeå och Riga) 1. INLEDNING
Denna rapport läggs fram i enlighet med artikel 12 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 20191, där det föreskrivs att kommissionen varje år ska se till att en extern och oberoende utvärdering utförs av resultaten av föregående års kulturhuvudstadsevenemang och rapportera om denna utvärdering för de andra EU-institutionerna.
I denna rapport ger kommissionen sin syn på de huvudsakliga slutsatserna och rekommendationerna från den externa utvärderingen av de två Europeiska kulturhuvudstäderna 20142.
2. BAKGRUND TILL ÅTGÄRDEN
2.1. EU:s åtgärd ”Europeisk kulturhuvudstad”
Det ursprungliga systemet med ”Europeisk kulturhuvudstad” inleddes på mellanstatlig nivå 19853. Utifrån denna erfarenhet inrättades genom beslut nr 1419/1999/EG4 en gemenskapsåtgärd för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” för åren 2005–2019. I beslutet fastställdes i vilken turordning EU-länderna skulle vara värdar för det årliga evenemanget.
Beslut nr 1419/1999/EG ersattes av beslut nr 1622/2006/EG, där principen med turordningen finns kvar men där man närmare preciserar målen och inför ett nytt system för urval och övervakning.
Genom detta beslut är de övergripande målen för det europeiska kulturhuvudstadsåret att visa på EU:s kulturella rikedom och mångfald samtidigt som man lyfter fram gemensamma aspekter, samt att bidra till större förståelse mellan EU-invånarna. Kulturhuvudstadsåret ska sträva efter att uppmuntra till samarbete mellan kulturaktörer, konstnärer och städer i Europa, uppmuntra dem som bor i värdstaden och dess närområden att delta i evenemanget och samtidigt väcka intresset hos folk i andra länder. Evenemanget ska ha ett hållbarhetsperspektiv och ingå i stadens långsiktiga kulturella och sociala utveckling5.
2.2. Urval och övervakning av 2014 års europeiska kulturhuvudstäder
I enlighet med beslut nr 1622/2006/EG hade Sverige och Lettland rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret 2014.
1 EUT L 304, 3.11.2006, s. 1.
2 http://ec.europa.eu/programmes/creative-europe/actions/documents/ecoc-2014-report_en.pdf
3 Resolution antagen den 13 juni 1985 av kulturministrarna, församlade i rådet, om att varje år arrangera evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” (85/C 153/02), http://eur-
lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:1985:153:0002:0003:EN:PDF
4 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1419/1999/EG av den 25 maj 1999 om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” för åren 2005 till 2019 (EGT L 166, 1.7.1999, s. 1). Beslutet ändrades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 649/2005/EG (EUT L 117, 4.5.2005, s. 20).
5 Läs mer på programmets hemsida, http://ec.europa.eu/programmes/creative-europe/actions/capitals- culture_en.htm
3
De behöriga myndigheterna i de två medlemsstaterna genomförde parallella uttagningar.
Urvalet består av två steg: ett preliminärt urval (en slutlista tas fram över ett antal kandidatstäder) följt av det slutliga urvalet (en kandidat väljs ut bland städerna på slutlistan).
En urvalsjury med tretton ledamöter – sex av dessa utnämns av medlemsstaten i fråga och de övriga sju av EU-institutionerna – granskar städernas ansökningar utifrån de mål och kriterier som anges i beslutet.
I båda länderna ansökte fyra städer, och av dessa valdes två ut till slutlistan i Sverige och tre till slutlistan i Lettland6. I september 2009 rekommenderade juryn Umeå och Riga som kulturhuvudstäder 2014.
I maj 2010 utsåg EU:s ministerråd formellt de två städerna till europeiska kulturhuvudstäder för 2014.
