En liten Midsommarnattsdröm: - en föryngrindsdramatisering

Full text

(1)Litteraturvetenskap . Handledare: Vasilis Papageorgiou. Examinator: Tommy Olofsson. G2E LI3403 15 hp 2011-05-30. G1E G2E Avancerad niv. En liten Midsommarnattsdröm – en föryngringsdramatisering. Rewriting A Midsummer Night’s Dream for a young audience.. Anna Hammarstedt.

(2) Innehåll Inledning 3 En Midsommarnattsdröm 4 Barnteater och barndramatik 6 En liten Midsommarnattsdröm 9 Det praktiska 14 Avslutning 18 Sammanfattning 19. 2.

(3) Inledning Hösten 2005 sände SVT:s barnprogram Bolibompa Shakespeare för barn av Christina Nilsson. Några av Shakespeares mest kända dramer hade bearbetats för att på ett nytt sätt berättas och gestaltas för barn. Första veckan visades Hamlet. Vår då treåriga dotter Hilda satt och tittade. Jag tänkte: ”Hon är för liten.” Men efter ett tag viskade hon: ”Mamma, vad är det här?” Jag försökte berätta för henne om teatern, Shakespeare och Hamlet. Sedan tittade vi färdigt tillsammans. Efter programmet försvann hon in på sitt rum. Där inne var det knäpptyst. När jag efter ett tag kikar in för att se vad hon gör hittar jag henne insvept i sjalar och med en käpphäst föreställande Pippis häst Lilla gubben bredvid sig, även han klädd i schalett. Hon var Ofelia och lilla Gubben var Hamlet. Veckan efter visades Romeo och Julia. När jag ett par dagar senare kommer för att hämta på dagis berättar fröknarna att hon har legat under en hög utklädningskläder och lekt Julia hela eftermiddagen. För mig var det överraskande och inspirerande att se ett barn bli så bergtagen av sagan och språket i Shakespeares dramer och att se den lust till lek hans dramer inspirerade till. När det sedan var det dags för Bollibompa att visa En Midsommarnattsdröm satt hela familjen bänkad framför TV:n. Vi följde tillsammans förvecklingarna mellan de unga kärleksparen Hermia och Lysander, Demetrius och Helena; Älvkungen Oberon och älvdrottningen Titanias gräl; Pucks förtrollningar och hantverkarnas repetitioner. Sedan började vi leka En Midsommarnattsdröm. Vi lekte ute i skogen vid havet. Jag var älvdrottningen Titania, Hilda var en av drottningens älvor: Ärtblomma, hennes lillebror Leo var Puck älvkungen Oberons busiga medhjälpare. Älvkungen Oberon var Hildas pappa. Någonstans mitt i leken frågade hon (som Ärtblomma): ”Titania, varför ska du gifta dig med en åsna? Det kommer inte att se klokt ut när vi ska kasta risgryn på honom. Det kommer bara att fastna i pälsen.” 1 Jag svarade som Titania: ”Jag ska gifta mig med honom för att jag är förälskad i honom.” Hilda frågade: ”Är det därför som du och Oberon bråkar? Jag tycker inte om att ni bråkar. Jag vill att ni ska sluta med era arga röster.” Här i gränslandet mellan ramberättelsen, leken och ett barns upplevelser av vardagen i en familjesituation, föddes tankarna på att skriva En liten Midsommarnattsdröm.. 1. Anna Hammarstedt, En liten Midsommarnattsdröm, s. 11. 3.

(4) Jag gick ganska länge och klurade och funderade. Jag ville använda några av rollerna i Shakespeares En Midsommarnattsdröm men låta dem skapa ett nytt sammanhang. Jag ville också använda Shakespeares repliker från En Midsommarnattsdröm, men tillåta någon annan av pjäsens roller att säga dem. Slutligen ville jag vara fri att själv skriva till repliker. Allt för att skapa den nya historia jag ville berätta. Jag visste att jag ville sätta barnet i centrum. Jag skapade därför en realistisk familjesituation med ett barn mittemellan föräldrar som bråkar och ska skiljas och placerade bråket i en sagolik älvmiljö där allt kan hända. Så blev Ärtblomma huvudpersonen i En liten Midsommarnattsdröm. Eftersom min dotter Hilda tyckte att det var bättre att vara hemma än att gå på dagis och också kände sig delaktig i En liten Midsommarnattsdröm satt hon ofta bredvid mig när jag skrev och kom med förslag. Jag kunde också fråga henne hur det kändes i olika situationer och vad hon trodde att Ärtblomma gjorde och hur hon reagerade i de olika situationerna. Hon gav mig på så sätt ovärderlig och ofta oväntad information om hur ett barn kan resonera. Varför inte skriva helt nytt? Jag ville blanda ett nutida barns språk och kommentarer med Shakespeares poetiska blankvers. Jag ville också skapa en berättelse som kunde vara relevant för ett förskolebarn på 2000-talet. Shakespeare med sin barnsliga lekfullhet i språk och handling kändes bra som barnteater. Inom barnteatern och barndramatiken brottas man ofta med sitt vuxenfilter. Man gör antaganden om vad som är viktigt, engagerande eller roande för barnen. Jag har försökt lyssna, iaktta och ta mig bortom dessa vuxna värderingar. Samtidigt har jag velat utmana publiken med ett stundom poetiskt och upphöjt sceniskt språk. Jag ska i min uppsats berätta mer om hur detta föryngringsdramatiseringsarbete har gått till och vilka aspekter jag har tagit hänsyn till. Jag kommer också att berätta lite om hur manuset genomgick ännu en dekonstruktion när den omvandlades till en enmansföreställning. En Midsommarnattsdröm En Midsommarnattsdröm är skriven ca 15952 och är därmed att betrakta som en av Shakespeares tidigaste komedier. Handlingen kan sammanfattas så här: Theseus hertigen av Aten har nyligen besegrat och tillfångatagit Hippolyta, Amazonernas drottning och hemfört henne som krigsbyte till Aten. I staden förbereds bröllopet mellan de två och fyra dagars festligheter planeras. Som ett led i firandet önskar hovmannen Egeus gifta bort sin dotter. 2. Nationalencyklopedin, band 16. 4.

