BETÄNKANDE. SV Förenade i mångfalden SV A8-0058/

(1)

EUROPAPARLAMENTET 2014 - 2019

Plenarhandling

A8-0058/2015 24.3.2015

BETÄNKANDE

om begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier (2014/2096(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Andrzej Duda

(2)

PR_IMM_Defence

INNEHÅLL

Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT ... 3 MOTIVERING... 7 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET ... 16

(3)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT om begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier (2014/2096(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

– med beaktande av Gabriele Albertinis begäran av den 28 juli 2014, tillkännagiven i kammaren den 16 september 2014, om fastställelse av hans immunitet med anledning av ett straffrättsligt förfarande vid domstolen i Brescia (Italien)] (ref. 7061/13 R.G.), – med beaktande av Gabriele Albertinis begäran av den 30 juli 2014, tillkännagiven i

kammaren den 16 september 2014, om en omprövning av begäran om fastställelse av hans immunitet med anledning av ett civilrättsligt förfarande vid domstolen i Brescia (Italien)] (ref. 17851/12 R.G.),

– med beaktande av Gabriele Albertinis begäran av den 17 juli 2013, tillkännagiven i kammaren den 9 september 2013, om en omprövning av begäran om fastställelse av hans immunitet med anledning av det ovannämnda civilrättsliga förfarandet,

– efter att ha hört Gabriele Albertini i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

– med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

– med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 samt den 17 januari 2013¹,

– med beaktande av sitt beslut av den 21 maj 2013 om begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier²,

– med beaktande av sitt beslut av den 24 februari 2014 om begäran om omprövning av begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet³,

– med beaktande av artiklarna 5.2, 7 och 9 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0058/2015).

A. En före detta ledamot av Europaparlamentet, Gabriele Albertini, har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet med anledning av ett straffrättsligt förfarande vid en

1 Dom i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, EU:C:1964:28; dom i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., EU:C:1986:310; dom i mål T-345/05, Mote mot parlamentet, EU:T:2008:440; dom i de förenade målen C-200/07 och C-201/07 Marr mot De Gregorio och Clemente, EU:C:2008:579; Dom i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, EU:T:2010:102. dom i mål C-163/10, Patriciello, EU:C:2011:543; dom i de förenade målen T-346/11 och T-347/11, Gollnisch mot parlamentet, EU:T:2013:23.

2 Antagna texter, P7_TA(2013)0195.

3 Protokoll av den 24 februari 2014, punkt 7.

(4)

italiensk domstol. Han har också begärt en omprövning av begäran om fastställelse av hans immunitet med anledning av ett civilrättsligt förfarande vid samma domstol.

B. Begäran om fastställelse hänför sig till de påstått ärekränkande yttrandena av Gabriele Albertini i en skriftlig fråga till den italienske justitieministern av den 22 oktober 2012, vilken syftade till att ta reda på om Alfredo Robledo – en åklagare som hade inlett en utredning av vissa omständigheter som rörde Milanos kommun och Albertinis ställning som borgmästare i den staden 2005 – hade agerat på ett sätt som utgjorde ett brott mot yrkesetiska regler och därmed borde bli föremål för ett disciplinärt förfarande.

C. Begäran om omprövning avser en stämning mot Albertini vid domstolen i Brescia som lämnats in av Robledo, i samband med påstått ärekränkande uttalanden av Albertini i en första intervju som publicerades i den italienska tidningen Il Sole 24 Ore den

26 oktober 2011 och i en andra intervju som publicerades i den italienska tidningen Corriere della Sera den 19 februari 2012.

D. Albertini använde mycket liknande, om än inte helt identiska, uttryck både i den skriftliga frågan och intervjuerna, och de två förfarandena gäller samma sak, vilket också bekräftats av Albertini skriftligen och vid utfrågningen. Samma beslut om Albertinis immunitet ska fastställas eller inte måste därför fattas för båda förfarandena.