Efter att Umeå och Riga hade utsetts inleddes en övervakningsprocess: en panel bestående av sju oberoende experter utsedda av EU-institutionerna granskade hur städernas förberedelser fortskred och vägledde dem i arbetet. De kontrollerade även att förberedelserna överensstämde med programkraven och att städerna genomförde de åtaganden som de hade angett i ansökan. Umeå och Riga deltog i två officiella övervakningsmöten ordnade av kommissionen; ett i november 2011 och ett i april 2013. Övervakningsprocessen slutade med att panelen rekommenderade kommissionen att tilldela Melina Mercouri-priset på 1,5 miljoner euro till både Umeå och Riga.
3. DEN EXTERNA UTVÄRDERINGEN
3.1. Ramarna för utvärderingen
Utvärderingen gäller genomförandet av det europeiska kulturhuvudstadsåret 2014 i de två städerna under hela perioden, från den inledande fasen till hållbarhetsperspektivet och arvet efter året, och omfattar kulturhuvudstadsårets betydelse för städerna. I synnerhet bedömer man hur relevanta, genomslagskraftiga, resurseffektiva och långsiktiga de två programmen har varit, drar specifika och allmänna slutsatser och diskuterar betydelsen för kommande kulturhuvudstäder.
Den externa utvärderingen genomfördes innan riktlinjerna för bättre lagstiftning7 trädde i kraft.
3.2. Metod och det valda tillvägagångssättets begränsningar
Utvärderingen och metoden för den har tagits fram för att uppfylla standardkraven i beslutet och bidra till att utveckla en mer detaljerad förståelse för det europeiska kulturhuvudstadsårets genomförande och resultat. Den erbjuder särskilt möjligheten att se tillbaka på det gångna året och lyfta fram lärdomar och rekommendationer till kommande år utifrån de två värdstädernas erfarenheter.
I de tidigare utvärderingarna av det europeiska kulturhuvudstadsåret 2007–2012 var utvärderarens interventionslogik baserad på rangordnade mål i enlighet med beslutet.
För att kunna jämföra resultaten med tidigare utvärderingar används samma tillvägagångssätt som tidigare för insamling och analys av fakta. De två städerna utvärderades var för sig utifrån direkta uppgifter som antingen har samlats in vid besök på plats eller tillhandahållits av städerna, samt utifrån en analys av flera indirekta uppgiftskällor.
6 Alla de preliminära och slutliga urvalen samt övervakningsrapporterna från juryn finns på kulturhuvudstadsårets webbplats, http://ec.europa.eu/programmes/creative-europe/actions/capitals- culture_en.htm
7 http://ec.europa.eu/smart-regulation/guidelines/toc_guide_en.htm
4
De direkta uppgifterna omfattade intervjuer genomförda vid två besök i varje stad samt per telefon, och i Riga även via en webbenkät. I intervjuerna ville man få flera olika perspektiv på de båda kulturhuvudstäderna, däribland från ledningsgrupperna, beslutsfattare på lokal och nationell nivå samt viktiga kulturaktörer och en rad parter som medverkade i genomförandet av kulturhuvudstadsåret, och ett stickprov av organisationer som var antingen ledare eller deltagare i årets projekt.
De indirekta uppgiftskällorna omfattade information i de ursprungliga ansökningarna, studier och rapporter som beställts av kulturhuvudstäderna, program från året, reklammaterial och webbplatser, statistiska uppgifter om kultur och turism samt kvantitativa uppgifter som kulturhuvudstäderna tillhandahållit angående finansiering, aktiviteter, produkter och resultat.
Kommissionen anser att denna metod, liksom vid samtliga tidigare efterhandsutvärderingar av det europeiska kulturhuvudstadsåret, har varit lämplig för att ta fram en rapport som ger en tillräckligt stabil grund för att kunna dra relevanta slutsatser om kulturhuvudstadsårets resultat.
Delvis på grund av de ekonomiska och tidsmässiga begränsningarna för utvärderingen saknas det konkreta fakta om kulturhuvudstadsårets fördelar och inverkan på de två värdstäderna. Det innebär att slutsatserna från rapporten snarare är baserade på olika aktörers åsikter och tankar än på de (begränsade) kvantitativa uppgifter som finns tillgängliga.
