FONDBOLAGENS FÖRENING REMISSYTTRANDE
2004-11-30
Finansdepartementet 103 33 STOCKHOLM
Betänkande av Prospektutredningen (SOU 2004:95) Nya regler om prospekt m m
Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Fondbolagens Förening (i fortsättningen kallade föreningarna) har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och får anföra följande.
Allmänna synpunkter
Delbetänkandet innehåller en förtjänstfull genomgång av prospektdirektivets och prospekt- förordningens bestämmelser. En sådan genomgång underlättar för den som skall gå igenom de omfattande och delvis svårtillgängliga bestämmelserna i direktivet och förordningen.
Eftersom mycket av det som föreslås i detta delbetänkande bygger på prospektdirektivet och därigenom inte kan disponeras fritt av den svenske lagstiftaren vill föreningarna begränsa sitt yttrande till att avse sådant, vilket rimligen går att påverka i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Ett sådant förhållande har att göra med förslaget om grundprospekt. Detta slag av prospekt kommer att få väsentlig praktisk betydelse, varför det är viktigt att det tydligt anges vad som skall gälla om detta. Häri brister emellertid såväl lagtexten som motiven i betänkandet.
Föreningarna återkommer till detta.
Direktivet möjliggör undantag för skyldigheten att upprätta prospekt till högre beloppsgräns än som föreslås i betänkandet. Denna möjlighet bör utnyttjas i högre grad särskilt av hänsyn till möjligheten för mindre bolag att avskaffa kapital.
All lagstiftning på värdepappersområdet bygger på vissa begrepp och på att dessa ges samma innebörd i olika delar av lagstiftningen. Ett av de viktigaste av dessa begrepp är ”finansiellt (finansiella) instrument”. Detta måste ges samma innebörd i all lagstiftning där det före- kommer. I förslaget till 2 kap 1 § 1 lagen om handel med finansiella instrument talas
emellertid om inte överlåtbara sådana instrument, vilket står i strid med begreppets innebörd.
Paragrafen måste därför skrivas om.
Ett annat begrepp som i den svenska lagstiftningen givits en viss innebörd är ”fondpapper”.
Utan att saken berörs närmare i kommentarerna i betänkandet likställs detta begrepp i lagtexten med direktivets ”transferable securities”, vilket inte är riktigt. I tidigare förarbets- uttalanden (se t ex prop 1990/91:142 s 87) har sagts att ett fondpapper kännetecknas av att det är utgivet av ett bolag eller annan för kapitalanskaffning. Ett annat kännetecken som nämnts
är att ett fondpapper är ett instrument som ges ut i bestämt antal (delägarrätter) eller avser ett bestämt totalbelopp (fordringsrätter). I skenet av dessa tidigare förarbetsuttalanden borde begreppet ”överlåtbara värdepapper” enligt föreningarnas mening vara vidare än ”fond- papper”. I det förstnämnda begreppet ligger inte några krav på att instrumenten skall vara
”utgivna för allmän omsättning” eller vara ”avsedda för handel”. Som ett exempel kan
nämnas vissa aktierelaterade instrument, som aktiekorgar eller s k Opals och Pearls, och andra
”skräddarsydda” produkter i fråga om vilka tvekan kan råda om de kan rubriceras som fond- papper, men vilka utan tvekan är ”överlåtbara värdepapper”. För att använda båda begreppen anser föreningarna att skillnaderna dem emellan måste tydliggöras.
Ett begrepp som används i lagtexten är ”warrant (warranter)”, se exempelvis 2 kap 13 § andra stycket 1 i förslaget till lag om handel med finansiella instrument. Om detta begrepp skall användas i lagtext måste det definieras. En warrant är en option med vissa speciella villkor.
Med ovannämnda exempel vill föreningarna understryka behovet av att begreppsapparaten blir föremål för noggrann genomgång i det fortsatta arbetet. Därvid bör hänvisningarna till euro korrigeras till kronor.