E. Både den skriftliga frågan och samtalen ägde rum vid en tidpunkt då Albertini var ledamot av Europaparlamentet.

F. Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

G. I enlighet med parlamentets etablerade praxis utgör det faktum att en rättslig talan är av civilrättslig eller förvaltningsrättslig natur, eller innehåller vissa aspekter som omfattas av civilrättslig eller förvaltningsrättslig lagstiftning, inte i sig något hinder för att tillämpa den immunitet som föreskrivs i den artikeln.

H. I sitt beslut av den 21 maj 2013 ansåg parlamentet att omständigheterna i målet, såsom de framgår av stämningsansökan och i Albertinis muntliga förklaring till utskottet för rättsliga frågor, visade att uttalandena inte hade ett direkt och uppenbart samband med Albertinis utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. Parlamentet beslutade därför att inte fastställa Albertinis immunitet.

I. Genom en skrivelse som mottogs den 17 juli 2013 begärde Albertini omprövning av beslutet av den 21 maj 2013 att inte fastställa hans immunitet. Genom ett beslut av den 24 februari 2014 uttryckte Europaparlamentet sitt samtycke med rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor om att inte tillmötesgå denna begäran mot bakgrund av parlamentets tidigare beslut av den 21 maj 2013 om att inte fastställa Albertinis

immunitet.

J. Genom en skrivelse av den 30 juli 2014 begärde Albertini omprövning av beslutet av den 21 maj 2013 för andra gången. Albertini har, i enlighet med artikel 9.5 i

arbetsordningen, tillhandahållit kompletterande handlingar som rör hans fall vid flera

(5)

tillfällen mellan september 2014 och mars 2015.

K. Europeiska unionens domstol har förklarat att ett uttalande av en ledamot utanför Europaparlamentets lokaler kan utgöra ett yttrande inom ramen för utövandet av hans eller hennes uppdrag enligt artikel 8 i protokollet. Domstolen anser att det inte är den plats där uttalandet sker som är viktig, utan uttalandets art och innehåll¹. Sambandet mellan yttrandet och uppdraget som parlamentsledamot måste dock vara direkt och tydligt².

L. De nya handlingar som lämnats in av Albertini klargör inte sambandet mellan de uttalanden han gjort och hans uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. De

innehåller i stället uppgifter som huvudsakligen avser de senaste etapperna i det rättsliga förfarandet i fråga, omständigheter som inträffade efter intervjuerna och den skriftliga frågan samt pressens bevakning av ärendet. Dessa uppgifter är tänkta att bevisa att de uttryck som använts inte är ärekränkande och att både det civilrättsliga och det straffrättsliga förfarandet har inletts på grund av personlig och politisk fientlighet mot Albertini.

M. Enligt artikel 9.7 i Europaparlamentets arbetsordning får utskottet vid beslut om

immunitet under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs

ledamoten, inte ens vid tillfällen där det ansvariga utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet. I enlighet med parlamentets etablerade praxis gäller denna bestämmelse även civilrättsliga förfaranden.

N. Principen om fumus persecutionis – det vill säga en tillräckligt allvarlig och precis misstanke om att ärendet har inletts i avsikt att orsaka den berörda ledamoten politisk skada – gäller endast immunitetsfall som omfattas av artikel 9 i protokollet, det vill säga rättsliga förfaranden som avser andra brott än de som begåtts genom gjorda yttranden eller avlagda röster, vilka i sin tur endast omfattas av artikel 8 i protokollet³. Eftersom Albertini är en före detta ledamot av Europaparlamentet är artikel 9 inte längre tillämplig på hans fall.

O. Det aktuella fallet handlar under alla omständigheter om yttranden som gjorts av en ledamot, och i detta sammanhang är det avgörande kriteriet för åtnjutandet av immunitet enligt artikel 8 i protokollet att det finns bevis för ett direkt och uppenbart samband mellan yttrandena i fråga och utövandet av uppdraget som parlamentsledamot.