Å andra sidan består den större delen av de kvalitativa beläggen, i form av slutsatserna från en webbenkät och intervjuer, av information endast från dem som medverkade i, och på något sätt drog nytta av, programmet.
Vissa av målen är dessutom breda och svåra att mäta, och det är för tidigt att i denna utvärdering bedöma några långsiktiga effekter. Det innebär att mycket av materialet är inriktat på prestationer och resultat eller positiva effekter på övergripande nivå, snarare än konkreta gräsrotseffekter som kommer att märkas längre fram. För att bättre fånga upp de här effekterna skulle de två städerna behöva göra långtidsstudier, bland annat för att kontrollera hur resurseffektiva de offentliga utgifterna var under kulturhuvudstadsåret sett ur en kulturell, samhällelig och ekonomisk synvinkel, och det skulle även behövas ett bredare urval uppgifter för att stödja slutsatserna.
Kommissionen är fullt medveten om, och accepterar, dessa begränsningar, som redan har noterats i det arbetsdokument som bifogas förslaget om beslut om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 20338. För att lösa detta anges det i kommissionens förslag, och i det beslut som senare antogs baserat på förslaget9, att städerna själva, som har bättre förutsättningar att få fram direkt information om vilken effekt kulturhuvudstadsåret har haft för dem, tar huvudansvaret för utvärderingsprocessen.
Mot bakgrund av detta är det positivt att Umeå (och i mindre omfattning även Riga) har genomfört undersökningar för att bättre förstå den effekt som kulturhuvudstadsåret har haft på kulturinstitutioner och lokalbefolkningen, liksom i fråga om internationella aspekter och ekonomi.
Trots ovanstående anser kommissionen att uppgifterna, tillsammans med andra belägg som stöder utvärderingen, utgör en tillräcklig grund för att kommissionen ska kunna instämma i de övergripande bedömningarna och slutsatserna. De anses ge en allmänt taget korrekt och fullständig bild av de två kulturhuvudstäderna 2014, även om det saknas konkreta fakta och
8 Se SWD(2012) 226 final, punkt 2.4.4.
9Europaparlamentets och rådets beslut nr 445/2014/EU av den 16 april 2014 om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG (EUT L 132, 3.5.2014, s.1)
5
andra oberoende belägg för att dra någon definitiv slutsats beträffande resurseffektivitet och inverkan.
4. SLUTSATSER FRÅN UTVÄRDERINGEN
Utvärderingen bekräftar att många av slutsatserna i tidigare rapporter, särskilt beträffande kulturhuvudstadsårets övergripande relevans, genomslagskraft och resurseffektivitet, fortfarande gäller. Slutsatserna har, där detta är möjligt, delvis uppdaterats med ny information som samlades in under 2014 års utvärdering. I denna rapport ligger fokus på denna nya information.
4.1. Kulturhuvudstadsårets relevans och de två kulturhuvudstäderna 2014
Enligt utvärderaren såg de två värdstäderna på kulturhuvudstadsåret som ett kulturevenemang som bidrog till ett bättre och mer internationellt kulturutbud samtidigt som det lyfte fram Europas kulturella mångfald och gemensamma kulturella aspekter, snarare än som ett ekonomiskt eller socialt program. Rapportens slutsats är att kulturhuvudstadsåret var en mycket relevant åtgärd i förhållande till artikel 167 i EUF-fördraget enligt vilken unionen ska
”bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna”.
I rapporten understryks emellertid att Umeå och Riga även utnyttjade sin status som kulturhuvudstad för att hantera andra aspekter i respektive stads utvecklingsstrategier. Detta ledde till att många av de aktiviteter som genomfördes 2014 var mycket relevanta för de två städernas övergripande politiska agendor och för ett antal prioriteringar och mål på EU-nivå inom andra områden än kultur. Det gällde t.ex. inom stadsutveckling och regional utveckling, sysselsättning, företag, turism och den allmänna politiken för social sammanhållning.
