Stiernstedt, G. 1985. Tick-borne Borrelia infection in Sweden. - Scand. J. Inf. Dis. suppl. 45: l-69.

148 Thomus G- T. Juenson

Clancey, R. 1982. Lyme arthritis in the Hunter Val- ley. - ^{Med. J. Aust.} l; 139.

Stiernstedt, G. 1985. Tick-borne Borrelia infection in Sweden. - ^{Scand. J. Inf.} Dis. suppl. 45: l-69.

Stiernstedt, G., Granstrom, M., Girde, A., ^Heder-

stedt, B., Jdrbeck, H., Kolmodin, G., Skdldenberg, B. & Svenungson, B. 1985. Tidig penicillinbehandling kan hindra CNs-symptom vid fiistingoverfrird Bor- relia-meningit. - Liikartidn. 82: 2685-2687.

Tambs-Lyche, H. 1943. Ixodes ricinus og piroplasmosen i Norge. - ^Nnrsk Vet. Tidsskr. 55:33'1-j66,4O1441

449-506,5l!542.

Tambs-Lyche, H. 1959. lxodes ricinus som mulig vek- tor for sykdommer hos mennesker i Norge. - ^Nord.

llled.62: 1217-1222.

Asbrink, E. 1985. Erythema chronicum migrans Afze- lius and acrodermatitis chronica atrophicans. - ^Acta

^ Dcrm. Venercol. suppl. ll8: l-63.

Ashrink. E. & Hovmark. A. 1986. Spiroketos via fes-

^ tingbett. - ^Journalen (Kabi-Vitrum) 6: 203-205.

sb nk, E., Hovmark, A., Olsson, l. & Hederstedr, B, 1985. Irreversibla fririindringar kan uppste om inte till synes banala och sjilvliikande symptom behand- las, - Lakartidn. 82:2681-26a4.

Asbrink, E., Olsson,I. & Hovmark, A. 1986. Erythema chronicum migrans Afzelius in Sweden. A study on

. ²³¹ patients.-Zbl. Bakt. Hyg. A 263:229-236.

Ohman. C. 1961. The geographical and topographical distribution oI Ixodes ricinus in Finland. - ^{Acta Soc.}

Pro Fauna & Flora Fenn. 76: l-38.

Recension

Hansen M. 1987. The Hydrophiloidea (Coleopte- ra) of Fennoscondia and Denmark Fauna Ento- mologica Scandinavica 18. 254 s, 345 fig,4 plan- scher. E. J. Brill. Leiden & Scandinavian Sciencc Prcss Ltd., Copenhagcn. Pris 270 SKr, mcd abon- ncmangsrabatt 205 SKr.

Michacl Hanscn har med denna fauna gjort cn mvcket fin insats fdr alla som vill lara kiinna skal- baggslamiljerna Hydracnidae. Spercheidae, Geo- rissidae. Hvdrochidae och Hydrophilidae. Flerta- let av dcssa oftast vattcnlevande djur har vAllat samlarna m2inga bckymmer och del tr nu mycket viirdefullt att te dem behandlade i en samlad vo- lym, vilket tidigare saknats. Bestdmningsnycklar- na ?ir rikligt illustrerade och mycket valgjorda.

Minga sliikten innehiller ytterst sverskiljda arter

- och det ar inte att begara att en saker identifie- ring alltid skall kunna ^gOras direkt utifrin boken.

Hir krtivs en viss erfarenhet och tillging till refe- rensmaterial. Hansen behandlar larverna cndast oversiktligt och understryker att mycket arbctc

iterstir innan alla larver kan identifieras till art.

Det ar sverl att hitla negot att anmiirka pd i dcn- na fauna. Mojligcn har Hansen varit viil flitig vid anviindandct av undersl6kten. Minga av dessa tb- refaller fylogcnetiskt daligt grundade, och kundc giirna ha utslAmnats. Nomcnklaturen t'<iljer i stort sctl Enunreratio (Silfverberg 1979), fastiin Han- sen har valt att behandla iven Hydrochidae och Spercheidae som egna familjer. Yidarehar Ochre- bius kaninensis Popp. fltt art-status, liksom He- lophorus uequalis Thoms. och Enochrus Jitst'ipen-

n

is (Thoms. _).

Hanscn har rcvidcrat menga fynduppgifter. och

di flera arter tidigare ofta felbestemts forandras i en rad fall utbredningsbilden maikant. Nigra ar-

tcr som angcs som vitt spridda ide svenska skal- baggskatalogerna (Klefbeck & Sjoberg 1960 &

Lundberg 1986) har enligt Hansen en mycket be- grinsad utbredning i Sverige. Detta giiller bl a for Limnebius papposns Muls. och Anacaena limbata (Fabr.). Frin den senare artcn har nyligcn ur- skiljts ,4. lutescens (Steph.), vilken iir spridd tivcr hela Iandet. Hansen har dven tittat pa ctt stort ma- terial av aftparet Hydrochus elongatus (Schall.) och H. igtticollis Motsch.. och tydligt ar att den se- nare dr den i Sverige vanligare arten av de tve.

Hansen redovisar aven en del landskapsfynd som inte finns med i den nya svenska skalbaggska- talogen (Lundberg 1986). I texten finns dock en felaktig angivelse att Helophorus grandis Ill. i Sve- rige fcirekommer upp till Nb - det skall vara Vb.

Aven om Hansen kontrollerat manga iildre fynd- uppgifter s& kvarstir dock en del tveksamheter.

Ett oxempel 5r det nordligastc svcnska fyndct av Lat:cobius bipunctalus (Fabr.) frin An, vilkct hir- riir frin den gamla katalogen (Klcfbcck & Sjdberg 196{)). Jag har inte lyckats beliigga dct fyndct (Fauna Norrlandica 1987(2)). och llnner det san- nolikt att det dr grundat pA felbestiimda ex.

Mycket tack vare Robert Angus arbete med He- Ioplnrus iir nu artsystematiken tiimligen viil ut- redd for de skandinaviska palpbaggarna. Hansen pekar pe en del nomenklaturproblem som iterstir att ^ldsa och kommande fylogenetiskt inriktade studier kommer sdkerligen att stuva om bland sldkten och familjer. Nigra problem pe artniven som uppenbarligen kriiver yttcrligarc studium :itcrfinns kring arterna Hydrobius _fuscipes (L.)

och E rtoc hr us

uad.rip unctatus (Herbst).

Denna volym av Fauna Ent. Scand. bor vara till

stor gledje och nytta fcir alla skalbaggsintrcssera- dc.

Anders Nilsson