(5) Hermia med den unge adelsynglingen Demetrius. Men Hermia älskar Lysander och Hermias vän Helena älskar Demetrius. När midsommarnatten närmar sig beger sig de fyra ungdomarna Hermia, Helena, Lysander och Demetrius ut i skogen som omger staden. Här regerar älvkungen Oberon och hans drottning Titania och här härjar sagoväsendet Puck i total frihet. Efter en rad förvecklingar där en magisk kärleksbrygd spelar en avgörande roll finner ungdomarna varandra och två kärlekspar uppstår Hermia/Lysander och Helena/Demetrius. Vid återkomsten till staden firas trippelbröllop Theseus gifter sig med Hippolyta samtidigt som Hermia får sin Lysander och Helena sin Demetrius. Det troliga är att pjäsens skrevs för att uppföras som lättare underhållning i samband med en bröllopsfest. Lättheten, komiken, lekfullheten och de många berättelserna i pjäsen gör att den passar alla. En Midsommarnattsdröm har därför ofta använts som introduktion för barn in i den vuxna teatern. Så här skriver Susanne Greenhalgh i kapitlet ”Dream children: staging and screening childhood in A Midsummer Night’s Dream” i boken Shakespeare and childhood. The play’s performance history can be charted the fluctuations in the casting of the roles of Puck and the other fairies, as adults or children, as well as male or female. Since the nineteenth century, the changeling boy, only referred to the play, has often appeared on stage as a centrally emblamatic character, signifying the way in which different productions have understood childhood.3. Hon skriver vidare: the play, as both literature and theatre, also helped to inspire a nineteenth-century genre of fairy paintings, which presented ”images not only of lost or enchanted childhood, but also of hidden sexuality and retreat into secret, even taboo, sexual worlds and activities of ”little people”, both fairies and the young. Despite these darker attributes, the play has also been regarded as especially suited to a child audiens, whether in performance or print.4. I En Midsommarnattsdröm använder Shakespeare skogen inte bara som en scen som vi rör oss från staden till. Skogen är också en plats som står för det otämjda och sinnliga där Älvorna med Puck i spetsen rumsterar; busiga, oansvariga och leklystna. Kate Chedgzoy, Susanne Greenhalgh, Robert Shaughnessy, Shakespeare and childhood. Cambridge 2007, s. 204. 3. 4. Kate Chedgzoy, Susanne Greenhalgh, Robert Shaughnessy, s. 204. 5.

(6) Barnteater och barndramatik Karin Helander teaterforskare och verksam vid Stockholm universitet och teaterkritiker i Svenska dagbladet skriver i sin bok Från sagospel till barntragedi om tre huvudsyften som man i ett historiskt perspektiv kan skönja i teater för barn – teater som pedagogik, förströelse och konst: En pedagogisk teater vill fostra och undervisa sin publik, på ett mer eller mindre öppet redovisat sätt. Dramatisk framställning, som undervisningsmetod, har rötter i skolteatern, som blomstrade under 1500-1600-talen. Denna didaktiska teater står för etisk, språklig och social fostran, och spelades av eleverna själva. Men även idag inom den professionella teatern, för barn finns starka drag av uppfostran och undervisning.5. Hon skriver vidare om pedagogisk teater: genom samarbete mellan skolan och teatern har man i decennier velat ge svenska barn och ungdomar en kulturell fostran. […] Syftet har framförallt varit att genom teatern skänka litterär, estetisk och etisk fostran och att vänja in ungdomarna – framtidens presumtiva publik – i teatrarnas salonger. 6. Hon resonerar om hur trender och tendenser i svensk barnteater både i form och innehåll har skiftat kraftigt och stundtals mycket snabbt och att vuxenvärlden är opålitlig i sin syn på vad som är lämpligt för barnpubliken: Teater för barn görs alltid på vuxenvärldens villkor. Det är vuxna som skriver pjäserna, regisserar, spelar (i alla fall de flesta rollerna), marknadsför, recenserar, värderar, köper in, beställer biljetter. […] Det är vuxenvärlden som bedömer vad som tycks vara nyttigt, lämpligt och skojigt för barn på teatern.7. Även nutida teater har starka pedagogiska drag även om undervisning numera sällan är. 5. Karin Helander, Från Sagospel till barntragedi, Stockholm 1998, s. 259.. 6. Karin Helander, Från Sagospel till barntragedi, s. 260.. Karin Helander, “Det var roligt när mamman grät – barns tankar om teater”, s. 85. Anne Banér, Barns smak – om barn och estetik, Stockholm 2004. 7. 6.