P. Inga bevis för en sådan koppling har lämnats i det aktuella fallet. Därför är den tidigare slutsatsen – som två gånger fått parlamentets stöd – fortfarande giltig, nämligen att Albertini, när han gjorde dessa uttalanden, inte handlade inom ramen för utövandet av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.

1. Europaparlamentet upprätthåller sina beslut av den 21 maj 2013 respektive 24 februari 2014 att inte fastställa Gabriele Albertinis immunitet och privilegier och att inte

1 Dom i målet Patriciello, nämnt ovan, punkt 30.

3 Dom i målet Marra, nämnt ovan, punkt 45.

(6)

tillmötesgå hans begäran om omprövning med avseende på det civilrättsliga förfarande som inletts mot honom.

2. Av samma skäl beslutar Europaparlamentet att inte fastställa Gabriele Albertinis

immunitet och privilegier med avseende på det straffrättsliga förfarande som inletts mot honom.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Italien och till Gabriele Albertini.

(7)

MOTIVERING 1. Bakgrund

Vid plenarsammanträdet den 10 september 2012 tillkännagav talmannen att han den 19 juli 2012 hade mottagit en begäran från Gabriele Albertini om fastställelse av dennes parlamentariska immunitet i samband med det civilrättsliga förfarande som beskrivs nedan.

Talmannen hänvisade begäran till utskottet för rättsliga frågor, och Gabriele Albertini hördes av utskottet den 17 december 2012.

Genom en stämningsansökan av den 12 oktober 2012 kallades Albertini till domstolen i Brescia av Alfredo Robledo i samband med uttalanden från Albertini i en första intervju som publicerades i den italienska tidningen Il Sole 24 Ore den 26 oktober 2011 och i en andra intervju som publicerades i den italienska tidningen Corriere della Sera den 19 februari 2012.

Vid tidpunkten för det inträffade var käranden en åklagare vid domstolen i Milano som gjorde anspråk på ersättning för den skada som vållats hans anseende som privatperson och

yrkesman, hans heder och hans status genom en rad uttalanden i de två intervjuerna om brottsutredningar som han hade ansvaret för (den s.k. derivaträttegången).

I de två intervjuerna uppger Gabriele Albertini att ”utredningarna är godtyckliga. Man nöjer sig med att rikta in sig på detta ärende i stället för att undersöka andra frågor. Och det är inte första gången detta händer. Den allmänne åklagaren [Alfredo Robledo], som var så angelägen om att ta ärendet till domstol (detta är den allmänne åklagare som inledde det beklagliga och irreguljära förfarandet i det så kallade målet om blanka ändringar, vilket pågick i sju år och slutade med ett totalt frikännande), vägrade under sex år att utreda Filippo Penatis förvärv av Serravalle.[...] Denna rättegång kommer inte att leda någonstans. Den kan möjligen utnyttjas för att främja en viss allmän åklagares karriär, eller, som vi tidigare har sett, hjälpa honom att ta sig in politiken.” [...] ”Utredningen inleddes av en allmän åklagare som frågade ut

ledamöter och högre kommunala tjänstemän om ’blanka ändringar’ nattetid, med hjälp av gestapometoder, bara för att därefter konstatera att det inte förelåg något brott.”

I sitt betänkande av den 29 april 2013 ansåg utskottet för rättsliga frågor att de uttalanden som Albertini gjort inte har ett direkt och uppenbart samband med utövandet av hans uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. Utskottet ansåg att uttalandena gällde en särskild åklagares beteende inom ramen för dennes utredningar av ”derivaträttegången”. Uttalandena utgör subjektiva bedömningar och därmed yttranden i den mening som avses i artikel 8 i protokollet. Däremot avser ”derivaträttegången” händelser som inträffade 2005 och rör Albertinis ställning som borgmästare i staden Milano. Europaparlamentet behandlar inte dessa omständigheter på något sätt och inte heller de utredningsmetoder som tillämpats av

utredaren.