I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör mera än vad som gjorts på s 137 i betänkandet utvecklas vad som gäller när flera än ett språk används, varvid bör gälla att ett av dem har tolknings- företräde. Enligt föreningarnas uppfattning är tiden nu mogen att godta prospekt upprättade på engelska, vilket således bör eftersträvas.
Föreningarna instämmer med utredningen om att nu gällande bestämmelser övergångsvis bör gälla för prospekt upprättade och registrerade före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.
Detta är av stor vikt, framför allt för de emissioner som görs under program, vilka löper under längre tid. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör dock närmare utvecklas vad som gäller i fråga om gränsöverskridande användning av ”gamla” prospekt.
Beträffande utredningens allmänna diskussion skall följande anmärkas.
Avsnittet 4.2.3 är svårförståeligt, vilket delvis beror på direktivets lydelse. När det gäller sista stycket, sägs att man måste följa reglerna i artikel 8.1. Det kan förstås så att uppgift om högsta pris och antal måste finnas i grundprospektet för att investerarna inte skall få rätt att återkalla sina anmälningar, när det slutliga priset har offentliggjorts. Det får mycket märkliga
konsekvenser, eftersom uppgifterna regelmässigt inte är, eller kan/bör vara fastställda när grundprospektet upprättas. Resonemanget är därför inte hållbart. Ett fel synes vara att
utredningen implementerat artikel 8.1 genom sitt förslag till sista stycke i 2 kap 13 § lagen om handel med finansiella instrument. Den bestämmelsen omfattar såväl grundprospekt som andra prospekt, vilket leder till att förslaget går utöver direktivet. En bättre metod vore att, utan någon utvidgning, bygga den svenska lagregeln på artikel 8.1.
Med dessa allmänna synpunkter går föreningarna över till att ge synpunkter på enskildheter i lagförslagen.
Aktiebolagslagen
Såvitt avser förslaget till 14 kap 1 a § aktiebolagslagen vill föreningarna peka på att
bestämmelsen inte säger något om vad som händer med konvertibla skuldebrev, obligationer, teckningsoptioner och andra i förslaget inte nämnda finansiella instrument vid en fusion. Det
skall dock noteras att options- och konvertibelvillkor regelmässigt innehåller bestämmelser om vad som skall gälla vid en fusion.
Beträffande paragrafens sista stycke bör påpekas att tidsperioden som anges är två veckor i såväl den föreslagna aktiebolagslagen som i bolagsstyrningskoden.
Vad nu sagts om aktiebolagslagen gäller också förslagen till ändringar i försäkringsrörelse- lagen.
Lagen om handel med finansiella instrument
1 kap 1 § 5 d); Det framgår inte vilket räkenskapsår som gäller, vilken tid balansomslutningen avser, eller vilken årlig nettoomsättning som avses. Detta synes inte heller vara kommenterat vare sig i den allmänna motiveringen eller i specialmotiveringen. Saken bör preciseras.
1 kap 1 § 8; Bestämmelsen är mycket svårtillgänglig och måste, av hänsyn till förståelsen, ses över i det fortsatta arbetet.
Beträffande 2 kap 1 § 1 hänvisas till vad som sagts under allmänna synpunkter.
Författningskommentaren till 2 kap 1 § tar upp bl a definitionen av erbjudande. Den
definitionen innehåller kvalifikationen att investeraren ”skall ha förutsättningar att fatta beslut om att teckna eller köpa de finansiella instrumenten” på grund av den information som lämnas. Eftersom kvalifikationen finns, bör detta kunna tas in som en definition i lagtexten.
Av ordalydelsen i 2 kap 1 § 5 kan man få intrycket att upprättande av prospekt är ett alternativ till upprättande av en erbjudandehandling. Detta bör förtydligas.
2 kap 2 § 5; I författningskommentaren sägs – ganska svårförståeligt – om femte punkten, att banken skulle bli skyldig att upprätta ett prospekt, medan bolaget, om det är medvetet om att banken kommer att rikta ett erbjudande, skulle vara skyldigt att upprätta prospektet. Detta överensstämmer inte med lydelsen av lagtexten i 2 kap. 5 §. Skyldigheten utlöses enligt den bestämmelsen av en underrättelse från den som avser att sälja instrumenten. Föreningarna anser att saken bör hänskjutas till utredningens fortsatta arbete, vilket närmare motiveras i anslutning till 2 kap 5 § i det följande.