(7) anledningen. I stället skriver Karin Helander så här om den samtida barndramatiken: Genom föreställningar om barns plats i familj och samhälle och om barns inre liv och tankar, har teatern velat visa barnpubliken, hur de kan behärska och bemästra känslor och livssituationer. Med utgångspunkt från kunskapen om barns psyke diskuteras etiska problem om barns villkor genom en teater som dock inte kallar sig pedagogisk.8. Medeas barn av Suzanne Osten och Per Lysander är ett exempel på en föreställning som berättar om barns plats i familjen, om hur utsatta barn blir i de vuxnas skilsmässa och hur de drabbas av deras konflikt. Medeas barn är en barntragedi som är inspirerad av Euripides Medea men är sedd ur ett nytt perspektiv, barnets. I Medeas barn har barnen huvudrollerna. Dramat utspelar sig på två plan: Dels ett klassikerplan med det litterära språket intakt som handlar om Medeas och Jason skilsmässa och konflikt. Dels ett samtidsplan där barnen med barns språk leker skilsmässolekar och med hjälp av lekar och drömmar genomlever ångest, rädsla och förtvivlan. Men med hjälp av sina lekar och drömmar får de kraft att hjälpa föräldrarna och söka en lösning på konflikten.9 Så här säger Suzanne Osten i en dialog med Karin Helander, om scenkonst för barn, om pjäsen:. Medeas barn är ett drama om hur barnen upplever sina föräldrars skilsmässa och en modelltragedi för barn 7 år gamla och uppåt. […] Min medförfattare Per Lysander och jag bestämde oss för att ta ett radikalt steg: använda en klassisk tragedi för barn. Vi ville arbeta fullskaligt teateralt med vuxna professionella och med en text med det litterära språket intakt och skriva en modern pjäsversion där barnens språk arbetades in i pjäsen. […] Den engelske dramatikern Tom Stoppard har skrivit om Hamlet via birollerna Gyldenstern och Rosencrantz. Vi införde på samma dramaturgiska vis barn som huvudpersoner i föräldrarnas värld. Medea dödar sina barn för att Jason har tagit en annan kvinna till sin. Dessa mytologiska barngestalter är bakgrunden när vi ser originaldramat. Dock klampar de vuxna in i barnkammaren och ändrar på alla förutsättningar för barnens liv. I Medeas barn så dödar inte Medea barnen. Men barnen drömmer det. Vi ville dessutom återvända till idén om katharsis i aristotelisk mening. Medeas barn är ett emotionellt drama för barn med en förlösning, dock utan ett förenklat lyckligt slut.10. 8. Karin Helander, Från Sagospel till barntragedi, s. 261.. Karin Helander, Suzanne Osten, ”Konstnärlig teater – en dialog om scenkonst för barn”. net.cvusonderjylland.dk/bin/?download=3binkh.pdf. (201108) 9. Karin Helander, Suzanne Osten, ”Konstnärlig teater – en dialog om scenkonst för barn”. net.cvusonderjylland.dk/bin/?download=3binkh.pdf. (201108) 10. 7.

(8) Karin Helander skriver vidare om teater som förströelse, som i första hand roar och underhåller barnpubliken. Förströelse har varit en grundläggande avsikt inte minst inom det tidiga 1900-talets sagospelstradition.” Visserligen kunde den underliggande moralen vara både sträng och besk, men förpackningen – dekorationerna, kostymerna, de teatrala effekterna – var ofta spektakulära och fantasieggande” […] Igenkännandets glädje, barnpublikens förnöjda kvittrande, jublande skratt och förväntansfulla blickar, har ofta varit recept för säker framgång, när den vuxne betraktaren bedömer barnets reaktioner.11. Karin Helander skriver att det är viktigt att understryka att det knappast finns någon professionell teater för barn som medvetet valt bort förströelseaspekten trots att ord som underhållning och förströelse fick en negativ innerbörd under framväxten av den politiska barnteatern. Vill man nå en publik ska man helst undvika att vara tråkig. Däremot behöver fantasi inte gestaltas genom färgrika dräkter och en sagolik kulissvärld utan kan uttryckas genom skådespelarnas plastik och uppfinningsrikedom, musikalisk lekfullhet eller de skapande möjligheter, som en ytterligt förenklad rekvisita kan inspirera till. 12. Vad utmärker då en konstnärlig barnteater? Redan vid sekelskiftet propagerade Ellen Key för barns behov av skönhet och konst. Vid mitten av 70-talet formulerade Suzanne Osten hur man på Unga Klara sökt nya vägar för konst för barn. Hon definierar den nyskapande barnteatern: som nyskapande i viljan att göra det oprövade och utmanande i syftet att gestalta djärv tematik, rasera tabun och attackera förstelnade konventioner. 13. Karin Helander skriver vidare att: barnteater, som konst, kännetecknas av att alla teatrala tecken som text, skådespelarens uttryck, scenografi, kostym, musik och ljus, samverkar till en konstnärlig helhet.. 11. Karin Helander, Från sagospel till barntragedi, s. 261.. 12. Karin Helander, Från sagospel till barntragedi, s. 261.. 13. Ibid, s. 262. 8.