4.2. Resurseffektiva styrformer och resultat
Utvärderaren tittade på städernas förmåga att uppnå resultat samt på effektiviteten i styrningen och förvaltningen av kulturhuvudstadsåret, och kom fram till att de strukturer som hade inrättats för att genomföra evenemanget generellt sett fungerade bra i båda städerna.
Umeå 2014 drevs av en arbetsgrupp som arbetade direkt under Umeå kommun. I rapporten understryks att arbetsgruppen från dag ett hade ett starkt politiskt stöd, eftersom året som kulturhuvudstad var tänkt att tjäna som verktyg för att driva igenom lokala politiska mål – både kulturella och andra – vilket gjorde det möjligt att sätta tydliga mål. En viktig aspekt av styrningssystemet var att man använde sig av strategin Open Source. Detta grundar sig på medskapande och deltagande. Sammanfattningsvis innebar det att man enades om de övergripande ämnena och kriterierna för programmet, och därefter uppmanade kulturaktörer och andra intressenter att anordna lämpliga evenemang. I rapporten konstateras att styrningen av Umeå 2014 totalt sett fungerade bra, även om den slutliga arbetsgruppen skapades relativt sent i utvecklingsfasen och skulle ha kunnat utökas vid ett tidigare skede. Det hade gjort det möjligt att utveckla mycket av det kulturella programmet på ett tidigare stadium.
I Riga skapade kommunen en oberoende organisation, Riga 2014 Foundation, för att koordinera ansökan och kulturhuvudstadsårets olika planeringsstadier. Organisationen leddes av kommunens tidigare kulturansvariga. Enligt rapporten visade sig denna metod, som även har förekommit vid tidigare kulturhuvudstadsår, vara bäst lämpad eftersom den minskade den administrativa bördan, gjorde att man slapp vissa av de byråkratiska processerna som gäller för de statliga eller kommunala myndigheterna i landet och säkrade ett visst oberoende så att kulturhuvudstadsårets program kunde utvecklas relativt fritt, utan någon nämnvärd extern påverkan. Utvärderaren understryker det positiva med den stabila administrativa arbetsgruppen och det stöd som alla de politiska strukturerna erbjöd under hela projektperioden.
6
Båda kulturhuvudstädernas program utformades och genomfördes under en ekonomiskt tuff tid, både lokalt och nationellt, och därför var det viktigt att alla resurser utnyttjades optimalt vid både planeringen och genomförandet. Även om Umeå och Riga hade olika budget för kulturhuvudstadsårets program (Umeå 45,6 miljoner euro och Riga 27,3 miljoner euro), visade båda städerna att det går att genomföra ett lyckat kulturhuvudstadsår på en relativt blygsam budget och i ekonomiskt svåra tider.
Rapporten visar att det i båda städerna var offentliga – snarare än privata – medel som finansierade programmet. Ingen av städerna lyckades uppbåda de privata medel som de hade angivit som mål i sina ansökningar, och medlen från den privata sektorn utgjorde mindre än 10 % av de två kulturhuvudstädernas totala budget. Trots att ett kulturhuvudstadsår antagligen alltid till stor del kommer att vara beroende av offentliga medel, är det värt att notera de båda städernas misslyckade försök att få den privata sektorn att bidra genom direktfinansiering, sponsring eller marknadsföring. Enligt utvärderingen beror detta till viss del på den nuvarande ekonomiska situationen och man hoppas att verksamheten under kulturhuvudstadsåret i mindre grad kommer att vara beroende av offentliga medel i takt med att de ekonomiska omständigheterna förbättras.