2 kap 5 §; Med den uppräkning av finansiella instrument som görs i tredje meningen kan en bank bli skyldig att upprätta prospekt, om den som innehar warranter utgivna av banken, vill lämna ett erbjudande avseende dessa. En bank bör inte vara skyldig att upprätta ett prospekt i sådant fall, när en innehavare av en sådan finansiell produkt vill sälja sitt innehav. Det skulle kunna få orimligt betungande och kostnadskrävande konsekvenser om så blev fallet. Ett kreditinstitut/värdepappersinstitut måste därför befrias från den aktuella skyldigheten såvitt avser annat än aktier, teckningsoptioner och konvertibla skuldebrev.
Frågan om skyldigheten för bolag att upprätta prospekt i fall då bolaget inte tar initiativ till en aktieförsäljning kan ha samband exempelvis med frågan om prospektansvaret. Plikten att upprätta ett prospekt kan ju i ett sådant fall inträda i ett för bolaget mycket känsligt skede. I samband med att utredningen fortsättningsvis går in på ansvarsfrågorna bör utredningen därför också ges i uppdrag att närmare se över bestämmelserna om plikt att upprätta prospekt.
Det bör också till 2 kap 5 § framhållas att direktivet inte innehåller någon föreskrift att bolag mot sin vilja skall kunna tvingas att upprätta prospekt. Avsaknaden av en sådan direktiv- bestämmelse är värd att uppmärksamma. Det skall då också noteras att Näringslivets
Börskommitté i sina take over-regler avstått från att tvinga styrelsen i ett målbolag att upprätta en beskrivning av bolaget för budgivarens prospekt.
Till 2 kap 5§ 1 skall också sägas, att om bolaget blir skyldigt att upprätta prospekt därför att annan säljer aktier eller jämställda instrument skall skyldigheten givetvis endast avse bolags- beskrivningen och inte villkoren för erbjudandet.
2 kap 9 §; Bestämmelsen syftar till att implementera artikel 8.1 i svensk lagstiftning. Då bör i den inledande meningen i första stycket i stället för ”har angivits i prospektet” skrivas ”har kunnat anges i prospektet”, varigenom innehållet i 8.1 blir adekvat infört. I andra stycket bör förutom en rättelse (fastställa i stället för fastställda) i klarhetens intresse anges att det är de slutgiltiga uppgifterna om pris och antal som skall offentliggöras senare. Andra stycket i 9 § är f ö betydligt mera svårläst än artikeln i direktivet, vilken därför borde kunna följas närmare.
2 kap 10 §; Beträffande sammanfattningens disposition skall sägas att direktivet innehåller en omfattande och delvis otymplig lista över vad som skall ingå i sammanfattningen av varje prospekt (se bilaga 1 till direktivet). Genom artikel 24 i den anknutna förordningen ges dock en prospektutgivare frihet i fråga om utformningen. Hänvisning sker endast till artikel 5.2, vilken behandlas på s 42 i betänkandet. Någon förpliktelse att implementera direktivets bilaga 1 bör således ej föreligga. Mot den bakgrunden är det olyckligt att bilagan i
betänkandet lyfts fram såsom sker. I bilagan sägs att den kan ”tjäna som vägledning” och att behöriga myndigheter ”vid sin granskning av sammanfattningen kan framställa synpunkter på dess innehåll och utformning”. Med uttalandet på s 120 finns en risk att bilagan får en större betydelse än så. Bilagans frivilliga karaktär bör tydligare markeras fortsättningsvis.
2 kap 13 § andra stycket 2; Med utgångspunkt från lagen om säkerställda obligationer bör undersökas om det skall stå ”de icke-aktierelaterade instrumenten” framför ”är förenade med förmånsrätt..” i stället för ”tillgångarna”. Det hänger samman med att det är obligationerna som ges ut och inte de underliggande tillgångarna, vilka är förenade med förmånsrätt. För att undvika förväxling bör i vart fall ordet tillgångarna bytas ut mot fordringarna.