(9) Den kan också behandla även svårbemästrade ämnen och väjer inte för att gestalta komplicerade sammanhang, komplexa känslor eller existentiella frågor. Den har minst samma ambitionsgrad och kunskap som vuxenteatern med konstnärliga anspråk.” 14. Men frågan kvarstår: Vem bestämmer om en föreställning kan betraktas som konstnärlig? Vem avgör, vad som kan rubriceras som konstnärlig barnteater. Den vuxne eller barnet? Och är en konstnärlig barnteater mer värdefull än den barnteater vars primära syfte är att undervisa eller underhålla.15. En liten Midsommarnattsdröm. Att använda klassiker inom barnkulturen är på intet sätt en ny tanke. Medeas barn av Suzanne Osten och Per Lysander är ett exempel. Ett litet drömspel efter Strindberg av Staffan Wästerberg ett annat. Även En Midsommarnattsdröm har satts upp för barn tidigare. Redan 1941 spelades den i Bergmans regi på Sagoteatern i Medborgarhuset i Stockholm. 16 1995/96 spelades En Midsommarnattsdröm i bearbetad form på Stockholms Stadsteater i regi av Inger Jalmert-Moritz. Pjäsen vände sig till mellanstadiet och i den bearbetningen låg tonvikten på de unga förälskade paren och flickorna Hermia och Helenas vänskap. (Jag spelade Hermia i den uppsättningen.) Karin Helander har gjort receptionsstudier av barnpublik och har tillsammans med sina studenter vid Centrum för kulturforskning och vid Stockholms universitet genom grupparbeten, fältstudier och uppsatser studerat barns tankar om teater. En Midsommarnattsdröm var en av de föreställningar där de observerade och gjorde efterarbete med i form av samtal med barnen, dramalek eller improvisationer och skrivna tankar, teckningar och måleri. Så här skriver hon i kapitlet Birollerna blir huvudroller – detaljer blir huvudsak: Det är vanligt att de roller som vuxenvärlden uppfattar som biroller och perifera figurer blir huvudroller i barnens föreställningar. I Shakespeares En Midsommarnattsdröm […] blev. 14. Ibid, s. 262.. 15. Ibid, s. 262.. 16. www.hem.passagen.se/volger/teater/411012.htm (201108) 9.

(10) älvdrottningen Titanias tre alver som vattnar gräset i skogen och som egentligen inte har någon viktig eller betydelsebärande funktion i handlingen publikfavoriter, speciellt hos de yngre av mellanstadiebarnen. Alverna var gulliga, ulliga och roliga med stor gosedjursfaktor.17. Hon framhåller vidare att pojkar och flickor ofta betonar olika teman i föreställningen, där flickorna oftare framhöll kärleken, medan pojkarna fastnade för det roliga och häftiga.18 Men när barnen improviserade kring föreställningen var det lika många flickor som pojkar som ville spela kärleksparen och det handlade mer om ålder än om kön. 6:orna spelade gärna kärleksparen till skillnad från 4:orna – och när åldern diskuterades var det påfallande att barnen uppfattade kärleksparen som jämnåriga med dem själva. 19. I min pjäs En liten Midsommarnattsdröm sökte jag upp den tystaste men också viktigaste birollern i orginalpjäsen. Pagen som helt saknar repliker och handling. Pagen är det barn som Oberon och Titania bråkar om och deras gräl är en motor genom hela pjäsen. Jag har valt att skriva En liten Midsommarnattsdröm ur barnets perspektiv för att jag ville låta barnet kliva in och bli huvudperson i sitt eget liv, ett liv som styrs av föräldrarnas bråk och skilsmässa. Eftersom pjäsen är så starkt förknippad med min dotter valde jag att låta huvudpersonen vara en flicka men valet av kön på huvudpersonen är egentligen utan betydelse för historien. Däremot upplever jag att dramatiken och prosan för barn fortfarande i första hand ses med pojkarnas ögon. Att flickorna har svårare att hitta huvudpersoner att identifiera sig med i böcker, filmer och teaterföreställningar. ”Bara han, han och han, jag är trött på han!” (Hilda 2 år.) Kornej Tjukovskij, rysk språkforskare och barnboksförfattare skriver i sin bok om barns språk, dikt och fantasi att den kanske mest kreativa perioden i en människas liv är mellan tre och fem år. Eftersom En liten Midsommarnattsdröm vänder sig till barn från fem år tänkte jag att det skulle kunna vara intressant att utmana barnpubliken med Shakespeares blankvers. Jag ville undersöka om det gick att få dem att höra och njuta av melodin och poesin i språket. Karin Helander, “Det var roligt när mamman grät – barns tankar om teater”, s. 90. Anne Banér, Barns smak – om barn och estetik, Stockholm 2004. 18. Ibid, s. 90.. 19. Ibid, s. 91. 10.