4.3. Hur mycket utvecklades kulturverksamheten och det kulturella och konstnärliga utbudet?
Trots bristen på uppgifter om resultat och effekter, visar utvärderingen sammanfattningsvis att de båda städerna anordnade en mycket stor mängd kulturella aktiviteter 2014 (totalt knappt 500 i Riga under mottot ”Force Majeur”, och drygt 1 000 i Umeå under mottot
”Nyfikenhet och passion”)10. Även om det är svårt att bevisa hur mycket ”extra” kultur som skapades i de två städerna 2014 i jämförelse med tidigare år, har flera av dem som deltog i utvärderingen uppskattat att det rörde sig om ”åtminstone det dubbla”.
Båda kulturhuvudstäderna lyckades även ta fram ett brett kulturellt program som omfattade många olika sorters aktiviteter inom olika kulturella genrer. Aktiviteterna genomfördes under hela året och ofta i olika delar av – eller till och med utanför – städerna. Städerna utnyttjade till fullo möjligheten att ta fram kulturella program som varken var konservativa eller försiktiga och som omfattade både större och mer innovativa kulturella evenemang än tidigare. Trots att båda städerna hade ett antal högprofilerade och mer glamorösa evenemang, erbjöd de även en mängd mindre aktiviteter som fick ett lika gott mottagande.
Enligt utvärderaren utfördes den konstnärliga kontrollen och styrningen av utformandet av de kulturella programmen i båda kulturhuvudstäderna av erfarna och välkända aktörer med en genuin och väl förankrad förståelse för städernas kulturella agendor. Denna konstnärliga kompetens var till stor del närvarande i de grundande organisationerna (och projekten), som gjorde mycket mer än att bara koordinera och kontrollera produktion och budget.
4.4. Främjades den europeiska dimensionen?
Enligt rapporten var det kulturella program som lades fram av Umeå 2014 mer europeiskt till sin art än stadens kulturella utbud under tidigare år. Programmet baserades på det allomfattande konceptet av Umeå som nordligt rum i det europeiska bygget, och som en plats för gränsöverskridande och långsiktigt samarbete inom det samiska området i de norra delarna av Finland, Norge, Sverige och Ryssland. Inom det här övergripande temat utforskades ett antal specifika teman, bland annat teman i samband med samernas kultur, land och identitet.
Det kulturella programmet, strukturerat kring de åtta samiska årstiderna, utforskade och lyfte fram samisk kultur i alla dess former, inklusive stenkonst, musik, hantverk och mode.
10 Det är inte lätt att räkna hur många aktiviteter ett kulturhuvudstadsår omfattar, eftersom vissa räknar en festival som en aktivitet, medan andra räknar varje separat aktivitet inom festivalen.
7
Dessutom gjorde kulturhuvudstadsåret det möjligt för Umeå att öka den europeiska och internationella aspekten i sitt kulturutbud genom samarbeten med internationella konstnärer, särskilt inbjudna för att på egen hand eller tillsammans med andra planera evenemang, arbeten och utställningar. Totalt sett var det 195 projekt som omfattade samarbeten med konstnärer eller andra kulturaktörer från andra, främst europeiska, länder.
Utvärderaren ansåg slutligen att Umeå 2014 genom sina marknadsförings- och kommunikationsinsatser fick ut det mesta möjliga av kulturhuvudstadsåret genom att locka till sig folk från andra europeiska länder och placera sig på kartan – detta trots vissa utmaningar i och med stadens relativt isolerade, nordliga läge. I rapporten omnämns särskilt de positiva effekterna av marknadsföringsturnén ”Caught by [Umeå]”, som redan före invigningen av kulturhuvudstadsåret gav representanter för staden och dess kulturella sektor att skapa direktkontakt med en publik utspridd över flera olika europeiska städer och på detta sätt locka besökare till Umeå. Dessutom ökade antalet bokade hotellnätter i Umeå 2014 med 24 % från 2013.