Därför drog utskottet slutsatsen att Albertinis yttrande föreföll vara ganska fjärran från hans uppdrag som ledamot av Europaparlamentet och knappast kunde anses ha ett direkt samband med ett allmänintresse för medborgarna. Dessutom gjorde Albertini inte de båda uttalandena vid ett tillfälle som han inbjudits till i sin egenskap av ledamot av Europaparlamentet, utan när han blev intervjuad i egenskap av tidigare borgmästare i staden Milano. Även om ett sådant samband skulle påvisas kan det åtminstone inte anses ”uppenbart” i den mening som avses i

(8)

relevant rättspraxis¹.

Sammanfattningsvis rekommenderade utskottet att Gabriele Albertinis immunitet inte skulle fastställas. Genom beslut av den 21 maj 2013 stödde parlamentet denna rekommendation och avvisade Gabriele Albertinis begäran om att hans immunitet skulle fastställas².

Genom en skrivelse som mottogs den 17 juli 2013 ingav Albertini ytterligare handlingar och begärde en omprövning av beslutet av den 21 maj 2013. Den 10 februari 2014 drog utskottet för rättsliga frågor slutsatsen att det inte fanns någon anledning att ta upp ärendet på nytt, eftersom inga nya bevis hade inkommit. Vid plenarsammanträdet den 24 februari 2014 uttryckte parlamentet sitt samtycke med rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor om att inte tillmötesgå denna begäran.

Genom en skrivelse av den 30 juli 2014 begärde Albertini omprövning av beslutet av den 21 maj 2013 för andra gången.

Genom en skrivelse av den 28 juli 2014 hade han också begärt att hans immunitet skulle fastställas i förhållande till ett straffrättsligt förfarande som inletts mot honom vid domstolen i Brescia (Italien) i samband med de påstått ärekränkande yttranden som han gjort i en skriftlig fråga som han hade skickat till Italiens justitieminister, som är den som ansvarar för

disciplinära påföljder för domare och åklagare, den 22 oktober 2012. I sin skriftliga fråga begärde Albertini att ministern skulle fastställa huruvida Robledos agerande i de ovannämnda utredningarna utgjorde ett brott mot yrkesetiska regler och därmed borde bli föremål för ett disciplinärt förfarande.

Albertini anklagas för grov ärekränkning eftersom han – enligt den allmänna

åklagarmyndigheten i Brescia (uttalande av den 26 juni 2014 om slutförandet av utredningen) – ”har kommit med påståenden avseende Alfredo Robledo, biträdande åklagare vid

åklagarmyndigheten i Milano, om en serie händelser, med slutsatsen att denne gång på gång har begått brott i samband med de utredningar som anförtrotts honom, bland annat missbruk av tjänsteställning, underlåtenhet att agera, användning av våld och störande av rättvisans gång”.

Vid plenarsammanträdet den 16 september 2014 tillkännagav talmannen, i enlighet med artikel 9.1 i arbetsordningen, att han mottagit Albertinis begäran om fastställelse av hans parlamentariska immunitet. Talmannen hänvisade denna begäran, tillsammans med den nya begäran om omprövning, till utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 9.1 i

arbetsordningen. Albertini hördes av utskottet den 24 februari 2015 i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen och lämnade kompletterande handlingar om sitt fall vid flera tillfällen mellan september 2014 och mars 2015.

1 Se vidare.

2 Se http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=SV&reference=P7-TA-2013-195

(9)

2. Lagstiftning och förfaranden som rör immuniteten för Europaparlamentets ledamöter

Artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 till EUF-fördraget om Europeiska unionens immunitet och privilegier lyder som följer:

Artikel 8

Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 9

Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

Artiklarna 7 och 9 i Europaparlamentets arbetsordning lyder som följer:

Artikel 7

Fastställelse av immunitet och privilegier

1. Om en ledamots eller en före detta ledamots immunitet och privilegier påstås ha kränkts av en medlemsstats myndigheter, får parlamentet i enlighet med artikel 9.1 uppmanas att besluta om huruvida det verkligen har skett en kränkning av denna immunitet och dessa privilegier.