(11) Kornej Tjukovskij menar att rytmiska ordlekar och språklig fantasi är viktig för barnens utveckling. I hans budord till poeter som skriver för barn ingår kravet på verbal bildkonst, poetisk medvetenhet och musikalitet. 20 Det räcker inte för barnet att se en episod avbildad på vers: det måste finnas sång och dans i dikten också.21. Jag lät mig även inspireras av naturen och skogen där jag hade lekt En Midsommarnattsdröm med min dotter. Jag ville ha en annan inramning till min pjäs än stadens. För barn som bor på landet är naturen en naturlig och viktig plats för lek och fantasi. Eva Ärlemalm-Hagsér skriver i sin text Gender, playing and learning in natural outdoor environments att naturen och skogen kan erbjuda helt andra möjligheter att leka gränsöverskridande än på exempelvis lekplatser och dagisgårdar och att pojkar och flickor här i större utsträckning tillsammans utforskar miljön och dess möjligheter till lek.22 Men naturen är också central i Shakespeares originalversion. Så här skriver regissören Gudjon Pedersen om språket, naturen och handlingen generellt hos Shakespeare. Han beskriver det i en skrift som gavs ut i samband med att han regisserade Stormen på Malmö Stadsteater. Jag tycker att det passar in även på En Midsommarnattsdröm och beskriver väl både det barnsliga i språket och förhållandet till naturen. Det är en egen värld, ett eget universum. Och det icke vardagliga ligger inte bara i att texterna innehåller vers och musik – det är inte musik i den vanliga meningen. Texterna i sig är som musik. En annan viktig sak är hur naturen gestaltas i styckena. […] I Shakespeares dramatik är naturen och naturkrafterna viktiga och närvarande. Ibland är det som att vädret ändrar sig efter hur handlingen utvecklar sig. Shakespeare är också mycket naiv. Han kräver att vi är naiva inför handlingen. När några blir förälskade, […] sker det direkt och naivt. Det påminner om den direkthet som finns i barnpjäser.23. Kornej Tjukovskij, 2 a upplagan, Stockholm 1976, Från två till fem år. Om barns språk, dikt och fantasi, s. 235. 20. 21. Ibid, s. 236.. 22. www.buv.su.se/content/1/c6/03/42/48/TKH_47.pdf (280511). www.malmostadsteater.se/forestallningar/skolinformation/inspirationsmaterial /? CoMeT_function=get_file&id=148_1 (280511) 23. 11.

(12) Hos Shakespeares En Midsommarnattsdröm är naturen inte bara en scenbild, utan befolkad och besjälad av älvor och andar. När Oberon och Titania bråkar är det naturen som vore den en kropp som reagerar. Titania säger till Oberon: Gud vad din svartsjuka kan hitta på! Varenda gång ända sen det blev sommar När vi har mötts i skog, i dal, på äng Bland källans stenar eller bäckens vass Eller på havets jämna fina strand För att få dansa där till vindens toner Har du förstört allting med dina gräl. Därför har vinden, som har blåst förgäves, Nu hämnats med att suga upp ur havet En giftig dimma som drar in mot land Och får varenda bäck att svämma över Och dränka åkrarna och sädesfälten. […] Därför har månen, som behärska vattnet, Likblek av vrede fuktat hela luften Så folk får gikt och snuva och katarrer. Och genom denna brist på jämnvikt ser vi Hur årstiderna plötsligt byter plats: Det faller frost i rosens röda sköte Och omkring vinterns isbeklädda panna Viras det blomsterkransar, som på hån. Våren och sommaren, den rika hösten Och vintern har bytt skördar med varandra Så ingen längre kan lista ut Vad som är vad. Och allt detta elände Som föder nya plågor varje dag Kommer sig av att du och jag är osams. Vi är dess upphov.24. I min En liten Midsommarnattsdröm blir delar av detta Ärtblommas beskrivning av vad som händer när föräldrarna bråkar.. Stockholms Stadsteater, spelmanus, William Shakespeare, ”En Midsommanattsdröm”, Akt 1, Scen 9. 24. 12.