Sista stycket i 2 kap 13 § synes överflödigt, eftersom artikel 8.1 görs tillämplig på grund- prospektet genom 2 kap 9 §.
Beträffande 2 kap 13 § hänvisas också till vad som sagts om avsnittet 4.2.3 i betänkandet under Allmänna synpunkter.
2 kap 14 §; Punkterna 1 och 2 bör avslutas med ”eller” för att inte alla villkor samtidigt måste vara uppfyllda, vilket inte krävs i direktivets artikel 8.2. Punkten 4 bör göras till ett eget stycke, eftersom något medgivande av Finansinspektionen enligt direktivet inte krävs i fråga om vad som där sägs. Det vore också onödigt att belasta myndigheten med detta.
2 kap 16 §; I bestämmelsen anges tider inom vilka godkännande av prospekt skall göras. För det fall man skulle utnyttja tredelade prospekt får det förutsättas att handläggningstiden är kortare än de föreslagna tiderna när en kompletterande del prövas.
2 kap 18 §; Till andra stycket bör anmärkas att det synes befogat att också den som erbjuder har prospektet på sin hemsida, om vederbörande har tillgång till hemsida.
2 kap 21 §; Uttrycket ”eller i ett tillägg till prospekt, om den fortfarande är relevant” bör förtydligas och förklaras.
2 kap 22 §; I första meningen bör ”väsentlig” läggas till framför ordet ”omständighet” och orden ”av betydelse” tas bort. Härigenom gäller ”väsentlig” samtliga de situationer som räknas upp, vilket torde överensstämma med lydelsen av prospektdirektivet.
6 kap 1 b § andra stycket; Såsom bestämmelsen utformats i förslaget blir förutsättningarna tämligen komplicerade för att platsundersökning skall kunna ske hos den som inte står under tillsyn. De exempel som nämns på platsundersökningar i andra sammanhang (s 180) är inte jämförbara. I Marknadsmissbruksutredningens betänkande (SOU 2004:69) har inget
motsvarande förslag lagts fram fast förutsättningarna varit desamma. Om platsundersökning skall kunna göras hos sådana företag anser föreningarna att saken regelmässigt bör hänskjutas till allmän domstol.
Lagen om börs- och clearingverksamhet
11 kap 1 b §; Enligt direktivet begränsas ”all den information…” till sådant som har med noteringen att göra i och med hänvisning till vissa lagar. Motsvarande begräsning bör göras redan i den svenska lagtexten i syfte att undvika att bestämmelsen i den svenska lagen tolkas mer extensivt än motsvarigheten i prospektdirektivet.
I samma punkt talas om ”…uppgifter enligt denna lag och andra författningar …”. Först skall noteras att ordet uppgifter borde bytas ut mot ”skyldigheter”. Vidare synes förslaget till lagtext inte riktigt hänga ihop med utredningens förslag under punkten 4.7. I nämnda punkt sägs: ”Vad som avses är den information som lämnas i enlighet med det regelverk som gäller för ett bolag vars finansiella instrument har upptagits till handel. I praktiken innebär det enligt svenska förhållanden årsredovisningen och delårsrapporter. Därmed utesluts också t ex press- meddelanden.” Denna inskränkning synes svår att förena med artikel 10.1 i direktivet. Det ovan citerade förslaget går också längre. Av FFFS 1995:43 (som ligger till grund för noteringsavtalet) följer att börsbolagen skall informera om varje kurspåverkande händelse, vilket innebär att ett stort antal pressmeddelanden omfattas av skyldigheten att sammanställa och till Finansinspektionen ge in information.
SVENSKA FONDHANDLAREFÖRENINGEN SVENSKA BANKFÖRENINGEN
Per-Ola Jansson Ulla Lundquist
FONDBOLAGENS FÖRENING
Pia Nilsson