Vad gäller Riga anger rapporten att den europeiska aspekten återkom i en rad olika evenemang och aktiviteter, bland annat projekt om gemensamma europeiska teman (t.ex.
relaterade till första världskriget eller den tidigare KGB-byggnaden) och stöd till utbyten och andra program för mobilitet mellan olika EU-länder. Undersökningar visar att 40 % av alla projekt inom kulturhuvudstadsåret hade en internationell aspekt, t.ex. genom att involvera utländska deltagare (de flesta européer) i projekt i egenskap av artister, konstnärer och evenemangsanordnare.
Kulturhuvudstadsåret sågs även som en ”mötesplats” och ett tillfälle för utländska konstnärer att träffas och samarbeta inom olika aktiviteter.
Vad gäller stärkandet av stadens internationella profil (en av de viktigaste anledningarna till kulturhuvudstadsåret), var resultaten från Riga 2014 blandade. Antalet utländska turister som besökte Lettland ökade med 18,9 % under det första halvåret 2014, och 2 800 publikationer nämnde kulturhuvudstadsåret i Riga (varav 98 % var positiva), men det verkar som mindre än 2 % av publiken kom från utlandet.
4.5. Hur effektivt nådde man ut till och involverade allmänheten?
Utvärderingen visar att en av de viktigaste aspekterna för båda städerna i fråga om effekterna från året handlar om hur värdskapet för kulturhuvudstadsåret har hjälpt kulturen att nå samhällsgrupper och områden där man helt enkelt inte hade upplevt den annars.
Båda städerna hade program som var väldigt proaktiva i detta avseende och de arbetade hårt för att erbjuda ett kulturellt innehåll som tilltalade en bred publik. Detta gjordes genom att erbjuda föreställningar och aktiviteter som kan klassas som folkliga, alternativa eller innovativa. Av de boende i Umeå och Riga deltog 71 % respektive 76 % i en aktivitet anordnad under kulturhuvudstadsåret, och totalt 1,6 miljoner människor deltog i aktiviteter inom ramarna för kulturhuvudstadsåret i Riga. De projektansvariga uppmuntrades att göra underrepresenterade grupper till målgrupp, många aktiviteter anordnades på mindre traditionella platser utanför städerna och det gavs tydliga riktlinjer (med hjälp av t.ex.
seminarier och vägledning) för hur deltagandet skulle breddas på bästa sätt.
Dessutom har de båda städerna varit inkluderande och erbjudit god insyn i planeringen, t.ex.
genom öppen inbjudan till projektidéer från gräsrotsnivå för att få in projekt från kulturella, snarare än strategiska, aktörer. Den ovan nämnda Open Source-strategin i Umeå visade sig vara ett väldigt effektivt verktyg för att ge den lokala kultursektorn, och en stor del av befolkningen, betydande möjligheter att forma och tillämpa det kulturella programmet på ett sådant sätt att det blev både genuint och väl förankrat. Utvärderaren ansåg dock att detta
8
handlingssätt endast passar för städer som är öppna för medskapande och internationella samarbeten, och där det även finns en förtroendegrund och konsensustradition.
I rapporten anges att Riga 2014 var väldigt framgångsrikt i att sprida det kulturella programmets aktiviteter och andra positiva effekter över hela staden, och även till ett antal kvarter och områden som traditionellt har haft ett begränsat kulturellt utbud. En specifik del av programmet (som kallades för färdplan) ägnades åt att involvera organisationer och individer i dessa områden. Det faktum att de här grupperna deltog i utformandet, genomförandet och konsumtionen av det kulturella programmet var, enligt utvärderaren, en av de största framgångarna. En mycket positiv faktor var Rigas sätt att uppmuntra gräsrotsnivån att delta i skapandet och genomförandet av kulturhuvudstadsårets program i ett land där samhällsutveckling fortfarande är väldigt nytt.
4.6. Vilken inverkan hade kulturhuvudstadsåret på ekonomin, stadsutvecklingen och turismen?
Enligt utvärderingen finns det få uppgifter vad gäller kulturhuvudstadsårets allmänna inverkan på städerna.