(13) För viktigast i min bearbetning av En Midsommarnattsdröm är bråket mellan föräldrarna Oberon och Titania och deras skilsmässan. Och att barnets sätt att överleva föräldrarnas gräl är leken och fantasin. Det var nödvändigt att barnets känslor såsom sorg, ilska och skuld skulle gestaltas. I En liten Midsommarnattsdröm ville jag använda mig av barnets lek till detta. (Ärtblommas lek med sina dockor: Hermia, Lysander, Demetrius och Helena. En teater i teatern.) Att hon kanaliserar det hon känner i leken snarare än att spelets känslomässiga fokus ligger på henne själv hela tiden. När hon blir arg på Titania så slåss och bråkar hennes dockor, när hon blir ledsen gråter Hermia och när hon behöver prata om kärlek med Oberon så är det den problematiken dockorna gestaltar i sitt kärleksgnabb snarare än den verkliga verkligheten med föräldrarna som bråkar och skiljer sig hon diskuterar. Dramaturgiskt såg jag även här en möjlighet att skapa komik i det annars allvarliga temat. Jag kunde använda mig av originalets förväxlingar, det teatrala språket och de stora känslorna mellan de fyra ungdomarna för att göra partier i min pjäs lättare. Jag har använt mig av många av de tankar som finns i Karin Helanders text Lekens dramatik om att teater och leken ligger nära varandra. Hon skriver bland annat att: teater innefattar lekens kännetecken. 25. Att leken och teatern har varat gemensamt, även om skådespelarens framställning och barnets lek inte har samma innebörder.. Människan leker och gestaltar sina erfarenheter, men på scenen är framställningen inte sig själv nog, den riktas mot någon annan. 26. Hon skriver vidare att på teatern förvandlas tingen på liknande sätt som i barns lek, Vad som helst kan bli vad som helst, ett rep en orm, ett tyg ett hav och så vidare. Att lekens ”vi låtsas att” gränsar till teaterns koder där innebörder och betydelse formas efter vilka överenskommelser som har träffats med publiken. Genom leken bearbetar barnet sina upplevelser, och leken i barndramatiken ger möjlighet till igenkännande och tröst.. Leken är, liksom teatern, ett medel att förstå och tolka tillvaron. En ung publik känner igen teaterns rolllekar. På samma sätt som barn i leken snabbt kan förflytta sig mellan en skapande lekvärld och verkligheten kan de vandra mellan scenens och salongens världar. Teater är lek som uttrycker en. Karin Helander, ”Lekens dramatik”, s. 177. Anné Banner, Barns lek – Makt och möjlighet, Stockholm 2007, Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet, 25. 26. Ibid, s. 177. 13.

(14) mening om livet i konstnärlig form. I lekens dramatik leker dramatikern med referenser, roller. Tid och rum. 27. För att förstärka barnets utsatthet valde jag att låta Ärtblomma vara den som tog ansvar och som fick bära det vuxna allvaret medan Titania är uppfylld av sin förälskelse till Åsnan och Oberon av sin svartsjuka. Det var också viktigt att inte moralisera: Det är inte skilsmässan som är Ärtblommas katastrof utan bråket mellan föräldrarna, att de inte kan komma överens om henne. Slutligen krävde det här dramat ett lyckligt slut, att det blir bra för barnet, att Oberon och Titania slutar bråka, att det skapas en ny harmoni och att de kan gå vidare som familj. Det praktiska Jag har använt mig av två huvudkällor i mitt pjäsarbete, dels Shakespeares pjäs En Midsommarnattsdröm i översättning av Göran O Eriksson, dels min egen dotter Hilda och hennes jämnåriga kamrater på Förskolan Föräldrakooperativet Flisan i Vickleby på Öland. För att försöka göra Ärtblommas repliker så äkta som möjligt, har jag smyglyssnat och iakttagit barn som leker och barn i vardagen. Jag har gjort observationer på dagis och i barngrupper för att höra hur barnen resonerar, leker och tänker. Skrivprocessen var långsam. Jag skrev en sida om dagen på En liten Midsommarnattsdröm sedan var det nödvändigt att stanna upp och fundera på alla de möjligheter och val som jag stod inför. Hur skulle det fortsätta? Var i originalpjäsen fanns stoff och repliker att hämta som kunde användas för att berätta Ärtblommas historia. Att skriva En liten Midsommarnattsdröm var på det hela taget en väldigt lustfylld och inspirerande arbete, där jag fick blanda tankekraft med intuition. När jag hade skrivit min sida om dagen försökte jag känna efter vad Ärtblomma ville, hur hon kände sig och vilka känslor som var starkast och till vem hon vänder sig med dem. Jag kände mig fram till ett realistiskt scenario och försökte sedan minnas var repliker som kunde gestalta dessa känslor fanns i orginalpjäsen. Sedan läste jag högt för att höra rytmen och höra var brotten behövde ligga, var man tröttnade på Shakespeares omskrivningar och behövde det direkta raka vardagsspråket. Jag tänker ge några exempel på hur jag har arbetat och tänkt. Vad som är Shakespeares text och vad jag har skrivit till. Vilka repliker som finns kvar på sin vanliga plats, sagda av samma person som i Shakespeares manus och var jag har bytt, för att jag har tyckt att de i En liten Midsommarnattsdröm kunnat användas bättre någon annanstans.. 27. Ibid, s. 194. 14.