2. En sådan begäran om fastställelse av immunitet och privilegier får inlämnas i synnerhet om det anses att omständigheterna utgör en administrativ eller annan begränsning av ledamöternas rörelsefrihet under resan till eller från parlamentets mötesplats, eller av ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ledamotsuppdraget, eller om dessa omständigheter omfattas av artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

3. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte vara tillåtlig om en begäran om upphävande eller fastställelse av den ledamotens immunitet redan har mottagits avseende samma rättsliga förfarande, oavsett om ett beslut fattades vid den tidpunkten eller inte.

(10)

4. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte längre behandlas om en begäran om upphävande av den ledamotens immunitet tas emot avseende samma rättsliga förfarande.

5. Om ett beslut har fattats om att inte fastställa en ledamots immunitet och privilegier, får ledamoten begära omprövning av beslutet om nya bevis kan läggas fram. Begäran om omprövning ska vara otillåtlig om talan väckts mot beslutet enligt artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller om talmannen anser att de nya bevis som har lagts fram inte är tillräckligt underbyggda för att motivera en omprövning.

Artikel 9 Immunitetsförfaranden

1. Varje begäran ställd till talmannen från en i en medlemsstat behörig myndighet om upphävande av en ledamots immunitet, eller från en ledamot eller en före detta ledamot om fastställelse av immunitet och privilegier, ska tillkännages i kammaren och hänvisas till ansvarigt utskott.

Ledamoten eller den före detta ledamoten kan representeras av en annan ledamot. En

begäran kan inte lämnas in av en annan ledamot utan den berörda ledamotens godkännande.

2. Utskottet ska utan dröjsmål, men med hänsyn till hur komplicerade de olika ärendena är, pröva varje begäran om upphävande av immunitet och varje begäran om fastställelse av immunitet och privilegier.

3. Utskottet ska lägga fram ett förslag till motiverat beslut, i vilket utskottet ska

rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier ska bifallas eller avslås.

4. Utskottet kan uppmana den berörda myndigheten att förse utskottet med alla upplysningar och preciseringar som det anser sig behöva för att kunna ta ställning till om immuniteten bör upphävas eller fastställas.

5. Den berörda ledamoten ska ges möjlighet att höras och att lämna in allt

skriftligt material som han eller hon anser relevant för utskottets ställningstagande, och har även rätt att låta sig företrädas av en annan ledamot.

Ledamoten ska inte vara närvarande då begäran om upphävande eller fastställelse av hans eller hennes immunitet diskuteras, förutom vid det möte då ledamoten hörs.

Utskottets ordförande ska inbjuda ledamoten att höras och ange datum och klockslag för ett sådant möte. Ledamoten får avsäga sig rätten att höras.

En ledamot som efter inbjudan inte infinner sig till mötet ska anses ha avsagt sig rätten att höras, såvida han eller hon inte meddelar förhinder att delta vid det datum och klockslag som föreslagits och anför skälen för detta. Utskottets ordförande ska besluta huruvida ett sådant

(11)

meddelande om förhinder ska godtas med hänsyn till de anförda skälen, och ordförandens beslut i den frågan kan inte överklagas.

Om utskottets ordförande godkänner meddelandet om förhinder ska han eller hon inbjuda ledamoten att höras vid ett nytt datum och klockslag. Om ledamoten inte heller hörsammar denna andra inbjudan ska förfarandet fortsätta utan att ledamoten har hörts. Inga ytterligare meddelanden om förhinder eller begäranden om att få höras får därefter godtas.

[...]

7. Utskottet får avge ett motiverat yttrande om huruvida myndigheten i fråga kan anses behörig och huruvida den begäran myndigheten har ingett kan anses tillåtlig, men utskottet får under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.

[...]

3. Motivering till det föreslagna beslutet a) Allmänt

Omständigheterna i fallet motiverar tillämpning av artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, enligt vilken Europaparlamentets ledamöter inte får förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Artikel 8 i protokollet gäller även före detta ledamöter, såsom är fallet med Albertini, för uttalanden som gjorts vid en tidpunkt då de ännu var ledamöter av Europaparlamentet.