I Umeås fall konstateras det i rapporten att genomförandet av kulturhuvudstadsåret var framgångsrikt tack vare lokala aktörer som hade som ambition att på ett kreativt sätt återuppfinna staden och presentera den som ett tillväxtcentrum och kulturresmål. De uppgifter som samlades in av utvärderaren visar att kulturhuvudstadsåret i hög grad bidrog till att förverkliga denna ambition, särskilt genom att det uppmuntrade till vissa viktiga investeringar i kulturell infrastruktur och skapa ett internationellt intresse för Umeå.
Även om framgångarna för Umeå 2014 var otroligt viktiga för staden och dess utveckling, berodde de till mycket stor del även på att de hörde till en mer omfattande strategi för stadsutveckling. Umeå 2014 var varken katalysatorn för, eller slutet på, stadens utveckling.
Dagens kulturella utbud i Umeå är resultatet av att staden under flera årtionden har vuxit, och särskilt av utvidgningen av universitetet och de industrier som är beroende av det.
I Riga har kulturhuvudstadsårets huvudfokus tydligt varit det kulturella, snarare än förbättringar av infrastrukturen eller andra fysiska utvecklingar relaterade antingen till kultur eller till det offentliga rummet i vidare bemärkelse. Det har fått till följd att programmet ibland ansetts vara mindre drivande för stadens fysiska utveckling. Vissa har även ansett att det saknades en tydlig fysisk symbol för Riga 2014 att koppla ihop med kulturhuvudstadsåret både under året och efteråt. Bristen på en gemensam logotyp för kulturhuvudstadsåret har enligt vissa lett till kulturhuvudstadsåret inte lämnade något konkret avtryck.
Kulturhuvudstadsåret verkar ändå ha gett en möjlighet till alla Rigas kulturarbetare att ställa kulturpolitiken i centrum.
4.7. Hållbarhetsperspektivet
Enligt utvärderingen visar vissa aspekter i de båda städernas program att de arbetade ur ett hållbarhetsperspektiv under planeringen. Trots att frågan om arvet från kulturhuvudstadsåret togs upp tidigt i planeringsarbetet i de båda städerna, gjordes ingen plan för att fortsätta arvet och utvecklingen i syfte att upprätthålla det kulturella utbudet även efter själva året. Det är nog ingen överraskning att bristen på finansiering var ett av de största problemen i arbetet med att upprätthålla arvet efter kulturhuvudstadsåret.
Trots detta finns det bevis på att kulturen har lyfts högre upp på den politiska agendan i de båda städerna tack vare kulturhuvudstadsåret. Det har i själva verket gett båda städerna möjlighet att visa varför kulturen är viktig och vilka positiva effekter den har, och detta på en nivå som annars inte hade varit möjlig.
Umeå 2014 var del av en bredare stadsutvecklingsstrategi där kulturen räknas som en viktig faktor. Staden kommer att fortsätta sträva efter att genomföra den tioåriga strategi för kultur
9
som har tagits fram för åren 2010–2020, men strategin ska uppdateras med de erfarenheter som man har med sig från kulturhuvudstadsåret. Dessutom förväntas per capita-satsningarna på kultur i Umeå växa ytterligare och lägga sig på det dubbla jämfört med genomsnittet för Sveriges kommuner.
I Riga ingår nu kultur i den nyligen producerade kommunala utvecklingsplanen, som omfattar prioriteringar som t.ex. att skapa en kreativ, europeisk stad med ett högkvalitativt kulturliv, främja tillgången till kultur och aktivt uppmuntra både de boendes kreativitet och ett offentligt deltagande.
Dessutom har Umeås kulturella infrastruktur förbättrats, vilket förlänger effekten bortom 2014 och erbjuder organisationer, stadsbor och besökande nya, förbättrade lokaler under de kommande åren. Även om Riga har gjort förbättringar i den kulturella infrastrukturen och har fler på gång, är dessa i mindre grad relaterade till kulturhuvudstadsårets program eftersom de, i de flesta fall, inte var färdiga i tid för att användas under året.