(15) Jag delar upp texten så här: Under replikerna har jag kursivt kommenterat replikerna. Kommentarerna står emellan klamrar och när jag hänvisar till Shakespeares text En Midsommarnattsdröm i översättning av Göran O Eriksson, skrivs det med citationstecken. Ur inledningen av En liten Midsommarnattsdröm: Skådespelaren: (Till Ärtblomma.) Hallå där Ande, vart är du på väg? /I originalet: Pucks replik till Ärtblomma, när de träffas i skogen28./ Ärtblomma: Över berg över däld genom buskar och träd. Genom vatten och eld över gärde och hed. Löper jag i natten klar, snabbare än månen far. Gräset måste fuktas jämt det har drottningen bestämt. /Ärtblomma svarar enligt originalet på Pucks fråga29./ Skådespelaren: Drottningen? /Rollen Skådespelaren är en tillskriven roll för ”En liten Midsommarnattsdröm”, och saknas i originalet. Rollen är bara med i början av pjäsen som en igångsättare; som en anledning för Ärtblomma att börja berätta. Rollen finns även med för att göra överenskommelsen med publiken tydlig om att det är teater, en lek, som vi kan välja att gå in i tillsammans. Jag använder den, för att öppna upp mot publiken och göra så att publiken känner sig sedd och delaktig, för att undvika det man kallar ”den fjärde väggen” en osynlig vägg vid scenens framkant som publiken ser dramat igenom./ Ärtblomma: Ja, drottning Titania. Älvornas och skogarnas härskarinna. Hon är här för att vara med på hertig Teseus och amasonen Hippolytas midsommarfest. /Egen replik. En sammanfattning av läget. I originalet ett bröllop som är utbytt mot en midsommarfest för att undvika förvirring med för många önskade giftermål./ Skådspelaren: Ska Teseus och Hippolyta ha midsommarfest ihop? Jag trodde att de var ovänner och hatade varandra. /Egen replik./ Ärtblomma: Kärlek börja alltid med bråk… (paus) Men jo, de ska ha midsommarfest ihop. De är jättekära. /Egen replik. Jag tycker om repliken eftersom resten av pjäsen handlar om kärlek som slutar med bråk./. Stockholms Stadsteater, scenmanus, William Shakespeare, ”En Midsommanattsdröm”. Översättning Göran O Eriksson, Akt1, Scen 8. 28. 29. Shakespeare, Akt 1, Scen 8 15.

(16) Skådespelaren: Och vad gör du här? /Egen replik./ Ärtblomma: Jag måste hjälpa Titania. Skydda henne mot ormar, igelkottar och spindlar. /Syftar till i originalet Titanias vaggvisa som älvorna sjunger för henne när hon ska sova, och där de berättar om vad de gör för henne för att hon ska kunna sova gott./ 30 Men framförallt håller jag utkik efter kung Oberon för han och Titania är osams. Titania blir arg som ett bi om hon får syn på honom. Och då blir hon arg på mig också. Städa, skäller hon med sin arga röst! Även om det inte är jag som har stökat ner. Sedan får jag gå och lägga mig tidigt utan sång och dans och saga och utan några goda gullviveblad att smaska på. Det är inte mitt fel att Titania blivit förälskad i en åsna och vill gifta sig med honom istället för med Oberon. (paus.) Eller är det det? Är det mitt fel? Är det därför som Oberon och Titania bråkar, för att jag inte kan låta bli att hitta på bus? /Egen replik. Där jag försöker få fram barnets, Ärtblommas känslor av skuld att det kanske är hennes fel att föräldrarna bråkar./ Som när jag hoppar ner i kopparna hos tanterna som sitter och skvallrar. Jag gör mig liten och kryper ner i kaffekoppen och när hon lyfter den hoppar jag upp så att det skvätter över hakan. Eller när jag blir en pall och tanten sätter sig smiter jag undan så hon står på ändan och vrålar ”rumpan min” och börjar hosta så att alla som hör det brister i skratt. /Syftar till dialogen mellan Ärtblomma och Puck. Där Ärtblomma fråga Puck om inte han är den som gör alla de sakerna/.31 Skådespelaren: Men passa på! Här kommer Oberon. /Pucks replik enligt originalet./32 Ärtblomma: Och där Titania. Hur ska detta gå? /Enligt originalmanus./ 33 Oberon: Å! Illa mött i månskenet, Titania. /Enligt originalmanus./34 Titania: Svartsjuke Oberon. Kom Ärtblomma så går vi. Hans säng och sällskap vägrar jag att dela. /I originalmanus: ”Svartsjuke Oberon! – Nej, kom så går vi. Hans säng och sällskap vägrar 30. Shakespeare Akt 1. Scen 13.. 31. Shakespeare Akt 1. Scen 8.. 32. Shakespeare Akt 1. Scen 8.. 33. Shakespeare Akt 1. Scen 8.. 34. Shakespeare Akt 1. Scen 9. 16.

(17) jag att dela.”/35 Oberon: Stanna din katta… Jag är ju din man! /I original: Oberon:” Stanna din Slampa! Jag är ju din man”./36 Titania: Då är väl jag din fru. /Enligt originalmanus./37 Oberon: Snälla Titania, kan du inte lämna den där åsnan och komma tillbaka till mig. /Egen replik./ Titania: Sluta kalla honom åsna. Han är en vacker dödlig som med vacker sång kom och väckte mig när jag sov i gläntan i skogen. Jag ska gifta mig med honom så fort jag bara kan. Oberon: Titania, tänk inte bara på dig själv. (Sänker rösten.) Ge mig åtminstone Ärtblomma så hon slipper bo tillsammans med ett kreatur. Ärtblomma: (Till Oberon.) Vad är ett kreatur? Titania: (Till Oberon.) Barnet är mitt! Ärtblomma: (Till Titania.) Vad betyder kreatur? Titania: Bry dig inte om det. Det är bara Oberon som är dum. Oberon: (Till Titania.) Du har inte mer rätt än jag. Hon har vuxit upp hos oss båda. (Till Ärtblomma.) Kreatur betyder djur. Som den åsna som Titania vill gifta sig med. Titania: Han är en vacker dödlig! Oberon: Åsna! Titania: En dödlig! Oberon: Han är lurvig och ful! Titania: Han är i alla fall vackrare än du din gamla risbuske. /Egna repliker./ Ärtblomma: Sluta! Sluta, någon gång! /Egen replik./ Varenda gång ända sen det blev sommar när ni har mötts i skog i dal på äng bland källans stenar eller bäckens vass eller på havets jämna fina strand har ni förstört allting med era gräl. Till och med vinterns glädje har försvunnit, och om julen hör man inga sånger mer. /I originalet: Titanias replik där hon anklagar Oberon för hur deras gräl påverkat naturen./ Jag vill inte vara med mer! Det är inte roligt. /Egen replik./ 35. Shakespeare Akt 1. Scen 9.. 36. Shakespeare Akt 1. Scen 9.. 37. Shakespeare Akt 1. Scen 9. 17.