Enligt artikel 8 i protokollet omfattas ett yttrande av immunitet endast om en ledamot av Europaparlamentet har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot¹.

Såsom domstolen har slagit fast måste tillämpningsområdet för en sådan absolut immunitet som avses i artikel 8 avgöras uteslutande i enlighet med EU-rätten². Domstolen har även varit noga med att immunitet enligt artikel 8 måste ”betraktas som en absolut immunitet, vilken utgör hinder för samtliga rättsliga förfaranden med anledning av ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet”³.

Domstolen anser att artikel 8 i protokollet måste tolkas som så att det inte kan uteslutas att ett uttalande utanför parlamentet kan utgöra ett yttrande som ledamoten gjort under utövandet av sitt ämbete. Huruvida det är fråga om ett yttrande av detta slag beror nämligen inte på var yttrandet gjorts, utan på dess art och innehåll⁴. Domstolen har dock klargjort att sambandet

(12)

mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot måste vara direkt och tydligt¹.

Sist men inte minst gjorde domstolen en klar åtskillnad mellan upphävande av immunitet, en möjlighet som föreskrivs i protokollet, och fastställelse av immunitet, som endast finns i parlamentets arbetsordning. I synnerhet anser domstolen att arbetsordningen är en rättsakt som avser den interna organisationen, och den kan inte ge parlamentet en behörighet som det inte uttryckligen ges genom en normativ rättsakt, i förevarande fall protokollet. Härav följer att även om parlamentet till följd av en begäran från den berörda ledamoten, på grundval av arbetsordningen fattar ett beslut om fastställelse av immunitet, utgör detta ett yttrande som inte är bindande för de nationella rättsliga myndigheterna².

b) Gabriele Albertinis nya begäran om omprövning

Enligt artikel 7.5 i Europaparlamentets arbetsordning får en ledamot begära omprövning av ett beslut att inte fastställa ledamotens immunitet och privilegier, om nya bevis kan läggas fram.

Såsom redan nämnts lämnade Albertini den 30 juli 2014 in en ny begäran om omprövning av parlamentets beslut av den 21 maj 2013. Utskottet övervägde därför om ärendet skulle tas upp på nytt mot bakgrund av de ytterligare uppgifter som inkommit från Albertini och i så fall huruvida han handlat inom ramen för utövandet av sitt uppdrag som ledamot av

Europaparlamentet.

Med hänvisning till den skriftliga frågan till justitieministern av den 22 oktober 2012 förklarade Albertini följande i sin begäran: ”Jag hade redan kontaktat justitieministern i min egenskap av ledamot av Europaparlamentet för att ta reda på huruvida domarens agerande, en domare som jag för första gången identifierade med för- och efternamn, var lagligt och etiskt.

De två intervjuerna [för vilka han stäms] var därför preliminära till sin natur och hade direkt anknytning till de legitima undersökningar jag utförde som ledamot av Europaparlamentet före den civilrättsliga talan väcktes mot mig av domare Robledo.”

De nya handlingar som lämnats in av Albertini syftar i korthet till att visa i) att hans anklagelser mot Robledo var riktiga, ii) att han när han gjorde dem var väl införstådd med Robledo ansvar samt iii) att de uttryck som användes hur som helst inte var kränkande. De två första punkterna – dvs. den faktiska sanningen om vad Albertini sade och hans kännedom om Robledos skuld – skulle enligt italiensk rätt utesluta att påståendena i fråga innebar förtal³. Den tredje punkten – dvs. att Albertinis ords objektivt sett inte var kränkande – skulle också bevisa att ingen skada vållats Robledos anseende och att hans krav på ersättning följaktligen inte kan godtas.