Det råder heller ingen tvekan om att både Umeå och Riga, liksom tidigare kulturhuvudstäder, har byggt upp ett omfattande nätverk med andra städer, regioner och länder som även kommer att upprätthållas framöver.
Slutligen handlar det kanske viktigaste hållbarhetsperspektivet om den ökade kapacitet som enligt kulturaktörer i de båda städerna åstadkoms genom medverkan i genomförandet av olika kulturhuvudstadsprojekt. En av de största fördelarna med kulturhuvudstadsåret, som dessutom ger effekt långt efteråt, är de nya kompetenser, erfarenheter, resultat och kunskaper som följer på planeringen och genomförandet av ett årslångt kulturprojekt.
5. DE VIKTIGASTE REKOMMENDATIONERNA I UTVÄRDERINGEN OCH KOMMISSIONENS SLUTSATSER
Från denna utvärdering drar kommissionen slutsatsen att kulturhuvudstadsåret fortfarande är mycket relevant på EU-nivå och uppskattas av värdstäderna. Dessutom leder året till mångsidiga kulturella program med positiva resultat och effekter, som dock inte helt och hållet kan utvärderas ännu. Endast långsiktiga utvärderingar utförda av värdstäderna själva (se punkt 3.2) kan ge en tydligare bild av de sammantagna effekterna.
Kommissionen drar också slutsatsen att de två kulturhuvudstädernas program 2014 var innovativa och överensstämde med målen för kulturhuvudstadsåret; programmen innehöll en europeisk dimension, involverade många lokala invånare och aktörer, introducerade en ny publik för kultur (genom specifika verktyg och strategier), väckte intresset hos besökare från utlandet (om än i mindre utsträckning än förväntat i Riga) och lämnar troligtvis ett avtryck efter sig (även om det inte finns några formella hållbarhetsplaner). För att kunna bekräfta programmets positiva effekter krävs det emellertid mer djupgående utvärderingar av de positiva effekterna i förhållande till kostnaderna. Nu är det upp till båda städerna att satsa på undersökningar för att bättre förstå på vilket sätt de kulturella, sociala och ekonomiska positiva effekterna har optimerats och visa att kulturhuvudstadsårets effekt på stadens utveckling rättfärdigar det offentliga stödet.
I rapporten lyfts särskilt fram ett antal rekommendationer som tagits fram utifrån utvärderarens synpunkter gällande de två kulturhuvudstäderna 2014. Dessa rekommendationer är framför allt användbara för, och därför riktade till, kommande kulturhuvudstäder i deras arbete med att ta fram och genomföra ett program. De omfattar bl.a.
rekommendationer om politiskt stöd på både lokal och nationell nivå för stabilitet, en välförankrad och effektiv arbetsgrupp i ett tidigt skede av planeringen, sammankoppling av kulturhuvudstadsåret med andra aspekter av stadens politiska strategi såsom företagande, social inkludering och fysisk utveckling, information och data från de utvalda städerna om evenemangets inverkan (antal besökare, hur mycket pengar de spenderade, reaktioner på
10
programmet och den mer omfattande ekonomiska påverkan), ett aktivt breddande av det kulturella deltagandet genom särskilt utarbetade strategier och, slutligen, långsiktiga planer för att upprätthålla det kulturella utbudet efter själva kulturhuvudstadsåret. I rapporten föreslås att kommissionen sammanställer alla rekommendationer från nuvarande och tidigare utvärderingar av kulturhuvudstäderna och ser till att de finns tillgängliga för kommande kandidatstäder, så att dessa kan lära sig av tidigare erfarenheter.
Kommissionen håller med om att dessa rekommendationer är viktiga och kommer att göra en sammanställning av rekommendationerna.