(18) Avslutning Ett drama är på något sätt inte färdigt förrän det har iscensatts. Och den 23 januari 2010 hade En liten Midsommarnattsdröm premiär i Vickleby på Öland. Längs vägen har mycket förändrats. Jag skrev pjäsen för fyra skådespelare och lika många gosedjur. På premiären var den en föreställning med en skådespelare. Skådespelaren gestaltade Ärtblomma och hela dramat kom att cirkla runt henne när hon spelar upp skilsmässan mellan Oberon och Titania och bråken som föranlett den. I tillbakablickarna och när Ärtblomma gör sig till herre över situationen och börjar styra den aktivt efter sin önskan att föräldrarna ska bli sams och vilja vara tillsammans igen gestaltas hon, Oberon och Titania i form av dockor för att höja till en nivån där allt är möjligt. Spelet växlar mellan grundfiktionen/verkligheten som berättas genom skådespelaren och tanke/önskefiktionen som berättas av dockorna. Kvar är också Ärtblommas lek med gosedjuren, där leken blir ett sätt att formulera önskan om att själv kunna styra över den egna situationen. I grundfiktionen/verkligheten finns även frågan om den egna skulden kvar. Nästan hälften av pjäsen har strukits; ibland för att ge plats åt ny text, ibland för att den har varit överflödig. Det har varit ett väldigt roligt arbete och det har varit spännande att se hur barnpubliken lyssnar och tar in Shakespeares vers, hur de följer Ärtblommas berättelse och hur de skrattar åt leken med gosedjuren. Hur de intuitivt lever och andas med berättelsen och lättnanden när det slutar lyckligt och Oberon och Titania finner varandra igen, åtminstone i tanke/ önskefiktionen. I verkligheten går Ärtblomma stärkt in i sin nya livssituation, där föräldrarna är skilda, efter att hon har bearbetat den med hjälp av leken och fantasin.. 18.

(19) Sammanfattning Jag har i min uppsats försökt beskriva hur jag har gått tillväga när jag har arbetat med att göra Shakespeares En Midsommarnattsdröm skriven i England i slutet av 1500-talet för en vuxen publik, intressant och verklig för barn i Sverige tidigt 2000-tal. I mitt arbete har jag tagit hänsyn till den forskning som finns om barnteater. Jag har bland annat beskrivit de svårigheter som kan uppstå när en vuxen skriver dramatik för barn. Vilka konsekvenser det kan få i och med att det är vuxna som bedömer kvalitén hos dramatiken för barn. Jag har också berättat om vilka värderingar som är tongivande för hur man bedömer dramatik för barn. Jag har i avsnitten om det praktiska arbetet gett konkreta exempel på hur jag har gått till väga i bearbetningsarbetet i En liten Midsommarnattsdröm i förhållande till originalmanuset. Mitt mål när jag skrev pjäsen var att göra en angelägen pjäs som både tog barnen på allvar, placerade dem i centrum, utmanade dem och roade dem. Ett annat mål var att få leka med Shakespeares språk och dramatik att ha roligt i arbetet, och det har jag haft. Att skriva, repetera och spela En liten Midsommarnattsdröm har varit och är utmanande och skojigt.. 19.

(20) Källförteckning Böcker och skrifter Chedgzoy Kate, Greenhalgh Susanne, Shaughnessy Robert, Shakespeare and childhood, Cambridge 2007. Banér Anne, Barns smak – om barn och estetik, Stockholms 2004, Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet. Anné Banner, Barns lek – Makt och möjlighet, Stockholm 2007. Hammarstedt Anna, En liten Midsommarnattsdröm. Helander Karin, Från Sagospel till barntragedi, Stockholm 1998. Tjukovskij Kornej, Från två till fem år. Om barns språk, dikt och fantasi. 2 a upplagan, Stockholm 1976, Gidlunds, översättning Staffan Skott. Nationalencyklopedien, Band 16 Shakespeare William ”En Midsommarnattsdröm”, Översättning Göran O Eriksson. Stockholms Stadsteater, spelmanus. Från nätet Karin Helander, Suzanne Osten, ”Konstnärlig teater – en dialog om scenkonst för barn”. net.cvusonderjylland.dk/bin/?download=3binkh.pdf, (201108) www.hem.passagen.se/volger/teater/411012.htm(201108). www.buv.su.se/content/1/c6/03/42/48/TKH_47.pdf (280511) www.malmostadsteater.se/forestallningar/skolinformation/inspirationsmaterial /? CoMeT_function=get_file&id=148_1 (280511). 20.

(21)

No results found