Sist men inte minst stöder Albertini sig på en omständighet som skulle bevisa att det föreligger ett fall av fumus persecutionis, det vill säga en välgrundad misstanke om att det rättsliga förfarandet har inletts i avsikt att vålla honom politisk skada. Den 5 februari 2015 beslutade det italienska högsta rättsrådet att tillämpa en disciplinär påföljd mot Robledo, nämligen att förflytta honom från Milano till Turin, i kombination med en återkallelse av hans åklagarfunktioner och en tilldelning av andra rättsliga uppgifter. Bland annat påstås

2 Dom i målet Marra, nämnt ovan, punkterna 38–39.

3 Se artiklarna 368 och 596 i den italienska strafflagen.

(13)

Robledo på ett otillbörligt sätt ha skaffat sig konfidentiella handlingar som rör Albertinis immunitet medan parlamentet behandlade hans fall under den föregående valperioden.

Albertini anser att detta bevisar att Robledo förföljer honom, vilket bara kan leda till att hans parlamentariska immunitet måste fastställas.

c) Albertinis begäran om fastställelse av hans immunitet i samband med ett straffrättsligt förfarande

Genom en skrivelse av den 28 juli 2014 begärde Albertini också att hans immunitet skulle fastställas i samband med ett straffrättsligt förfarande som inletts mot honom för de uttalanden han gjort i den skriftliga frågan till justitieministern.

Det framgår av de handlingar som lämnats till utskottet att Albertini både i den skriftliga frågan och under intervjuerna använde mycket liknande, om än inte helt identiska, uttryck och att dessa uttryck hur som helst handlade om samma omständigheter. Såsom också bekräftats av Albertini skriftligen och vid utfrågningen gäller de två förfarandena samma sak. Härav följer att samma beslut om att fastställa Albertinis immunitet eller inte måste fattas för båda förfarandena.

d) Möjligheten att de rättsliga förfarandena mot Albertini är ogrundade

Som redan nämnts har Albertini tillhandahållit handlingar i syfte att bevisa att de rättsliga förfaranden som har inletts mot honom är ogrundade, eftersom det enligt hans uppfattning inte finns något brottsligt inslag i hans uppträdande. Därmed skulle inte heller något brott ha skett enligt italiensk lag. Även Robledos krav på ersättning bör betraktas som ogrundad, eftersom något förtal faktiskt inte ägde rum.

Det är dock inte upp till utskottet för rättsliga frågor att bedöma huruvida villkoren är uppfyllda för att ett visst beteende ska vara straffbart enligt nationell straffrätt. Enligt artikel 9.7 i arbetsordningen får nämligen utskottet under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet. I enlighet med parlamentets etablerade praxis gäller denna bestämmelse även civilrättsliga förfaranden.

Det framgår av artikel 8 i protokollet jämförd med artikel 9.7 i arbetsordningen att ingen av de uppgifter som tillhandahållits av Albertini i fråga om möjligheten att de rättsliga förfarandena i fråga är ogrundade kan beaktas för att besluta om hans immunitet ska fastställas eller inte.

e) ”Fumus persecutionis”

I sin begäran anser Albertini att det finns bevis för att det föreligger ett fall av fumus persecutionis.

Utskottet för rättsliga frågor utvecklat en konsekvent praxis i samband med fumus persecutionis. Indicier på att detta förekommer är till exempel den omständigheten att en ledamot åtalas för brott på grund av omständigheter som, om de hade gällt en vanlig medborgare, endast skulle ha lett till ett administrativt förfarande, samtidigt som

(14)

åklagarmyndigheten har försökt undanhålla information om arten av åtal från den berörda ledamoten. Andra indicier är osäkerhet beträffande statusen för och källorna till den bevisning som ligger till grund för åtalet, tidpunkten för åtalet (under en valkampanj eller många år efter att de påstådda överträdelserna ägt rum) och uppenbara politiska syften för den enskilde person som väcker talan.

Principen om fumus persecutionis gäller dock endast immunitetsfall som omfattas av artikel 9 i protokollet, det vill säga rättsliga förfaranden som avser andra brott än de som begåtts genom gjorda yttranden eller avlagda röster, vilka i sin tur endast omfattas av artikel 8 i protokollet¹. I fall som omfattas av artikel 9 får immuniteten upphävas, förutsatt att fumus persecutionis inte föreligger.

Eftersom Albertini är en före detta ledamot av Europaparlamentet är dock artikel 9 inte längre tillämplig på hans fall. Eftersom detta fall gäller yttranden som gjorts av en ledamot och immuniteten i detta sammanhang aldrig kan upphävas eller nekas, är det avgörande för immuniteten enligt artikel 8 i protokollet att det finns ett direkt och uppenbart samband mellan yttrandena i fråga och utövandet av ämbetet som ledamot, såsom domstolen klargjort i ovannämnda rättspraxis.

Inom ramen för den absoluta immuniteten enligt artikel 8 i protokollet är det därmed inte relevant om det föreligger ett fall av fumus persecutionis – även om det finns omfattande bevis för det – när man fastställer en ledamots immunitet, om denne gjort ett uttalande under utövandet av sitt uppdrag, eftersom det endast är i kraft av ledamotens uppdrag som hans eller hennes yttranden omfattas av immunitet.

d) Avsaknad av ett direkt och uppenbart samband med ämbetet som ledamot

I sitt beslut av den 21 maj 2013 ansåg parlamentet att omständigheterna i målet visade att uttalandena inte hade ett direkt och uppenbart samband med Albertinis utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. I sitt beslut av den 24 februari 2014 stod parlamentet fast vid denna slutsats.

De styrkande handlingar som nyligen lämnats in av Albertini klargör inte sambandet mellan de uttalanden han gjort och hans uppdrag som ledamot av Europaparlamentet. I synnerhet argumentet att uttalandena till pressen är legitima på grund av hans senare granskande verksamhet, nämligen frågan till justitieministern nästan ett år efter hans första intervju, är inte övertygande och räcker inte för att upphäva parlamentets tidigare beslut. Å andra sidan har Albertini själv flera gånger medgett att de uttryck som används i hans skriftliga fråga till ministern är desamma som de som användes i de tidigare intervjuerna. I alla händelser råder det inte något tvivel om att han vid båda tillfällena bedömde samma omständigheter, vilka gick tillbaka till 2005 och rörde hans ställning som borgmästare i staden Milano. Därmed förefaller uttalandena i den skriftliga frågan, på samma sätt som de som gjordes i intervjuerna, vara ganska fjärran från Albertinis uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.

Som redan nämnts är den största delen av de handlingar som lämnats in tänkta att bevisa att de uttryck som använts inte är ärekränkande och att både det civilrättsliga och det

straffrättsliga förfarandet har inletts på grund av personlig och politisk fientlighet mot

(15)

Albertini. Av de skäl som anges ovan kan detta emellertid inte beaktas.

Eftersom inget bevis för ett direkt och uppenbart samband med hans ledamotsuppdrag har lämnats in kvarstår den tidigare slutsatsen, som två gånger fått parlamentets stöd, nämligen att Albertini när han gjorde dessa uttalanden inte handlade inom ramen för utövandet av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.

4. Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.3 i arbetsordningen, efter att ha granskat skälen för och emot fastställelse av ledamotens immunitet, rekommenderar utskottet för rättsliga frågor att Europaparlamentet upprätthåller sina beslut av den 21 maj 2013 respektive 24 februari 2014 att inte fastställa Gabriele Albertinis immunitet och privilegier och att inte tillmötesgå hans begäran om omprövning med avseende på det civilrättsliga förfarande som inletts mot honom.

Av samma skäl rekommenderar utskottet för rättsliga frågor att Europaparlamentet inte bör fastställa Gabriele Albertini immunitet och privilegier med avseende på det straffrättsliga förfarande som inletts mot honom.

(16)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande 24.3.2015

Slutomröstning: resultat +:

–:

0:

19 4 0

Slutomröstning: närvarande ledamöter Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Andrzej Duda, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Mary Honeyball, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter Mario Borghezio, Daniel Buda, Pascal Durand, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Victor Negrescu, Virginie Rozière, Giovanni Toti